BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25.
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1917 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande
pensioner och understöd å allmänna indragning sstaten.
I. Angående justitiedepartementet.
l:o) I en till riksdagen den 9 mars 1917 avlåten proposition,
nr 98, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre eleven
vid statens uppfostringsanstalt å Bona Armas Anton Veiland må från
och med den 1 juli 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig livränta å 60 kronor, att till honom
utbetalas i den ordning och på de villkor, som finnas angivna i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 9 mars 1917.
Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,
får utskottet hemställa,
att Kungl. Majfis förevarande proposition må
vinna riksdagens bifall.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 17 hiijt. (Nr 25.)
Angående livräntatill
förre
eleven vid
statens uppfostringsanstaltåBona
A. A. Veiland.
1
2
BankoutslcoHets utlåtande Nr 25.
Angående
pension åt
förra skrivbiträdet
hos
krig shovrätten
Mutbilda
Charlotta Johanna
Wib er g.
Krigs
hovrätten.
2:o) I en till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,
nr 106, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet bos krigshovrätten,
änkan Matliilda Charlotta Johanna Wiherg, född Zetterberg, må
från och med år 1917 under sin återstående livstid åtnjuta pension från
allmänna indragningsstaten till årligt belopp av femhundra kronor.
Departementschefen bar till statsrådsprotokollet i ärendet anfört
följande:
»I en den 30 november 1916 dagtecknad underdånig skrivelse bar
krigshovrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till innevarande års
riksdag avlåta proposition med förslag om beviljande åt dåvarande
skrivbiträdet bos krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna
Wiberg, född Zetterberg, av ett årligt understöd att efter lämpligen
avvägdi grund utgå från och med den 1 januari 1917.
Ånkan Wiberg är enligt förett prästbetyg född den 3 januari
1856 och har alltså nyligen uppnått 61 års ålder.
Enligt en av överkrigshskalen E. Wikström upprättad, handlingarna
bifogad promemoria antogs änkan Wiberg till skrivbiträde hos krigshovrätten
under våren 1887 och har hon därefter varit stadigvarande
sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten, där hon för befordrande
av göromålens jämna gång haft åliggande att uppehålla sig viss tid å
dagen. Utgifterna för renskrivningen i krigshovrätten hade, enligt
samma promemoria, t. o. m. år 1915 bestritts av sekreteraren och krigsfiskalen.
År 1906 hade inkomsten för änkan Wiberg av renskrivningsarbetet
i krigshovrätten beräknats till 500 kronor om året. Sedermera
hade denna inkomst ökats, så att den uppgått under år 1915 till 900
kronor och under år 1916 till 1,100 kronor.
Ånkan Wibergs anställning i krigshovrätten har, enligt vad jag
inhämtat, upphört med 1916 års utgång.
I krigshovrättens ifrågavarande skrivelse heter det, bland annat,
att en av krigshovrättens ledamöter, krigshovrättsrådet G. Berencreutz,
vore i tillfälle att vitsorda, att änkan Wiberg under den tid av nära
30 år, varunder hon bestritt skrivgöromål åt vederbörande expeditionshavare
i krigshovrätten, med aldrig svikande plikttrohet och samvetsgrannhet
till alla vederbörandes fulla belåtenhet fullgjort det skrivarbete,
som därunder av dem anförtrotts henne. Med hänsyn härtill
BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 25,
3
och då hon jämväl genom sitt, förhållande i övrigt tillvunnit sig krigshovrättens
förtroende och välvilja, ansåge sig krigshovrätten böra nu,
då hennes krafter, brukade under en lång arbetsdag till gagn för göromålen
i krigshovrätten, ej längre räckte till för det alltmera ökade
skrivarbetet därstädes, göra den framställning, varom förut förmälts.
Med avseende å beloppet av det årliga understödet hänvisade krigshovrätten
till överkrigsfiskalens promemoria, i vilken detta förslagsvis
angivits till 500 kronor.
1 utlåtande, som statskontoret avgivit i detta ärende, har stats- statskontoret.
kontoret, under åberopande av vad däri blivit upplyst och då den omständigheten,
att ersättningen för skrivbiträdes arbete bekostats av
vederbörande tjänstemän och avlöningen alltså endast indirekt utgått av
statsmedel, icke ansetts utgöra hinder för beviljande av pension av statsmedel
åt sådant skrivbiträde, såsom framginge av 1912 års riksdags på
framställning av Kungl. Maj:t fattade beslut om pensioner åt vissa
skrivbiträden hos Svea hovrätt, förklarat, att statskontoret, som icke
hade något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, 500 kronor,
hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att änkan Wiberg finge från och med månaden näst efter den, då
hon entledigats från sin befattning hos krigshovrätten, under sin återstående
livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till
årligt belopp av 500 kronor.
Vid flera tillfällen under de senare åren har det förekommit, att Departementskvinnliga
skrivbiträden, som icke haft ordinarie anställning men länge chefenoch
med gott vitsord tjänstgjort i statens verk, på Kungl. Maj:ts framställning
beviljats pension av riksdagen, och härvid har, såsom statskontoret
beträffande visst dylikt ärende påpekat, undantag ej gjorts för
sådant fall, då biträde icke avlönats direkt av statsmedel, utan utfört
skrivning åt och erhållit sin betalning av ämbetsmän, vilka uppburit
särskild ersättning för bekostande av dem åliggande renskrift.
Att även nu ifrågavarande skrivbiträde, som under en lång följd
av år arbetat i krigshovrätten under de förhållanden, som i fråga om
renskrivningen varit där rådande, samt därvid fullgjort sina åligganden
till vederbörandes fulla belåtenhet, på sin ålderdom erhåller skäligt
understöd av statsmedel, synes mig billigt, så mycket mer som, enligt
vad meddelats mig, änkan Wiberg lever i synnerligen knappa ekonomiska
omständigheter samt på grund av numera betydligt nedsatt arbetsför
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
TJtskottet.
Angående
pension åt
förre arbetaren
A. G.
Johansson.
måga ej längre kan lita till sin arbetskraft för förvärvande av sitt
livsuppehälle.
Angående beloppet av den pension, som bör för henne begäras,
kan erinras därom, att beträffande de verk, för vilka under senare år
genomförts lönereglering, i stat uppfört skrivbiträde i första lönegraden,
som uppnått 60 levnads- och 30 tjänsteår, skulle efter intjänande av
två ålderstillägg bliva berättigad till en årlig pension av 1,100 kronor.
Med hänsyn till den låga inkomst, nu ifrågavarande skrivbiträde under
större delen av sin tjänstetid haft av sitt arbete i krigshovrätten, kan
en pension till så högt belopp tydligtvis ej ifrågasättas, utan synes det
som om skäl ej skulle föreligga att i sådant avseende gå utöver vad
krigshovrätten, med instämmande av statskontoret, föreslagit eller 500
kronor.»
Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Wiberg sedan våren
1887 varit stadigvarande sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten
och härför åtnjutit ersättning av vederbörande tjänsteman därstädes.
Ankan Wiberg är följaktligen icke författningsenligt berättigad till erhållande
av någon statspension. Renskrivningsarbetet i Svea hovrätt,
varav krigshovrätten för närvarande utgör en särskild avdelning, utföres
numera av personer, vilka anställas av hovrätten och för vilka avlöning
finnes uppförd i den för hovrätten fastställda avlöningstaten. Under
sådana förhållanden och då riksdagen förut bifallit likartade framställningar
om pensioner som den nu ifrågavarande, anser utskottet för sin
del sig böra tillstyrka, att änkan Wiberg under sin återstående livstid
tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel och har utskottet därvid
icke haft något att erinra mot det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.
Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
må medgiva, att förra skrivbiträdet hos krigshovrätten
änkan Mathilda Charlotta Johanna Wiberg,
född Zetterberg, må från och med år 1917 under sin
återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av femhundra
kronor från allmänna indragningsstaten.
II. Angående lantförsvarsdepartementet.
3:o) I en till riksdagen den 9 februari 1917 avlåten proposition,
nr 102. har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre arbetaren
vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders Gustaf
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 25. 5
Johansson må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med den
1 december 1916.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag.
Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid
ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders
Gustaf Johansson må under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av femhundra kronor, att utgå från och med den 1
december 1916.
III. Angående sjöförsvarsdepartementet.
4:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1917 dagtecknad
proposition, nr 90, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson
må från och med månaden näst efter den, under vilken han
erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 300 kronor.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Hos marinförvaltningen har befälhavande amiralen i Karlskrona
gjort framställning om beredande av årligt understöd av statsmedel åt
fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson och därvid överlämnat frejdbetyg,
läkarbetyg samt medellöshetsintyg för Brommesson.
Marinförvaltningen har med underdånig skrivelse den 21 december
1916 överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar; och framgår
av dessa, att Brommesson, som är född den 16 februari 1853, varit
anställd vid befästningsarbetena i Karlskrona i 32 år; att han lider av
kronisk muskelreumatism och begynnande pulsåderdegeneration, i anledning
varav han är mindre tjänlig till arbete vid marinen; samt att han
efter mistandet av sin nuvarande arbetsförtjänst är medellös.
Angående
pension åt
fortifika Hönsarbetaren
Andreas
Brommesson.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Befälhavande amiralen bär i sin berörda framställning anbållit, att
Brommesson måtte komma i åtnjutande av ett årligt understöd av statsmedel,
att med hänsyn till Brommessons tjänstetid och i enlighet med
kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
utgå med 370 kronor årligen från och med månaden näst efter
den, under vilken Brommesson erhölle avsked från sin anställning vid
Karlskrona fästningsbyggnad.
Marinförvaltningen har, med åberopande att pension åt äldre behövande
arbetare vid fästningsbyggnaderna förut vid flera tillfällen
beviljats, hemställt om pension till Brommesson till av befälhavande
amiralen föreslaget belopp.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 12 januari 1917
anfört, att pension åt fortifikationsarbetare hittills plägat bestämmas till
300 kronor, men att, med hänsyn till numera inträdd väsentlig förhöjning
av levnadskostnaderna i allmänhet, vilken förändring syntes komma
att fortbestå, statskontoret för sin del icke heller hade något att erinra
mot det föreslagna pensionsbeloppet utan tillstyrkte bifall till marinförvaltningens
hemställan.
Såsom i liknande fall förut ägt rum — exempelvis genom 1916
års riksdagsbeslut i fråga om beredande av pension åt fortifikationsarbetaren
Ander Håkansson — anser jag pensionen jämväl i detta fall
böra bestämmas till 300 kronor. Med anledning av förslaget, att med
hänsyn till de höjda levnadskostnaderna pensionen skulle utgå med
högre belopp, tillåter jag mig erinra därom, att fråga om beredande
av krigstidshjälp åt f. d. statstjänare, som uppbära pension till lägre
belopp, är under utredning och att proposition i ämnet till innevarande
års riksdag torde komma att framläggas, vadan sålunda frågan om
inkomstförbättring på grund av dyrtiden jämväl för den kategori pensionstagare,
till vilken Brommesson är att hänföra, i annan ordning
lärer komma under bedömande.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr Hansson i Sölvesborg väckt motion nr
341, vari motionären anfört följande:
»I Kungl. Maj:ts proposition, nr 90, föreslås en årlig pension å 300 kronor
åt fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästningsbyggnad Andreas Brommesson.
Av utredningen i ärendet framgår, att Brommesson troget tjänat staten i 32 år
samt att han numera är gammal och sjuklig och på grund därutav snart måste
JBanlcoutskottets utlåtande Er 25. 7
lämna sin tjänst. Det belopp å 300 kronor, som i allmänhet tillerkänts dylika
arbetare sedan 1908, av ju med det nuvarande låga penningvärdet synnerligen
ringa för att anständigt _ leva på, och en ökning av detta belopp bör särskilt i
föreliggande fall vara behj ärtans värt.»
På grund härav hemställer motionären, att Brom messon måtte
komma i åtnjutande av en pension å 400 kronor om året.
Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande
fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag
i ett likartat fall beviljat ett belopp av 400 kronor, synes utskottet
icke vara något att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med
vad motionären föreslagit eller till 400 kronor om året.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att fortifikationsarbetaren
Andreas Brommesson må från och med månaden
näst efter,den, under vilken han erhåller avsked från
sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.
IV. Angående civildepartementet.
5:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari dagtecknad proposition,
nr 66, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att provinsialläkaren i Bodens distrikt Per Erik Brännström
må från och med månaden näst efter den, varunder avsked från
tjänsten varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till
vilket utskottet får hänvisa.
Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande framställning får utskottet
hemställa,
att riksdagen må medgiva, att provinsialläkaren
i Bodens distrikt Per Erik Brännström må från och
TJtskottet.
Angående
pension åt
provinsialläkaren
P. E.
Brännström.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Angående
höjning av
pensionen åt
förre avdelningsingenjören
L. Q• P.
Rundstedt.
Pensionsfrågan
1894.
med månaden näst efter den, varunder avsked från
tjänsten varder honom beviljat, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av tretusen femhundra kronor.
6) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition, nr
67 bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksda^en
medgiva, att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats
förre avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader. Lorentz
Gustaf Philip Rundstedt till ''belopp av 1,000 kronor, må böjas till 1,600
kronor, att utgå under lians återstående livstid från och med den 1
januari 1917, dock med villkor att, därest lian framdeles skulle erhålla
''anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den
tid, anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya
avlöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå. „ , . .. , , ,
Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anlort
följande:
»Uti en till Kung]. Maj:t ingiven skrift har förr©.avdelningsingenjören
vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt
anhållit om förhöjning i den honom av 1894 års riksdag beviljade pension.
Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att järnvägsstyrelsen i skriveke
den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader
i övre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnde Rundstedt
samt avdelningsingenjörerna Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och
vattenbyggnadskåren Oscar Theobald Wilhelm Stanzén, Axel Henry
Grundström och Gustaf Ahlgren måtte från och med månaden nast efter
den varunder de entledigades från anställning vid nämnda järnvägsbyggnader,
åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under
deras återstående livstid till angivna belopp.
Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid av över tjugu ar, vare
sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock huvudsakligast. därstädes,
men delvis även vid någon jämförlig förvaltningsgren inom
järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför vilken pensionering
ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som vant anställda vid
statsbanebyggnader.
BanJcoutsJcottcts utlåtande Nr 25. 9
Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under
hänvisning till vad 1875 års riksdag medgivit i fråga om pensionering
av den tjänstemannaklass, med vilken byggnadsbefälet vore närmast att
jämföra, nämligen storskiftes- och avvittringslantmätarna, att tjänsteman
inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, vilken uppnått 60 levnads- och
30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar av sitt
arvode, vilken pension icke syntes kunna anses för hög, då inkvarteringsersättningen
icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt
förhållandet mellan avlöning och pension stode i överensstämmelse med
de grundsatser, som under senare tider i detta avseende gjort sig gällande.
Därjämte syntes billigheten fordra, att även de tjänstemän, vilka
4väl uppnått angivna tjänståldern, men icke ännu levnadsåldern, komme i åtnjutande
av dylik full pension. Däremot vore givet, att pensionsbeloppet
för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en tjänstetid av 30 år, borde nedsättas
i den mån tjänstetiden vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant
hänseende, att för varje år, tjänstetiden understege 30 år, pensionen
måtte minskas med en trettiondel.
Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,
Forselius 59 levnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 levnads- och 27 tjänstår,
Orundström 59 levnads- och 23 tjänstår, Rundstedt 52 levnads- och 22
tjänstår samt Ahlgren 50 levnads- och 21 tjänstår samt att de vid
sagda tidpunkt uppbure i avlöning för år, förutom inkvarteringsersättning,
Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400 kronor, Grundström 4,800
kronor, Rundstedt 4,800 kronor och Ahlgren 4,200 kronor, föreslog
styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000
kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor, för
Rundstedt 2,500 kronor och för Ahlgren 2,000 kronor, dock under villkor
att, därest någon av dem framdeles erhölle anställning å rikets stat,
hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande den
nya avlöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå.
Över styrelsens omförmälda framställning avgav statskontoret den
15 december 1893 infordrat underdånigt utlåtande, därvid statskontoret
anförde huvudsakligen följande.
I fråga om vissa i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda tjänstemän,
däribland Forselius och Grundström, vilka vore 57 år gamla eller
därutöver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän uppnått den
levnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny anställning
förvärva sig någon mera avsevärd inkomst till levnadsbehovens tillfredsställande,
pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande hälften
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 17 Käft. (Nr 25.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
av deras årsarvoden, eller för Forselius med 3,000 kronor och för Grundström
med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén, Rundstedt och Ahlgren
samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets
mening icke hunnit en så framskriden levnadsålder, att de icke kunde
antagas även därefter komma i tillfälle bereda sig inkomstgivande verksamhet,
men med avseende å deras långa och väl vitsordade verksamhet
vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten fordra, att ett bidrag
till deras levnadskostnader för framtiden lämnades, vilket bidrag, vad
särskilt Stanzén, Rundstedt och Ahlgren anginge, syntes statskontoret
med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under deras
återstående livstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén, till 2,000
kronor för Rundstedt och till 1,800 kronor för Ahlgren.
Beträffande förenämnda av järnvägsstyrelsen föreslagna villkor för
pensionernas åtnjutande hemställde statskontoret, att i sådant avseende
borde bestämmas, att, om någon av pensionärerna skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskasmed
ett belopp, motsvarande den nya avlöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
I överensstämmelse med statskontorets förslag blev ock i Kungl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behov (sjätte huvudtiteln,
sid. 143) framställning avlåten till 1894 års riksdag.
I skrivelse den 9 maj 1894 (nr 35 a) tillkännagav riksdagen, att riksdagen
på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, vad förenämnda
personer anginge, att de finge från och med manaden näst efter deu,
varunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid årlig pension
till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén 1,20(1
kronor, Grundström 1,200 kronor, Rundstedt 1,000 kronor och Ahlgren
900 kronor, dock med samma förbehåll, som stadgades beträffande övriga
tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka samtidigt beviljades pension,
eller att, därest någon av dem framdeles skulle erhålla anställning mot
avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans
anställning varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,
eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.
I anledning av eu utav Kungl. Maj:t avlåten proposition (nr 55) gjordes
av 1895 års riksdag (skrivelse nr 82) den ändring uti villkoren för pensionens
åtnjutande, att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot
avlöning av statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöver,
pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan avlönings upp
-
Hankön tskottets utlåtande Nr 25. 11
bärande i övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen
icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.
I sin förberörda skrift har nu Rundstedt anfört följande.
Rundstedt, som den 17 april 1872 blev anställd vid statens järnvägsbyggnader
och där tjänstgjorde till den 1 maj 1896, sista åren som avdelningsingenjör,
erhöll då, enligt riksdagens beslut år 1894, en årlig pension av 1,000 kronor.
Därefter hade han tjänstgjort som baningenjör hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag
till den 1 juli i909, då han avgick och tillerkändes en årlig pension
av 2,145 kronor under den tid, som bolagets koncession gällde.
Med 1916 års utgång upphörde nämnda koncession och därmed hans rätt
till pension, och han stode inför den utsikten att därefter endast uppbära statspensionen
å 1,000 kronor. Detta belopp vore, isynnerhet under nuvarande svåra
tider, alldeles otillräckligt även med mycket små pretentioner.
Då lvungl. Maj:t förr behjärtat dylikt förhållande, i det Kungl.
Maj:t den 4 april 1907 avlät proposition (nr 138) till riksdagen om tillökning
av pensionen åt förenämnda avdelningsingenj örerna Forselius, Stanzén
och Grundström, samt denna proposition även av riksdagen bifölls
(skrivelse nr 10), anhåller Rundstedt, att Kungl. Maj:t ville åt honom
utverka liknande ökning av den honom förut från allmänna indragningssiaten
beviljade pension å 1,000 kronor.
Till följd av nådig remiss har järnvägsstyrelsen häröver avgivit utlåtande
den 30 december 1916 och därvid anfört.
Rundstedt hade år 1894, då pension av riksdagen tillerkändes honom, uppnått
52 levnads- och 22 tjänstår, vilken tjänstålder ökades till omkring 24 år
genom hans kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders tjänst till den 1 maj 1896.
Då Rundstedt, som nu kommit till en ålder av 74 år, icke kunde anses vara
i tillfälle att bereda sig inkomstgivande verksamhet, samt hans ställning i övrigt
för närvarande vore sådan, att, därest hans ansökning om pensionsförliöjning avsloges,
han syntes vara för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till den efter nuvarande
förhållanden jämförelsevis ringa pension, som år 1894 tilldelats honom,
ansåge styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att det
bereddes honom en åtminstone emot ovannämnda ökning i hans tjänstetid vid
statens järnvägsbyggnader svarande förhöjning av denna pension.
I fråga om de av Rundstedt i hans ansökan åberopade pensionsförhöjningar
för andra järnvägsbyggnads tjänstemän erinrade styrelsen därom, att riksdagen höjt
de förre avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, Forselius,
Stanzén och Grundström år 1894 samtidigt med Rundstedt beviljade
pensionerna å respektive 900, 1,500, 1,200 och 1,200 kronor till följande belopp,
nämligen år 1906 för Ahlgren, som då uppnått 62 levnads- och 33 tjänstår samt
uppbar en avlöning av 4,800 kronor, till 2,500 kronor samt år 1907 för en var
av Forselius, Stanzén och Grundström, vilka då räknade respektive 72, 63 och
Ansökan av
L. O. P.
Rundstedt.
Järnvägs
styrelsen.
12
BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 25.
Statskontoret.
72 levnads- samt 48, 40 och 36 tjänstår och vilka vid sitt avskedstagande från
statens järnvägsbyggnader åtnjutit en avlöning av respektive 6,000, 5,400 och
4,800 kronor, till 2,400 kronor. Dock framhöll styrelsen, att till grund för dessa
förhöjningar i varje fall dock legat en avsevärd ökning av vederbörandes tjänstetid
vid statens järnvägar. Rundstedt, för vilken ökningen av tjänstetiden efter
pensionens bestämmande uppginge allenast till omkring två år, syntes alltså icke
kunna, såsom han ifrågasatt, erhålla en liknande förhöjning av sin pension.
Med stöd av 1894 års riksdags beslut om beviljande av en årlig pension
av 1,200 kronor åt förre avdelningsingenjören Grundström, vilken då räknade 59
levnads- och 23 tjänstår och innehade samma avlöningsförmåner som Rundstedt,
ansåge sig styrelsen emellertid, med vitsordande av Rundstedts under tjänstetiden
vid statens järnvägsbyggnader ådagalagda nit och skicklighet, böra föreslå, att
den Eundstedt för 22 tjänstår tillerkända pensionen av 1,000 kronor måtte, med
hänsyn till det förhållandet, att han sedermera tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader
så lång tid, att hans sammanlagda tjänsteålder utgjorde omkring 24 år,
ävensom till omständigheterna i örigt i detta fall, höjas till 1,200 kronor.
Styrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1917
års riksdag medgiva, att den förre avdelningsingenjören Rundstedt å allmänna
indragningsstaten beviljade pension å 1,000 kronor måtte höjas till
1,200 kronor, att med sistnämnda belopp utgå från och med den 1 januari
1917, dock under villkor att, därest Rundstedt framdeles skulle erhålla
anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skulle för den
tid, anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya
avlöningen eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.
I ärendet har sedermera statskontoret den 22 januari 1917 avgivit
infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
Visserligen skulle det kunna sägas att, efter det Eundstedts pension av
statsmedel bestämdes till 1,000 kronor årligen, icke annat inträffat av beskaffenhet
att på hans pensionsfråga inverka än att han tjänat staten i ytterligare två
år och att på grund härav den begärda pensionsförhöjningen borde, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, inskränkas till ett belopp av 200 kronor. Men enligt
statskontorets mening måste vid bedömande av denna pensionsfråga uppmärksammas,
att sökanden åt statens tjänst ägnat sin bästa arbetskraft under åldern
30—54 år samt att, efter uppnådd ålder av 54 år, vissa svårigheter möta att i annan
tjänst nedlägga sådant arbete, att därav kan förväntas levebröd även för tiden
efter det arbetskraften är uttömd. Med hänsyn till dessa omständigheter och under
förutsättning att sökanden, såsom han uppgivit, numera genom upphörande
av den för Stockholms nya spårvägsaktiebolag meddelade koncession gått förlustig
det understöd å 2,145 krdnor, han under senare åren från bolaget åtnjutit,
vill det synas statskontoret, som om starka billighetsskäl tala för en större förhöjning
av sökandens statspension än den, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.
På grund härav och med erinran att pensionsbeloppet i detta fall
skulle, om det avpassades efter bestämmelserna i den civila pensions
-
Ban/coutsJcottets utlåtande Nr 25.
13
Jagen, uppgå till 2,200 kronor, föreslår statskontoret för sin del, att
Rundstedts pension liöjes till 2,000 kronor från och med månaden näst
efter den, vari den av Stockholms nya spårvägsaktiebolag sökanden beviljade
pension upphört att utgå, dock tidigast från och med ingången
av år 1917.
Avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, For- Departementsselius,
Stanzén och Grundström erhöllo, jämlikt riksdagens beslut 1894, chefenpensioner
samtidigt med avdelningsingenjören Rundstedt. Ahlgrens, Forselius’,
Stanzéns och Grundströms pensioner blevo emellertid enligt riksdagens
medgivande höjda, för Ahlgren 1906 samt för Forselius, Stanzén
och Grundström 1907. Förenämnda personers ålder, löneförhållanden
och pensioner jämte föreslagna förhöjningar framgå av denna tabell:
Namn. |
År |
1 89 4: |
Avlöning vidpensionsförhöj-ning utom inkvarteringsers. |
Levnads-ålder : |
Tjänst- alder: |
Förhöjd pension: |
|||||||||||
Levnadsålder. |
Tjänst&lder. |
Avlöning utom inkvar- teringsersattning. |
Pension |
Föreslagen av |
Beviljad av |
||||||||||||
föreslagen av |
Beviljad av |
1896. |
1906. |
1907. |
1896. |
1906. |
1907. |
||||||||||
Järn- vägs- styrel- sen. |
Kungl. Maj:t. |
Järn- vägs- styrel- sen. |
Kungl. Maj:t. |
år 1906. |
år 1907. |
||||||||||||
G. Ahlgren .................. |
50 |
21 |
4,200 |
2,000 |
1,800 |
900 |
4,800 |
_ |
62 |
_ |
_ |
33 |
_ |
3,200 |
3,200 |
2,500 |
_ |
C. G. Forselius.............. |
59 |
35 |
6,000 |
4,000 |
3,000 |
1,500 |
2,400 |
— |
— |
72 |
— |
— |
48 |
3,000 |
2,400 |
— |
2,400 |
0. T. W. Stanzén.......... |
50 |
27 |
5,400 |
3,200 |
2,400 |
1,200 |
3,400 |
— |
— |
63 |
— |
— |
40 |
2,400 |
2,400 |
— |
2,400 |
A. H. Grundström......... |
59 |
23 |
4,800 |
2,500 |
2,400 |
1,200 |
3,100 |
— |
— |
72 |
— |
— |
36 |
2,400 |
2,400 |
— |
2,400 |
L. G. P. Rundstedt........ |
52 |
22 |
4,800 |
2,500 |
2,000 |
1,000 |
— |
54 |
— |
— |
24 |
— |
— |
* 1,200 |
— |
— |
— |
* Statskontoret har föreslagit en höjning av pensionsbeloppet till 2,000 kronor.
Då förhöjning av pensionerna beviljades Ahlgren, Forselius, Stanzén
och Grundström, hade dessa, enligt vad nyss åberopade tabell jämväl
giver vid handen, under en lång följd av år efter 1894 års riksdags beslut
innehaft och innehade fortfarande tjänst vid statens järnvägar. Vid
pensionsfrågornas föredragning inför Kungl. Maj:t hänvisade föredragande
departementschefen, bland annat, till att de hunnit så framskriden levnadsålder,
att de på den grund icke syntes kunna i ny anställning förvärva
sig någon mera avsevärd inkomst. Därtill komme, att den tjänstetid,
de dåmera uppnått, ägnats staten i en verksamhet, som på deras
14
B and outskott ds utlåtande Nr 25.
krafter ställt anspråk i en alldeles särskilt högre grad än i de flesta
andra i avseende på avlöningen likställda statstjänster. Det syntes därför
omöjligt att hänvisa dem på ålderdomen till en pension, som med de
dåmera högt uppdrivna levnadskostnaderna icke kunde tillgodose deras
oundgängliga livsbehov.
Vad sålunda anfördes äger i viss mån även tillämpning beträffande
Rundstedt, varför jag anser jämväl honom böra beredas ökning av hans
pension. I fråga om Rundstedt föreligger emellertid det särskilda förhållande,
att han endast under 2 år efter det hans ursprungliga pension
beviljats kvarstod i tjänst vid statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn
härtill har järnvägsstyrelsen ej ansett sig kunna förorda förhöjning i
Rundstedts pension med mera än 200 kronor. Efter avskedet ur statstjänsten
erhöll Rundstedt anställning hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag,
varifrån han dock ej efter den 1 januari 1917 vidare uppbär
någon inkomst.
Statskontoret har av billighetsskäl föreslagit en mycket betydligare
höjning av pensionen, nämligen med 1,000 kronor, under framhållande
att, om Rundstedt varit berättigad erhålla pension enligt lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, pensionen
skulle uppgått till 2,200 kronor. Statskontoret har därvid som pensionsunderlag
ansett böra beräknas två tredjedelar av hans avlöning,
4,800 kronor, eller 3,200 kronor samt, med hänsyn därtill att full pension
utgår efter uppnådda 35 tjänstår och Rundstedt år 1896 endast
innehaft 24, beräknat pensionen till förenämnda belopp 2,200 kronor,
vilket belopp sedermera av statskontoret i förevarande fall avrundats till
2,000 kronor.
Ehuru jag till fullo behjärtar de av statskontoret till stöd för dess
åsikt anförda skäl, vill det emellertid förefalla, som om Rundstedt, därest
han erhölle en tilläggspension å 1,000 kronor, skulle komma i en i viss
mån bättre ställning i pensionshänseende än sina förenämnda kamrater.
Förutom Rundstedts betydligt kortare tjänstetid vid statens järnvägar
finner jag därvid böra beaktas, att dessa senare under den fortsatta tid,
de efter 1894 uppburit avlöning av statsmedel, på grund av de för
de ursprungliga pensionernas erhållande stadgade villkor ej alls eller
endast till en ringa del kommit i åtnjutande av dessa pensioner, varemot
motsvarande förhållande ej ägt rum beträffande Rundstedt under den tid,
han varit i enskild tjänst. Av dessa skäl finner jag mig ej kunna förorda,
att det Rundstedt tillkommande pensionsbeloppet höjes med mera
än 600 kronor.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
15
Av utredningen i ärendet framgår, att Rundstedt, då han år 1894
av riksdagen tillerkändes en årlig pension å 1,000 kronor, uppnått 52
levnads- och 22 tjänstår. Denna tjänstetid hade sedermera ökats till
omkring 24 tjänstår genom Rundstedts kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders
tjänst till den 1 maj 1896. Efter erhållet avsked från
statstjänsten hade Rundstedt tjänstgjort såsom baningenjör hos Stockholms
nya spårvägsaktiebolag till den 1 juli 1909, då han lämnade sin
befattning och av bolaget tillerkändes en årlig pension av 2,145 kronor
att utgå under den tid bolagets koncession gällde; och hade denna koncession
upphört med utgången av år 1916.
Järnvägsstyrelsen har nu med hänsyn tagen till de ytterligare
två år, som Rundstedt tjänat staten, föreslagit en pensionsförhöjning
med 200 kronor eller således till 1,200 kronor, varemot statskontoret
under åberopande av att starka billighetsskäl talade för en större förhöjning
hemställt, att pensionen i stället måtte höjas till 2,000 kronor.
Kungl. Maj:t har emellertid på anförda grunder ansett ifrågavarande
pensionsförhöjning böra begränsas till 600 kronor. Den förhöjda pensionen
skulle utgå från och med den 1 januari 1917.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet
en förhöjning av Rundstedts statspension vara befogad, men synes
denna förhöjning, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, böra begränsas
till 200 kronor. Det får nämligen icke förglömmas, att Rundstedt dels
under den tid han varit i enskild tjänst åtnjutit ganska stora avlöningsförmåner,
dels ock därefter under ett flertal år uppburit en ej obetydlig
pension. Härtill kommer, att, enligt vad utskottet inhämtat,
Rundstedt för innevarande år av bolaget tillerkänts en gratifikation till #
samma belopp som den senast uppburna pensionen och att bolaget för
övrigt icke torde komma att underlåta att även för framtiden bereda
honom understöd i en eller annan form. Under sådana förhållanden
har utskottet för sin del som nämt ansett sig böra stanna vid den av
järnvägsstyrelsen föreslagna förhöjningen; och synes den högre pensionen
böra bestämmas att utgå från och med den 1 januari 1918.
Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att den pension å allmänna
indragningsstaten, som bevilj ats förre avdelningsingenjören
vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf
Philip Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas
till ettusentvåhundra kronor, att utgå under hans åter
-
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Angående
pension åt
upp syning smannen
0.
Strandbergs
änka Jenny
Mathilda
Strandberg.
Angående
tilläggspension
åt läroverksadjunkten
J. H. Hjorth.
stående livstid från och med den 1 januari 1918, dock
med villkor att, därest han, framdeles skulle erhålla
anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet
skall för den tid, anställningen varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,
eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,
under tiden upphöra att utgå.
7:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition, nr
139, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att uppsyningsmannen vid Västerviks hospital Olof Strandbergs
änka Jenny Matilda Strandberg, född Lundqvist, må från och med den
1 oktober 1916 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 365
kronor.
Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.
V. Angående ecklesiastikdepartementet.
8:o) I en till riksdagen den 20 januari 1917 avlåten proposition,
nr 53, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid Kungsholms realskola
i Stockholm Jolian Hjalmar Hjorth må, efter erhfillet avsked från
adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver den
pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att
sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.
Hänvisande i övrigt till ovanberörda statsrådsprotokoll vill utskottet
särskilt erinra, att läroverksöverstyrelsen i avgivet utlåtande hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes ingå till riksdagen med framställning därom,
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
17
att det måtte medgivas sökanden rätt att vid avskedstagandet från sin
tjänst vid statens läroverk få räkna sig till godo 10 år av sin tjänstgöring
vid Beskowska skolan vid bestämmande av pensionsbeloppet.
Vidare har statskontoret i avgivet yttrande anfört:
»Då, så vitt handlingarna ntvisade, sökanden syntes vid uppnående den 10 statskontoret.
november 1917 av den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde att från
tjänsten avgå, komma att innehava endast 14 för pension beräkneliga tjänsteår,
borde sökanden, som enligt läroverksöverstyrelsens beslut den 31 december 1912
ägde åtnjuta‘avlöning i högsta lönegraden och sålunda uppbure, förutom tjänstgöringspenningar,
en lön å 3,400 kronor, vilket belopp alltså utgjorde pensionsunderlag
för honom, kunna vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65
år förklaras berättigad åtnjuta pension motsvarande 14/35 av pensionsunderlaget
eller alltså 1,360 kronor.
Såsom statskontoret framhållit vid föregående tillfällen, då förslag framställts
att medgiva tjänstårsberäkning för pension för tid, som icke tillbragts i
statstjänst, måste det anses betänkligt att sålunda avvika från en av den civila
pensionslagens huvudgrunder; och av sådan anledning kunde statskontoret för
sin del icke förorda en framställning till riksdagen i den form, som här vore föreslagen.
Emellertid måste förenämnda pensionsbelopp betraktas såsom icke tillfredsställande,
och därför skulle statskontoret vilja, med hänsyn till vad handlingarna
innehölle om sökandens framstående verksamhet såsom lärare och pedagogisk
författare, föreslå, att framställning till riksdagen gjordes om medgivande
därtill, att sökanden, efter erhållet avsked, finge under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp,
att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande pension uppginge till
2,500 kronor.»
Slutligen yttrar departementschefen:
»Den 13 mars 1914 fann, såsom jag redan nämnt, Kungl. Maj.t den då till Departementsprövning
föreliggande framställningen, vilken gällde samtliga ifrågavarande lärare, chefen.
icke föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd. Därest vid uppkommen fråga om
vederbörandes pensionsrätt omständigheterna kunde anses påkalla hänsyn till de
i ämnet avsedda förhållandena, ville emellertid Kungl. Maj:t i sådant särskilt
fall på gjord framställning taga frågan om vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat
övervägande.
Två sådana framställningar hava sedan dess inkommit till Kungl. Maj:t.
Den ena av dessa, gjord av f. d. läroverksadjunkten Finell och omförmäld i det
föregående, avsåg beredande åt Einell på grund av hans tjänstgöring vid enskilt
läroverk av en tilläggspension till belopp av 90 kronor. Härigenom skulle Finell
vilken för tjänstgöring vid statsläroverk ägde att räkna blott 34 tjänstår, erhålla
full pension såsom läroverksadjunkt, 3,400 kronor. Denna framställning blev av
Kungl. Maj:t den 30 december 1916 avslagen.
Den andra av de båda framställningarna är den nu föreliggande. I fråga
om denna synes mig fullgoda skäl tala för att bereda sökanden en förbättrad
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 17 käft. (Nr 25.) 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Utskottet.
Angående
tilläggspension
åt förre
folkskolläraren
J. V.
Lidström.
ställning i pensionshänseende. Med fasthållande av att 1874 års kungörelse icke
givit vederbörande lärare någon rätt att räkna sin tjänstgöring vid enskilt läroverk
sig till godo i fråga om antalet pensionsår, kan man dock icke förneka, att
ett sken av befogenhet för yrkandet härom är förhanden. Jag vill härvid i förbigående
erinra, att omförmälda på 1874 års kungörelse grundade rätt till lönetur
i särskilda fall verkligen utövar inverkan beträffande den författningsenliga pensionens
storlek. Så skulle denna pensions belopp i fråga om Hjorth, vilken
utan sagda lönetur vid avskedet skulle befunnit sig blott i tredje lönegraden, då
kommit att utgöra 1,080 kronor i stället för såsom nu 1,360 kronor.
Jag anser som sagt fullgoda skäl tala för att söka förskaffa Hjorth en
högre pension än gällande bestämmelser tillförsäkra honom. Jag stöder mig
därvid framför allt på vad statskontoret i ämnet anfört. Den pension, som författningsenligt
skulle tillkomma Hjorth, synes med hänsyn till Hjorths ställning
och förtjänster oskäligt låg. I avseende å tilläggspensionens belopp instämmer
jag med statskontoret.»
Åven utskottet anser goda skäl tala för att söka bereda åt Hjorth
en högre pension än den, vartill han enligt gällande bestämmelser är
berättigad. Utskottet ansluter sig härvid i allt till vad statskontoret i
ärendet anfört och har icke heller något att erinra mot det föreslagna
beloppet.
Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att adjunkten vid
Kungsholms realskola i Stockholm Johan Hjalmar
Hjorth må, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen,
under sin återstående livstid uppbära utöver
den pension, vartill han enligt gällande bestämmelser
är berättigad, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.
9:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,
nr 59, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre folkskolläraren
i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må, från och
med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära
utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas
pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 400 kronor.
Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 16 februari 1917, har icke
funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
och hemställer alltså,
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 25.
19
att riksdagen må medgiva, att förre folkskolläraren
i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström
må, från och med den 1 juli 1915 räknat, under
sin återstående livstid uppbära utöver den pension,
som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas
pensionsinrättning, en årlig tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till belopp av
fyrahundra kronor.
VI. Angående jordbruksdepartementet,
10:o) I en till riksdagen den 2 mars 1917 avlåten proposition, nr
84, har Kung! Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka Eva Charlotta
Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten från och
med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, till belopp av 600 kronor.
I fråga om den till stöd för nämnda förslag förebragta utredningen
får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att distriktslantmätaren
Sven Otto Nilssons änka Eva Charlotta Nilsson,
född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten
från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp
av sexhundra kronor.
ll:o) I en till riksdagen den 13 mars 1917 avlåten proposition,
nr 112, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att preparatorn
vid Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads änka
Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist, må under sin åtei’stående livstid,
så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 340 kronor, att utgå från och med den 1 februari 1917.
Utskottet, som ifråga om utredningen i ärendet hänvisar till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 13 mars 1917, har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag och hemställer alltså,
Angående
pension åt
distriktslantmätaren
S. O. Nilssons
änka.
Angående
pension åt
förre preparatorn
vid
Sveriges
geologiska
undersökning
JP. Lönnblads
änka.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
att riksdagen må medgiva, att preparatorn vid
Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads
änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist,
må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av trehundrafjrtio kronor, att utgå från
och med den 1 februari 1917.
Stockholm den 13 april 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1917.