Statsutskottets utlåtande Nr 65.
1
Kr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss ändring i villkoren
för statsbidrag till folkskollärares avlöning.
(2:a avd.)
I en till statsutskottet hänvisad, inom andra kammaren väckt
motion (nr 99) har herr N. Helger hemställt, att riksdagen måtte vidtaga
sådan ändring i villkoren för statsbidrag till folkskollärares avlöning,
att lärares skyldighet till avgång ur tjänsten, då han uppnatt
60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel
pension, icke under åren 1917 och 1918 måtte äga tillämpning, annat
än för det fall, att både vederbörande skolstyrelse och folkskoleinspektör
ansåge hans fortsatta tjänstgöring vara till skada för folkskolan
Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:
»De allvarliga ekonomiska bekymmer, det år efter år upprepade
undanskjutandet av en lönereglering för folkskolans lärarekår medfört
för medlemmarna av denna kår, hava i någon mån lättats genom de
tillfälliga löneförbättringar, som riksdagen för senaste åren beslutat Och
det är att hoppas, att denna riksdag skall öka dessa tillfälliga löneförbättringar
till belopp, som hjälpa flertalet av lärarne över de värsta
svårigheterna. , ,
För en del av dessa lärare medför emellertid uppskovet med den
definitiva löneregleringen bekymmer, som icke kunna avhjälpas med
löneförbättringar av tillfällig art. Detta är förhållandet med de lärare,
som uppnått eller under den närmaste tiden uppnå 60 års ålder. Dessa
lärare äro nämligen enligt de bestämmelser, som infördes i och med
1906 års lönereglering, skyldiga att, om de äro berättigade till hel
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 37 höft. (Nr 65—67.) 1
Utskottets
yttrande.
2 Statsutskottets utlåtande Nr 65.
pension, avgå ur tjänsten, såvitt icke skolrådet medgiver, att de få
kvarstå.
Om nu en 60-årig lärare under den närmaste tiden kommer i
denna situation och nödgas avgå för ålderns skull, måste han under
hela sin återstående livstid nöjas med den låga pension, som utgår efter
nu gällande lönesatser, varemot, om han finge kvarstå i tjänsten, tills
den nya löneregleringen bleve genomförd, pensionsbeloppet bleve avsevärt
högre.
För att, så långt det kan ske utan skada för skolan, trygga dessa
gamla lärares möjlighet att uppnå den högre pensionen torde det vara
lämpligt att för den tid, som kan antagas återstå, innan en definitiv
lönereglering träder i kraft, införa en sådan bestämmelse, att ifrågavarande
lärare icke må vara skyldig att avgå, såvitt icke både skolråd
och folkskolinspektör finna det vara nödvändigt med hänsyn till
skolans bästa.»
Det föreliggande förslaget innebär en tillfällig utvidgning av den
redan nu förefintliga möjligheten för lärare att efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i tjänst, om vederbörande skolstyrelse så medgiver. Förslagets
genomförande skulle för eu del äldre lärare bliva synnerligen
gagneligt och utskottet har därför, särskilt med hänsyn till det ytterligare
uppskovet med lösningen av folkskollärarkårens löne- och pensionsfrågor,
funnit förslaget värt beaktande. Utskottet har tagit i övervägande,
huruvida ett bifall till den föreliggande framställningen skulle kunna
föranleda sådana konsekvenser med avseende på andra tjänstemannagrupper,
att förslaget ur denna synpunkt ej kunde förordas. Då emellertid
förslaget innebär allenast en mindre betydande förändring i fråga
om en vederbörande lärare redan tillkommande rätt, bär utskottet ej
funnit nu nämnda omständighet böra utgöra hinder för förslagets antagande.
Ur vissa synpunkter torde det kunna förväntas, att förslagets
genomförande även kan vara skolan till gagn. Med den nuvarande
bristen på folkskollärare måste som bekant pensionerade lärare eller icke
examinerade sådana i stor utsträckning antagas till vikarie vid folkskolorna,
och det vill därvid synas mera ändamålsenligt att en äldre
lärare bibehålies ytterligare någon tid å sin förutvarande plats än att
han lämnar densamma för att taga anställning som vikarie vid annan
skola. Ävenledes bör det vara en fördel ur det allmännas synpunkt
att jämte den lokala skolmyndigheten även statens folkskolinspektör
har att pröva spörsmålet om en lärares kvarstannande utöver uppnådda
Statsutskottets utlåtande Nr 65.
3
60 år. Med en mindre jämkning i formuleringen av motionärens yrkande
(inner sig utskottet alltså böra tillstyrka den föreliggande framställningen.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att vad som i kungl.
kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folkskolor och småskolor § 1 mom. 5, sådant
detta lagrum lyder enligt kungl. kungörelsen den 14
september 1906, föreskrives om skyldighet för lärare
att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension,
avgå från tjänsten, må under tiden från och med det
kungl. kungörelse i ämnet trätt i kraft och intill utgången
av år 1918 äga tillämpning allenast i det fall,
att såväl vederbörande skolstyrelse som folkskolinspektör
finna den pensionsberättigade lärarens avgång nödvändig
med hänsyn till skolans bästa.
Stockholm den 20 april 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, S. H. Kvarnzelius, G. M. H.
Ekelund, J. Nilsson, C. G. Ekman, O. Bergqvist, A. C. Lindblad, J. L. Widell, K. A,
Malmborg, N. O. Bruce, A. R. Rooth och G. Österberg samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén
i Malmö, C. Persson i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist, A. Wiklund,
J. Ström, A. Anderson i Ekstock, K. O. Strid och E. F. Hellberg i Lycksele.