18

Statsutskottets utlåtande Nr 199.

Nr 199.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till arbetslöshetens bekämpande ävensom i ämnet
väckta motioner. (4:de avd.)

I en till riksdagen den 7 maj 1917 avlåten, till statsutskottet för
förberedande handläggning överlämnad proposition, nr 360, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens bekämpande, i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, använda
och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande,
förskjuta ett belopp, utöver förut för ändamålet disponibla medel, av
ytterligare 7,500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 488, vilken hänvisats
till statsutskottets förberedande handläggning, har herr E. A. Nilson i
Örebro hemställt, att det belopp, som befinnes vara erforderligt för arbetslöshetens
bekämpande, måtte uppföras å riksstaten för år 1918, med
rätt för Kungl. Maj:t att därav disponera erforderligt belopp redan under
innevarande år.

I sammanhang med förevarande fråga har utskottet till behandling
förehaft tvenne likalydande motioner, väckta, den ena, nr 57, inom
första kammaren av herr J. O. ödlund samt den andra, nr 138, inom
andra kammaren av herr L. Borggren, i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att till de arbetare, som genom livsmedelsransoneringen
blivit arbetslösa och icke kunna erhålla annat arbete, anslå

Statsutskottets utlåtande Nr 199.

19

nödiga medel så att de, under don tid bröd- och sockerransoneringen
pågår, må erhålla understöd av statsmedel, motsvarande de löner som
innehades, då de måste lämna sina platser, ävensom att understödets utbetalande
må — vad det gäller bageri- och konditoriarbetare — ombesörjas
av svenska bageri- och konditoriarbetareförbundet.

Beträffande vad som anförts till stöd för ifrågavarande framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.

De rådande, ovissa förhållandena å arbetsmarknaden nödvändiggöra
otvivelaktigt, att ytterligare medel måste ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för bekämpande av arbetslösheten under kristiden. I främsta
rummet böra givetvis framgent liksom hittills det allmännas strävanden
gå ut på att såvitt möjligt bereda de arbetslösa tillfälle att genom eget
arbete förskaffa sig bärgning. Erfarenheterna från de hittills — företrädesvis
för stenarbetarne i Blekinge, Halland och Bohuslän — vidtagna
förebyggande hjälpåtgärderna hava ock av departementschefen
betecknats såsom i allmänhet uppmuntrande. Att emellertid avsevärda
medel måste beräknas jämväl för ren understödsverksamhet får enligt
utskottets uppfattning anses ådagalagt. Mot den ökning av understöden,
i den mån särskilda förhållanden sådant påkalla, med högst V s av nuvarande
maximibelopp, vartill enligt propositionen möjlighet borde beredas,
har utskottet ej funnit anledning till anmärkning.

Vad angår de väckta motionerna om statsunderstöd åt arbetare, som
genom livsmedelsransoneringen blivit arbetslösa, inhämtas av det till
propositionen hörande statsrådsprotokollet, att Kungl. Maj:t redan har
sin uppmärksamhet fästad vid förhållandena inom ifrågavarande yrken.
Genom bifall till propositionen skulle Kungl. Maj:t ock beredas möjlighet
att vidtaga de särskilda åtgärder, som kunna finnas vara påkallade
med hänsyn till de av livsmedelsransoneringen berörda arbetargrupperna.
Den av departementschefen ifrågasatta anordningen att arbetslösa, som
genom arbetslöshetsanstalt eller arbetslöshetskommitté beretts anställning,
skola erhålla skäligt tillskott till lönen under en kortare övergångstid,
då de under utbildning för arbetet icke förmå vinna rimlig utkomst,
synes utskottet vara av särskild betydelse för nu omhandlade arbetare.
Det torde likväl vara att antaga, att i fråga om dessa grupper arbetslöshetsunderstöd
måste tillgripas i ej ringa omfattning. Någon särställning
i understödshänseende torde dock ej kunna beredas de genom
livsmedelsransoneringen arbetslösa, särskilt med hänsyn till de konsekvenser,
som därav skulle kunna tänkas följa.

Utskottets

yttrande.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 199.

Med avseende särskilt fästat vid att genom ransonering eller andra
därmed jämförliga åtgärder arbetslöshet kan komma att i särskilt stor
utsträckning inträffa i vissa kommuner, har emellertid utskottet funnit
det angeläget, att de oförvållat arbetslösa säkerställas för att ej bliva
utan arbetslöshetsunderstöd. Detta torde lämpligast kunna ske genom
återupplivande av den bestämmelse, som i enlighet med beslut av 1916
års riksdag intill den 1 oktober samma år gällt därom att undantagsvis, *
på grund av särskilda omständigheter, arbetslöshetsunderstöd kunnat,
efter prövning av Kungl. Maj:t, utgå av statsmedel, ändock att bidrag
med enahanda belopp icke ställts till förfogande av vederbörande kommun
eller landsting. På sätt utskottet vid behandling av denna fråga
vid 1916 års riksdag yttrade, bör emellertid tillämpande av eu bestämmelse
i sådan riktning icke förekomma utom i fall, då verkligen tvingande
omständigheter föreligga.

1 övrigt har utskottet icke funnit anledning att förorda någon
ändring i de av departementschefen angivna grunderna för användningen
av den ifrågavarande medelsanvisningen.

Vad därefter vidkommer förslaget om uppförande å 1918 års stat
av det belopp, som för det ifrågavarande ändamålet kan anses erforderligt,
står ett dylikt tillvägagångssätt i överensstämmelse med de grundsatser
angående riksstatens fullständigande, som utskottet i annat denna
dag avgivet utlåtande förordat. Emellertid torde i det anslag, som uppföres
å riksstaten, böra inrymmas icke blott det belopp, som nu ställes
till Kungl. Maj:ts förfogande, utan även den vid 1916 års riksdag för
omhandlade ändamål beviljade krediten, 5,000,000 kronor, med avdrag
tör det belopp, 918,475 kronor, som därav tagits i anspråk före den 1
december 1916 och för vars täckande medel beviljats av innevarande
års riksdag. Därest den nya krediten i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
bestämdes till 7,500,000 kronor, skulle alltså anslaget i sin helhet
uppgå till 11,581,525 kronor. Utskottet har emellertid ansett, att beloppet
bör avrundas till 11,500,000 kronor. Anslaget torde böra erhålla
beteckningen »förslaganslag högst».

I enlighet med vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition samt herrar Ödlunds och Borggrens
ovanberörda motioner må å extra stat för år
1918 för bekämpande av arbetslösheten i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över
civilärenden den 7 maj 1917 angivna samt av utskottet

Statsutskottets utlåtande Nr 199.

21

ovan förordade grunder bevilja ett förslagsanslag, högst
11,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav
förskottsvis redan under år 1917 utanordna erforderligt
belopp.

Stockholm den 8 juni 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 198.