Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

I

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1917 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proproposition
med förslag till lag om för säkring srådet dels
och i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, Rogberg, Ekelund,
von Sydow, Almer, Persson i Norrköping, Pettersson i Bjälbo, Nilsson i
Kabbarp, Jönsson i Slätåker och Bengtsson i Norup.

Genom en den 14 april 1917 dagtecknad proposition, nr 228, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
vid propositionen fogade förslag till

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §-

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.
Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för eu var av dem förordnas
av Konungen för två år i sänder efter förslag som avgivas på
sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas
omedelbart av Konungen. Minst tvä av dem skola vara lagkunniga
män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas
uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera
arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra
medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 saml. 5 avd. 1 käft. (Nr 1.) 1

2

Sammansatta stats- och lagutshottets nr 4 utlåtande Nr 1.

skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen
medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller för
arbetarna avgivas av landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke
deltager i landsting, samt av hushållningssällskap och auktoriserade
handelskammare ävensom av annan korporation eller förening, vilken
Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finner
böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många
personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till
ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen utfärdat.

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd
under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit
sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre
särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.

5 §•

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde
utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan
ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid
det tillfället träda i den utebli vne eller jävi ge ledamotens ställe.

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

3

«§■

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter
skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt
de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland
dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,
eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av
vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter
för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

7 §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och
om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,
varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten har berörda
framställning hänskjutits till behandling i sammansatt stats- och lagutskott.

1 samband med den kungl. propositionen har utskottet till behandling
förebaft två med anledning av densamma väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren,
nr 153, av herr Söderberg och

inom andra kammaren,
nr 458, av herr Osberg.

För de yrkanden, som i dessa motioner framställts, lämnar utskottet
redogörelse här nedan vid behandlingen av de delar av lagförslaget,
som därmed sammanhänga. Med avseende å motionärernas motivering,
i den mån densamma ej här nedan återgives, får utskottet hänvisa till
motionerna.

4

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

Utskottet.

i §

Motionen

468.

Deri nya olycksfallsförsäkringslag, som utfärdats i enlighet med
1916 års riksdags beslut, medgiver försäkring för olycksfall i arbete
icke allenast i riksförsäkringsanstalten utan även i vissa enskilda
olycksfallsförsäkringsbolag. Lagen förutsätter jämväl upprättandet av
en högsta myndighet, benämnd försäkringsrådet, för avgörande i
sista instans av de ärenden, som beröras av sagda lag, samt för
utövande av viss tillsyn över försäkringen i dess helhet. Grunderna
för försäkringsrådets organisation och verksamhet skola enligt
5 § av nyssnämnda lag bestämmas av Konung och riksdag. I enlighet
härmed, och då försäkringsrådet enligt olycksfallsförsäkringslagen
förutsatts skola träda i full verksamhet redan vid ingången av år 1918,
har Kung]. Maj:t efter infordrat utlåtande av den för verkställande
av utredning och avgivande av förslag angående införande av obligatorisk
sjukförsäkring av arbetare m. m. tillsatta kommitté (den s. k.
socialförsäkringskommittén) framlagt den nu förevarande propositionen
nr 228, varjämte i punkterna urs 61 och 62 under statsverkspropositionens
sjätte huvudtitel föreslagits riksdagen att till bestridande av kostnaderna
för försäkringsrådets verksamhet bevilja vissa anslag. Det huvudsakliga
innehållet av nyssnämnda kommittéutlåtande linnes återgivet i bilagan
till statsverkspropositionen, vartill utskottet hänvisar.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag
till lag om försäkringsrådet, hänvisar utskottet till propositionen.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet funnit
anledning till följande här nedan under de särskilda paragraferna anmärkta
erinringar.

Beträffande antalet representanter i försäkringsrådet för arbetsgivarna
och för arbetarna jämte suppleanter för dem ävensom den tid, för
vilken de skulle förordnas, har utskottet icke funnit skäl till ändring i
Kungl. Maj:ts förslag.

Vad angår övriga ledamöter av försäkringsrådet har herr Osberg i
sin motion föreslagit den ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att minst
en av dem skulle vara legitimerad läkare och att i stället endast en ledamot
av rådet med nödvändighet skulle vara lagkunnig man, vilken
fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas i domareämbeten.

Till stöd. för nämnda yrkande har motionären anfört bl. a. följande:

Den stora betydelse, den medicinska sakkunskapen måste anses hava
för försäkringsrådets verksamhet, gjorde, att enligt motionärens förmenande

5

Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

det genast från början borde bestämmas, att en av de ifrågavarande tre
ledamöterna skulle vara läkare. Meningen vore att rådet skulle hava
tillgång till erforderlig medicinsk sakkunskap antingen genom tillkallande
av en i frågan speciellt sakkunnig, för att med yttranderätt närvara vid
rådets förhandlingar, eller ock genom infordrande av skriftligt utlåtande
från sådan sakkunnig. Det sätt, som sålunda föreslagits att skaffa medicinsk
sakkunskap, kunde dock knappast anses fullt tillfredsställande för
en institution, som ju törhända snart bleve högsta spetsen i hela socialförsäkringsorganisationen,
vars stora uppgift vore folkhälsans skydd,
och som genast från början hade att behandla många tvister, som rörde
i medicinskt hänseende svåra fall. Då det måste anses önskligt att rådet
från starten kunde ägna synnerlig uppmärksamhet åt dessa fall och behandla
dem på enhetligt sätt, syntes det motionären uppenbart, att en
sådan behandling säkrast vunnes genom att rådet bland sina ledamöter
hade en i socialförsäkringshänseende sakkunnig läkare. Genom dennes
fasta anställande i rådet borde hans arbete där kunna bliva det centrala
i hans verksamhet och icke något mer eller mindre tillfälligt, som det
väl alltid bleve vid en närvaro en eller annan gång vid rådets förhandlingar
eller vid avgivande av ett eller annat skriftligt utlåtande. Att
rådet bland sina ledamöter också borde äga en läkare, för vilken det
huvudsakliga vore hans verksamhet, vore så mycket mera att framhäva
som endast därigenom syntes kunna åstadkommas någon säkerhet för att
rådet även skulle kunna följa den storartade utveckling, som försigginge
inom socialförsäkringsmedicinen, vars följande numera måste anses vara
så krävande, att endast en person, vars huvuduppgift läge inom socialförsäkringsområdet,
kunde väntas däråt ägna nödig tid och nödigt
arbete. Huru sakkunnig en sådan läkareledamot än skulle kunna bliva
inom socialförsäkringsmedicinen, så skulle nog fall ändock förekomma, då
rådet bleve hänvisat att inhämta yttranden och utlåtanden från andra medicinskt
sakkunniga.

Utan att på något sätt vilja förringa betydelsen av att försäkringsrådet
vid utövandet av sin domarmyndighet förfogade även över behövlig
juridisk sakkunskap, så syntes denna även, om bland de tre ledamöter, som
skulle utnämnas omedelbart av Konungen, endast en vore lagkunnig man,
vilken fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas
i domareämbeten, vara väl tillgodosedd, särskilt vid erinran om de många
övriga tjänstemän, som förslaget upptoge såväl på ordinarie som extra
stat. På ordinarie stat hade uppförts en sekreterare och en notarie och på
extra stat ett försäkringsråd, en sekreterare och en notarie, av vilka väl
så gott som alla komme att vara personer med juridisk sakkunskap.
Om till sistnämnda fem jurister lades ett ordinarie försäkringsråd med ju -

6

Utskottet.

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

ridisk utbildning, så komme i alla fall hälften av de föreslagna befattningshavarna
i högre eller lägre ställning i försäkringsrådets ledning att
vara jurister, medan den andra hälften utgjordes av en helst socialvetenskapligt
sakkunnig chef, ett medicinskt försäkringsråd och två rådsledamöter,
som representerade arbetsgivarna, och två rådsledamöter, som representerade
arbetarna.

I likhet med motionären anser utskottet, att den medicinska sakkunskapen
har den största betydelse för försäkringsrådets verksamhet.
Det skulle därför vara av värde för försäkringsrådet, om detsamma bland
sina ledamöter kunde förvärva en läkare, som i så fall genom själva sin
verksamhet i försäkringens tjänst bleve alltmer kompetent att deltaga i
avgörandet av frågor, där medicinsk sakkunskap erfordras. En sådan
anordning synes dock kräva antingen en utökning av antalet ledamöter
i rådet eller en omläggning av den ifrågasatta planen för arbetet inom
rådet, vartill tillräckliga skäl i övrigt icke synas föreligga.

Då såväl riksförsäkringsanstalten som de enskilda försäkringsinrättningarna
torde äga möjlighet att i förekommande fall erhålla utlåtanden
från specialutbildade läkare, måste givetvis de högsta fordringar ställas
på den läkares sakkunskap, som skulle äga att fälla utslaget över av de
förra läkarna avgivna utlåtanden. Det är dock enligt utskottets förmenande
näppeligen troligt, att försäkringsrådet skulle för en vanlig
tredjegradslön 8,100 kronor kunna till ledamot förvärva eu läkare, som
kan behärska de områden inom den medicinska vetenskapen, som komma
att beröras av försäkringsrådets verksamhet, och som är villig att, med
uppoffrande av enskild praktik, ställa sin arbetskraft till rådets förfogande.

Vid nämnda förhållanden har utskottet funnit den av socialförsäkringskommittén
och Kungl. Maj: t förordade utvägen, nämligen att genom
anvisande av erforderliga medel bereda försäkringsrådet möjlighet att
i förekommande fall infordra yttrande av specialutbildade läkare, vara
att förorda, åtminstone till dess erfarenheterna från försäkringsrådets
blivande verksamhet giva vid handen nödvändigheten av att anställa en
läkare såsom ledamot av försäkringsrådet.

Utskottet har i följd härav ansett sig ej kunna förorda förevarande
motion.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1. 7

Herr Söderberg liar i sin motion yrkat

dels en höjning av det för förslagsrätt erforderliga medlemsantal i
arbetareförening från 10,000 till 50,000;

dels och att bestämmelsen om förslagsrätt för de i andra stycket
av §:n upptagna myndigheter måtte ur lagförslaget utgå.

Till stöd för förstnämnda yrkande har av motionären framhållits,
att beträffande storleken av de sammanslutningar å arbetaresidan, vilka
skulle tilldelas förslagsrätt, siffran tiotusen vore för låg. Vid de tillfällen,
då liknande frågor varit före, hade från arbetaresidan siffran
femtiotusen alltid hävdats. Denna ståndpunkt, som motionären även i
detta fall ville hävda, grundade sig på det förhållandet att man i landsorganisationen,
den fackliga huvudsammanslutningen i landet, som för
närvarande omfattade 28 fackförbund med tillsammans 150,000 medlemmar
och i sig sålunda inneslöte det överväldigande flertalet av olika
arbetaregrupper, hade att finna den sammanslutning för arbetarne,
vilken, enligt motionärens uppfattning, kunde vara i stånd att efter ingående
prövning lösa även den uppgiften att till Kungl. Maj:t för arbetarnes
vidkommande ingiva lämpliga förslag till arbetarrepresentanter
i försäkringsrådet.

Till stöd för sitt yrkande, att förslagsrätten skulle tillkomma endast
arbetarnas och arbetsgivarnas sammanslutningar, har motionären anfört
följande:

Kungl. Maj:t skulle enligt lagförslaget, vid tillsättandet av de av
lagen närmast berörda parternas representanter, eventuellt få en särdeles
omfångsrik förslagslista att välja på. Motionären kunde ju ej tala å
andra än arbetarnas vägnar, men vågade hålla före, att även lämpliga
arbetsgivarerepresentanter skulle kunna föreslås enbart av arbetsgivarnes
föreningar, liksom arbetarrepresentanterna av arbetarnas sammanslutningar.

Av högsta vikt ansåge motionären vara att vid försäkringsrådets
krävande arbete arbetarne kände sig tryggade vid medvetandet om att
i rådets viktiga beslut deltoge representanter från deras sida, vilka de
själva enat sig om att föreslå till detta uppdrag. Med den sammansättning,
som övriga i 2 § omnämnda korporationer hade, vore fara för
handen att från dessa korporationers sida framförda förslag icke komme
att giva uttryck åt arbetarnes önskningar.

Det i motionen framställda yrkandet, att rätten att avgiva förslag
till arbetarerepresentanter skulle begränsas till allenast sådana föreningar
av arbetare, som hava minst 50,000 medlemmar, har, såsom

2 «-

Motion nr läs.

Utekottet.

8

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

medförande en alltför stor inskränkning av antalet förslagsgivande arbetaresammanslutningar,
icke synts utskottet vara att förorda.

Vad angår de institutioner i övrigt, som enligt den kungl. propositionen
skulle äga avgiva förslag å ledamöter och suppleanter i försäkringsrådet,
äro visserligen de stora arbetsgivare- och arbetareföreningarna
representativa; dock för närvarande knappast för mer än industrien,
närmast storindustrien. Antalet arbetsgivare, som beröras av olycksfallsförsäkringslageu,
kan skattas till 300,000, men av dessa äro allenast
cirka 5,000 anslutna till de stora arbetsgivareorganisationerna.
Vad arbetarna beträffar, torde närmare 1,500,000 falla under olycksfallsersättningslagen,
medan föga över 200,000 av dessa äro organiserade.
Vid sådant förhållande synes icke lämpligt, att allenast arbetsgivareoch
arbetarorganisationerna tillerkännas förslagsrätt till ledamöter av
försäkringsrådet. Utskottet kan därför icke heller i denna del förorda
herr Söderbergs ovannämnda motion.

Å andra sidan finner utskottet hushållningssällskap och auktoriserade
handelskammare vara mindre lämpliga myndigheter, särskilt då
det gäller att avgiva förslag till representanter för arbetarna. Däremot
måste landstingen anses lämpliga såsom förslagsgivare, då de innesluta
representanter både för arbetsgivare och arbetare. Detsamma är förhållandet
med stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting.

Att jämväl vissa särskilda korporationer och föreningar kunna berättigas
att få avgiva förslag, varom här är fråga, synes lämpligt.
Kungl. Maj:t skall visserligen enligt förslaget, såsom också av departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet framgår, icke vara
bunden att vid utseende av arbetsgivare- eller arbetarerepresentant
hålla sig inom de avgivna förslagen, men i verkligheten kommer nog
bundenheten ändock att bliva regel, vilket i sin mån påkallar ett vidsträckt
förslagsgivande, så att olika grupper kunna bliva i görlig och
lämplig grad tillgodosedda med representanter i rådet.

Efter dessa grunder har utskottet här nedan föreslagit viss jämkning
av 2 § i lagförslaget.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag till lag om försäkringsrådet
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick bit
fallas, måtte, i anledning av sagda proposition sam -

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

<>

på grund därav väckta motioner, för sin del antaga
följande förslag till

Katigt. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.
Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem förordnas
av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas på
sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas
omedelbart av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga
män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas
uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera
arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra
medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som
skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen
medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter
för arbetsgivarna eller för
arbetarna avgivas av landsting och
stadsfullmäktige i stad, som icke
deltager i landsting, samt av hushållningssällskap
och auktoriserade
handelskammare ävensom av annan
korporation eller förening, vilken
Konungen, efter därom av försäkringsrådet
gjord framställning,
finner böra tillerkännas rätt att
avgiva sådant förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt 5 avd. 1 höft. (Nr

Därjämte må förslag till representanter
för arbetsgivarna eller för
arbetarna avgivas av landsting och
stadsfullmäktige i stad, som icke
deltager i landsting, ävensom av
korporation eller förening, vilken
Konungen, efter därom av försäkringsrådet
gjord framställning,
finner böra tillerkännas rätt att
avgiva sådant förslag.

10

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

Kanal. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många
personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till
ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen utfärdat.

» §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd
under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit
sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre
särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.

Avgår lédamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.

5 §.

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde
utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan
ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid
det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §•

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter
skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt

11

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 4.

Kanal. Maj.-ts förslag. Utskottets förslag.

de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland
dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,
eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av
vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter
för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

^ §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och
om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,
varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

2:o) att den i andra kammaren av herr Osberg
väckta motionen nr 458 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd; samt

3:o) att den i Första kammaren av herr Söderberg
väckta motionen nr 153, i den mån densamma ej
blivit besvarad genom utskottets hemställan under l:o),
icke heller måtte till någon riksdagens vidare åtgärd
föranleda.

Stockholm den 21 maj 1917.

På det sammansatta utskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

Reservation

av herrar Almer, Schotte, Persson i Norrköping och Nilsson i
Kabbarp, vilka yrkat bifall till herr Söderbergs motion, i vad den avser
2 §, andra stycket.