4
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
Telegraf
styrelsen.
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1917 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
årliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket.
I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 5, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att envar av tillförordnade
telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaesun, född
Lundström, och extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander må
från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas
från anställning vid telegrafverket, dock ej tidigare än från och
med år 1918, av telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära
årligt understöd till belopp av, Eliaeson 1,200 kronor och Sihlander
600 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket.
Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 13 sistlidna januari, däri föredragande
departementschefen anfört följande:
»1 skrivelse den 22 september 1916 bär telegrafstyrelsen gjort framställning
om understöd åt två befattningshavare vid telegrafverket.
Styrelsen har därvid anfört följande:
»Tillförordnade telegraf kommissarien i Karlsborg Alma Christina Sofia
Eliaeson, född Lundström, är född den 24 januari 1845, antogs till extra ordinarie
assistent i telegrafverket den 28 september 1865, befordrades till ordinarie telegrafist
den 9 april 1866 samt tjänstgjorde såsom stationsföreståndare i Skara
under tiden 7 mars 1872—1 juni 1885. Under sistnämnda månad erhöll hon be
färt
avsked från telegrafverket på grund därav att hon inträtt i äktenskap. Sedan
lliaeson den 19 juli 1888 blivit änka, antogs hon den 17 augusti samma år till
extra ordinarie telegrafist samt innehade under de följande åren förordnande
dels såsom biträdande telegrafist och dels såsom stationsföreståndare å skilda
stationer under tillsammans något över åtta år, till dess hon den 16 oktober 1897
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
5
förordnades att förestå Karlsborgs station, vilket förordnande bon, även sedan
nämnda befattning år 1908 förändrats till en kommissarietjänst av sjätte lönegraden,
allt fortfarande innehar. Eliaesons avlöningsförmåner utgöras för närvarande av
lägsta lönen till kommissarie av sjätte lönegraden, 1,050 kronor, samt uppbördsprovision,
uppgående under år 1915 till 955 kronor, och 300 kronors hyresbidrag
eller tillhopa 2,305 kronor, vartill kommer provision å inlämnade telegram med
omkring 100 kronor. Enligt vad telegrafstyrelsen inhämtat, uppbär Eliaeson änkepension
å omkring 600 kronor för år efter sin avlidne make, vilken var läroverkslärare
i Skövde, men har efter eventuellt avskedstagande i övrigt ingen annan
inkomst och äger ej heller någon förmögenhet. Vederbörande telegrafinspektör
har lämnat henne det vitsord, att hon skött sin tjänst på fullt tillfredsställande
sätt samt visat sig nitisk och intresserad i tjänsten.
Då Eliaeson nu är över 71 år gammal, torde den tid ej vara avlägsen, då
hon kan behöva begära sitt avsked, och har telegrafstyrelsen därför ansett sig
böra utverka rätt för henne att efter avskedstagandet uppbära årligt understöd
av telegrafverkets medel. Såsom av ovan angivna data framgår, har Eliaeson,
därest hon erhåller avsked med utgången av år 1917, varit i telegrafverkets tjänst
anställd — med framräknande av tiden 19 juni 1885—17 augusti 1888 — under
något mer än 49 år, därav mer än 19 år i ordinarie befattning, under vilken
sistnämnda tidrymd hon, allt sedan bildandet av telegrafverkets pensionsinrättning
den 1 januari 1875 till sitt inträde i äktenskap, erlagt pensionsavgifter,
vilkas sammanlagda belopp uppgått till 755 kronor 80 öre. Med hänsyn härtill
och då kommissarie av sjätte lönegraden vid uppnådda sextio levnads- och
trettio tjänstår undfår pension till belopp av 1,600 kronor, anser telegrafstyrelsen,
att det årliga understödet till Eliaeson bör sättas till samma belopp.
Allt sedan enskilda telefonnätet i Sölvesborg år 1890 inköpts för telegrafverkets
räkning har extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander medelst personligt
kontrakt varit anställd i telegrafverkets tjänst med avlöningsförmåner, som
på senare tid uppgått till 960 kronor årligen. Sihlander, som är född år 1850,
trädde i det enskilda telefonbolagets tjänst år 1888. Då Sihlander numera, enligt
vad vederbörande linjedirektör meddelat, på grund av sin ålder icke kan uppfylla
de alltjämt stegrade anspråk, vilka måste ställas på innehavaren av ifrågavarande
befattning, vars betydelse framgår därav, att densamma är avsedd att ombildas
till ordinarie, synes Sihlander böra beredas tillfälle att avgå från sin tjänst med
uppbärande av lämpligt årligt understöd.
Sihlander torde i pensionshänseende böra jämställas med reparatör, vilken
vid 60 levnads- och 35 tjänster undfår pension å 1,200 kronor. Därest Sihlander
skulle erhålla avsked från sin anställning med utgången av år 1917, skulle han
då hava uppnått 67 levnads- och 29 tjänstår, och skirlle följaktligen kunna
tillerkännas ett årligt understöd, motsvarande 29/35 av 1,200 kronor, utgörande
994 kronor 30 öre eller i avrundat tal 1,000 kronor, från vilket belopp emellertid,
med hänsyn till vad i proposition nr 5 till 1916 års riksdag (sid. 5) anförts
beträffande understöd åt extra telefonreparatören Per Olsson i Örnsköldsvik, ett
mindre avdrag borde göras på grund därav, att Sihlander ej haft att erlägga
pensionsavgifter för egen pensionering. I överenstämmelse med den beräkning,
som beträffande Olsson i sådant avseende kom till användning, skulle understödet
till Sihlander böra bestämmas till 975 kronor, men då Sililanders av
-
6
BankoutsJcottets utlåtande Nr 14.
Statskontoret.
löningsförm åner endast uppgått till 960 kronor, torde av denna anledning en
ytterligare minskning till 900 kronor böra ske.»
På grund av vad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att tillförordnade
telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaeson, född Lundström,
och extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander må från och med
månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas från anställning
vid telegrafverket, av telegrafverkets medel under sin återstående
livstid uppbära årligt understöd till belopp av, Eliaeson 1,600 och
Sihlander 900 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket.
Till följd av remiss har statskontoret den 10 november 1916 avgivit
utlåtande över telegrafstyrelsens förevarande framställning och
därvid anfört följande:
»På grund av vad telegrafstyrelsen i sin förevarande underdåniga skrivelse
meddelat anser statskontoret goda skäl föreligga att söka genom framställning
till riksdagen bereda årliga understöd av telegrafverkets medel åt såväl tillförordnade
telegrafkommissarien Eliaeson som extra telefonreparatören Sihlander.
Yad beträffar de belopp, som i sådant avseende synas böra ifrågakomma,
måste statskontoret framhålla, att enligt gällande pensionslagar pensionsbeloppen
avpassas efter den avlöning, som den från tjänsten avgående innehar, samt att i
framställningar till riksdagen om beredande av pension i särskilda fall, då rätt
till sådan förmån icke är genom författning bestämd, plägar tillses, att det föreslagna
pensionsbeloppet åtminstone icke överstiger vad i pension skulle hava
utgått efter den i civila pensionslagen fastställda grunden för beräkningen av
pensionsunderlaget. Enligt nämnda lag är stadgat, att pensionsunderlaget skall,
där jämte lönen åtnjutes tjänstgöringspenningar eller ortstillägg, motsvara hela
lönen, men i annat fall två tredjedelar av lönen.
Yad då först beträffar tillförordnade telegrafkommissarien Eliaeson synes
det, som om henne tillkommande uppbördsprovision, som hon i händelse av
tjänstledighet icke äger åtnjuta, måste betraktas såsom tjänstgöringspenningar och
hyresbidraget såsom ortstillägg, så att endast den egentliga lönen 1,050 kronor
torde böra komma i betraktande vid avpassande av pensionsbeloppet. "Det har
framhållits, att, då ordinarie kommissarie av sjätte lönegraden efter avgång vid
60 levnads- och SO tjänstår erhåller 1,600 kronor i pension, samma belopp i detta
fall borde utgå till Eliaeson, som alltsedan år 1908 uppehållit sådan tjänst.
Emellertid synes berörda pensionsbelopp vara avpassat efter den icke obetydligt
högre slutlön, som tillkommer sådan kommissarie, under det att Eliaeson åtnjutit
endast begynnelselönen för tjänsten. Med hänsyn härtill och då den omständigheten,
att Eliaeson såsom änka efter lärare vid allmänt läroverk åtnjuter pension
å omkring 600 kronor från med statsmedel understödd änke- och pupillkassa, om
än icke av egentlig betydelse vid bedömande av nu förevarande pensionsfråga,
dock åtminstone torde böra föranleda, att billighetsskäl icke kunna anses föreligga
till förhöjning av eljest såsom skäligt ansett belopp, vill det synas stats
-
Bankoutskott,(ds utlåtande Nr 14.
7
kontoret, som om pensionen åt Eliaeson icke bör överstiga hennes nuvarande
fasta lön eller 1,050 kronor.
Beträffande därefter frågan om pensionsbeloppet för extra telefonreparatören
Sihlander har anförts, att pensionen till ordinarie reparatör efter avgång vid uppnådda
60 levnads- och 35 tjänstår utgjorde 1,200 kronor; och då någon reduktion
av detta belopp borde för Sihlanders vidkommande ske med hänsyn till lians
kortare tjänstetid och frihet från erläggande av pensionsavgifter, bär för honom
föreslagits ett belopp av 900 kronor. Det är tillika upplyst, att Sihlanders avlöning
på senare tid uppgått till 960 kronor om året. Med hänsyn till denna
avlöning och Sihlanders till 30 år icke uppgående tjänstetid, skulle med tillämpning
av förutnämnda grunder pensionsbeloppet för Sihlander synas böra bestämmas
till omkring 600 kronor. Den av telegrafstyrelsen omnämnda extra
telefonreparatören Per Olsson, vilken enligt 1916 års riksdags beslut erhöll årligt
understöd å 975 kronor, hade eu inkomst från telegrafverket av 1,800 ä 1,900
kronor för år eller dubbelt så stor avlöning som Sihlander. Berörda fall kan
därför enligt statskontorets mening icke tjäna såsom stöd för det åt Sihlander
föreslagna pensionsbeloppet.»
I likhet med telegrafstyrelsen och statskontoret finner jag billigheten
fordra, att ifrågavarande personer, vilka ägnat en avsevärt lång
tid åt telegrafverkets tjänst och nu på grund av uppnådd hög ålder äro
nödsakade att inom den närmaste framtiden därur avgå, på ålderdomen
beredas skäligt understöd.
Av vad styrelsen meddelat framgår visserligen, att tillförordnade
kommissarien Eliaeson allt sedan år 1908 uppehållit en kommissarietjänst
av sjätte lönegraden samt nu innehar den levnadsålder och det antal
tjänstår, som berättiga ordinarie innehavare av dylik tjänst till pension
med det av styrelsen för Eliaeson föreslagna understödsbeloppet 1,600
kronor. Hennes fasta lön utgår emellertid för närvarande med endast
1,050 kronor, motsvarande dylik kommissaries begynnelseavlöning. Vid
sådant förhållande anser jag lika med statskontoret, att en nedsättning
av det utav styrelsen för henne föreslagna understödsbeloppet bör äga
rum. Då emellertid pensionen för telegrafverkets provisionsberättigade
tjänstemän i regel utgår med något högre belopp än lönen, synes Eliaesons
understöd skäligen böra bestämmas till något högre belopp än statskontoret
förordat eller förslagsvis till 1,200 kronor.
Jämväl beträffande det av telegrafstyrelsen i fråga om extra telefonreparatören
Sihlander föreslagna understödsbeloppet torde en reducering
böra ske, och synes hans understöd, i enlighet med vad statskontoret föreslagit,
böra bestämmas till 600 kronor. Enligt de av statskontoret tilllämpade
grunderna skulle visserligen understödsbeloppet komma närmare
500 än 600 kronor, men hänsyn torde även böra tagas därtill, att jämväl
ordinarie reparatörs pension något överstiger hans lön.»
Departementschefen• -
8
BanicoutsJcottets utlåtande Nr 14.
Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må medgiva,
l:o) att tillförordnade telegrafkommissarien Alma
Christina Sofia Eliaeson, född Lundström, må från och
med månaden näst efter den, under vilken hon entledigas
från anställning vid telegrafverket, dock ej tidigare
än från och med år 1918, av telegrafverkets
medel under sin återstående livstid uppbära årligt
understöd till ett belopp av ettusentvåhundra kronor,
att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket; samt
2:o) att extra telefonreparatören Lave Jonsson
Sihlander må från och med månaden näst efter den,
under vilken han entledigas från anställning vid telegrafverket,
dock ej tidigare än från och med år 1918,
av telegrafverkets medel under sin återstående livstid
uppbära årligt understöd till ett belopp av sexhundra
kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för
fyllnadspensioner från telegrafverket.
Stockholm den 6 mars 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedensiierna, Neiglick, Ekman, Boberg, Jönsson och
Sandler samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Valdquist, Berg i Munkfors,
Molin i Södertälje, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga, Lindvall och Bäcklund.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917.