4

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottets

yttrande.

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om ersättning till
verkmästaren N. J. Eriksson för en av honom konstruerad
elektrisk tändapparat. (l:a avd.)

J eu inom andra kammaren av herr F. V. Thorsson väckt motion
(nr 25), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
bär hemställts, att riksdagen ville medgiva, att till verkmästaren N. J.
Eriksson vid Göta ingenjörkår i Karlsborg måtte utbetalas ett belopp
av 1,000 kronor såsom ersättning för experiment- och patentkostnader
för den av honom konstruerade elektriska tändapparaten, modell 1916.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet bar jämlikt § 46 riksdagsordningen över motionen infordrat
bär bifogade yttrande av arméförvaltningen.

1 likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartoment har utskottet
ansett sig böra tillstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att till verkmästaren
N. J. Eriksson vid Göta ingenjörkår i Karlsborg måtte
utbetalas ett belopp av 1,000 kronor såsom ersättning
för experiment- och patentkostnader för den av honom
konstruerade elektriska tändapparaten, modell 1916.

Stockholm den 24 april 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 70.

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

5

Bilaf/a.

Enligt vad fortifikationsdepartementet inhämtat har chefen för fortifikationen
till svar å chefens för Göta ingenjörkår skrivelse den 2
december 1913 meddelat, att ersättning ej kunde beviljas verkmästaren
Eriksson för det arbete å ifrågavarande apparat, som han utfört å
ingenjörkårens verkstäder, men väl för kostnader, som Eriksson fått
vidkännas för möjligen inköpta materialier, företagna resor m. m. för
apparatens utförande, å vilka kostnader Eriksson borde insända räkning.
Någon sådan räkning har emellertid ej inkommit.

Den av chefen för fortifikationen sålunda uttalade uppfattning
grundar sig på erfarenhet i avseende å särskilda av Kammarrättens revision
framställda och av Kammarrätten gillade anmärkningar, för vilken
uppfattning bemälde chef givit uttryck i det av motionären anförda
yttrande, vari dock måste göras den rättelse, att yttrandet ej hänförde
sig till »en major» utan till underofficerare vid fortifikationen.

Uppenbart är att, då under sådana förhållanden ett beslut om ersättning
föranleder därtill, att den, som fattat beslutet, får av egna medel
gälda ersättningsbeloppet, framställt anspråk å ersättning, huru billigt
det än kan anses vara, löper fara att ogillas. I likhet med motionären
anser emellertid fortifikationsdepartementet billighet och rättvisa kräva,
att staten uppmuntrar strävanden, som gå ut på att förenkla och förbilliga
apparater och arbetsredskap, av vilka staten är i behov. Vad
nu särskilt angår föreliggande fall, får fortifikationsdepartementet vitsorda,
att den av Eriksson konstruerade apparaten är bekväm och ändamålsenlig
samt kan med fördel användas, helst densamma betingar
väsentligt lägre pris än dylik apparat av äldre modell och sålunda
är ägnad att för kronan medföra avsevärda besparingar. Fördenskull
anser ock fortifikationsdepartementet, att Eriksson är värd all uppmuntran,
och vill på det livligaste förorda bifall till den av motionären gjorda
framställningen.

Stockholm den 28 februari 1917.

Underdånigst
A. ODELSTIERNA.

M. Morton.

Axel Göransson.