Statsutskottets utlåtande Nr 201.

1

Nr 201.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1017 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppförande
ä riksstat av vissa utgifter m. m.

(4:de avd.)

1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 24, av herr C. G. Ekman och den andra inom andra kammaren, nr
94, av herr E. A. Nilson i Örebro, vilka motioner för förberedande behandling
remitterats till statsutskottet, har hemställts, att riksdagen måtte
vid uppgörande av riksstaten för år 1918 uppföra: dels å inkomstsidan
samtliga de inkomster, som kunna beräknas inflyta till statsverket år
1918, dels ock å utgiftssidan under vederbörande huvudtitel alla de
medel och alla de anslag som för år 1918 anvisats, varav följer, att
anvisningar utanför riksstaten sålunda ej må ifrågakomma.

I sammanhang med förenämnda motioner har utskottet ansett sig
böra till behandling upptaga tre inom riksdagen väckta, till utskottet
hänvisade motioner, nämligen eu väckt inom första kammaren, nr 108,
av friherre K. Langenskiöld, en väckt inom andra kammaren, nr 353,
av herr E. Kristensson samt en, likaledes väckt inom andra kammaren,
nr 359, av herr E. A. Nilson i Örebro.

Friherre Langenskiöld och herr Kristensson hava sammanstämmande
hemställt, att Kungl. Maj:ts proposition, nr 104, angående rörelsekapital
vid statens verksamhet för anskaffande och tillhandahållande av livsförnödenheter
måtte av riksdagen bifallas på det sätt, att å en tilläggsstat
för år 1917 uppföres dels under rubriken utgifter för kapitalökningett
reservationsanslag å 115 miljoner kronor för att bilda en fond för
beredande av förlagskapital vid statens verksamhet för anskaffande och
tillhandahållande av livsförnödenheter, dels ock å inkomstsidan ett motsvarande
belopp av 115 miljoner kronor under rubriken: »tillfälliga
lånemedel».

Herr Nilson har i den av honom väckta, sistberörda motionen
hemställt, att det belopp, som ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
såsom rörelsekapital vid statens verksamhet för anskaffande och tillBihang
till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 88 höft. (Nr 201.) 1

9

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

Utskottets

yttrande.

handahållande av livsförnödenheter, måtte uppföras å riksstatens utgiftssida;
dels ock att å riksstatens inkomstsida upptages motsvarande belopp
under rubriken »lånemedel».

Beträffande de skäl, som i olika motionerna framförts till stöd för
de däri gjorda framställningarna, får utskottet hänvisa till motionerna.

Mot grundsatsen att anvisningar utanför riksstaten ej böra ifrågakomma
har utskottet icke haft något att erinra. Att vissa avvikelser
från denna grundsats ägt rum under de senaste åren torde förklaras av
den omständigheten, att utgifterna ifråga icke kunnat på förhand med
någon större grad av säkerhet beräknas ävensom av det förhållandet,
att vid anvisningarnas meddelande någon plan för deras täckande icke
förelegat. I och med det att man beträtt utvägen att tillsvidare för
täckande av de av kristiden föranledda kostnaderna anlita tillfällig upplåning,
ställer sig saken annorlunda. Betänkligheterna mot att å riksstaten
uppföra eu utgift, om vars definitiva storlek ovisshet råder, måste
nämligen minskas, därest å inkomstsidan kan upptagas en post av i
viss mån rörlig karaktär. I enlighet med denna uppfattning har vid
innevarande års riksdag redan beslutats att å riksstaten för år 1918
uppföra anslag till täckande av vissa beräknade nexitralitetskostnader.
1 annat denna dag avgivet utlåtande har utskottet ock föreslagit, att de
medel, som på grund av Kungl. Maj:ts proposition om anslag till arbetslöshetens
bekämpande kunna komma att ställas till Kungl. Majrts förfogande,
skola uppföras å riksstaten.

Vad nu särskilt angår frågan om uppförande å riksstat av det
belopp av 115 miljoner kronor, som riksdagen i enlighet med propositionen
nr 104, på hemställan av jordbruksutskottet, ställt till Kungl.
Maj:ts förfogande såsom rörelsekapital vid statens verksamhet för anskaffande
och tillhandahållande av livsförnödenheter, är att märka, att
riksdagen på grund av därom i proposition nr 152 gjord framställning
och i enlighet med hemställan av jordbruksutskottet ställt ytterligare
ett belopp av 35 miljoner kronor till Kungl. Majrts förfogande för samma
ändamål. Med bifall till därom avlåten proposition, nr 210, och i
enlighet med statsutskottets i ämnet gjorda hemställan har riksdagen
vidare till Kungl. Majrts förfogande ställt ett belopp av 20 miljoner
kronor såsom rörelsekapital för tillämpningen av gällande förfoganderättslag
i fråga om industriella råvaror och dylikt. Slutligen har riksdagen,
i anledning av därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 369
framställt förslag, efter hemställan av jordbruksutskottet, beslutat, bland
annat, att ställa till Kungl. Majrts förfogande ett belopp av högst

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

8

50,000,000 kronor att, användas för 1017 ars bränslekommissions vedanskaffning
under innevarande år.

Samtliga nu omförmälda medelsanvisningar å sammanlagt220,000,000
kronor, vilka av Kungl. Magt förutsatts skola tillhandahållas av riksgäldskontoret,
böra givetvis ur budgetteknisk synpunkt behandlas på
likformigt sätt.

1 enlighet med de av friherre Langenskiöld och herr Kristensson
väckta motionerna borde för ändamålet särskild tilläggsstat för år 1917
upprättas, medan enligt herr Nilsons motion, nr 859, anvisningarna
ifråga borde uppföras å 1918 års riksstat.

I valet mellan dessa alternativ har utskottet ansett sig böra förorda
användandet av tilläggsstat. Innevarande riksdag har väl — i
likhet med vad förut skett — i stor utsträckning lämnat medgivande
för Kungl. Maj:t att under 1917 förskottsvis utanordna anslagsbelopp
eller delar av anslag, vilka uppförts å 1918 års riksstat, vadan en
tilläggsstat för år 1917 icke kan bliva alldeles fullständig. De nu omhandlade
utgifterna intaga emellertid en så säregen och skarpt avgränsad
ställning, att nyssberörda förhållande ej synts utskottet utgöra tillräckligt
skäl att avvisa tanken att uppföra samma utgifter å tilläggsstat
för år 1917.

Genom den utredning, som verkställts av den s. k. kassaförlagskommittén
lärer få anses tillfyllest ådagalagt, att inga vare sig reella
eller formella hinder möta mot att införa tilläggsstater såsom ett bestående
led i vårt budgetväsen. Genom utredningen ifråga har ock
påvisats att stora praktiska fördelar skulle vara att vinna genom eu
sådan anordning.

Under sådana förhållanden och då det synts utskottet angeläget,
att de till stora belopp uppgående kassaförsträckningar, som statskontoret
erhållit från riksgäldskontoret, med det snaraste avvecklas, har utskottet,
såsom ovan nämnts, ansett sig böra föreslå, att de omhandlade utgifterna
uppföras å eu tilläggsstat för år 1917.

I de av friherre Langenskiöld och herr Kristensson väckta motionerna
har gjorts gällande, att de förevarande kreditivmedlen borde
sammanföras i eu fond, ställd omedelbart under riksgäldskontorets förvaltning.
Att anslagen ifråga böra behandlas såsom »utgift för kapitalökning»
synes väl utskottet uppenbart, om än man måste förutse, att
en måhända avsevärd del av medlen icke komma att till statsverket
återgå. Den förlust, som på grund härav förr eller senare kommer att
belasta statsverket, bör emellertid först då vederbörande affärsrörelse
avslutats samt de behållna medlen »såsom i anspråk tagna kapitaltill -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

gångar» använts till avbetalning å statsskulden komma till synes i riksstaten
såsom verklig utgift.

Tillräcklig anledning att låta de ifrågavarande fonderna förvaltas
av riksgäldskontor synes utskottet icke förefinnas. Den omständigheten,
att upplånta medel måst tagas i anspråk för uppläggande ar fonderna,
kan härvidlag icke äga någon betydelse, då ju statens utlåningsfonder,
vilka till huvudsaklig del åstadkommits genom upplåning, i allmänhet förvaltas
av statskontoret. De särskilda omständigheter — av historisk och
praktisk art —, som gjort att riksgäldskontor fått omhänder förvaltningen
av järnvägs- och byggnadslånefonderna, sakna i förevarande fäll
motsvarighet. Då haudhavandet av nu ifrågavarande fondförvaltning
står närmare den allmänna uppgift, som tillkommer statskontoret än
den verksamhet, som åligger riksgäldskontor, har utskottet ansett, att
statskontoret bör handhava fondförvaltningsverksamheten ifråga, ehuruväl
medlen böra i första hand tillhandahållas av riksgäldskontor.-

Då utskottet sålunda ansett sig böra förorda, att ifrågavarande
medelsanvisningar uppföras å tilläggsstat för år 1917, har utskottet dock
icke för närvarande velat föreslå riksdagen annat än att fatta principiellt
beslut därom, att sådan tilläggsstat bör upprättas. Därest utskottets
uppfattning av kamrarna varder gillad, kommer utskottet att i särskilt
memorial framlägga de förslag angående tilläggsstatens upprättande,
vilka kunna anses erforderliga.

Förfarandet med upprättandet av en särskild tilläggsstat bör givetvis
tillämpas under nästkommande och följande år. Utskottet får fördenskull
tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Magt anhålla om framläggande
för 1918 års riksdag av tilläggsstat upptagande samtliga
de utgifter, vilka äskas att utgå under samma år.

Genom upprättandet av tilläggsstater samt vidtagande av vissa
andra av kassaförlagskommittén förordade anordningar, såsom uppförande
å riksstat av fastighetsförsäljningsmedel och på sådana inkomster anvisade
utgifter ävensom av anslag för oförutsedda utgifter i samband
med ökning av anslagen till extra utgifter, skulle de av herrar Ekman
och Nilson framförda önskemålen angående inskränkande av förskottsväsendet
bliva tillgodosedda.

Utskottet har emellertid i detta sammanhang även velat peka på
den av kassaförlagskommittén anvisade utvägen till inskränkning av
förskott å anslag i det påföljande årets riksstat, som ligger i en omläggning
av budgetåret. I detta avseende hava nämnda kommitterade
bland annat anfört följande:

»Undersöker man närmare anledningen till att förskott av nu

Stats utskottets utlåtande Nr 201.

5

ifrågavarande slag äro så vanliga, skall man finna, att denna sammanhänger
med det förhållandet, att enligt nuvarande ordning riksstaten
måste uppgöras mycket långt innan den skall tillämpas. Sålunda påbörjades
exempelvis de förberedande arbetena i avseende å 11)17 års
riksstat redan under hösten 1915. Förslaget till riksstat förelädes sedermera
den i januari 1910 sammanträdande riksdagen och fastställdes därefter
av riksdagen i juni månad samma år.

Nu förhåller det sig emellertid så, att vissa behov, som icke kunde
förutses vid fastställandet av 1910 års riksstat eller under föVra hälften
av år 1915 och vilka således då icke kunde tillgodoses i nyssnämnda
stat, sedermera framträtt och visat sig vara av brådskande natur. Det
har då icke varit tillfyllest att utan vidare i 1917 års stat uppföra anslag
för ändamålet utan har det tillika ansetts vara nödvändigt att medgiva
utgiftens bestridande förskottsvis antingen till hela beloppet eller
till viss del redan under senare hälften av år 1910.

Det torde knappast kunna förnekas, att det är förenat med vissa
olägenheter att så långt före budgetårets början, som nu är fallet, uppgöra
förslaget till riksstat. Detta bär också i de flesta andra länder
lett därhän, att man sökt anpassa budgetåret efter tiden för budgetens
fastställande, så att budgetåret flyttats så nära som möjligt intill nyssnämnda
tidpunkt. Sålunda är T Norge, där den stortingssession, varunder
budgeten fastställes, begynner i januari månad, budgetåret bestämt
till den 1'' juli—30 juni; och''i Danmark, där budgeten framlägges för
riksdagen i början av oktober det ena året för att slutbehandlas i mars
månad påföljande år, löper finansåret från den 1 april 31 mars.

Därest budgetåret även hos oss flyttades närmare tiden för riksstatens
fastställande, exempelvis förlädes till den 1 juli—30 juni, bleve
naturligen följden den, att några förskott för utgifter efter den 1 juli
det löpande året icke längre behövde ifrågakomma, da de redan uppförts
i den riksstat, som toge sin början sistnämnda dag.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra, hurusom redan 1910
års riksstatssakkunniga i sitt utlåtande berört detta spörsmål och bland
annat framhållit, att uppgiften att få budgetens beräkning så nära som
möjligt att överensstämma med bokslutets resultat i hög grad skulle
underlättas genom att budgetåret flyttades närmare intill tiden för riksstatens
fastställande av riksdagen. De sakkunniga hade emellertid ansett
eu sådan förändring ligga utanför ramen av deras uppdrag, varjämte
den förutsatte en särskild undersökning, som de sakkunniga icke medhunnit;
och hade de därför icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

Icke heller kommittén har funnit sig böra framlägga något för -

c

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

slag i berörda syfte, då eu dylik förändring med alla därav uppkommande
konsekvenser måste kräva en ganska grundlig undersökning av
hithörande förhållanden, och då det för övrigt kan ifrågasättas, huruvida
det ens kan anses ingå i kommitténs uppgift att upptaga en så
vittutseende fråga, vars utredande i varje fall måste betydligt försena
framläggandet av kommitténs betänkande.

Då det likväl, med hänsyn till frågans oförnekliga sammanhang
med spörsmålet om nu ifrågavarande förskott, ansetts önskligt, att förutsättningarna
för en eventuell omläggning av budgetåret bleve belysta i
den män sådant kunde utan fördröjande av kommitténs arbete i övrigt
äga ruin, har kommittén anmodat eu av sina tillkallade sakkunniga,
professorn Tassel, att göra ett uttalande i denna fråga.»

I den, uti kommittébetänkandet återgivna promemoria i ämnet,
som av nämnde sakkunnige avgivits, har — förutom de av kommitterade
själva angivna fördelar ur kassaförskottssynpunkt, som skulle följa
av en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli —30 juni — påpekats, att
eu sådan omläggning är önskvärd jämväl ur andra synpunkter. Härutinnan
innehåller promemorian följande:

»Särskilt torde böra framhållas, att Kung!. Magt, om han hade att
uppgöra riksstatsförslag för ett finansår, som började 1 juli, vid detta
arbete bättre än nu skulle kunna tillgodogöra sig erfarenheten av avslutade
statsregleringar.

I början av oktober IDIG är riksbokslutet för 1915 gjort. Detta
är det sista räkenskapsmässigt färdiga material man har att bygga på,
då man går att göra upp förslag till riksstat för 1918. I denna mening
kan alltså sägas, att riksstaten för ett visst år göres upp på grundval
av bokslutet för det tredje året förut. Det säger sig självt att ett sådant
förhållande måste medföra en stor osäkerhet i alla beräkningar.

Med ett finansår från 1 juli till 30 juni skulle i detta hänseende
en väsentlig förbättring kunna vinnas. Det gamla finansåret skulle då
i ovan valda exempel vara avslutat den 30 juni 1916. När den pågående
statsbokföringsreformen når sin fullbordan, skall bokslutet för ett
den 30 juni avslutat finansår kunna föreligga i god tid till den 1 oktober.
Budgetarbetet, som enligt det nya systemet skulle avse det finansår,
som går till ända den 30 juni 1918, skulle således stödja sig på nämnda
bokslut, alltså på bokslutet för det andra finansåret förut. 1 detta ingalunda
oviktiga hänseende skulle man alltså genom den här ifrågasatta
omläggningen av finansåret kunna vinna ett helt år. När riksdagen
ginge att fatta sitt beslut om den nya riksstaten, skulle för övrigt också
resultatet av det löpande finansåret, som ju då snart skulle gå till ända,

Statsutskott et s utlåtande Nr 201.

7

tämligen väl kunna överblickas, förutsatt naturligtvis att statsbokföringsreformen
bragts till avslutning och dot system av månatliga kassarapporter,
som den innebär, genomförts på det sätt som är avsett.

En praktisk fördel av mera speciell art skulle vinnas genom att
tinausåret, räknades från 1 juli, nämligen därutinnan, att inkomst- och
förmögenhetsskatten komme att inflyta före mitten av finansåret, medan
den nu icke inflyter förr än nära dess slut. Då denna skatt numera
börjar bli statens förnämsta inkomstkälla, måste uppenbarligen allt större
vikt fästas vid att statsregleringen kan påräkna detta bidrag i något så
när god tid. Saken har särskild betydelse ur synpunkten av önskvärdheten
av att något så när kunna överskåda statsverkets behov av kassaförlag.
»

I promemorian bär även berörts frågorna om reformens förhållande
till gällande grundlagsbestämmelser, om revisionens lämpliga anordning
efter finansårets omläggning samt om övergångs förhållandena,
särskilt ur budgetteknisk synpunkt.

Kommittén har slutligen för egen del anfört, att ehuru kommittén
icke ansett sig böra närmare ingå i prövning av alla de spörsmål, som
i promemorian berörts, och särskilt icke velat inlåta sig på frågan, i
vad mån grundlagsändringar skulle av den ifrågasatta reformen betingas,
kommittén dock ansett sig kunna ansluta sig till de i promemorian
gjorda uttalandena om förslagets fördelar såväl ur den synpunkt, kommittén
haft att särskilt uppmärksamma, som ock i övrigt. Vidare har
kommittén angivit sig dela den i promemorian uttalade mening, att
någon närmare utredning rörande de med övergången till ett nvtt
finansår förknippade förhållanden knappast synes böra komma till stånd,
förr än riksdagen i princip uttalat sig för en reform i angiven riktning.

I det avseende, som närmast sammanhängt med kommitténs
föreliggande undersökningar, har kommittén emellertid velat betona
hurusom åtgärden att flytta budgetåret till den 1 juli—SO juni icke
skulle vara fullständigt tillräcklig för att undanröja behovet av förskott
av nu ifrågavarande art, utan att i allt fall för vissa utgifter, nämligen
sådana, som måste bestridas redan före det nya budgetårets ingång, en
tilläggsstat kunde bliva erforderlig. Men detta torde dock, yttrar kommittén,
blott mera undantagsvis bliva fallet, om det nya budgetåret kan
börja så tidigt som den 1 juli.

Såsom slutresultat av kommitténs utredning i nu förevarande avseende
har kommittén uttalat, att, därest framdeles budgetåret varder
förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet av att anlita
tilläggsstat för det löpande året varder i väsentlig mån förminskat, samt

8

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

att frågan om budgetårets omläggning enligt kommitténs mening bör
snarast möjligt upptagas till närmare behandling.

Enligt utskottets uppfattning kan väl frågan om budgetårets omläggning
icke anses vara så klarlagd, att riksdagen nu kan i princip
uttala sig för en reform i denna riktning. Den redan åvägabragta utredningen
i ärendet synes emellertid utskottet tydligt giva vid handen,
att frågan är av så stor betydelse, att densamma bör göras till föremål
för den grundliga undersökning, som tydligen erfordras, innan
definitiv ståndpunkt till reformen kan intagas. Med hänsyn till den
avsevärda tidsutdräkt, som utredningen kan förväntas medföra, och då
för reformens genomförande sannolikt torde erfordras ändring i grundlag,
synes det utskottet, att riksdagen redan nu bör hos Kungl. Maj:t
anhålla om fullständig utredning i ämnet.

I enlighet med vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att de medel, som av innevarande
riksdag redan ställts eller kunna komma att ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande att användas såsom
rörelsekapital för av kristiden föranledd statsverksamhet,
må uppföras å tilläggsstat till riksstaten för år 1917;

b) hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
för 1918 års riksdag framlägga förslag till tilläggsstat
till riksstaten för samma år, upptagande samtliga
de anslagsbeiopp, vilka komma att äskas att utgå
under nämnda år; samt

c) hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa fullständig utredning angående
frågan om omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—
30 juni eller annan i förhållande till tiden för riksdagens
normala avslutande lämplig tidsperiod ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, vartill sagda
utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 8 juni 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

Statsutskottets utlåtande Nr 201.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, G. M. H. Ekelund,

J. Nilsson, G. G. Ekman, O. Berggult, 1. E. G. Svensson, A. Pers, J. L. Widell, greve

N. F. Posse, K. A. Malmborg och G. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. liydén i Malmö, C. Persson i
Stallerhult, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Ström,

A. B. Lundblad, G. R. Jansson, A. V. Sävström, S. E. J. Liibeck och K. A. Tengdahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 88 käft. (Nr 201.)

2