Statsutskottets utlåtande Nr 161.
1
Nr 161.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1917 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
påbörjande av elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—
Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid
Porjus ävensom i ämnet väckta motioner. (4:e avd.)
I en den 26 januari 1917 dagtecknad, till riksdagen avlåten proposition,
nr 51, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen vidlagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit
riksdagen att för år 1918 anvisa
dels för påbörjande av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön ett anslag av 3,500,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna 1,500,000 kronor,
dels av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen
vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående
beloppet, 150,000 kronor,
dels ock för påbörjande av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation
ett anslag av 925,000 kronor.
Beträffande utredningen rörande detta ärende får utskottet hänvisa
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr C. I.
Asplund, nr 103, och den andra inom andra kammaren av herr N. A:son
Berg i Munkfors, nr 339, vari hemställts, att riksdagen ville
A) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 51 för år 1918
anvisa
Bihang till riksdagms protokoll 1917. 6 samt. 69 höft. (Nr 161—164.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
Utskottets
yttrande.
dels för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Gällivare ett anslag
av 2,350,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor,
dels av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen
vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående
beloppet, 150,000 kronor,
dels och för påbörjande av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation
ett anslag av 925,000 kronor; samt
B) med avslag å propositionen i övrigt hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda på vad sätt en för den ekonomiska
bärigheten av statsbanelinjens Gällivare—Svartön elektrifiering nödvändig
ökning av fraktkvantiteterna må kunna vinnas, under särskilt beaktande
av intressena att erhålla råvaror såväl för den svenska järnhanteringen
som för fosfattillverkning m. m. samt därefter ånyo för
riksdagen framlägga förslag till sagda elektrifiering.
Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för dessa framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran har yttrande
över de berörda motionerna avgivits av järnvägsstyrelsen, vilket yttrande
såsom bilaga finnes vidlagt detta utlåtande.
Beträffande först frågan om elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna
—Svartön vill utskottet till eu början erinra därom, att Kungl. Maj:t
nästlidet år föreslog riksdagen att för berörda ändamål bevilja ett anslag
av 15,530,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp
av 3,500,000 kronor. I enlighet med statsutskottets i ämnet avgivna
yttrande ansåg emellertid riksdagen, att med beslut om elektrifieringens
genomförande borde tills vidare anstå.
Enligt den nu framlagda propositionen beräknas kostnaderna för
elektrifieringen av samma bansträcka uppgå till ej mindre än i runt
tal 28,500,000 kronor. Bortsett från ett i 1916 års kostnadsberäkning
icke ingående belopp för utflyttning av svagströmsledningar m. m. å
1,035,000 kronor, är kostnadsökningen att hänföra till de inträffade
stegringarna å materialier, vilka gjort sig särskilt kännbara i avseende
å järn och koppar, som i stor omfattning erfordras för elektrifieringen.
Det år 1916 framlagda förslaget åsyftade fullständigt genomförande
av elektrifieringen å hela sträckan Kiruna—Svartön. I den nu förevarande
propositionen har däremot föreslagits en uppdelning av anläggningen,
så att endast bandelen Kiruna—Gällivare omedelbart skulle
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
3
elektrifieras, medan för bandelen Gällivare—Svartön vissa förarbeten
för en framtida elektrifiering skulle vidtagas. Enligt de väckta motionerna
skulle elektrifieringen för närvarande begränsas till bandelen
Kiruna—Gällivare samt en vidare utsträckning av den elektriska driften
göras beroende på utredning angående förutsättningarna för ekonomisk
bärighet av elektrifieringens genomförande.
För bandelen Kiruna—Gällivare finnas redan överföringsledningar
utförda, och transformatorstationer erhållas genom tillbyggnad av förefintliga
omkopplingsstationer. Någon utbyggnad av Porjus kraftverk
behöver ej utföras för elektrifieringen av denna handel. Ej heller
skulle någon nyanskaffning av elektriska lokomotiv behöva ske. På
grund härav kan elektrifieringen av bandelen Kiruna—Gällivare genomföras
för en jämförelsevis mindre kostnad, med nuvarande materialpriser
beräknad till 2,350,000 kronor.
Med hänsyn till nu berörda omständigheter synes icke någon tvekan
böra råda därom, att elektrifieringen av bandelen Kiruna—Gällivare
omedelbart bör komma till stånd.
I de föreliggande motionerna har ifrågasatts — ehuruväl förslag
därom ej framställts — att förarbetena för införandet av elektrisk
drift å bandelen Gällivare—Svartön, vilka av järnvägsstyrelsen beräknats
föranleda en kostnad av 2,800,000 kronor, skulle utbytas mot en
fullständig elektrifiering av sträckan närmast söder om Gällivare,
exempelvis till Ripats eller Nuortikon. Med anledning härav har järnvägsstyrelsen
i sitt yttrande anfört, att därest elektrifieringen skall utföras
sektionsvis, densamma bör fortsättas till Nattavara, som är den
första station söder om Gällivare, där lokomotivstallar, vändskiva och
överliggningshus redan finnas. Denna station är enligt järnvägsstyrelsen
även i andra avseenden lämplig till över gångs station tillsvidare mellan
. elektrisk drift och ångdrift. Anläggningskostnaden för det fullständiga
genomförandet av elektrifieringen av linjen Gällivare—Nattavara med
bilinjer till malmfälten vid Gällivare har av järnvägsstyrelsen beräknats
till 4,650,000 kronor. I detta belopp ingå kostnaderna för insättande
av erforderlig ny generator i Porjus, för utbyggnad av omkopplingsstationen
vid Kuosakåbbo samt iordningställande av transformatorstationer
vid Gällivare och Nuortikon, för iordningställande av överföringsledningar
från Kuosakåbbo till Gällivare och till Nuortikon samt för kontaktledningar
över spåren från Gällivare till malmfälten och Nattavara
men däremot ej någon kostnad för anskaffning av lokomotiv. Enligt vad
utskottet inhämtat lär ej någon ökning av den elektriska lokomotivparken
erfordras, så länge den sammanlagda årliga malmbrytningen i
4
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
Kirunavara och. Gällivare icke överstiger 6,000,000 ton. För denna fraktkvantitet
skulle ej heller vara behövligt att insätta någon ytterligare enfasgenerator
i Porjus kraftverk. På grund härav skulle — då kostnaden för
generatorn beräknas uppgå till 600,000 kronor — fullständig elektrifiering
av bandelen Kiruna—Nattavara kunna genomföras för ett sammanlagt
belopp av 6,400,000 kronor. Medan bandelen Kiruna—Nattavara
utgör omkring hälften av hela sträckan Kiruna—Svartön, skulle
sålunda kostnaden för elektrifieringen av förstnämnda handel enligt de
gjorda beräkningarna vida understiga en fjärdedel av kostnaden för
elektrifieringen av den större bansträckan.
Att i sinom tid elektrisk drift bör införas å hela bansträckan Kiruna—
Svartön torde enligt utskottets uppfattning redan nu kunna fastslås.
På grund av de för närvarande oerhört uppdrivna materialpriserna kan
det emellertid ej ifrågakomma att nu besluta om fullständig elektrifiering
av bansträckan i sin helhet. Det gäller då att avgöra, huru
den under rådande förhållanden nödiga begränsningen bör ske. Vid
en jämförelse mellan å ena sidan förslaget att från början fullständigt
elektrifiera allenast bandelen Kiruna—Gällivare och att å linjen söder
om sistnämnda ort vidtaga vissa förberedande arbeten för en framtida
elektrifiering samt å andra sidan förslaget om omedelbart införande av
elektrisk drift å bandelen Kiruna—Nattavara, har utskottet funnit de
starkaste skälen tala för det sistnämnda förslaget, ehuruväl detsamma
möjligen skulle komma att medföra något större utlägg under de närmaste
åren.
En av det förordade förslagets förnämsta fördelar är att finna däri,
att de kostnader, som nu komme att nedläggas, utan uppskov skulle
kunna tillgodogöras. Vidare är att märka, att vid en lösning av frågan
i enlighet med samma förslag de redan utförda kraftverksanläggningarna
samt den förefintliga elektriska lokomotivparken skulle komma
att i möjligaste mån utnyttjas. Att inbesparing av kol samt frigörande
av ånglokomotiv omedelbart skulle kunna ske i större utsträckning vid
genomförande av berörda förslag än enligt det av Kungl. Maj:t förordade,
är utan vidare uppenbart. Ett framförande av elektrifieringen
till Nattavara skulle slutligen medföra avsevärda fördelar ur driftsekonomisk
synpunkt, beroende därpå, att för de mellan Svartön och Kiruna
gående tågen ombyte av dragkraft och personal äger rum vid nämnda
station, vadan alltså vid övergång till elektrisk drift ytterligare personaloch
dragkraftsombyte i Gällivare skulle kunna undvikas.
Under förutsättning att påbörjandet av elektrifieringen av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön sker på av utskottet nu förordat sätt, får utskottet
fördenskull tillstyrka riksdagen att bevilja det för ändamålet äskade anslaget.
Statsutsicottets utlåtande Nr 101. 5
Beträffande fortsättningen av elektrifieringen ned till Svartön liar
i de merberörda motionerna hemställts om utredning, på vad sätt eu för
den ekonomiska bärigheten av elektrifieringen nödvändig ökning av
fraktkvantiteterna må kunna vinnas, under särskilt beaktande av intressena
att erhålla råvaror såväl för den svenska järnhanteringen som för fosfattillverkning
m. m. Vidkommande först spörsmålet om järnhanteringens
förseende med nödiga råvaror från de norrbottniska gruvfälten
är denna fråga redan föremål för prövning av den utav Kungl. Maj:t
tillsatta, s. k. malmkommissionen. Beträffande därefter behovet av råvaror
för fosfattillverkning lärer frågan härom komma att utgöra ett
led i den utredning, som på grund av riksdagens i annat sammanhangfattade
beslut är att förvänta rörande möjligheten av att på grundvalen
av inhemska råämnen och naturtillgångar utveckla och uppehålla en
för landets behov tillräcklig konstgödselindustri. Då så är fallet och
då Kungl. Maj:t ej lärer underlåta att vid bedömandet av spörsmålet
om en utsträckning av den elektriska järnvägsdriften söder om Nattavara
taga vederbörlig hänsyn till berörda utredningar samt de resultat,
vilka av dessa kunna framgå, har utskottet icke ansett tillräcklig anledning
föreligga att tillstyrka riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta
någon framställning i det av motionären angivna syftet.
Vidkommande därefter frågan om utbyggnad av Porjus kraftverk
har utskottet icke haft något att erinra mot det äskade fortsättningsanslaget
för fullbordande av första utbyggnaden, 150,000 kronor.
Det för påbörjande av andra utbyggnaden av kraftstationen för år
1918 äskade anslaget, 925,000 kronor, är avsett för insättande i stationen
av turbin till ett nytt, sjätte aggregat, som med generator beräknats
betinga en kostnad av 1,525,000 kronor. Departementschefen
har emellertid icke tagit definitiv ställning till spörsmålet, huruvida
aggregatet ifråga bör förses med trefas- eller enfasgenerator, på grund
varav han ansett, att det borde tillkomma Kungl. Maj:t att besluta om
de arbeten, som närmast skulle komma till utförande.
Därest den av utskottet ovan förordade lösningen beträffande elektrifieringen
av bandelarna söder om Kiruna av riksdagen godtages,
lärer det icke kunna uppstå fråga att under den närmaste tiden för
järnvägsdrift utbygga Porjus kraftverk. På grund härav skulle alltså
för närvarande icke möta något hinder mot att använda det sjätte
aggregatet för industriell drift. Väljes detta alternativ för den nu förestående
utbyggnaden, skulle vid en fortsättning av järnvägselektrifieringen
ganska omfattande arbeten vid kraftverket bliva nödvändiga.
För en ytterligare utbyggnad av kraftstationen måste nämligen nya
till- och avloppstunnlar anläggas samt viss reglering av Lule älvs låg
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
vattenyta vidtagas. Med avseende fästat såväl vid den på sistone
starkt stegrade efterfrågan på elektrisk kraft från Porjus för industriella
ändamål som även vid de fördelar, som skulle vinnas, därest vissa
kraftbehov, som eljest skulle behöva fyllas av kraftverken i de sydligare,
på vattenkraft fattigare delarna av landet, kunde tillgodoses från
de norrländska vattenfallen, bar utskottet emellertid ansett sig böra
tillstyrka, att det sjätte aggregatet nu kommer till utförande och förses
med en för industriell drift avsedd trefasgenerator.
Mot det för år 1918 begärda anslagsbeloppet för andra utbyggnadens
påbörjande har utskottet icke funnit anledning till erinran.
I enlighet med vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt herrar Asplunds och Bergs
i Munkfors ovanberörda motioner må för år 1918 anvisa
a) för påbörjande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön ett reservationsanslag
av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 1,500,000 kronor;
b) av det för fullbordande av första utbyggnaden
av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade
anslaget å 775,000 kronor såsom reservationsanslag
återstående beloppet, 150,000 kronor;
c) för påbörjande av en andra utbyggnad av
nämnda kraftstation ett reservationsanslag av 925,000
kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av ifrågavarande anslagsmedel,
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.
Stockolm den 18 maj 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, S. F. Lamm, G. M. H. Ekelund,
J. Nilsson, O. Bergqvist, A. C. Lindblad, I. E. G. Svensson, J. L. Widell, greve, N. F.
Posse, N. O. Bruce, J. S. Almer och C. G. Österberg samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, F. V. Thorsson, H. Andersson i Skivarp,
K. V. Rydén i Malmö, C. Persson i Stallerhult, J. Ström, A. Anderson i Råstock, A. R.
Lundblad, J. Erlansson, K. O. Strid, J. Pålsson och K. A. Tengdahl.
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
7
Bilaga.
Till Konungen.
Genom nådig remiss av den 20 mars 1917 har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att avgiva och till Eders Kungl. Maj:t
inkomma med av riksdagens statsutskott begärt yttrande över två
motioner, väckta den ena, nr 103, inom första kammaren i anledning
av nådiga propositionen nr 51 för år 1917 angående påbörjande av
elektrifiering av stadsbanelinjen Kiruna— Svartön samt fortsatt utbyggnad
av kraftstationen vid Porjus, och den andra, nr 339 inom andra
kammaren med enahanda syfte.
Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra
följande.
Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen ville bifalla
Kungl. Maj:ts proposition beträffande elektrifiering av linjen Kiruna—
Gällivare samt beträffande utbyggnad av Porjus kraftverk men, med
avslag å propositionen i övrigt, bos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, på vad sätt en för den ekonomiska bärigheten
av statsbanelinjens Gällivare—Svartön elektrifiering nödvändig
ökning av fraktkvantiteterna må kunna vinnas under särskilt beaktande
av intressena att erhålla råvaror såväl för den svenska järnhanteringen
som för fosfattillverkning m. m., samt därefter ånyo för riksdagen
framlägga förslag till sagda elektrifiering.
Innan järnvägsstyrelsen ingår på detalj behandlingen av de i motionerna
framförda synpunkterna, anser sig järnvägsstyrelsen böra i underdånighet
framhålla, att enligt järnvägsstyrelsens mening frågan om
elektrifiering av hela linjen Kiruna—Gällivare—Svartön är av den
vikt och så bestämmande för de planer för bandelens gradvisa utveckling,
vilka måste finnas och följas, att ett principbeslut, huru med
bandelens framtida drift skall ordnas, är nödvändigt. Järnvägsstyrelsen
kan därför under inga förhållanden tillstyrka det uppskov med
fattandet av ett dylikt beslut, som ett bifall till motionärernas hemställan
om avslag på Kungl. Maj:ts nådiga proposition om ett anslag
för verkställande av förarbeten för elektrifieringen av linjen
Gällivare—Svartön i realiteten skulle innebära.
I sammanfattningen av sina motioner hava motionärerna anfört,
att en omedelbar elektrifiering av linjen Kiruna—Gällivare skulle kunna
8
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
medföra stor vinst genom kolbesparing, därigenom att, när sådant genom
säkrare sjöfartsförhållanden blir möjligt, malm från Gällivare vintertiden
dirigeras över Kiruna och Riksgränsen i stället för över Svartna,
intill dess elektrifieringen av linjen Gällivare—Svartön kan med ekonomisk
fördel genomföras.
Med anledning härav torde få anmärkas, att järnvägsstyrelsen i
denna malmdirigeringsfråga icke kan utöva något inflytande, enär densamma
är reglerad genom det mellan statsmakterna och malmbolagen
träffade avtalet. Som av den i Kungl. Maj:ts nådiga proposition gjorda
utredningen framgår och mot vilken motionärerna icke synas hava
något att erinra, blir emellertid elektrifieringen av linjen Kiruna—
Gällivare lönande vid redan förefintliga transporter, även om de nödiga
anordningarna utföras vid nuvarande höga arbets- och materialpris.
Eu eventuell omläggning av trafiken, så att ytterligare transportkvantiteter
tillfördes linjen ifråga, skulle därför endast ytterligare öka den
vinst, som redan nu kan beräknas uppkomma.
Motionärerna anföra vidare, att elektrifieringen av linjen Gällivare—Svartön
ej kan med ekonomisk fördel genomföras utan eu betydande
ökning av den årliga fraktmängd, som man på grund av nu
gällande malmexportavtal kan påräkna. Järnvägsstyrelsen vill härvidlag
hänvisa till, vad styrelsen anfört i sin underdåniga framställning
av den 12 december 1916, men vill vidare framhålla, vad beträffar
motionärernas uppgift angående transportmängderna för linjen Gällivare—Svartön
under de närmaste 20 åren, att de därvid förbisett en
del omständigheter, som göra att det av dem uppgivna medeltalet eller
1,641,500 ton per år är alldeles för lågt och att denna siffra redan
med hänsyn till rådande förhallanden i stället bör sättas till minst
2,000,000 ton per år. Motionärerna hava nämligen ej alls räknat med
någon malmsändning från Kiruna till Svartön lör Luossavaara Kiirunavaara
Aktiebolags räkning. Eu sådan är dock högst sannolik och
torde, som av den nådiga propositionen framgår, kunna beräknas till
300,000 å 400,000 ton per år. Vidare måste enligt nu tillgängliga
uppgifter kvantiteten av varpmalm och av malm från Koskullskulle
beräknas till circa 610,000 ton per år i stället för av motionärerna
upptagna 370,000 ton per år.
Styrelsen kan ej dela motionärernas uppfattning beträffande den
malmbolagen medgivna rätten att efter viss tids avisering omlägga
malmtransporterna i riktning mot Svartön, enär det enligt gällande
kontrakt är tvdbgt, att om malmbolagen så önska, är det statsmakternas
skyldighet att endast för deras räkning successivt frakta upp
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
9
till 2,800,000 ton exportmalm per år från Gällivare till Svartön. Läggas
härtill 45,000 ton för Tuolluvaarabolagets räkning och 010,000
ton för varpmalm och malm från Koskullskulle, så erhålles eu total
transportkvantitet från Gällivare till Svartön, som redan enligt nu
gällande avtal kan komma att uppgå till 3,455,000 ton per år. Efter
vad erfarenheten visat, kunna även under normala förhållanden sådana
omständigheter föreligga, som betinga och föranleda en sådan omläggning
av transporterna.
Det är givetvis ytterst vanskligt att på förhand göra några uttalanden
eller tillåta sig några bestämdare antaganden om de fraktkvantiteter
av malm av olika slag, som kunna ifrågakomma på berörda
handel, och alltså även att nu kunna bedöma den driftsekonomiska
innebörden av elektrifieringsföretaget vid olika prislägen på arbetsök
materialmarknaden.
Hurudana förhållandena emellertid kunna komma att utveckla sig
beträffande påkrävandet under en icke allt för långt avlägsen framtid
av större träns port kvantiteter å bandelen Gällivare—Svartön, än som
för närvarande med säkerhet kunna förutses, framstår det för styrelsen
på de grunder, som förut i olika sammanhang angivits, såsom synnerligen
viktigt, att man utan dröjsmål träffar anstalter för att vinna den
tid vid elektrifieringens slutliga genomförande, som styrelsen uti sitt
förslag avser. Styrelsen kan därför icke ansluta sig till motionärernas
resonemang, att, då elektrifieringen ändå icke kan slutföras under de
närmaste åren på grund av de abnorma koppar- och järnpriser, som
kunna antagas fortfarande bliva gällande, en utredning angående möjligheterna
för en tillräcklig ökning av fraktmängden bör företagas,
innan anslag beviljas för elektrifieringens påbörjande å linjen Gällivare
—Svartön. Det är för järnvägsstyrelsen givetvis av mindre betydelse,
vilka slag av malm, som kunna ifrågakomma till transport. Styrelsen,
som emellertid ej vill inlåta sig på bedömandet av behovet överhuvud
taget av den av motionärerna ifrågasatta utredningen, har för sin del
intet att erinra emot densamma, då dess företagande, med den syn
styrelsen har på saken och dess eventuella resultat, icke bör vara bestämmande
för beslut, huruvida de förberedande arbetena på linjen
Gällivare—Svartön skola komma till stånd eller icke.
I sina motioner hava motionärerna, utan att dock därom göra något
yrkande, velat påvisa att, om man redan nu skulle vilja nedlägga några
''kostnader för elektrifieringen av linjen Gällivare—Svartön, en avsevärd
kolbesparing skulle kunna vinnas redan inom den närmaste tiden genom
att använda dessa penningar icke längs hela banan till grunder, hus
Biliang
till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 69 höft. (Nr 161—164.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
byggnader m. m. utan till fullständig elektrifiering av linjen närmast
söder om Gällivare, exempelvis till stationen Ripats eller till den blivande
transformatorstationen Nuortikon. Beträdande detta förslag får järnvägsstyrelsen
framhålla, att varken Ripats eller Nuortikon stationer nu
äro lämpade för lokomotivombyte, varför elektrifieringen, om densamma
skall utföras sektionsvis, bör fortsättas till Nattavara, som är den första
station söder om Gällivare, där lokomotivstallar, vändskiva och överliggningshus
redan finnas, och vilken station även i andra avseenden
kan göras lämplig till övergångsstation tillsvidare mellan elektrisk drift
och ångdrift. Om emellertid linjen till Nattavara elektrifieras, är det
lämpligt och så gott som nödvändigt, att också förbindelsespåren från
Gällivare till malmfälten anordnas för elektrisk drift.
I nådiga propositionen bar för påbörjande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön begärts ett anslag av
3,500,000 kronor, varav 2,350,000 kronor avsetts för elektrifiering av
linjen Kiruna—Gällivare och återstoden 1,150,000 kronor till påbörjande
av förberedande arbeten för elektrifiering av linjen Gällivare —
Svartön. Det är naturligen möjligt och med en praktisk arbetsplan
även väl förenligt att vid dessa förberedande arbetens påbörjande använda
sistnämnda summa uteslutande å linjen Malmberget—Gällivare—
Nattavara i stället för att göra sådana arbeten här och var på hela
linjen Gällivare—Svartön.
Anläggningskostnaden för det fullständiga genomförandet av elektrifieringen
av linjen Gällivare—Nattavara med bilinjerna till malmfälten
bör nämligen under nuvarande förhållanden beräknas till sammanlagt
4,650,000 kronor, däri dock ej inberäknats kostnaden för erforderliga
lokomotiv, vilkas antal blir beroende av transporternas
storlek ävensom därav, i vilken utsträckning elektriska lokomotiv kunna
för ändamålet disponeras av de nu vid bandelen Kiruna—Riksgränsen
befintliga.
I nyss angivna anläggningskostnad för fullständig elektrifiering
av linjen Gällivare—Nattavava med bilinjer till malmfälten ingå kostnaderna
för insättande av erforderlig ny generator i Porjus, för utbyggnad
av omkopplingsstationen vid Kuosakåbbo samt iordningställande
av transformatorstationer vid Gällivare och Nuortikon, för iordningställande
av överföringsledningar från Kuosakåbbo till Gällivare och
till Nuortikon samt för kontaktledningar över spåren från Gällivare
till malmfälten och Nattavara men ej för vattenfallsstyrelsen påkommande
arbeten för vattendragets reglering och kraftstationens utvidgning.
I
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
11
Vid elektrisk drift för samtliga tåg å linjen Gällivare—Nattavara
och å förbindelsespåren till malmfälten erhålles en minskning i bränsleförbrukningen,
som vid transport av resp. 2, 3 och 4 miljoner ton
malm per år från Gällivare till Svartön uppgår till resp. 17,000, 24,000
och 31,000 ton kol per år, motsvarande vid ett kolpris av 55 kronor
per ton en bränslekostnad av resp. 935,000, 1,320,000 och 1,705,000
kronor per år. Bränslebesparingen blir sålunda avsevärd.
Järnvägsstyrelsen vill icke göra någon erinran mot en sådan anordning,
att det nu för förarbeten å linjen Gällivare—Svartön begärda
beloppet av 1,150,000 kronor användes för dylika arbeten uteslutande
å linjen Gällivare—Nattavara med bilinjerna till malmfälten. Härvid
anser sig emellertid järnvägsstyrelsen redan nu böra framhålla, att ett
eventuellt framtida beslut om linjens Gällivare—Nattavara med bilinjer
fullständiga elektrifiering före elektrifieringen av den återstående delen
Nattavara—Svartön icke bör få föranleda någon minskning i de för
förarbeten å denna senare linje enligt järnvägsstyrelsens plan för dessa
arbetens utförande erforderliga anslagen.
På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, får järnvägsstyrelsen
i underdånighet avstyrka varje förslag, som kan medföra ett
uppskov i fattandet av ett principbeslut om hela linjens Kiruna—Svartön
elektrifiering samt såsom sin mening uttala, att motionärernas hemställan
om avslag å Kungl. Maj:ts nådiga proposition om anslag till
utförande av förarbeten för elektrifieringen av linjen Gällivare—Svartön
icke bör av riksdagen bifallas.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM.
IVAR VIRGIN.
Stockholm den 29 mars 1917.
G. STENBERG,
föredragande.