Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
3
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1917 kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående ifrågasatt utredning om beredande av pension
åt den hos skog svärd sstyrelserna anställda personal.
I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 3) inom första
kammaren av herr Fahlén jämte fyra andra av kammarens ledamöter
och den andra (nr 35) inom andra kammaren av herr Tamm, har hemställts,
att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i vilken mån genom statens
medverkan pension må kunna beredas den hos skogsvårdsstyrelserna i
riket anställda personal samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Till stöd för denna framställning anföres i motionerna följande:
»På sin tid uppdrog ett gemensamt möte med rikets skogsvårdsstyrelser
åt en kommitté att utreda och avgiva förslag rörande frågan
om beredande av pension åt skogsvårdsstyrelsernas tjänstepersonal. Ett
av dessa kommitterade uppgjort förslag till ordnande av denna viktiga
fråga blev av ett senai''e möte med skogsvårdsstyrelserna godkänt och
torde hava numera trätt i tillämpning inom ett flertal skogvårdsstyrelser.
En mängd svårigheter hava emellertid visat sig förbundna med
ett ordnande av ifrågavarande spörsmål inom varje styrelse för sig.
Därtill kommer, att då berörda förslag byggts på den s. k. sparkasseprincipen,
det måste bliva relativt dyrt och följaktligen för både styrelserna
och personalen betungande.
Redan vid tiden för skogsvårdsstyrelsernas ovanberörda beslut hade
Kungl. Maj:t tillsatt sakkunniga för att verkställa utredning, huruvida
och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter, understödda
av staten, lämpligen borde kunna genomföras. Kommitterade hade ock
uppmärksammat detta, men ansågo sig icke kunna då föreslå åtgärd
för att få 6kogsvårdsstyrelsepersonalens pensionsfråga utredd i detta
sammanhang, alldenstund därigenom en tidsförlust skulle uppstå, vilken
komme att menlig inverka på denna personals intresse, vilket krävde
en snabb om ock mera provisorisk lösning.
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
Sedan nu förbemälda sakkunnige under nästlidet år avlämnat preliminärt
utlåtande och numera i betydande omfattning fullföljt sitt uppdrag,
synes tiden för en lösning av den till dem överlämnade frågan
närma sig.
Det torde då kunna ifrågasättas, huruvida icke i detta sammanhang
spörsmålet om en slutgiltig och rationell lösning av skogsvårdsstyrelsepersonalens
pensionsfråga kunde och borde upptagas. Lämpligen
synes detta kunna ske, genom att detta spörsmål jämväl överlämnades
till de sakkunniga. Utan tvivel skulle detta kunna ske, utan att
de sakkunnigas arbete i någon väsentlig grad fördröjdes.
Det förfarande, som nu tillämpas beträffande pensionering av skogsvårdsstyrelsernas
personal, är så avpassat, att intet hinder förefinnes
för omedelbar övergång till ett annat.»
Till en början har utskottet ansett sig böra erinra om följande:
I en till 1912 års riksdag avlåten proposition, nr 222, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att dels för en anstalt, avsedd att bereda pension
åt distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer,
godkänna vissa huvudgrunder, dels ock för gäldande av statens andel
enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering av distriktsveterinärer
anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen utgå
från och med år 1913.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen avslagen.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag ansåg sig emellertid riksdagen,
enligt hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 33, böra
i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
eu allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering
av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen kunde genomföras,
samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
I anledning härav samt med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
uppdrog chefen för finansdepartementet, enligt vad som framgår av
Kungl. Maj:ts senaste berättelse om vad i rikets styrelse sedan sista
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, den 21 februari 1913 åt
särskilt tillkallade sakkunniga att inom nämnda departement verkställa
utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter,
understödda av staten, lämpligen borde kunna genomföras,
samt därvid jämväl undersöka, huruvida icke genom fastställande av
vissa huvudgrunder för statens medverkan vid anordnandet av sådan
pensionering, som icke avser statstjänare, men ändock anses förtjänt
Banlcoutskottets utlåtande Nr 17.
5
av statens understöd i en eller annan form, skulle kunna vinnas större
enhetlighet och följdriktighet i denna statens medverkan än vad för
närvarande i åtskilliga fall synes vara händelsen samt tillika önskvärd
besparing i de med nämnda pensionering förenade förvaltningsutgifter.
Den 15 januari 1916 hava de sakkunniga överlämnat ett preliminärt utlåtande,
innehållande, förutom en översikt över de statsunderstödda pensionsanstalterna,
förslag till reglementen för vissa anstalter för pensionering
och pensionskassor, nämligen statens anstalt för tjänstemannapensioneringen,
tjänstemännens anstalt för änke- och pupillpensioneringen
och tullstatens änke- och pupillkassa. Samtidigt avgåvos underdåniga
utlåtanden med förslag till reglementen för hushållningssällskapens
pensionskassa, extra provinsialläkarnas pensionskassa och distriktsveterinärernas
pensionskassa.
Under år 1916 hava vidare de sakkunniga fått emottaga remisser
i följande ärenden: rätt för läkare vid tuberkulossjukhus att inträda i
lasarettsläkarnas pensionskassa, stadsläkarnas pensionering, nytt reglemente
för pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbete- och
tjänstemän vid Lunds universitet, av lärarelönenämnden väckta pensionsförslag
och pensionering av personal, anställd hos slöjdföreningar.
I likhet med motionärerna anser utskottet det vara önskvärt, att
frågan om pension åt skogsvårdsstyrelsernas personal göres till föremål
för utredning, så att detta spörsmål må vinna en slutgiltig och rationell
lösning. En sådan utredning synes också, såsom motionärerna ifrågasatt,
lämpligen böra verkställas av ovanbemälda sakkunniga. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida lärer emellertid icke vara för ändamålet
erforderlig, utan torde framställning härom böra i vanlig ordning
göras hos Kungl. Maj:t.
Under sådana förhållanden får utskottet hemställa,
att förenämnda motioner 1: 3 och II: 35 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 mars 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Neiglick, Gustafsson, friherre Langenshiöld,
Ekman, Boos och ösning samt . ,
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Krtstensson, Vahlquist, Berg i Munkfors,
Olsson i Blädinge, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Olsson i Rbdningsberg.
6
BanJcoutskotlets utlåtande Nr 17.
Reservationer:
av herr Neiglick, som anfört följande:
»Frågan om pensionering av skogsvårdsstyrelsernas personal är av
den betydelse, att den icke bör undanskjutas.
Direkt understöd från statens sida till denna pensionering lär icke
ifrågasättas, då de särskilda skogsvårdsstyrelserna härtill lämna bidrag,
men det är uppenbarligen önskvärt, att pensioneringen handhaves av
ett centralt statsorgan.
Eu utredning av denna fråga bör lämpligen kunna göras av de
utav Kungl. Maj:t tillsatta sakkunnige för centralisering av statsunderstödda
pensionsanstalter.
Med hänsyn till den föreliggande frågans betydelse och då det
måste anses ovisst, huruvida densamma utan eu skrivelse från riksdagen
kan bringas till utredning av ovannämnda sakkunniga, bär jag ansett,
att utskottet bort hemställa om bifall till motionen.»
av herrar Hedenstierna, Gustafsson och Boos vilka instämt med herr
Neiglick; samt
av herr Söderberg i Hobborn.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.