Statsutskottets utlåtande Nr 6‘4.
9
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t i fråga om begränsning av landshövdingarnas boställsvåningar
m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 18) av herr C. G. Ekman och den andra inom andra kammaren
(nr 53) av herr J. B. Eriksson i Grängesberg in. fl., vilka, motioner för
förberedande behandling remitterats till statsutskottet, har hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida
icke, där behov av ökade lokalutrymmen för länsstyrelsen föreligger,
sådana kunde erhållas genom begränsning av de i länsresidensen åt landshövdingarna
upplåtna boställsvåningarna eller, där större lokalbehov föreligger,
landshövdingarnas bostadsförmån kunde utgå i kontant hyresbelopp.
Till stöd för framställningen hänvisa motionärerna till en vid riksdagens
år 1916 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1915 fogad reservation av följande lydelse:
»Vid besöken å länsresidensen i Härnösand, Uppsala och Kristianstad
hava revisorerna icke kunnat undgå att, i samband med frågan om till—
gång pa arbetslokaler, uppmärksamma, hur de inom residensbyggnaderna
befintliga lokalerna utnyttjas. Utöver det i föregående paragraf särskilt
omnämnda ärendet rörande residensbyggnaden i Härnösand så förelåo-o
även på övriga platser lokalfrågor i aktuellt skick på grund av klagomål
över bristande lokalutrymmen för länsstyrelsernas olika verksamhetsgre
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 36 höft. (Nr 60—64). 2°
10
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Utskottets
yttrande.
nar. I Kristianstad hade av detta skäl för lantmäterikontoret måst förhyras
lokaler i en privatvåning, vilken anordning ur eldfaresynpunkt finge
anses mycket otillfredsställande. Frånsett att arbetet med länsstyrelsernas
tidigare uppgifter ständigt ökas, tilldelas Konungens befallningshavande
oupphörligen nya sådana, vilkas utförande kräver utvidgade lokaler. Åtskilliga
länsstyrelser torde därför inom kort komma att framställa anspråk
på ökade lokalutryrnmon.
I detta sammanhang synes det revisionen böra komma i betraktande,
huruvida icke en för såväl staten som vederbörande landshövdingar
lämpligare anordning av de senares bostadsförhållanden än de nu existerande
kunde åvägabringas. De lokaler, som nu upplåtas såsom bostadsvåningar
åt landshövdingarne, omfatta i regel utrymmen, icke obetydligt
överstigande vad vederbörande själva torde finna behövligt eller önskvärt.
Med den fördyring, sådana lokalers tillsyn och uppvärmning efter hand
undergått, synas överflödigt stora bostadsutrymmen komma att framstå
mera som en börda än som en förmån. En bekräftelse på befogenheten
i en sådan uppfattning torde också ligga i den framställning om
särskilt statsanslag för uppvärmning av bostadslokalerna, varmed landshövdingarne
ingått till Kungl. Maj:t.
Under sådana förhållanden hava revisorerna funnit skäligt uttala
önskvärdheten av, att i den mån behov av ökade arbetslokaler hos länsstyrelserna
uppkomma, utredning måtte åvägabringas, huruvida icke erforderliga
lokalutrymmen kunna beredas genom viss begränsning av de
i länsresidensen upplåtna boställsvåningarne. Och där dylika lokalbehov
i större omfattning föreligga, torde ävenledes kunna, särskilt vid ombyte
av landshövdingar, ifrågasättas, huruvida icke bostadsförmånerna lämpligen
kunde utgå i form av kontant hyresbelopp. Genom en sådan anordning
skulle synbarligen i åtskilliga fall en för alla parter tillfredsställande
lösning av eljes svårreglerade och kostsamma lokalfrågor kunna
vinnas».
Utskottet har funnit den av motionärerna väckta frågan vara värd
beaktande. Emellertid synas ifrågavarande förhållanden ställa sig betydligt
olika på olika platser. I en del residensstäder äro landshövdingarnas boställsvåningar
inrymda i gamla slott, i andra äro de inrymda i äldre icke
slottsliknande byggnader och slutligen hava i några fall residensbyggnader
blivit i senare tid uppförda. I åtskilliga fall äro landshövdingarnas bostäder
belägna i samma byggnad som länsstyrelsens lokaler, i andra bor
landshövdingen i särskild residensbyggnad utan direkt förbindelse med
nämnda lokaler. Under sådana omständigheter torde ett likformigt ord
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
II
nande av dessa förhållanden icke vara ändamålsenligt. Visserligen torde
det kunna vara lämpligt att, särskilt där bostadsvåningen är inrymd i
samma byggnad som äinbetslokalerna, anordna delar av våningen till dylika
lokaler. Skulle på sådana platser behov av nya ämbetslokaler yppa sig,
torde ett dylikt förfaringssätt givetvis böra tagas under omprövning.
Emellertid äro boställsvåningarna ofta av en sådan beskaffenhet, att eu
förändring till ämbetslokaler icke torde vara praktisk och ej heller äro
våningarna alltid så belägna, att de med fördel kunna användas därtill.
I likhet med motionärerna är utskottet likaledes övertygat därom,
att i många fall boställsvåningen utgör en börda för innehavaren snarare
än en verklig förmån. Den är ofta tilltagen i en sådan storlek, att möblering
och uppvärmning kräva avsevärda kostnader, vartill kommer att en
betydlig tjänstepersonal bliver erforderlig. Under sådana förhållanden
torde det för innehavaren av befattningen mången gång ställa sig ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigare att skaffa sig en enskild bostad och att i
stället för den nuvarande bostadsförmånen erhålla skälig bostadsersättning.
Å andra sidan synas åtskilliga omständigheter tala för att söka bibehålla
de av staten åt landshövdingarna upplåtna bostäderna. Så kunna på en
del platser historiska skäl tala därför, särskilt där landshövdingens bostad
är belägen i någon gammal minnesrik byggnad. Men jämväl av
andra orsaker kan det möjligen befinnas lämpligt att icke förändra de
nuvarande förhållandena. Sålunda kan det ej anses fördelaktigt om landshövdingen
tvingas att ofta söka sig ny bostad, vilket ju alltid kan inträffa,
om han är bosatt i ett privathus. Ävenledes torde fall förefinnas
då det skulle möta synnerliga svårigheter att i en residensstad kunna
förhyra en för landshövdingen lämplig bostadsvåning. Vissa olägenheter
torde ock kunna uppstå, därest landshövdingen av förhållandena hänvisades
till att bo på ett större avstånd från länsstyrelsens ämbetslokaler.
Utskottet finner sålunda, att en allsidig utredning av hithörande spörsmål
är av behovet påkallad, och får därför hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
huruvida och i vilken utsträckning den nu till landshövdingarna
utgående bostadsförmånen in natura skulle
kunna ersättas med kontant hyresersättning.
Stockholm den 20 april 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, S II. Kvarnzelius, G. M. H.
Ekelund, J. Ntlsson, C. G. Ekman, O. Bergqvist, Ä. G. Lindblad, J. L. Widell, K.
A. Malmborg, N. O. Bruce, A. B. Rooth och C. G. Österberg samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, II Andersson i Skivarp, K. V. Bydén
i Malmö, C. Persson i Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist,
A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, K. O. Strid och E. F. Hellberg i
Lycksele.
Reservation
av herrar A. Ekman, 0. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson,
0. Bergqvist, J. L. Widell, K. 0. Malmborg och A. R. Rooth, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet — — — ämbetslokaler.
Utskottet är emellertid övertygat därom, att Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall, då länsstyrelse är i behov av utvidgade lokaler, även kommer
att taga hänsyn till möjligheten av att för sådant ändamål taga i anspråk
landshövdingens bostad eller del därav. Utskottet anser därför
skäl icke föreligga att hos Kungl. Maj:t begära en utredning i frågan utan
får hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.