Statsutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1917 kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning av vädd motion om skrivelse till Knngl.
Maj:t angående reglering i visst syfte av lönerna för
de löntagare, vilkas avlöning är beroende av riksdagens
beslut. (3:e avel.)
I en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion, nr 5, har herr W. Hellberg i Ljungskile hemställt, att riksdagen
ville begära, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt föranstalta
om utredning och framlägga förslag till lönereglering för
samtliga de lönetagare, vilkas avlöning är beroende av riksdagens
beslut, i syfte av lönernas utgående enligt markegångspris eller annan
beräkning, som medför, att de årligen komma att stå i direkt förhållande
till de aktuella livsmedelsprisen.
Beträffande de skäl, motionären till stöd för sin framställning
anfört, hänvisas till motionen.
Enligt vad utskottet inhämtat, har statskontoret i framställning
till Kungl. Maj :t den 10 november 1916 om vidtagande av lämpliga
åtgärder för beredande av en mot den allmänna prisstegringen svarande
förhöjning i de till statskontorets tjänstemän av andra och
första lönegraden, amanuenser, kvinnliga biträden och vaktmästare
utgående avlöningarna framlagt förslag i enahanda riktning, som av
motionären antytts. Statskontoret har härvid anfört bl. a. följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 15 höft. (Nr 15). 1
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Då det no gäller att bedöma, huru stor löneförbättring som av prisnivån betingas,
vill statskontoret framhålla, att man numera äger tillgång till omfattande
officiella utredningar angående hithörande förhållanden. Dessa utredningar, som
påbörjats av kommerskollegium och fortsatts av socialstyrelsen, hava på senare
tiden gjorts alltmera omfattande och torde komma att än ytterligare fullkomnas.
Statskontoret hänvisar i detta hänseende till de av socialstyrelsen utgivna »Sociala
meddelanden» och särskilt till den i årgången 1916 å sid. 1,094 intagna tabellen
över livsmedelspriser å olika orter i riket 1905—augusti 1916 ävensom det förslag
till anordnandet av regelbundet återkommande levnadskostnadsundersökningar och
dyrortsgrupperingar, som är infört å sid. 996 och följande.
Det synes, som om man skulle kunna tillgodogöra sig det sålunda samlade
statistiska materialet för lösning av de med nu föreliggande fråga förenade svårigheter;
och statskontoret vill ifrågasätta, om icke saken skulle kunna ordnas på
ungefär följande sätt:
Utan rubbning av den för ordinarie befattningshavare gällande staten beviljas
konjunkturtillägg till de ordinarie lönerna att utgå efter varje års slut från ett å
vederbörlig huvudtitel uppfört anslag. Detta anslag bör, liksom anslaget till ålderstillägg,
hava förslagsanslags natur. Socialstyrelsen erhåller i uppdrag att så fort
som möjligt efter varje års utgång utföra erforderliga beräkningar rörande den index,
som må angiva årets prisnivå i jämförelse med prisnivån för det år, vars ekonomiska
förhållanden kunna anses ligga till grund för nu gällande löner, förslagsvis
1906 vad statskontoret vidkommer, varefter löneårets index fastställes av en för ändamålet
tillsatt nämnd eller eventuellt av riksdagen efter proposition av Eders Kungl.
Maj:t. Genom denna index bestämmes, huru stora lönetillägg, i procent räknat,
böra utgå. Tilläggen utanordnas från förenämnda förslagsanslag och utbetalas till
dem, som under året uppburit de ordinarie lönerna eller delar därav.
För att förebygga missuppfattning vill statskontoret påpeka, att statskontorets
förslag uteslutande är avsett att bevara penninglönens köpkraft. Därutöver har i
tidnings- och tidskriftsartiklar, behandlande eller berörande lönesystem efter den
gamla markegångsprincipen i moderniserad form, framhållits nödvändigheten av att
löntagarna jämsides med andra samhällsklasser kunna få sin levnadsstandard höjd.
Utan att förneka det berättigade i denna synpunkt, vill dock statskontoret anmärka,
att denna fråga torde vara av alltför invecklad och svårutredd natur för att kunna beaktas
i ett avlöningssystem, avsett att verka automatiskt, varför statskontoret anser,
att för sådana frågor de efter längre eller kortare tidsperioder återkommande kommittéutredningarna
icke kunna undvaras.
Vad beträffar omfattningen av det av statskontoret här ovan förordade avlöningssystemets
tillämplighet, finnes ur rättvisans synpunkt ingen anledning att inskränka
densamma till vissa tjänstegrader eller till ett visst ämbetsverk. Det torde
dock icke kunna anses åligga eller tillkomma statskontoret att på grund av den
ansökan, som nu föreligger, framkomma med förslag annat än i avseende på detta
ämbetsverks egna tjänstinnehavare. Dessutom lärer ur praktisk synpunkt — åtminstone
om bestämmandet av tilläggsprocenten skall göras av eu nämnd efter för alla lika
grunder och icke av statsmakterna själva — systemet endast kunna tillämpas på
befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen till
siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, således dels
Statsutskottets utlåtande Nr lo.
på samtliga å statskontorets ordinarie stat upptagna tjänstebefattningar, dels på
den extra förste revisor och det extra kvinnliga biträde, till vilka riksdagen enligt
skrivelse den 11 april 191G (nr 69) beviljat extra anslag, men torde däremot icke
kunna användas i fråga om av statskontoret bestämda arvoden och gratifikationer.
Med avseende å det avlöningssystem, som statskontoret förordat för ordinarie
tjänstinnehavare och vars konturer statskontoret i det föregående i korthet antytt,
erfordras naturligtvis utredning av sakkunniga personer för fastställande av den
prisnivå, från vilken man har att utgå såsom svarande mot nu gällande lönestat,
och för approximativ beräkning av det belopp, varmed förslagsanslaget till lönetillägg
bör första gången i riksstaten uppföras, samt för utarbetande av förslagets
detaljer i övrigt. Då emellertid eu sådan utredning icke lärer kunna medhinnas
så tidigt, att ett på densamma grundat förslag kan framläggas för nästa års riksdag,
synes å 1918 års riksstat anslag till extra lönetillägg böra hos riksdagen utverkas
för de statskontorets tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning blivit av Eders Kungl.
Maj:t och riksdagen till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade
grunder.
Statskontorets framställning har för yttrande remitterats till
löneregleringskommittén.
Då förevarande fråga sålunda är föremål för Kungl. Maj :ts prövning,
får utskottet hemställa,
att herr Hellbergs berörda motion icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 februari 1917.
På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Smärta, S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg,
H. H. K. Ericson, J. Nilsson, C. G. Ekman, 0. Bergqvist, I. E. G. Svensson,
A. Pers, J. L. Widell, F. Berglund och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. Rydén i Malmö, C. Persson
i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist, N. A. Nilsson i Kabbarp,
A. Wiklund, A. Anderson i Råstock, J. Erlansson, E. F. Hellberg i Lycksele,
K. A. Tengdahl och S. Bengtsson i Norup.