Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1917 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag dels till ändrad lydelse av §§ 49
och 53 regeringsformen samt § 2, § 37 mom. 1, § 42,
§ 43 mom. 2, § 54, § 55 och § 58 riksdagsordningen,
dels ock till lag angående ändrad lydelse av 5 § i stadgan
den 26 maj 1909 om val till riksdagens utskott,
ävensom av i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Eaén, Clason, Hellberg, K. J. Ekman, Mannheimer, von
Mentzer, Olof Olsson*, von Bahr*, greve Alexander Hamilton*, Meurling,
Gullberg, Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult*, Räf,
Sterne, Hallendorff*, Janson i Kungsör, Magnusson i Kalmar, Svensson
i Skönsberg och Andersson i Höckerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hän- Kungl.
visat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 111, däri preposition.
Kungl. Maj:t

dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt följande Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 12 käft. (Nr 13.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Förslag till ändrad

lydelse av §§ 49 och 53 regeringsformen samt § 2, § 37 mom. I,
§ 42, § 43 mom. 2, § 54, § 55 och § 58 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter riksdagen.
Den fördelas i två kamrar, vilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen
och särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad
lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika behörighet och myndighet;
skolande riksdagen i kraft av denna grundlag sammankomma till lagtima
möte varje år den 10 januari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter;
Konungen dock obetaget att, emellan lagtima riksdagar, urtima riksdag
sammankalla.

Hos urtima----sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevil Iningsut-kott, ett bankoutskott,
två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning
ogh de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.

A urtima — — — — ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 2.

Lagtima riksdag skall, i kraft av rikets regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda varje år den 10 januari eller, om helgdag då
inträffar, dagen därefter.

Urtima riksdag — — — — sammanhang.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

3

§ 37 inom. 1.

1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu, statsutskottet
av tjugu fyra, bevillningsutskottet av tjugu, bankoutskottet av
sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet av sexton
ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet inom sig väljer; ankommande
på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara
av nöden, tillsätta särskilt utskott för upptagande av frågor, som tillhöra
ständigt utskotts behandling, så ock att, därest utskott anmäler behov av
förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

§ 42.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från
kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande
av civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock av andra lagar och
författningar, som stiftas av Konung och riksdag samfällt.

2. Ett av lagutskotten skall ock granska justitieombudsmannens
och militieombudsmannens avgivna redogörelser, ävensom deras ämbetsdiarier
och registratur, samt med utlåtande däröver till riksdagen inkomma.

3. Lagutskotten fördela å gemensamma sammanträden sig emellan
de till dem hörande ärenden, och skall i fråga om sådana sammanträden
tillämpas vad i 45, 48 och 49 §§ är rörande ständigt utskott stadgat.

§ 43 mom. 2.

2. Utskottet åligger jämväl att meddela utstånden och avgiva förslag
i anledning av alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som angå stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar
rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och
fiske samt angående vägar och skjutsväsende.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

§ 54.

Konungens skrivelser — — — — yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom sjuttio dagar
från dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att
Konungen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda
eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må av
riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från riksdags
öppnande, dock att motion i grundlagsfråga må väckas inom fyrtio
dagar från öppnandet och motion, som föranledes av kungl. proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare.
I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande
helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt,
medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde,
som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande, och
må fråga härom ej väckas senare än vid sammanträdet näst efter det, då
propositionen avläts.

Motion i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts behandling, må väckas
inom tjugu dagar efter riksdags öppnande, kammare obetaget att för
särskilt fall medgiva, att sådan motion även senare må väckas.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som
av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas,
så länge riksdagen är samlad.

Motion bör — — — — sammanföras.

§ 58.

När proposition — — — — uppehållas.

År inom kammare väckt fråga om sådan utsträckning av motionstid,
som i 55 § första stycket sägs, eller uppstår fråga till vilket utskott
ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det sammanträde, då den
väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen
avgöras;

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

5

dels föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag till Lag angående

ändrad lydelse av 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val till

riksdagens utskott.

Härigenom förordnas, att 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val
till riksdagens utskott skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vid val av suppleanter i utskott skall vad här ovan är i fråga om
val av ledamöter stadgat äga motsvarande tillämpning.

Val av suppleanter må utsättas att äga rum samma dag som kammare
väljer ordinarie ledamöter i utskott; dock skall, därest någon ledamot
av kammaren det yrkar, suppleantvalet uppskjutas till annan dag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I sammanhang med propositionen har utskottet jämväl till behandling
törehaft följande till utskottet överlämnade motioner, nämligen:

dels motionerna inom första kammaren nr 107 av herr Ernst Lindblad
och nr 126 av herr Clason;

dels motionerna inom andra kammaren nr 349 av herrar Hallendorff
och Kaijser och nr 402 av herr Lmdhagen.

Herr Ernst Lindblad har i sin förevarande motion föreslagit vissa
ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, avseende

dels § 54 riksdagsordningen, som borde erhålla följande lydelse:

»Konungens skrivelser — — — yttrande. Propositionerna--eller

prövar uppskov med framställningen lända riket till olägenhet eller men»;

dels § 55 st. 1 riksdagsordningen, som borde erhålla följande lydelse:
»Motion —--och må fråga härom ej väckas senare än vid det sam -

Herr

Lindblads

motion.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Herr

Clasons

motion.

Herrar
Hallendorffs
och
Kaijsers
motion.

manträde, som infaller näst efter 5 dagar från propositionens avlämnande,
År motionstiden genom en kammares beslut sålunda utsträckt, gäller samma
bestämmelse för riksdagen i dess helhet.»

Herr Clason har i sin motion hemställt, att riksdagen ville till vilande
i grundlagsenlig ordning antaga följande lydelse av § 56 riksdagsordningen: §

56: »Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra
ständigt utskotts behandling, kunna icke till avgörande i kammare
företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande, kammare dock obetaget
att utan remiss till utskott avslå sådan motion, som med enahanda yrkande
förevarit vid riksdag under samma treårsperiod utan att av någondera
kammaren bifallas. Angår motion annat ämne och rörer det ej kammaren
enskilt, kan motionen ej utan remiss till utskott bifallas. Frågor, som
röra någondera kammaren enskilt, må genast avgöras».

Herrar Hallendorff och Kaijser hava i sin motion hemställt, att riksdagen
ville för sin del besluta att åt §§ 37 och 55 riksdagsoiMningen giva
följande ändrade lydelse:

§ 37: »1. A varje lagtima riksdag skola, inom två dagar efter dess

öppnande, tillsättas: — — — — — — — — — — bevilja.

2. Vardera — — — — — — — — — — inträda.

3. För avgivande av utlåtande och förslag i frågor, som icke tillhöra
förenämnda utskotts behandling men äro av beskaffenhet att utskotts
yttrande däröver erfordras, tillsättas av vardera kammaren för sig tillfälliga
utskott. Deras antal och ledamotssiffra bestämmas av kammaren. Val av
tillfälliga utskott äger rum inom fyra dagar efter lagtima riksdags öppnande.

4. Å urtima — — — — — — — — — — — —»

§ 55:- »Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras

inom fyra dagar från riksdags öppnande eller — — — — — avlämnande
i kammare; — — — — — — — — — — —»

Vad angår förslaget till ändring i § 55 riksdagsordningen, hava
motionärerna, sedan motionen blivit av utskottet emottagen, omförmält,
att den av dem föreslagna lydelsen borde så ändras, att paragrafen erhölle
följande avfattning:

»Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom
fyra dagar från riksdags öppnande, dock att motion i grundlagsfråga må
väckas inom fyrtio dagar från öppnandet och motion, som föranledes av
kungl. proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, sist vid

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

7

det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den
ined hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det
sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande,
och må fråga härom ej väckas senare än vid sammanträdet näst
efter det, då propositionen avläts.

1 frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som
av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas,
så länge riksdagen är samlad.

Motion bör — — — — sammanföras».

I herrar Hallendorffs och Kaijsers motion har vidare hemställts:

dels (i mom. 2) att riksdagen under förutsättning av och i samband
med en sådan omläggning av kamrarnes och utskottens sammanträden, som
i motionen angivits, ville för sin del besluta sådan förändrad lydelse av §§ 12
och 23 riksdagsordningen, att arvodet för hel lagtima riksdag kommer att
utgå med kronor 2,400 eller kronor 20 om dagen;

dels (i mom. 3) att riksdagen i syfte att möjliggöra utskottssammanträden
även på plenidagarnas förmiddagar ville genom underdånig skrivelse
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och framläggande för nästkommande
års riksdag av förslag rörande skälig begränsning av kammardebatternas
längd.

Herr Lindhagen har hemställt, att riksdagen med anledning av pro- Herr
positionen nr 111 ville för sin del besluta sådan ändring i riksdagsord-£i”SWS
ningen, att

1) motionstiden med anledning av under riksdagen inkomna propositioner
borttages, eller, om detta icke kan bifallas, den nuvarande motions^
tiden av femton dagar bibehålies med den förändring, att, om ej plenum
infaller på femtonde dagen, motionstiden skall utgå å den dag plenum
näst därefter hålles, och att påskferier ej medräknas i motionstiden, samt

2) att en minoritet inom ett utskott likaväl som eu majoritet berättigas
att, utan därom väckt motion, hos riksdagen''hemställa om en utvidgning
av ett yrkande i en till utskottet remitterad motion eller proposition.

På sätt chefen för justitiedepartementet i det vid den kungl. pro- Översikt
positionen fogade utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden öVr för’
den 9 mars 1917 omförmäla grundar sig Kungl. Maj:ts förslag på det ®asre"‘
underdåniga betänkande angående åtgärder för beredande av lättnad i Mafts

proposition.

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

riksdagens arbete, som den 18 sistlidne december avgavs av för ändamålet
utsedda koinmitterade.

De av kommittén föreslagna ändringarna voro, i vad de avsågo bestämmelser
av grundlags natur, följande. Kommittén hemställde om förläggande
av lagtima riksdags början till den 10 i stället för den 15 januari. Vidare
föreslogs inrättande av ytterligare ett lagutskott; båda lagutskotten skulle
liksom° det nuvarande bestå av sexton ledamöter, och bestämmelser meddelades
om fördelning mellan de två utskotten av dithörande frågor. Tilllika
hemställde kommittén, att av de ärenden, som vid jordbruksutskottets
inrättande år 1909 överflyttades till detta utskott från lagutskottet, nu
skulle, i sammanhang med tillkomsten av ett nytt lagutskott, till behandling
av lagutskott återföras frågor angående lagar och författningar om vattenrättsförhållanden,
om skatteköp, avvittringar, skiften och jordstyckningar
samt därmed sammanhängande ämnen. Vidare töreslogs av kommittén, i
fråo-a om tiden för propositioners avlåtande, att dessa vid lagtima riksdag
borde avlämnas inom sextio dagar från riksdagens öppnande; senare skulle
enligt kommitténs förslag proposition ej få avlåtas, utan så vore, att någon
under riksdagen inträffad händelse därtill föranledde eller eljest uppskov
med framställningen prövades lända riket till avsevärt men. Slutligen föreslogos
vissa ändringar beträffande motionstid. Enligt gällande bestämmelser
kan motion i grundlagsfråga framställas när som helst under riksdagen;
kommittén hemställde om sådan begränsning härutinnan, att dylik motion
måste väckas inom fyrtio dagar från riksdagens öppnande. Då motion
föraidedes av proposition, som avlåtits efter riksdagens öppnande, gäller för
närvarande, att motionen skall framställas inom femton dagar från propositionens
avlämnande i kammare. Av kommittén föreslogs, att sådan motion
i regel skulle väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio
dagar från propositionens avlämnande; emellertid skulle i detta fall kammare,
därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets^ synnerliga omfattning
finner sådant nödigt, äga medgiva viss utsträckning av motionstiden.

Kung].. Maj:t har i alla delar upptagit de av kommitterade framställda
yrkandena om grundlagsändringar, utom i vad de avsago bestämmande
av viss tid för propositioners avlämnande. Kungl. Maj:t har nämligen
föreslagit, att denna tid skall utsträckas till 70 dagar från riksdagens
öppnande, och därjämte föreslagit mindre jämkningar i formuleringen
av bestämmelserna om de fall, där undantag från nämnda tidsbegränsning
skulle få ske.

Kommitténs förslag innefattade vidare hemställan, att 5 § i stadgan
den 26 maj 1909 om val till riksdagens utskott måtte erhålla viss ändrad
lydelse. Denna hemställan har Kungl. Maj:t biträtt, varvid departements -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

9

chefen uttalat, att, på satt kommittén anfört, denna ändring torde kunna
genomföras och träda i kraft utan samband med ifrågavarande grundlagsändringar.

Vissa av de i motionerna framlagda yrkandena åsyfta ändringar i
Kungl. Maj:ts förslag. Bestämmelserna angående tid för propositioners
avlämnande hava behandlats av herr Lindblad, bestämmelserna angående
motionstiderna dels av herr Lindblad, dels av herrar Hallendorff och Kaijser,
dels av herr Lindhagen, bestämmelserna angående tiden för utskottsvalen
av herrar Hallendorff och Kaijser.

Förslag utan direkt samband med den kungl. propositionen, ehuru i
likhet med denna åsyftande att bereda lättnad i riksdagens arbete, föreligga
i herr Clasons motion, där en utvidgning av kammares rätt att utan
remiss till utskott avslå motioner påyrkas, samt i herrar Idallendorffs och
Kaijsers motion, i vilken en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om
förslag rörande skälm begränsning av kammardebatternas längd föreslås.

Ö o o o O

Utan direkt samband med frågan om lättnader i riksdagens arbete
är herr Lindhagens förslag angående viss rätt till initiativ för minoriteter

o o o

inom utskott. Utskottet har dock ansett sig böra upptaga jämväl detta
förslag till behandling i sitt nu förevarande utlåtande.

O Ö

Däremot har till behandling i samband med andra förslag rörande

O Ö

omläggning av riksdagsarvodet uppskjutits det av herrar Hallendorff och
Kaijser i detta avseende gjorda yrkandet.

De förslag, som sålunda i detta sammanhang förelegat till utskottets
behandling, avse dels tiden för riksdagens sammanträdande, dels tid för
propositioners avlämnande, dels förändringar i riksdagens arbetssätt.

Utskottets yttrande.

Förslag om eu mindre tillbakaflyttning av tiden för lagtima riksdags
sammanträdande hava vid några tidigare tillfällen varit före. Vid 1893 års
riksdag antogo båda kamrarna såsom vilande ett förslag till grundlagsändring,
vilket förläde riksdagens början till den 8 januari (i st. f. den 15).
Detta förslag blev emellertid vid 1894 års riksdag avslaget, särskilt på den
grund att, i händelse av tillbakaflyttning av riksdagens början till 8 dagar
efter budgetårets utgång, det antogs skola möta svårigheter att få en fullt
tillförlitlig statsverksproposition färdig att i rätt tid föreläggas riksdagen.

Kungl. Maj:t har nu, i enlighet med kommitterades hemställan, föreslagit,
att riksdagens början skall förläggas till den 10 januari. I likhet med
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 12 käft. (Nr 13.) 2

Motionerna.

Tiden för
riksdagens
sammanträdande.

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Tid för
propositioners
avlämnande.

kommitterade anser utskottet, att en dylik förändring för ett stort antal av
riksdagens ledamöter skulle lända till lättnad vid riksdagsmannauppdragets
fullgörande. Särskilt för de riksdagsmän, vilka äro lantbrukare, torde det
nämligen, såsom kommitterade påpekat, vara förenat med mindre olägenheter
att vara borta från hemorten under januari månad än under maj månad.
Då dessutom de budgettekniska svårigheter, som 1804 berördes, torde kunna
övervinnas, får utskottet tillstyrka bifall till vad Kungl. Maj:t i detta
hänseende föreslagit.

Vad därnäst angår spörsmålet om fastställande av viss tid för propositioners
avlämnande, så hava kommitterade därom yttrat följande:

»För att riksdagsarbetet skall kunna bedrivas planmässigt och med
fullt utnyttjande av riksdagstiden, är det av stor vikt, att arbetsmaterialet
så tidigt som möjligt förelägges riksdagen.

Beträffande de kungl. propositionerna förefinnas för närvarande
inga bestämmelser i syfte att begränsa tiden för dessas avlämnande förutom
i avseende å propositionen angående statsverkets tillstånd och behov,
som skall avlämnas vid riksdagens öppnande. Fråga har emellertid
varit uppe om införande av begränsad tid för avlämnande av jämväl
andra propositioner.

Sålunda uttalade den år 1907 tillsatta kommittén för utredning
och förslag angående åtgärder för beredande av lättnad i riksdagens arbete,
att en av de mest bidragande orsakerna till att riksdagsarbetet under
slutet av sessionen antoge en så forcerad karaktär vore att söka i den omständigheten,
att ett stort antal kungl. propositioner, ofta i mycket viktiga
och omfattande frågor, öfverlämnades till riksdagen först under den senare
delen av dess samvaro. Kommittén yttrade vidare: ’Att åtskilligt

skulle kunna vinnas, därest kungl. propositioner kunde tidigare ;in som
för närvarande i allmänhet är fallet överlämnas till riksdagen, lider icke
något som helst tvivel. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, huruvida
icke, i likhet med vad som föreslagits skola gälla ifråga om motioner,
en bestämd tid borde fastställas, efter vilken kungl. propositioner
icke finge annat än i undantagsfall till riksdagen avlåtas. Då emellertid
en dylik bestämmelse skulle innebära en icke oväsentlig inskränkning uti
Konungens konstitutionella rättigheter och det dessutom måste anses vara
av synnerlig vikt, att regeringen, vilken icke alltid är i stånd att på förhand
överblicka alla de frågor, som böra till riksdagen hänskjutas, icke
beta ges rätten att, när helst sådant av förhållandena påkallas, till riksdagen
framkomma med framställningar, hava kommitterade icke funnit sig böra
föreslå någon i denna riktning gående bestämmelse. Med hänsyn till den

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 13.

11

störa roll de kungl. propositionerna spela för riksdagsarbetets snabba och
planmäs-iga bedrivande, hava kommitterade dock ansett sig böra uttala
önskvärdheten därav, att kungl. propositioner, särskilt i större och mera
omfattande frågor, i regel icke överlämnas till riksdagen under senare delen
av dess samvaro.’

I de interpellationsdebatter angående omläggning av riksdagsarbetet,
som åren 1913 och 1916 förekommit i andra kammaren, har ock understrukits
angelägenheten av att de kungl. propositionerna avlåtas i god tid
och ej först framemot den tidpunkt, då riksdagen grundlagsenlig! bör
vara avslutad. Det har sålunda uttalats önskemål, att de kungl. propositionerna
regelmässigt borde vara avlämnade före den 1 april.

Då avsevärda fördelar synas stå att vinna, därest de kungl. propositionerna
i allmänhet avgivas under riksdagens förra del, hava vi undersökt,
huruvida det icke skulle låta sig göra att med undanröjande av de
utav 1907 års kommitterade påpekade svårigheterna införa grundlagsstadgande
om viss normaltid för avgivande av kungl. propositioner.

Givet är, att en undantagslös tidsbegränsning för propositioners
avgivande ej kan ifrågasättas. I första hand måste sålunda Konungen äga
att, så länge riksdagen är samlad, avlåta proposition, som föranledes av
någon under riksdagen inträffad händelse. Motsvarande rättighet är ju för
närvarande tillförsäkrad riksdagsman i avseende på väckande av motion.
Möjlighet måste därjämte hållas öppen för Konungen att efter utgången
av en för normala fall avsedd propositionstid för riksdagen framlägga förslag,
även om en fråga icke står i direkt sammanhang med någon under
riksdagen inträffad händelse. Viktiga statsintressen kunna nämligen kräva,
att avgörandet av en fråga, som ej hunnit så förberedas, atr proposition
kunnat avlåtas inom visst föreskrivet tidsrum, ej varder till en påföljande
riksdag undanskjutet. I dylika fall måste Konungen äga möjlighet att
avlåta framställning till riksdagen även efter utgången av den normala
propositionstiden. Klart är emellertid att de skal, som böra få föranleda
sådant frångående av föreskriften om en propositionstid, måste vara synnerligen
vägande. Vi hava fördenskull ansett oss böra föreslå, att undantag
från den allmänna regeln må stadgas även för det fall, att ett uppskov
med framställning till riksdagen skulle lända riket till allvarligt men.

Med nu angivna modifikationer synes det ej böra möta betänkligheter
att i grundlag fastslå en viss tidpunkt, inom vilken de kungl. propositionerna
böra vara till lagtima riksdag avlämnade.

Vad angår den tidpunkt, som borde fastställas såsom den normala
för propositioners avgivande, har det synts oss, att om någon verklig vinst
skall ernås med stadgandet av en tidsbegränsning, denna måste förläggas

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

till ett avsevärt tidigare datum än den normala tidpunkten för riksdagens
avslutande. Såsom nämnts har den 1 april framhållits såsom en lämplig
tidsbegränsning. Det synes oss emellertid fördelaktigare för riksdagsarbetet,
om tidpunkten ifråga sättes ungefärligen till mitten av den i grundlagarna
förutsatta sessionstiden, d. v. s. enligt härutinnan nu gällande bestämmelser
till sextio dagar efter riksdagens öppnande. För att en föreskrift i
förevarande avseende skall kunna tillämpas även vid annan lagtima riksdag
än sådan, som sammanträder den 15 januari, bör tidsbegränsningen hänföras
till viss tidrymd efter riksdagens början.

Vilken betydande förändring genom en sådan bestämmelse skulle
åstadkommas i fråga om arbetsmaterialets tidigare framläggande för riksdagen,
torde framgå av en vid detta betänkande såsom bilaga1 fogad tabell
över antalet kungl. propositioner, som under åren 1907—1916 avlämnats
senare än sextio dagar efter riksdagens öppnande.

Stadgandet om viss propositionstid bör avse allenast lagtima riksdag.
De förhållanden, som kunna föranleda sammankallandet av urtima
riksdag och bliva bestämmande för längden av sådan riksdags samvaro,
låta sig icke på förhand överskådas, och Konungens rätt att framställa
förslag till urtima riksdag kan på grund härav ej genom införande av tidsbegränsning
inskränkas.»

Kungl. Maj:t har i princip biträtt kommitterades förslag, men —
såsom ovan nämnts — i fråga om den tidpunkt, inom vilken propositioner
i regel böra avlämnas, föreslagit den ändringen, att tiden skulle utsträckas
till 70 dagar från riksdagens öppnande, samt beträffande de undantagsfall,
då propositioner må tillställas riksdagen senare, givit bestämmelsen en
annan lydelse än den av kommittén föreslagna. Genom propositionens
avfattning utsäges uttryckligen, att prövningen av dessa fall ankommer på
Konungen, varjämte förutsättningen för propositions avlåtande efter de
70 dagarnas utgång angivas så, att uppskov skulle »lända riket till men»
(i kommitterades förslag: »lända riket till avsevärt men»).

I herr Lindblads motion har erinrats om förefintligheten av sådana
ärenden, som ej vålla utskotten synnerligt arbete, men som vid propositioners
utarbetande kräva »ej så litet förarbete» inom Kungl. Maj:ts kansli.
Motionären framhåller olägenheten av att för dylika ärenden den föreslagna
tidsbegränsningen skulle bliva gällande, eventuellt till förfång för
viktigare ärenden, som eljest kunnat tidigare föreläggas riksdagen. Han
föreslår för den skull, att Kungl. Maj:ts rätt att efter den stadgade tiden

1 Här ej intagen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

13

framlägga propositioner för riksdagen skulle utsträckas jämväl till de fall,
där ett uppskov kunde lända riket till »olägenhet».

I likhet med kommitterade anser utskottet, att fastställandet av eu
bestämd tidpunkt, inom vilken kungl. propositioner böra vara till riksdagen
avlämnade, skulle möjliggöra eu planmässigare anordning av riksdagsarbetet
och därigenom medföra avsevärda lättnader i detta. A andra sidan
är det uppenbart, att möjligheten till undantag från tidsbegränsningen i
vissa fall måste hållas öppen. Men åt undantagsbestämmelserna får icke
givas en sådan formulering, att det med hela stadgandet åsyftade ändamålet
äventyras. Utskottet kan av detta skal icke ansluta sig till det av
herr Lindblad framlagda förslaget, som — utan att kunna helt tillgodose
det av motionären framställda önskemålet — synes ägnat att på ett sådant
sått utvidga undantagsbestämmelsen, att snart sagt vilken proposition som
helst skulle falla under densamma. Den av Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen
motsvarar däremot enligt utskottets mening väl det med stadgandet
avsedda syftemålet och överensstämmer till sin sakliga innebörd
med vad kommitterade föreslagit, på samma gång den i formellt avseende
synes äga något företräde. Utskottet ansluter sig alltså till den kungl.
propositionen i denna del. Med avseende på den normala propositionstid
ens längd vill utskottet icke motsätta sig den utsträckning till 70 dagar
i st. f. de av kommittén förordade 60, som Kungl. Maj:t funnit nödvändig.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om vad kommitterade
yttrat med avsende på det stundom framställda önskemålet därom,
att statsverkspropositionen måtte göras så vitt möjligt fullständig. I likhet
med kommitterade finner utskottet — särskilt med hänsyn tagen till
den jämförelsevis långa tidrymden mellan tiden för statsregleringens upprättande
och dess ikraftträdande —, att det icke lärer vara möjligt att på
ett så tidigt stadium förutse alla de behov, som kunna göra sig gällande
under det ifrågavarande budgetåret, att definitiva framställningar "rörande
samtliga utgifter ävensom rörande sättet för anskaffande av erforderliga inkomstmedel
skola kunna framläggas vid riksdagens öppnande. Införande av
grundlagsbestämmelse, åsyftande att uttryckligen begränsa framställningar
i budgetfrågor till statsverkspropositionen, har utskottet fördenskull liksom
kommitterade icke kunnat förorda. I likhet med dessa vill utskottet emellertid
starkt betona angelägenheten av, att statsverkspropositionen göres i
möjligaste mån fullständig.

Utskottet förbiser icke, att, därest Kungl. Maj:ts av utskottet förordade
förslag, dels med avseende på tiden för riksdagens sammanträdande,
dels med avseende på tid för propositioners avlämnande av riksdagen
bifallas, i viss mån ökade krav måste ställas på de organ, som hava

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

att medverka vid de kungl. propositionernas upprättande, och att dessa
krav ytterligare ökas, i den mån det av utskottet uttalade önskemålet om
statsverkspropositionens fullständigande förverkligas. Det vill dock synas
utskottet, att, som koinmitterade redan uttalat, de egentliga svårigheterna
kornme att möta under själva övergångsåret.

Föränd- De förslag till förändringar i riksdagens arbetssätt, som föreligga,

riksdagens kunna uppdelas i dels sådana, som åsyfta att underlätta eller påskynda
arbetssätt, utskottens förberedande handläggning av riksdagsärendena, dels sådana som
avse direkt minskning i riksdagens arbetsbörda. I det förra hänseendet
hava dels föreslagits ändringar i utskottens organisation, dels åtgärder för
att hastigare bringa utskotten i funktion, snabbare tillhandahålla dem deras
arbetsmaterial eller i vissa avseenden omgestalta deras arbetssätt.

Ändringar Efter en jämförelse mellan den arbetsbörda, som för närvarande

1 organisa- vilar på de olika ständiga utskotten, hava koinmitterade kommit till det retion.
sultatet, att lagutskottet — trots den överflyttning av vissa ärenden till
andra utskott, som 1909 ägde rum — alltjämt torde utgöra det mest
arbetstyngda av riksdagsutskotten. Särskilt vid de senaste riksdagarna
har det visat sig för utskottet svårt eller omöjligt att inom den normala
riksdagstiden medhinna behandlingen av de till utskottet överlämnade
frågor. Då detta förhållande i icke oväsentlig mån medverkat till den
starka anhopningen av ärenden mot slutet av riksdagstiden, togo kommitterade
under övervägande olika möjligheter i syfte att på ett varaktigt
sätt bereda lagutskottet lättnad i dess arbete.

Härom yttrar kommittén i sitt betänkande:

»I anledning av väckt motion föreslog konstitutionsutskottet vid 1900
års riksdag en uppdelning av lagutskottet på två helt och hållet skilda
utskott, av vilka det ena huvudsakligen skulle handlägga frågor rörande
civil-, kriminal- och kyrkolag, medan det andra utskottet skulle behandla
frågor rörande övriga av Konung och riksdag gemensamt stiftade lagar
och författningar, som icke tillhörde annat utskotts behandling. Förslaget
blev emellertid ej av riksdagen antaget.

De invändningar, som vid nämnda förslags behandling i kamrarna
framfördes mot detsamma, gingo bland annat ut därpå, att förslaget icke
angåve någon klar och bestämd samt i övrigt lämplig grund för fördelning
av ärendena mellan de båda lagutskotten. I likhet med vad däri
framhölls hysa även vi den meningen, att det är förenat med synnerliga
svårigheter att utfinna en dylik fördelningsgrund. Att på det sätt draga
gränsen mellan de båda utskottens arbetsområden, att man till det ena

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 13.

15

lagutskottet, i anslutning till den tanke, som låg till grund för 1900 års
förslag, hänvisar frågor om lagar, varöver lagrådet har att yttra sig, och
till det andra lagutskottet frågor om annan, till övriga utskotts hehandlig
icke hörande lagstiftning, är olämpligt redan av den anledning, att
vid en sådan uppdelning av arbetsområdet det senare lagutskottet icke
erhölle tillräckligt arbetsmaterial. För att vinna en jämnare arbetsfördelning
mellan två lagutskott måste för den skull även de lagfrågor, som
hänföra sig till civil-, kriminal- och kyrkolag, uppdelas. Att i grundlagen
verkställa eu sådan fördelning är dock knappast möjligt, och fördelningen
finge i varje fall en godtycklig karaktär. Vi hava alltså icke
kunnat förorda en lösning i sådan riktning. Än mindre hava vi kunnat
ansluta oss till den någon gång framförda tanken att till lättnad i lagutskottets
arbete inom detsamma skulle anordnas en sådan ärendenas förberedande
handläggning på avdelningar, som brukas inom vissa andra
utskott. Lagärenden äro nämligen av den art, att en dylik förberedande
behandling å avdelningar i regel säkerligen icke skulle medföra någon
egentlig besparing av tid. För de utskottsledamöter, vilka ej deltagit i
avdelningsbehandlingen, skulle det, då ärendet upptoges i utskottets plenum,
i många fall bliva nödvändigt att återupprepa hela den föregående
granskningen, och den påräknade arbetsbesparingen bleve vid sådant förhållande
ingen.

Under senare tid har av lagutskottet i ei ringa utsträckning tilllämpats
det förfaringssättet, att vid behandlingen av en del ärenden vissa
suppleanter tjänstgjort i stället för motsvarande antal ordinarie ledamöter,
vilka i stället fått helt ägna sig åt andra frågor tillsammans med erforderligt
antal suppleanter. På så sätt har lagutskottet i vissa frågor arbetat
på två linjer. De båda »avdelningarna» av utskottet hava emellertid
ej kunnat arbeta samtidigt, då varje avdelningsmöte för sig varit att
betrakta som sammankomst av utskottet in pleno. Den berörda anordningen
har också medfört en stark arbetsbelastning för både ledamöter och
suppleanter.

Av representanter för lagutskottet, med vilka vi överlagt i förevarande
fråga, har framförts deri tanken, att — med utveckling av berörda
praxis — lagutskottets ledamotsantal lämpligen skulle kunna fördubblas,
i syfte att utskottet skulle kunna arbeta på två avdelningar,
vilka var för sig hade att avgiva utlåtanden till kamrarna. I plenum
skulle lagutskottet endast sammanträda för att verkställa indelningen av
ledamöterna på de båda avdelningarna samt för att bestämma huru de
till utskottet remitterade ärendena skulle fördelas på avdelningarna.

Den sålunda framförda tanken hava vi funnit beaktansvärd. Genom

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

ett förverkligande av densamma skulle de svårigheter kunna undvikas,
som måste vara förenade med ett fastslående i grundlag av en avgränsriing
mellan två olika lagutskott. Vi hava emellertid icke ansett oss kunna
förorda en grundlagsändring i sådan riktning, att ett utökat lagutskott
självt skulle få avgöra, vilka ledamöter och suppleanter skulle tjänstgöra
i de båda avdelningarna av utskottet. Aven om sådana bestämmelser
skulle kunna träffas, att fördelningen inom utskottet i partihänseende
skedde efter proportionella grunder så kan dock ej skapas garanti för,
att icke de båda avdelningarna skulle bliva ensidigt sammansatta ur andra
synpunkter. Då varje avdelning skulle äga samma initiativrätt som utskottet
och utöva dess befogenheter i övrigt, synes det oss fördenskull
riktigast, att ledamöterna i varje särskild avdelning av ett utökat lagutskott
väljas av kamrarna.

Med den uppfattningen, att kamrarna böra vidtaga en definitiv fördelning
av ledamöterna inom ett förstärkt lagutskott, är det tydligen ur
reell synpunkt av mindre betydelse, om man har ett lagutskott, som i
samlat plenum fördelar ärendena mellan två självständiga avdelningar
av utskottet, eller om det väljes tvä lagutskott, vilka förenade sammanträda
för att sins emellan fördela de till båda utskotten gemensamt från
kamrarna remitterade ärendena, men som i övrigt fungera fullt självständigt.
Båda alternativen erbjuda ur formell synpunkt vissa svårigheter,
men vi hava funnit det senare dock vara lättast att inpassa i riksdagsordningen,
vadan vi ock ansett oss böra förorda detsamma.»

De av kommitterade i överensstämmelse med ovan återgivna uttalande
framlagda förslagen till ändringar i § 53 regeringsformen samt §§
37 och 42 riksdagsordningen hava av Kung!. Maj:t i oförändrad form förelagts
riksdagen. Utskottet, som delar kommitterades och Ivungl. Maj:ts
uppfattning angående angelägenheten av att bereda lagutskottet lättnad i
dess arbete, har tagit i betraktande de olika utvägar för frågans lösning,
som dels i kommitterades betänkande, dels i vid detsamma fogade reservationer
vidrörts, och därvid, på av kommitterade anförda grunder, funnit
den av dem föreslagna lösningen böra förordas. Vad särskilt vidkommer
tanken att, med fasthållande i övrigt vid kommitterades förslag, åt kamrarna
överlåta beslutanderätten i frågan, till vilket av de två lagutskotten
ett ärende bör hänvisas, så torde en dylik anordning dels i praktiken
medföra stora svårigheter, dels icke vara ägnad att till fullo förverkliga
det önskemål, för vars skull den ifrågasatts, nämligen att karm arna själva
skulle få »hålla i sin hand utformningen av blivande praxis». I de fall,
där den ifrågasatta anordningen vore av behovet påkallad, d. v. s. där det
kunde väntas, att inom kamrarna andra meningar än i de förenade lagut -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

17

skotten skulle göra sig gällande rörande remisser, torde det nämligen lätt
kunna inträffa, att kamrarna, där fråga är om propositioner, skulle komma
att stanna i olika meningar. I sådana fall —. som för den blivande praxis
givetvis bleve av allra största betydelse — skulle det således varken bliva
lagutskotten eller kamrarna, utan (enligt § 37 mom. 4 riksdagsordningen)
konstitutionsutskottet, som finge att, utan stöd av vare sig speciell sakkunskap
eller några som helst föreskrifter, träffa avgörande. Ännu större svårigheter
skulle givetvis uppstå, därest den ena kammaren beslöte att till lagutskottet
nr 1 hänvisa motioner i ett visst ämne, medan den andra kammaren
hänvisade i samma ämne väckta motioner till lagutskottet nr 2.

Med avseende på det av utskottet, liksom av kommitterade och
Kungl. Magt, föreslagna tredje momentet i § 42 riksdagsordningen anser
sig utskottet böra betona, att den prövning, som riksdagens utskott jämlikt
§ 7 i de reglementariska föreskrifterna för riksdagen företaga av frågan,
huruvida ett till visst utskott hänvisat ärende »tillhör» dettas »befattning»
eller ej, bör tillkomma varje lagutskott för sig, ej båda i förening. Samtliga
de ärenden, som av kamrarna hänvisats till lagutskotten, böra sålunda
av dem å de gemensamma sammanträdena fördelas mellan det första och
det andra utskottet, och först därefter tillkommer det vart och ett av dessa
utskott att ur nyss nämnd synpunkt pröva de ärenden, som det fått sig
tilldelade. — Med den hänvisning till §§ 45, 48 och 49 riksdagsordningen)
som i det ifrågavarande momentet förekommer, har, såsom de kommitterade
framhållit, avsetts, att för de gemensamma sammanträdena skall i
motsvarande tillämpning gälla vad i sagda lagrum föreskrives om tid, inom
vilken utskott skall sammanträda, om val av ordförande och vice ordförande
hos utskott samt av vem ordet skall föras, innan sådant val skett,
om utseende av sekreterare och annan betjäning hos ständigt utskott, om
omröstning samt om expeditioners underskrivande. För så vitt undantagsvis
yttranden till kamrarna från de gemensamma sammanträdena skulle
ifrågakomma, exempelvis rörande avlöning av kansli- och vaktbetjaning,
bör därom gälla vad i § 45 mom. 3 föreskrives om utskotts yttrande
och i § 48 andra stycket angående skiljaktig mening i fråga om sådana
yttranden.

Kommitterade hava i det nu förevarande spörsmålet även erinrat om
att_ därest förslaget om inrättande av ett nytt lagutskott vinner bifall,
visst tillägg bör göras till de reglementariska föreskrifterna för riksdagen,
i syfte att angiva vilka av de bland dessa föreskrifter, som skola äga tilllämpning
å de för lagutskotten gemensamma sammanträdena. Ifrågavarande
tillägg, varom konstitutionsutskottet icke har att uttala sig, skulle
enligt koinmitterades mening lämpligast kunna ske genom att i en ny
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 12 käft. (Nr 13.) 3

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Dtskotts salen.

paragraf utsäges, att vad som i §§ 5, 6 och 10 stadgas jämväl skall gälla
om sådant gemensamt sammanträde av lagutskotten, som avses i § 42
mom. 3 riksdagsordningen. Frågan torde böra upptagas till behandling,
sedan definitivt beslut fattats beträffande de föreslagna grundlagsändringarna.

I samband med ett nytt lagutskotts inrättande hava koramitterade
och Kungl. Maj:t föreslagit, att till behandling av lagutskott skola återföras
vissa ärenden, som nu tillhöra jordbruksutskottet, men tidigare handlagts
av lagutskottet. Häi^om yttra koramitterade: »Då jordbruksutskottet
år° 1909 inrättades för att övertaga beredningen av åtskilliga frågor, som
förut tillhörde annat utskott, överflyttades till jordbruksutskottet en del
ärenden från lagutskottet, vilket sistnämnda utskott i särskilt hög grad
var i behov av lättnad. Inrättas ytterligare ett lagutskott, föreligger
icke vidare anledning att med hänsyn till ett sadant behov från lagutskottens
arbetsområde avskilja samtliga ovan oinförinälda, jordbruksutskottet
nu tillagda frågor. Bland dessa torde särskilt sådana, som
nära sammanhänga med den allmänna privaträtten böra ifrågakomma att
återföras till behandling av lagutskott. Hit höra i första hand frågor
rörande vattenrättslagstiftningen samt skiften och jord styckningar. Aven
skulle kunna ifrågasättas att till lagutskottsbehandling återföra ärenden
rörande jakt och fiskerätt. Det synes'' emellertid vara mest välbetänkt att
begränsa överflyttningen till de ärenden, som stå i ett särskilt intimt
samband med den allmänna civilrätten, nämligen vattenrättsfrågorna och
frågorna om skiften och jordstyckningar ävensom de därmed besläktade
och* i grundlagen för närvarande med dem sammanförda frågorna om
skatteköp och avvittringar samt vad därmed sammanhänger. Vi hava därför
velat föreslå, att nu berörda frågor överföras till lagutskottens arbetsområde.
Härigenom beredes även åt jordbruksutskottet en efter vad erfarenheten
visat icke obehövlig lättnad i dess arbete».

Den av kommitttrade uttalade tanken, att vissa ärenden, och i synnerhet
sådana som stå i ett särskilt intimt samband med den allmänna
civilrätten, böra återföras till lagutskotts handläggning, synes utskottet
vara riktig. I fråga om överflyttningens lämpligaste omfång kunna visserligen
delade meningar råda. Utskottet har emellertid funnit övervägande
skäl tala för bifall till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget.

Herrar Hallendorft och Kaijser hava påyrkat sådan ändring i § 37
riksdagsordningen, att valen till de ständiga utskotten skulle ske inom två
dagar och valen till de tillfälliga inom fyra dagar efter riksdagens öppnande.
Denna frist är enligt utskottets mening för kort, för att nödiga

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

19

förberedelser för valen inom den skulle kunna vidtagas, i all synnerhet
vid den första riksdagen efter det en kammare blivit genom allmänna val
förnyad. Motionärernas yrkande härutinnan står för övrigt i närmaste
samband med deras förslag om en avsevärd inskränkning i motionstiderna,
vilket förslag utskottet, på nedan anförda skäl, icke kunnat biträda, och
torde, därest sistnämnda yrkande av riksdagen ej bifalles, icke i nämnvärd
mån bidraga till underlättande av riksdagens arbete. Utskottet vill,
i likhet med kominitterade, i detta sammanhang erinra därom, att kamrarna
äro oförhindrade att företaga utskottsvalen inom kortare tid än de
sex dagar, varom riksdagsordningen talar, och att så även i praxis skett,
i den mån det utan olägenhet låtit sig göra. — Däremot vill utskottet
tillstyrka det av kominitterade väckta och av Kungl. Maj:t för riksdagen
framlagda förslaget om sådan ändring i stadgan om utskottsvalen, att val
av suppleanter må förrättas å samma dag som val av ordinarie ledamöter
i utskottet ägt rum, därest icke någon ledamot i den kammare, som verkställer
valet, framställer yrkande om suppleantvalets uppskjutande till annan
dag. Härigenom skulle otvivelaktigt en viss besparing av tid kunna vinnas.

Vad därnäst vidkommer ändringar i motionstiderna, så vill utskottet
erinra därom att redan 1915 års konstitutionsutskott, med anledning av
väckt motion, uttalade sig för införande av en bestämd motionstid jämväl
för grundlagsfrågor. Härvid yttrade utskottet bl. a. följande:

»Sedan år 1909 frågor rörande kommunallagstiftningen överförts till
konstitutionsutskottets förberedande handläggning, och då statsrådsprotokollen,
vilkas granskning ankommer på utskottet, år från år svällt till allt
vidare omfång, har utskottets arbetsbörda på senare år så avsevärt vuxit,
att utskottets arbetstid numera plägar vara fullt upptagen under hela den
tid, riksdagen är samlad. Erfarenheten har ock att framvisa mer än ett
exempel därpå, att i riksdagens sista tid inkomna grundlagsförslag inverkat
i hög grad störande på konstitutionsutskottets arbete. Det ligger
även i öppen dag, att den utredning, som kan ägnas de sent avgivna motionerna,
blir mindre god och fullständig än eljest behövt vara fallet, vilket
givetvis, då det rör ämnen av grundlagsfrågors grannlaga natur, är så
mycket, betänkligare. Härtill kommer, att handläggningen av tidigare till
utskottet hänvisade men ej slutbehandlade frågor lätteligen kan av nu berörda
anledning bliva lidande. Utskottet anser fördenskull, att fastställande
av viss motionstid i grundlagsfrågor skulle vara till avsevärt gagn
såväl för konstitutionsutskottet självt, vilket för närvarande är det enda
av riksdagens utskott, som ej åtnjuter förmånen att kunna räkna på en
bestämd motionstid, som ock för den arbetsprodukt, utskottet kan under -

Motions tiderna.

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

ställa kamrarna. Att ett underlättande och påskyndande av utskottets arbete
ävenledes måste i sin mån fördelaktigt inverka på riksdagsarbetet i
stort, särskilt genom att lätta på den arbetsmängd, som mot slutet av kamrarnas
samvaro plägar hopa sig, är uppenbart.»

Under åberopande av detta uttalande av 1915 års konstitutionsutskott
hava kommitterade, liksom också Kungl. Maj:t, förordat en bestämmelse därom,
att motioner i grundlagsfrågor skola avgivas inom fyrtio dagar från riksdagens
öppnande. Till stöd för denna hemställan hava kommitterade ytterligare
anfört:

»För vår del vilja vi, vad beträffar olägenheterna av införandet av
viss motionstid i grundlagsfrågor, först erinra därom, att sådana egentligen
endast kunna tänkas uppstå vid den riksdag, som omedelbart föregår nyval
till andra kammaren. Ty därest vid första eller andra riksdagen i treårsperioden
framförandet av motion i en grundlagsfråga ej skulle medhinnas,
behöver därav i normala fall icke uppstå försening av frågans slutliga
behandling, eftersom grundlagsförslag ej kan bliva definitivt antaget förrän
efter nyval till andra kammaren. Och skulle trängande behov att väcka
en motion i grundlagsfråga inträda efter utgången av stadgad motionstid,
så torde detta i allmänhet kunna antagas bero på någon under riksdagen
inträffad händelse, vilket förhållande ju berättigar till väckande av motion
när som helst under riksdagens lopp. Konstitutionsutskottets initiativrätt
i grundlagsfrågor, vari vi icke tänka oss någon inskränkning, öppnar ju
ock en möjlighet att utan hinder av viss motionstid inom riksdagen framföra
förslag angående ändring i grundlagarna.

Vidare vilja vi framhålla, att det icke kan stå i god överensstämmelse
med införandet av en särskild propositionstid — såsom vi ovan
föreslagit — att låta väckandet av motion i grundlagsfrågor vara alldeles
obundet av varje tidsbegränsning.»

På de dels av konstitutionsutskottet 1915, dels av kommitterade anförda
skäl får utskottet även i denna del förorda det av Kungl. Maj:t
väckta förslaget.

Beträffande därefter avgivandet av motioner i frågor, vilka tillhöra
ständigt utskotts behandling, men som icke hänföra sig till efter riksdagens
öppnande avlämnad kungl. proposition, har kommittén ansett, att någon
inskränkning i den nuvarande motionstiden icke kan ifrågakomma. Ej
heller har den ifrågasatt någon förkortning av motionstiden för frågor tillhörande
tillfälligt utskotts handläggning. Däremot hava herrar Hallendorff
och Kaijser föreslagit, att motionstiderna skulle inskränkas till, för båda
dessa kategorier, fyra dagar. Också i detta avseende delar utskottet kommitterades
uppfattning. Motionärerna synas hava utgått därifrån, att mo -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

21

tioner alltid böra kunna utarbetas före riksdagens början, men förbise
härvidlag enligt utskottets mening, dels att motioner ofta förutsätta ett
samrådande mellan olika ledamöter av riksdagen, vartill tillfälle ofta icke
kan vinnas löpe riksdagens öppnande, dels att det för motionernas utarbetande
erforderliga materialet för i landsorten bosatta riksdagsmän mången
gång ej är tillgängligt i deras respektive hemorter. Utskottet har
därför ej kunnat tillstyrka den av motionärerna föreslagna ändringen i
§ 55 riksdagsordningen.

Vidkommande slutligen motioner, som föranledas av efter riksdagens
öppnande avlämnad kungl. proposition, hava kommitterade haft under överyägande
frågan om en omläggning av motionstiden.

Härom yttra kommitterade: »Den nu stadgade tiden, femton dagar
från propositions avlämnande i kammare, har synts oss vara onödigt långt
tillmätt i normala fall, medan den stundom måste anses vara väl knapp.

Aven om det är uppenbart, att utskotten icke under alla omständigheter
kunna avvakta utgången av motionstiden före avgivandet av
betänkande över till dem hänvisade kungl. propositioner, torde ett utskott
•dock i allmänhet vilja invänta motionstidens utgång. En förkortning av
den nuvarande motionstiden skulle därför i normala fall vara till nytta
för utskottsarbetets påskyndande. Då fråga åter är om propositioner av
synnerlig omfattning liksom då proposition avgives strax före de övliga
påskferierna eller vid sådan tidpunkt, att den stadgade motionstiden skulle
komma att utlöpa under helg, kan även en tid av femton dagar vara väl kort
för motions utarbetande. Därest kammare tillerkännes rätt att i särskilda
fall medgiva en förlängning av motionstiden, synes det icke böra möta några
mera vägande betänkligheter att låta motionstiden i regel utgå vid det kammarsammanträde,
som följer näst efter tio dagar från propositions avlämnande
i kammare. Den förlängning, som kammare skulle äga medgiva, synes lämpligen
böra bestämmas så, att motionstiden utgår senast vid det kammarsammanträde,
som följer näst efter tjugo dao-ar från propositionens avlämnande.

Någon fara för att kammare skall utan tillräckliga skäl använda sin
rätt att utsträcka motionstiden, torde man ej behöva räkna med. Erinras
må, att kammare nu kan för särskilt fall medgiva, att motion i ämne,
som tillhör tillfälligt utskotts behandling, må väckas senare än de normala
tjugo dagarna efter riksdagens öppnande. Något missbruk av detta stadgande
har ej förekommit. Vidare må framhållas, att det ju ligger i kamrarnas
eget intresse att ej onödigtvis och i allt för stor utsträckning medgiva
förlängning av motionstiden.»

Herr Lindhagen åter anser över huvud taget en begränsad motionstid
i frågor, som föranledas av under riksdagen avlämnade propositioner,

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

olämplig. Den inskränker enligt hans mening alltför mycket »riksdagsledamöternas
möjlighet att sätta sig in i sakerna och väcka de förslag som
för deras allsidiga belysning kunna ifrågakomma.» Motionären har fördenskull
föreslagit, »att motionstiden med anledning av under riksdagen inkomna
propositioner borttages, eller, om detta icke kan bifallas, den nuvarande
motionstiden av femton dagar bibehålies med den förändring, att,
om ej plenum infaller på femtonde dagen, motionstiden skall utgå å den dag,
plenum näst därefter hålles, och att påskferier ej medräknas i motionstiden.»

Viss tid för avlämnande av sådana motioner, som här avses, bör
enligt utskottets mening av praktiska skäl alltjämt bibehållas, då nämligen
därigenom planmässigheten i utskottens arbete i väsentlig mån underlättas.
Införandet av en särskild propositionstid synes dessutom — på sätt som i
fråga om motioner i grundlagsfrågor redan av kommitterade framhållits —
böra föranleda, att motionstiden icke för någon grupp av frågor göres obegränsad.
Vad åter vidkommer de olika förslag, som föreligga, anser utskottet
obestridligt, att Kungl. Maj:ts förslag är ägnat att i sin mån motverka för
riksdagsarbetets gång hinderliga dröjsmål. Vad å andra sidan angår de
av herr Lindhagen uttalade önskemålen, kan utskottet icke finna annat än
att de lika väl och — i vissa fall — bättre tillgodoses genom ett bifall
till Kungl. Maj:ts proposition än till det av honom subsidiärt framställda
yrkandet" om ''bibehållande, med en mindre modifikation, av nu gällande
bestämmelser. Utskottet anser sig därför böra hemställa, att riksdagen
måtte, med avslag å herr Lindhagens yrkande, bifalla, vad Kungl. Maj:t
i detta hänseende föreslagit.

Med avseende på den tid, inom vilken förslag om motionstidens förlängning
från tio till tjugo dagar bör väckas, har Kungl. Maj:t, i enlighet
med kommitterades hemställan, föreslagit bestämmelse därom, att dylik
fråga bör väckas senast vid det sammanträde, som äger rum näst efter
det, då vederbörande proposition avlämnats, samt beslut i frågan fattas
senast vid det närmast därefter följande sammanträdet. Herr Lindblad anser
den frist, som föreslagits för väckande av förslag om motionstidens förlängning,
vara alltför kort och föreslår därför dess utsträckning till det sammanträde,
som infaller näst efter 5 dagar från propositionens avlämnande.

Det är enligt utskottets mening angeläget såväl för dem av kamrarnas
ledamöter, vilken i ett fall av nu ifrågavarande art ämna väcka motioner,
som för vederbörande utskott att snarast möjligt få bestämt, huruvida
förlängd motionstid skall tillämpas eller ej. Med den av herr Lindblad
ifrågasatta anordningen skulle det däremot, under förutsättning att
nu gällande praxis beträffande kammarplenas fördelning å de olika veckodagarna
alltjämt bibehålies, kunna inträffa, att det beslut, varom nu är fråga,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

23

ej bleve fattat förrän åtta dagar efter propositionens"avlämnande. Utskottet
har icke heller känt sig övertygat om att något större behov av den art, som
i den ifrågavarande motionen antytts, skulle föreligga. Kungl. Maj:ts förslag
är enligt utskottets mening i detta avseende tillfyllestgörande. — Vad
därnäst angår herr Lindblads förslag angående bestämmelse om att sådant
beslut, varom nu är fråga, skall vara bindande för båda kamrarna, finner
utskottet fördelarna av en dylik anordning vara alltför ringa för att motivera
särskilda bestämmelser i grundlag därom och för att motväga de

. o o o

principiella betänkligheter, som måste göra sig gällande gentemot tanken
att låta den ena kammaren besluta för den andras räkning, tilläventyrs
i strid med av den sistnämnda redan fattat beslut.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra instämma i det av
kommitterade uttalade önskemålet, att alltid de kungl. propositionerna samtidigt
med avlämnandet till riksdagen i tryck utdelas till kamrarnas
ledamöter.

Spörsmål rörande utskottens arbetssätt hava upptagits dels av herrar
Hallendorff och Kaijser, dels ock, utan direkt samband med frågan om lättnader
i riksdagens arbete, av herr Lindhagen. Herrar Hallendorff och
Kaijser hava framfört tanken på en utsträckning av utskottens arbetstid och
en omreglering av förhållandet mellan utskottens och kamrarnas sammanträden,
varigenom enligt deras uppfattning större arbetsresultat skulle kunna
ernås. Utskottet vill icke förneka, att vissa av de synpunkter, som av
motionärerna utvecklats, förtjäna beaktande, men har, då hithörande frågor
ej tillhöra konstitutionsutskottets handläggning och motionärerna dessutom
icke i detta avseende framställt något bestämt yrkande i annan mån än att
den ifrågasatta omregleringen utgör en av förutsättningarna för den av dem
föreslagna höjningen av riksdagsmännens arvoden, icke haft anledning att
ingå på ett närmare dryftande av deras program. — Herr Lindhagen har
i sin motion föreslagit bestämmelser av sådant innehåll, att den utskotten
medgivna rättigheten att företaga utvidgningar i av motionärer framställda
yrkanden skulle utsträckas att gälla jämväl minoriteter inom utskotten.
Utskottet delar motionärens uppfattning, att nu gällande bestämmelser äro
ägnade att medföra vissa olägenheter. Då utskottet icke dess mindre anser
sig böra avstyrka motionen i denna del, är det därför, att motionären icke
på något sätt antytt, huru han tänkt sig de ifrågasatta bestämmelserna
utformade. En dylik utformning torde vara förenad med åtskilliga svårigheter,
och utskottet har icke varit i tillfälle att ägna spörsmålet den
grundliga prövning, som skulle möjliggöra framläggandet av ett förslag
till för frågans lösning erforderliga grundlagsändringar.

Frågor

rörande

utskottens

arbetssätt.

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Minskning
av kamrarnas
arbetsbörda.

Till åstadkommande av lättnad i riksdagens arbetsbörda syftar
herr Clasons förslag, som går ut därpå, att den åt kamrarna tillerkända
rättigheten att utan remiss till utskott avslå vissa motioner skulle)
utsträckas till att gälla även sådana under ständigt utskotts handläggning
fallande motioner, »som med enahanda yrkande förevarit vid riksdag
under samma treårsperiod utan att av någondera kammaren bifallas».;
Till stöd för sin hemställan har motionären bland annat bifogat en redogörelse
för »kamrarnas rättigheter med avseende på väckta motioner i åtskilliga
främmande representationer», utvisande att flertalet av dessa äga
en vida större »rätt att bestämma över sitt arbetsmaterial» än den svenska
riksdagen. Utskottet vill i detta hänseende, med instämmande i vad kommitterade
yttrat, erinra därom, att »de regler, som i detta hänseende förekomma
i utländska parlament, ofta sammanhänga med arbetsformer, vilka
starkt skilja sig från den svenska riksdagens». Att utan en avsevärd omlä^srnino-
av riksdagens arbetsformer genomföra en förändring i den av
motionären antydda riktningen skulle sannolikt icke visa sig ändamålsenligt.
Dessa arbetsformer försvåra nämligen i hög grad den — låt vara summariska
— föregående prövning, som utgör förutsättningen för tillämpning av rätten
till avslag utan utskottsbehandling. Härvidlag bör särskilt den omständigheten
beaktas, att motioner sällan föreligga i tryck vid den tidpunkt,
då kammare enligt § 58 riksdagsordningen är skyldig att besluta om remiss
till utskott. Detta förhållande utgör enligt utskottets mening eu av anledningarna,
varför den redan nu förefintliga rätten att utan remiss avslå sådana
motioner, som tillhöra tillfälligt utskotts handläggning, så ytterst sällan
begagnas, och det syneä icke troligt, att förhållandet skulle bliva ett
annat, därest sådan rätt, på sätt nu föreslagits, infördes även för vissa
under ständigt utskotts behandling hörande motioner. — Härtill kommer
slutligen, att den föreslagna grundlagsbestämmelsen sannolikt skulle bliva
utan större praktisk betydelse även av den anledningen att den mycket
lätt skulle kunna kringgås därigenom, att vederbörande motionär gjorde
en mindre, kanske endast formell ändring i avfattningen av sitt yrkande,
varav skulle följa, att detta yrkande icke kunde avvisas såsom »enahanda»
med det förut framförda. Utskottet har fördenskull icke funnit sig kunna
tillstyrka den av herr Clason väckta motionen.

Slutligen har utskottet förehaft den av herrar Hallendorff och Kaijser
väckta frågan om vissa andra åtgärder för att minska kamrarnas arbetsbörda,
närmast i syfte att därigenom möjliggöra den utökning av utskottens
arbetstid, vilken motionärerna, såsom ovan nämnts, framhållit som
önskvärd. Motionärerna hava nämligen föreslagit, att riksdagen i syfte att
möjliggöra utskottssammanträden även på plenidagarnas förmiddagar ville

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13. 25

genom underdånig skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
framläggande för nästkommande års riksdag av förslag rörande skälig begränsning
ao kammardebatternas längd. — Rörande de regler, som vid
den ifrågasatta inskränkningen i kammardebatterna skulle tillämpas, hava
motionärerna emellertid endast lämnat knapphändiga antydningar. Utskottet
anser sig icke på grundvalen av dessa kunna upptaga en fråga av så
grannlaga natur och kan därför icke förorda någon skrivelse till Kungl.
Maj:t i ämnet.

Under det nu förevarande spörsmålets behandling, såväl inom kamrarna
vid föregående riksdagar och inom kommittén som även inom utskottet,
hava åtskilliga förslag till en mera genomgripande omläggning av
riksdagens arbetssätt i den ena eller andra riktningen förevarit. Rörande
dessa spörsmål har emellertid utskottet icke för närvarande velat uttala
sig. De kunna ännu icke anses föreligga i tillräckligt utrett skick, och
utskottet har — i det läge vari frågan sålunda nu befinner sig — icke i
något avseende ansett sig böra gå utöver de förslag i ämnet, som på
grundval av kommitterades betänkande av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen.
Utskottet vågar icke hoppas, att de reformer, som utskottet sålunda
— till alla delar i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition — förordat,
skola vara ägnade att, därest de vinna riksdagens bifall, tillfullo avhjälpa
förefintliga olägenheter. För ett bifall till dessa smärre reformer böra
dock enligt utskottets mening de förhoppningar, som tilläventyrs knytas till
förslag av annan innebörd och räckvidd, icke få stå hindrande i vägen.
Dessa reformer torde i varje fall allesammans i någon mån kunna bidraga
till beredande av lättnader i riksdagens arbete, och deras antagande utgör
givetvis intet hinder för att framdeles, om så befinnes lämpligt, upptaga
spörsmålet om en mera vittgående omgestaltning av riksdagens arbetsformer.
Om beskaffenheten av de åtgärder, som i detta syfte kunna ifrågakomma,
synes tvärtom ett bättre grundat omdöme kunna vinnas, sedan
erfarenheten fått utvisa, vilka resultat som med de nu föreslagna förändringarna
kunna ernås.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, och med avslag dels å herr Lindblads motion,
dels å herrar Hallendorffs och Kaijsers motion i vad
den avser ändring i §§ 37 och 55 riksdagsordningen,
dels ock å herr Lindhagens motion i vad den avser ändring
i § 55 riksdagsordningen måtte antaga såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling följande
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 12 käft. (Nr 13.)

4

4

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Ni 13.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 49 och 53 regeringsformen samt § 2, § 37 mom \,
§ 42, § 43 mom. 2, § 54, § 55 och § 58 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 49.

Riksdagen representerar svenska
folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger rikets
ständer, tillkomma hädanefter
riksdagen. Den fördelas i två kamrar,
vilkas ledamöter väljas på sätt
riksdagsordningen och särskild av
Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag stadga. Kamrarna äga
i alla frågor lika behörighet och
myndighet; skolande riksdagen i
kraft av denna grundlag sammankomma
till lagtima möte varje år
den 15 januari, eller, om helgdag
då inträffar, dagen därefter; Konungen
dock obetaget att, emellan lagtima
riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

Hos urtima — — — samman*
han g.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett

statsutskott, ett bevillningsutskott,

(Föreslagen lydelse:)

§ 49.

Riksdagen representerar svenska
folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger rikets
ständer, tillkomma hädanefter
riksdagen. Den fördelas i två kamrar,
vilkas ledamöter väljas på sätt
riksdagsordningen och särskild av
Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag stadga. Kamrarna äga
i alla frågor lika behörighet och
myndighet; skolande riksdagen i
kraft av denna grundlag sammankomma
till lagtima möte varje år
den 10 januari, eller, om helgdag
då inträffar, dagen därefter; Konungen
dock obetaget att, emellan lagtima
riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

Hos urtima — — — sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett
statsutskott, ett bevillningsutskott,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

27

{Nuvarande lydelse:)

ett bankoutskott, ett lagutskott samt
ett jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som
i riksdagsordningen bestämmas.

A urtima — — — ärenden.

{Föreslagen lydelse:)

ett bankoutskott, två lagutskott samt
ett jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som
i riksdagsordningen bestämmas.

Å urtima — — — ärenden.

Riks dagsordningen.

§ 2.

Lagtima riksdag skall, i kraft av
rikets regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda varje år
den 15 januari eller, om helgdag
då inträffar, dagen därefter.

Urtima riksdag--— sam manhang.

§ 2.

Lagtima riksdag skall, i kraft av
rikets regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda varje år
den 10 januari eller, om helgdag
då inträffar, dagen därefter.

Urtima riksdag — — — sammanhang.

§ 37 mom. 1.

o

1. A varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett
lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, statsutskottet av tjugufyra,
bevillningsutskottet av tjugu, bankoutskottet
av sexton, lagutskottet av
sexton samt jordbruksutskottet av
sexton ledamöter, vilka vardera kammaren
till halva antalet inom sig
väljer; ankommande på kamrarnas
sammanstämmande beslut att, när
sådant finnes vara av nöden, tillsätta
särskilt utskott för upptagande
av frågor, som tillhöra stän -

§ 37 mom. 1.

o

1. A varje lagtima riksdag skola
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två
lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, statsutskottet av tjugufyra,
bevillningsutskottet av tjugo, bankoutskottet
av sexton, vartdera lagutskottet
av sexton samt jordbruksutskottet
av sexton ledamöter, vilka
vardera kammaren till halva antalet
inom sig väljer; ankommande på
kamrarnas sammanstämmande beslut
att, när sådant finnes vara av
nöden, tillsätta särskilt utskott för
upptagande av frågor, som tillhöra

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

(.Nuvarande lydelse:)

digt utskotts behandling, så och att,
därest utskott anmäler behov av förstärkning
i ledamöternas antal, sådant
bevilja.

§ 42.

1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning
av de, såsom icke tillhörande
annat utskotts behandling, från kamrarna
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av civil-, kriminal- och
kyrkolag, likasom ock av andra lagar
och författningar, som stiftas
av Konung och riksdag samfält.

2. Utskottet skall ock granska
justitieombudsmannens och militieombudsmannens
avgivna redogörelser,
ävensom deras ämbetsdiarier och
registratur, samt med utlåtande däröver
till riksdagen inkomma.

§ 43 mom. 2.

2. Utskottet åligger jämväl att meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av alla från kamrarna dit
hänvisade frågor, som angå stiftande,

(Föreslagen lydelse:)

ständigt utskotts behandling, så ock
att, därest utskott anmäler behov av
förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.

§ 42.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning
av de, såsom icke tillhörande
annat utskotts behandling, från kamrarna
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande
av civil-, kriminal- och
kyrkolag, likasom ock av andra lagar
och författningar, som stiftas
av Konung och riksdag samfällt.

2. Ett av lagutskotten skall ock
granska justitieombudsmannens och
militieombudsmannens avgivna redogörelser,
ävensom deras ämbetsdiarier
och registratur, samt med utlåtande
däröver till riksdagen inkomma.

3. Lagutskotten fördela å gemensamma
sammanträden sig emellan
de till dem hörande ärenden, och
skall i fråga om sådana sammanträden
tillämpas vad i 45, 48 och
49 §§ är rörande ständigt utskott
stadgat.

§ 43 mom. 2.

2. Utskottet åligger jämväl att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av alla från kamrarna
dit hänvisade frågor, som an -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

29

{Nuvarande lydelse:)

ändring, förklaring eller upphävande
av lagar och författningar rörande
hushållningen med allmänna och
enskilda skogar, om jakt och fiske,
om vattenrättsförhållanden, om skatteköp,
avvittringar, skiften och jordstyckningar
samt därmed sammanhängande
ämnen så ock angående
vägar och skjutsväsende.

§ 54.

Konungens skrivelser---

yttrande.

§55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må av
•riksdagsman i den kammare, han
tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande, eller om motionen
föranledes av kungl. proposition,
som efter öppnandet till riksdagen
avlåtits, inom femton dagar från
propositionens avlämnande i kammare.
Motion i ämne, som tillhör
tillfälligt utskotts behandling, må
väckas inom tjugu dagar efter riksdags
öppnande, kammare obetaget

{Föreslagen lydelse:)

gå stiftande, ändring, förklaring eller
upphävande av lagar och författningar
rörande hushållningen med
allmänna och enskilda skogar, om
jakt och fiske samt angående vägar
och skjutsväsende.

§54.

Konungens skrivelser----

yttrande.

Propositionerna höra vid lagtima
riksdag avlämnas inom sjuttio dagar
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är,
att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill
'' föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må av riksdagsman
i den kammare, han tillhör,
göras inom tio dagar från riksdags
öppnande, dock att motion i
grundlagsfråga må väckas inom fyratio
dagar frän öppnandet och motion,
som föranledes av kungl. proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen
avlåtits, sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från
propositionens avlämnande i kammare.
I sistnämnda fall äge likväl

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

att för'' särskilt fall medgiva, att sådan
motion även senare må väckas.

I grundlagsfrågor samt i frågor
som röra någondera kammaren enskilt,
sä ock i frågor, som av redan
inom någondera kammaren fattat
beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen
föranledas, må motion framställas,
så länge riksdagen är samlad.

Motion bör — — — sammanföras.

§ 58.

När proposition ’— --uppe hållas; Uppstår

fråga till vilket utskott
ett mål bör hänvisas, skall denna
fråga blott för det sammanträde, då
den väckt blivit, kunna läggas på
bordét, men vid det nästföljande

ovillkorligen ävgöräS;

0. 0.

(Föreslagen lydelse:)

kammare, därest den med hänsyn till
infallande helg eller ärendets synnerliga
omfattning finner sådant nödigt,
medgiva utsträckning av motionstiden,
dock längst till det sammanträde, som
infaller näst efter tjugu dagar från
propositionens avlämnaade, och må
fråga härom ej väckas senare än vid
sammanträdet näst efter det, då propositionen
avläts.

Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas
inom tjugu dagar efter riksdags
öppnande, kammare obetaget att för
särskilt fall medgiva, att sådan motion
även senare må väckas.

I frågor, som röra någondera
kammaren enskilt, samt i frågor,
som av redan inom någondera kammaren
fattat beslut eller annan under
riksdagen inträffad händelse
omedelbarligen föranledas, må motion
framställas, så länge riksdagen
är samlad.

Motion bör — — — sammanföras.

§ 58.

När proposition — — — uppehållas.

År inom kammare väckt fråga
om sådan utsträckning av motionstid,
som i 55 § första stycket sägs,
eller uppstår fråga till vilket utskott
ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga
blott för det sammanträde, då den
väckt blivit, kunna läggas på bordet,

Konstitutionsutskottet* utlåtande Nr 13.

3J

{Nuvarande lydelse:) {Föreslagen lydelse;)

men vid det nästföljande ovillkorligen
avgöras.

2:o) att herr Clasons motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

3:o) att den i herr Lindhagens motion under mom.
2 gjorda hemställan icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

4:o) att den i herrar Hallendorffs och Kaijsers motion
under mom. 3 gjorda hemställan icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

5:o) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val till

riksdagens utskott.

Härigenom förordnas, att 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val
till riksdagens utskott skall erhålla följande ändrade lydelse:

{Nuvarande lydelse:)

Vid val av suppleanter i utskott
skall vad här ovan är i fråga om
val av ledamöter stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Sådant val må ej förrättas å
samma dag, som val av ordinarie
ledamöter i utskottet ägt rum.

{Föreslagen lydelse:) ,

Vid val av suppleanter i utskott
skall vad här ovan är i fråga om val
av ledamöter stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Val av suppleanter må utsättas
att äga rum samma dag som kamt
mare väljer ordinarie ledamöter i utskott;
dock skall, därest någon ledamot
av kammaren det yrkar, suppleantvalet
uppskjutas till annan dag.

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 7 maj 1917.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

Reservationer:

vid punkt 2:o av herr Clason, och

vid punkt 3:o i frågan om motiveringen:

dels av herr Hellberg, som anfört:

»Det synes mig att utskottet i motiveringen till sitt avstyrkande
utlåtande över herr Lindhagens motion bort kunna uttala att ordalydelsen
i grundlagsbestämmelserna rörande utskottets befogenheter icke syntes
sätta något oöverstigligt hinder mot en sådan rätt jämväl för utskottens
minoriteter att i sina yrkanden gå utanför de framställda förslagens ram
som vore medgiven utskotten. Även om hittills ifrågavarande bestämmelser
tillämpats så, att denna rätt icke ansetts böra tillkomma minoriteterna, så
torde tillämpningen i detta avseende kunna ändras. Det finns som bekant
andra grundlagsbestämmelser, i fråga om vilkas tillämpning praxis varit
något växlande, än strängare och än mildare — så är ju fallet med § 90
regeringsformen — och en liknande rörelsefrihet borde kunna ifrågakomma
även i fråga om här berörda bestämmelser. Genom en sådan ändring av
praxis, vartill kamrarna lätt kunde medverka, skulle möjligen det i motionen
framförda önskemålet kunna nås utan eu grundlagsförändring, vilken
syntes vara förbunden med vissa svårigheter att åstadkomma;»

dels av herr Olof Olsson, som instämt med herr Hellberg;

dels ock av herr K. J. Ekman, som yttrat:

»I det utlåtande angående åtgärder för beredande av lättnad i riksdagens
arbete, som av särskilda koramitterade avgavs den 13 december
1907 och som ligger till grund för de bestämmelser i sådant syfte, vilka
av 19Q9 års riksdag definitivt antogos, yttrade kommitterade bland annat,
att då det måste anses vara av synnerlig vikt, att utskotten må äga befogenhet
att uti föreliggande förslag vidtaga nödiga ändringar, hava kom -

Konstitutionsutskottet* utlåtande AV ld.

AA

mitterade funnit sig böra, såsom en konsekvens av förslaget om bestämda
motionstider, giva vederbörande paragrafer i riksdagsordningen eu sådan
avfattning, att alla utskott, de ständiga såväl som de tillfälliga, erhålla
möjlighet att uti de till deras handläggning hänskjuta propositioner och
motioner göra sådana ändringar och tillägg, som, utan att innebära eu omläggning
av de grunder, på vilka förslagen vila, kunna finnas av behovet
påkallade.

Detta uttalande har sedermera alltjämt ansetts normerande för uppfattningen
av de nya bestämmelser härutinnan, som år 1909 infördes i
ri ksd agso rd ni ngen.

Vad sålunda gäller för riksdagens utskott måste anses i lika mån
gälla för utskottens enskilda ledamöter. Ett utskott lärer icke kunna
komma i tillfälle att besluta eu sådan utvidgning av ett väckt förslag, som
i berörda kommittéuttalande förutsattes, så framt icke yrkanden därom
inom utskottet framställts av någon dess ledamot. Och skulle ett sålunda
väckt yrkande av utskottet avslås, lärer intet hinder förefinna» för den ledamot,
som framställt yrkandet, att i avgiven reservation lämna kamrarna
de! av sin från utskottsmajoriteten avvikande ståndpunkt och få densamma
underställd kamrarnas prövning. Riksdagsordningens § 48, som innehåller
bestämmelserna om reservationsrätten inom utskotten, stadgar härutinnan
endast, att »ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att
jämte utskottets yttrande lämna kamrarna del av sin skiljaktiga mening,
som i sådant fall bör till utskottet skriftligen angivas». Visserligen innehåller
riksdagsordningens § 56, att konungens propositioner, så ock i motioner
i ämnen, som tillhöra ständigt utskotts behandling, icke kunna
till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande.
Men då de ändringar och tillägg, om vilka här är fråga, icke kunna förutsättas
vare andra än sådana, som — på sätt i kommittéutlåtandet sägs
— »utan att innebära en omläggning av de grunder, på vilka förslagen
vila, kunna finnas av behovet påkallade», lärer icke med skäl kunna göras
gällande, att proposition å desamma icke skulle kunna i kamrarna framställas
av den anledning, att detaljerna i det reservationsvis framförda
yrkandet icke blivit av utskottet särskilt granskade.

Däremot utgör sistnämnda grundlagsstadgande, bland andra, ett bestämt
hinder emot, att den rätt till självständigt initiativ, som i vissa fall
tillkommer konstitutionsutskottet i grundlagsfrågor, bevillningsutskottet i
bevillningsfrågor och bankoutskottet i frågor rörande föreskrifter om riksbankens
förvaltning, skulle kunna tillkomma någon enskild reservant.

Det. är möjligt, att praxis vid tillämpningen av de år 1909 införda
nya stadgandena uti riksdagsordningen i de av herr Lindhagen berörda
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt 12 haft. {Nr 13.) 5

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

hänseenden kunnat vara något ojämn. Och det lärer icke förnekas, att
gränsfall kunna förekomma, där det riktiga avgörandet kan vara svårt att
träffa. Men därest de här ovan uttalade grundsatserna befinnas riktiga och
vid tillämpningen följas, torde intet behov förefinnas att vidtaga någon
ytterligare åtgärd för tryggande av en utskottsminoritets berättigade krav
att få göra sin avvikande mening gällande vid ärendenas behandling i utskott
och kammare.

Av nu anförda skäl anser jag, lika med utskottet, att den i herr
Lindhagens motion under mom. 2 gjorda hemställan icke bör till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»

Stockbohu 1917. Kung], Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söoer.

171993