Bankont skottets utlåtande Nr 38.
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1917 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pension åt förre kronojägaren A. J. Johansson.
I en den 23 april 1917 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition nr 281 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre kronojägaren
Anders Johan Johansson må från och med den 1 juni 1915 under sin
återstående livstid från statens domäners fond uppbära en årlig pension
av 450 kronor.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Den 5 februari 1915 inkom till domänstyrelsen genom överjägmästaren
i södra distriktet anmälan från jägmästaren i Kalmar revir
Fredrik Nauckhoff angående kronojägaren i Högsby bevakningstrakt av
nämnda revir Anders Johan Johanssons förhållande i tjänsten, överjägmästaren
hemställde, att domänstyrelsen måtte ålägga Johansson
suspension under minst tre månader. Vid anmälan var fogad en mellan
Nauckhoff och Johansson under den närmaste tiden därförut förd skriftväxling.
Domänstyrelsen ansåg av denna framgå, att Johansson upprepade
gånger visat sin förman jägmästaren synnerlig vanvördnad och
dessutom vägrat fullgöra honom i tjänsten givna uppdrag, på grund
varav styrelsen skulle utan vidare kunnat ålägga Johansson suspension
från tjänst och avlöning under viss tid. Men då det syntes styrelsen
otroligt, att en i normalt sinnestillstånd varande person utan anledning
skulle kunna uppföra sig så, som Johansson gjort, och då det anförts,
att Johansson alltid visat sig inbunden och egendomlig, ansåg styrelsen
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
för sannolikt, att Johansson befunne sig i ett i psykiskt hänseende
abnormt tillstånd, som medförde oförmåga att öva nödig självkritik.
Under sådana förhållanden syntes det styrelsen, att en bestraffning, som
skulle dels medföra avlöningens förlust under viss tid, dels inverka ofördelaktigt
och försenande på framtida eventuella ålderstillägg, skulle vara
olämplig och kanske orättvis och att saken, åtminstone för tillfället, bäst
skulle ordnas genom någon tids tjänstledighet för kronojägaren. Den
form av bestraffning, som kallas varning, ansåg styrelsen härvidlag ej
användbar, då styrelsen fann det nödvändigt, att Johansson avstängdes
från tjänstutövning, och någon annan form härför fann styrelsen ej stå
till buds än antingen åläggande av suspension eller meddelande av
tjänstledighet.
Den i Högsby å samma plats som Johansson bosatte provinsialläkaren
Albin Jonsson sattes därför i tillfälle taga del av ovanberörda
skriftväxling mellan jägmästaren och kronojägaren Johansson samt tillfrågades
under hand, huruvida han på grund därav och med den kännedom
lian möjligen kunde äga om Johansson ansåg sig kunna vitsorda
Johanssons behov av tjänstledighet på grund av sjukdom. Nämnde
läkare avgav den 8 februari 1915 ett utlåtande, vari han förklarade sig
anse, att Johansson »lider av så höggradig nervositet, att han saknat
förmåga att fullt inse det olämpliga i sitt skrivsätt till sin förman, och
torde han för denna sin sjukdom vara i behov av någon tids (2 å 3
månaders) tjänstledighet».
Den 9 februari 1915 meddelade därefter domänstyrelsen Johansson
»på grund av genom läkarbetyg styrkt sjukdom» tjänstledighet från och
med samma dag till och med den 8 maj samma år.
Den 19 februari 1915 inkom Johansson till Kungl. Maj:t med besvär
över detta domänstyrelsens beslut. Då han icke begärt någon
tjänstledighet och ej heller av sjukdom vore förhindrad att sköta sin
tjänst, ansåge han den meddelade tjänstledigheten rättsvidrig.
Domänstyrelsen redogjorde i infordrat utlåtande den 5 mars 1915
för anledningen till det överklagade beslutet samt meddelade, att Johansson,
som vore född år 1875, den 23 februari 1905 antagits till
extra kronojägare samt den 8 juni 1911 blivit från och med den 1 juli
samma år antagen till kronojägare i Högsby bevakningstrakt. Jägmästaren
Nauckhoff hade intygat, att Johansson städse med plikttrohet,
omtanke och berömvärt nit fullgjort sina tjänståligganden samt ända
tills på sista tiden uppträtt höviskt mot sin förman. Styrelsen hemställde,
att besvären måtte lämnas utan avseende.
Justitiekanslersämbetet, vars yttrande infordrades, anförde i utlåtande
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
7
den 20 mars 1915, att enär det åberopade läkarbetyget icke utvisade,
att Johansson vore urståndsatt att sköta sin befattning, utan härutinnan
allenast innehölle, att lian lede av höggradig nervositet och för denna
sin sjukdom torde vara i behov av någon tids tjänstledighet, ämbetet
iör sin del ansåge, att tjänstledighet icke bort mot Johanssons vilja
honom meddelas. Ämbetet yttrade vidare, att av handlingarna framginge,
att domänstyrelsen ansett, att Johansson för fel i tjänsten gjort sig
förfallen till suspension, men att styrelsen, i stället för att ålägga honom
dylikt straff, mot hans vilja meddelat honom tjänstledighet. Att straffa
en tjänsteman, som förskyllt kriminellt ansvar, med tvångspermission
måste anses stridande mot lag och kunde leda till betänkliga
konsekvenser. Ämbetet hemställde därför, att domänstyrelsens överklagade
belut måtte undanröjas.
Den 24 april 1915 undanröjde Kungl. Maj:t domänstyrelsens förenämnda
beslut och förklarade, att styrelsen ägde att upptaga jägmästarens
framställning till förnyad prövning.
Sedan detta beslut blivit Johansson delgivet men innan domänstyrelsen
hunnit fatta något nytt beslut med anledning av den gjorda
anmälan, inkom Johansson med ansökan om avsked, vilket den 28 maj
1915 av styrelsen beviljades, varefter tjänsten den 31 juli 1915 besattes
med ny ordinarie innehavare.
1 en till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1915 ingiven skrift anhöll
därefter Johanssons broder Aug. Andersson i Notteberg, att Kungl.
Maj:t ville taga Johanssons avskedstagande under omprövning och om
möjligt av nåd återinsätta honom i hans tjänst, så att tillfälle måtte
beredas honom att genom erhållande av tjänstledighet och läkarvård
söka återvinna hälsa och därmed möjlighet att åter sköta tjänsten,
eller ock att han måtte berättigas kvarstå i skogsstaten, så att, därest
han icke skulle bliva återställd till hälsan, han måtte i sinom tid bli
berättigad till pension. Andersson ansåge, att Johansson såväl vid avfattandet
av sina skrivelser till jägmästaren Nauckhoff som vid avskedstagandet
saknat sina sinnens fulla bruk. Han borde haft en förmyndare,
som kunnat föra hans talan. Andersson själv hade ej vetat av förhållandet,
förrän Johansson kommit till honom sjuk och utblottad.
Johansson hade realiserat all sin egendom till underpris och förstört
medlen. Andersson vore icke i den ekonomiska ställning, att han kunde
försörja honom.
Domänstyrelsen anförde i utlåtande häröver den 11 december 1915
följande.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
»Johansson, som inträdde i allmän civil tjänst den 23 februari 1905, då han
antogs till extra kronojägare, hade vid avskedstagandet uppnått något över tio
tjänstår, och skulle därför, om han kvarstått i tjänsten och erhållit tjänstledighet
under fem på varandra följande år, jämlikt §§ 6 och 7 av lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension kunnat erhålla åtminstone avkortad pension.
Då hans förra tjänst nu är återbesatt, lärer han ej kunna återinsättas i
densamma. Ej heller lärer syftet med Aug. Anderssons ansökning kunna nås genom
att låta Johansson kvarstå i skogsstaten såsom extra kronojägare, enär han i
sådan egenskap ej vore berättigad till pension och ej finge inkomster i annan mån
än med arvode förenad tjänstgöring kunde anförtros honom.
Den enda form, under vilken ett tillnärmelsevis fullt tillgodoseende avsökandens
hroders i ansökningen angivna intressen skulle kunna äga rum, vore
att Johansson, oavsett sitt hälsotillstånd, erhölle ledigblivande kronojägartjänst å
annan plats, vilket kan ske, då sådana tjänster kunna tillsättas utan att till ansökning
kungöras. Särskilt med hänsyn till vad som föregått hans avskedstagande
torde såsom förutsättning härför gälla att genom vederbörligt läkarintyg kan
styrkas, att Johansson vid tiden för begäran om avsked icke varit vid sina sinnens
fulla bruk, samt att likaledes behörigen styrkes den tid, under vilken han på grund
av sjukdom är i behov av ledighet från tjänstens utövande.
Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna skäl till ett sådant tillmötesgående
mot Johansson icke föreligga, förefinnes möjligheten att genom samstämmigt
beslut av statsmakterna bereda Johansson understöd i form av pension
eller annorledes, därvid de i lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension
angivna grunder synas böra huvudsakligen vinna tillämpning. Även härför torde
likväl fordras upplysningar rörande Johanssons sinnestillstånd och antagligheten av
hans återställande till hälsan utöver de nu befintliga. I följd härav anser
sig styrelsen sakna anledning att nu framkomma med närmare förslag i sådant
avseende.»
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 28 december
1915 domänstyrelsen att låta införskaffa sådan utredning angående
Johanssons sinnestillstånd, som omförmäldes i styrelsens utlåtande.
Med skrivelse den 14 september 1916 överlämnade därefter domänstyrelsen
åtskilliga handlingar, bland annat ett av överläkaren vid
sjukhuset vid Långbro, varest Johansson varit intagen under tiden 7—
31 mars 1916, medicine doktorn Olof Kinberg den 7 maj 1916 avgivet
utförligt utlåtande, vari Kinberg såsom slutsats yttrat, att Johansson
såväl vid begåendet av de tjänstefel, som föranledde hans tjänstledighet,
som vid inlämnandet av avskedsansökan handlat under inflytande av
sinnessjukdom samt att han fortfarande vore sinnessjuk och i behov
av vård.
För egen del har domänstyrelsen yttrat sig sålunda.
»Under sådana förhållanden finner styrelsen skäl föreligga för att på lämpligt
sätt Johansson må komma i en relativt tryggad ekonomisk ställning.
9
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Mera olika vägar härtill synas styrelsen därvidlag kunna komma i fråga.
Först må ifrågasättas, huruvida Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn till vad
som blivit upplyst rörande Johanssons oförmögenhet att bedöma sina handlingar vid
tiden för ingivandet av avskedsansökningen, må finna skäligt förklara det honom
meddelade avskedet skola återgå. Då emellertid tjänsten såsom kronojägare i Högsby
bevakningstrakt redan den ol juli 1915 återbesatts med ordinarie innehavare, torde
för sådan händelse domänstyrelsen få transportera Johansson till annan ledigblivande
kronojägartjänst, som därefter under Johanssons sjukdom skulle uppehållas av vikarie.
Av en sådan anordning skulle följa, dels att Johansson för tiden från avskedets
beviljande, intill dess lian till hälsan återställd återinträder i tjänst eller ock på
grund av stadgande i 6 § av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension från tjänsten avgår med rätt till avkortad pension,
skulle erhålla 600 kronor för år räknat, dels ock rätt för honom till pension från
blivande avskedstagande enligt 7 § i nyssnämnda lag.
Jämväl skulle kunna tänkas upptagande av någotdera av de uti styrelsens
underdåniga skrivelse den 11 december 1915 berörda alternativen, varvid tillika
synes kunna böra komma under omprövning, huruvida ej vid upplysta förhållanden
Johansson borde även för sådant fäll beredas något understöd för tiden från avskedstagandet
i maj 1915 till dess ifrågakommande alternativets tillämpande föranledde
dylikt understöds bortfallande.»
Utlåtande i ärendet har därpå den 13 oktober 1916 avgivits av
statskontoret, som anfört följande.
»Då det numera får anses utrett, att f. d. kronojägaren i Högsby bevakningstrakt
av Kalmar revir Anders Johan Johansson såväl vid begående av de tjänstefel,
som föranledde domänstyrelsen att meddela honom tjänstledighet, som ock vid framställande
av den ansökning, på grund varav nämnda styrelse meddelade honom avsked
från tjänsten, handlat under inflytande av sinnessjukdom, vill det synas statskontoret
billigt, att åtgärder vidtagas, för att Johansson må undgå de för honom i ekonomiskt
avseende betänkliga följderna av det honom meddelade avskedet. Johansson är
visserligen, enligt vad handlingarna utvisa, fortfarande sinnessjuk och i behov av
vård: men då det icke är utrett, att han kan anses för framtiden bliva av sådan
anledning oförmögen att försörja sig genom eget arbete, utan fasthellre förhoppning
hyses, att han skall kunna återvinna tjänstbarhet, synes den utvägen icke lämpligen
kunna anlitas att bereda Johansson pension för återstående livstiden. Det torde
därför höra så anordnas för Johansson, som om han icke erhållit avsked, i den mån
så låter sig gorå med hänsyn därtill, att den kronojägartjänst han innehade blivit
med annan ordinarie innehavare besatt. Statskontoret anser sig alltså böra hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen medgiva,
att Johansson utan hinder av det honom meddelade avsked skall anses alltjämt
hava innehaft kronojägarbefattning och under tiden efter avskedet åtnjutit tjänstledighet
för styrkt sjukdom; att denna tid alltså må räknas honom tillgodo såsom
tjänstår, särskilt i pensionshänseende enligt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension; att Johansson må vid första ledighet å
kronojägartjänst, som inträffar efter det domänstyrelsen erhållit meddelande om
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 27 höft. (Nr 37—39.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
beslutet i ärendet, placeras såsom innehavare av sådan tjänst; samt att till Johansson
må av domänfondens medel utbetalas för tiden från avskedet, intill dess han åter
blir innehavare av kronojägartjänst, ersättning, motsvarande vad han såsom för
sjukdom tjänstledig kronojägare skulle hava uppburit i den lönegrad, han vid avskedet
innehade.»
På given anledning bär därefter förbemälde överläkare Kinberg
avgivit följande intyg angående utsikterna för att Johansson skall bliva
återställd från sin sinnessjukdom:
»Förre kronojägaren Anders Johan Johansson, född den 30 december 1875 i
Fröderyds socken, Kalmar län, intogs den 7 mars 1916 å härvarande sjukhus samt
utskrevs den 31 i samma månad oförbättrad. Av mig tillgängliga handlingar rörande
Johansson, jämförda med vad som under hans vistelse härstädes iakttagits framgår:
att Johansson alltsedan år 1913 företett symtom av sinnessjukdom;
att dessa bestått i en mängd hypokondriska idéer, förföljelseidéer samt mångfaldiga
yttringar av en kverulerande självöverskattning; samt
att han under den tid sjukdomen fortfarit icke företett någon förbättring i
tillståndet, även om enstaka symtom under vissa tider varit mindre framträdande.
På grund av sjukdomens långvarighet, symtomens och sjukdomsformens art
får jag avgiva det utlåtandet,
att skälig anledning saknas antaga, att förre kronojägaren Anders Johan
Johansson från Högsby skall kunna bli till hälsan återställd från den sjukdom,
varav han sedan mer än tre år lider, vilket härmed på heder och samvete intygas.
Sjukhuset vid Långbro, Älvsjö den 1 mars 1917.
Olof Kinberg.»
I infordrat förnyat utlåtande den 18 april 1917 har statskontoret
anfört:
»Av överläkaren vid Långbro sjukhus doktor Olof Kinbergs den 1 mars innevarande
år avgivna utlåtande framgår, att skälig anledning saknas antaga, att förre
kronojägaren Anders Johan Johansson skall kunna bliva till hälsan återställd från
den sinnessjukdom, varav han lider. Vid sådant förhållande anser sig statskontoret
icke kunna vidhålla det förslag, som av statskontoret framlagts i underdånigt
utlåtande den 13 oktober 1916, utan håller före, att pension bör av statsmedel
beredas Johansson för återstående livstiden. Beloppet av denna pension synes böra
motsvara vad han skulle hava i pension bekommit, därest han ur tjänsten avgått
på grund av stadgandet i 6 § c) av lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension d. v. s. såsom för framtiden oförmögen till tjänstgöring.
Då pensionsunderlaget för Johansson vid hans avgång ur tjänsten utgjorde
600 kronor, skulle pensionen vid avgång av anledning, som nyss nämnts, enligt
bestämmelsen i andra stycket av 7 § i samma lag utgöra 450 kronor. Johansson
erhöll avsked den 28 maj 1915 och torde pensionen alltså böra utgå från och med
den 1 juni samma år. Liksom övriga pensioner till tjänstinnehavare vid domänförvaltningen
synes pensionen till Johansson böra utgå av statens domäners fond.»
Bankoulskottets utlåtande Nr 39. 11
På grund av de i ärendet förekomna omständigheter och då numera Departement*.
intygats, att skälig anledning saknas att antaga, att Johansson skall bliva ehefen''
återställd från den sinnessjukdom, vilken torde hava utgjort grunden för
såväl hans anmärkta felaktiga uppförande i tjänsten som hans avskedstagande,
anser jag i likhet med statskontoret, att pension bör beredas
honom. I avseende å beloppet samt tiden för pensionens utgående
instämmer jag med statskontoret.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 281
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 maj 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta Srendes slutbehandling n&rvarande: se utlåtande nr 38.