12

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1917 kl. 1''2 2 e. m_

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anstånd med erläggande av ränta å statslån för järnvägsanläggning
mellan Eksjö och österbymo.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 81, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att Eksjö—österbymo
järnvägsaktiebolag må — utan hinder av vad beträffande
erläggande av anståndsränta stadgas i de av riksdagen i skrivelse
den 24 maj 1910 föreskrivna villkor och bestämmelser för beviljandeav
låneunderstöd till understödjande av nya, ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar
— erhålla anstånd med erläggande av ränta å det för
utförande av bolagets järnvägsanläggning från Eksjö till österbymo den
31 januari 1913 beviljade statslån å 643,000 kronor i tre år från lyftnings
d agarn a, ehuru tiden för räntans erläggande därigenom kommer
att sträcka sig utöver ett år från den dag, då järnvägen öppnats för allmän
trafik.

Till stöd för ifrågavarande framställning åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 23 februari 1917, däri föredragande
departementschefen anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jönköpings län med skrivelse den 23 mars 1916 överlämnad skrift har
Eksjö—österbymo järnvägsaktiebolag såsom innehavare av koncession å
järnväg från Eksjö till österbymo anhållit om anstånd med erläggande
av ränta å ett bolaget beviljat statslån.

Innan jag närmare redogör för bolagets ansökan, anhåller jag få.
erinra om följande.

I skrivelse den 24 maj 1910 (nr 122) har riksdagen meddelat, att
riksdagen till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och ställt till
Kungl Maj:ts förfogande ett extra anslag av 7,500,000 kronor, att utgå

Banleoutskotiets utlåtande Nr 19.

13

under fem år från och med år 1912 med 1,500,000 kronor årligen,
ävensom förklarat, att Kungl. Maj:t ägde att å detta anslag till understödjande
av nya, ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar anvisa
av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet med särskilda,
av riksdagen i skrivelsen närmare fastställda villkor och bestämmelser.

Genom resolution den 31 januari 1913 har Kungl. Maj:t sedermera
för utförande av omförmälda järnvägsanläggning från Eksjö till Österbymo
beviljat ett lån å 643,000 kronor, att av de medel, som av 1910 års
riksdag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd för enskilda
järnvägar, utgå av 1916 års anslag.

För tillgodonjutande av den sålunda förunnade förmånen har Kungl.
Maj: t, i överensstämmelse med de av 1910 års riksdag föreskrivna villkor
och bestämmelser, stadgat bland annat, att anstånd med betalningen av den
ränta, som å lyftade lånebelopp upplöpte under en tid, omfattande högst tre
år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöver ett år från
den dag — i förevarande fall ursprungligen fastställd till den 1 juni 1914
och sedermera framflyttad till den 31 december 1915 — då järnvägen senast
skulle vara färdig och öppnad för trafik, medgåves på det sätt, att denna
ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlades till
staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela
lånekapitalet inbetalts. Tillika stadgades, att Kungl. Maj:t ville framdeles
meddela närmare bestämmelser om tiderna för lyftning av det beviljade
låneunderstödet.

I detta sammanhang må omnämnas, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 11 december 1914 beviljat bolaget ett lån ur handels- och sjöfartsfonden
till belopp av 300,000 kronor, att till bolaget utlämnas i poster
å jämna 10,000-tal kronor, i den mån arbetet å järnvägsanläggningen
fortskrede, samt på villkor i övrigt, bland andra, att vad bolaget av lånet
kunde hava uppburit skulle jämte ränta efter fem procent om året återgäldas,
då det bolaget beviljade statslånet å 643,000 kronor bleve tillgängligt.
I

I sin till Kungl. Maj:t nu ingivna skrift har bolaget till en början
meddelat, att bolagets järnväg nu vore färdigbyggd och den 17 december
1915 med behörigt tillstånd öppnats för allmän trafik. Bolaget har
därför anhållit, att Kungl. Maj:t måtte förklara bolaget berättigat att hos
riksgäldskontoret få lyfta två tredjedelar av det beviljade lånebeloppet.
Till denna bolagets anhållan har Kungl. Maj:t förut denna dag under
vissa villkor lämnat bifall.

Ansökning
av Eksjö—
Österbymo
järnvägsaktiebolag.

14

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 19.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Jönköpings
län.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

I fråga om anstånd med betalande av ränta å statslånet tiar bolaget
anfört:

Då det beviljade låneunderstödet anvisats att utgå av 1916 års anslag, både
bolaget icke åtnjutit den stora förmånen att under byggnadstiden hava tillgång till
de räntefria lånemedlen, utan måst dels hos handels- och sjöfartsfonden och dels
hos enskilda penninginrättningar upplåna motsvarande belopp, varigenom bolaget
tillskyndats betydande ränteutgifter. Då dessa icke varit beräknade i kostnadsförslaget,
hade bolagets ekonomi därigenom avsevärt försämrats, varjämte styrelsen måst
ikläda sig personlig ansvarighet för den sålunda uppkomna bristen. Skulle nu
även tiden för räntefriheten begränsas till den 31 december 1916, skulle bolaget
nästan helt och hållet gå miste om den stora lättnad, som ett dylikt medgivande
avsåge att lämna.

Vidare vore att beakta den omständigheten, att en stor del av arbetet måst
utföras under rådande abnorma konjunkturer, vilka avsevärt fördyrat detsamma,
samtidigt som företaget varit av synnerlig betydelse för minskande av den genom
förhållandena orsakade arbetsbristen. Under dessa omständigheter syntes det
bolaget billigt, att bolaget beträffande räntefrihet å statslånet icke komme i
ogynnsammare ställning än andra företag av enahanda beskaffenhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har bolaget hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva bolaget ränteanstånd å statslånet i tre år
från lyftningsdagarna.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län har i sin förenämnda
skrivelse den 23 mars 1916 vitsordat, att, på grund av de genom
världskriget uppkomna förhållanden, järnvägsbolagets ekonomi blivit
mindre god. På grund härav och då de iråkade ekonomiska svårigheterna
tillkommit utan bolagets eget förvållande ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att vissa billighetshänsyn kunde åberopas för ett bifall
till bolagets framställning om förlängning av den tid, under vilken bolaget
finge åtnjuta anstånd med erläggande av ränta å statslånet.

I infordrat utlåtande i ärendet av den 3 maj 1916 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen till en början huvudsakligen anfört:

Styrelsen hade begärt och från bolaget erhållit vissa upplysningar beträffande
bolagets lånetransaktioner m. m. Av de sålunda införskaffade upplysningarna
inhämtades, att inbetalda aktiemedel och därå influtna räntor förbrukats
redan den 8 februari 1915 och att bolaget från denna tid helt och hållet måst
bedriva järnvägsarbetet med upplånade penningebelopp, varav 300,000 kronor
lämnats från handels- och sjöfartsfonden enligt Kungl. Maj ds medgivande den
11 december 1914. Räntorna å dessa lån med avdrag av ränteinkomster på aktiekapitalet
hade för hela tiden intill statslånets bekommande beräknats belöpa sig
till 32,187 kronor 18 öre.

Bolagets uppgift, att några ränteutgifter ej skulle vara beräknade i kostnadsförslaget
för järnvägen, torde få anses oriktig, då de i kostnadsförslaget

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

15

inginge i posten för oförutsedda utgifter med mera, beräknad till 15 procent av
de specificerade byggnadskostnaderna. I den tablå, som av bolaget för järnvägsbyggnaden
uppgjorts och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts samt
avsåge att visa, huru samtliga för anläggningen tillgängliga medel skulle på olika
konton fördelas, upptoges också specificerat som räntor och kostnader för kapitalanskaffning
20,000 kronor. Det belopp, vartill räntorna för hela tiden intill statslånets
bekommande antagits uppgå, eller 32,187 kronor 18 öre, komme således
att högst betydligt överskrida nämnda beräknade summa 20,000 kronor.

Efter framhållande av att bolaget bort kunna vidtaga åtgärder för
påskyndande av statslånets lyftande, yttrar styrelsen bland annat.

Frånsett huru härmed kan förhålla sig, hade emellertid bolaget, på grund
av att arbetena å järnvägen påbörjats flera år före det bolaget kunde få lyfta
statslånet och varigenom bolaget blivit tvunget upptaga enskilda lån, varå räntor
måst. erläggas, kommit i ogynnsammare ställning än andra järnvägsföretag, som
tilldelats statslån, i det bolaget ej kunnat draga nytta av det ränteanstånd å tre
år, som statslånevillkoren medgiva under byggnadstiden och ett år efter det banan
öppnats för allmän trafik.

Då järnvägen dessutom utförts under synnerligen betungande yttre förhållanden
och bolaget därjämte genom att hålla arbetet i gång i det omfång, som
skeft, berett en mängd folk sysselsättning under rådande svåra tider, ansåge styrelsen,
att flera skäl talade för att bolaget borde beviljas några lättnader med
räntornas erläggande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t
måtte medgiva, att Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag finge erhålla
anstånd med betalningen av den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöpte
under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, på
det sätt att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid
erlades till staten först sedan i stadgad ordning såväl
all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i ärendet inkommit med begärt
yttrande den 18 maj 1916 och däri anfört.

Fullmäktige ville erinra därom, att fullmäktige i ett den 15 april 1915 till
Kungl. Maj:t avgivet yttrande över en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd
utredning med förslag i fråga om avsättning till allmänna järnvägslånefonden
m. m. — efter att utförligt hava visat, att de förmåner, som genom ifrågavarande
anstånd beredas låntagame, måste anses vara för staten ganska betungande
— bestämt uttalat sig mot varje utsträckning av anståndstiden.

I det nu föreliggande fallet syntes det emellertid fullmäktige, att omständigheterna
vore sådana, att den ifrågasatta lättnaden i lånevillkoren skäligen borde
kunna medgivas. Då bolagets järnväg enligt Kungl. Maj:ts föreskrift skulle vara
färdig senast den 31 december 1915, under det att statslånet ej kunde bliva tillgängligt
förrän efter 1916 års ingång, hade ifrågavarande bolag obestridligen befunnit
sig i en ogynnsammare ställning än flertalet andra statslåneunderstödda
j ärn vägsaktiebolag.

Fullmäktige i
riksgäldekontoret.

16

BankoutsJcottets utlåtande Nr 19.

Departements chefen.

Utskottet.

Till följd av vad fullmäktige sålunda anfört förklarade fullmäktige
sig icke hava något att erinra mot att bolaget komme i åtnjutande av
den begärda lättnaden.

De vid beviljande av statslån till enskilda järnvägsanläggningar
meddelade bestämmelser om anståndsränta torde närmast hava sin grund
däri, att det ansetts olämpligt att betunga ett järnvägsbolag med erläggande
av räntor under de år, då järnvägen är under byggnad. Då
i förevarande fall det för utförande av ifrågavarande järnvägsanläggning
mellan Eksjö och Österbymo år 1913 beviljade statslånet kunnat anvisas
att utgå först från 191G års anslag, har följden blivit, att bolaget, som
det enligt Kungl. Maj:ts föreskrift ålegat att hava järnvägen öppnad för
allmän trafik senast den 31 december 1915, helt avslutat arbetena å anläggningen,
innan någon del av det beviljade lånebeloppet fått av bolaget
lyftas. Den ogynnsamma ställning, vari bolaget på grund härav
kommit, synes mig utgöra giltigt skäl för bifall till bolagets av myndigheterna
tillstyrkta ansökan om ränteanstånd å statslånet i tre år från
lyftningsdagarna. Jag vill ock i detta sammanhang påpeka den redan
framhållna omständigheten, att järnvägen utförts under nu rådande betungande
konjunkturer, vilket emellertid för det allmänna medfört den
fördel, att anställning vid densamma kunnat beredas ett avsevärt antal
arbetare under kristidens första period, då arbetslöshet i stor omfattning
förekom.»

Departementschefen har alltså funnit sig böra tillstyrka bolagets
ansökan.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 81
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, friherre Langenskiöld,
Ekman, Norman och Lindley samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge, Söderlerg
i Hobborn, Jonsson i Gumboda, Borggren, Jonsson i Hå och Bäcklund.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917.