Statsutskottets utlåtande Nr 200.
1
Nr 200.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1917 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förändrade bestämmelser för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds
export av malm från Grängesbergs
malmfält ävensom i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 12 maj 1917 avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 362, har Kungl. Maj:t
under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över linansärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t
medgiva sådan ändring i bestämmelserna i 1907 års kontrakt mellan
svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara-—Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg
Oxelösund, å andra sidan, att trafikaktiebolaget berättigas att intill utgången
av år 1918, utöver vad bolaget enligt berörda kontrakt äger
exportera, ytterligare exportera eu kvantitet av intill femhundrafemtiotusen
(550,000) ton malm från Grängesbergs malmfält, mot det att
exporten under åren 1919—1932 inskränkes, så att den icke öveistiger
fyrahundratjugufemtusen (425,000) ton årligen.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
den vid propositionen fogade utredningen.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft tvenne
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr C. I. Asplund,
nr 157, och den andra inom andra kammaren av herr O. V. Stenudd m. fl.,
nr 490, i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 362 bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 87 höft. (Nr 200.) 1
Utskottets
r/ttrande.
2 Statsutskottets utlåtande Nr 200.
sådan ändring av bestämmelserna i 1907 års kontrakt mellan svenska
staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, att trafikaktiebolaget berättigades att intill utgången
av år 1918 utöver vad bolaget enligt berörda kontrakt äger exportera
ytterligare exportera en kvantitet av intill fem hundrafemtio tusen ton
malm från Grängesbergs malmfält, varav 350,000 ton böra avräknas på
den till 1932 års slut kontrakterade sammanlagda brytningen på sätt
Kungl. Maj:t bestämmer, Samt med villkor, att nämnda bolag medo-iva
upphävandet av det i sagda kontrakt av år 1907 samt i det år 1908
mellan staten och samma bolag med anledning av statens inköp av
Svappavaara m. 11. malmfält upprättade kontraktet, stadgade förbudet
lör staten att före 1932, eventuellt 1937 års utgång bryta eller låta bryta
järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
I fråga om de skäl motionärerna anfört til! stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionerna.
Fullgiltiga skäl synas utskottet tala för den ifrågasatta ökningen
av malmexporten Irån Grängesbergs malmfält. Ej heller motionärerna
hava haft något att erinra mot densamma. Att emellertid vid medgivandet
av exportökningen knyta de villkor, motionärerna föreslagit,
har synts utskottet vara att äventyra frågans fall, något vartill utskottet
icke velat medverka. Det av motionärerna framförda spörsmålet lärer
för övrigt icke kunna undgå att bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning
vid behandling av den utav riksdagen i annat sammanhang gjorda
framställningen om utredning rörande möjligheten av att på grundvalen
av inhemska råämnen och naturtillgångar utveckla och uppehålla
en för landets behov tillräcklig konstgödselindustri.
Under sådana förhållanden har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka
det i motionerna framställda förslaget. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å de av herrar
Asplund och Stenudd in. fl. i ämnet väckta motionerna
må bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva sådan ändring
i bestämmelserna i 1907 års kontrakt mellan svenska
staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,
att trafikaktiebolaget berättigas att intill utgången av
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
3
år 1918, utöver vad bolaget enligt berörda kontrakt
äger exportera, ytterligare exportera eu kvantitet av
intill fem hundrafem tiotusen (550,000) ton malm från
Grängesbergs malmfält, mot det att exporten under
åren 1919 —1932 inskränkes, så att den icke överstiger
fyrahundratjugufemtusen (425,000) ton årligen.
Stockholm den 8 juni 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, G. M. H. Ekelund,
J. Nilsson, G. G. Ekman, O. Bergqvist, I. E. G. Svensson, A. Fers, J. L. Widell,
greve N. F. Posse, K. A. Malmborg och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. Ryde''n i Malmö, C. Persson i
Stallerhult, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Ström,
A. R. Lundblad, C. R. Jansson i Falun, A. V. Sävström, S. E. J. Liibeck och K. A. Tengdahl.
Reservation:
av herr C. I. Asplund som ansett, att utskottets utlåtande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Mot den ifrågasatta ökningen av malmexporten från Grängesbergs
malmfält torde i och för sig intet vara att erinra. De önskemål som
framhållits uti de i ämnet väckta motionerna, att råämnen från statens
fvndiglieter i Norrbotten, varav industrin är i starkt behov, måtte snarast
möjligt kunna erhållas, hava emellertid synts utskottet synnerligen behjärtansvärda.
De överensstämma också med av innevarande riksdag
redan gjorda uttalanden beträffande tillgodoseendet av såväl fosfatindustrins
som järntillverkningens behov av råvaror under nuvarande kritiska
importförhållanden. Utskottet kan icke heller underlåta att framhålla
betydelsen av det välbehövliga tillskott till statsverkets inkomster,
som skulle erhållas genom ett rationellt utnyttjande redan under den
4
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
närmaste tiden av statens fyndigheter i Luossavaara. hör ett sådant
utnyttjande synes emellertid eu nödvändig förutsättning ligga däri, att
staten, som vid uppgörelserna 1907 och 1908, då ifrågavarande malmfält
kommit i statens händer, förbundit sig att intill år 1933, eventuellt
år 1938 icke ur desamma bryta eller låta bryta malm annat än för
järn- eller ståltillverkning i Sverige, erhåller fri exporträtt för de malmkvaliteter,
som ej kunna vinna avsättning för inhemsk förädling. Då
således det med överlåtelsen av ifrågavarande malmfält avsedda syfte
icke torde kunna vinnas på annat sätt, och utskottet icke kunnat finna
att en rättelse av detta vid uppgörelserna 1907 ''och 1908 icke förutsedda
missförhållande kan på något sätt bliva till ekonomisk skada för
de kontrakterande bolagen, så anser sig utskottet böra förorda, att
staten vid den föreslagna uppgörelsen med bolagen förbehåller sig denna
exporträtt.
Utskottet har icke förbisett, att Kungl. Maj:t beträffande de 200,000
ton av den ifrågasatta exportökningen vid Grängesberg, som föreslagits
att beviljas utan avräkning på kommande års export, antytt, att särskilda,
i propositionen ej närmare angivna villkor komma att av Kungl.
Maj:t fastställas. Men även om det skulle befinnas mindre lämpligt,
att några villkor därutöver från riksdagens sida uppställas beträffande
denna del av avtalet, som dock nära berör de intressen för den svenska
järnhanteringen, som man vid avtalen 1907 och 1908 särskilt velat tillgodose,
synes dock avtalsförslagets återstående bestämmelse om ökad
export av 350,000 ton under år 1917 och 1918 i förskott på kommande
års export, kunna jämställas med den rätt, som staten här skulle förbehålla
sig och som även endast innebär ett förskott på den oinskränkta
exporträtt staten efter 1932, respektive 1937 erhåller från sina malmfält.
Denna överensstämmelse blir ytterligare ökad, om den föreslagna
avräkningen å bolagets exporträtt uppskjutes till motsvarande tid och
statens exporträtt begränsas till samma belopp, som nu ifrågasatts för
bolaget. Vad slutligen beträffar det för exporten av de 350,000 ton
anförda skälet, att man därigenom skulle kunna undvika en minskning
från 1918 års början av arbetarestammen i Grängesberg, så förefinnes
ett motsvarande skäl, miust lika kraftigt, för igångsättande av brytning
i Luossavaara, varigenom Kiruna störa gruvsamhälle skulle i någon mån
tillgodoses för den ännu större minskning i arbetarstammen, som där ägt
rum. Det synes utskottet, att såväl staten som de respektive gruvbolagen
böra vara i lika mån intresserade av båda gruvsamhällenas
bestånd.
Utskottet får sålunda hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 200.
att riksdagen må, i anledning av Kung!. Maj:ts
förevarande proposition och de av herr Asplund samt
av herr Stenudd m. fl. väckta motioner bemyndiga
Kungl. Maj:t medgiva sådan ändring i bestämmelserna
i 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena
sidan, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Gellivai-e malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg-—Oxelösund, å andra sidan, att trafikaktiebolaget
berättigas att intill utgången av år 1918,
utöver vad bolaget enligt berörda kontrakt äger exportera,
ytterligare exportera en kvantitet av intill
femhundrafemtiotusen (550,000) ton malm från Grängesbergs
malmfält, varav trehundrafemtiotusen (350,000
ton böra, på sätt Kungl. Magt kan finna skäligt bestämma,
avräknas på den för kommande år genom
förut gällande avtal bestämda brytningen, mot det att
nämnda bolag medgiva staten rätt att utan hinder
av det i sagda kontrakt av år 1907 stadgade förbudet
för staten att före 1932, eventuellt 1937 års utgångbryta
eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller
ståltillverkning i Sverige, exportera intill 350,000 ton
av den malm, som kan komma att under 1917 och
följande år brytas i Luossavaara, men ej kan vinna
avsättning till svenska järnverk.»
samt av herrar E. A. Nilson i Örebro, J. Ström, A. V. Sävström
och K. A. Tengdahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 sand. 87 käft. (Nr 200.)
2