Bankoutskottets utlåtande AV 55.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1917 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av militieombudsmannens framställning
angående förhöjning av anslaget till befordrande av
göromålens gång vid militieombudsmansexpeditionen m. m.
376-
I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid.
-378) har riksdagens militieombudsman under rubriken »Framställ
-
ning till riksdagen angående
för åren 1917 och 1918 av
nmg —
göromålens gång vid militieombudsmans -
------ o ''■-*
anslaget till befordrande av 0---- ^ w
expeditionen samt till vikariatsersättniug» anfört följande:
»På sätt den av mig
angivna allmänna redogörelse för förvaltningen av
militieombudsmansämbetet under år 1916 utvisar hava av de från närmast föregående
år balanserade 104 ärenden och de under året inkomna 943 ärenden eller
av de sålunda tillhopa 1,047 ärenden, som under år 1916 förelegat till behandling,
sammanlagt 803 ärenden slutbehandlats under året samt ui4 ärenden balanserats
till år 1917. I sistnämnda antal ärenden ingå visserligen 30 ärenden, som vid arets
slut vilade i avbidan på yttrande eller påminnelser, men återstoden av de balanserade
ärendena — eller sådana som syntes vara i det skick att de kunde företagas
till slutlig behandling — uppgick likväl till ej mindre än 214. Och bland dessa
sistnämnda ärenden funnos flera, som inkommit under aren 191o eller i boijan av
år 1916.
Beträffande tillströmningen av ärenden kan sägas, att denna överhuvud och
särskilt till den del, som omfattar klagomål, varit långt större än pa förhand kunnat
förväntas. Till huvudsaklig del sammanhänger detta förhållande givetvis med det
nuvarande krigstillståndet inom vissa av våra grannländer och darav föranledda
omfattande inkallelser till rikets försvar. Vid tillämpning av de bestämmelser,
som meddelats i avseende å inkallelserna, synas ibland fel blivit begångna, och de
klagomål, som till militieombudsmannen inkommit rörande felmkallelser, hava vant
jämförelsevis talrika, varjämte åtskilliga ärenden förekommit rörande ersättning
för deltagande i tjänstgöringen till likets försvar eller i utbildmngskurser, som i
nära samband därmed varit anordnade. Beträffande somliga bland ifrågavarande
ärenden har redan själva utredningen krävt jämförelsevis mycken tid, enar det
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 41 höft. (Nr 55.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Utskottet.
gällt att infordra yttranden från flera olika myndigheter. I ärenden av nu nämnd
beskaffenhet, i synnerhet där de äro mera omfattande, torde visserligen klagandena
icke ens under vanliga förhållanden kunna hava rätt att förvänta besked om militieombudsmannens
åtgärd omedelbart efter det skriftväxlingen är avslutad. Särskilt
i sådana fall, där klagomålen icke under utredningen visat sig eller visats vara
obefogade, återstår ofta mycket arbete, för vars utförande handläggningen av andra
ärenden måste stå tillbaka. Men att klagomål och särskilt anspråk på ersättning
för verkliga eller förmenta fel vid inkallelser och dylikt icke bliva slutbehandlade
förrän många månader efter det skriftväxlingen slutats är påtagligen en stor olägenhet,
helst i sådana fall, där klagomålen härstädes finnas befogade, ytterligare en
lång tid i regel kommer att förflyta innan klaganden slutligen kan få sin rätt.
Det arbete, som erfordras för uppsättande av expeditioner i ärenden, vilka
äro färdiga till avgörande, är emellertid av beskaffenhet att kunna, åtminstone till
avsevärd del, utföras med annan hand än militieombudsmannens egen, och så har
även från början förfarits, i det att expeditioner, även i större ärenden, uppsatts
av sekreteraren ävensom av amanuens, då biträde av sådan funnits att tillgå. Då
likväl en arbetsbalans, så stor som den redan omnämnda, kunnat uppkomma, lär
det vara tydligt, att densamma icke under nuvarande förhållanden kan nedbringas
utan att särskilda åtgärder därför varda vidtagna. För det ifrågavarande ändamålet
synes erforderligt, att militieombudsmannen, som nu icke kan anställa mer än
en avlönad amanuens och med hänsyn till de obetydliga utsikterna till befordran
vid expeditionen icke kan påräkna att erhålla oavlönat biträde, får möjlighet att
anlita dels ännu en amanuens dels ock tidvis ett skrivbiträde för så kallad diktamenskrivning.
Någon viss tid, inom vilken balansen kan vara avarbetad, kan
givetvis icke nu fastställas, och ännu mindre kan beräknas, när tillströmningen av
ärenden kan börja avtaga, så att förhållandena därutinnan bliva att anse såsom
normala. Med hänsyn härtill torde endast en tillfällig förstärkning av expeditionens
arbetskrafter böra sättas ifråga, för närvarande lämpligen för de två närmaste åren.
Det belopp, som för ändamålet kan vara erforderligt, synes icke behöva överstiga
2.000 kronor för vartdera året.
På grund av vad jag sålunda anfört och då en så stor tillströmning av ärenden
som den under år 1916 inträffade icke kunde tagas i beräkning i den framställning
om, bland annat, anslag till befordrande av göromålens gång inom militieombudsmansexpeditionen
samt till vikariatsersättning, som jag gjorde till 1916 års
riksdag, hemställer jag vördsamt, att riksdagen för vart och ett av åren 1917 och
1918 måtte ställa ett tillfälligt ytterligare anslag å 2,000 kronor till militieombudsmannens
förfogande att användas till befordrande av göromålens gång inom expeditionen.
Denna framställning torde böra hänvisas till bankoutskottet.»
Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens
kamrar hänvisat militieombudsmannens ifrågavarande framställning
till utskottet.
Såsom militieombudsmannen framhåller, har på grund av de under
krigstiden gjorda inkallelser till krigstjänstgöring ärendenas antal å
Bankoutskottets utlåtande N.r 55.
3
militieombudsmannens expedition ökats i sådan grad, att vid 1916 års
slut förefanns en avsevärd arbetsbalans från åren 1915 och 1916. För
bortarbetande av denna balans hemställer nu militieombudsmannen om
ett tillfälligt ytterligare anslag å 2,000 kronor för vartdera av åren 1917
och 1918.
Utskottet, som icke har något att invända mot framställningen,
har på de av militieombudsmannen anförda skäl ansett sig böra tillstyrka
densamma, och synes utskottet anslagsfrågan lämpligen böra ordnas
på det sätt, att militieombudsmannen bemyndigas, att för ifrågavarande
ändamål av 1917 års förslagsanslag till avlöning, resekostnader
och expenser m. m. för militieombudsmannen och hans expedition
använda ett belopp av högst 2,000 kronor samt att för år 1918
för ändamålet anvisas enahanda belopp.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av militieombudsmannens
förevarande framställning, må
1) medgiva, att för bortarbetande av uppkommen
arbetsbalans å militieombudsmannens expedition
militieombudsmannen må av 1917 års förslagsanslag
till avlöning, resekostnader och expenser m. m. för
militieombudsmannen och hans expedition använda
högst tvåtusen kronor, samt
2) för år 1918 för enahanda ändamål anvisa
likaledes högst tvåtusen kronor.
Stockholm den 22 maj 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Ekman,
Wickman, Boberg, Jönsson och Holm samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Vahlqnist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,
Molin i Södertälje, Söderberg i Hobborn, Edbom och Jonsson i Guuiboda.