Bankoutskott ets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli flen 23 mars 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställning från fulllmäktige i riksbanken
angående vissa ändringar i avlöningsstaterna för
riksbanken och Tumba bruks tjänstemän.

I en till bankutskottet avlåten, den 11 sistlidna januari dagtecknad
framställning hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att bland de efter
avlöningsstaten för riksbanken förekommande »tilläggsbestämmelser angående
särskilda förmåner och ersättningar m. m.» måtte intagas ett så
lydande moment:

»Vid skada till följd av olycksfall i arbete skall envar, som är anställd
i riksbankens tjänst eller för dess räkning utför arbete och enligt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 är att anse
såsom arbetare, vara berättigad att, i den mån han eller hon icke på grund
av gällande stadgan den för riksbankens personal kommer i åtnjutande av
förmåner, motsvarande nämnda lags bestämmelser, av riksbanken utfå det
felande; och skola vid inträffande olycksfall i arbetet bestämmelserna i
samma lag i tillämpliga delar tjäna till efterrättelse».

Vidare hava fullmäktige under erinran att särskild stat vore fastställd
för Tumba bruks tjänstemän föreslagit, att till denna stat måtte göras
följande tillägg:

»Vid skada till följd av olycksfall i arbetet, skall envar, som är anställd
i brukets tjänst eller för dess räkning utför arbete och enligt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 är att anse såsom
arbetare, vara berättigad att, i den mån han eller hon icke på grund av
gällande stadganden för tjänstpersonal och arbetare vid Tumba bruk
kommer i åtnjutande av förmåner, motsvarande nämnda lags bestämmelser,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 16 käft. (Nr 22—24).

2

Bankoutskottets utlåtande Ni•

av riksbanken utfå det felande; och skola vid inträffande olycksfall i arbetet
bestämmelserna i samma lag i tillämpliga delar tjäna till efterrättelse».

i uUmäiaij/e* Till stöd för ifrågavarande framställningar hava fullmäktige anfört
raZZuj. " följande:

»På grund av stadgandet i 3 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den
17 juni 19i6 om rätt för Konungen att från tillämpning av lagen undantaga arbetare,
som användas till arbete för statens eller kommuns räkning och vilka på grund därav
tillförsäkrats ersättningar vid olycksfall i arbete, som finnas väsentligen motsvara ersättningar
enligt lagen, hava fullmäktige, på sätt bär i avskrift bifogade skrivelse
utvisar, under förutsättning av riksdagens bifall till förslag om erforderligt tillägg i
sådant syfte till avlöningsstateu, hos Konungen gjort framställning om undantag från
lagens tillämpning för arbetare, som användas till arbete för riksbankens räkning.

Huruvida det från riksbankens sida är fördelaktigt att utbyta försäkringsplikten
enligt förenämnda lag mot direkt ersättningsplikt gent emot sin personal synes vara
eu fråga av ringa ekonomisk betydelse. Någon beräkning av kostnaden vare sig i
ena eller andra fallet låter sig för närvarande icke göra, då ä ena sidan avgifterna
till riksförsäkringsanstalten ännu ej äro bestämda samt å andra sidan de fall, dä skada
till följd av olycksfall i arbetet drabbat någon av riksbankens personal, varit så sällsynta,
att på dem icke kunnat grundas någon statistik av värde för kostnadsfrågans
bedömande. Under förutsättning, att försäkringsavgifterna äro så avvägda, att de på
läugden motsvara utgående ersättningar, böra utgifterna i båda fallen bliva för riksbanken
i stort sett desamma. Vissa fördelar skulle dock riksbanken vinna med övertagande
av ersättningsplikteu dels genom att ej behöva bidraga till bestridande av
Omkostnaderna för försäkringsrådet och riksförsäkringsaustaltens verksamhet med de i
16 § av olycksfallsförsäkringslagen bestämda belopp (5 % av försäkringsavgiften) dels
genom att undgå de olika förvaltningsbestyr, som försäkring i riksförsäkringsanstalten
av riksbankens personal skulle medföra.

Fullmäktige hava därför funnit det vara för riksbanken lämpligare, att dess
personal undantages från tillämpning av ifrågavarande lag och att denna personal
tillförsäkras rätt att från riksbanken utfå ersättning för olycksfall i arbete'' som motsvarar
lagens bestämmelser. I anslutning till vad i ovan omförmälda skrivelse till
Konungen anförts få fullmäktige sålunda föreslå, att härför erforderliga kompletterande
bestämmelser intagas vid avlöniugsstaten för riksbanken och Tumba bruk.

Har riksbankens personal på sådant sätt berättigats till ersättning för olycksfall
i arbete, som motsvarar olycksfällsförsäkringslagens bestämmelser, lärer det ligga i
sakens natur, att vid förekommande olycksfall fullmäktige äga att i tillämpliga delar
följa lagens föreskrifter angående bedömande av kroppsskadas beskaffenhet och verkningar
samt bestämmande av utgående ersättning, liksom ock fullmäktige torde fä anses äga
samma rätt att i vissa fall bereda skadad person eller livräntetagare vård å sjukvårdseller
annan anstalt, som i lagens 10 § är tillerkänd försäkringsinrättning. För fastställande
härav synes det dock lämpligt, att uttrycklig föreskrift meddelas därom att
vid olycksfall i arbete bestämmelserna i lagen skola i tillämpliga dela!- iakttagas.

Skulle i något fall »fullmäktige vara tveksamma vid bedömmande av någon i
samband med olycksfall stående fråga, lärer fullmäktige genom hänvändelse till riksförsäkringsanstalten
eller eventuellt försäkringsrådet kunna erhålla nödig ledning för
sitt omdöme i saken.»

Ilimkoutskoltelx utlåtande Nr 22.

Den i fullmäktiges framställning om förm Rida skrivelse till Konungen
är av följande lydelse:

»Enligt stadgandet i 3 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17
juni 1916 äger Konungen frän tillämpningen av lagen undantaga arbetare, som användas
till arbete för statens eller kommuns räkning och vilka på grund därav tillförsäkrats
ersättningar vid olycksfall i arbete, som finnas väsentligen motsvara ersättningarna
enligt lagen.

I likhet med vad vissa ämbetsverk inom statsförvaltningen under förarbetena till
nämnda lag uttalat, finna fullmäktige det ej heller för riksbanken föreligga något behov
av försäkringsplikt för banken beträffande den hos banken anställda personal, då
rätten till ersättning för olycksfall i arbete kan på ett fullt tryggande sätt tillförsäkras
personalen genom kompletterande bestämmelser till riksbankens avlön in gsstat.

Enligt föi- avlöningsstaten gällande villkor och bestämmelser äger varje ordinarie
befattningshavare, att, då lian av sjukdom — således även sjukdom till följd av
olycksfall — är oförmögen till arbete, behålla lönen. Denna motsvarar i allmänhet
två tredjedelar av befattningshavares avlöningsförmåner, och täcker, då bostadsförmån
ifrågakomma:-, med ett icke nämnvärt undantag den ersättning, som enligt olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser utgår vid sjukdom eller olycksfall. Även extra
ordinarie befattningshavare är i detta avseende skyddad, då sådan befattningshavare
vid oförmögenhet til) tjänstgöring genom sjukdom i regel får uppbära två tredjedelar
av honom eljest tillkommande arvode.

De vid avlöningsstaten fogade villkor och bestämmelser innehålla vidare att, om
ordinarie befattningshavare av sjukdom eller minskad arbetsförmåga blir förhindrad
att på ett tillfredsställande sätt gagna riksbanken, fullmäktige äga att överflytta honom
på pensionsstat och därvid tillägga honom ända till hela pensionsund erlaget såsom
pension. Och pensionsuuderlaget är av den storlek, att ordinarie befattningshavare
— med undantag endast för gårdskarlarna vid avdelningskontoren i Göteborg
och Malmö samt vaktmästarna vid övriga avdelningskontor — vid olycksfall i arbete
tillförsäkrats ersättning, som fullt motsvarar olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser
om livränta till skadad.

Något stadgande i bankoreglementet eller vid avlöningsstaten, som bemyndigar
fullmäktige att vid olycksfall bekosta läkarvård eller läkemedel eller andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor in. m. finnes däremot icke.

Ej heller äga fullmäktige enligt nuvarande bestämmelser att vid befattningshavares
dödsfall utbetala någon begravningshjälp.

Till förmån för änkor och barn efter ordinarie befattningshavare i riksbanken
finnas två pensionskassor, den ena för tjänstinnehavare vid huvudkontoret och den
andra för tjänstinnehavare vid avdelningskontoren; och är varje befattningshavare på
ordinarie stat med undantag av kvinnliga biträden ovillkorligen skyldig att inträda i
resp. kassa och dit betala föreskrivna avgifter.

Pension utgår till änka och barn gemensamt eller, därest äktenskapet är barnlöst,
till änka ensamt eller om både fader och moder äro döda till barnen gemensamt
och motsvarar för ensam änka olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser om livräntor
vid dödsfall för änka efter alla tjänstemän ävensom gårdskarlar i Göteborg och Malmö
men icke för änka efter vaktmästare och maskinist. För änka med barn räcka pensionsbeloppen
endast beträffande de högsta tjänstemannaklasserna att fylla olycksfallslagens
bestämmelser om livränta till efterlevande. Till efterlämnad make eller till
föräldrar utgår från ifrågavarande kassorna ej något understöd.

bnllmäktufffi
sJcriveUe till

Kovunqm.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utom den personal, som bär förut blivit omförmäld, har riksbanken i sitt arbete
dels chaufförer, eldare och städerskor, dels ock vid de mindre avdelningskontoren arbetare
för skötsel av värmeledningar och den yttre renhållningen. För sistnämnda personal
finnas icke några bestämmelser om ersättning vid arbetsoförmåga till följd av
sjukdom.

Slutligen äro för skötseln och driften av riksbankens pappersbruk lumba i bankens
tjänst anställda dels vissa tjänstemän och dels åtskilliga arbetare. För^ tjänstemännen
är avlöningsstat fastställd av riksdagen. Arbetarnas avlöningsförmåner bestämmas
av fullmäktige. Tjänstemännen vid Tumba bruk äro icke anställda på ordinarie
stat utan endast förordnade att tills vidare uppehålla sina befattningar. Deras
ställning torde därför närmast motsvara extra ordinarie tjänstemäns i riksbanken. Dock
äro de pliktiga att inträda uti änkekassan vid avdelningskontoren och bliva därigenom
delaktiga i de förmåner, som kassan bereder. Brukets arbetare äro icke på grund av
gällande bestämmelser tillförsäkrade några avlöningsförmåner vid sjukdomsfall. Dock
har sedan gammalt varit vanligt, att arbetare vid kortare sjukdomsfall åtnjutit sina
avlöningsförmåner oavkortade samt att vid längre tids eller stadigvarande^ förlust av
arbetsförmåga fullmäktige berett arbetare försörjning, liksom understöd utgått till avliden
arbetares änka och minderåriga barn.

Vid jämförelse mellan olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser om ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete och de förmåner, som vid sjukdom eller dödsfall
äro tillförsäkrade riksbankens personal, framgår alltså,

att denna personal icke är berättgad till läkarvård jämte läkemedel ni. in. enligt
lagens § 6 mom. la; .

att sjukpenning enligt lagens § 6 mom. 1 b och § 37 samt livränta enligt § 6 mom. 2 ior
ordinarie befattningshavare med nedannämnda undantag fullt motsvaras av de avlöningsförmåner
eller pensioner, som kunna erhållas vid sjukdom;

undantag utgöras av gårdskarlar vid kontoren i Göteborg och Malmö samt vaktmästarna
vid de mindre avdelningskontoren, för vilka pensionsunderlagen icke fullt
täcka lagens bestämmelser om livränta;

att begrafningshjälp enligt lagens § 7 mom. a icke utgår;

att de från änke- och pupillkassorna utgående pensionerna icke fylla lagens krav
på livräntor till efterlevande, dels för änka efter vaktmästare och maskinist, dels ej
heller för änka och barn efter så gott som alla tjänesteiunehavare;

att icke några livräntor utgå till avliden befattningshavares fader eller moder
eller till avlidet kvinnligt biträdes änkling eller barn, samt

att den extra personalen eller hos riksbanken anställda arbetare icke äro tillförsäkrade
några förmåner, som motsvara ersättningar enligt lagen.

För att utjämna sålunda anmärkta skiljaktigheter och tillförsäkra alla personer,
som mot avlöning användas till arbete för riksbankens räkning, ersättningar för skada
till följd av olycksfall i arbete till belopp motsvarande olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser,
måste erforderliga föreskrifter i sådant avseende tilläggas avlöningsstaten
för såväl riksbanken som för Tumba bruk; och hava fullmäktige för avsikt att hos
nästkommande riksdags bankoutskott framlägga förslag till sådant tillägg till dessa
stater, att eu var, som är anställd i riksbankens tjänst eller för dess räkning utför
arbete och enligt lagen är att anse såsom arbetare, vid skada till följd av olycksfall i
arbete berättigas att i den mån han eller hon icke på grund av gällande stadganden
för riksbankens personal skulle komma i åtnjutande av förmåner motsvarande olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser, att från riksbanken utfå det felande.

Hanka utskottet t utlåtande Nr 22.

5

Fullmäktige anse sig emellertid redan nu böra underställa Eders Kungl. Maj ds
prövning frågan om undantag för riksbankens personal från tillämpning av lagen om
försäkring för olycksfall i arbete samt hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, under förutsättning
av riksdagens bifall till fullmäktiges här ovan angivna förslag till tillägg till
avlöningsstaten för riksbanken och Tumba bruk, måtte från tillämpning av lagen undantaga
arbetare, som användas till arbete för riksbankens räkning.

Tryckta exemplar av avlöningsstaten för Sveriges riksbank, reglemente för bankostatens
änke- och pupillkassa samt stadgar för änke- och pupillkassan vid riksbankens
avdelningskontor och pappersbruk biläggas.»

Jämlikt stadgandet i 3 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916 äger Kungl. Maj:t att från tillämpningen av lagen undantaga
arbetare, som användas till arbete för statens eller kommuns
räkning och vilka på grund därav tillförsäkrats ersättningar vid olycksfall i
arbete, som finnas väsentligen motsvara ersättningarna enligt lagen.

Då rätten till ersättning för olycksfall i arbete ansetts kunna på ett
fullt betryggande sätt tillförsäkras riksbankens personal genom kompletterande
bestämmelser till avlöningsstaten, hava fullmäktige funnit det icke
för riksbanken föreligga något behov av försäkringsplikt beträffande den
hos banken anställda personalen.

Vid jämförelse mellan olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser om
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och de förmåner, som
vid sjukdom eller dödsfall äro tillförsäkrade riksbankens personal, framginge
vissa skiljaktigheter. För att utjämna berörda skiljaktigheter och
tillförsäkra alla personer, som mot avlöning användas till arbete för riksbankens
räkning, ersättningar för skada till följd av olycksfall i arbete till
belopp, motsvarande nyssnämnda lags bestämmelser, hava fullmäktige nu
hemställt om erforderliga tilläggsföreskrifter till avlöningsstaterna för riksbanken
och Tumba bruks tjänstemän.

Emellertid hava fullmäktige, såsom framgår av ovanintagna skrivelser,
hos Kungl. Maj:t hemställt, att under förutsättning av riksdagens bifall
till nyssnämnda tilläggsföreskrifter Kungl. Maj:t måtte från tillämpning
av lagen den 17 juni 1916 undantaga arbetare, som _ användas till
arbete för riksbankens räkning.

Även utskottet anser på de av fullmäktige anförda skäl det vara lämpligt,
att bankens personal undantages från tillämpning av berörda lag och
att denna personal tillförsäkras rätt att från banken utbekomma ersättning
för olycksfall i arbete, motsvarande lagens bestämmelser.

Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka bifall till fullmäktiges
förevarande framställning.

Någon särskild föreskrift beträffande tiden för tillämpningen av de
föreslagna tilläggsbestämmelserna synes icke vara erforderlig, dä desamma
äro beroende på tillämpningen av olycksfallsförsäkringslagen, vilken tråder
i kraft den 1 januari 1918.

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet.

att riksdagen må besluta,

a) att bland de efter avlöningsstaten för riksbanken
förekommande »tilläggsbestämmelser angående särskilda
förmåner och ersättningar m. m.» intages ett så lydande
moment:,

Vid skada till följd av olycksfall i arbete skall envar,
som är anställd i riksbankens tjänst eller för dess
räkning utför arbete och enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete den 17 juni 1916 är att anse såsom
arbetare, vara berättigad att, i den mån han eller hon
icke på grund av gällande stadganden för riksbankens
personal kommer i åtnjutande av förmåner, motsvarande
nämnda lags bestämmelser, av riksbanken utfå det felande;
och skola vid inträffande olycksfall i arbetet bestämmelserna
i samma lag i tillämpliga delar tjäna till
efterrättelse»; samt

b) att till den för Tumba bruks tjänstemän fastställda
avlöningsstaten göres följande tillägg:

»Vid skada till följd av olycksfall i arbete skall
envar, som är anställd i brukets tjänst eller för dess
räkning utför arbete och enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete den 17 juni 1916 är att ^.nse såsom
arbetare, vara berättigad att, i den mån han eller hon
icke på grund av gällande stadganden för tjänstpersonal
och arbetare vid Tumba bruk kommer i åtnjutande av
förmåner, motsvarande nämnda lags bestämmelser, av
riksbanken utfå det felande; och skola vid inträffande
olycksfall i arbetet bestämmelserna i samma lag i tilllämpliga
delar tjäna till efterrättelse.»

Stockholm den 23 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Gustafsson, Wickman, Boberg.
Jönsson, Sandler och Holm samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Vahlquist, Berg i Munkfors, Söderberg
i Hobborn, Lindvall, Jonsson i Gumboda, Olsson i Rödningsberg och Bäcklund.