Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1917 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fastighetsbildning i stad m. m., dels
ock en i ämnet väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, I. E. G. Svensson, Widell,
Almer, Strid, Jönsson i Slätåker, Bengtsson i Norup, Dahl, Hult, Tisell, Holmdahl
och Lindley i Söderhamn.

8 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 19 december 1916 dagtecknad proposition, nr 23, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om fastighetsbildning i stad;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

3) lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket;

4) lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning i stad
och vissa andra samhällen;

5) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1). 1

Förslaget
till 1916 års
riksdag.

2 Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

6) lag om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring;

7) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet;

8) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet;

9) lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

10) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

11) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom; samt

12) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut.

I anledning av denna proposition har inom andra kammaren väckts
en motion nr 175, av herr Schotte, om viss ändring i lagförslaget om fastighetsbildning
i stad.

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten har berörda
framställning, ävensom den nämnda motionen, hänskjutits till behandling
av sammansatt stats- och lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hänvisar utskottet till Kungl. Maj:ts proposition nr 23
och det här nedan vidare omförmälda betänkande, som avgivits av 1916
års fastighetsregisterkommission och utdelats till riksdagens ledamöter. För
innehållet i den nyssberörda motionen skall utskottet redogöra här längre fram.

Utskottet erinrar, att frågan om ordnande av fastighetsredovisningen
i stad och stadsliknande samhällen m. m. förekom till behandling vid 1916
års riksdag.

I en till nämnda riksdag avgiven proposition nr 6 föreslog nämligen
Kungl. Maj:t riksdagen att antaga förslag till dels lag innefattande bestämmelser
om skyldighet för städer och vissa andra samhällen att bekosta
fastighetsregisters uppläggande och förande, dels ett flertal i sammanhang
därmed stående lagändringar, dels ock lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad, ävensom i sammanhang
därmed vissa ändringar av nu gällande lagbestämmelser i närstående ämnen.

Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 1 utlutande Nr 1. 3

Sedan förenämnda framställning, jämte i anledning av densamma Riksdagen dr
väckta motioner, hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och lagutskott,
avstyrkte utskottet i avgivet utlåtande på närmare anförda skäl
bifall till det i den kungl. propositionen framlagda lagkomplexet under
hemställan, att riksdagen, med avslag å de i propositionen innehållna
lagförslag, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t, efter ytterligare utredning, snarast möjligt låta utarbeta och för
riksdagen framlägga nytt förslag angående redovisning och registrering av
fastiglieter i städer och stadsliknande samhällen, upptagande jämväl de
huvudgrunder, efter vilka denna redovisning och registrering bör äga rum,
ävensom de andra författningar rörande jord- och tomtväsendet i städer
och stadsliknande samhällen, som Kungl. Maj:t kan finna böra i sammanhang
härmed underställas riksdagen.

Denna hemställan bifölls den 15 mars 1916 av riksdagen, som i skrivelse
den 8 april 1916, nr 67, anmälde sitt beslut till Kungl. Maj:t.

Sedan chefen för justitiedepartementet på grund av bemyndigande 1916 års
den 17 mars 1916 tillkallat sakkunniga att inom departementet biträda
vid ytterligare behandling av frågan om fastighetsregister för städer och kommission.
vissa därmed jämförliga samhällen — 1916 års fastighetsregisterkommission
— hava dessa sakkunniga den 1 november 1916 avgivit betänkande med
förslag till lag om fastighetsbildning i stad m. m. ävensom till andra därmed
sammanhängande författningar, vilket förslag med några jämkningar
upptagits i den förevarande kungl. propositionen.

De av 1916

Här torde till en början böra lämnas en kortfattad erinran om de ^ttdiade9
önskemål beträffande fastighetsredovisningen i städer och stadsliknande sam- önskemålen
hällen m. m., som uttalades av 1916 års riksdag samt i vad mån och på vad ^ktandeif^e sätt

dessa önskemål blivit tillgodosedda i Kungl. Majt:s nu föreliggande förslag, varande

kungl. proposition.

Riksdagen framhöll olägenheten av den starka söndersplittring, som Många olika
för närvarande råder vidkommande författningsbestämmelser om städers oek ^rfat(^°°“
stadsliknande samhällens jord- och tomtväsen och som skolat ytterligare ökas visningen i
i händelse av bifall till propositionen. Avsevärda fördelar i reda och ord- stad.
ning syntes riksdagen skola uppstå, om allt, som rörde nämnda förhållanden
och ej vore rena tillämplighetsstadganden, kunde sammanföras i en författning,
omfattande lagen om stadsplan och tomtindelning, därmed sammanhängande
viktigare delar av byggnadsstadgan, övriga förslag i ämnet,

4 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

som innefattades i berörda proposition, ävensom de huvudgrunder, efter vilka
fastighetsregistreringen borde äga rum. Huruvida härtill ytterligare borde
komma de bestämmelser, som prövades erforderliga för laga skifte av jord
i stad, lämnade riksdagen öppet.

I det nu föreliggande förslaget har i överensstämmelse med vad 1916
års kommission föreslagit i ett lagförslag — förslaget till lag om fastighetsbildning
i stad — sammanförts lagen om stadsplan och tomtindelning,
lagen om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöver tomtgräns,
samt vissa bestämmelser om tomtindelning, som nu återfinnas i byggnadsstadgan
för rikets städer, varjämte i samma lagförslag dels upptagits
bestämmelser, motsvarande dem 1914 års kommission framlade i sitt förslag
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad, vilket förslag i sig innefattade lagen om förändring
av tomts område, dels införts bestämmelser om tomtmätning, om
laga skifte och om huvudgrunderna för fastighetsregistreringen.

Med den nämnda anordningen har således det av riksdagen uttalade
önskemålet, att huvudgrunderna för fastighetsregistreringen måtte upptagas i
allmän lag och ej blott, såsom år 1916 föreslagits, utfärdas av Kungl. Maj:t
i administrativ ordning, vunnit avseende.

Jordredovisningen
av
tomtindelat
område.

Riksdagen uttalade vidare den förmodan, att de nuvarande fastighetsböckerna,
jämte stadskartor och tomtkartor, i många städer vore så förda
och upprättade, att de, vad beträffade städernas tomtindelade område, kunde
utgöra fullt tillförlitligt underlag för uppläggande av nya fastiglietsböcker
och att därför någon förmedling genom ett särskilt fastighetsregister icke
allestädes erfordrades. Yissa städer borde därför kunna befrias från skyldighet
att upprätta tomtbok.

Beträffande detta spörsmål har 1916 års kommission begärt utlåtande
från vederbörande magistrater ävensom från stadsstyrelserna i de städer
under landsrätt, för vilka föres fastiglietsbok såsom för stad med egen jurisdiktion.
Från åtskilliga städer har i anledning av berörda hemställan yttrande
inkommit till kommissionen. För somliga av dessa städer har man
uttalat sig för ett medgivande av den innebörd riksdagen ifrågasatt, för
andra åter har man funnit sig icke böra förorda en sådan anordning, förnämligast
av den anledning, att den ökade kostnad, som bleve en följd av
uppläggande och förande av register jämväl för stads tomtindelade område,
komme att motsvaras av den nytta ett fullständigt register skulle medföra.
Där fastighetsregister för tomterna icke ansetts erforderligt, synes

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr J. u

man i allmänhet hava utgått från, att fastighetsboken, efter granskning och
komplettering i erforderlig omfattning, skulle träda i tomtbokens ställe.

Efter en utförlig motivering (sid. 230 tf.) har 1910 års kommission
funnit sig icke böra i sitt förslag införa någon bestämmelse om rätt för
stad att befrias från skyldighet att föra tomtbok. I en del städer föres
emellertid, oberoende av fastighetsboken, förteckning över tomter, kallad
tomtbok, tomtförteckning o. d. För de fall, då denna innehåller i huvudsak
de uppgifter, som rörande de särskilda tomterna skola meddelas i tomtbok,
förd enligt kommissionens förslag, har kommissionen föreslagit, att Konungen
skulle äga förklara, att sådan förteckning må ingå i stadens fastighetsregister
och föras som en del av detta, eller medgiva stad anstånd med uppläggande
av tomtbok. Föreskrift härom har upptagits bland slutbestämmelserna
till förslaget till lag om fastighetsbildning i stad.

Yad beträffar stadsägoområdet eller det under stad lydande område, Jordred<mssom
ej ingår i av ålder bestående eller i fastställd och råttsligen genomförd stadsägoom
tomtindelning, framhölls av 1916 års riksdag, att det borde vid den förnyade rådet,
utredning, som riksdagen ansåge nödig, övervägas, huruvida ej jordredovisningen,
i den mån karta ej kunde grundas å sammanställning av befintligt
kartmaterial, kunde åstadkommas på grundval allenast av ägobeskrivningar
och sålunda en dyrbar nymätning tills vidare inbesparas..

Enligt föreskrift i 7 kap. 6 § av det nu föreliggande förslaget till lag
om fastighetsbildning i stad ma område, för vilket karta saknas, utan att
nymätning sker, avfattas å registerkartan, där det kan ske utan fara för
osäkerhet eller oreda. Genom den sålunda meddelade föreskriften torde i
många fall, särskilt där det gäller staden eller kronan tillhöriga på det hela
taget ostyckade större områden, nymätning för registerkartans åstadkommande
ej bliva erforderlig, och registret får i förhållande till sådana områden närmast
karaktären av en ägoförteckning.

Jämväl med avseende å vilken tjänsteman, som borde äga kompetens att upp- tjänsteman
rätta registerkarta m. m. enligt det till 1916 års riksdag framlagda förslaget, regiStret.
förekommo uttalanden av nämnda riksdag. Uppslaget härtill gavs i en nämnda
år inom andra kammaren väckt motion, däri bland annat anfördes: »Enligt förslaget
åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets uppläggande
och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något hinder att förena
båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i sådant syfte saknas. Detta

(J Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

måste betecknas såsom en brist. Ingående kännedom om stadens markförhållanden
i förening med erfarenhet i ägomätning torde vara hart när
oeftergivliga villkor såväl för själva registrets uppläggande och förande som
för arbetet med registerkartan. Båda dessa förutsättningar äro säkerligen i
regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer eller motsvarande tjänstemän.
Säkerhet borde då ock finnas för att dessa tjänstemän bliva förordnade
såväl till registerförare som till förrättningsmän i avseende å registerkartan,
därest vederbörande stad så önskar och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk.
Om stadsingenjörernas självskrivenhet såsom registerförare
och förrättningsmän för registerkartan med nu antydda inskränkningar
fastslås, vinnes ock den fördelen, att blott undantagsvis behov av särskilt
tekniskt biträde åt registerföraren lärer inträda.

Skall åter, såsom förslaget förutsätter, Konungens befallningshavandes
provning av städernas förslag angående befattningshavare vara fullkomligt
obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,
som . prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är det fara värt’
att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter eller godtycke
till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i varje fall få
vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för registerkartan
är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i allmänhet
näppeligen kunna bedöma, huruvida en person besitter den erforderliga
kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen därutinnan
på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta
uppgift såsom central uppsiktsmyndighet lär det då kunna antagas, att
nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande för
Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst
som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningsliavande
instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande
angelägenheter. Att följden härav måste bliva eu viss benägenhet till gynnande
av lantmätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna
förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter
föi städerna, da deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd
att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till
det syfte, man vill nå genom eu ordnad fastighetsregistrering, torde det
få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden
särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arbeten.»

Yad sålunda mot förslaget anmärkts fann riksdagen i sin skrivelse
den 8 april 1916 vara värt beaktande. Det monopol, som 1911 års

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 7

kommitté förbehöll lantmilterikåren, vore visserligen modifierat i förslaget
av 1914, men det syntes böra medgivas, att i de städer, där särskild
mätningsman (stadsingenjör) vore anställd, denne betroddes med registerkartans
upprättande, därest vederbörande stad så önskade och han fyllde
vissa bestämda kompetensanspråk. Tilläventyrs torde ett förordnande av
länsstyrelsen böra meddelas, så att det bleve klart, att kompetensen hos
vederbörande stadsingenjör förefunnes. Den ingående kännedom om stadens
markförhållanden, som stadsingenjören linge antagas äga, gåve ökade garantier
för ett tillfredsställande arbete. Städerna hade givetvis också själva ett
mycket starkt intresse av, att allenast kompetenta och dugliga personer betroddes
med de viktiga och för eu lång framtid bestående arbetena med avseende
å fastighetsredovisningen i städerna, vadan de vid anställande av
stadsingenjörer hade ail anledning att söka förvärva verkligt kompetenta personer.
Ett mer eller mindre markerat monopol för lantmäteristaten i nu
förevarande hänseende kunde enligt riksdagens mening ej vara lämpligt.

I fråga om förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad har riksdagen
vidare, under hänvisning till sitt nyss återgivna yttrande angående företrädesrätt
för i stads tjänst anställd mätningsman i fråga om åtgärder
för fastighetsregistreringen, förklarat sig anse, att berörda yttrande ägde
tillämpning jämväl på de förrättningar, varom vore fråga i nyssnämnda
lagförslag.

De av riksdagen sålunda framförda önskemålen torde vara beaktade

1 det föreliggande lagförslaget genom föreskrifterna i 1 kap. 6 §, 2 kap.

2 §, 5 kap. 2 §, 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 och 5 §§. Enligt dessa

föreskrifter gäller: Konungens bef%llningshavande förordnar på fram ställning

av staden förrättningsman för upprättande av registerkarta och
registerförare. Har stad till förrättningsman, som nyss sagts, eller registerförare
föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman, skall denne förordnas.
Tomtmätning och avstyckning skola verkställas av i stads tjänst anställd
mätningsman, där sådan finnes, likaså laga skifte under förutsättning att
alla delägare i den jord, som skall skiftas, föreslagit honom till förrättningsman.
Tomtindelningskarta skall upprättas av förrättningsman för
tomtmätning. Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer
den, som avlagt lantmäteriexamen, så ock den, som avlagt fullständig
examen från tekniska högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnad
eller från motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska institut
samt dessutom styrkt sig äga praktisk duglighet i ägomätning. Person,

Tillsynen
över fastighetsregistreringen.

8 Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

som ej avlagt examen, som nyss sagts, må av Kungl. Maj:t medgivas behörighet
såsom mätningsman i stad.

Enligt de tidigare förslagen i ämnet skulle tillsynen över fastighetsreg
istrering en i städerna åligga lantmäteristyrelsen. I en vid 1916 års
riksdag väckt motion framställdes vissa erinringar mot lantmäteristyrelsen
såsom tillsynsmyndighet, varjämte den mening uttalades, att det vore
bättre att lägga ledningen av fastighetsregistreringen i städerna i händerna
på en för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell sakkunskap
i de olika frågor, som här komme i beaktande.

1916 års riksdag ansåg sig icke kunna uttala eu bestämd mening om,
huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast borde i
detalj ordnas, då detta till god del berodde av de blivande bestämmelserna
om fastighetsredovisningen. Dock kunde riksdagen icke förorda sådana
anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapades för nämnda ledning
eller, om denna lades till ett redan bestående verk, att någon fast personal
anställdes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande verk kunde,
förutom lantmäteristyrelsen, tilläventyrs även överintendentsämbetet ifrågakomma,
vilket ämbete hade ledningen av stadsplaneväsendet i städerna.
Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som här komme
i beaktande, borde förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket ledningen
anförtroddes, syntes uppenbart. Detta torde exempelvis kunna ske genom
ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas jordoch
tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna
personer (t. ex. en lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör). Jämväl
den nu berörda frågan syntes därför riksdagen kräva ytterligare övervägande.

I 7 kap. 15 § av förslaget till lag om fastighetsbildning i stad har
1916 års kommission, i överensstämmelse med ovan omförmälda uttalande,
föreslagit, att ledningen av och uppsikten över fastighetsregistrets uppläggande
skulle anförtros åt en tillfällig kommission, bestående av tre av Kungl.
Maj:t utsedda personer. Denna kommission skulle utgöra tillsynsmyndighet,
intill dess arbetet med fastighetsregistreringen i städer och andra samhällen
med fastighetsregister enligt de för stad meddelade föreskrifter blivit
i huvudsak slutfört, varefter tillsynen från kommissionen skulle övertagas
av myndighet, som bestämdes i allmän lag. Kommissionen har varit av
den mening, att för närvarande icke funnes något centralt ämbetsverk,
som vore skickat att utgöra uppsiktsmyndighet och som med hänsyn till
detsamma eljest åvilande göromål kunde antagas disponera för kontrollens

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 9

nöjaktiga utövande erforderliga arbetskrafter. Vilken myndighet, som sedermera
lämpligen borde övertaga tillsynen över fastighetsregistret, läte sig
för närvarande icke avgöra. Kommissionens förslag har upptagits i Kungl.
Maj:ts proposition.

I fråga om kostnaden för den föreslagna tillsynsmyndigheten har 1916
års kommission uttalat den mening, att den ej torde kunna påräknas för
billigare kostnad än 13,000 kronor om året, fördelad på arvode till eu
ordförande 3,000 kronor, arvode till en ledamot 2,000 kronor och arvode
till en ledamot, tillika sekreterare, 8,000 kronor. Då kommissionen antagit,
att den sålunda tillskapade tillsynsmyndigheten skulle erfordras under eu
tid av tre år, skulle till arvoden krävas sammanlagt 39,000 kronor. Härtill
har för resor, renskrivning och expenser, ävensom tillfällig arbetsförstärkning
åt sekreteraren, beräknats ett belopp av 25,000 kronor. Kostnaden
för tillsynsmyndigheten skulle alltså belöpa sig till sammanlagt
64,000 kronor.

f

Beträffande avstyckning inom icke tomtindelat område i stad anförde
1912 års bostadssakkunniga i ett över 1914 års kommissions förslag avgivet
utlåtande bland annat följande:

De sakkunnige ville för sin del på det kraftigaste vitsorda behovet
av, att styckningsförfarandet å icke tomtindelat område i stad underkastades
en närmare reglering. Jordens delning vore i stort sett bestämmande för
det sätt, varpå den komme att för bostadsändamål bebyggas, och det vore
därför av synnerlig vikt, icke blott att delningen skedde i för rättssäkerheten
betryggande former, utan även att den möjliggjorde ett bebyggande
i enlighet med hygienens och trafikens kraf samt skönhetssinnets fordringar.
Vid den jorddelning, som inledde markens exploaterande för bostadsändamål,
borde sålunda så långt möjligt samma synpunkter vinna beaktande,
som skulle vara bestämmande vid stadsplans uppgörande. Detta kunde
emellertid för närvarande ingalunda sägas vara fallet. Den planlöshet, som
på grund av den nästan fullständiga frånvaron av offentlig myndighets
kontroll alltför ofta utmärkt fastighetsbildningen utom stadsplan, hade i
många fall bildat ett nästan oövervinneligt hinder för ifrågavarande områdens
senare reglering genom en lämplig och enhetlig stadsplan. Den fria
uppdelningen hade ofta lett till bildandet av en mängd små och ur byggnadssynpunkt
olämpliga fastigheter, och överhuvud hade härigenom .gynnats
den särskilt ur bostadshygienens synpunkt olämpliga utveckling av byggnadsverksamheten,
varpå exempel funnes i de i många städers utkanter beBihang
till riksdagens protokoll 1017. 6 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1). 2

Avstyckning
inom icke
tomtindelat
område.

10 Sammansatta siats- och lagutskottds nr 1 utlåtande Nr 1.

lugna så kallade kåkstäderna. Men även i de fall, då de oreglerade områdena
bebyggdes med solidare hus, kunde de olägenheter, som den rådande
styckningsfriheten framkallade, bliva ytterst kännbara och medföra
betydande ekonomiska uppoffringar för den stadskommun, inom vars gränser
de äro belägna. Belysande exempel härpå erbjöde de numera med
Stockholm och Göteborg införlivade Brännkyrka och Lundby socknar. Att
fastighetsbiidningen å det icke tomtindelade området lämnats alldelas oreglerad,
vore för övrigt desto oegentligare, som beträffande förändringar av
tomts område ingående bestämmelser vore gällande.

De krav, som ur bostadsväsendets synpunkt borde uppställas å eu
reglering av styckningsförfarandet å icke tomtindelat område, torde sålunda
vara, att styckningen skedde på sådant sätt, att markens ändamålsenliga
bebyggande underlättades eller i allt fall icke försvårades, samt,
i fråga om stadsplanerat område, att styckningen icke skedde i strid mot
gällande stadsplan. Med avseende å det icke stadsplanerade området syntes
vidare böra tillses, att vid styckningen hänsyn toges till de särskilda byggnadsbestämmelser,
som med stöd av stadsplanelagens 41 § kunde hava utfärdats,
exempelvis rörande byggnadstomts minimistorlek. I allmänhet
borde de fordringar, som med hänsyn till områdets framtida fullständig»
planläggning kunde uppställas i fråga om kvarterens storlek och form samt
trafikledernas bredd och riktning, icke onödigtvis eftersättas.

De sakkunniga kunde för sin del ur här angivna synpunkter icke
finna den föreslagna lagstiftningen i allo tillfredsställande. Kommissionens
förslag syntes i främsta rummet avse att giva det nya delningsinstitutet
nödig stadga ur rättslig synpunkt, medan däremot den kontroll, som påkallades
för att trygga byggnadsverksamhetens rationella utveckling, icke
ägnats någon större uppmärksamhet. Kommissionen hade nöjt sig med att
hänvisa vederbörande stadskommun att genom upprättande av stadsplan
och tomtindelning ingripa reglerande vid planlösa avstyckningar. Denna
utväg torde dock endast i undantagsfall med framgång kunna tillgripas.
Att utsträcka stadsplanen och tomtindelningen till ett måhända avlägset
område allenast för att förhindra eu eller annan olämplig avstyckning vore
uppenbarligen förenat med förhållandevis alltför stor kostnad och tidsutdräkt.
Det kunde icke heller anses önskvärt, att marken stadsplanerades
och tomtindelades, innan någon erfarenhet vunnits om den riktning, i vilken
byggnadsverksamheten utvecklades. Kommissionen syntes ej heller hava
fäst avseende vid de högst betydande lösensplikter, som genom en alltför
omfattande tomtindelning kunde på en gång för stadskommunen uppkomma.

11

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Sr 1.

Erinringar av enahanda innehåll hava framkommit i ett av svenska
stadsförbundet avgivet yttrande.

Beträffande detta spörsmål förklarade 1916 års riksdag, att riksdagen,
utan att hava kunnat ingå i eu mer detaljerad granskning av nämnda
yrkanden, funnit synpunkter där framförda, som förtjänade eu mer ingående
granskning än som hittills syntes hava kommit dem till del. fetadsplane-
och byggnads väsendets rationella utveckling i städerna vore eu så
viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt, att icke genom
ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvårades. Jämväl i
nu berörda hänseenden syntes ytterligare utredning således påkallad.

Med gillande av de synpunkter, som kommit till uttryck i nyss omförmälda
två yttranden, har 1916 års kommission i 8 § av kapitlet om
avstyckning i förslaget till lag om fastighetsbildning i stad upptagit en
föreskrift av följande innehåll:

Avstyckning inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må
ej så verkställas, att stadsplanens genomförande därigenom försvåras. Inom
område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 47 § andra stycket*'' eller motsvarande
äldre bestämmelse, d. v. s. 41 § andra stycket i stadsplanelagen,
förordnat, att särskilda föreskrifter skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande, må avstyckning ej så verkställas, att tillämpningen
av sådan föreskrift motverkas. Ej må i något fall avstyckning så
verkställas att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

För att giva bestämmelserna nödig effektivitet har kommissionen i 14 §
av samma kapitel infört den föreskrift, att yttrande av byggnadsnämnden
skall inhämtas, innan avstyckningsärende avgöres av den myndighet,
vilken det enligt förslaget tillkommer att för fastställelse pröva avstyckningsförrättning,
varjämte enligt föreskrift i 22 § byggnadsnämnd tillagts klagorätt
i avstyckningsärende. Och då det synts kommissionen angeläget, att
även i sådana samhällen, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, men för vilka fastighetsregister föres enligt bestämmelserna
för landsbygden, möjlighet beredes att förhindra, att avsöndring
och ägostyckning verkställes så, att genomförande av fastställd
stadsplan försvåras, att tillämpningen av utav Konungen jämlikt 41 §
i stadsplanelagen eller 1 kap. 47 §* av lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande motverkas eller att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras,
hava bestämmelser i sådant syfte av kommissionen upptagits be -

* 1 kap. 48 § i utskottets förslag.

12 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

träffande avsöndring i 21 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansldyvning
in. m. och beträffande ägostyckning i ett förslag till lag om tillägg
till nyss nämnda lag.

I anledning av erinringar av lagrådet beträffande de ifrågavarande av
kommissionen föreslagna bestämmelserna, blevo förenämnda 8 och 14 §§
inom justitiedepartementet omarbetade och enligt den avfattning, de i fölid
härav erhållit i det kung!, förslagets 8 §, inskränkta beträffande sitt tilllämplighetsområde.
Yidkommande denna fråga hänvisar utskottet ytterligare
till innehållet i nedan intagna motion vid årets riksdag, nr 175, i andra
kammaren och vad i samma fråga här längre fram anföres.

registreringen 1916 års riksdag ar*förde vidare i anledning av den då framlagda proi
städer nn- positionen: Det syntes riksdagen ej påkallat, att med avseende å fastighetsredoköpingar^ocb
v^sn™8en nag°n skillnad gjordes på, om stad hade egen jurisdiktion eller
municipal- lydde under landsrätt, varjämte riksdagen uttalade den mening, att de besamhällen,
gtämmelser, som närmast skulle avse städerna, syntes böra gälla även köpingar
och municipalsamhällen, dock endast under förutsättning att Kungl.
Maj:t härom meddelat speciellt förordnande. Med avseende å municipalsamhällena
förefölle det riksdagen, som om staten, hur än redovisningen komrae
att ske, i allmänhet skulle nödgas att helt och hållet taga hand om den
första redovisningen av deras områden, då dessa samhällen knappast själva
kunde ordna sin fastighetsredovisning, varken tekniskt eller ekonomiskt.

Den nu föreliggnade propositionen intager följande ställning i förevarande
avseende.

Om man bortser från de i förhållandenas egen natur liggande olikheterna
eller att magistrats och viss tjänstemans i rätten åligganden för
stad, som lyder under landsrätt, tillkomma Konungens befallningshavande
och domhavanden eller häradsrättens ordförande, äro städer med egen jurisdiktion
och städer under landsrätt nu föreslagna att helt likställas i fråga
om fastighetsredovisningen. Vidare skola enligt förslaget de för stad meddelade
registreringsföreskrifter äga motsvarande tillämpning å samhälle å
landet (köping, municipalsamhälle och hel kommun, som ej är köping), där
den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, under förutsättning
att Konungen därom förordnat. För municipalsamhällen och
därmed jämförliga samhällen (köpingar, som ej utgöra egen kommun, och
hela kommuner, som ej utgöra köpingar) och för vilka skola föras fastighetsregister
såsom för stad, förordnar Konungens befallningshavande förrättningsman
för upprättande av registerkarta utan förslagsrätt för samhället

13

Sammansatta stals- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

och bestämmer dennes arvode, och för samhälle ä landet skall förste lantmätaren
utan kostnad för samhället vara registerförare, så framt icke samhället
förklarat sig vilja bekosta registerföringen.

Förslaget innehåller alltså i nu ifrågavarande avseenden föreskrifter, som
i allt väsentligt överensstämma med vad riksdagen förordat. Enda skillnaden
är, att, under det riksdagen uttalat den mening, att kostnaden för förandet
av registret torde böra ankomma på samhällena själva, förslaget i fråga om
1 andssamhällena medgiver registrets förande av förste lantmätaren. Såsom
1916 års kommission erinrar, torde olikheten vara av ytterst ringa ekonomisk
innebörd och av förhållandena påkallad; de ifrågavarande samhällena sakna
ofta inom sig för arbetet kvalificerad arbetskraft, brandfri lokal m. m. Har
staten bekostat registrets uppläggande, är det maktpåliggande, att det ej
utsättes för risk att förstöras och att dess fortsatta förande betryggas. Att
stadga förpliktelse för samhälle att gottgöra statsverket för ett av statens
tjänsteman utfört, jämväl statsändamålet tjänande arbete har kommissionen,
i anslutning till av lagrådet år 1915 uttalad mening, ansett ej böra förordas.

* *

*

Innan utskottet övergår till granskning av de särskilda lagförslagen
och den väckta motionen, vill utskottet omförmäla, att Kungl. Maj:t den
15 december 1916 uppdragit åt eu kommitté att verkställa revision av
gällande bestämmelser angående stadsplan och tomtindelning, vilken kommitté
emellertid ännu icke påbörjat sitt arbete.

Yid nu berörda förhållande har fråga uppstått, huruvida det kunde
vara lämpligt att, såsom fallet skulle bliva med godkännande i huvudsakliga
delar av Kungl. Maj:ts förslag, nu antaga eu lag om fastighetsbildning
i stad, upptagande gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning.

Med hänsyn emellertid till angelägenheten av att snarast möjligt
vinna bestämmelser om fastighetsregistreringen i stad och stadsliknande samhällen
samt då den anordning, som här föreslagits, att i en lag sammanföra
alla bestämmelser om fastighetsbildningen i stad synes lämplig och
ländande till ökad reda och ordning, har utskottet icke ansett den beslutade
revisionen genom en särskild kommitté av gällande bestämmelser angående
stadsplan och tomtindelning böra utgöra hinder för den kodifiering
av dessa och andra närstående bestämmelser, som nu föreslås med lagen
om fastighetsbildning i stad. Utskottet har därför nu ingått i huvudsaklig
prövning av sistnämnda lagförslag, varvid emellertid granskningen, i vad
den avser bestämmelser angående stadsplan och tomtindelning, allenast

Utskottet.

1 kaj''.

14 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

varit av formell natur och hänfört sig till frågan, i vad mån dessa bestämmelser
behövde undergå ändring i följd av deras sammanförande med andra
stadganden angående fastighetsbildningen i stad. Detta förfaringssätt och riksdagens
blivande beslut i anledning därav kunna härmed i ingen mån föregripa
den eventuella revisionen av bestämmelserna om stadsplan och tomtindelning.

Utskottet övergår nu till granskning av de särskilda lagförslagen.

Förslaget till lag om fastighetsbildning i stad.

1916 års fastighetsregisterkommission har i sitt betänkande erinrat,
att i propositionen till 1916 års riksdag med förslag till lag om expropriation
m. in. ingick ett förslag, avseende dels upphävande av 21 § i
stadsplanelagen dels ändrad lydelse av 14—18, 22—24, 26 och 32 §§ i
samma lag, ävensom uttalat den förmodan, att de förslag, som innefattades
i berörda proposition, komme att i oförändrat skick föreläggas 1917
års riksdag, varjämte kommissionen framhållit, att därest förslaget till
lag om expropriation jämte nyssnämnda förslag till ändringar i stadsplanelagen
ledde till lagstiftning i ämnet, det torde tillses, att ändringarna i
stadsplanelagen bleve i förevarande kapitel iakttagna. Under hänvisning
till detta yttrande har departementschefen vid förevarande lagförslags behandling
i statsrådet den 19 december 1916 erinrat därom, att Kungl.
Maj :t den 27 oktober 1916 beslutat att till 1917 års riksdag avlåta proposition
med förslag till lag om expropriation m. m., upptagande, om man
bortsåge från vissa tidsbestämmelser, i oförändrad form det till 1916 års
riksdag avlåtna förslaget i ämnet.

I avgivet utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 22, med
förslag till lag om expropriation m. in. har lagutskottet med hänsyn till att propositionen
nr 23 överlämnats till behandling av sammansatta stats- och lagutskottet
icke, i sammanhang med sitt utlåtande över propositionen nr 22 i
övrigt, meddelat huvudsakligt yttrande över det i förstnämnda proposition
jämväl intagna förslaget till lag om ändring i vissa delar av stadsplanelagen.
Däremot har i nämnda utlåtande lagutskottet hemställt, att riksdagen måtte,
med tillkännagivande, att det i propositionen nr 22 framlagda förslag tilllag
om expropriation icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
för sin del antaga ett av utskottet avgivet förslag till lag om expropriation.
De av lagutskottet vidtagna ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag äro icke
av beskaffenhet att föranleda sakliga jämkningar i förslaget till lag om
fastighetsbildning i stad.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 15

Vid nu berörda förhållanden har utskottet ansett sig oförhindrat att
i 1 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad införa de av förslaget till lag
om expropriation, sådant detta förslag av lagutskottet framlagts, påkallade
åndringar. Dessa återfinnas i kapitlets 12, 20—24, 27—29, 31 och 37
§§ av utskottets förslag, varjämte ändringarna medfört jämkning i paragraf
numreringen från och med 27 §. Förslaget till lag om expropriation har
ock föranlett utskottet att i 3 kap. 1 och 4 §§ av förevarande lagförslag
utbyta orden »gällande författning om jords eller lägenhets avstående för
allmänt behov» mot orden »lagen om expropriation».

Lagen om expropriation är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1918. De i Kling!. Maj:ts proposion nr 23 framlagda lagarna skulle däremot
träda i kraft den 1 september 1917. Med hänsyn till sambandet mellan
lagförslaget om expropriation och nu ifrågavarande lagstiftningsärende har
det synts utskottet lämpligt, att dagen för ikraftträdandet jämväl vidkommande
de till utskottets behandling hänskjutna lagarna bestämmes till den
1 januari 1918. Någon olägenhet härav är så mycket mindre att befara,
som vissa oundgängliga förberedande åtgärder rörande fastighetsregistreringen
enligt särskilda i övergångsbestämmelser meddelade föreskrifter kunna
vidtagas omedelbart efter författningarnas utfärdande. Utskottet har därför
i samtliga lagförslag, som utskottet nu har att behandla, vidtagit sådan
ändring, att dagen för de särskilda lagarnas ikraftträdande skulle bliva
den 1 januari 1918.

I kapitlets 6 och 40 §§ hava vidtagits mindre formella jämkningar. 6

I sista stycket av 2 § i 2 kap. eller kapitlet om tomtmätning har
utskottet vidtagit en redaktionell jämkning, avseende att tydligare framhäva,
att behörighet såsom mätningsman i stad bör kunna medgivas person,
som ej avlagt examen, varom förmäles i paragrafens andra stycke,
oavsett huruvida han för närvarande innehar sådan befattning eller icke.
1916 års kommissions motiv kunde nämligen föranleda till det antagande,
att den förevarande bestämmelsen endast hade avseende ä personer, som
nu innehade raätningsmannabefattning i stad men ej fyllde lagens korapetensanspråk.

Enligt bestämmelse i 2 kap. 5 § i Kungl. Maj:ts förslag skulle förrättningsman
för tomtmätning, där ägare av tomt eller annan mark, som
beröres av tomtmätning, eller ombud för sådan ägare ej kan träffas med
kallelse till tomtmätningsförrättning, ombesörja kallelses införande i all -

16 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

manna tidningarna samt i tidning inom orten minst fjorton dagar före
förrättningen. Då det vill synas utskottet som om kallelsens införande i
allmänna tidningarna bleve föga ändamålsenligt, har bestämmelsen härom
ansetts kunna uteslutas. Vidkommande kallelsens införande i ortstidning
har föreskriften härom jämkats till överensstämmelse med bestämmelser
av liknande innebörd i vissa på senare tid utfärdade författningar. Det är
ofta angeläget, att en tomtmätning verkställes utan tidsutdräkt. Av sådan
anledning bör kallelsetiden jämväl i fall, varom nu är fråga, ej sättas längre
än som må anses oundgängligen nödigt. Och då en tid av åtta dagar i
sådant hänseende, enligt utskottets mening, må anses tillräcklig, har i enlighet
härmed den ifrågavarande tidsbestämmelsen i paragrafen jämkats.

10 §. Utskottet har nyss framhållit angelägenheten av, att en tomtmätnings förrättning

slutföres inom kortast möjliga tid. Bestämmelserna i 10 § av
Kung! Maj:ts förslag synas icke ägnade att befordra detta önskemål. Mot
desamma torde jämväl kunna riktas den erinran, att i fall, då byggnadsnämnd
avgör tomtmätningsärende utan att höra parterna, det icke är sörjt
för att dessa erhålla kännedom om byggnadsnämndens beslut eller tiden
därför. Vidare har byggnadsnämnd mångenstädes i landssamhällen sådan
sammansättning, att frågan om en tomtgräns rätta sträckning kan väntas
varda säkrare bedömd av förrättningsmannen än av byggnadsnämnden.
Man synes för övrigt berättigad antaga, att de fall, då byggnadsnämnd
komme att frångå förrättningsmannens utlåtande, ej bleve många. Med
hänsyn till det anförda har utskottet omarbetat bestämmelserna i kapitlets
10 § och givit desamma sådant innehåll, att förrättningsmannens utlåtande
om tomtgräns utan frågans hänskjutande till byggnadsnämnden
länder till efterrättelse, där klander ej instämmes inom viss tid. För
övriga av utskottet i paragrafen föreslagna bestämmelser torde någon redogörelse
ej vara erforderlig. Det har ansetts utan vidare klart, att förrättningsmannen
har att tillse, att konceptkartan förses med bevis, som i
paragrafen omförmäles, efter vidtagna ändringar, där sådana erfordras. För
att utslag i tvist om tomtgräns rätta sträckning varder byggnadsnämnden
kunnigt, lärer, efter vad utskottet inhämtat, bliva sörjt i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad.

12 §. Förevarande kapitel — liksom det följande — är avsett att äga till lämplighet

jämväl å ofria tomter och eljest å mark, som innehaves under
besittningsrätt, som enligt lagen den 24 maj 1895 är att anse som fast
egendom. Då det synts utskottet lämpligt, att uttrycklig föreskrift härom

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 17

meddelas i lagen, har sådan föreskrift införts under ny paragraf, 12 §,
efter 11$ i Kungl. Maj:ts förslag och efterföljande paragrafers nummer
jämkats. I 3 kap. har av enahanda skäl införts en ny 10 §, föranledande
jämväl där viss jämkning i paragrafnumreringen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle av den anledning att byggnads- tr> §■

nämnd icke finnes för områden å landet, som avses i 1 kap. 43 och
44 §§*, tomtgräns inom sådant område bestämmas i den ordning, skiftesstadgan
föreskriver för bestämmande av rågång. Genom den ändring,
utskottet vidtagit beträffande proceduren vid tomtmätning, förefinnes
icke berörda hinder mot att göra bestämmelserna om tomtmätning tillämpliga
även i nyss omförmälda fall, något som givetvis i och för sig måste
anses önskvärt. Föreskrifter i nu omnämnda avseende hava därför av utskottet
införts i kapitlets sista paragraf.

För de ändringar och tillägg, som av utskottet vidtagits i fråga om 3 kap.
föreskrifterna i förevarande lags 3 kap., har utskottet i det föregående
angivit motiven.

I första stycket av 1 § i 4 kap. har utskottet företagit en redaktionell
jämkning, avseende att bringa paragrafens första och andra stycken * kap<
mera i överensstämmelse med varandra. Då stadsäga, som utgöres av andel
för viss fastighet i samfälld mark, ej får ingå i sammanläggning enligt
förevarande kapitel, har det funnits nödigt utsäga, att stadsäga, som
ingår i sammanläggning, skall bestå av ett eller flera områden.

Herr Schotte har i sin förberörda motion nr 175 hemställt, att 8 §

5 kap. av det framlagda förslaget till lag om fastighetsbildning i stad måtte 5 kap.
erhålla den lydelse, som av 1916 års fastighetsregisterkommissionen föreslagits. 8 §■

Till stöd härför har anförts:

»Enligt 5 kap. 8 § i förutnämnda lagförslag, sådant det framlades av
1916 års fastighetsregisterkommission, föreslogs, att avstyckning inom om- Motion nr 175.
råde, som ingår i fastställd stadsplan, ej skulle få så verkställas, att stadsplanens
genomförande därigenom försvåras, vidare att avstyckning inom
område, för vilket särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande jämlikt nuvarande 41 § stadsplanelagen fastställts, ej må
ske på sådant sätt att tillämpningen av dylik föreskrift motverkas, och
slutligen att avstyckning i allmänhet ej bör så verkställas, att markens
ändamålsenliga bebyggande försvåras.

* 1 kap. 42 och 43 §§ i utskottets förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1).

3

18 Sammansatta stuts■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Dessa stadgande!! hava föranletts av de yttranden över 1914 års kommissions
förslag, som avgivits av bl. a. ’ svenska stadsförbundet och statens
bostadskommission, och till vilka jämväl för motiveringen hänvisas (avtryckta
i 1916 års kommissions betänkande sid. 176—177, 191—193).
Yikten av de invändningar, som stadsförbundet och bostadskommissionen
i detta hänseende framfört, har ock understrukits i riksdagens skrivelse
med anledning av den kungl. propositionen i ärendet år 1916 (betänkandet
sid. 189).

Emot det av 1916 års kommission i tredje stycket föreslagna stadgandet,
att avstyckning ej finge så verkställas, att markens ändamålsenliga
bebyggande försvåras, framställde emellertid lagrådet anmärkning (kungl.
propositionen, sid. 6.9—70). I korthet torde denna anmärkning kunna
sägas innebära, att bedömandet, huruvida en viss avstyckning försvårar
markens ändamålsenliga bebyggande förutsätter en plan, som visar huru
sådant bebyggande bör ske, och att det torde ankomma å byggnadsnämnden
att uppgöra en sådan plan, vilken visserligen icke bleve bindande för de
prövande myndigheterna (magistraten, Konungens befallningshavande, Kungl.
Maj:t) men i allmänhet ändock komme att tjäna till norm för bebyggandet.
Detta förfaringssätt stode enligt lagrådets mening icke väl tillsammans med
lagen angående stadsplan och tomtindelning, som bestämmer, att byggnadsverksamheten
i stad skall regleras genom av Kungl. Maj:t fastställd stadsplan
eller genom särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade byggnadsföreskrifter
(stadsplanelagen 41 §). Att bana väg för ett förfarande, varigenom byggnadsverksamhetens
reglering i städerna i stor omfattning skulle ske efter
planer, som icke blivit av Kungl. Maj:t prövade och fastställda, syntes
icke lagrådet tillrådligt. — Däremot kunde måhända, för att icke ett ändamålsenligt
bebyggande av stadsägoområde, där såväl stadsplan som särskilda
byggnadsföreskrifter saknades, skulle genom avstyckningar försvåras,
meddelas föreskrifter efter mönster av bestämmelserna om nybyggnadsförbud
i stadsplanelagens 5 §.

I enlighet med lagrådets yttrande har i den föreliggande kungl. propositionen
tredje stycket av 8 § 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i
stad m. m. fått utgå. I 14 § av samma kapitel hava däremot stadganden
i av lagrådet antydd riktning införts. Är beslut fattat om antagande
av stadsplan för förut ej planlagt område eller om framställning om särskilda
byggnadsföreskrifter för detsamma enligt nuvarande 41 § av stadsplanelagen,
må icke, innan Kungl. Maj:t meddelat sitt beslut häröver, fastställelse
å avstyckning inom området äga rum, där det icke är uppenbart,

Sammansatta stats- och lagutskottets tv 1 utlåtande År 1. 1‘.)

att (lön antagna stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning
i tomter icke genom avstyckningen försvåras eller tillämpningen av
ifrågasatta byggnadsföreskrifter motverkas. Det samma äger motsvarande
tillämpning, därest byggnadsnämnden visar, att flaga \ äckts om sådant utsträckande
av stadsplanen som nyss är sagt eller om meddelande av särskilda
byggnadsföreskrifter för området, intill dess beslut i frågan fattats;
dock må i sådant fäll fastställelse å avstyckningen ej anstå längre tid än
sex månader. Större inskränkningar i användningen av avstyck ningsinstitutet
böra, enligt föredragande departementschefens mening, ej nu. stadgas,
men frågan sammanhänger — fortsätter departementschefen i sitt
anförande — så nära med stadsplaneföreskrifterna, atf den kan förväntas
varda upptagen till prövning av den kommitté, som tillsatts för att revidera
dessa föreskrifter.

Därest man, såsom såväl riksdagen och 1916 års fastighetsregisterkommission
som lagrådet göra, erkänner vikten av att vid avstyekningsförrättningen
vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt avstyckningens verkningar
med hänsyn till dess betydelse för ett ändamålsenligt bebyggande
av stadsmarken, kan icke den i kungl. propositionen föreslagna lösningen av
detta spörsmål anses tillfredsställande. Ty de i 14 § angivna, ovan refererade
fall, då en avstyckning skulle kunna prövas ur sy npunkten av markens
ändamålsenliga bebyggande, åro uppenbarligen rena undantag. I det
stora flertalet fall, nämligen avstyckningar inom områden, där stadsplan
varken finnes, är antagen eller ifrågasatts eller särskilda byggnadsföreskrifter
gälla eller ifrågasatts, skulle icke någon sådan prövning kunna ske.

Giltigheten av de skäl, som av lagrådet anförts emot det av fastighetsregisterkommissionen
föreslagna tredje sty7cket av7 8 § om eu allmän
prövning av avstyckningarna med hänsyn till deras betydelse för markens
ändamålsenliga bebyggande, torde a andra sidan kunna ifrågasättas.

I första rummet lärer lagrådets antagande, att en sådan prövning
förutsätter en så att säga icke officiell, av byggnadsnämnden uppgjord plan
för bebyggandet, vara alltför vittgående. I regeln torde detta alls ej
behöva ske. Byggnadsnämnden (eller förrättningsmannen) tolkar säkerligen
oftast föreskriften sålunda, att den tillser, att den nya fastigheten icke är
för liten som byggnadsplats, att — vid flera sammanhängande avstyckningar
— de uppkommande kvarteren äro av lämplig storlek och form,
samt slutligen, därest ett komplex av avstyckningar så föranleder, att trafikleder
undantagas till lämplig riktning och bredd. En sådan prövning förutsätter
ingalunda eu plan av den art lagrådet antager, och enligt dessa föi -

20

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

hållandevis enkla grunder kommer säkert i de flesta fall tillämpningen av
det ifrågasatta lagstadgandet att ske.

Men givetvis kan sannolikheten av, att i många fall en bestämd plan
kommer att följas vid prövningen, ej bestridas. Bliva avstyckningar inom
en särskild trakt av stadsägoområdet vanliga, är det ju antagligt, att byggnadsnämndens
mening om huru denna trakt lämpligen bör bebyggas tager
sig uttryck i en mer eller mindre omfattande styckningsplan. Likaså är
det klart, att eu sådan plan kommer att läggas till grund för prövningen
av de sinsemellan sammanhängande avstyckningar, som en jordägare i och
för markens exploaterande och bebyggande kan vilja på en gång företaga.

Att så sker, och att byggnadsnämnden tillerkännes befogenhet att
redan före stadsplans utläggande följa eu viss plan vid reglerandet av
marks upplåtande för byggnadsändamål, är emellertid en ofrånkomlig förutsättning
för att detta reglerande skall äga någon etfektivitet. Detta har
ock redan i administrativ praxis erkänts genom upptagande i flera av de
utfärdade särskilda föreskrifterna jämlikt 41 § stadsplanelagen av bestämmelser,
som giva byggnadsnämnden rätt att pröva uppgjorda planer för
särskilda områdens bebyggande och efter sådana planers beskaffenhet avgöra
frågor om byggnadslov. Exempelvis stadgas i de för del av Brännkyrka
inom Stockholm gällande byggnadsföreskrifterna — utom att tomt
skall äga minst 600 kvadratmeters areal och lämplig utfartsväg — i § 6
följande: »Har för någon del av ifrågavarande område upprättats plan för
däri ingående tomters bebyggande, må byggnadsnämnden, därest denna
plan finnes tillfredsställande, i samband med att erforderliga föreskrifter
av nämnden lämnas beträffande byggnads höjd, kunna medgiva undantag
från bestämmelserna i § 5, i vad dessa avse den del av tomtplats, som
må bebyggas, antalet våningar samt avståndet mellan byggnader inne å
tomt, därest dessa uppföras av sten.» Uppenbarligen måste vid detta stadgandes
tillämpning nämnden själv äga en bestämd föreställning om huru
området enligt dess mening bör planeras, d. v. s. en sådan plan som lagrådet
åsyftar. Och finner nämnden ej den av markägaren uppgjorda planen
tillfredsställande, så medgives icke några särskilda lättnader vid områdets
bebyggande — något som för exploaterande just av sådana områden
är sa kännbart, att det med full säkerhet leder till en revision av planen
enligt byggnadsnämndens önskningar.

Här har man sålunda ett exempel på huru Kungl. Maj:t redan nu
erkänt det befogade i bestämmelser, som göra det möjligt för byggnadsnämnden
att utöva ett indirekt, men icke mindre effektivt tvång på mark -

21

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

ägare att vid bebyggandet och följaktligen också vid markens styckning
följa en viss, av nämnden, men icke av Kungl. Maj:t godkänd plan. Tilllämpligheten
av denna analogi förminskas ej av att den vilar på särskilda,
av Kungl. Maj:t utfärdade byggnadsföreskrifter, medan däremot det av
kommissonen föreslagna stadgandet skulle omedelbart gälla alla stadssamhällena,
oberoende av om sådana föreskrifter funnos eller ej. Ty även
om Kungl. Maj:t prövat dessa föreskrifter, bär icke byggnadsnämndens befogenhet
att pröva, eventuellt själv uppgöra planen, på något sätt materiellt
bundits (undantag allenast föreskriften om 600 kvadratmeters minimiareal
å tomt). Denna plan kommer därför att äga fullständigt samma fria, ickeofticiella
karaktär som den, vilken byggnadsnämnden eventuellt skulle uppgöra
och följa vid tillämpningen av det föreslagna tredje stycket av § 8.

Den invändning lagrådet riktat mot detta stycke borde därför även
drabba det andra stycket av samma paragraf, enligt vilken avstyckning
ej får så verkställas, att den motverkar tillämpningen av särskilda byggnadsföreskrifter
jämlikt 41 § av stadsplanelagen. Lagrådets antagande
(kungl. propositionen sid. 69), att sådana föreskrifter alltid lämna »en fast
norm» för bedömandet av varje särskild avstyckning håller knappast streck,
då för sådan plan, som omnämnes i stockholmsföreskrifternas ovan citerade
§ 6, varken finnes eller kan finnas någon närmare ledning än att nämnden
skall anse den tillfredsställande. Yarder det framlagda förslaget lag,
så kunna fall väl tänkas, då på grund av sådana föreskrifter viss prövning
jämväl ur plansynpunkt av ifrågasatta avstyckningar kommer att äga
rum. Därmed är man ju redan inne på det av lagrådet klandrade förfarandet.»

Med godkännande av de skäl, som finnas anförda i motionen, har utskottet,
utskottet såsom tredje stycke infört den föreskrift, 1916 års kommission
upptagit i sitt förslag, men som i följd av erinringar av lagrådet icke upptogs
i Kungl. Maj:ts proposition. I följd av denna ändring hava uteslutits de
bestämmelser, som finnas upptagna i Kungl. Maj:ts förslag i kapitlets 14
§ tredje och fjärde styckena. 8:de paragrafens första stycke har lämnats
oförändrat. Bestämmelserna i paragrafens första stycke avse alltså
avstyckning inom planlagt, ej tomtindelat område, föreskrifterna i andra
stycket avstyckning inom område, för vilket Kungl. Maj:t jämlikt 1 kap.

46 § andra stycket av den förevarande lagen eller 41 § stadsplanelagen
förordna!, att särskilda föreskrifter skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande, och paragrafens tredje stycke avstyckning
inom stads ej tomtindelade område i övrigt.

99

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

§■ Då fall förekomma, där byggnadsnämndens hörande ej kan anses er forderligt,

t. ex. då avstyckning avser helt skifte från stadsäga, som består
av flera skiften, eller helt samfällt område eller då avstyckning avser gatumark
i enlighet med fastställd plan, har föreskriften i 14 § synts utskottet
böra så jämkas, att byggnadsnämndens hörande i avstyckningsärende ej
göres ovillkorligt. Prövningen huruvida sådant hörande skall äga rum
har synts kunna överlämnas åt magistraten. Har emellertid under förrättningen
framställts begäran att byggnadsnämnden må varda i ärendet hörd
— i särskilda fall kan sådan begäran antagas varda framställd, om icke
av annan, så av byggnadsnämnden eller representant för denna (jfr föreskriften
i 2 § fjärde stycket) — synes byggnadsnämndens hörande böra
göras obligatoriskt. För sådant fall har magistraten därför synts utskottet
böra vara skyldig höra byggnadsnämnden. I enlighet med det nu anförda
är 5 kap. 14 § i utskottets förslag avfattad.

s och 15 §§. I 5 kap. 3 § har utskottet vidtagit en redaktionell ändring och i
samma kapitels 15 § infört ett förtydligande tillägg. Någon särskild motivering
till dessa förslag torde ej erfordras.

6 kap. Utskottet ansluter sig till den tidigare i ärendet uttalade mening, att

1 §■ lagaskiftesinstitutet icke väl lämpar sig för delning av stadsjord samt att
därför möjligheten till laga skifte av sådan jord bör så långt ske kan begränsas.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag är omskifte av stadsjord icke medgivet;
eljest innefattar förslaget icke något generellt hinder för laga skifte.
Erinras må, att tillfälle till omdelning av skiftad jord enligt skiftesstadgan
är beträffande stadsjord betydligt mindre än i fråga om jord å
landet. Utskottet hänvisar i sådant hänseende till bestämmelserna i 3 §
1 mom. och 10 § andra stycket i skiftesstadgan. Praktiskt sett torde omskifte
av teg- eller storskiftad stadsjord icke komma till stånd, så snart
någon delägare motsätter sig skiftet, något som väl oftast är fallet. Genom
formlösa avstyckningar och sammanläggningar hava också de gamla skifteslagens
gränser rubbats eller försvunnit, vilket vållar svårigheter att bestämma
skifteslagets omfång vid omskifte. Framhållas må slutligen i detta
sammanhang, att laga skifte över huvud taget inom städerna under senare
tider förekommit i synnerligen begränsad omfattning (se bilaga C vid 1916
års kommissions betänkande I). En återgång till skiftesstadgans föreskrifter
synes därför icke av behovet påkallad.

Emellertid hava under senare tider med åtskilliga städer införlivats
stora vidder ren landsbygd. Då det kan inträffa att särskilt inom dessa,

23

Sammansatta stats- och lagutsJcottets nr 1 utlåtande Nr 1.

men jämväil eljest, behov yppar sig av omdelning av redan skiftade ägor,
synes möjlighet härför icke helt höra borttagas, baken har synts utskottet
lämpligen kunna ordnas så, att Kungl. Maj:t äger medgiva omdelning av
redan skiftad stadsjord, där särskilda omständigheter därtill föranleda, och
bör det för sådant fall tillkomma Kungl. Maj:t att i sammanhang med
medgivandet bestämma skifteslagets omfång samt meddela övriga med avseende
å skiftet erforderliga föreskrifter.

År i stadstjänst anställd mätningsman lantmätare, bör inom staden
förekommande laga skiftesförrättningar alltid ankomma på denne. Föreskrift
härom har införts i 6 kap. 2 §.

I 13 § av 6 kap. har införts en föreskrift, motsvarande det av utskottet
i 5 kap. 14 § andra stycket gjorda tillägg; de av utskottet i
kapitlets 5 och 14 §§ föreslagna ändringar äro av endast redaktionell
natur.

En av utskottet i 7 kap. 12 § vidtagen ändring motsvarar en av utskottet
föreslagen jämkning i 2 kap 5 §.

Då bestämmelserna i 7 kap. 14 § av Kungl. Maj.ts förslag synts
utskottet lämpligen böra hava sin plats efter 15 och 16 §§ i samma förslag,
har sådan omflyttning ägt rum och paragrafnumren därefter jämkats.
Någon ändring i de nämnda paragrafernas bestämmelser har icke av utskottet
vidtagits.

Att uteslutandet i och för sig av en fastighet ur jordeboken icke bör
medföra rubbning beträffande fastigheten tillkommande rättigheter och förmåner
eller fastigheten åvilande utskylder, besvär och dyl. lärer vara
otvivelaktigt. Då det emellertid torde vara lämpligt, att erinran härom
inflyter bland föreskrifterna i 7 kap. 17 §, har utskottet i samma lagrum
intagit bestämmelse av sådant innehåll.

I 1 § har en ändring av formell art vidtagits.

Enligt första stycket i slutbestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag
skulle ifrågavarande lag träda i kraft den 1 september 1917, dock att
bestämmelserna om medgivande för person, som ej avlagt i 2 kap. 2 §
andra stycket omförmäld examen, att innehafva befattning såsom mätnings -

2 §.

5, 13 o. 14 §§.

7 kap.

13 §.

14-16 §§.

17 §.

1 §■

Slutbestämmelser
m. m.

51 §.

24 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

man i stad och bestämmelserna om förordnande av förrättningsman för
upprättande av registerkarta skulle träda i kraft omedelbart efter lagens
utfärdande.

I anledning av förslaget till lag om expropriation har emellertid
utskottet, på sätt förut blivit omförmält, sett sig föranlåtet upptaga dagen
för ikraftträdandet till den 1 januari 1918. Då det med hänsyn till nu
nämnda förhållanden funnits påkallat, att möjlighet beredes fastighetsregisterkommissionen
att, så snart omständigheterna det föranleda, träda i
funktion, samt det vidare befunnits lämpligt, att förrättningsmän för
tomtmätning och för avstyckning samt gode män att biträda vid mätningsförrättningar
finnas att tillgå omedelbart efter lagens ikraftträdande, har
utskottet bland slutbestämmelserna jämväl infört föreskrift därom, att stadgandena
om fastighetsregisterkommissionen, om förordnande av förrättningsman
för tomtmätning och för avstyckning samt om val av gode män må
tillämpas redan under år 1917.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och ll:o i
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Uti detta förslag har annan ändring ej vidtagits än i fråga om tiden
för lagens ikraftträdande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§
i stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket.

I 51 § har av utskottet vidtagits en av utskottets förslag i 2 kap.
15 § av lagen om fastighetsbildning i stad betingad ändring; varjämte
ändring skett beträffande tiden för lagens ikraftträdande.

#

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

o

i)

Förslaget till lag med bestämmelse att lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
ej skall äga tillämpning i stad och vissa andra samhällen.

Såsom dag för lagens ikraftträdande liar utskottet upptagit den 1
januari 1918.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28
och 29 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning
och jordavsöndring.

I de fall, då område, som skall avsöndras — t. ex. där sådant område
utgör ett till ett hemman hyrande, å lantmäterikarta upptaget särskilt
skifte — redan finnes å karta avfattat, är det enligt utskottets mening ej
nödigt, att sådant område i och för avsöndringen ånyo avfattas å karta;
den redan tillgängliga kartan eller utdrag av densamma hör i sådana fall
få läggas till grund för avsöndringen. 21 § i förevarande lagförslag har
emellertid i Kungl. Maj:ts förslag sådan lydelse, att därav kunde hämtas
stöd för den mening, att över område, avsett till avsöndring, ny karta
alltid skulle upprättas. För att giva stadgandet den av utskottet nyss
förordade innebörd, har paragrafen något jämkats.

I paragrafen har vidare skett en jämkning, påkallad av den utav utskottet
vidtagna ändringen i 5 kap. 14 § av lagen om fastighetsbildning i
stad; härjämte har bestämmelsen om tiden för lagens ikraftträdande ändrats.

Förslaget till lag om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

I detta förslag har av utskottet ej vidtagits andra ändringar än att
dels hänvisningen till 5 kap. 14 § av lagen om fastighetsregister i stad
jämkats till överensstämmelse med detta lagrums lydelse i utskottets förslag,
dels tiden för lagens ikraftträdande satts till den 1 januari 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1). 4

26 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25
maj 1905 rörande aygäld från avsöndrad lägenhet.

Utskottet tiar icke funnit anledning till annan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag än att tiden för lagens ikraftträdande jämkats till den 1 januari 1918.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen
den 19 april 1907 angående avlösning av aygäld från avsöndrad
lägenhet;

Förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom;

Förslaget till lag angående upphävande för visst fall av
bestämmelser i lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt
samt av fång till sådan rätt;

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom; samt

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den
14 juni 1907 om servitut.

I ett vart av de tre förstnämnda lagförslagen har av utskottet vidtagits
en ändring i förtydligande syfte, varjämte i samtliga nu nämnda
lagförslag dagen för ikraftträdandet ändrats från den 1 september 1917
till den 1 januari 1918.

Under åberopande av vad här ovan blivit anfört, får utskottet alltså
hemställa,

att riksdagen, med tillkännagivande, att de i
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 innefattade lagförslag
icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas,
måtte, i anledning av sagda proposition samt, med bifall
till den i ämnet väckta motionen, nr 175, i andra
kammaren av herr Schotte, för sin del antaga följande
förslag till

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

27

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

l:o Lag

om fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om stadsplan och tomtindelning.

Om stadsplan.

1 §•

För stads ordnande och bebyggande skall finnas plan, omfattande
såväl byggnadskvarter som ock gator, torg och andra allmänna platser
samt dessas höjdlägen (gatuprofiler).

2 §•

Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut blivit
av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av mark
inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att yttra
sig över uppgjort förslag till plan.

Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola
meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall i

28 Sammansatta stats- och lagutskott ds nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.

I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring
av särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande
så ock om särskild plan för viss del av stadens område i
övrigt gälle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän
rådstugas beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters
gränser, gatuprofiler eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande,
om beslutet av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens
befallningshavande jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av
särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,
som föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut, varå
Konungens befallningshavande, enligt vad nu är sagt, meddelar fastställelse.

Stadsplan, som av ålder består eller före den 1 januari 1908 blivit
fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring däri
göres i den ordning nu är stadgad.

Om tomtindelning.

3 §•

Är stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,
som därmed står i omedelbart samband, eller äro särskilda bestämmelser
i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande beroende
av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang med
stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas Konungens
prövning.

I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga
frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens
beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande fastställt.
Innan nämnden fattar beslut, skall ägare av mark, som av tomtindelningen
beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må beslut,
som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att Konungen
därtill givit lov.

29

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.
Kungl. Maj:ta förslag. Utskottets förslag.

Skall enligt fastställd stadsplan mark läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller har byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej
varit planlagd, skall, så vitt ej tomtindelning fastställts i sammanhang med
stadsplanen, kvarters indelande i tomter äga rum, när ägare av mark
inom kvarteret det begär; dock att ändring av befintlig tomtindelning må
ske endast i den mån sådant finnes för kvarterets ändamålsenliga bebyggande
nödigt.

Är befintlig tomtindelning ej överensstämmande med bestående
äganderättsförhållanden eller har kvarter helt och hållet eller till
större delen avbrunnit, skall fråga om ny tomtindelning företagas, när
ägare av mark inom kvarteret det begär eller byggnadsnämnden så nödigt
finner.

Ej må i andra fall än nu är sagt befintlig tomtindelning ändras, med
mindre ägarna till de tomter, som av ändringen beröras, därom äro ense
och ändringen finnes för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.

5 §•

Kvarters indelning i tomter bör så vitt möjligt ske i ett sammanhang
för hela kvarteret. Omfattar tomtindelning endast en del av ett
kvarter, skall tillses, att återstående delen av kvarteret kan uppdelas i
lämpliga tomter.

Vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns mot gata,
torg eller för befarande med åkdon avsedd del av annan allmän plats samt
att tomterna erhålla sådan form och storlek och jämväl i övrigt så utläggas,
att de med iakttagande av gällande föreskrifter kunna ändamålsenligt bebyggas.

Tomts gränser skola, där så lämpligen kan ske, göras raka och bilda
räta vinklar emot varandra. Fordrar fastställd stadsplan, höjdförhållandena
eller markens beskaffenhet i övrigt en annan anordning härutinnan,
förfares därefter. I varje fall skall behörig hänsyn tagas till bestående
äganderättsförhållanden samt de av markens ägare framställda önskemål.

30

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

6 §•

Tomlindelning, varå fastställelse
sökes, skall vara inlagd å karta, upprättad
av förrättningsman för tomtmätning
i så stor skala att den tydligt
utvisar varje tomt, som ingår i
den indelning, med dess gränser och
belägenhet i förhållande till de tomter,
gator, torg eller allmänna platser,
vilka gränsa till tomten. Kartan
skall åtföljas av beskrivning, utvisande
för varje tomt dess ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor,
så ock, där tomten skall bildas av
mark, som hör till särskilda fastigheter
eller därav någon del ingår i
gata, torg eller annan allmän plats
eller i vattenområde eller i område,
som vid mätningsförrättning undantagits
för delägares gemensamma behov
eller lämnats oskiftat, huru stor
areal en var av tomtens delar innehåller.
För varje i tomtindelning
ingående fastighet eller annat område
skall, där fastighetsregister är för
staden upplagt, dess beteckning i
fastighetsregistret vara angiven å kartan
eller i beskrivningen.

Utskottets förslag.

6 §•

Tomtindelning, varå fastställelse
sökes, skall vara inlagd å karta,
upprättad av förrättningsman för tomtmätning
i så stor skala att den tydligt
utvisar varje tomt, som ingår i den
indelning, med dess gränser och belägenhet
i förhållande till de tomter,
gator, torg eller allmänna platser,
vilka gränsa till tomten. Kartan
skall åtföljas av beskrivning, utvisande
för varje tomt dess ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor,
så ock, där tomten skall bildas av
mark, som hör till särskilda fastigheter,
eller av tomten någon del
ingår i gata, torg eller annan allmän
plats eller i vattenområde eller i
område, som vid mätningsförrättning
undan tagits för delägares gemensamma
behov eller lämnats oskiftat, huru
stor areal en var av tomtens delar
innehåller. För varje i tomtindelning
ingående fastighet eller annat område
skall, där fastighetsregister är
för staden upplagt, dess beteckning
i fastighetsregistret vara angiven å
kartan eller i beskrivningen.

Om förbud mot mjbyggnad i vissa fall.

7 §•

A mark, som enligt gällande stadsplan ingår i gata, torg eller annan
allmän plats, må ej nybyggnad företagas.

År beslut fattat om antagande av stadsplan för förut ej planlagt
område eller om ändring i gällande stadsplan, må, innan frågan om be -

31

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

slutets fastställande blivit prövad, nybyggnad ej företagas inom område,
som beslutet avser; dock äge Konungens befallningshavande i särskilt fall
till sådant byggnadsföretag giva tillstånd.

Har stad eller stadsdel helt och hållet eller till större delen avbrunnit
och väckes fråga om ändring i den för det avbrända området gällande
stadsplan, eller väckes fråga om stadsplans utsträckande över visst
område, må Konungens befallningshavande på framställning av staden
meddela förbud mot nybyggnad inom område, som av frågan beröres,
till dess beslut i frågan blivit fattat, dock i intet fall för längre tid än
sex månader.

8 §.

I fall, som i 4 § första stycket sägs, vare nybyggnad inom kvarteret
ej tillåten, innan tomtindelning blivit fastställd. Ej heller må, där på
grund av 4 § andra och tredje styckena fråga om ny tomtindelning för
större eller mindre område blivit väckt, nybyggnad inom området företagas,
innan frågan slutligen prövats. Konungens befallningshavande äge
dock i särskilt fall giva tillstånd till byggnadsföretag, varom nu är sagt.

9 §•

Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. A
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav
särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Där
tomt bildats genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens medgivande
skall sökas, vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant
medgivande lämnats.

Om vad i vissa fall hör iakttagas, då byggnad uppförts utöver

tomtgräns.

10 §.

Uppföres inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, byggnad
i läge, som för densamma blivit i vederbörlig ordning bestämt, men visar
sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannens tomt, vare, därest byggnadens
nedrivande eller ändring skulle medföra märklig kostnad eller

32

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

olägenhet för ägaren, denne ej skyldig att avträda den intagna marken,
förrän byggnaden nedrives eller avbrinner. För det intrång, granne lider
av byggnaden, njute denne ersättning, där han icke hellre vill avslå tomtdelen
emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, torg eller annan allmän
plats, må byggnaden kvarstå till dess den nedrives eller avbrinner.

Ändring, som, efter ty därom är av Konungen stadgat, är att hänföra
till nybyggnad, må icke vidtagas å byggnaden, där ej ägaren av den intagna
marken det medgiver.

11 §.

Har före den 1 januari 1900 byggnad uppförts inom planlagt område,
så att den skjuter över gränsen till grannes tomt eller gatulinjen,
vare lag som i 10 § sägs, såvida icke visas kan, att inkräktningen tillkommit
med avsikt och, där byggnaden övergått till ny ägare, att denne
vid förvärvandet vetat, att inkräktning skett och varit avsiktlig.

12 §.

Skall enligt domstols beslut eller
parters åsämjande jord lösas eller
ersättning för intrång utgå efter ty i
10 § sägs, gälle därom i tillämpbga
delar vad angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov
är stadgat.

13

Vad i 10—12 §§ är stadgat gä
gatulinjen.

12 §.

Skall enligt domstols beslut eller
parters åsämjande jord lösas eller
ersättning för intrång utgå efter tv
i 10 § sägs, gälle därom i tillämpliga
delar vad i lagen om expropriation
är stadgat.

icke om trappa, som skjuter över

Om marks avstående och inlösande.

14 §.

Mark, som erfordras för de i fastställd stadsplan upptagna gator,
torg och andra allmänna platser, skall, evad marken tillhör kronan eller
enskild man, menighet eller inrättning, avstås till staden.

33

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Har tomtindelning ägt rum, och finnes, att efter frånskiljande av
gatumark, varom nyss är sagt, ägaren ej har kvar hel byggnadstomt
invid gatumarken, vare staden pliktig lösa gatumarken.

15 §.

Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, tillfälle
staden utan ersättning.

16 §.

Varder stadsplan fastställd över trångt eller eljest olämpligt bebyggt
område, äger Konungen förordna, att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter,
skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning,
till staden avstås.

Lag samma vare, där i fastställd stadsplan upptaget tomtområde,
som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt, icke
annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.

17 §.

Vill stad inom den del av dess område, som ej ingår i stadsplan,
för huvudgator, som framdeles kunna bliva erforderliga, förvärva mark,
tillhörig enskild man, menighet eller inrättning, må staden hos Konungen
söka förordnande, att marken skall till staden avstås.

18 §.

Äro, sedan ett år förflutit från det tomtindelning blivit fastställd,
särskilda delar av område, som enligt tomtindelningen utgör en tomt, uti
olika ägares hand, må staden till sig lösa de särskilda tomtdelarna; den
vare ock, då det äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel utgör
mer än halva tomten och återstoden av tomten är obebyggd.

Utan hinder av vad nu är sagt må staden, där på grund av 14 §
andra stycket yrkande väckes om stadens förpliktande att lösa gatumark,
genast lösa tomtdel, som för gatumarkens ägare invid gatumarken kan
återstå.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 häft. (Nr 1.)

5

34

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vad i denna § är stadgat om stads rätt och plikt att lösa tomtdel
skall gälla jämväl om kronan tillhörigt område.

19 §.

Hava särskilda delar av fastighet kommit i olika ägares hand, efter
det stadsplan blivit fastställd eller av stad antagen, må därav ej föranledas
skyldighet för staden att lösa mark enligt 14 eller 18 §.

Vad nu är sagt skall icke äga tillämpning, där förändringen i äganderätt
skett före den 13 september 1907.

Om ersättning för mark och annat skadestånd så ock om dess bestämmande
och gäldande.

20 §.

Skall enligt detta kapitel mark
till staden avstås eller av staden lösas,
njute den, som av markens avträdande
skada lider, ersättning därför
av staden.

I fall, som nu avses, skola de
i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov meddelade
föreskrifter äga tillämpning, med
iakttagande av vad nedan i 21—SO
§§ finnes stadgat.

21 §.

Ansökan om tillsättande av
särskild nämnd må, där staden enligt
14 eller 18 § är skyldig lösa
mark, göras såväl av staden som
av markens ägare.

20 §.

Skall enligt detta kapitel mark
till staden avstås eller av staden
lösas, skola i avseende härå stadgandena
i lagen om expropriation
i tillämpliga delar gälla, med iakttagande
av vad nedan i 21—29 §§
är stadgat.

21 §.

Ansökan om stämning må, där
staden enligt 14 eller 18 § är skyldig
lösa mark, göras såväl av staden
som av markens ägare.

35

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

22 §.

Skall mark avstås enligt 16
eller 17 §, må stämning ej av rätten
utfärdas, innan staden visat,
att tiden för avträdandet blivit genom
Konungens förordnande eller
''parternas överenskommelse bestämd.

I fall, varom förmäles i 14 och
18 §§, skall, där ej parterna annorlunda
åsämjas, mark avträdas å
den fardag för avträdande av förhyrd
lägenhet, som infaller näst
efter tre månader från det stämning
av rätten utfärdats.

23 §.

Nekar stad att lösa mark, då
ägaren, på grund av vad i detta
kapitel är stadgat, det yrkar, eller
varder stads rätt att lösa mark av
ägaren bestridd, meddele rätten beslut
i frågan, innan nämnd må sättas,
och må klagan över rättens beslut
föras genom besvär.

Har stad sökt anstånd enligt 33
eller 34 § i detta kapitel, varde frågan
om nämnds tillsättande vilande, till
dess sig visat, om anstånd varder
beviljat.

24 §.

Vad i 14 § av förordningen
angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov är stadgat,
skall icke medföra skyldighet

22 §.

År fråga om marks avstående
enligt 17 §, skola stadgandena i
78 och 79 §§ av lagen om expropriation
äga tillämpning.

23 §.

Har stad sökt anstånd enligt 32
eller 33 %, varde frågan om nämnds
tillsättande vilande, till dess sig visat,
om anstånd varder beviljat.

24 §.

Vad i 12 § av lagen om expropriation
är stadgat skall icke äga
tillämpning inom det område, stadsplanen
omfattar.

36

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. May.ts förslag. * Utskottets förslag,

att lösa jord eller lägenhet, som ligger
inom det område, stadsplanen omfattar.

25 §.

Finnes å mark, som avses i 14 eller 17 §, byggnad, stängsel, plantering
eller annat, som till marken hör och lösas skall, bör särskilt värde
sättas å själva marken, och skola, där ej all mark, som uppskattas, prövas
hava lika värde, de särskilda värdena utsättas.

26 §.

Har ägare av mark, som avses i 14 eller 17 §, enligt särskilt avtal
upplåtit marken till enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande, skall
vid ersättningens bestämmande hänsyn tagas till sådant förhållande.

27 §.

Vid bestämmande av ersättning,
som skall utgå enligt 14 eller
16 §, må hänsyn icke tagas till den
ökning i värde, som allenast i följd
av stadsplanens fastställande eller
genomförande uppstår för den mark,
varom fråga är.

28 §.

Varder ersättningsbelopp, som
stad förpliktats att utgiva, ej erlagt
eller nedsatt inom den i 24 §
av förordningen angående jords eller
lägenhets avstående för allmänt
behov stagdade tid, skall i händelse
någon till ersättning berättigad det
yrkar, frågan om markens avträdande,
så vitt på hans rätt inverkar,
vara förfallen.

£7 §.

Försummas vad i 48 § första
stycket av lagen om expropriation
är stadgat, och har ej den mark,
som skall avstås, enligt medgivande
av dess ägare eller stadgande i
samma lag tagits i besittning av
staden, skall, i händelse någon till
ersättning berättigad det yrkar, frågan
om markens avträdande, så vitt
på hans rätt inverkar, vara förfallen.

37

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ls jörslag.

29 §.

All undersöknings- och rättegångskostnad
skall gäldas av staden,
dock att, där på grund av 21 §
ansökan om nämnds tillsättande
gjorts av markens ägare och nämnd
ej varder tillsatt, kostnaden skall
gäldas efter ty i 21 kap. rättegångsbalken
är stadgat.

Utskottets förslag.

28 §.

Vad i 67 § av lagen om expropriation
är stadgat skall icke äga
tillämpning, därest på grund av
21 § i detta kapitel ansökan om
stämning gjorts av markens ägare
och lösen ej kommer till stånd.

30 §.

Vad i 29 § av förordningen
angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov är stadgat
om rätt att återlösa avträdd
jord eller lägenhet skall icke äga
tillämpning i fråga om mark, som
i detta kapitel avses.

29 §.

I fråga om mark, som i detta
kapitel avses, skola stadgandena i
68—70 §§ av lagen om expropriation
icke äga tillämpning.

Varder vid genomförandet av fastställd stadsplan allmän väg, gata,
torg eller annan allmän plats helt eller delvis igenlagd, eller varder gata,
torg eller annan allmän plats till sitt höjdläge ändrad, och uppstår därigenom
skada för ägare av invid liggande mark eller för den, som har
nyttjanderätt till marken eller byggnad därå, eller för innehavare av servitut,
som å marken vilar, den skada vare staden pliktig att ersätta.

32 §.

Tvist, huruvida skadestånd, varom
i 31 § sägs, bör utgå, prövas avrätten.

Är genom laga kraft ägande dom
eller parternas åsämjande avgjort,
att skadestånd skall utgå, och kunna

31 §.

Tvist, huruvida skadestånd, varom
i 30 § sägs, bör utgå, prövas
av rätten.

Är genom laga kraft ägande dom
eller parternas åsämjande avgjort,
att skadestånd skall utgå, och kunna

38

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom avgöras
av särskild nämnd, tillsatt i den ordning,
förordningen angående jords
eller lägenhets avstående för allmänt
behov föreskriver. Ansökan om
nämnds tillsättande i sådant fall må
göras såväl av ersättningstaganden
som av staden. Nämnden uppskatta
skadan till högsta skäliga belopp,
dock att beloppet ej må sättas lägre
än staden medgivit eller höjas utöver
vad ersättningstaganden yrkat. Skadestånd
skall utgivas inom tre månader
efter det beloppet blivit bestämt.
Gottgörelse till nämnden och
annan kostnad gäldas av staden, då
skadeståndet varder satt till högre
belopp än staden medgivit, men eljest
av ersättningstaganden.

Utskottets förslag.

parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom avgöras
av nämnd, tillsatt i den ordning,
lagen om expropriation föreskriver.
Ansökan om stämning i sådant fall
må göras såväl av ersättningstaganden
som av staden. Skadeståndet
må ej sättas lägre än staden medgivit
eller höjas utöver vad ersättningstaganden
yrkat. Skadestånd
skall utgivas inom tre månader efter
det beloppet blivit bestämt. Gottgörelse
till nämnden och annan kostnad
gäldas av staden, då skadeståndet
varder satt till högre belopp än
staden medgivit, men eljest av ersättningstaganden.

Om anstånd med genomförande av stadsplan och tomtindelning.

33 §. 32 §.

Kan det befaras, att omedelbart genomförande av stadsplan i dess
helhet skulle för stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med
avseende å visst område hos Konungen söka anstånd med planens genomförande.

Konungens befallningshavande må, när skäl därtill äro, på framställning
av stad medgiva anstånd med genomförande av tomtindelning inom
visst kvarter eller del därav. Är anstånd med stadsplans eller tomtindelnings
genomförande beviljat, skall stadsplanen eller tomtindelningen, i
fråga om rätt att verkställa nybyggnad samt rätt eller plikt att lösa mark,
vara utan verkan under den tid, för vilken anståndet beviljats; dock att
mark, som enligt stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats,
skall, enligt 14 § första stycket, till staden avstås, när staden det begär.

39

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Ma.j:ts förslag.

34 §.

Med avseende å område, för
vilket anstånd, som i 33 § sägs, ej
gäller, äger Konungen, på framställning
av stad, förordna, att med stadens
skyldighet att enligt 14 § lösa
gatumark, som är bebyggd, och enligt
18 § lösa bebyggd tomtdel skall
under viss tid anstå.

Utskottets förslag.

£> Q tf
''JO §.

Med avseende å område, för vilket
anstånd, som i 32 § sägs, ej
gäller, äger Konungen, på framställning
av stad, förordna, att med stadens
skyldighet att enligt 14 § lösa
gatumark, som är bebyggd, och enligt
18 § lösa bebyggd tomtdel skall
under viss tid anstå.

Om gatas upplåtande och underhäll.

35 §. 34 §.

)

Ny gata skall i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande i den
mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från förut upplåten
gata, med iakttagande att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter
med en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de
vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Konungens befallningshavande
må, när synnerliga skäl därtill äro, på framställning av stad för
viss tid medgiva uppskov med upplåtande av sådan del av gata, därå
byggnad finnes uppförd.

Vad nu är sagt skall med avseende å torg och annan dylik allmän
plats tillämpas så, att marken till en bredd av aderton meter från tomtlinjerna
betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då
tomter med en sammanlagd längd utmed densamma av minst två tredjedelar
av de därvid befintliga tomtlinjer blivit bebyggda.

Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för
allmänt begagnande i den mån tomt invid den nya gatudelen blivit bebyggd.

36 §. 35 §.

För gatas upplåtande till all- För gatans upplåtande till allmänt
begagnande å tid, som i 35 § mänt begagnande å tid, som i 34 §
sägs, vare staden ansvarig. Genom sägs, vare staden ansvarig. Genom

40

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
detta stadgande göres ej rubbning i
vad för stad må vara gällande i avseende
å tomtägares skyldighet att
bekosta gatas anläggande; och skall,
där på grund av vad nu föreskrivits
stad utfört gatuanläggning, som eljest
ålegat tomtägare att ombesörja,
tomtägare till staden återgälda kostnaden
för anläggningen.

Angående sättet för ordnande
och anläggning av gata ävensom
skyldigheten att ombesörja och bekosta
gatas underhåll gälle vad för
varje stad är föreskrivet. Underhållet
av allmän väg, som ingått i
gatumark, skall i den mån, som för
gatas upplåtande för allmänt begagnande
är stadgat, övertagas av den,
som, enligt vad föreskrivet är, har
att underhålla galan.

Vad nu är sagt skall ock äga
tillämpning beträffande torg eller annan
dylik allmän plats.

Utskottets förslag.

detta stadgande göres ej rubbning i
vad för stad må vara gällande i avseende
å tomtägares skyldighet att
bekosta gatas anläggande; och skall,
där på grund av vad nu föreskrivits
stad utfört gatuanläggning, som eljest
ålegat tomtägare att ombesörja,
tomtägare till staden återgälda kostnaden
för anläggningen.

Angående sättet för ordnande
och anläggning av gata ävensom
skyldigheten att ombesörja och bekosta
gatas underhåll gälle vad för
varje stad är föreskrivet. Underhållet
av allmän väg, som ingått i
gatumark, skall i den mån, som för
gatas upplåtande för allmänt begagnande
är stadgat, övertagas av den,
som, enligt vad föreskrivet är, har
att underhålla gatan.

Vad nu är sagt skall ock äga
tillämpning beträffande torg eller annan
dylik allmän plats.

Om tomtägares skyldighet att ersätta värdet av gatumark.

37 §. 36 §.

Ägare av tomt vid gata, som efter den 1 januari 1908 upplåtes för
allmänt begagnande, vare skyldig ersätta staden värdet av gatumarken
utmed tomten intill gatans mitt, dock ej till större bredd än nio meter.
Har tomtägare utan lösen överlåtit gatumark till staden, vare han från
skyldighet att ersätta den mark fri. Ingår allmän väg i gatumarken, skall
tomtägare utgiva gottgörelse för hälften av den för gatans utläggning därutöver
erforderliga mark till en bredd av högst nio meter.

Är tomt belägen vid gatukors, omfattar ersättningsskyldigheten tillika

41

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj-.ts Jörslag. Utskottets förslag.

den del av galakorset, som inneslutes av den nyss angivna gatumarkens
utdragna gränslinjer.

Vad i denna § är sagt skall med avseende å torg eller annan dylik
allmän plats tillämpas så, att marken till eu bredd av aderton meter från
tomtlinjen betraktas såsom gata.

38 §.

Ersättning, som tomtägare enligt
37 § har att utgiva, skall, där
ej parterna kunna enas om dess belopp,
bestämmas av särskild nämnd,
som på enderas ansökan tillsättes i
den ordning, förordningen angående
jords eller lägenhets avstående för
allmänt behov föreskriver. Nämnden
har att efter de för uppskattning av
gatumark, som till staden avstås,
stadgade grunder uppskatta värdet
av själva marken vid tiden för ersättningens
utgivande utan hänsyn
till kostnad, som staden må hava
vidkänts för markens planerande och
ordnande. Uppstår tvist om vidden
av den gatumark, tomtägaren har att
ersätta, skall särskilt värde sättas å
den mark, tvisten gäller. Gottgörelse
till nämnden och annan kostnad gäldas
utav staden, då ersättningen
varder satt till lägre belopp, än staden
fordrat, men eljest av tomtägaren.

39 §.

o/

Ersättning, som tomtägare enligt
36 § har att utgiva, skall, där ej
parterna kunna enas om dess belopp,
bestämmas av nämnd, som på
enderas ansökan tillsättes i den ordning,
lagen om expropriation föreskriver.
Nämnden har att efter de
för uppskattning av gatumark, som
till staden avstås, stadgade grunder
uppskatta värdet av själva marken
vid tiden för ersättningens utgivande
utan hänsyn till kostnad, som staden
må hava vidkänts för markens
planerande och ordnande. Uppstår
tvist om vidden av den gatumark,
tomtägaren har att ersätta, skall särskilt
värde sättas å den mark, tvisten
gäller. Gottgörelse till nämnden
och annan kostnad gäldas utav staden,
då ersättningen varder satt till
lägre belopp, än staden fordrat, men
eljest av tomtägaren.

38 §.

Ersättning för gatumark skall av tomtägare utgivas, då efter stadsplans
fastställande nybyggnad blivit å tomten uppförd, dock ej innan gatan
upplåtits för allmänt begagnande.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 6

42

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Har tomt utfartsväg åt en för allmänt begagnande upplåten gata, vare
tomtägaren ej skyldig utgiva ersättning för mark till annan gata, som
utmed tomten upplåtes, förrän nybyggnad å tomten varder verkställd invid
den nya gatan.

Nybyggnad, som i denna § avses, må ej företagas, innan tomtägaren
hos byggnadsnämnden för ersättningens utgivande ställt säkerhet,

som av nämnden godkännes. Från
sagt, vare kronan fri.

40 §.

Skall gata vidgas, och medför
vidgningen, efter ty därom är av
Konungen stadgat, rätt att vid gatan
uppföra högre byggnad än förut tilllåtits,
vare den, som äger tomt vid
någondera sidan av gatan, skyldig
ersätta staden en fjärdedel av värdet
å den mark, som fordras för gatans
vidgning intill aderton meter
framför hans tomt.

I fråga om ersättningsbeloppets
fastställande skola de i 37 och 38 §§
meddelade bestämmelser äga motsvarande
tillämpning. Beloppet skall
utgivas, då, efter det beslut om vidgningen
fastställts, byggnad, som här
är sagd, blivit uppförd, dock ej innan
gatan framför tomten blivit vidgad;
och må sådan byggnad ej uppföras,
innan tomtägaren hos byggnadsnämnden
ställt säkerhet, som
av nämnden godkännes. Kronan vare
från ställande av säkerhet fri.

ställande av säkerhet, varom nu är

Skall gata vidgas, och medför
vidgningen, efter ty därom är av
Konungen stadgat, rätt att vid gatan
uppföra högre byggnad än förut tilllåtits,
vare den, som äger tomt vid
någondera sidan av gatan, skyldig
ersätta staden en fjärdedel av värdet
å den mark, som fordras för gatans
vidgning intill aderton meter framför
hans tomt.

I fråga om ersättningsbeloppets
fastställande skola de i 36 och 37
§§ meddelade bestämmelser äga motsvarande
tillämpning. Beloppet skall
utgivas, då, efter det beslut om vidgningen
fastställts, byggnad, som här
är sagd, blivit uppförd, dock ej innan
gatan framför tomten blivit vidgad;
och må sådan byggnad ej uppföras,
innan tomtägaren hos byggnadsnämnden
ställt säkerhet, som av
nämnden godkännes. Kronan vare
från ställande av säkerhet fri.

43

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlutande Nr 1.

Kung]. Maj:ts förslag. Uskottets förslag.

Om viss besittningsrätt.

41 §.

Vad bär förut är sagt om ägare
av mark eller tomt skall ock gälla
om den, som innehar tomt eller annan
mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra
till fast egendom.

40 §■

Vad i detta kapitel sägs om
ägare av mark eller tomt skall ock
gälla om den, som innehar tomt
eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att
hänföra till fast egendom.

Föreskrifter angående vissa områden å landet.

42 §. 41 §.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning
för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,
som meddelats enligt före den 1 januari 1908 gällande föreskrifter,
byggnadsstadgan för rikets städer gäller.

Konungen må ock förordna, att detta kapitel skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd
befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan, som
enligt före den 1 januari 1908 gällande lag följt utav förordnande om tillämpning
av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande
åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter kommunalstämmas
och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till
Konungen inkomma.

Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger
Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område
skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består. Inom
det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke, förrän
stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga rum, med mindre Konungens
befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. Är stadsplan icke
fastställd för ort, som i första stycket sägs, vare i fråga om sådant förklarande
och om förbud mot nybyggnad lag samma.

44

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

43 §.

Är större byggnadsverksamhet
att förvänta inom område å landet,
å vilket 42 § icke äger tillämpning,
äger Konungen förordna, att stadsplan
för området skall upprättas; och
må inom område, för vilket sådant
förordnande gäller, nybyggnad icke,
förrän stadsplan blivit fastställd, äga
rum, med mindre Konungens befallningshavande
för särskilt fall därtill
giver lov.

Framställning om förordnande,
som nyss är nämnt, så ock om fastställande
av stadsplan samt, där sådant
för området i dess helhet eller
viss del därav finnes lämpligt, jämväl
av särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för byggnadskvarterens
användande må göras av Konungens
befallningshavande eller av områdets
ägare. Ej må sådan fastställelse meddelas
utan att områdets ägare blivit
hörd.

Sedan stadsplan blivit fastställd,
må nybyggnad ej ske å mark, som
enligt planen skall ingå i gata, torg
eller annan allmän plats. Varder
sedermera förordnande, som i 42 §
sägs, för området meddelat, skall
stadsplanen jämväl i övrigt vinna
omedelbar tillämpning inom området.

44 §.

Är stadsplan fastställd för område,
som i 43 § avses, äger Ko -

42 §.

Är större byggnadsverksamhet att
förvänta inom område å landet, å
vilket 41 § icke äger tillämpning,
äger Konungen förordna, att stadsplan
för området skall upprättas; och
må inom område, för vilket sådant
förordnande gäller, nybyggnad icke,
förrän stadsplan blivit fastställd, äga
rum, med mindre Konungens befallningshavande
för särskilt fall därtill
giver lov.

Framställning om förordnande,
som nyss är nämnt, så ock om fastställande
av stadsplan samt, där sådan
för området i dess helhet eller
viss del därav finnes lämpligt, jämväl
av särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för byggnadskvarterens
användande må göras av Konungens
befallningshavande eller av områdets
ägare. Ej må sådan fastställelse meddelas
utan att områdets ägare blivit
hörd.

Sedan stadsplan blivit fastställd,
må nybyggnad ej ske å mark, som
enligt planen skall ingå i gata, torg
eller annan allmän plats. Varder
sedermera förordnande, som i 41 §
sägs, för området meddelat, skall
stadsplanen jämväl i övrigt vinna
omedelbar tillämpning inom området.

43 §.

Är stadsplan fastställd för område,
som i 42 § avses, äger Ko -

45

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:s förslag.
nungens befallningshavande på framställning
av områdets ägare fastställa
tomtindelning för området eller viss
del därav. Tomtindelning, enligt vilken
särskilda delar av tomt skulle
förbliva i olika ägares hand, må ej
fastställas.

Fastställd tomtindelning må ej
ändras i andra fall, än då enligt fastställd
ändring i stadsplanen mark
skall läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller ock ägare
till de tomter, som av ändringen beröras,
därom äro ense. Sedan tomtindelning
blivit fastställd, må ej nybyggnad
ske utöver gällande tomtgräns.

Utskottets förslag.

nungens befallningshavande på framställning
av områdets ägare fastställa
tomtindelning för området eller viss
del därav. Tomtindelning, enligt vilken
särskilda delar av tomt skulle
förbliva i olika ägares hand, må ej
fastställas.

Fastställd tomtindelning må ej
ändras i andra fall, än då enligt
fastställd ändring i stadsplanen mark
skall läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller ock ägare till
de tomter, som av ändringen beröras,
därom äro ense. Sedan tomtindelning
blivit fastställd, må ej nybyggnad
ske utöver gällande tomtgräns.

Allmänna bestämmelser.

45 §.

Företages nybyggnad i strid mot
vad i 7, 8, 9, 42, 43 eller 44 § är
stadgat, äge överexekutor till rättelse
i vad olagligen skett meddela
handräckning; och gälle därom enahanda
bestämmelser, som för det i
191 § utsökningslagen avsedda fall
äro stadgade.

Ansökan om handräckning, varom
nu är sagt, må göras av allmän
åklagare eller byggnadsnämnd, där
sådan finnes. Är ansökan gjord av
allmän åklagare, och äskar utmätningsmannen,
att kostnad för förrättningen
skall förskjutas, må det ske
av allmänna medel.

Företages nybyggnad i strid mot
vad i 7, 8, 9, 41, 42 eller 43 § är
stadgat, äge överexekutor till rättelse
i vad olagligen skett meddela handräckning;
och gälle därom enahanda
bestämmelser, som för det i 191
§ utsökningslagen avsedda fall äro
stadgade.

Ansökan om handräckning, varom
nu är sagt, må göras av allmän
åklagare eller byggnadsnämnd, där
sådan finnes. Är ansökan gjord av
allmän åklagare, och äskar utmätningsmannen,
att kostnad för förrättningen
skall förskjutas, må det
ske av allmänna medel.

46

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

46 §. 45 §.

Vad i detta kapitel är sagt om nybyggnad skall ock gälla om sådan
förändring av befintlig byggnad, vilken, efter ty därom är av Konungen
stadgat, är att till nybyggnad hänföra.

47 §. 46 §.

De närmare föreskrifter, som må anses erforderliga i fråga om stadsplans
och tomtindelnings uppgörande, om byggnadsnämnds sammansättning
och åligganden samt om bebyggande av stad, köping och annat område,
som i detta kapitel avses, meddelar Konungen.

På framställning av stad, köping och annat samhälle, som i detta
kapitel avses, må Konungen förordna, att särskilda föreskrifter skola tilllämpas
med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom sådan del
av samhällets område, som ej finnes upptagen i gällande stadsplan.

2 KAP.

Om tomtmätning.

1 §•

Mätning av tomt i stad skall äga rum, då tomtens ägare därom
skriftligen gör ansökning hos byggnadsnämnden eller byggnadsnämnden,
utan att sådan ansökning skett, finner mätningen nödig.

2 §•

Tomtmätning skall verkställas
av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av
till sådan befattning behörig person,
som på förslag av byggnadsnämnden
förordnas av Konungens befallningshavande
att tills vidare i sta -

2 §•

Tomtmätning skall verkställas av
i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av
till sådan befattning behörig person,
som på förslag av byggnadsnämnden
förordnas av Konungens befallningshavande
att tills vidare i staden

Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

47

den tjänstgöra såsom förrättningsman
för tomtmätning. Finnes uppdraget
icke kunna anförtros föreslagen person,
lörordne Konungens befallningshavande
som skäligt prövas.

Behörighet till befattning såsom
mätningsman i stad tillkommer den,
som avlagt lantmäteriexamen, så ock
den, som avlagt fullständig examen
från tekniska högskolans fackskola
för väg- och vattenbyggnad eller från
motsvarande avdelning vid Chalmers
tekniska institut samt dessutom styrkt
sig äga praktisk duglighet i ägomätning.

Med Konungens medgivande må
person, som ej avlagt examen, som
nyss sagts, innehava befattning såsom
mätningsman i stad.

Utskottets förslag.

tjänstgöra såsom Iorrättningsman för
tomtmätning. Finnes uppdraget icke
kunna anförtros föreslagen person,
förordne Konungens befallningshavande
som skäligt prövas.

Behörighet till befattning såsom
mätningsman i stad tillkommer den,
som avlagt lantmäteriexamen, så ock
den, som avlagt fullständig examen
från tekniska högskolans fackskola
för väg- och vattenbyggnad eller från
motsvarande avdelning vid Chalmers
tekniska institut samt dessutom styrkt
sig äga praktisk duglighet i ägomätning.

Konungen nul på därom gjord
ansökning medgiva person, som ej
avlagt examen, som nyss sagts, behörighet
såsom mätningsman i stad.

3

Sedan förrättningsmannen från byggnadsnämnden erhållit meddelande
att tomt skall mätas, har han att skyndsamt företaga förrättningen och,
så vitt ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

4 §.

För förrättningsman för tomtmätning gälle de jäv, som i fråga om
laga skifte av jord å landet finnas stadgade för lantmätare.

Är förrättningsman av jäv hindrad verkställa tomtmätning, göre ofördröjligen
anmälan därom hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter
ty i 2 § sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens
befallningshavande utverka förordnande för särskild förrättningsman.

5 §. 5 §.

Förrättningsmannen åligger, att Förrättningsmannen åligger, att
om förrättningen och tiden därför om förrättningen och tiden därför

48

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
minst åtta dagar förut bevisligen
underrätta ägare av såväl den tomt,
som skall mätas, som angränsande
mark. Kan ägare eller dess ombud
ej med kallelse träffas, har förrättningsmannen
att ombesörja kallelses
införande i allmänna tidningarna
samt i tidning inom orten minst fjorton
dagar före förrättningen. Sedan
förrättningen sålunda blivit kungjord,
må densamma icke uppehållas av
sakägares utevaro.

I kallelse till förrättning, varom
nu är fråga, skall sakägare anmanas
att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar
jämte de kartor och
handlingar, som i övrigt må vara
att tillgå och kunna lända till upplysning
i ärendet, ävensom att, där
så erfordras, själv eller genom ombud
på marken utvisa gräns för tomten.

Där fastighetsregister är för staden
upplagt, skall förrättningsmannen
före förrättningens företagande angående
tomten anskaffa utdrag av tomtboken
eller tomtbildningslängden.

Utskottets förslag.

minst åtta dagar förut bevisligen
underrätta ägare av såväl den tomt,
som skall mätas, som angränsande
mark. Kan ägare eller dess ombud
ej med kallelse träffas, har förrättningsmannen
att ombesörja kallelses
införande i den eller de ortstidningar,
vari kommunala meddelanden
för staden intagas, minst
åtta dagar före förrättningen. Sedan
förrättningen sålunda blivit kungjord,
må densamma icke uppehållas
av sakägares utevaro.

I kallelse till förrättning, varom
nu är fråga, skall sakägare anmanas
att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar
jämte de kartor och
handlingar, som i övrigt må vara
att tillgå och kunna lända till upplysning
i ärendet, ävensom att, där
så erfordras, själv eller genom ombud
på marken utvisa gräns för tomten.

Där fastighetsregister är för staden
upplagt, skall förrättningsmannen
före förrättningens företagande angående
tomten anskaffa utdrag av tomtboken
eller tomtbildningslängden.

6 §■

Förrättningsmannen äge utan särskilt lov erhålla tillträde till tomter
och byggnader samt övergå ägor i vad det befinnes erforderligt för förrättningen.
Det åligger förrättningsmannen att tillse det skada å egendom
så vitt möjligt undvikes.

Där under förrättningen särskilda signaler eller märken prövas nödiga
för mätning eller gränsbestämning, äge förrättningsmannen anbringa

49

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kung1 Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

sådana; inhämte dock därtill polismyndighetens tillstånd, så vilt anledning
förekommer att dylika signaler eller märken kunna valla hinder eller
olägenhet för samfärdseln.

7 §•

Förrättningsmannen skall föra protokoll över allt som förekommer
under förrättningen. Protokollet skall innehålla uppgift om tiden, då förrättningen
blivit verkställd, anledningen till densamma, tomtägarens och
övriga°sakägares namn, huru kallelse till förrättningen ägt rum och vilka
av sakägarna tillstädeskommit ävensom om tomtens läge, storlek och beskaffenhet
samt egenskap av fri eller ofri.

Där tomten bildats genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens
medgivande skall sökas, skall i protokollet antecknas storleken av vart
och ett av de områden, av vilka tomten bildats. I protokollet skola noga
anmärkas alla företedda åtkomsthandlingar jämte de kartor och handlingar,
som i övrigt tjäna till upplysning i ärendet.

I protokollet skall vidare antecknas, huruvida närvarande sakägare
förklara tomtens gränser ostridiga eller, om så ej sker, vilka anmärkningar
framställas mot desamma, så ock huruvida gränserna hävdas i
överensstämmelse med senast upprättade tomtkarta eller, om skiljaktighet
i sådant hänseende föreligger, omfattningen härav.

Utdrag av tomtbok eller tomtbildningslängd, som efter ty i 5 § sägs
anskaffats, skall biläggas protokollet.

8 §•

Vid tomtmätningen skall över tomten upprättas karta i skala ej
understigande 1 : 400. Kartan skall utvisa ej blott själva tomien med
dess gränser, utan ock tomtens läge i förhållande till gata, toig eller
annan allmän plats och angränsande tomter.

Å kartan skall tecknas beskrivning, som i varje fall skall innehålla
uppgift om gränsmärkenas beskaffenhet samt om tomtens ytinnehåll och
längden av dess särskilda sidor.

9 §•

Tomtgräns skall på tydligt och varaktigt sätt utmärkas a maiken, dock

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 7

r,° Sammansatt a stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

att vad nu sagts icke skall äga tillämpning, där gräns är på ett tydligt och
varaktigt sätt utmärkt, såsom genom byggnadslinje, stängsel eller dylikt, ej
heller där tomtgräns är överbyggd eller av annan anledning icke åtkomlig.

10 §.

Sedan förrättning smannen avslutat
förrättningen med tillkännagivande
för sakägarna att den, som
är missnöjd med förrättningen, äger
att inom åtta dagar till byggnadsnämnden
ingiva påminnelser i ärendet,
skall förrättning smannen underställa
ärendet byggnadsnämndens
prövning samt för sådant ändamål
ofördröjligen till nämnden överlämna
den vid förrättningen upprättade
konceptkartan jämte protokollet.

Varda påminnelser ingivna,
eller finner byggnadsnämnden ytterligare
utredning vara för ärendets
avgörande nödig, kalle nämnden, på
sätt i 5 § sägs, vederbörande sakägare
till inställelse inför nämnden.
Anser sig byggnadsnämnden icke
kunna fastställa förrättningen, må
nämnden icke avgöra ärendet, innan,
på sätt nyss är sagt, vederbörande
sakägare lämnats tillfälle att inför
nämnden yttra sig i ärendet.

Mot beslut av nämnden, varigenom
gränser för tomten blivit bestämda,
äger den, som är missnöjd
med beslutet, att vid talans förlust
inom trettio dagar från beslutets
avkunnande instämma klander till
vederbörlig domstol; och åligge det

10 §.

Sedan förrättning smannen avgivit
utlåtande angående tomtgränsernas
rätta sträckning, förklare
för rättning smannen å sammanträde
med sakägarna förrättningen i vad
den avser gränsbestämning avslutad;
meddele ock, att den, som är
missnöjd med utlåtandet, kar att
vid talans förlust inom trettio dagar
därefter instämma klander till
vederbörlig domstol.

Inom fjorton dagar efter förrättningens
avslutande skall protokoll
över densamma jämte karta utlämnas
till sakägare, som därom vid
förrättningen framställt begäran.

Sedan utlåtandet vunnit laga
kraft, eller, där klander blivit instämt,
tvisten blivit slutligen avgjord,
teckne förrättning smannen
På framställning av sakägare bevis
kärom å karta, som till denne
utlämnats; skolande därförinnan,
därest de av förrättning smannen bestämda
gränserna blivit ändrade,
genom dennes försorg kartan bringas
till överensstämmelse med de slutligen
bestämda gränslinjerna.

Sammansatta stals och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 51

Kung!. Maj ds förslag. Utskottets förslag,

byggnadsnämnden att i sammanhang
med beslutets avkunnande härom
■meddela sakägarna underrättelse.

Sedan byggnadsnämndens beslut
vunnit laga kraft, eller, där
klander blivit instämt, tvisten blivit
slutligen avgjord, teckne nämnden
bevis härom ä kartan; skolande
därförinnan, därest de av förrättning
smannen bestämda gränserna
blivit ändrade, genom nämndens försorg
kartan bringas till överensstämmelse
med de slutligen bestämda
gränslinjerna.

11 §.

Kostnad för tomtmätning skall gäldas av tomtägaren.

12 §.

Vad i detta kapitel sägs om
ägare av mark eller tomt skall ock
gälla om den, som innehar tomt
eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att

hänföra till fast egendom.

12 §. 13 §.

Vad detta kapitel innehåller om bestämmande av tomtgräns i sammanhang
med tomtmätning skall även gälla, då fråga om bestämmande av
sådan gräns eljest förekommer.

13 §. 14 §■

Konceptakt rörande ärende, som i detta kapitel avses, skall förvaras
under byggnadsnämndens vård.

52

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj ds förslag.

14 §.

Vad i detta kapitel föreskrives
för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, varest finnes tomtindelning
såsom i stad.

Utskottets förslag.

45 §.

Vad i detta kapitel föreskrives
för stad skall ock gälla för samhälle å
landet, varest finnes tomtindelning
såsom i stad.

I fråga om tomtmätning inom
område, som avses i 1 köp. 42
och 43 §§, förordne Konungens
befallning simmande på ansökan av
tomtens ägare förrättning sman, och
skall konceptakten rörande förrättningen
redovisas till lantm äter ikontoret
i länet. Beträffande sådan förrättning
i övrigt skola föreskrifterna
i detta kapitel i tillämpliga delar
gälla.

3 KAP.

Om förändring av tornts område, så ock om sammanläggning
till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

1 §■

Vill i stad någon till en tomt
sammanlägga flera tomter eller flera
områden, som förut ej ingå i tomtindelning,
eller från tomt avstycka
viss del att med annat område sammanläggas
till en tomt, eller med
tomt sammanlägga område, som förut
ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,
som förvärvats i den ordning
gällande författning om jords eller
lägenhets avstående för allmänt behov
föreskriver, söke rättens medgivande
till den åtgärd.

1 §•

Vill i stad någon till en tomt
sammanlägga flera tomter eller flera
områden, som förut ej ingå i tomtindelning,
eller från tomt avstycka
viss del att med annat område sammanläggas
till en tomt, eller med
tomt sammanlägga område, som förut
ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,
som förvärvats i den ordning
lagen om expropriation föreskriver,
söke rättens medgivande till den åtgärd.

53

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

2 §.

Utskottets förslag.

Visar ej den, som söker medgivande, varom i .1 § sägs, alt genom
laga kraft ägande beslut förordnande meddelats om den tomtbildning,
varom fråga är, varde ansökningen avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet linnes antecknat, att
klander0 blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten
därtill eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut
meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad.

3 §■

Sammanläggning av tomter må ej av rätten medgivas, utan så är,
att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt ej mer än en av tomterna
är besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där liera av
tomterna äro sålunda besvärade, icke någon av dessa häftar för andra
inteckningar än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande
jämväl i en var av de andra, dock vare den omständigheten att i en
av tomterna tillika må finnas inteckning med sämre rätt ej hinder mot
sammanläggningen, så framt innehavare av sådan inteckning medgivit
sammanläggningen; skolande vad nu sagts om inteckning tillämpas jämväl
beträffande fordran eller annan rättighet, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å
sammanläggning till en tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

4 §. i §•

Medgivande att med tomt sammanlägga
område, som förut ej ingår
i tomtindelning, må ej av rätten
lämnas, utan alt sökanden vunnit
lagfart å såväl tomten som det
område, vilket därmed skall sammanläggas;
ej heller där sistnämnda
område är besvärat av beviljad eller
sökt inteckning eller kan jämlikt 11
kap. 2 § jordabalken i sökandens

Medgivande att med tomt sammanlägga
område, som förut ej ingår
i tomtindelning, må ej av rätten
lämnas, utan att sökanden vunnit
lagfart å såväl tomten som det område,
vilket därmed skall sammanläggas;
ej heller där sistnämnda område
är besvärat av beviljad eller
sökt inteckning eller kan jämlikt 11
kap. 2 § jordabalken i sökandens

54

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungi. Maj.ts förslag.
hand häfta för fordran eller annan
rättighet.

Vad nu är sagt äge motsvarande
tillämpning, där någon vill med
tomt sammanlägga tomtdel, som förvärvats
i den ordning gällande författning
om jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov föreskriver.

Utskottets förslag.

hand häfta för fordran eller annan
rättighet.

Vad nu är sagt äge motsvarande
tillämpning, där någon vill med tomt
sammanlägga tomtdel, som förvärvats
i den ordning lagen om expropriation
föreskriver.

5 §•

Ej må rätten medgiva ägare av tomt att därifrån avstycka viss del
att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre
han erhållit lagfart å tomten och å det område, varmed tomtdelen skall
förenas. Söker ägare av tomt att därifrån må avstyckas viss del att
med område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgivande
därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt
ägaren av det område, varmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart
å det område som ock, på grund av överlåtelse från sökanden, om
lagfart å tomtdelen gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på
styckningsfrågans avgörande.

Är tomt, därifrån någon del skall avstyckas, besvärad av beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgivande lämnas, där ej, efter det
förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är, inteckningshavaren
med företeende av inteckningshandlingen i huvudskrift inför rätten
samtyckt till avstyckningen; har samtycke givits, skrive rätten bevis därom
å inteckningshandlingen. Samtycket vare utan verkan, där ej rätten medgiver
avstyckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må
ej avstyckning därifrån medgivas förrän efter utgången av den tid, inom
vilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §•

Har område förvärvats genom fång, varmed på grund av äldre lag
ägaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i 3, 4 och 5 §§ avses,
lagfart å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.’

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr /. f>f>

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

7 §•

Bifalles ansökning om sammanläggning av flera fomfer och är i en
eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de
andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade tomten.
Sammanlägges eljest med tomt, däri inteckning iir beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jämväl i det område. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av tidigare rätt till tomt, varmed annat område
sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall
den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den
nya tomten.

Bestämmelserna i första stycket första och andra punkterna skola äga
motsvarande tillämpning, där tomt eller annat område, som ingår i sammanläggning,
varom här är fråga, häftar för tionde, ränta eller annan sådan
avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta.

Vad i denna § är stadgat för det fall, att tomt sammanlägges med
annat område, skall äga motsvarande tillämpning, där område, som förut
ej ingår i tom findelning, med del av tomt sammanlägges till en tomt, så
ock där särskilda områden, som förut ej ingå i tomtindelning, sammanläggas
till en tomt.

8 §•

Finnes inteckning i tomt, därav någon del avstyckas och med annat
område sammanlägges till en tomt, skall den inteckning ej vidare häfta
vid det avstyckade området; inteckningsansökan, som då avstyckning
kommer till stånd är beroende på prövning, skall, så vilt den avser det
avstyckade området, anses förfallen. Är fråga om inteckning för fordran,
skall ansvaret för fordringens hela belopp vila å den återstående tomten.

9 §■

Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt vad i
7 eller 8 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, vari
den beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om

56

Sammansatta stats- och lugn (skot tets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Ma):ts förslag. Utskottets förslag.

inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning därom i
inteckningsprotokollet.

Beslut, varigenom ansökning, som i detta kapitel avses, blivit bifallen,
skall av rätten kungöras byggnadsnämnden ävensom, där fastighetsregister
blivit för staden upplagt, den som för samma register.

10 §.

Vad i detta kapitel sägs om
ägare av mark eller tomt skall ock
gälla om den, som innehar tomt
eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att
hänföra till fast egendom.

10 §. 11 §.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall även gälla för ort å
landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.

4 KAP.

Om sammanläggning av områden, som ej ingå i tomtindelning.

1 §•

Områden i stad, som ej ingå
i tomtindelning och av vilka vart
och ett i fastighetsregistret upptagits
såsom särskild fastighet, må,
därest de kommit i en ägares hand,
efter ty här nedan sägs sammanläggas
till en fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna
i detta kapitel vare dock
icke tillåten, om fastigheterna icke

1 §•

Stadsägor, vilka var för sig bestå
av ett eller flera områden, må,
där de äro i en ägares hand, efter
ty här nedan sägs sammanläggas
till en fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna
i detta kapitel vare dock
icke tillåten, om fastigheterna icke
innehavas med samma rätt eller om
de höra till skilda församlingar; ej

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 57

Kungl. Maj:ts förslag.

innehavas med samma rätt eller om
de höra till skilda församlingar; ej
heller där till den nybildade fastigheten
skulle höra större antal områden
än som hör till någon av de
fastigheter, om vilkas sammanläggning
är fråga.

Utskottets förslag.

heller där till den nybildade fastigheten
skulle höra större antal områden
än som hör till någon av de
fastigheter, om vilkas sammanläggning
är fråga.

2 §•

Medgivande till sammanläggning, som i 1 § sägs, sökes hos rätten;
och ingive sökanden därvid utdrag av fastighetsregistret, upptagande de
fastigheter, varom fråga är.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 6 §§ i fråga
om villkoren för sammanläggning, varom där är fråga, i 7 § om verkan
av sådan sammanläggning och i 9 § om anteckning i lagfarts- eller
inteckningsprotokollet i ärende, som i sagda § avses, och om underrättelse
till den, som för fastighetsregistret, skola äga motsvarande tillämpning
beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel stadgas.

3 §•

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld från
till skatte försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar för samma
ränta, lån, förskott eller avgäld jämväl å de övriga fastigheterna, må sammanläggning
ej äga rum, så framt ej den, som på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i någon av sistnämnda fastigheter
äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.
♦

4 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten
vidsträcktare rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1917. 6 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) B

58

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

5 §■

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall ock gälla för samhälle å
landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

5 KAP.

Om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.

1 §•

Från fastighet i stad må område, som ej ingår i tomtindelning, avskiljas
till särskild fastighet genom avstyckning på sätt nedan sägs.

2 §•

Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person, som
på förslag av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallningshavande
att tills vidare förrätta avstyckningar i staden. Finnes uppdraget
ej kunna anförtros föreslagen person, förordne Konungens befallningshavande
som skäligt prövas.

Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare
hos byggnadsnämnden, som överlämnar densamma till förrättningsmannen.
I fall, då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge
ock han rätt göra framställning, som nu sagts.

Förrättningsmannen har att skyndsamt företaga förrättningen samt,
där så ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta
dagar förut underrätta byggnadsnämnden.

Vid förrättningen skola gällande föreskrifter rörande annan lantmäteriförrättning
beträffande jord å landet än laga skifte äga motsvarande
tillämpning, så vitt icke nedan annorlunda stadgas.

Är förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen
förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter ty i

59

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

första stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens
befallningshavande utverka förordnande för särskild förrättningsman.

3 §•

3 §■

Utan hinder av att kungörande
och kallelse ej verkställts i den i
gällande föreskrifter om laga skifte
av jord ä landet bestämda ordning
må avstyckningsförrättning företagas,
därest ägaren av stamfastigheten och
i fall, då område, som skall avstyckas,
blivit överlåtet till annan,
jämväl denne infinna sig eller av
förrättningsmannen blivit minst åtta
dagar förut bevisligen kallade till förrättningen,
samt fråga ej är om bestämmande
av gräns mot fastighet,
som ej ingår i förrättningen.

Utan hinder av att kungörande
och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan
sägs, må avstyckningsförrättning
företagas, därest ägaren av
stamfastigheten och i fall, då område,
som skall avstyckas, blivit överlåtet
till annan, jämväl denne infinna
sig eller av förrättningsmannen
blivit minst åtta dagar förut bevisligen
kallade till förrättningen, samt
fråga ej är om bestämmande av
gräns mot fastighet, som ej ingår i
förrättningen.

4 §.

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke
är fråga " om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
eller ock förrättningsmannen eller sakägare finner
biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

5 §•

Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall bestämmas, därom gälle vad föreskrivet är om rågång vid laga skifte
av jord å landet. Sådant bestämmande skall ej äga rum, där det ej påfordras
å någondera sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt.

6 §•

Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som det
område, som skall avstyckas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

60 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Servitut till förmån för fastighet, som beröres av förrättningen, må
läggas å annan sådan fastighet i den mån sådant är tillåtet vid laga skifte
av jord å landet.

Kan väg för område, som skall avstyckas, ej annorledes lämpligen
beredas, må området, i den mån för nämnda ändamål erfordras, vid avstyckningen
tilläggas rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrättning
avsatts för gemensamt behov.

7 §•

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,
skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i
styrkt avskrift biläggas detta.

8 §•

Avstyckning inom område, för
vilket finnes fastställd stadsplan, må
ej så verkställas, att stadsplanens
genomförande eller kvarterens lämpliga
indelning i tomter därigenom försvåras.

Inom område, för vilket Konungen
jämlikt 1 kap. 47 § andra
stycket eller motsvarande äldre bestämmelse
förordnat, att särskilda
föreskrifter skola tillämpas med avseende
å byggnadsverksamhetens
ordnande, må avstyckning ej så
verkställas, att tillämpningen av sådan
föreskrift motverkas.

8 §•

Avstyckning inom område, för vilket
finnes fastställd stadsplan, må ej
så verkställas, att stadsplanens genom -förande eller kvarterens lämpliga indelning
i tomter därigenom försvåras.

Inom område, för vilket Konungen
jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket
eller motsvarande äldre bestämmelse
förordnat, att särskilda föreskrifter
skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande, må avstyckning
ej så verkställas, att tilllämpningen
av sådan föreskrift motverkas.

Ej må i något fall avstyckning
så verkställas, att markens ändamålsenliga
bebyggande försvåras.

9 §•

Har överlåtelse av det område, som skall avstyckas, icke ägt rum,
bestämme fastighetens ägare, med iakttagande av vad i detta kapitel är
föreskrivet, huru avstyckningen skall verkställas.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 61

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Kanna, då fastigheten äges av (lera gemensamt, dessa ej förena sig
om sättet för avstyckningens verkställande, eller finner förrättningsmannen
eller, där han biträdes av gode män, förräflningsmännen vad av fastighetens
ägare blivit bestämt vara stridande mot föreskrifterna i detta kapitel,
varde beslut meddelat att avstyckningen ej kan äga rum.

10 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände
den därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse
i ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för
en av styckningen berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet
eller med avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid
mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas
skriftlig förening, som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode
männen eller, där sådana ej biträda vid förrättningen, av förrältningsmannen
samt bilägges protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer en var av dem, hänvisas de att
vid vederbörlig domstol utföra sin talan, och vile emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga
kraft ägande beslut, undersöke förrättningsmannen eller, där han biträdes
av gode män, förrätta ingsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara
avtalat eller bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för
avstycknings verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel,
samt meddele, där sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen
icke kan äga rum.

11 §.

Förrättningsmannen åligge att utmärka avstyckningen å karta. Där
ej sakägare påyrkar upprättande av fullständig karta, skall avstyckningskarta
upptaga allenast det avstyckade området jämte sådana fasta punkter
och mätningsuppgifter, att det avstyckade områdets läge blir fullt bestämt.
Förrättningsmannen teckne ock å kartan tydlig beskrivning med hänvisning
till varje å kartan upptaget område jämte uppgift i vad mån servi -

62

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj. ts förslag. Utskottets förslag.

tut till förmån för en av avstyckningen berörd fastighet lagts å annan
sådan fastighet eller med avstyckat område följer rätt till delaktighet i
område, som vid mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov. Kan
beskrivningen ej lämpligen införas å avstyckningskartan, har förrättningsmannen
att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen blivit verkställd.

12 §.

Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt
utmärka skillnadslinjerna mellan stam fastigheten och det avstyckade
området ävensom upprätta fullständig och noggrann beskrivning över
gränsen och utsatta gränsmärken. Beskrivningen tecknas å kartan eller
införes i särskild handling, allt efter som i varje fall prövas lämpligt.

Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i gällande bestämmelser
om laga skifte av jord å landet sägs, må beskrivningen av sådan gräns
tecknas å kartan, där det finnes lämpligt.

13 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade
området ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts,
blivit utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande
frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde
med vederbörande sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna,
utgiva ett exemplar av kartan och samtliga förrättningshandlingar
emot bevis, som bilägges konceptakten, ävensom tillkännagiva att förrättningen
är avslutad.

Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom
tjugu dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före
sagda tids utgång komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna å det sammanträde,
varvid förrättningen förklaras avslutad.

Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till magistraten.

Vad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller 10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 63

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

magistraten, där besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från
förrättningsmannen.

14 §.

Då tid för klagan över verkställd
avstyckning gått till ända utan
att förrättningen klandrats eller ock
anförda besvär blivit ogillade genom
beslut, som äger laga kraft, har
magistraten att, ifall hinder enligt
detta kapitel ej möter, meddela fastställelse
å avstyckningen ävensom,
såvida framställning därom gjorts,
åsätta det avstyckade området särskilt
namn.

Innan ärendet av magistraten
avgöres, skall inhämtas yttrande från
byggnadsnämnden.

År beslut fattat om antagande
av stadsplan för förut ej planlagt
område eller om framställning hos
Konungen om förordnande jämlikt
1 kap. 47'' § att särskilda föreskrifter
skola tillämpas med avseende å
byggnadsverksamhetens ordnande
inom viss i gällande stadsplan ej
upptagen del av staden, må, innan
Konungen meddelat beslut i ärendet,
fastställelse å avstyckning inom
område eller del av staden, som nu
sagts, ej meddelas, där det icke är
uppenbart att genom avstyckningen
genomförande av den antagna stadsplanen
eller kvarterens lämpliga indelning
i tomter icke försvåras eller
tillämpning av ifrågasatta föreskrifter
icke motverkas.

14 §.

Då tid för klagan över verkställd
avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda
besvär blivit ogillade genom
beslut, som äger laga kraft, har
magistraten att, ifall hinder enligt
detta kapitel ej möter, meddela fastställelse
å avstyckningen ävensom,
såvida framställning därom gjorts,
åsätta det avstyckade området särskilt
namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres,
skall, där vid förrättningen
sådant påyrkats eller magistraten
eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

Genom fastställelse å avstyckningen
tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten
än vad lag och författning eljest
medgiva.

64

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.
Kungl. Maj:ts förslag.

Visar byggnadsnämnden, att
fråga väckts om stadsplanens utsträckande
över visst område eller
om meddelande för viss del av staden
av sådana särskilda föreskrifter,
som i tredje stycket sägs, skall
vad i sistnämnda stycke föreskrives
äga motsvarande tillämpning, intill
dess beslut i frågan blivit fattat,
dock att i ty fall med fastställelse
å avstyckningen icke må
anstå längre tid än sex månader
från det av styckning shandling ärna
från förrättning smannen inkommit
till magistraten.

Genom fastställelse å avstyckningen
tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten
än vad lag och författning eljest
medgiva.

15 §.

Har avstyckningen vid förrättningens
avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å protokollet
godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast
möjligt till magistraten, som i ty fall
äger att, utan att avvakta besvärstidens
utgång, företaga förrättningen
till fastställelse.

Utskottets förslag.

15 §.

Har avstyckningen vid förrättningens
avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å protokollet
godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast
möjligt till magistraten, som äger att,
utan att avvakta besvärstidens utgång
men med iakttagande av vad
14 § innehåller angående byggnadsnämndens
hörande, företaga förrättningen
till fastställelse.

16 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller

tio

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel
lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel
för avlösning av frälseränta, skall i fråga om det avstyckade områdets
ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

17 §.

Vad ovan sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning från mark, som ej ingår i
fastighetsindelning.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning, skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen därom underrätta den, som för fastighetsregistret,
där sådant finnes för staden upplagt.

19 §.

Konceptakt rörande avstyckning skall förvaras under byggnadsnämndens
vård.

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola även gälla för samhälle å landet,
för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

21 §.

Vad enligt detta kapitel ankommer på magistrat skall för Stockholm
fullgöras av överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,
ävensom för samhälle på landet, där bestämmelserna i kapitlet äga
tillämpning, av Konungens befallningshavande.

22 §.

Över beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistrat eller
Konungens befallningshavande, må besvär anföras i den ordning, som
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 9

66

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.

Rätt alt överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnden,
som därav utan dröjsmål skall erhålla del.

6 KAP.

Om laga skifte.

1 §•

I stad må laga skifte äga rum
allenast för utbrytande av kvotdelar
av fastighet eller av område, som
vid mätningsförrättning undantagits
för delägares gemensamma behov
eller lämnats oskiftat, och skola därvid,
där ej annat nedan sägs, gällande
bestämmelser om laga skifte
av jord å landet i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

2 §•

För verkställande av laga skifte
å stadsjord skall i stadens tjänst
anställd mätningsman för ordnas, om
framställning därom finnes i ansök -

1 §•

I stad må laga skifte äga rum
allenast för utbrytande av kvotdelar
av fastighet eller av område, som
vid mätningsförrättning undantagits
för delägares gemensamma behov
eller lämnats''oskiftat, och skola därvid,
där ej annat nedan sägs, gällande
bestämmelser om laga skifte
av jord å landet i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Konungen må, där särskilda
omständigheter sådant föranleda,
medgiva omdelning av redan skiftad
stadsjord, och äger Konungen i
sammanhang därmed bestämma skifteslagets
omfång ävensom meddela
de föreskrifter i övrigt beträffande
skiftet, som må finnas erforderliga.

2 §•

Förordnande att verkställa laga
skifte å stadsjord skall meddelas i
stadens tjänst anställd mätningsman,
där denne är lantmätare, så ock,

67

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. May.ts förslag,
ningen om skiftet vara gjord av
samtliga delägare i jorden.

Utskottets förslag.

ändock att lian icke är lantmätare,
där samtliga delägare i jorden i
ansökningen om skiftet föreslagit
honom till förrättning sman.

3 §.

Innan laga skifte å stadsjord företages, skall förrättningsmannen om
tid och ställe för första sammanträdet minst åtta dagar förut underrätta
byggnadsnämnden.

4 §.

Inom varje stad skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode
män, minst två, valda för en tid av sex år av stadsfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Magistraten eller, i stad där magistrat ej finnes, stadsstyrelsen åligger
att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår
eller behov av ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val
ävensom att lämna uppgift å de valda gode männen till vederbörande
lantmätare och mätningsman samt, i fråga om stad, som lyder under
landsrätt, till ägodelningsrättens ordförande.

Utan hinder av att kungörande
och kallelse ej verkställts i den för
laga skifte av jord å landet bestämda
ordning må laga skifte å
stadsjord företagas, där samtliga delägare
infinna sig eller av förrättningsmannen
blivit minst åtta dagar förut
bevisligen kallade till förrättningen
samt fråga ej är om bestämmande
av gräns mot fastighet, som ej ingår
i förrättningen.

5 §•

Utan hinder av att kungörande
och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan
sägs, må laga skifte å stadsjord
företagas, där samtliga delägare
infinna sig eller av förrättningsmannen
blivit minst åtta dagar förut
bevisligen kallade till förrättningen
samt fråga ej är om bestämmande
av gräns mot fastighet, som ej ingår
i förrättningen.

6 §.

Laga skifte å stadsjord må verkställas utan biträde av gode män,
så vitt icke är fråga om gränsbestämning, som i 5 § sägs, eller om ägo -

68

Sammansatta stats- och lagutshotlets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utslcottets förslag.

utbyte mellan stadsjord och jord å landet eller ock förrättningsmannen
eller delägare finner biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

7 §•

Vid gradering av stadsjord skall hänsyn jämväl tagas till ägas användbarhet
till byggnads-, upplags- eller hamnplats, torvtäkt, sten- eller
mineralbrott, grus- eller lertäkt eller dylikt, som ej står i samband med
ägans tjänlighet för jordbruk.

8 §•

Inom område, för vilket finnes
fastställd stadsplan, må ägolott ej så
utläggas, att stadsplanens genomförande
därigenom försvåras.

Har Konungen jämlikt 1 kap.
47 § andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse förordnat, att särskilda
föreskrifter skola för visst område
tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande, må
inom det område ägolott icke så utläggas,
att tillämpningen av sådan
föreskrift motverkas.

8 §•

Inom område, för vilket finnes
fastställd stadsplan, må ägolott ej så
utläggas, att stadsplanens genomförande
därigenom försvåras.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 46
§ andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse förordnat, att särskilda
föreskrifter skola för visst område
tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens
ordnande, må
inom det område ägolott icke så utläggas,
att tillämpningen av sådan
föreskrift motverkas.

9 §•

Äro angående delning av stadsjord i donationsbrev eller eljest särskilda
föreskrifter meddelade, lände de till efterrättelse.

10 §.

Stadsjord, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i laga skifte. Ej
heller må i stad sådant skifte äga rum å fastighet eller område av läge
och beskaffenhet att företrädesvis ägna sig till byggnadsplats.

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 09

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

11 §•

Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbyte i sammanhang
med laga skifte gälle ock, då sådan förrättning eljest förekommer.

Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet
till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande
av fastighetens ägare servitutet utan sammanhang med skifte^ utbrytas,
där det finnes medföra nytta och kunna ske utan någons förfång.

Vad i skiftesstadgan föreskrives om grunden för beräkning av vederlag
för servitut skall ock tillämpas, då utbrytning av servitut sker utan
sammanhang med skifte.

12 §.

Magistrat, där sådan finnes, vare ägodelningsrätt i stad.

13 §.

Innan ägodelningsrätten fastställer
förrättning, som avses i detta
kapitel, skall yttrande i ärendet inhämtas
från byggnadsnämnden.

Ägodelningsrättens beslut må
överklagas av byggnadsnämnden, som
därav utan dröjsmål skall erhålla del.

Innan ägodelningsrätten fastställer
förrättning, som avses i detta
kapitel, skall, där vid förrättningen
sådant påyrkats eller ägodelningsrätten
eller dess ordförande eljest så
prövar nödigt, yttrande i ärendet inhämtas
från byggnadsnämnden.

Ägodelningsrättens beslut må överklagas
av byggnadsnämnden, som
därav utan dröjsmål skall erhålla del.

U §.

14 §.

Ett exemplar av akt rörande
laga skifte eller annan förrättning,
som avses i detta kapitel, skall av
förrättningsmannen kostnadsfritt överlämnas
till byggnadsnämnden att förvaras
under dess vård.

Ett exemplar av akt rörande förrättning,
som avses i detta kapitel,
skall av förrättningsmannen kostnadsfritt
överlämnas till byggnadsnämnden
att förvaras under dess vård.

15 §.

Vad i detta kapitel 1—3, 5—11 samt 13 och 14 §§ stadgats för
stad, skall ock gälla för samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser.

70

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.
Kung!. Majds förslag. Utskottets förslag.

7 KAP.

Om fastighetsregister för stad.

i §• i §.

För varje stad skall finnas ett
fastighetsregister, bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.

Såsom bihang till fastighetsregistret
skola föras

tomtbildningslängd (bihang A),
upptagande tomter, med vilkas införande
i tomtboken enligt 3 § skall
anstå,

förteckning (bihang B) över områden,
som vid mätningsförrättning
undantagits för delägares gemensamma
behov eller vid dylik förrättning
lämnats oskiftade, så vitt ej sådant
område skiftats mellan delägarna
eller i sin helhet avstyckats,
samt

förteckning (bihang C) över vägar,
gator, torg och andra allmänna
platser ävensom sådana vattenområden,
som ej veterligen höra till
en eller flera fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan
uppställning, att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande
fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om byggnadsbestämmelser,
som meddelats av
Konungen i enlighet med 1 kap. 2 §
eller motsvarande äldre bestämmel -

För varje stad skall finnas ett
fastighetsregister, bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.

Till fastighetsregistret skola föras
tre bihang, benämnda bihang
A, bihang B och bihang C, nämligen
:

tomtbildningslängd (bihang A),
upptagande tomter, med vilkas införande
i tomtboken enligt 3 § skall anstå,
förteckning (bihang B) över områden,
som vid mätningsförrättning
undantagits för delägares gemensamma
behov eller vid dylik förrättning
lämnats oskiftade, så vitt ej sådant
område skiftats mellan delägarne eller
i sin helhet avstyckats, samt

förteckning (bihang C) över vägar,
gator, torg och andra allmänna platser
ävensom sådana vattenområden,
som ej veterligen höra till en eller
flera fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,
att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande fastställelse
å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om byggnadsbestämmelser,
som meddelats av
Konungen i enlighet med 1 kap. 2 §
eller motsvarande äldre bestämmel -

71

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

.Kungl. Maj:ts förslag.
ser, ävensom om andra byggnadsbestämmelser,
så vitt de icke äro föremål
för inteckning efter vad om
servitut är stadgat samt magistraten
meddelat föreskrift om deras anmärkande,
så ock om huruvida område
är att hänföra till gammal eller
ny stadsdel. Har Konungen jämlikt
1 kap. 47 § andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse meddelat
särskilda föreskrifter, skall beslutet
anmärkas i stadsägoboken eller
bihang B vid de fastigheter eller områden
beslutet angår.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av magistrat, må
lämnas antingen med avseende å visst
slag av beslut eller för särskilt fall.

Utskottets förslag.

ser, ävensom om andra byggnadsbestämmelser,
så vitt de icke äro föremål
för inteckning efter vad om servitut
är sfadgat samt magistraten meddelat
föreskrift om deras anmärkande,
så ock om huruvida område är att
hänföra till gammal eller ny stadsdel.
Har Konungen jämlikt 1 kap.
46 § andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse meddelat särskilda
föreskrifter, skall beslutet anmärkas
i stadsägoboken eller bihang B vid
de fastigheter eller områden beslutet
angår.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av magistrat, må lämnas
antingen med avseende å visst
slag av beslut eller för särskilt fall.

2 §•

Alla fastigheter och områden, som upptagas i fastighetsregistret, skola
med undantag av sådana icke utbrutna andelar i samfälligheter, som avses
i 3 § sista stycket, jämväl vara avfattade å en till registret hörande
registerkarta.

3 §•

Med tomt förstås i detta kapitel så väl av ålder bestående tomt som
ock tomt, den där ingår i fastställd tomtindelning.

Med införande i tomtboken av nybildad tomt skall anstå
där tomten tillkommit genom åtgärd, vartill enligt 3 kap. rättens
medgivande skall sökas, till dess sådant medgivande lämnats,

samt i annat fall till dess tomtens ägare gjort framställning om dess
införande i tomtboken.

Annan fastighet i stad kallas i detta kapitel stadsäga.

Andel för viss fastighet i samfälld mark varde, ändå att andelen ej
är utbruten ur samfälligheten, vid registrering behandlad såsom stadsäga,
så framt lagfart beviljats å upplåtelse av andelen eller andelen på grund av
mantalsfördelning eller annan dylik förrättning ansetts såsom särskild fastighet.

72

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

4 §.

Konungens befallningshavande förordnar på framställning av staden
registerförare.

Med Konungens medgivande må flera städer förena sig om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman
eller ledamot av magistraten, varde han därtill förordnad. Har
annan person föreslagits, pröve Konungens befallningshavande, om registerföringen
kan åt honom anförtros.

Föres fastighetsregistret av annan än i ägomätning kunnig person,
vare staden skyldig bereda registerföraren tekniskt biträde vid de göromål,
där sådant erfordras.

5 §•

Till upprättande av registerkarta förordnar Konungens befallningshavande
person, behörig att innehava befattning såsom mätningsman i stad;
skolande därvid vad i 4 § sägs i tillämpliga delar gälla.

Arbetet skall planläggas sålunda, att registerkartan föreligger inom tre
år från det denna lag trätt i kraft.

6 §•

Registerkarta skall så vitt möjligt upprättas med ledning av förut
befintligt kartmaterial.

Där ej staden eller enskild sakägare vill bekosta nymätning, skall för
registerkarta sådan mätning äga rum endast så vitt karta helt och hållet
saknas eller, vad angår område, som är uppdelat i flera tomter eller
andra fastigheter, erforderlig ledning, ändå att karta över området i dess
helhet finnes att tillgå, icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande
tomt av tomtindelningshandlingar samt i fråga om annan fastighet av
vederbörande fångeshandlingar. Område, för vilket karta saknas, må dock
utan att nymätning sker avfattas å registerkartan, där det kan ske utan
fara för osäkerhet eller oreda.

Nymätning för upprättande av registerkarta skall ske efter grafisk
metod, där ej staden eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning
efter siffermetoden.

7 o

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts .förslag. Utskottets förslag.

7 §.

Registerkarta må ej upprättas i mindre skala än att läget av de särskilda
fastigheterna jämte deras beteckning kan därå tydligt utmärkas,
men i övrigt skall i fråga om bestämmandet av skalan avseende företrädesvis
fästas därå, att kostnaden för kartan må kunna nedbringas sä
mycket omständigheterna medgiva; och må registerkarta kunna upprättas
i olika skala för skilda delar av staden, där det prövas lämpligt; dock
att det område, som ingår i tomtindelning, skall i sin helhet avfattas i
samma skala, så vitt ej särskilda omständigheter annat föranleda.

* 8 §.

Förrättning för registerkartas upprättande må ej uppehållas av tvist
om ägande- eller besittningsrätt, utan varde i avbidan på tvistens utgång
vederbörande områden upptagna i enlighet med innehavet vid tiden för
förrättningen, dock att tomt alltid skall å registerkartan upptagas såsom
en enhet ändå att särskilda delar därav äro i olika ägares hand.

9 §•

1 samband med registerkartans upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till stadsägoområdets indelning i särskilda stadsägor, vilket
förslag underslälles magistratens prövning.

Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses
område, som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller
som eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje
stadsägoområde i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga,
tillhör flera, de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller
där viss ägovidd av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt
häftar för fordran eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom en
stadsäga.

Där liera områden enligt handlingarna vid mätningsförrättning höra
till samma fastighet eller eljest av ålder ansetts tillhopa utgöra en fastighet,
skola dessa områden upptagas såsom en stadsäga, så vitt de äro i
en ägares hand och icke äro särskilt in tecknade eller eljest särskilt häfta
för fordran eller annan rättighet.

Områden hörande till järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning
Bihang till riksdagens protokoll 1917. (i samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 10

74 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

beviljats eller som tillhör staten, skola utgöra en stadsäga, även om de
ligga åtskilda å marken.

Områden, som innehavas, det ena med äganderätt och det andra med
ständig besittningsrätt, eller av skilda ägare upplåtits under sådan besittningsrätt,
må icke, även om de ligga intill varandra samt äro i en innehavares
hand, utgöra en stadsäga.

Har kronan, staden, allmän inrättning eller stiftelse, innan fastighetsindelningen
blivit bestämd, gjort framställning att något densamma tillhörigt
område uppdelas i flera stadsägor, må delning ske i enlighet med den
framställning, där ej området upplåtits under ständig besittningsrätt eller
hör till järnväg.

10 §.

I fastighetsregistret upptages såsom en enhet:

1) varje tomt;

2) varje fastighet, som vid den fastighetsindelning, varom förmäles
i 9 §, bestämts skola utgöra särskild stadsäga, härunder inbegripen jämväl
sådan andel för viss fastighet i samfälld mark, som vid registrering
skall behandlas såsom stadsäga;

3) område, som vid fastighetsindelningen sammanförts med annat
område till en stadsäga men sedermera i sin helhet utbrutits eller avstyckats
för att bilda en stadsäga för sig;

4) varje stadsäga, som uppkommer genom sammanläggning av städs
ägoenhet eller del därav med annan stadsägoenhet eller del därav;

5) varje område, som efter fastighetsindelningens bestämmande antingen
till följd av upphävande av eller ändring i stadsplan kommer att
utgå ur tomtindelning eller i ett sammanhang avstyckats från flera stadsägoenheter,
för vilka det varit samfällt, eller blivit avfört ur bihang C,
såvida ej området skall sammanläggas med förut registrerad enhet eller,
i först nämnda två fall, skall utläggas till gata eller dylikt;

6) varje ej förut såsom enhet registrerat område, det där förvärvats
för järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning beviljats eller som tillhör
staten, utan så är att annat till samma järnväg hörande område redan
finnes såsom en enhet upptaget i stadsägoboken;

7) för tomt efter fastighetsregistrets första uppläggande utbruten andel
i samfälld mark.

Där område, som under 5) eller 7) avses, vid tiden för dess infö -

7 b

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

rande i fastighetsregistret tillhör liera, som var för sig äga viss å marken
bestämd lott, skall dock varje lott anses såsom en enhet, och skall vad
sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning, där viss ägovidd av område,
som nu sagts, vid tiden för införandet i fastighetsregistret är särskilt
intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet.

11 §.

Fastighet skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.

Sådan beteckning åsättes av magistraten.

12 §.

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att skyndsamt
hos den i 15 § omförmälda
kommissionen, överintendentsämbetet,
lantmäteristyrelsen, Konungens
befallningshavande och magistraten
därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröjligen
anmälan i allmänna tidningarna
samt i tidning inom staden.

12 §.

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att skyndsamt
hos den i 14 § omförmälda
kommission, överintendentsämbetet,
lantmäteristyrelsen, Konungens befallningshavande
och magistraten
därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröjligen
anmälan i allmänna tidningarna samt
i den eller de ortstidningar, vari
kommunala meddelanden för staden
intagas.

13 §.

Förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar skola införas
i fastighetsregistret och utmärkas å registerkartan.

14 §. 14 §.

Närmare föreskrifter angående Arbetet med fastighetsregistrets

uppläggandet och förandet av faslig- första uppläggande skall stå under
hetsregistret meddelas av Konungen, överinseende av en kommission, benämnd
fastighetsr egisterkommissio -

76

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

15 §.

Arbetet med fastighetsregistrets
första uppläggande skall stå
under överinseende av en kommission,
benämnd fastighetsregisterkommissionen,
bestående av tre personer,
vilka utses av Konungen.
Kommissionen har särskilt att övervaka,
att ej arbetet med registerkartans
upprättande och registrets
uppläggande fördröjes.

Kommissionen har ock att övervaka
registrets förande intill dess
överinseendet över registret övertages
av annan myndighet.

Sedan arbetet med registrets

Utskottets förslag.

nen, bestående av tre personer, vilka
idses av Konungen. Kommissionen
har särskilt att övervaka, att eg arbetet
med registerkartans upprättande
och registrets uppläggande fördröjes.

Kommissionen har ock att övervaka
registrets förande intill dess
överinseendet över registret övertages
av annan myndighet.

Sedan arbetet med registrets
uppläggande blivit i huvudsak arslutat
för rikets städer ävensom
övriga samhällen, för vilka fastighetsregister
upplägges efter de för
stad meddelade bestämmelser, skall
överinseendet från kommissionen
övertagas av den myndighet, som i
allmän lag bestämmes.

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger för varje stad dess magistrat.

15 §.

Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet
och för stad, som
lyder under landsrätt, för Konungens
befallning skärande, som äger
att erhålla nödigt bistånd av stadsstyr
elsen.

77

Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag,
uppläggande blivit i huvudsak avslutat
för rikets städer ävensom
övriga samhällen, för vilka fastighetsregistret
upplägges efter de för
stad meddelade bestämmelser, skall
överinseendet från kommissionen
övertagas av den myndighet, som i
allmän lag bestämmes.

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger för varje stad dess magistrat.

16 §.

Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för
överståthållarämbetet och för stad,
som lyder under landsrätt, för Konungens
befallning skavande, som
äger att erhålla nödigt bistånd av
stadsstyr elsen.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom förordnar,
äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet, där
den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas.

I fråga om samhälle, där kostnaden
för fastighetsregistrets första
uppläggande helt bestrides av statsmedel,
skola beträffande förordnande
av förrättning sman för upprättande
av registerkarta föreskrifterna i 4 §
ej äga tillämpning.

För samhälle å landet vare för -

Utskottets förslag.

16 .§.

Närmare föreskrifter angående
uppläggandet och förandet av fastig
hetsregistret meddelas av Konungen.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom
förordnar, äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet,
där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas.

I fall, då kostnaden för fastighetsregistret
första uppläggande helt
bestrides av statsmedel, äge Konungens
befallning skavande, utan
iakttagande av föreskrifterna i 4 §,
utse förrättning sman för upprättande
av registerkarta.

78

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag.
ste lantmätaren registerförare, så
framt ej samhället förklarat sig vilja
bekosta registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så
ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur
jordeboken. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren att göra anmälan
hos Konungens befallningshavande.

Utskottets förslag.

För samhälle å landet vare för
ste lantmätaren registerförare, så
framt ej samhället förklarat sig vilja
bekosta registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så
ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur
jordeboken. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren att göra
anmälan hos Konungens befallningshavande.
Uteslutande ur jordebo
hen verkar ej rubbning beträffande
fastighet tillkommande rättigheter
och förmåner eller fastighet åvilande
utskylder, besvär och dylikt.

18 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistraten, Konungens
befallningshavande eller fastighetsregisterkommissionen, äge däröver anföra
besvär i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

Över kommissionens beslut föres klagan hos Konungen.

Finner någon anledning till erinran i fråga om åtgärd av register
föraren, göre anmälan därom hos den myndighet, som har den närmare
tillsynen å registret.

19 §.

1 stad ävensom i köping, som utgör egen kommun och för vilken
fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelser,
skall fastighetsregistret uppläggas och föras på samhällets bekostnad.

Till de med registrets första uppläggande förbundna kostnader må dock
sådant samhälle efter ty särskilt förordnas erhålla bidrag av statsmedel.

79

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Stad, som lyder under landsrätt, ävensom köping, som nyss sagts,
skall ej svara för kostnad för uppgifter, vilka för registret lämnas av den,
som för fastighetsboken, eller av vederbörande häradsskrivare eller lands
kontor.

Är förste lantmätaren registerförare för köping, som utgör egen kommun,
skall registerföringen ske på statsverkets bekostnad.

Denna lag träder i kraft den
1 september 1917, dock att bestämmelserna
i 2 kap. 2 sista stycket
och 7 kap. 5 § skola vinna tillämpning
omedelbart efter lagens utfärdande
och föreskrifterna i 4 kap.
först sedan fastighetsregister upplagts
för vederbörande samhälle.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918, dock att medgivande
enligt 2 kap. 2 § sista stycket må
lämnas samt stadgandena om fas
tighetsregisterkommissionen, om förordnande
av förrättning sman för
registerkartas upprättande, för tomtmätning
och för avstyckning samt
om val av gode män må tillämpas
redan under år 1917. Föreskrifterna
i 4 kap. skola ej vinna tilllämpning
förrän fastighetsregister
upplagts för vederbörande sam
bälte.

Föres i stad särskild bok över tomter, och innehåller densamma i
huvudsak de uppgifter, som skola i tomtboken meddelas rörande de särskilda
tomterna, må Konungen på framställning av staden antingen förklara
att dylik särskild bok skall ingå i och föras såsom del av stadens
fastighetsregister eller ock medgiva staden anstånd under viss tid, ej över
tio år, med uppläggande av tomtbok. I båda fallen meddelar Konungen
de närmare föreskrifter, som av medgivandet må föranledas.

Beträffande samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, åligger det Konungens befallningshavande
att omedelbart efter denna lags utfärdande infordra yttrande från kommunalnämnden
eller municipalnämnden i samhället i fråga om ordningen
för fastighetsregistreringen samt därefter till Konungen inkomma med förslag
i ämnet.

80 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Har för socken eller annat större område, som lagts till stad, före
överflyttningen upprättats fastighetsregister efter de för landsbygden gällande
föreskrifter, må med Konungens medgivande fastighetsregister för
området i enlighet med samma föreskrifter fortfarande föras av förste
lantmätaren under viss, av Konungen tillika bestämd tid, dock.ej över
tio år från det överflyttningen ägde rum eller, om den skett före denna
lags ikraftträdande, från dagen därför.

Genom denna lag upphävas:

lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning;

lagen den 26 maj 1899 om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöver tomtgräns;

lagen den 26 maj 1899 angående förändring av tomts område;

§ 17 mom. 1 och 2, mom. 3 första och andra punkterna samt mom.
4 ävensom § 18 och § 20 mom. 2 och 3 i byggnadsstadgan för rikets
städer den 8 maj 1874;

10 §, 19 § näst sista och sista punkterna, 70 och 123 §§ i stadgan
den 9 november 1866 angående skiftesverket i riket ävensom
kungl. breven den 6 maj 1830 och den 21 juni 1831 angående laga
skifte å stadsjord;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring i
sålunda upphävda bestämmelser;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts med bestämmelse i denna lag, skall sådan bestämmelse
i stället tillämpas.

Var den 1 januari 1908 fråga om ändring i fastställd stadsplan eller
tomtindelning på prövning beroende, skola föreskrifterna i 1 kap. om
plikt att lösa gatumark eller tomtdel ej vinna tillämpning med avseende
å område, som av ändringen beröres, förrän frågan blivit slutligen prövad.

Beträffande jämkning i lomtindelning, varom hos vederbörande myndighet
ansökan gjorts eller fråga eljest företagits innan denna lag trätt
i kraft, skola bestämmelserna i 3 kap. gälla, såvida lagen den 26 maj
1899 angående förändring av tomts område varit å den jämkning tilllämplig.
Sökes till åtgärd, som i 3 kap. 1 § avses, rättens medgivande
ändå att sådant med hänsyn till äldre lag icke är erforderligt, må medgivande
till åtgärden lämnas, om de i 3 kap. för medgivande till dylik

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. s I

Kungl. Maj:ts Jörslag. Utskottets förslag.

åtgärd stadgade förutsättningar äro för handen; och skola för sådant fall
bestämmelserna i sagda kapitel jämväl i övrigt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

2:o Lag

om ändrad lydelse av 2 § 7ro) och ll:o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 mai
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skola erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd;

mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregisters uppläggande
och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, vilka åtfölja fastighet på grund av dess särskilda natur och
egenskap;

ll:o) mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller
stadgad åborätt;

mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;
mål om tomtmätning;

mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning;
mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende
av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser
;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. ti samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 11

82 Sammansatta stats- ock lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

mål om naturminnesmärkens fredande;

Denna lag träder i kraft den 7 Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. januari 1.918.

3 ro Lag

om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade
lydelse:

2 &

Är jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;
have där vitsord till.

Ej må dock sådant skifte äga rum å jord, som ingår i tomtindelning
å ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes.

51 §.

Vad nu rörande rågångar i förening
med ägoskiften stadgat är, gälle
även, då fråga därom, utan sammanhang
med skifte, förekommer.

Om bestämmande av gräns för
tomt i samhälle på landet, varest
tomtindelning såsom i stad finnes,
är särskilt stadgat.

Vad nu rörande rågångar i förening
med ägoskiften stadgat är, gälle
även, då fråga därom, utan sammanhang
med skifte, förekommer.

Om bestämmande av gräns för
tomt å ort på landet, varest tomt
indelning såsom i stad finnes, är
särskilt stadgat.

59 §.

Vad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med
ägoskifte stadgat är, gälle även, då fråga därom, utan sammanhang med
sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å landet,
eller fråga eljest uppstår om utbyte av stadsjord mot äga å landet.

83

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Jord, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest tomtindelning
såsom i stad tinnes, må ej ingå i ägoutbyte.

83 §.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning av anlagda ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, eller av sådana till hemman hörande lägenheter,
som lagligen därifrån upplåtna blivit, eller av sådana inom skifteslaget
belägna utjordar eller urijällar, vilka tillhöra hemman i annat skifteslag
och ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter
i skiftet ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas
å de ställen, där det till beredande av ett redigt skifte lämpligen
ske kan; och gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13
kap. stadgat finnes. Ägare av det hemman, varifrån lägenhet blivit under
nyttjanderätt på viss tid eller livstid upplåten, före vid skiftet därför talan;
börande, vid fråga om utbyte av ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regemenisfullmäktig,
efter anmälan från lantmätaren, tillförordnas.

Ingår jord, som från hemman upplåtits, i tomtindelning å ort på
landet, varest tomtindelning såsom i stad tinnes, må den ej på sätt i
denna § sägs ingå i skifte.

Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den 1
1 september 1917. januari 1918.

4:o Lag

med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordaysöndring ej skall äga tillämpning
i stad och yissa andra samhällen.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring icke skall äga tillämpning i stad
ej heller i annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser.

84

Sammansatta stats och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Denna lag träder i kraft den 1
september 1917, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats
därförinnan.

Utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats
därförinnan.

d:o Lag

angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyyning, ägostyckning
och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola

erhålla följande ändrade lydelse:

21 §.

Jordområde, som avsöndras för
alltid, skall av lantmätare eller annan
i ägomätning kunnig person avfattas
å karta, upptagande jämte den
avsöndrade jorden sådana fasta punkter
och mätningsuppgifter att områdets
läge varder fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring
för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den
avsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, skall jämte kartan över det
avsöndrade området ingivas till Konungens
befallningshavande, som har
att, därest avhandlingen så väl med
hänsyn till avsöndringens storlek
som ock i övriga avseenden är med

21 §•

Jordområde, som avsöndras för
alltid, skall av lantmätare eller
annan i ägomätning kunnig person
vara avfattat å karta, upptagande
jämte den avsöndrade jorden sådana
fasta punkter och mätningsuppgifter
att områdets läge är fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring
för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den
avsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, skall jämte kartan över det
avsöndrade området ingivas till Konungens
befallningshavande, som har
att, därest avhandlingen så väl med
hänsyn till avsöndringens storlek som
ock i övriga avseenden är med denna

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kf»

Kungl. Maj ds förslag.
denna lag överensstämmande, meddela
fastställelse å avsöndringen.

Innan ärendet av Konungens
befallningshavande avgöres, må, där
så nödigt finnes, yttrande av lantmätare
inhämtas.

I fråga om avsöndring inom område,
som ej ingår i tomtindelning
i samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall
iakttagas, skall vad i 5 kap. 8 §, 14 §
andra, tredje och fjärde styckena och
22 § andra stycket av lagen om fastighetsbildning
i stad finnes föreskrivet
äga motsvarande tillämpning; dock
att vad där stadgas om magistrat
skall gälla om Konungens befallningshavande.

Önskar sökande återfå för fastställelse
av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om
redovisning av lantmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall
överlämnas i offentlig myndighets
förvar, vare sökanden skyldig gälda
kostnad för kopia av kartan.

Utskottets förslag.

lag överensstämmande, meddela fastställelse
å avsöndringen.

Innan ärendet av Konungens be
fallningshavande avgöres, må, där så
nödigt finnes, yttrande av lantmätare
inhämtas.

i fråga om avsöndring inom område,
som ej ingår i tomtindelning
i samhälle, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, skall vad i 5 kap. 8 §,
14 § andra stycket och 22 § andra
stycket av lagen om fastighetsbildning
i stad finnes föreskrivet äga
motsvarande tillämpning; dock afl
vad där stadgas om magistrat skall
gälla om Konungens befallningshavande.

Önskar sökande återfå för fastställelse
av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om
redovisning av lantmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall
överlämnas i offentlig myndighets
förvar, vare sökanden skyldig gälda
kostnad för kopia av kartan.

26 §.

Sedan fastställelse meddelats å avsöndring av lägenhet för alltid,
skall, på sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten införas i fastighetsregistret.

Med jord eller annan lägenhet, som under äganderätt avsöndras efter
vad ovan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes
föreskrivet.

Med avhandlingar om avsöndring av lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å
sådana hemman överlåtes.

86 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

27 §.

Avsöndring av område, som ingår i tomtindelning, må ej äga rum
med mindre området sammanfaller med tomt, som enligt den indelning
skall bildas, eller, där i tomt ingå delar av skilda fastigheter, med sådan
tomtdel. För genomförande av tomtindelning må avsöndring på ansökan
av områdets innehavare kunna medgivas utan hinder därav att avhandling
rörande områdets upplåtande icke upprättats eller ingivits; och skall
vad denna lag innehåller om storleken av område, som må avsöndras,
icke äga tillämpning i avseende å område, varom nu är fråga. Ej heller
skall vad denna lag innehåller om förbud i vissa fall mot avsöndring
utgöra hinder för avsöndring av område, varom nu är fråga, utan att
dock innehavare härigenom må tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga
över området än vad lag och författning eljest medgiva.

Häftar hemman, varifrån för tomtindelnings genomförande avsöndring
ägt rum annorledes än i enlighet med de i allmänhet beträffande avsöndring
gällande bestämmelser, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld,
eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande den
avsöndrade lägenheten icke omedelbart deltager, eller för lån, som av
allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta, och utgör den avsöndrade
lägenheten ensam eller tillsammans med vad redan kan vara från hemmanet
avsöndrat mera än en femtedel av hemmanets ägovidd, skall i
fråga om den avsöndrade lägenhetens ansvar för sådant åliggande vad
i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad
gäld äga motsvarande tillämpning.

28 §.

Tvister rörande avsöndring av lägenhet från de under stadgad åborätt
upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som
tvister angående dylika avsöndringar från frälse- och skattehemman.

Över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i 21, 22
eller 27 § omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

87

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

29 §.

1 mom. Vad i denna lag är stadgat om hemman skall med den inskränkning,
som här nedan sägs, gälla även om hemmansdel, som genom
hemmansklyvning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga delar
om varje under särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej
tillkommit genom avsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet skall,
i stället för att mantal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av lägenhetens
allmänna utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här avses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller består
dess värde till huvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik
förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares
bestridande klyvning äga rum, där den prövas lända honom till
förfång.

2 mom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller
om lägenhet, som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för
alltid avsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare
avsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del av ägovidden.

3 mom. Område, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest
tomtindelning såsom i stad finnes, må ej klyvas eller styckas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1
september 1917; dock att vad i 21
och 26 §§ före den 1 januari 1909
var stadgat om åliggande för Konungens
befallningshavande att i sammanhang
med fastställelse å avsöndring
åsätta lägenheten särskilt namn
och nummer samt om antecknande
i kronans jordebok av avsöndring
skall gälla, där fastställelse å avsöndring
ifrågakommer, innan fastighetsregister
upplagts för den ort, lägen -

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918; dock att vad i 21
och 26 §§ före den 1 januari 1909
var stadgat om åliggande för Konungens
befallningshavande att i sammanhang
med fastställelse å avsöndring
åsätta lägenheten särskilt namn
och nummer samt om antecknande
i kronans jordebok av avsöndring
skall gälla, där fastställelse å avsöndring
ifrågakommer, innan fastighetsregister
upplagts för den ort,

88

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
heten tillhör. Bestämmelserna i 21 §
fjärde stycket skola ej äga tillämpning
i fråga om avsöndring, som skett
före denna lags ikraftträdande. Vad
i 29 § är föreskrivet angående klyvning
av avsöndrad lägenhet skall,
utan hinder av vad 31 § innehåller
angående äldre lägenheter, jämväl å
dem äga tillämpning.

Utskottets förslag.

lägenheten tillhör. Bestämmelserna
i 21 § Ijärde stycket skola ej äga
tillämpning i fråga om avsöndring,
som skett före denna lags ikraftträdande.
Vad i 29 § är föreskrivet
angående klyvning av avsöndrad
lägenhet skall, utan hinder av vad
31 § innehåller angående äldre lägen
heter, jämväl å dem äga tillämpning.

6:o Lag

om tillägg till lagen den 27 juni 18% om heminansklyvning,
ägostyckning ocli jordaysöndring.

Härigenom förordnas som följer:

1 fråga om ägostyckning inom
samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall
iakttagas och för vilket föres fastighetsregister
enligt de för landsbygden
meddelade bestämmelser, skall
vad i 5 kap. 8 §, 14- § andra, tredje
och fjärde styckena och 22 § andra
stycket av lagen om fastighetsbildning
i stad finnes föreskrivet äga motsvarande
tillämpning; dock att vad
där stadgas om magistrat skall gälla
om ägodelningsrätt eller dess ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1
september 1917, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande medde -

Härigenom förordnas som följer.

I fråga om ägostyckning inom
samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall
iakttagas och för vilket föres fastighetsregister
enligt de för landsbygden
meddelade bestämmelser, skall vad
i 5 kap. 8 §, 14 § andra stycket
och 22 § andra stycket av lagen
om fastighetsbildning i stad finnes
föreskrivet äga motsvarande tillämpning;
dock att vad där stadgas om
magistrat skall gälla om ägodelningsrätt
eller dess ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats

89

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag.
lats därförinnan, ej heller beträffande
ägostyckning, som avses i 3 g
av lagen den 27 juni 189G om hemmansklyvning,
ägostyckning ochjordavsöndring,
där avtalet om överlåtelsen
skett före denna lags ikraftträdande.

Utskottets förslag.

därförinnan, ej heller beträffande ägostyckning,
som avses i 3 § av lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring,
där avtalet om överlåtelsen
skett före denna lags ikraftträdande.

7:o Lag

om lindrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
aygäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande av''
gäld från avsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Sedan beslut, som i 5 eller 6 § avses, blivit meddelat, värde, på sätt
särskilt är föreskrivet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, införd
i fastighetsregistret; och skall anteckning om beslutet ske i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman upptages i
jordeboken, jämväl i denna.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. Å ort, där fastig- januari 1918. Å ort, där fastighetshetsregister
då ej finnes, äger lagen register då ej finnes, äger lagen dock
dock ej tillämpning, förrän fastighets- ej tillämpning, förrän fastighetsregisregister
för den ort blivit upplagt, ter för den ort blivit upplagt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

12

90

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

8:o Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ 1 lagen den 19 april 1907
angående avlösning av aygäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet skola erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

Har i ärende, varom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att
ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till
denne utgivits, förordne Konungens befallningshavande att i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman upptages i jordeboken,
jämväl i denna skall införas anteckning att avgäldsskyldigheten
upphört.

6 §•

Sedan förordnande givits, som
i 3 § avses, varde på statsverkets
bekostnad meddelande därom genom
tryck kungjort sä som med Konungens
befallningshavandes kungörelser
vanligen förfares.

6 §•

Sedan förordnande givits, som i
3 § avses, varde på statsverkets bekostnad
meddelande därom kungjort
i länskungörelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den l
september 1917. januari 1918.

Sammansatta stats- och Jagutskottets nr 1 utlåtande Nr J.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

9:o Lag

om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas:

dels att bestämmelserna i 9 §
av förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom
om skyldighet för den, som söker
lagfart å gård eller tomt, att
visa, i vilket kvarter och vid vilka
gator tomten är belägen samt tomtens
ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, och i 1 i § om anmärkande
i lagfartsbevis av tomts läge
och storlek icke skola äga tillämpning,
där uppgift i dessa hänseenden
införts uti den i 18 § nämnda bok
samt, vad angår uppgiften om tomts
ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, denna uppgift grundas å
mätning, som till följd av Konungens
förordnande skall härutinnan äga
vitsord;

dels ock att 6, 9 och 18 §§ i
förenämnda förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

Härigenom förordnas:

dels att bestämmelserna i 9 §
av förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom
om skyldighet för den, som
söker lagfart å gård eller tomt, att
visa, i vilket kvarter och vid vilka
gator tomten är belägen samt tomtens
ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, och i 11 § om anmärkande
i lagfartsbevis av tomts
läge och storlek icke skola äga tilllämpning,
där uppgift i dessa hänseenden
införts uti den i 18 § nämnda
bok samt vad angår uppgiften om
tomts ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, denna uppgift grundas
å mätning, som till följd av
Konungens för orten eller del därav
meddelade förordnande härutinnan
äger vitsord;

dels ock att 6, 9 och 18 §§ i
förenämnda förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

6 §•

1 mom. Av lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan
handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än
det visas, att handlingen blivit ståndande.

92 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande. Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

2 mom. Tiar ägare av hemman till annan överlåiit del därav med
viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart
å sådan överlåtelse ej beviljas förr än ägostyckning å hemmanet
blivit fastställd.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning
från lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet
avsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen
meddelats.

3 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit
visst till gränserna bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må
lagfart å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å avstyckning
av det överlåtna området.

Vad sålunda stadgats om stad skall ock gälla för samhälle å landet, för
vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

9 §•

Den, som söker lagfait å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa,
i vilket kvarter och vid vilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor.

Har ägare av tomt i stad till annan överlåtit visst till gränserna bestämt
område därav, må lagfart å den överlåtelse ej beviljas förr än området
blivit från tomten avstyckat.

Vad nu är stadgat om stad skall ock gälla om ort å landet, varest
finnes tomtindelning såsom i stad.

18 §.

Vid rätten skall föras bok i överensstämmelse med lagfartsprotokollet,
så inrättad att därav lätteligen kan ses: varje egendom därå lagfart blivit
sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sådant vid fånget
fästat villkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart blivit beviljad
eller avslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen om fastighetsbildning i stad, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas av Konungen.

''J3

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

Kung1. Maj. ts Jörslag.

Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. Bestämmelserna i
6 § 3 mom. skola dock icke tillämpas
beträffande överlåtelse, som ägt rum
före nämnda dag; ej heller skall vad
i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring
äga tillämpning i fråga om
avsöndring, som skett före den 1
januari 1897.

Utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918. Bestämmelserna i (i §
3 mom. skola dock icke tillämpas
beträffande överlåtelse, som ägt rum
före nämnda dag; ej heller skall vad
i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring
äga tillämpning i fråga om
avsöndring, som skett före den 1
januari 1897.

10:o Lag

angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt
av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna
i 4 § av lagen om inskrivning
av tomträtt och vattenfallsrätt
samt av fång till sådan rätt om
skyldighet för den, som söker inskrivning
av tomträtt, att visa tomtens
läge enligt den för området
upprättade planen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda
sidor och i 12 § om anmärkande
i tomträttsbevis av tomtens
läge och storlek icke skola äga tillämpning,
där uppgift i dessa hänseenden
införts uti den i 16 § nämnda
bok samt, vad angår uppgiften om
tomts ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, denna uppgift grun -

Iiärigenom förordnas, att bestämmelserna
i 4 § av lagen om inskrivning
av tomträtt och vattenfallsrätt
samt av fång till sådan rätt om skyldighet
för den, som söker inskrivning
av tomträtt, att visa tomtens
läge enligt den för området upprättade
planen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor
och i 12 § om anmärkande i tomträttsbevis
av tomtens läge och storlek
icke skola äga tillämpning, där
uppgift i dessa hänseenden införts
uti den i 16 § nämnda bok samt,
vad angår uppgiften om tomts ytinnehåll
och längden av dess särskilda
sidor, denna uppgift grundas å

94 Sammansatta stats- och lagutskottets ur 1 utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

das å mätning, som till följd af mätning, som till följd av Konungens
Konungens förordnande skall här- för orten eller del därav meddeutinnan
äga vitsord. hide förordnande härutinnan äger

vitsord.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. januari 1918.

ll:o Lag

om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 10 juni 1875
angående inteckning i fäst egendom.

e Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning.

Denna lag'' träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. januari 1918.

12:o Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut,

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut
skall erhålla följande ändrade lydelse:

95

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande. Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Vad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är
stadgat i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas angående verkan av överlåtelse av
fastigheten eller av dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer
icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga
skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår i
tomtindelning, ej heller å servitut, som tillkommit före den 1 januari 1876.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
september 1917. januari 1918.

Stockholm den 16 april 1917.

På det sammansatta utskottets vägnar :
AXEL SCHOTTE.

Reservation

av herr Hult, som vidkommande det under 5ro bär ovan upptagna lagförslaget
anfört:

Syftet med de föreslagna ändringarna beträffande avsöndringsförfarandet
på landsbygden har uppgivits vara att bringa mera ordning och reda i
samt bättre än hittills trygga rättssäkerheten på ifrågavarande område.
Medlet för ernående av detta syfte skulle vara att, förutom den noggranna
beskrivning i köpehandlingen i fråga om avsöndrings areal, läge och gränser,
som i gällande 21 § jordavsöndringslagen är föreskriven och som i framlagda
förslaget bibehållits, i viss närmare angiven ordning avfattad karta
över lägenheten skall bifogas ansökan om fastställelse av avsöndring.

9G . Sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1.

I den mån, det angivna syftet enligt min mening främjas genom eu
ändring av lagrummet i fråga, har jag anslutit mig till utskottets förslag,
men att gå längre än som är betingat av eu lämplig och praktisk anordning
för ernående av syftet, har jag ej kunnat vara med om. Sålunda har
jag ansett, att då lagrummet innehåller den bestämmelsen beträffande avsöndringskarta,
att densamma skall upptaga jämte den avsöndrade jorden
sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdets läge är fullt bestämt,
föreskriften, att kartan skall avfattas av lantmätare eller annan i
ägomätning kunnig person, är en bestämmelse, som i praktiken kommer att
i eu mängd fall förorsaka parterna avsevärda, fullkomligt onödiga utgifter,
och har jag därför yrkat, att denna bestämmelse måtte utgå. Ingen lärer
väl kunna bestrida, att i många fall avsöndrings belägenhet och form är
sådan, att mätningskunnig persons besök på platsen är fullkomligt överflödigt.
Exempelvis eu avsöndring i ett hörn av ett å fastställd karta över
stamfastigheten angivet ägoskifte med rågrannar på två eller tre sidor.
Om säljare och köpare i köpehandling lämnat beskrivning över eu sådan
lägenhets gränser såväl i fråga om mått som sträckning och angivit gränserna
vara raka, så torde karta med ledning av köpehandlingen och företedd
ägokarta av lantmätaren kunna, såsom hittills i sådana fall plägat
ske, upprättas å ämbetsrummet eller ritas av vilken annan person som
helst, söm besitter den härför erforderliga tekniska färdigheten.

Beträffande 21 § andra stycket har jag hemställt om ändring i syfte,
att särskild karta icke bör fordras för avsöndrings fastställande i de fall,
där sådan icke blivit för ändamålet uppgjord, t. ex. vid avsöndring av
soldattorp eller annan lägenhet, som vid lantmäteriförrättning blivit avsatt
och å karta med tydliga gränslinjer angivits eller vid avsöndring av helt,
å fastställd karta upptaget ägoskifte. Då efter avsöndrings införande i
jordregistret avsöndringsakterna i åtminstone en del län förvaras i lantmäterikontoret,
till vilket det också enligt skiftesstadgekommitténs förslag
är meningen att förlägga hela avsöndringsförfarandet, föreligger väl knappast
något behov av en särskild karta i akten i antydda fall.

Slutligen har jag hemställt, att i tredje stycket samma § måtte göras
den ändring, att däri omförmält yttrande inhämtas av förste lantmätaren.
Åtskilliga skäl kunna anföras för eu sådan anordning. Det viktigaste
torde emellertid vara, att förste lantmätaren är den ende som har tillgång
till alla de kartor och handlingar, som kunna erfordras för granskning av
ärendet. Parternas kartor och handlingar kunna nämligen hava förkommit
eller, såsom icke så sällan förekommer, så skadats, att de icke längre

Sammmansatta stats- ock lagutskottets nr 1 utlåtande Nr 1. 97

lämpligen kunna tjäna sitt ändamål såsom kartmateriel. Dessutom vinnes
fördelen att karta, som avfattas av såsom icke mätningskunnig erkänd
person underkastas sakkunnig granskning och jämförelse med karta över
stamfastigheten. Det torde förefinnas största möjlighet till ernående av
ordning, reda och rättssäkerhet på ifrågavarande område, om det överlåtes
till förste lantmätaren att granska avsöndringshandlingarna.

Det hemställes sålunda,

att riksdagen måtte för sin del antaga under punkt
5 i utskottets utlåtande upptagna 21 § i lag den 27
juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
i följande förändrade lydelse:

21 §.

Jordområde, som avsöndras för alltid, skall vara avfattat å karta,
upptagande jämte den avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,
att områdets läge är fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den avsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, skall jämte kartan över det avsöndrade området, där sådan särskild
karta upprättats, ingivas till Konungens befallningshavande, som kar
att, därest avhandlingen så väl med hänsyn till avsöndringens storlek som
ock i övriga avseenden är med denna lag överensstämmande, meddela fastställelse
å avsöndringen.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande avgöres, må, där så
nödigt finnes, yttrande av förste lantmätaren i lånet inhämtas.

I fråga om avsöndring inom område, som ej ingår i tomtindelning i
samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, skall vad i 5 kap. 8 §, 14 § andra stycket och 22 § andra
stycket av lagen om fastighetsbildning i stad finnes föreskrivet äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas om magistrat skall gälla
om Konungens befallningshavande.

Önskar sökande återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om redovisning av lantmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets
förvar, vare sökanden skyldig gälda kostnad för kopia av kartan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

13