JlanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1917 kl. 1/2 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande
vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel.

l:o).

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 68, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

dels att förre tågmästaren vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson,
vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension med 1,210 kronor
för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917 under sin återstående
livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 202 kronor, att utgå
av trafikmedel,

dels ock att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Jonas
Jonsson Lindblom Blomberg, vilken jämlikt nämnda lag uppbär pension
med 1,500 kronor för år, må därutöver från och med den 1 februari
1917 under sin återstående livstid åtnjuta eu årlig tilläggspension av 176
kronor, likaledes att utgå av trafikmedel.

Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 16 nästlidne februari, däri föredragande
departementschefen anfört följande:

»Uti särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter [hava förre tågmästaren
vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson och lokomotivföraren
vid statens järnvägar Jonas Jonsson Lindblom Blomberg anhållit
om förhöjning i de jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar den 4 juli 1910 dem tillkommande pensioner.

I sina ansökningar hava Andersson och Blomberg meddelat, att de
tidigare varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson
sedan år 1874 och Blomberg sedan år 1879, tills nämnda järnväg den
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 13 käft. (Nr 18—19.) 1

Angående
pensionei åt
förre tågmästaren
L. G.
Andersson
och förre
lokomotivföraren
J. J.L.
Blomberg.

2

IJankoutsJcottets utlåtande Nr 18.

Liknande
pensionsfrågor
vid 1914 års
senare riksdag
och 1916 åra
riksdag.

1 oktober 1887 övergick i statens ägo. Andersson hade den 1 december
1914 på grund av fyllda 63 år avgått ur statens järnvägars tjänst,
och Blomberg komme att den 1 januari 1917 efter fyllda 60 år avgå
ur samma tjänst. Då Andersson och Blomberg därigenom ej erhölle
full pension utan endast en pension, beräknad efter 26, respektive 27
tjänstår, hava de anhållit att, i likhet med personal från andra av staten
inköpta enskilda järnvägar, erhålla fyllnadspension, räknat från deras avskedstagande,
till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden
mellan det enligt nu gällande grunder utgående pensionsbelopp och det,
en var skulle hava erhållit, om han fått tillgodoräkna sig sin sammanlagda
ordinarie tjänstetid vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och statens järnvägar.

Såväl Andersson som Blomberg hava framhållit, att 1914 års senare
riksdag och 1915 års riksdag medgivit liknande förmåner åt förre
stationsmästaren P. Tollstedt och förre stationskarlen Olof Lundgren, vilka
båda förut varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och sedermera
övergått i statens järnvägars tjänst.

I fråga om sistnämnda pensionsfråga ber jag få erinra följande.

I proposition (nr 28) till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att Lundgren, vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar uppbar
pension med 671 kronor för år, finge därutöver från och med år 1916
under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 192 kronor,
att utgå av trafikmedel.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 5 februari 1915
erinrade jag, att 1913 års riksdag meddelat bestämmelser angående
förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning av statens
inköp av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst. Jag
anförde vidare följande:

»1913 års riksdagsbeslut avsåg endast befattningshavare, som förut tillhört
västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg och Örebro—Köpings järnväg.
Ifrågavarande beslut, som tillkom på grund av en kungl. proposition i ämnet
och i enlighet med vilket bestämmelser av Kungl. Makt meddelats genom nådigt
brev den 13 juni 1913, innebar i huvudsak, att vid bestämmande av pensioner
och fyllnadspensioner av statsmedel till nämnda befattningshavare jämväl tjänstår
vid respektive enskilda järnvägar enligt vissa grunder skulle få medräknas, något
som enligt dittills gällande bestämmelser icke fått ske. Närmare angivet innefattade
beslutet till den del, som för bedömande av föreliggande pensionsfråga
är av intresse, att, därest beloppet av den pension, vederbörande vid avgång ur
tjänsten vore berättigad att erhålla från enskilda järnvägarnas pensionskassa, understege
beloppet av den pension, han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

3

1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit
av trafikmedel, om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge
enligt grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin
sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar,
i vissa fall finge till honom efter avskedstagandet ur statens tjänst av
trafikmedel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden
mellan sagda båda pensionsbelopp. Beslutet innebar därjämte, att vad sålunda
skulle gälla beträffande fyllnadspensioner finge tillämpas å personal, som från
ingången av år 1911 eller därefter avgått eller avginge ur tjänsten, dock att sådan
fyllnadspension icke i något fall finge utgå för tiden före den 1 januari 1914.

Genom dessa bestämmelser hava statsmakterna visat sig behjärta behovet
av förbättrade pensionsvillkor för den enskilda järnvägar förut tillhöriga personal,
som efter övergång till statens järnvägars tjänst vid uppnådd pensionsålder icke
kunnat erhålla pension fullt motsvarande det belopp, som skulle utgått enligt
1910 års pensionslag, om vederbörandes tjänstår i den enskilda järnvägen fått
tillgodoräknas. Ehuru berörda bestämmelser, såsom nyss nämnts, hava avseende
å allenast viss personal, torde rättvisa och billighet fordra, att bestämmelserna i
de fall, då omständigheterna i övrigt äro ungefär likartade, analogivis utsträckas
att gälla jämväl för andra tjänstinnehavare än de i nämnda riksdagsbeslut avsedda.
Ifrågavarande, ovan återgivna bestämmelser kunna visserligen icke direkt
tillämpas å Lundgren, då denne lika litet som förutnämnde förre stationsmästaren
Tollstedt vid avgången ur statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas
pensionskassa. Men enahanda grunder, varå dessa bestämmelser vila, kunna
givetvis, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vinna analog tillämpning i nu föreliggande
fall. Enligt 1913 års riksdagsbeslut skall fyllnadspension utgå till ett
belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan pensionen från nyssnämnda
pensionskassa och full pension enligt 1910 års lag, d. v. s. den pension,
som enligt nämnda lag skulle utgå, därest vederbörande finge medräkna sin
tjänstetid jämväl hos enskild järnväg. I förevarande fall har järnvägsstyrelsen
föreslagit, att fyllnadspension må utgå till ett belopp, motsvarande två tredjedelar
av skillnaden mellan den Lundgren jämlikt nämnda lag — utan tillgodoräknande
av hans tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen, å ena,
samt full pension enligt samma lag i den bemärkelse ovan angivits, å andra
sidan.

Den omständigheten, huruvida en numera hos statens järnvägar anställd
befattningshavare förut tillhört den ena eller den andra av staten förvärvade enskilda
järnvägen, bör rimligen icke i någon mån inverka på frågan om hans rätt
till pension av statsmedel, under den självfallna förutsättning dock, att olikhet i
fråga om rätt till pension ur enskild pensionskassa ej i de skilda fallen föreligger.
Att 1913 års proposition och riksdagsbeslut i ämnet hade avseende å den förutvarande
personalen endast vid de ovan angivna enskilda järnvägarna, torde hava
sin naturliga förklaring däri, att denna personal veterligen omfattade de enda
större grupperna av de statens järnvägars tjänstemän, vilka förut haft anställning
hos enskild, av staten övertagen järnväg.

Till den mening, jag här ovan uttalat, har ock 1914 års senare riksdag anslutit
sig, då riksdagen beträffande ovannämnde Tollstedt yttrat, att det syntes
riksdagen skäligt, att jämväl Tollstedt bereddes motsvarande förmåner, vilka tillerkänts
personalen vid västkustbanan. Någon sådan skillnad synes mig ej förefinnas
i sakförhållandena mellan berörda fall och det nu föreliggande, att man

4

Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.

Järnvägs styrelsen.

på den grund vid bedömande av själva huvudfrågan, huruvida tilläggspension bör
beviljas eller ej, beträffande Lundgren skäligen kan komma till annat resultat än
i fråga om Tollstedt.

Beträffande beloppet av pensionsförhöjningen har jag ej något att erinra
mot vad järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagit. Styrelsens förslag innebär nämligen,
såsom ovan redan framhållits, ett analogt tillämpande av de genom 1913
års riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension i de då avsedda fallen.»

I skrivelse den 12 mars 1915 (nr 27) meddelade riksdagen, att
riksdagen icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag än att
billigheten syntes fordra, att Lundgren, på sätt jämväl statskontoret i sitt
i ärendet infordrade utlåtande ifrågasatt, redan från och med år 1915
komme i åtnjutande av den föreslagna pensionsförhöjningen. Riksdagen
medgav alltså, att Lundgren finge utöver den till honom utgående pensionen
från och med år 1915 under sin återstående livstid åtnjuta en
årlig tilläggspension av 192 kronor, att utgå av trafikmedel.

Över Anderssons och Blombergs nu ifrågavarande ansökningar har
järnvägsstyrelsen avgivit infordrat utlåtande den 31 oktober 1916 och
därvid yttrat:

Yerkställd utredning har givit vid handen, att sökandena varit anställda
vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson sedan år 1874 och Blomberg sedan
år 1879, intill dess nämnda järnväg den 1 oktober 1887 övertagits av statens
järnvägar; att de då övergått i statens järnvägars tjänst, där de sedermera
erhållit ordinarie anställning, Andersson den 1 oktober 1888 och Blomberg den
1 januari 1890; att Andersson, som är född den 10 juli 1851, erhållit avsked ur
statens järnvägars tjänst från ingången av december månad 1914 med rätt att
åtnjuta en årlig pension av 1,210 kronor; samt att Blomberg, som är född den
8 maj 1856, ännu kvarstår i tjänst men beräknas bliva pensionerad från ingången
av år 1917 med en årlig pension av 1,500 kronor.

Såsom framgår av förestående uppgifter hava sökandena under sin anställning
såsom järnvägstjänstemän förvärvat en så lång tjänstetid, att de, därest å
dem finge tillämpas de utav 1913 års riksdag antagna, genom nådigt brev den
13 juni 1913 meddelade bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor för
viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda järnvägar övergått
i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande av en fyllnadspension,
motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan det dem efter deras tjänstårsberäkning
såsom ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar tillkommande pensionsbeloppet
och beloppet av den jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 till person
i enahanda tjänsteställning utgående högsta pension. Vidkommande Andersson
uppgår denna skillnad till 302 kronor, medan densamma beträffande Blomberg
beräknas komma att utgöra 264 kronor.

Då det syntes skäligt, att jämväl sökandena bereddes motsvarande
förmåner, som tillerkänts ovanberörda personal, hemställde järnvägsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, ej mindre att

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 18. 5

Andersson finge, räknat från ingången av år 1917, under sin återstående
livstid av trafikmedel uppbära, utöver den pension av 1,210 kronor,
som utginge till Andersson jämlikt ovanberörda lag den 4 juli 1910,
en årlig tilläggspension av 202 kronor, än även att Blomberg finge,
räknat likaledes från ingången av år 1917 eller den senare tidpunkt, då
avsked ur statens järnvägars tjänst kunde bliva honom beviljat, äga att
under sin återstående livstid åtnjuta, utöver den honom efter avgången
ur statens järnvägars tjänst jämlikt berörda lag tillkommande pension,
en årlig tilläggspension, att utgå av trafikmedel, till så stort belopp,
att detsamma motsvarade två tredjedelar av skillnaden mellan nyssnämnda
pensionsbelopp och beloppet av den en lokomotivförare jämlikt samma
lag tillkommande högsta pension.

1 ett den 13 november 1917, till följd av erhållen remiss, i ärendet
avgivet utlåtande har statskontoret tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens
hemställan.

Sedermera har byråchefen å kameralbyrån i järnvägsstyrelsen i en
till civildepartementet ingiven promemoria av den 6 februari 1917
meddelat, att Blomberg erhållit avsked med utgången av januari månad
1917 samt att genom styrelsens beslut den 25 i nämnda månad en
årlig pension av 1,500 kronor tillförsäkrats honom att utgå jämlikt
bestämmelserna i förenämnda lag. Då högsta pension, som tillkomme
en lokomotivförare enligt samma lag, utginge med ett belopp av 1,764
kronor om året, skulle Blomberg enligt styrelsens förslag berättigas att
från och med den 1 februari 1917 under sin återstående livstid uppbära
en årlig fyllnadspension av 176 kronor.

Samma av mig förut återgivna skäl, som lågo till grund för förhöjning
av de till förre stationsmästaren Tollstedt och förre stationskarlen
Lundgren beviljade pensioner, tala för, att de pensioner, som nu
utgå till förre tågmästaren Andersson och förre lokomotivföraren Blomberg,
jämväl måtte höjas.

Beträffande beloppen av pensionsförhöjningarna har jag ej något
att erinra mot vad från järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagits. Detta
förslag innebär nämligen ett analogt tillämpande av de genom av
mig förut åberopade riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension
i de då avsedda fall. Tilläggspensionen åt Andersson skulle enligt
denna styrelsens beräkning uppgå till 202 kronor och det honom tillkommande
pensionsbeloppet i dess helhet således till 1,412 kronor.

Statskontoret.

Departements chefen.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Angående
pensioner åt
förre lokomotivmästaren

L. P. Kjesslers
änka samt
förre materialförvaltaren

J. Anderssons
änka.

Blombergs tilläggspension skulle åter uppgå till 176 kronor och hela
det honom tillkommande pensionsbeloppet till 1,676 kronor. I enlighet
med vad som föreslagits torde den förhöjda pensionen böra utgå, för
Andersson från och med den 1 januari 1917 och för Blomberg från
och med den 1 februari 1917».

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande
framställningar får utskottet, som icke funnit något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva,

a) att förre tågmästaren vid statens järnvägar
Lars Gustaf Andersson, vilken jämlikt lagen den 4
juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar uppbär pension med 1,210 kronor
för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917
under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension
av 202 kronor, att utgå av trafikmedel, och

b) att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar
Jonas Jonsson Lindblom Blomberg, vilken jämlikt
nämnda lag uppbär pension med 1,500 kronor
för år, må därutöver från och med den 1 februari
1917 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig
tilläggspension av 176 kronor, likaledes att utgå av
trafikmedel.

2:o)

Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet
likaledes hänvisad proposition, nr 69, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars
Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,
må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 720 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet med de grunder,
som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa,

dels ock att till avlidne materialförvaltaren vid statens jämvägsbyggnader
Johan Anderssons änka Carolina Andersson, född Davidsson,

Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.

7

må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligd belopp av 576 kronor,
att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från och med den 1
juni 1916.

Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärendeu för den 16 nästlidne februari, däri föredragande
departementschefen anfört följande:

»I skrivelse den 30 oktober 1916 har järnvägsstyrelsen meddelat,
att förre lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers
från Ängelholm änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,
och förre materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons
änka Carolina Andersson, född Davidsson, hos styrelsen anhållit,
att pension måtte genom styrelsens försorg utverkas åt dem.

För egen del har styrelsen anfört följande.

Enligt inhämtade upplysningar vann Kjessler anställning vid statens järnvägar
såsom extra eldare år 1870, varefter han befordrades till eldare 1872. År
1874 erhöll Kjessler anställning som lokomotivförare vid Karlskrona—Yäxjö
järnväg samt befordrades 1876 till lokomotivförare och lokomotivförarförman
vid Landskrona—Ängelholms järnväg. Då sistnämnda bana den 1 januari 1896
övergick i statens ägo, inträdde Kjessler såsom lokomotivmästare ånyo i statens
järnvägars tjänst. På grund av sin ålder kunde Kjessler, som icke tillhörde enskilda
järnvägarnas pensionsinrättning, icke vinna inträde i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Kjessler, som till följd av sjukdom,
förorsakad av olycksfall i tjänsten, erhöll avsked den 1 oktober 1914, avled
den 9 juli 1916 och efterlämnade såsom stärbhusdelägare förutom änkan, som
är född den 22 april 1855, tre syskon.

Angående änkan Kjesslers förmögenhetsförhållanden meddelar styrelsen, att,
enligt vad den efter Kjessler förrättade bouppteckningen giver vid handen, en
brist i boet förelegat av 111,666 kronor 71 öre.

Kjesslers avlöningsförmåner hava sedan den 1 januari 1901 för år utgjort
arvode 3,000 kronor, ersättning för bostad och bränsle 700 kronor samt beklädnadsersättning
120 kronor eller sålunda tillhopa 3,820 kronor.

Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt av 1902 och 1913 års riksdagar pensioner
och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid Västkustbanans
inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning,
torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension
jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna
personal. Riksdagen har också lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant
hänseende till 1903, 1905, 1906 och 1911 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner
om pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda, vid den
s; k. Västkustbanan anställda befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders
Nilsson, stationsmästaren Per Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och
Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordström samt stationsinspektoren
Lars Predrik Reinhold Schmidt, vilka från och med den 1 januari 1896
övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.

Framställning
om pension
till förre
lokomotivmästaren
L. P.
Kjesslers
änka.

8

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 18-

Framställning
om pension åt
{orre materialförvaltaren

J. Anderssons
änka.

I anledning av det anförda anser sig styrelsen böra föreslå, att änkan
Ivjessler måtte beredas en årlig pension att utgå från och med den 1 augusti
1916 i enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens
järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och barn
efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen,
att densamma måtte, i anslutning till de principer, som angivits i Kungl.
Maj:ts förena,runda nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension^åt
lokomotivmästaren Nordströms änka, bestämmas till ett årligt belopp av 120
kronor, motsvarande 20 procent av 3,600 kronor eller det belopp, varefter änkan
Kjesslers pension skulle, enligt stadgandet i § 3 av berörda reglemente, hava beräknats,
därest hennes man varit delägare i statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.

Vad därefter angår änkan Anderssons ansökning om pension, meddelar styrelsen,
att hennes man avlidit den 11 maj 1916, att han såsom stärbhusdelägare
efterlämnat, förutom änkan, fem till myndig ålder komma barn, att behållningen
i boet vid Anderssons död utgjort 517 kronor 47 öre samt att änkan icke äger
andra tillgångar än henne tillkommande andel i boet.

Styrelsen erinrar till en början därom, att riksdagen med anledning av särskilda
propositioner, som avlåtits med föranledande av framställningar från styrelsen
i skrivelser den 9 november 1893 och den 4 mars 1903, dels år 1894 beviljat
Andersson under vissa betingelser en årlig pension av 700 kronor, dels
ock år 1904 medgivit, att samma pension finge höjas till 1,500 kronor.

I sina sistnämnda skrivelser hade styrelsen meddelat, bland annat, följande
beträffande Andersson. År 1894 hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader
i 27 år och vid nämnda tidpunkt uppburit en avlöning av 2,400
kronor jämte inkvarteringsersättning. Sedan Anderssons anställning vid stambanebyggnaden
genom övre Norrland upphört, vilket ägde rum i maj 1895, hade
han tjänstgjort vid därefter beslutade statsbaneanläggningar såsom materialbokhållare,
dels från maj 1895 till den 1 november 1897 vid Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad,
dels ock från sistnämnda dag till den 1 augusti 1898 vid statsbanan
Krylbo—Örebro, samt såsom materialförvaltare från sistberörda tidpunkt
vid statsbanans Gällivare—Riksgränsen norra distrikt, vilken befattning lian erhållit
anmaning att frånträda med mars månads utgång 1903. Hans avlöningsförmåner
hade under de sista åren utgjorts av 4,800 kronor per år jämte inkvarteringsersättning,
beräknad till 20 % å avlöningsbeloppet, och hade dessa honom
tillerkända avlöningsförmåner betingats av de säregna lokala förhållandena å
platsen för hans verksamhet.

Den 30 april 1903 lämnade Andersson sin befattning vid statens järnvägsbyggnader,
varefter han erhöll anställning vid statens järnvägars fjärde distrikts
maskinavdelning såsom extra ordinarie bokhållare den 1 augusti 1903. I dessa
sina befattningar uppbar han ett årligt arvode av 3,000 kronor. Under sin tjänstetid
vid statens järnvägsbyggnader från och med 1894 samt vid maskinavdelningen
hade Andersson med hänsyn till det för rätten att åtnjuta pensionen bestämda
villkor icke uppburit någon del därav, och enahanda hade förhållandet varit under
tiden den 14 januari—3 juni 1904, då Andersson tjänstgjort såsom tillförordnad
materialförvaltare vid järnvägsbyggnaderna.

Från och med den 1 november 1908 upphörde Andersson att tjänstgöra
vid maskinavdelningen och uppbar därefter till sin död den av riksdagen beviljade
pensionen.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 18.

9

Såsom ej tillhörande statens järnvägars ordinarie personal kunde Andersson
icke bliva delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och följaktligen ej
heller i dess änke- och pupillkasssa, vadan hans änka nu icke kan påräkna någon
pension från sistnämnda kassa.

Med hänsyn till såväl Anderssons långvariga och väl vitsordade verksamhet
i statens järnvägars tjänst som den bekymmersamma belägenhet, vari hans änka
genom hans frånfälle försatts, ansåg styrelsen det vara med billighet överensstämmande,
att änkan Andersson beredes eu årlig pension av statsmedel till ett
skäligt belopp, att utgå från och med den 1 juni 1916, så länge hon lever ogift.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att riksdagen tillförene under
liknande förhållanden beviljat pensioner åt änkor efter personer, som innehaft
anställning vid statens järnvägsbyggnader, såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren
B. Fredrikssons änka med 400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen
•J. O. Olais änka med 500 kronor, år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes
änka med 500 kronor, år 1905 åt förre materialförvaltaren A. J. Olssons änka
med 400 kronor, år 1907 åt förre bokhållaren K. M. Edbergs änka med 400
kronor, år 1909 åt förre materialförvaltaren L. A. Y. Bergs änka med 500 kronor,
år 1912 åt förre avdelningsingenjören O. T. W. Stanzéns änka med 600 kronor
samt år 1913 åt materialförvaltaren G. A. Lindströms änka med 500 kronor.

Den omständigheten att riksdagen vid beviljandet av pension åt änkor efter
materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader i de två senaste fallen, som
förekommit, bestämt pensionen till 500 kronor om året, synes giva vid handen,
att pensionen jämväl i förevarande fall borde bestämmas till enahanda belopp.

Enligt styrelsens mening torde det emellertid på goda skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke pensionsbeloppets storlek bör i detta fall, i likhet med vad
föreslagits i fråga om pension åt lokomotivmästaren Kj essi ers änka, bestämmas i
enlighet med de principer, som finnas angivna i Kungl. Maj:ts förenämnda
nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt lokomotivmästaren
Nordströms änka.

Vid tillämpning av dessa grunder i det nu föreliggande fallet bör vid beräknande
av pensionsunderlagets storlek iakttagas, att av Anderssons avlöning
såsom extra ordinarie tjänsteman vid tiden för hans avgång ur statens järnvägars
tjänst ett belopp av 2,400 kronor får anses motsvara ordinarie arvode i den mening,
som avses i § 3 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och
pupillkassa. Pensionen bör alltså beräknas å detta belopp ökat med 20 procent
eller å 2,880 kronor och komma att utgå med 576 kronor om året.

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte till riksdagen avlåta proposition om beviljande av årlig pension
åt en var av förbemälda båda änkor Hedvig Kristina Fredrika Kjessler,
född Hirscb, och Carolina Andersson, född Davidsson, att utgå i
enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens
järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor och barn efter delägare i nämnda kassa, till änkan Kjessler med
720 kronor om året från och med den 1 augusti 1916 och till änkan
Andersson med 576 kronor om året från och med den 1 juni 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 18 käft. (Nr 18—19.) 2

10

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

statskontoret. över järnvägsstjrrelsens framställning har statskontoret, med bifogande
av handlingar, utvisande, att rådhusrätten i Ängelholm den 8
augusti 1910 dömt till boskillnad mellan makarna Kjessler och att änkan
Kjessler nu vore medellös och i behov av understöd, avgivit infordradutlåtande
den 11 november 1916 och därvid anfört:

På grund av vad remissakten samt berörda, av statskontoret införskaffade
handlingar innehåll, synas skäl föreligga att söka genom framställning till riksdagen
bereda pensioner åt förre lokomotivmästaren Kjesslers änka och förre
materialförvaltaren Anderssons änka, att utgå från och med månaden näst efter
den, då mannen avlidit, och åtnjutas så länge de förbliva änkor.

Ehuru det ej uttryckligen säges i järnvägsstyrelsens förevarande framställning,
torde styrelsen hava avsett, att de föreslagna pensionerna skola utgå av
statens järnvägars trafikmedel. Yid sådant förhållande och då det för änkan
Kjessler föreslagna pensionsbeloppet, 720 kronor, synes vara avpassat efter samma
grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande år 1906 av pension å 550 kronor
åt lokomotivmästaren Nordströms änka, samt jämväl den för änkan Andersson
upptagna pensionen å 576 kronor förslagsvis beräknats efter enahanda grunder,
synes det, som om intet skulle kunna vara mot förslaget i denna del att erinra.
Emellertid finner sig statskontoret icke kunna underlåta att framhålla, att, om
det gällt pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten, statskontoret för
sin del icke skulle hava ansett sig kunna förorda sådana belopp. Yid avpassande
av beloppet av änkepension plägar nämligen hänsyn tagas till vad som i sådant
avseende skulle hava tillkommit änka efter delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa med motsvarande avlöning, och det sålunda beräknade beloppet undergå
någon reduktion på grund därav att vederbörande icke betungats med betalning
av avgifter för familjepensionering. Läggas de för Kjessler och Andersson
uppgivna avlöningsbeloppen eller 3,700 kronor för den förre och 3,000 kronor
för den senare, av vilka belopp en tredjedel får anses motsvara tjänstgöringspenningar
och återstoden lön (pensionsunderlag), till grund för en sådan beräkning,
visar det sig, att pensionsbeloppen i detta fall icke borde överstiga för
änkan Kjessler 500 kronor och för änkan Andersson 400 kronor.

Departe- Att i förevarande fall bereda pension åt änkorna Kjessler och An mentschefen.

dersson, av vilka den förra är nära 62 år och den senare nära 67 år och
som båda för sitt uppehälle tydligen äro i behov av understöd, skulle
endast innefatta ett tillämpande av de principer, som, på sätt järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse framhållit, redan blivit av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad som anförts i
avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag, propositionen nr 133
till 1906 års riksdag och propositionen nr 61 till 1911 års riksdag.

De av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen, 720 kronor
till änkan Kjessler och 576 kronor till änkan Andersson, äro jämväl
beräknade i överensstämmelse med förut tillämpade grunder eller till
tjugu procent av den del av deras mäns avlöning, som i pensionshän -

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

11

seende för änkan skall tagas i betraktande, eller 3,600 kronor till lokomotivmästaren
Kjessler och 2,880 kronor till materialförvaltaren Andersson.

På sätt departementschefen framhåller, skulle beviljandet av pension
åt änkorna Kjessler och Andersson endast innefatta ett tillämpande av
principer, vilka redan blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända.
Under sådana förhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva,

a) att till avlidne lokomotivmästaren vid statens
järnvägar Lars Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina
Fredrika Kjessler, född Hirsch, må av trafikmedel utbetalas
pension till ett årligt belopp av 720 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet
med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa, och

b) att till avlidne materialförvaltaren vid statens
järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka Garolina
Andersson, född Davidsson, må av trafikmedel utbetalas
pension till ett årligt bélopp av 576 kronor, att utgå
i enlighet med sålunda angivna grunder från och med
den 1 juni 1916.

Stockholm den 15 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, friherre Lang enskild,
Ekman, Norman och Lindley samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,
Söderberg i Hobborn, Jonsson i Gumboda, Borggren, Jonsson i Hå och Bäcklund.

Utskottet.