Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1917 kl. 9 e. m
Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna.
A. Det civila pensionsväsendet.
l:o) Uti den till riksdagen den 13 januari innevarande år avlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t
i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att från
och med 1918 höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel
uppförda förslagsanslag till bidrag till sjuksköterskors pensionering,
nu 6,700 kronor, till 15,000 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 30 december
1916 (10 h. t. sid. 55).
Angående
sjuksköterskors
pensionering.
[i-]
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må från och med år 1918 höja det
å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda
förslagsanslag till bidrag till sjuksköterskors pensionering,
nu 6,700 kronor, till 15,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 9 höft. (Nr 12.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
barnmorskornas
pensionsanstalt.
[2.]
Angående
förbättring
av pensioneringen
från
handelsflottans
pensionsanstalt.
[3 o. 4.]
2:o) I punkt 2 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen, att från och med 1918 minska det å ordinarie stat
under riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande
av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu
högst 13,000 kronor, till högst 11,000 kronor.
Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 56).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att riksdagen må från och med år 1918 minska
det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel
uppförda förslagsanslag till gäldande av kostnaden för
förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu
högst 13,000 kronor, till högst 11,000 kronor.
3:o) I punkterna 3 och 4 under tionde huvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under riksstatens
tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen från
handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels
ock till förbättring av pensionering inom de tre första klasserna av
handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å högst 31,000 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över finansärenden den 13
januari 1917 (10 h. t. sid. 3).
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må å extra stat för år 1918 under
riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring
av pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till förbättring
av pensioneringen inom de tre första klasserna
av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag,
högst 31,000 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
3
4:o) 1 punkt 5 under tionde huvudtiteln hur Kungl. Maj: t föreslagit
riksdagen att i avbidan på proposition angående förbättrade pensionsförmåner
för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter för
ändamålet beräkna under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat för
år 1918 ett belopp av 40,000 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
5:o) Uti punkt 6 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till bestridande av de extra pensionsavgifter, vilka
skola utgå på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
eller till följd av lärarnas vid kommunala mellanskolor delaktighet
i pensionsinrättningen, bevilja på extra stat för år 1918 under
riksstatens tionde huvudtitel ett förslagsanslag av 114,000 kronor.
Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 december 1916 (10 h. t.
sid. 62).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må till bestridande av de extra
pensionsavgifter, vilka skola utgå på grund av § 8 i
reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning eller
till följd av lärarnas vid kommunala mellanskolor delaktighet
i pensionsinrättningen, bevilja på extra stat
för år 1918 under riksstatens tionde huvudtitel ett
förslagsanslag av 114,000 kronor.
6:o) Uti punkt 7 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att höja det under riksstatens tionde huvudtitel på
ordinarie stat uppförda anslaget till bidrag till folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor, med 3,086
kronor eller till 76,811 kronor.
Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 22 december 1916 (10 h.
Angående
pensionsfOrmåner
för
lärarinnor vid
enskilda
läroanstalter.
Angående
extra pensionsavgifter
till folkskollärarnas
pensumsinrältning.
[6.]
Angående
bidrag till
folkskollärarnas
änka- ook
pupillkassa.
[7-1
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
understöd åt
behövande folkekoUär
ar änkor.
[8-]
Angående
bidrag till
imätkollärares
m. fl. ålderiomsunderstödsanstall.
[9.]
t. sid. 66), har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må höja det under riksstatens
tionde huvudtitel på ordinarie stat uppförda anslaget
till bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor, med 3,086
kronor eller till 76,811 kronor.
7:o) I punkt 8 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att sådana behövande folkskolläraränkor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
åtnjuta lägre pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd till så
stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå till 300
kronor; dels ock för berörda ändamål under riksstatens tionde huvudtitel
på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 65,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 22 december 1916 (10 li. t. sid. 71).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må dels medgiva, att sådana behövande
folkskolläraränkor med eller utan barn, vilka
från folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjuta
lägre pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd
till så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans
uppgå till 300 kronor; dels ock för berörda
ändamål under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat
för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 65,000 kronor.
8:o) I punkt 9 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie stat uppföra
ett förslagsanslag å 250,000 kronor under rubriken: bidrag till småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 december 1916 (10 h. t.
sid. 72).
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Utskottet bär ieke funnit något att erinra mot ifrågavarande förslag
och hemställer förty,
att riksdagen må å riksstatens tionde huvudtitel
på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å 250,000
kronor under rubriken: bidrag till sm åskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt.
9:o) i punkt 10 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på proposition angående småskollärares
m. fl. änke- och pupillpensionering för ändamålet beräkna under riksstatens
tionde huvudtitel på extra stat för år 1918 ett belopp av
5,000 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
10:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1918
uppföra ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt pensionerade krön ojägare, under villkor att understöd ej må
tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter
och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragnings -staten till belopp understigande 500 kronor eller ock under år 1908
erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering av
civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl hänvisar
utskottet till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 19
december 1916 (10 h. t. sid. 118).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må å extra stat under tionde huvudtiteln
för år 1918 uppföra ett förslagsanslag av 2,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt pen
-
Angående
småskollärares
m. fl. änkeoch
pupillpensionering.
[10.]
Angående
tillfälliga
understöd åt
pensionerade
kronojägare.
[ii.]
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
anslag till
bestridande
av vissa
statsverket
åliggande
ersättningar
i anledning
av olycksfall
i arbete.
[12.]
sionerade krono] ägare, under villkor att understöd ej
må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter och antingen erhållit avsked
med pension från allmänna indragningsstaten till belopp
understigande 500 kronor eller ock under år 1908
erhållit avsked med avkortad pension från anslaget
till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt att i
avseende å understödets storlek iakttages, att detsamma
jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.
ll:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen, att — med uteslutande ur riksstaten av det under tionde
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 5,000 kronor till bestridande
av de statsverket på grund av lagen angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande utgifter
för livräntor m. m., som ej på grund av särskilda bestämmelser annorledes
gäldas — i stället å ordinarie stat från och med år 1918 under
samma huvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 15,000 kronor till bestridande
av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över civilärenden den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 57).
Utskottet hemställer,
att riksdagen må — med uteslutande ur riksstaten
av det under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie
förslagsanslaget å 5,000 kronor till bestridande av de
statsverket på grund av lagen angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901
åliggande utgifter för livräntor m. m., som ej på grund
av särskilda bestämmelser annorledes gäldas — i stället
å ordinarie stat från och med år 1918 under samma
huvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 15,000 kronor
till bestridande av statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall
i arbete.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
7
12:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln bär Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition om anvisande av medel
för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen, till löneförbättring för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare å ordinarie
stat under tionde huvudtiteln beräkna ett belopp av 200 kronor.
Angående
löneförbättring
för visna,
vaktmästare
m. fl.
[13.]
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
B. Det militära pensions väsendet.
13:o) 1 punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens tionde
huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering
av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu 128,348 kronor, med 3,076 kronor till 131,424 kronor, dels ock till
förstärkande av det i 1916 och 1917 års riksstater för samma ändamål
uppförda anslag å extra stat för år 1918 anvisa ett anslag å 4,254
kronor.
Utredningen i detta ämne återfinnes i statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 30).
Angående
bidrag till
pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
medvederlikar
vid armén.
[14 o. 15.]
Med tillstyrkande av bifall till vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit
hemställer utskottet,
att riksdagen må dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu
128,348 kronor, med 3,076 kronor till 131,424 kronor,
dels ock till förstärkande av det i 1916 och 1917 års
riksstater för samma ändamål uppförda anslag å extra
stat för år 1918 anvisa ett anslag å 4,254 kronor.
9
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
extra anslag
till upprätthållande
av
arméns pensionskassas
egen pensionering
m. m.
[16.]
Angående
understöd åt
avskedade
underofficerare
och vederlikar
vid armén.
[17.]
14:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, att användas
såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 30 december 1916 (10 h. t.
sid. 32).
Utskottet hemställer,
att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag
av 3,500,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande
av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att avstå de för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i
enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners
utgående.
15:o) I punkt 17 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 17,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda
grunder.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 33).
Med tillstyrkande av detta förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag
av 17,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
9
åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag
bestämda grunder.
16:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1918
anvisa ett förslagsanslag, högst 911 kronor, för utdelande av tillfälligt
understöd åt f. d. förråds vaktmästare under villkor: att understöd ej
tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter,
samt att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till 300 kronor.
Beträffande den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 30 december
1916 (10 h. t. sid. 34).
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
17:o) I punkterna 19 och 20 under tionde huvudtiteln har Kung].
Maj:t föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens tionde
huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond, nu 29,500 kronor med 1,600 kronor till 31,100
kronor, dels ock, till förstärkande av det i 1917 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1918 anvisa ett anslag å
1,600 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden den 15 december 1916 (10 h. t. sid. 42).
Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer
utskottet,
att riksdagen må dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond nu
29,500 kronor med 1,600 kronor till 31,100 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 9 höft. (Nr 12.) 2
Angående
tillfälligt
underträd åt
f. d. förråd»-vaktmästare.
[18.]
Angående
förhöjning av
anslaget för
bidrag till
flottans pensionskassas
gratialfond.
[19 o. 20.]
10 • Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
dels ock, till förstärkande av det i 1917 års riksstat
för samma ändamål uppförda anslag, å extra stat för
år 1918 anvisa ett anslag å 1,600 kronor.
Angående 18:o) I punkt 21 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
TSET
slagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående förbättring
gemenskap. av pensioner till marinens värvade manskap m. m., Kungl. Maj:t må
[21-] komma att till riksdagen avlåta, å det på ordinarie stat under tionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
nu 251,300 kronor, beräkna en förhöjning av 28,000 kronor och
sålunda beräkna anslaget till 279,300 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
Angående 19:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t fore
llrrelåtl-
slagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 4:e kompani nr 56
mannen j o. Jonas Olof Andersson Stig Wester må tilldelas pension såsom hade han
** [9^e''ter tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 15 december 1916 (10 h. t. sid. 47).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands 4:e kompani nr 56 Jonas Olof Andersson
Stig Wester må tilldelas pension såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder.
Angående 20:o) 1 punkt 23 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
%rre°båts-
slagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr 149
mannen Erik Edström Bister må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu
E. Edström „ „ 0 ,
Bister. ar från tjugu ars ålder.
[23. j Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsproto
kollet
över sjöförsvarsärenden den 15 december 1916 (10 h. t. sid. 48).
Med biträdande av detta förslag hemställer utskottet,
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
11
att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands 3:o kompani nr 149 Erik Edström Bister
må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu år
från tjugu års ålder.
21:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än
dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under
villkor :
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från
och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 10Ö kronor, samt för
den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor årligen,
till 50 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 15
december 1916 (10 h. t. sid. 44).
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna
riksdagens bifall.
22:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats
enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor:
Angående
tillfälliga
understöd åt
f. d. daglönare
vid marinen.
[24]
Angående
tillfälliga
understad åt
f. d. befattningshavare
vid lotsverket.
[25.]
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
■pennan åt
förre vaktkonstapel,
:
C. J. Linddal.
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen
jämte pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.
A-„. Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden den 15 december 1916 (10 h. t. sid. 45).
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må av
riksdagen bifallas.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
23:o) I en inom andra kammaren av herrar J. Byström och F. V.
Thorsson väckt motion nr 15 har föreslagits, att riksdagen ville besluta,
att till f. vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen C. J. Linddal
må årligen utgå under hans återstående livstid en pension av 800 kronor.
Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:
»I slutet av år 1915 avgick vaktkonstapeln C. J. Linddal från sin mer än
tjuguåriga tjänst vid centralfängelset å Långholmen utan att dä erhålla pension.
Det synes emellertid, som om han borde beviljas sådan.
Om herr Linddal och hans tjänst meddelas följande i en av herr E. Lönndahl,
E. Fagerstedt och R. Strömberg å Svenska fångvårdsmannaförbundets vägnar avgiven
skrivelse:
''Vaktkonstapeln C. J. Linddal, vilken å centralfängelset å Långholmen sedan
den 18 oktober 1893, första tiden för privat arbetsgivares räkning, tjänstgjort som
tillskärare och arbetsledare för fängelsets skomakeriverkstad och under tiden 1894
—1905, jämte sin egen tjänst som arbetsledare, i sammanlagt 1 år, 4 månader och
27 dagar även tjänstgjort som vikarie för tjänstlediga vaktkonstaplar och sedan den
1 januari 1906 haft förordnande enbart som arbetsledare för de för de olika statsförvaltningarnas
räkning å fängelset utförda skomakeriarbeten, samt att han den 22 de
-
Bankoutskottets utlåtande Nr lii.
13
cember 1910 erhållit konstitutorial såsom vaktkonstapel med skyldighet att fortfarande
bestrida befattningen som tillskärare och arbetsledare för skomakeriarbetet.
Att Linddal, som den 9 december 1915 uppnått 67 levnadsår, måste den I
april 1916 från tjänsten avgå.
Att Linddal således i över 22 år, därav halva tiden för statens räkning, skött
sin befattning på ett i allo berömligt och hedrande sätt samt i sitt arbete ådagalagt
en mer än vanlig noggrannhet och yrkesskicklighet, belyses och bestyrkes till fullo
därav, att han under hela denna tid icke fått ett enda ai’bete kasserat. Samt att
Linddal med sitt lugna och urbana sätt varit ett gott föredöme såväl för fångpersonalen,
som för sina kamrater. Ävenså har Linddal, såväl inom som utom
tjänsten, med sin hedrande vandel tillvunnit sig allas aktning och förtroende.
På grund av att Linddal vid uppnådda 65 levnadsår ej innehade 10 år i
statens tjänst, har Kungl. Maj:t, med hänsyn till gällande bestämmelser, ej föreslagit
någon som helst pension, vilket, som en var nog förstår, var en mycket smärtsam
och kännbar missräkning och besvikelse för Linddal, som nu, gammal och oförmögen
att sig själv försörja, är i synnerligen stort behov av understöd, varför vi, Linddals
forna kamrater, härmed framföra vår vördsamma vädjan, att riksdagen måtte ta
hänsyn till vad som ovan anförts och tillerkänna Linddal någon pension till belopp,
som riksdagen kan finna skäligt.
Stockholm den 14 oktober 1916.
A Sveriges Fångvårdsmannaförbunds vägnar:
E. Lönndahl. F. Fagerstedt. R. Strömberg.’
Av den privata arbetsgivare, som i början av denna skrivelse antydes, har
herr Linddal fått de allra bästa vitsord. Han berömmes för sin yrkesskicklighet,
sin undervisningsförmåga och sitt ''alltid här visade jämnmod och sin fasta, göda
och aktningsvärda karaktär’.
Likaledes kan han förete goda vitsord från sina överordnade vid fängelset.
Då herr Linddal slöt sin tjänst vid Långholmen, gjorde han ansökan om
pension. Denna framställning tillstyrktes sålunda av kungl. fångvårdsstyrelsen:
''Till Konungen.
Till Eders Kungl. Maj:ts nådiga prövning får fångvårdsstyrelsen härmed i
underdånighet överlämna en ansökan, vari vaktkonstapeln Carl Johan Linddal anhåller
om pension.
Av ansökningshandlingarna, jämförda med härstädes förvarade anteckningar,
inhämtas, att Linddal är född den 9 december 1848; att han efter vunnen anställning
såsom verkmästare hos läderhandlaren C. Svensson, som vid den tiden sysselsatte
fångar å Långholmen med skomakeriarbete i egenskap av arbetsledare, enligt
direktörsorder den 18 oktober 1893 lämnades tillträde till skomakeriverkstaden och
till i cell med skomakeriarbete för nämnda arbetsgivare sysselsatta fångar med
skyldighet att ställa sig till noggrann efterrättelse de för privata arbetsförmän utfärdade
instruktioner; att han under åren 1894—1905 kortare tider och sammanlagt
1 år 4 månader 27 dagar tjänstgjort såsom vikarie för tjänstlediga vaktkonstaplar
vid fängelset; att han av fångvårdsstyrelsen förordnats att från och med
den 1 januari 1906 vara arbetsledare och tillskärare vid fängelsets skomakeri; samt
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
att hall den 22 december 1910 erhöll konstitutorial såsom vaktkonstapel, ehuru
någon pensionsrätt för Linddal icke därmed ställdes i utsikt.
Då Linddal den 9 december 1913 uppnådde 65 levnadsår, var han enligt
gällande pensionslag skyldig att från tjänsten avgå, men då det befanns att han
allt fort kunde i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, har
styrelsen låtit med avsked för honom tills vidare anstå, dock med skyldighet för
honom att den 1 oktober innevarande år avträda sin innehavande tjänstebostad vid
fängelset.
Såsom av ansökningshandlingarna framgår har Linddal vid uppnåendet av 65
levnadsår icke varit tio år i statens tjänst anställd, ehuru han då i tjugu år inom
fångvården utfört ett arbete, som i det närmaste överensstämde med det, som han
sedermera i egenskap av vaktkonstapel i arbetsledares ställning haft sig anförtrott.
Enligt § 7 i gällande pensionslag torde han således icke vara eller kunna
bliva på grund av nämnda lagbestämmelser berättigad till pension. Vid det förhållande,
att hans ansökan är ställd till Konungen, har styrelsen dock icke kunnat
underlåta att i underdånighet frambära densamma, för den händelse Eders Kungl.
Maj:t skulle pröva skäligt att hos riksdagen göra framställning om någon pension
för Linddal.
I betraktande av Linddals förenämnda arbete till fångvårdens gagn allt sedan
år 1893 synas billighetsskäl tala för dylik nådig åtgärd, därvid styrelsen tillåter
sig ifrågasätta, att avkortad pension finge till honom utgå i anslutning till bestämmelserna
i 1907 års pensionslag.
Å den av 1914 års riksdag antagna lönestat uppbär Linddal, förutom tjänstgöringspenningar,
lön med 800 kronor, varemot han ännu icke kommit i åtnjutande
av ålderstillägg.
Enligt ansökningshandlingarna innehar han icke annan statens tjänst ej heller
uppbär han pension för sådan tjänst, och har han under sin tjänstetid i statens
tjänst icke haft ledighet av beskaffenhet att böra inverka på tjänsteårsberäkningen.
Stockholm den 28 oktober 1915.
Viktor Almquist.
A. Lundqvist. E. Sidenbladh.
Olof Rundberg.’
Denna pensionsansökau överlämnades till statskontoret för dess utlåtande,
som emellertid blev ett avstyrkande. Ansökan blev sedan av Kungl. Maj:t lämnad
utan någon vidare åtgärd. Detta föranleddes naturligen av formella skäl och av
vissa bestämmelser i 1907 års pensionslag.
Billighetsskäl synas dock tala för, att herr Linddal må få någon pension,
liksom andra i likartade fall förut fått sådan.
Att hava haft anställning vid centralfängelset i mer än tjugo år och där tidvis
tjänat i den dubbla egenskapen som både konstapel och undervisare i skomakeriyrket
och ändå vid uppnådd pensionsålder icke komma i åtnjutande av någon pension,
måste kännas både bittert och som en stor besvikelse.
Själv skriver herr Linddal: ''Mitt arbete vid Långholmen har utförts bland
delvis svåra fångar och under delvis svåra förhållanden. Stora värden ha ock varit
mig anförtrodda, och jag har känt stort ansvar därför. När jag jämför detta mitt
Bankoutskottets utlåtande. Nr 12.
15
arbete med den övriga bevakningens och tänker på att jag är den förste och ende,
som på detta sätt fått avgå ur fångvårdens tjänst (nämligen utan pension), kan jag
knappast uttala vad jag känner. Då andra i tjänst varande anse sig nödsakade att
göra framställningar om dyrtidstillägg, måste jag avgå utan vidare utsikt till erhållande
av nödiga existensmedel och för att söka bryta en ny bana.
Sedan 1910, då jag blev ordinarie och tillförordnad överkonstapel, har jag
uppburit överkonstapels lön och inbetalt till pensionskassan stadgade pensionsavgifter.
Dessa hava månatligen avdragits å lönen. Under sådana förhållanden hade jag ju
ökad anledning göra beräkning på pension.
Jag hyser nu det hoppet, att Sveriges riksdag skall både behjärta min sak
och överkomma, de hinder, som gjorde att statskontoret avstyrkte min anhållan
om pension.’
Det pensionsbelopp, som synes oss här böra komma i fråga, är 800 kronor.»
Av utredningen i ärendet framgår, att Linddal under en tid av
mer än 20 år utfört arbete inom fångvården och därvid åtskilliga år
innehaft statstjänst. Det vill under sådana förhållanden synas vara med
billighet överensstämmande, att Linddal, vilken numera uppnått en levnadsålder
av 68 år, under sin återstående livstid beredes något understöd
av statsmedel; och har utskottet ansett detsamma skäligen böra bestämmas
till 400 kronor om året att utgå från och med innevarande års början
å allmänna indragningsstaten.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att förre vaktkonstapeln vid central fängelset
å Långholmen Carl Johan Linddal må från och
med den 1 januari 1917 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
av fyra hundra kronor.
II. Ang. utrikesdepartementet.
24:o) I punkt 26 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att den envoyén friherre Charles Emil Ramel
tillkommande pension av 6,000 kronor må uppföras å allmänna indragningsstaten.
Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden den 8
december 1916 (10 h. t. sid. 24).
Utskotta,
Angående
pention åt
envoyén
friherre
Ch. Ji. Smält.
[26.]
Angående
pension åt
generalkonsuln
A. R. Landström.
[27.]
Angående
pension åt
vicekonsuln U.
T. Ehrenborq.
[28.]
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Utskottet tiar icke haft något att erinra mot Kung]. Maj:ts förevarande
framställning, och torde pensionen böra från och med den 1
[annan 1917 utgå å allmänna indragningsstaten. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att den envoyén friherre
Charles Emil Ramel tillkommande pension av
6,000 kronor må från och med den 1 januari 1917
uppföras å allmänna indragningsstaten.
25:o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att generalkonsuln Anders Rudolf Landström
må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode
upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
den 8 december 1916 (10 h. t. sid. 26).
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att generalkonsuln
Anders Rudolf Landström må från och med månaden
näst efter den, under vilken expektansarvode upphör
att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära
pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av sextusen kronor.
26:o) I punkt 28 under tionde huvudtiteln har KuDgl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vicekonsuln Harald Thorgny Ehrenborg
må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode
upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes uti det i nästföregående två punkter
åberopade statsrådsprotokollet (10 h. t. sid. 28).
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
17
att riksdagen må medgiva, att vicekonsuln
Harald Thorgny Ekrenborg må från och med månaden
näst efter den, under vilken expektansarvode upphör
att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära
pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av sextusen kronor.
III. Ang. lantförsvarsdepartementet.
27:o) I punkt 29 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre musikfanjunkaren Erik Wilhelm
Löfstedt må från och med 1917 års ingång under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lant,-försvarsärenden den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 35).
Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att förre musikfanjunkaren
Erik Wilhelm Löfstedt må från och med
1917 års ingång under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
fyra hundra kronor.
28:o) I punkt 30 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen, att envar av hantverkarna vid Norrlands trängkår Per
Olof Johansson och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit styrkt,
att han ej längre kan på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter erhållet avsked.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 30 december 1916 (10 h. t. sid. 37).
Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majtts förevarande
förslag, hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 9 höft. (Nr 12.)
Angående
pension åt
förre musikfanjunkaren
E. W. Löfstedt.
[29.]
Angående
pension åt
hantverkarna
vid Norrlands
trängkår
P. O.
Johansson och
O. V. Hultman.
[30.]
3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
pension
åt förre
fästningsbyggnadsarbetaren
Johan
August Ring.
[31.]
Departements
chefen.
att riksdagen må medgiva, att vardera av hantverkarna
vid Norrlands trängkår Per Olof Johansson
och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit
styrkt, att han ej längre kan på tillfredsställande sätt
fullgöra sina tjänståligganden, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av ettusen kronor, att utgå från och med
månaden näst efter erhållet avsked.
29:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan
August Ring må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med
år 1917.
Till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 30 december
1916 har departementschefen i ämnet anfört följande:
»I underdånig skrivelse den 25 oktober 1916 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement anmält, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan
August Ring från Undenäs församling av Skaraborgs län hos chefen
för fortifikationen gjort framställning om att få komma i åtnjutande
av pension. Av ansökningen vidfogade intyg ävensom av ett från fortifikationsbefälhavaren
å Karlsborg infordrat yttrande framginge, att Ring, som
vore 60 år gammal, i omkring 34 år haft anställning vid Karlsborgs
fästningsbyggnad, samt att han under denna tid väl fullgjort honom
åliggande arbeten och uppfört sig på ett i allo hedrande sätt. Ring,
vilken ägde en stuga med täppa i Svanvik, syntes visserligen ännu vara
tämligen arbetsför och kunde såsom murare och stenhuggare hos enskilda
arbetsgivare hava arbetsförtjänst, 45 öre i timmen under sommaren,
mindre under vintern, men möjligheterna till arbetsförtjänst måste vid
hans ålder snart minskas och därmed svårigheterna för hans existens
ökas. Ring hade hustru men inga barn. Hustrun vore sjuklig och
kunde ej bidraga till inkomsterna. På grund av vad sålunda upplysts
och då Ring innehade den ålder och tjänstetid, som i allmänhet fordrats
av fästnings byggnadsarbetare för utverkande åt dem av pension, hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bevilja
Ring en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med år 1917
å allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har tillstyrkt framställningen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
19
Enligt vad arméförvaltningons fortifikationsdepartement anfört,
uppfyller Ring i avseende å såväl levnadsår som tjänstår de villkor
(60 levnadsår och 30 tjänstår), som i allmänhet fordras för beredande
av pension åt förutvarande fästningsbyggnadsarbetare.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förebaft eu
inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors jämte två andra av
kammarens ledamöter väckt motion nr 67, vari motionärerna anfört
följande:
»Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 1, tionde huvudtiteln, punkt 31, föreslås
en pension åt förre fästningsbyggaren Jolian August Ring av 300 kronor. Som
motiv framhålles att Ring troget tjänat i 34 år. Mot denna Kungl. Maj:ts framställning
ha vi ingenting i princip att invända. Vad däremot beloppet beträffar
anse vi att detta bör höjas. Sedan år 1908 ha arbetare i statens tjänst, järnvägsarbetare,
fortifikationsarbetare m. ff. efter en lång tjänstetid beviljats ett årligt
normalbelopp av 300 kronor som pension eller understöd. Sedan detta belopp genom
praxis fastslogs, ha dock tiderna väsentligt förändrats, i det att penningevärdet
sjunkit så, att vad som på den tiden ansågs som möjligt att livnära sig på är för
närvarande alldeles otillräckligt. Statsmakterna ha ju också beaktat detta, när det
gäller ordinarie befattningshavare, i det att de genom sina löneregleringar även få
sina pensionsförhållanden förbättrade. Dessa extra arbetare i statens tjänst stå
dock, när det gäller pensionsförhållandet, kvar på samma ståndpunkt som 1908.
Deras arbete är dock så samhällsgagnande, att deras ålderdom bör så mycket som
det är möjligt skyddas för nöd och umbäranden.
En höjning av pensionsbeloppen för dessa arbetare är så mycket mer motiverad,
om man jämför dem med de pensionsbelopp, som Kungl. Maj:t föreslår för
personer från andra verksamhetsområden. Som jämförelse erinras om att Kungl.
Maj:t i samma huvudtitel punkt 42 begär en pension åt tvätterskan E. A. Hedin
till ett belopp av 400 kronor.»
På grund härav hemställa motionärerna, att pensionen till Ring
måtte höjas från 300 kronor till 400 kronor.
Med hänsyn till Rings ålder och den långa tid, omkring 34 år,
som han arbetat i statens tjänst, synes utskottet icke något vara att
erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med vad motionärerna
föreslagit eller till 400 kronor om året.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att förre fästningsbygg
-
Motion 11: G7.
Utskottet.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
ett beväring8-mannen O. M.
Karlsson beviljat
understöd,
[32.]
Angående
pension åt länsmannen
L, T.
Lagerstcdt.
[33.]
nadsarbetareu Johan August Ring må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå från och
med år 1917.
IV. Ang. sjöförsvarsdepartementet.
30:o) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att det av 1912 års riksdag beväringsmannen
Oskar Manfred Karlsson under hans återstående livstid från allmänna
indragningsstaten beviljade understöd av 300 kronor för år må från och
med är 1917 utgå utan hinder därav att Karlsson fortfarande kan komma
att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg.
Utskottet, som i fråga om den i ärendet framlagda utredningen
tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
15 december 1916 (10 h. t. sid. 49), hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna riksdagens bifall.
V. Angående civildepartementet.
31:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att länsmannen i Tryde distrikt av Kristianstads
län Lars Peter Lagerstedt må från och med månaden näst efter
den, varunder han erhållit entledigande från tjänsten, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av
1,200 kronor.
Beträffande den i detta ärende förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden den 30 december 1916
(10 h. t. sid. 58).
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att länsmannen i
Tryde distrikt av Kristianstads län Lars Peter Lager
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
21
stedt må från och med månaden näst efter den, varunder
han erhållit entledigande från tjänsten, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av ettusen tvåhundra kronor.
32:o) I en till riksdagen den 2ö januari 1917 avlåten proposition,
nr 42, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden samma dag föreslagit riksdagen medgiva,
att uppsyningsmaunen vid Lunds hospital och asyl Karl Johan
Teodor Netzlers änka Ida Augusta Netzler, född Lindqvist, må från och
med den 1 november 1916 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 365 kronor.
Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.
33:o) I en inom andra kammaren av herrar J. Tf. Erikson i Uppsala
och K. A. Borg väckt motion nr 33 har hemställts, att riksdagen ville
bevilja portvakten Karl Teodor Sundkvists änka, Kristina Sofia Sundkvist,
född Rydin, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd av 300 kronor,
att utgå av anslaget till hospitalens underhåll.
Till stöd för motionen har anförts:
ȁr 1915, den 7 januari, avled portvakten vid Uppsala hospital, Karl Teodor
Sundkvist, efter att då ha varit i hospitalets tjänst i över 31 år eller från 21 juli
1883. Han efterlämnade vid sin död änkan Kristina Sofia Sundkvist, född Rydin.
Som hospitalspersonalens anställningsförhållanden hittills icke medgivit, att
änkor efter avliden, vid hospitalen anställd personal kunnat erhålla någon pension,
har vid sådana tillfällen särskild framställning därom måst göras till kungl. medicinalstyrelsen,
som haft att därom bestämma i varje särskilt fall. Så gjordes också av
änkan Sundkvist i april månad 1915 en framställning om ett årligt understöd av
300 kronor, vilken med förord om bifall av direktionen för Uppsala hospital och
asyl överlämnades till kungl. medicinalstyrelsen, som dock avslog denna ansökan
med hänvisning till att sökanden icke är eller varit anställd i hospitalets tjänst.
År 1916 i januari månad gjordes samma framställning i underdånighet till
Konungen. Från Kungl. Maj:t remitterades ärendet till kungl. medicinalstyrelsen för
Angående
pension åt
uppsyningsinannen
K. J.
T. Netzlers
änka Ida
Augusta
Netzler.
Angående
ärligt understöd
åt portvakten
K. T.
Sundkvists
änka.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
utlåtande, vilken i sin tur remitterade det till direktionen för Uppsala hospital och
asyl. Med åberopande av sitt tillstyrkande om bifall av den 28 april 1915, jämte
bifogande av en av överläkaren professor Frey Svenson överlämnad skrivelse, yrkade
direktionen återigen bifall till samma framställning.
I sitt utlåtande häröver av den 27 december 1915 har kungl. medicinalstyrelsen
anfört: ’att de yttre portvakterna vid hospitalen icke äro att betrakta
såsom i egentlig mening befattningshavare vid vederbörande anstalter, utan såsom
självständiga hantverkare eller arbetare, vilka som binäring utöva ett uppdrag i
anstaltens tjänst. Vid sådant förhållande, och då årligt underhåll från hospitalens
stater synes böra allenast med sparsamhet och på grund av särskilda omständigheter
tilldelas personer, vilka icke själva innehaft befattning vid vederbörande anstalt,
anser sig medicinalstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka bifall till Kristina Sofia
Sundkvists förevarande underdåniga ansökan.’
Sedan statskontoret i ärendet hörts och i underdånigt utlåtande av den 2
februari 1916 på grund av kungl. medicinalstyrelsens avstyrkande utlåtande, för egen
del avstyrkt bifall till ilnkan Sundkvists framställning, beslöt Kungl. Maj:t den 18
februari samma år att tilldela henne för en gång etthundrafemtio kronor.
Då jag väsentligen är av annan uppfattning än kungl. medicinalstyrelsen
beträffande arten av hospitalsportvakternas sysselsättning, huruvida de böra betraktas
som statsanställda eller icke och huruvida, som en följd därav, efterlevande
till dem böra beredas understöd av statsmedel, har jag ansett lämpligt för riksdagen
framlägga ärendet.
Vid bedömandet av frågan, huruvida yttre portvakterna vid hospitalen skola
kunna betraktas som anställda i anstalternas tjänst i egentlig mening, eller om
denna syssla skall betraktas som bisyssla och deras hantverk som huvudsyssla, torde
hänsyn böra tagas till vilka av dessa två sysselsättningar, som är mest krävande
beträffande både tjänstgöringstid och krafter.
Vad då först angår tjänstgöringstiden, bör det vara ett känt förhållande, att
den varar hela dygnet om på så sätt, att portvakten får vara beredd, att när som
helst, och huru ofta som helst, öppna porten icke blott för gående, som behöva
komma därigenom, utan också för åkande.
Den aktiva tjänstgöringen är i allmänhet från klockan 6 — 6.30 f. m. till
omkring klockan 11 e. m. Om då portvakterna, som i regel äro hantverkare,
hinna med litet arbete vid sidan av, som jag vill kalla det, sin egentliga sysselsättning,
portvaktssysslan, är det inte beroende av att tiden för dem mellan passningen
av porten medgiver att hinna så synnerligen mycket, utan fast hellre beroende
därpå att de i regel under hela den långa tid, cirka 16 timmar om dagen,
också arbeta på mellanstunderna i det yrke de företräda. Någon hantverksrörelse
i egentlig mening med hjälp av biträden kunna de heller inte bedriva, enär de
oftast som bostad ha endast ett rum och kök och skall då i regel rummet utgöra
både vaktrum, verkstad och sovrum.
Av portvakten kräves, att han noggrant tillser, att ingen obehörig insläppes
eller att någon patient utan vederbörligt tillstånd utsläppes genom porten, samt
att frigående patient, som erhållit tillstånd att vistas utom anstaltsområdet, i behörig
tid vid ingåendet återlämnar sin permissionssedel. Det kräver alltså en rätt
stor vaksamhet i även denna tjänsts utövande, så enkel en portvaktssyssla kan
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
2 3
synas vara. Han kan icke heller, utan att någon ersätter honom, lämna sin plats,
och den måste ersättas med en för ändamålet fullt pålitlig person.
Att ständigt vara beredd att bli störd såväl dag som natt, utan att ha någon
bestämd vila, får väl anses rätt ansträngande och kanske rent av menligt inverka
på såväl de fysiska som de rent psykiska krafterna.
Jag tvekar alltså inte att av de två sysselsättningar hospitalsportvakterna
ha, betrakta portvaktssysslan som den mest krävande och som egentlig sysselsättning
och deras hantverk som bisyssla. Om denna min mening är riktig, böra hospitalsportvakterna
även betraktas som statsanställda. Under sådant förhållande anser
jag, att efterlevande efter även dessa befattningshavare böra kunna av statsmedel
komma i åtnjutande av något ålderdomsunderstöd.
Vad nu särskilt angår portvaktsänkan Sundkvist, får jag hänvisa till det
utlåtande, som den 28 april 1915 avgivits av direktionen för Uppsala hospital och
asyl, Bil. 1, jämte en av överläkaren vid samma anstalt professor Frey Svenson
avgiven skrivelse, som i avskrift bifogas motionen, Bil. 2, och får jag i övrigt
påpeka att änkan Sundkvist snart ingår i sitt sjuttiotredje år, att hon till sin hälsa
är mycket klen, så att hon icke utan hjälp kan reda sig, samt att hon av de
synnerligen begränsade tillgångar, hon erhöll efter sin avlidne man, icke så länge
kan uppehålla sig.
Vidare ber jag få påpeka, att framställningar om underhåll åt änkor efter
befattningshavare vid hospitalen, hava vid några tillfällen förut varit föremål för
statsmakternas prövning. Så till exempel beviljade 1902 års riksdag i anledning
av kungl. proposition i ämnet ett årligt underhåll av 850 kronor åt uppsyningsmannens
vid Uppsala hospital, Karl Johan Vall, änka Louise Charlotta, född Söderkvist.
Av Kungl. Maj:t beviljades år 1914 den 23 oktober åt avlidne uppsyningsmannens
vid Växjö hospital, Jöns Bengtson Hård, änka Eva ett årligt underhåll
av 300 kronor. Prästbetyg för änkan Sundkvist bifogas.»
Vid motionen äro fogade dels ett av direktionen för Uppsala hospital
och asyl den 28 april 1915 utfärdat intyg, så lydande:
»Direktionen för Uppsala hospital och asyl får härmed med förord till bifall
överlämna till direktionen från avlidne portvakten Karl Teodor Sundkvists änka,
Kristina Sofia Sundkvist, född Rydin, inkommen skriftlig anhållan, att henne måtte
beviljas ett årligt understöd av 300 kronor; och får direktionen därvid särskilt
framhålla, att den av Sundkvist i livstiden innehavda portvaktssysslan ej kunnat
skötas av denne ensam, i följd varav han skulle varit nödsakad att skaffa sig ett
biträde, därest han ej varit gift, att hustrun synnerligen ofta biträtt honom i sysslans
skötande samt att sysslan städse utmärkt väl skötts av makarna Sundkvist»;
dels och en av överläkaren vid samma anstalt professorn Frey Svenson
den 24 september 1915 dagtecknad skrivelse av följande lydelse:
»Sedan Kristina Sofia Sundkvist, född Rydin, änka efter portvakten Karl
Teodor Sundkvist, som från den 21 juli 1883 till sin död den 7 januari 1915 var
anställd vid Uppsala hospital och asyl, gjort framställning om erhållande av ett
årligt understöd på 300 kronor och direktionen hos kungl. medicinalstyrelsen förordat
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
denna framställning, har styrelsen i skrivelse den 9 sistlidne juni förklarat sig sakna
befogenhet att till den gjorda framställningen lämna bifall. Härefter har änkan
Sundkvist på ungefärligen samma grunder, som anförts i förra framställningen, hos
Konungen i underdånighet anhållit om det begärda årliga understödet, och har kungl.
medicinalstyrelsen infordrat direktionens yttrande över denna hennes anhållan.
Med anledning härav får jag föreslå, att direktionen måtte under hänvisning
till sitt förut lämnade förord ytterligare betona, att den besvärliga och i all sin
obetydlighet viktiga tjänsten under mera än 31 års tid på ett särdeles tillfredsställande
sätt skötts av portvakten Sundkvist, vilken därvid biträtts av sin hustru,
att tjänsten, som fordrar en även till natten utsträckt verksamhet, omöjligen kunnat
skötas av en person utan biträde — den annonseras också till ansökan för gift
person — samt att det knappast skulle vara överensstämmande med sjukhusets
värdighet, att låta en person, som, även om hon icke formellt varit vid detsamma
anställd, dock fyllt en viss funktion därstädes, för sitt uppehälle bli hänvisad till
från sjukhuset ej utgående understöd.»
utskottet. På grund av vad i motionen anförts anser utskottet, att understöd
bör beredas änkan Sundkvist, och har utskottet icke något att erinra
mot det av motionärerna i sådant avseende föreslagna beloppet 300
kronor. Understödet torde böra utgå från och med innevarande år och
anvisas å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må bevilja portvakten Karl Teodor Sundkvists änka,
Kristina Sofia Sundkvist, född Rydin, så länge hon
lever ogift, ett årligt understöd av trehundra kronor,
att utgå från och med år 1917 å allmänna indragningsstaten.
IV. Ang. ecklesiastikdepartementet
Angående 34:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före
tiiiaggspen-
glagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren i ecklesiastik*
vaktmästaren departementet Frans Ludvig Nittzell må från början av år 1917 under
f. l. Nittzell. ein återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggs[34.
] pension av 100 kronor.
Beträffande de till stöd för framställningen anförda skälen får ut*
skottet hänvisa till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 22
december 1916 (10 h. t. sid. 83).
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
25
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att före detta förste
vaktmästaren i ecklesiastikdepartementet Frans Ludvig
Nittzell må från början av år 1917 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en
tilläggspension av ett hundra kronor.
35:o) I en till riksdagen den 26 januari 1917 avlåten proposition, Angående
nr 50, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av stats- Städerskan
rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riks- Johanna
dagen medgiva, att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna
Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med månaden näst född mung.
efter den, under vilken hon entledigas från nämnda anställning under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp av 400 kronor.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att riksdagen må medgiva, att städerskan hos
ecklesiastikdepartementet Johanna Wilhelmina Widegren,
född Edling, må från och med månaden näst
efter den, under vilken hon entledigas från nämnda
anställning, under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
av fyrahundra kronor.
36:o) I punkt 35 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Angående
slagit riksdagen medgiva, att räknebiträdet vid meteorologiska central- faimebUrädet
anstalten Theresia Christina Augusta Engström må från och med månaden Theresia Chrinäst
efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid centralanstalten, stl''^n^rg^ta
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en [35 ]
årlig pension av 400 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 9 höft. (Nr 12.) 4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
fyllnadspension
åt
f. d. professorn
K. Wicksell.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 december 1916 (10 h. t. sid. 85).
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att räknebiträdet vid
meteorologiska centralanstalten Theresia Christina
Augusta Engström må från och med månaden näst
efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid
centralanstalten, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension av fyrahundra
kronor.
37:o) I en inom första kammaren av herrar ilf. Hellberg och O.
Mannheimer väckt motion, nr 35, har hemställts, det riksdagen ville
besluta att åt professorn Knut Wicksell bevilja en fyllnadspension, motsvarande
skillnaden mellan det enligt gällande pensionsbestämmelser för
honom utgående beloppet och den för professorer medgivna fulla pensionen,
räknad för tiden från hans avgång från universitetstjänsten.
Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:
»Före
tillkomsten av 1908 års pensionslag ägde vid universiteten
det förhållande rum, att en ordinarie professor vid sin avgång från
professuren alltid var berättigad till full pension utan annan inskränkning
i avseende på tjänsteår än att tio sådana krävdes för uppnående
av högsta lönegraden, som då var 7,000 kronor, varvid pensionen blev
5,000 kronor.
Sagda år höjdes för samtliga professorer så väl lön som pension;
den sistnämndas maximum blev 5,600 kronor. På samma gång infördes
emellertid den bestämmelsen, att numera 25 tjänsteår erfordrades för
erhållande av full pension; i annat fall avkortas pensionen i proportion
till tjänsteåren. Som dock härvid all anställning i statstjänst, alltså
även tjänstgöring som docent eller t. o. m. som amanuens och dylikt
vid universiteten, får medräknas, kommer denna bestämmelse i de ojämförligt
flesta fall icke att föranleda någon verklig ändring i förut bestående
pensionsförmåner.
I några få undantagsfall blir ändringen däremot så mycket
kännbarare. Om en vetenskapsman först efter fyllda 40 år erhåller
anställning som professor utan att förut ha innehaft statstjänst, så kan
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
27
häri vid sin avgång endast uppnå eu mer eller mindre starkt avkortad
pension, under det att en annan med tilläventyrs kortare professorstjänstgöring
erhåller full pension, därest han under tillräckligt många
år varit docent, amanuens o. s. v.
Rättvisan och lämpligheten av en dylik anordning torde kunna
sättas ifråga. För att göra sig skicklig till en professur krävas alltid
åratal av ett ihållande, i regel icke på annat sätt avlönat eller endast
genom stipendier och dylikt möjliggjort vetenskapligt arbete. Från statens
synpunkt synes det då vara tämligen likgiltigt, om denna utbildning i
enstaka fall försiggått utanför universiteten, t. ex. under en flerårig
studievistelse i utlandet — något som i vissa fall, särskilt i fråga om
sociala och ekonomiska vetenskaper, i och för sig torde vara synnerligen
ändamålsenligt — eller på annat sätt. För universiteten själva
och därmed även för staten måste det åter vara av största vikt att vid
ett professorsämbetes besättande bland tillgängliga vetenskapliga krafter
alltid kunna förvärva den mest framstående, något som självfallet blir
svårare, om man tilläventyrs åt just denne endast kan ställa i utsikt
långt svagare pensionsvillkor.
Ett särdeles talande fall av denna art föreligger nu i fråga om
nyss avgångne professorn vid Lunds universitet, juris och filosofie doktorn
Knut Wicksell. Han anställdes som docent vid Uppsala universitet
år 1899 och förordnades i början av följande år att vid Lunds universitet
uppehålla professuren i nationalekonomi och finansrätt, till vars innehavare
han bland fyra sökande (av vilka tre återtogo sina ansökningar)
utnämndes i slutet av därpå följande år. Han har alltså nu vid sin
avgång dels på förordnande, dels som innehavare skött denna professur
i fulla 17 år, men kommer enligt gällande bestämmelser endast i åtnjutande
av c:a två tredjedelar av eljest övlig pension eller omkring
3,800 kronor.
Att Wicksell överhuvud så sent som skedde vann universitetsanställning
berodde för övrigt icke på honom själv. År 1895 begärde
Wicksell hos Kungl. Maj:t rätt att söka anställning som docent i nationalekonomi
vid filosofisk fakultet, men denna begäran, ehuru tillstyrkt av
humanistiska sektionen i Lund, avslogs på det rent formella, för att ej
säga formalistiska skäl, att ämnet fortfarande ansågs böra tillhöra endast
den juridiska fakulteten. En hans följande ansökan om docentur inom
sistnämnda fakultet i Uppsala blev, ehuru liksom den föregående varmt
förordad av professorn i ämnet, likaledes avslagen på grund av sökandens
saknad av juridisk examen, och först sedan även detta hinder undanröjts,
blev han förordnad till docent.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
VUkotM.
Sedan dess ha, som bekant, dessa ståndpunkter helt och hållet
övergivits: vid filosofiska fakulteten i Lund tjänstgör sedan flera år tillbaka
en docent i nationalekonomi, som tillika är examinator i sitt ämne,
och vid rikets juridiska fakulteter finnas numer icke mindre än tre
professorer, som icke äro jurister.
Av de myndigheter som uttalat sig angående Wicksells i slutet av
1915 till Kungl. Maj:t inlämnade ansökan om utverkande av fyllnadspension
ha så väl mindre som större konsistoriet i Uppsala på därvarande
drätselnämnds förslag enhälligt tillstyrkt bifall till denna Wicksells ansökan,
varvid utom vissa billighetsskäl åberopats, att bestämmelserna i
gällande pensionslag, vilken tillkommit utan universitetens hörande, vore
— ur här ovan antydda synpunkter — i det hela mindre väl anpassade
efter universitetens behov, varjämte framhållits, att Wicksell, om han redan
före 1908 uppnått 65 års ålder, skulle ha varit berättigad till en betydligt
högre pension eller 5,000 kronor. I Lund ha visserligen meningarna
varit delade om det lämpliga i att i föreliggande fall göra undantag från
gällande pensionsbestämmelser, men även där ha samtliga de hörda
myndigheterna enhälligt framhållit den stora betydelse som det skulle
ha för universiteten, om nu gällande bestämmelser om tjänstår kunde
för universitetens del upphävas.
På de skäl som anförts av drätselnämnden i Uppsala har jämväl
universitetskansleren tillstyrkt Wicksells ansökan.
Kungl. Maj:t åter har efter statskontorets hörande beslutit icke
göra någon hemställan till riksdagen om beredande av fyllnadspension
åt professor Wicksell.»
Under hänvisning till en vid motionen fogad bilaga, innehållande
två utländska auktoriteters omdömen om Wicksells vetenskapliga författarskap
anföra motionärerna slutligen, att ifrågavarande åtgärd syntes
förestavad av rättvisa och billighet, med hänsyn tagen jämväl till Wicksells
eminenta vetenskapliga förtjänster, vilka även utom vårt lands
gränser vunnit det varmaste erkännande.
Såsom i motionen erinras, anhöll professorn Wicksell i slutet av
år 1915 hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition om beviljande åt honom av sådan fyllnad i den honom enligt
vederbörande pensionslag tillkommande pension, att denna jämte
fyllnadsbeloppet uppginge till 5,600 kronor.
W icksell var nämligen i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
och beträffande rätten till pension underkastad den civila pensionslagens
bestämmelser och var alltså, då han vid sin avgång från tjänsten efter
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
29
uppnådda 65 levnadsår endast kunde räkna 17 tjänstår, icke berättigad
till större pension än n/s5 av pensionsunderlaget, 5,600 kronor, eller alltså
efter föreskriven avrundning 3,810 kronor.
Over Wicksells ifrågavarande ansökning yttrade sig kanslersämbetet
för rikets universitet efter att hava hört drätselnämnden vid universitetet
i Lund och det större akademiska konsistoriet därstädes, ävensom
drätselnämnden vid universitetet i Uppsala och de båda akademiska
konsistorierna därstädes.
Kanslersämbetet likasom de båda konsistorierna i Uppsala tillstyrkte
på förslag av därvarande drätselnämnd framställningen.
Drätselnämnden erinrade i sitt yttrande om 1902 års riksdags beslut
i avseende å de ordinarie professorernas löneförmåner och rätt till
pension, enligt vilka dessa skulle äga att efter 5 respektive 10 års väl
vitsordad tjänstgöring åtnjuta två ålderstillägg å lönen, vartdera å 500 kronor,
så att denna komme att uppgå till 5,000 kronor, varjämte tjänstgöringspenningarna
skulle utgå med 2,000 kronor. I sammanhang härmed
bestämdes, att tjänsteman, som ingick på dessa nya bestämmelser, skulle,
då han uppnått 65 levnadsår, vara förpliktad att med oavkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten avgå. Sedermera ändrades
förhållandena genom 1907 års pensionslag och 1908 års lönereglering
för professorerna. Deras löner höjdes då till 7,500 kronor med rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänst. Vidare bestämdes, att
den civila pensionslagens bestämmelser skulle gälla i fråga om skyldighet
att avgå från tjänst och rätt till pension ävensom att de förutvarande
tjänsteinnehavare, vilka icke före viss angiven tidpunkt anmälde, att de
underkastade sig den nya avlöningsstaten samt de i sammanhang därmed
stadgade villkor och bestämmelser, skulle bibehållas vid förutvarande
löne- och pensionsförmåner. Därest Wicksell icke hade ingått på
den senare lönestaten, skulle han, som utnämnts till ordinarie professor
år 1904 eller således efter tiden för tillämpningen av 1902 års lönereglering,
hava varit berättigad till erhållande av pension efter ett pensionsunderlag
av 5,000 kronor, om han vid avskedstagandet åtnjutit lön
i högsta lönegraden.
Efter det jämväl statskontoret avgivit infordrat underdånigt utlåtande,
fann Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den SO december
1916 Wicksells ovanberörda ansökning icke föranleda någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Samma dag beviljades på därom gjord ansökning Wicksell nådigt
avsked med utgången av år 1916 med rätt för honom att från och med
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
personlig pro
fessur för
professorn
N. H. NilssonEhle.
[36.]
den 1 januari 1917 uppbära pension till belopp av 3,810 kronor årligen
att utgå från tionde huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av
civila tjänstinnehavare.
Såsom av drätselnämnden vid universitetet i Uppsala framhållits,
gällde vid tiden för Wicksells utnämning till ordinarie professor sådana
bestämmelser, att han efter invänta två ålderstillägg och en uppnådd
levnadsålder av 65 år skulle hava varit berättigad till en pension av 5,000
kronor. Sedermera hava emellertid i avseende härå förändringar vidtagits,
vilka för Wicksell medfört avsevärt ogynnsammare pensionsförhållanden.
Det har då synts utskottet vara billigt, att Wicksell kommer
i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som gällde vid tiden för hans
tillträde till ordinarie professorstjänst och med vilka han då haft att
räkna. Wicksell skulle härigenom erhålla en icke obetydlig ökning av
den honom författningsenligt tillkommande pensionen.
Utskottet har alltså icke ansett sig böra i vidare mån biträda motionen
än att Wicksells pension i dess helhet synes böra fastställas till
5,000 kronor om året. Det erforderliga tilläggsbeloppet, 1,190 kronor,
torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att före detta professorn vid universitetet
i Lund Johan Gustaf Knut Wicksell må,
räknat från och med den 1 januari 1917, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den honom
enligt nådigt brev den 30 december 1916 tillerkända
pension, att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår
till femtusen kronor.
38:o) I punkt 36 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen dels medgiva, att för professorn Nils Herman Nilsson-Ehle må
vid universitetet i Lund med ingången av år 1918 inrättas en personlig
professur i ärftligketslära med de åligganden för Nilsson-Ehle såsom
innehavare av om förmälda professur, som av Kungl. Maj:t efter förslag
av vederbörande bestämmas, samt med skyldighet för Nilsson-Ehle såväl
att i tillämpliga delar vara underkastad de för universitetsprofessorer i
allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade
villkoren och bestämmelserna som ock att vid den ålder, då annan
universitetsprofessor är skyldig att avgå från tjänsten, mot åtnjutande av
Bankoutskottets tillåtande Nr 12.
31
pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga
universitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande professur,
dels för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten anvisa ej
mindre till årlig avlöning åt Nilsson-Ehle ett belopp av kronor 7,200,
därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte
ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring, än även till
materiel m. m. för ifrågavarande professur ett årligt belopp å 1,000
kronor,
dels ock medgiva, att Nilsson-Ehle må för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, han före tillträdet av den nu
föreslagna professuren varit innehavare av den utav honom för närvarande
innehavda professorsbefattningen i botanik vid universitetet.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 22 december 1916 (10 h. t. sid. 86).
Med hänsyn till den i detta ärende förebragta utredningen får
utskottet tillstyrka bifall till föreliggande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
39:o) I punkt 37 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att, så länge docenten Sven Magnus Lampa är
i behov av hospitalsvård, må till bestridande av kostnaderna för vård
åt honom från och med år 1918 tills vidare från allmänna indragningsstaten
utgå årligen ett belopp av 600 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 december 1916 (10 h. t. sid. 98).
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning,
hemställer,
att riksdagen må medgiva, att, så länge docenten
Sven Magnus Lampa är i behov av hospitalsvård, må
till bestridande av kostnaderna för vård åt honom från
och med år 1918 tills vidare från allmänna indragningsstaten
utgå ett belopp av sexhundra kronor årligen.
Angående
hospitalsvård
åt
docenten
M. Lampa.
[37.]
32
jBankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
pension åt
vaktmästaren
Hildegard
Constantia
Törnblom.
[38.]
Departements
chefen.
40:o) I punkt 38 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
å Södermalm i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom, född
Johanssou, må från och med månaden näst efter den, varunder hon
avgår från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har rektor vid högre allmänna
läroverket å Södermalm i Stockholm O. Örtenblad anhållit om
beredande åt vaktmästaren vid läroverket Hildegard Constantia Törnblom,
född Johansson, av pension vid avskedstagandet.
Vid nämnda skrivelse hade fogats dels frejdbetyg, utvisande att
Hildegard Constantia Törnblom är född den 15 december 1847 och sedan
år 1888 änka efter vaktmästaren Anders Ludvig Törnblom, dels ock
ett den 30 oktober 1910 av Örtenblad utfärdat intyg av innehåll, att
änkan Törnblom allt sedan år 1872 uppehållit vaktmästarbefattningen
vid skolan, nämligen under åren 1872—1879 vid södra avdelningen av
Stockholms gymnasium, under åren 1880—1890 vid det efter sammanslagningen
med Maria skola uppkomna södra latinläroverket och sedan
år 1891 vid högre allmänna läroverket å Södermalm, att hon därvid
förutom portvaktssysslan haft sig ålagd en stor del av vid skolan förekommande
städning och uppassning, att hon under hela sin långa tjänstgöringstid
med osedvanlig klokhet, omtanke och trohet på ett i alla
avseenden utmärkt sätt fullgjort alla sina åligganden, samt att hon förutom
fri bostad, vedbrand och lyse åtnjutit en kontant avlöning, i början utgående
med 200 kronor för år och efter hand förhöjd, så att hon under
åren 1906—1913 uppburit 1,560 kronor årligen och sedan år 1914
1,740 kronor för år.
I skrivelsen har Örtenblad i huvudsak anfört:
Ehuru snart 69 år gammal skötte änkan Törnblom ännu fullt nöjaktigt sin
befattning, men man kunde dock förutsätta, att inom en ej alltför avlägsen framtid
nedsatta krafter skulle nödga henne att lämna densamma. Dessförinnan borde dock
rimligtvis efter en snart 45-årig, plikttrogen tjänstgöring, som naturligen icke kunnat
lämna henne sådan inkomst, att hon därav kunnat göra några nämnvärda besparingar,
hennes återstående dagar i ekonomiskt avseende betryggas.
På grund härav har Örtenblad hemställt om utverkande åt änkan
Törnblom av en årlig pension av 600 kronor att utgå från och med
månaden näst efter den, då hon entledigas från sin befattning.
Efter erhållen remiss har läroverksöverstvrelsen i underdånigt utlåtande
den 9 november 1916 anfört:
Bankoutskottets utlåtande Nr 12. ;j:5
Med hänsyn därtill, att riksdagen i åtskilliga fall beviljat pension åt vaktmästare
vid allmänt läroverk, samt till de sakförhållanden, som i ärendet anförts,
syntes pension även uti ifrågavarande fall böra beviljas. Beträffande det eventuella
beloppet av pensionen tilläte sig överstyrelsen erinra, att överstyrelsen i sin underdåniga
skrivelse den 12 september 1911 angående styrelsens för Sveriges allmänna
läroverks vaktmästarförening ansökning i fråga om vissa ändringar i de för vaktmästarna
vid de allmänna läroverken gällande bestämmelser om anställning i tjänst
in. m., för vaktmästare av den pensionsklass, änkan Törnblom skulle hava tillhört,
föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 1,000 kronor, detta under förutsättning, bland
annat, att kostnaden för sådan vaktmästares pensionering bestritts, förutom genom
bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter av pensionstagaren själv och av
vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande vaktmästare av nämnda klass beräknades,
att den av statsmedel utgående delen av den pension, som skulle tillfalla
dem efter uppnådda 65 levnads- och 30 tjänstår, skulle beträffande samtliga tjänstinnehavare
utom de yngsta årsklasserna utgöra 500 kronor. Till detta belopp hade
även i regel pensionsbeloppet bestämts vid de tillfällen, då riksdagen förut tillerkänt
pension åt vaktmästare vid högre allmänt läroverk.
I nu förevarande fall hade av läroverkets rektor ifrågasatts en pension å 600
kronor, således ett något högre belopp än det av överstyrelsen i nämnda underdåniga
utlåtande för ett fall sådant som detta föreslagna. Jämväl överstyrelsen
skulle för sin del anse önskvärt, att detta högre belopp bleve beviljat med hänsyn såväl
till den stegring i levnadskostnaderna, som ägt rum efter år 1911, som till sökandens
krävande, sällsport långa och synnerligen väl vitsordade arbete i läroverkets tjänst.
I detta sammanhang ville överstyrelsen framhålla, att 1916 års riksdag efter förslag
av Kungl. Maj:t medgivit, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Härnösand J.
P. Nyländer finge efter avgång från sin befattning uppbära en årlig pension av 750
kronor. Då vaktmästare vid högre allmänt läroverk måste anses fullt jämställd
med vaktmästare vid folkskoleseminarium, funne överstyrelsen det rättvist, att dessa
befattningshavare jämväl bereddes pension till samma belopp. Överstyrelsen hade
också för avsikt att vid fråga om pension åt vaktmästare vid allmänt läroverk föreslå
pension till högre belopp än vad hittills varit vanligt. Då det emellertid torde vara
med billigheten överensstämmande, att manlig vaktmästare beviljades en något högre
pension än kvinnlig, ansåge överstyrelsen lämpligt, att pensionsbeloppet i nu ifrågavarande
fall bestämdes till 600 kronor.
Statskontoret, som den 17 november 1916 efter nådig; remiss yttrat
sig i ärendet, har anfört:
Ehuru avlöningen till vaktmästare vid de allmänna läroverken icke utginge
av statsmedel, hade dock pension av statsmedel vid flera tillfällen av riksdagen beviljats
åt läroverksvaktmästare, som under lång tid tjänstgjort i sådan egenskap och
till följd av ålder eller sjuklighet icke längre kunnat vid befattningen bibehållas;
och hade pensionsbeloppet för vaktmästare vid högre allmänt läroverk plägat bestämmas
till 500 kronor.
På grund härav torde även åt änkan Törnblom böra med hänsyn till hennes
långvariga, synnerligen väl vitsordade tjänstgöring beredas någon pension, då hon
vid framskriden ålder snart nödgades lämna sin befattning. Beloppet hade föreslagits
till 600 kronor; och hade till stöd härför åberopats bland annat det förman?
till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 9 höft. (Nr 12.) 5
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Utskottet.
Angående
pension åt
läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet
i
Växjö C. A.
Gente.
[39.]
hållandet, att riksdagen år 1916 beviljat pension å 750 kronor åt vaktmästaren vid
folkskoleseminariet i Härnösand J. P. Nyländer. Enligt statskontorets mening borde
dock därvid icke förbises den icke oväsentliga skillnaden, att seminarievaktmästare
vore i statens tjänst anställd och avlönades av statsmedel. Emellertid hade pensionerna
för de till sådan förmån berättigade vaktmästare i statens tjänst under senare
åren höjts till följd av beviljandet av ytterligare ett ålderstillägg. På grund av
denna omständighet, som syntes böra inverka i någon mån till höjning av det pensionsbelopp,
som av riksdagen plägat tilldelas uttjänta läroverksvaktmästare, och då
tillika den starka och varaktiga tendens till allmän höjning av prisnivån, som gjorde
sig gällande, måste småningom leda till en förskjutning uppåt av hittills tillämpade
pensionsbelopp, särskilt de lägre, funne sig statskontoret icke böra göra någon erinran
i fråga om det föreslagna pensionsbeloppet, utan tillstyrkte bifall till framställningen.
Jag är för min del beredd att förorda, att änkan Törnblom, i
likhet med vad som medgivits andra vaktmästare vid allmänna läroverk,
kommer i åtnjutande av pension, då hon avgår från sin befattning.
Vad pensionens storlek beträffar, torde man emellertid med hänsyn till
det läge, vari frågan om en allmän pensionering av läroverkens vaktmästare
befinner sig, böra stanna vid ett belopp av 500 kronor.»
Åven utskottet finner det vara billigt, att änkan Törnblom, i likhet
med vad som medgivits andra vaktmästare vid allmänna läroverk, kommer
i åtnjutande av pension, då hon avgår från sin befattning. På de av
statskontoret anförda skäl anser emellertid utskottet pensionsbeloppet
böra bestämmas i enlighet med läroverksöverst.yrelsens förslag eller till
600 kronor årligen.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm
Hildegard Constantia Törnblom, född Johansson, må
från och med månaden näst efter den, varunder hon
avgår från sin befattning, under sin återstående livstid
uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av sexhundra kronor.
41:o) I punkt 39 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Växjö Carl August Gentz må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 900
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
35
Med hänsyn till vad i föregående punkter åberopade statsrådsprotokoll
över ecklessiastikärenden i detta ärende innehåller (10 h. t. sid.
103) får utskottet, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet i Växjö Carl August
Gentz må från och med månaden näst efter den, varunder
han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av niohundra kronor.
42:o) I punkt 40 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas
a) äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst
men därifrån erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor samt
b) behövande folkskollärare och folkskollärarinna, som erhållit
avsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning till lägre
belopp än 800 kronor, med så stort belopp, att pensionsbeloppet och
understödet tillsammans uppgå till 800 kronor,
dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 100,000 kronor.
Under åberopande av den i ärendet -framlagda utredningen, som
återfinnes i meranämnda statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden
(10 h. t. sid. 108), får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
43:o) I punkt 41 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas
a) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som, efter att hava oförvitligen tjänstgjort vid någon av de
av departementschefen omförmälda skolor under sammanlagt minst femton
Angående
understöd åt
äldre behövande
folkskollärare.
[40.J
Angående
understöd åt
äldre behövande
småskollUrarc.
[41-]
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
års tid, avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått
eu levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 400 kronor;
b) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares
m. fl. ålderdom sunderstöd sanstalt till lägre belopp än 400
kronor, med så stort belopp, att detta understöd och det från ålderdomsunderstödsanstalten
utgående tillsammans uppgå till 400 kronor;
dels och för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 150,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes uti det i föregående punkter åberopade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid 109).
Under åberopande av vad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
Angående.
pension åt
tvätterska n
Emilia
Augusta
Hedin.
44:o) I punkt 42 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att tvätterska!! vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Emilia Augusta Hedin må från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av 400 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det i
föregående punkter åberopade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
(10 h. t. sid. 111).
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva, att tvätterskan vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Emilia
Augusta Hedin må från och med månaden näst efter
den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av fyrahundra kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
37
45:o) 1 punkt 43 under tionde huvudtiteln har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att överläraren Johan Oscar Lindbergs änka
Andrea Katarina Lindberg, född örtenblad, och makarnas minderårige
son Gustaf Johan må från och med den 1 april 1916 å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan Lindberg med 500
kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och Gustaf
Johan Lindberg med 100 kronor intill uppnådd ålder av 18 år.
Utskottet, som i fråga om den i ärendet framlagda utredningen
tillåter sig hänvisa till det i föregående punkter åberopade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden (10 h. t. sid. 113), hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna riksdagens bifall.
46:o) 1 punkt 44 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att verkstadsbiträdet vid tekniska elementarskolan
i Örebro Gustaf Oskar Nilsson må från och med månaden näst
efter den, då han erhåller entledigande från sin befattning vid skolans
verkstad, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 380 kronor.
Till det i nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden har departementschefen i detta ärende anfört
följande:
»I eu till Kungl. Magt ställd ansökning har verkstadsbiträdet vid
tekniska elementarskolan i Örebro Gustaf Öskar Nilsson anhållit, att
honom måtte beredas pension vid avskedstagandet med det belopp,
som kunde anses svara mot den avlöning, han i sin nämnda anställninguppburit.
I ansökningen har Nilsson anfört:
Under vårterminen 1881 hade Nilsson anställts vid tekniska elementarskolan i
Örebro såsom biträde åt verkmästaren vid undervisningen i verkstadsarbete. Nilsson
hade sedan dess i nämnda egenskap oavbrutet tjänstgjort vid skolan med undantag
för vid pass tre månader under år 1913, då han på grund av sjukdom varit hindrad
att tjänstgöra. Hans tjänstgöring hade omfattat lägst 520 och högst 945 timmar
om året. Under år 1916 komme hans tjänstgöring enligt beräkning att uppgå till
973 timmar. Hans avlöning, som utgått efter timpenning med olika belopp under
olika år, hade växlat från lägst 330 kronor 50 öre år 1882 till högst 1,142 kronor
år 1915. För år 1916 beräknades den till 1,182 kronor 75 öre.
Vid sidan av sin verksamhet såsom verkstadsbiträde hade Nilsson varit anställd
som slöjdlärare vid Örebro stads folkskolor. Från denna befattning hade han erhållit
Angående
pension åt
överläraren
J. O. Lindbergs
änka
och minderårige
son.
[43.]
Angående
pension åt
verkstadsbiträdet
O. O. Nilsson.
[44.]
Departements
chefen.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
avsked den 1 juli 1914, och lian uppbure därefter från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
ett årligt understöd av 415 kronor samt från Örebro stad eu
tilläggspension av 705 kronor årligen, tillhopa 1,120 kronor.
Den 20 april 1917 skulle Nilsson uppnå en ålder av 67 år, och han komme
att med utgången av läsåret 1916—1917, då han på grund av försvagad arbetsförmåga
senast måste lämna sin tjänst vid tekniska elementarskolan, att i mer än
36 år hava ägnat en väsentlig del av sin arbetskraft åt denna skola. Det syntes
honom berättigat, att han efter avskedstagandet från sin biträdesbefattning erhölle
en mot hans avlöning vid tekniska elementarskolan svarande pension.
Vid Nilssons ansökning äro fogade frejdbetyg, utvisande att lian
är född den 20 april 1850, samt ett tjänstgöringsbetyg av följande
innehåll:
Sedan slöjdläraren Gustaf Oskar Nilsson anhållit om betyg över sin tjänstgöring
vid härvarande tekniska elementarskola, får jag härmed vitsorda:
att Nilsson här tjänstgjort sedan vårterminen 1881 med undantag för omkring
tre månader under år 1918, då han på grund av sjukdom åtnjöt ledighet, och fortfarande
tjänstgör som verkstadsbiträde;
att han vid denna sin tjänstgöring dels biträtt skolans verkmästare vid undervisningen
i verkstadsarbete, dels under ferierna biträtt med rengöring och reparation
av verkstadsmaterielen samt med smidning av ämnen för övningarna på verkstaden
med en sammanlagd tjänstgöringstid, som växlat mellan lägst 520 och högst 945
timmar om året;
att Nilsson vid sin tjänstgöring ådagalagt utmärkt nit och utmärkt skicklighet,
utmärkt sätt att behandla lärjungarna och utmärkt förmåga att bland dem upprätthålla
ordning; samt
att han fört en hedrande vandel.
Tekniska elementarskolan i Örebro den 27 september 1916.
Wilhelm Abenius.
Skolans rektor.
Vidare har företetts eu av skolans rektor utfärdad handling, angivande
Nilssons tjänstgöring och avlöning under åren 1907—1916. Årliga
ynedeltalet av hans avlöning under nämnda tio år utgör 994 kronor 45 öre.
Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro, som med skrivelse
den 28 ''september 1916 till Kungl. Maj:t överlämnat Nilssons ansökning,
har därvid förklarat sig med nöje vitsorda, att Nilsson under sin långa
tjänstgöring vid skolan med sällspord punktlighet, trohet och nit till
styrelsens fullkomliga belåtenhet fullgjort sina åligganden, samt tillstyrkt
nådigt bifall till Nilssons anhållan.
Efter remiss har statskontoret i underdånigt utlåtande den 7
oktober 1916 anfört:
Visserligen har sökanden, enligt vad av handlingarna framgår, haft sin huvudsakliga
verksamhet såsom slöjdlärare vid Örebro stads skolor och är numera efter
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
3!)
erhållet avsked från nämnda befattning i åtnjutande av pensionsförmåner å tillsammans
1,120 kronor; och då hans anställning såsom biträde å verkstaden vid
tekniska elementarskolan i Örebro alltså måste betraktas såsom en bisyssla, skulle
det ju kunna ifrågasättas, huruvida omständigheterna i detta fall böra föranleda till
beredande av pension av statsmedel. Då emellertid sökanden alltsedan år 1881
biträtt å verkstaden samt denna verksamhet, särskilt under de senare åren, varit
av icke obetydlig omfattning, vill det synas, som om någon pension jämväl av statsmedel
billigtvis borde tillkomma sökanden. Denna pension torde dock icke böra
utgöra mer än en jämförelsevis obetydlig fyllnad i den pensionsförmån, varav sökanden
redan är i åtnjutande, och synes lämpligen kunna begränsas till 380 kronor, varigenom
sökanden kommer att i pensioner uppära tillhopa 1,500 kronor.
Statskontoret slutar sitt utlåtande med hemställan, att pension å
nyssnämnda belopp, 380 kronor, måtte beredas Nilsson, att från och
med månaden näst efter hans entledigande utgå från allmänna indragningsstaten.
Nilsson kan ej komma i åtnjutande av pension enligt gällande lag
angående civila befattningshavares rätt till pension. Därest denna lag
varit tillämplig å honom, skulle han med avseende å levnads- och tjänstålder
redan i början av år 1916 hava uppfyllt fordringarna för erhållande
av hel pension.
Ehuru, såsom nämnts, Nilsson ej äger berättigat anspråk på pension
av staten, anser jag i likhet med statskontoret, att staten, då Nilsson slutar
sitt arbete vid tekniska elementarskolan i Örebro, bör se honom tillgodo
med någon pension på grund av hans tjänstgöring därstädes.»
Såsom statskontoret erinrar, har Nilsson visserligen haft sin huvudsakliga
verksamhet såsom slöjdlärare vid Örebro stads skolor och åtnjuter
redan efter erhållet avsked från nämnda befattning pensionsförmåner
å tillsammans 1,120 kronor. Då Nilssons anställning såsom
biträde å verkstaden vid tekniska elementarskolan i Örebro, enligt vad
av den i ärendet förebragta utredningen framgår, måste betraktas såsom
en bisyssla, lärer Nilsson alltså icke lagligen vara berättigad till pension.
På sätt statskontoret framhåller, har han emellertid alltsedan år 1881
biträtt å verkstaden och synes denna verksamhet särskilt under de senare
åren hava varit av ej obetydlig omfattning. Under sådana förhållanden
och med erinran att riksdagen i analoga fall beviljat pensioner exempelvis
åt befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, vilka icke
enligt gällande lag varit berättigade att erhålla pension, har utskottet
ansett billighetsskäl föreligga för beredande av pension åt Nilsson av
statsmedel.
Utskottets
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Angående
anslaget till
allmänna
indragningsstaten.
[45.]
Angående
ordinarie
anslag.
Då utskottet icke heller haft något att erinra mot det av Kungl.
Maj:t föreslagna pensionsbeloppet 380 kronor, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att verkstadsbiträdet
vid tekniska elementarskolan i Örebro Gustaf Oskar
Nilsson må från och med månaden näst efter den, då
han erhåller entledigande från sin befattning vid skolans
verkstad, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av trehundraåttio
kronor.
47:o) I punkt 45 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avvaktan på den proposition angående fögderiförvaltningarnas
omorganisation och lönereglering m. m., som kan bliva
riksdagen förelagd, å det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935
kronor, beräkna en förhöjning av 285,146 kronor och sålunda beräkna
anslaget till 2,299,081 kronor.
Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
48:o) Beträffande de ordinarie anslag, vilka icke blivit här ovan
särskilt omförmälda, har någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet
alltså hemställa,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit
härovan ifrågasatt, må i 1918 års riksstat upptagas
med oförändrade belopp.
Stockholm den 6 mars 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENST1ERNA.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
•41
Reservation:
vid punkt 46 (angående pension åt verkstadsbiträdet G. O. Nilsson)
av herr Söderberg i Hobborn.
Herrar Hedenstierna och Söderberg i Hobborn hava begärt få antecknat,
att de icke deltagit i behandlingen av följande punkter:
hérr Hedenstierna i punkterna 23, 33 och 37 samt herr Söderberg
i punkt 37.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 9 käft. (Nr 12.)
6
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 12:
Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.
Pensionsväsendet.
1917 års riksstat |
Förslag till blivande riksstat: |
|||||
Ordi- narie anslag |
i Ordi-narie |
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
A. Civila pensionsväsendet. |
||||||
1,900,000 |
Pensionering av civila tj&nstinnehavare, förslags- |
|||||
anslag...................................................... |
1,900.000 |
|||||
35,000 |
Förvallningsbidrag till en ny änke- och pupill- |
|||||
kassa för civilstaten .................................. |
35,000 |
|||||
15,000 |
Statens andel i kostnaden för pensionering av |
|||||
extra provinsialläkare, förslagsanslag............ |
15,000 |
|||||
25,000 |
Statens andel i kostnaden för pensionering av |
|||||
lasarettsläkare, förslagsanslag ..................... |
25,000 |
|||||
6,700 |
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslags- |
|||||
anslag ...................................................... |
15,000 |
|||||
Barnmorskornas pensionering: |
||||||
30,000 |
Statens bidrag till pensionering av barnmorskor, |
|||||
förslagsanslag.......................................... |
30,000 |
|||||
13,000 |
43.000 |
Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas |
||||
pensionsanstalt, förslagsanslag, högst......... |
11,000 |
41,000 |
||||
Handelsflottans pensionsanstalt: |
||||||
101,000 |
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, för- |
|||||
slagsanslag ............................................ |
101,000 |
|||||
Förbättring av pensioneringen från handels- |
||||||
flottans pensionsanstalt, förslagsanslag ...... |
31,000 |
|||||
Förbättring av pensioneringen inom de tre första |
||||||
klasserna av handelsflottans pensionsanstalt, |
||||||
förslagsanslag, högst .............................. |
31,000 |
101,000 |
62,000 |
|||
145,780 |
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter |
|||||
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, semi- |
||||||
narier m. m................................................. |
145,780 |
|||||
68,000 |
Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärår- |
|||||
personalen vid enskilda läroanstalter, förslags- |
||||||
anslag .................................................. |
68,000 |
|||||
35,000 |
Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt, för- |
|||||
slagsanslag ............................................... |
35,000 |
|||||
Förbättrade pensionsförmåner för lärarinnor vid |
||||||
statsunderstödda enskilda läroanstalter1)......... |
40.000 |
) Beträffande detta anslag kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
Bankoutskotteta utlåtande Nr 12.
4:?
1917 års riksstat |
|
Ordi- narie anslag |
Ordi- narie anslag |
Kronor. |
Kronor, j |
681,892 |
|
73,725 :____ |
'' 7o5,617 |
Folkskollärares pensionering:
Bidrag till folkskollärares pensionering
siminrättning, förslagsanslag
3.000
5.000
3,138,097
kassa .....................................................
Understöd åt behövande folkskolläraränkor, förslagsanslag
.............................................
Småskollärares pensionering:
Bidrag till småskollärares ålderdomsunderstöds''
anstalt, förslagsanslag..............................
sionering, reservationsanslag ‘)...........
Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare.
förslagsanslag........................ ...........
4,640!
28,080j
128,348j
förslagsanslag.........................................
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl1)
B. Militära pensionsväsendet.
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar ..
besparingar
anslag, högst .............................
Upprätthållande av arméns pensionskas
pensionering m. in., förslagsanslag
106,000j 267,068!
anslag ...........................
Ersättning för inkomster från
manshuskassas äldre medel.
Förslag till blivande riksstat: |
|||
Ordinarie |
Extra j |
Ordinarie |
Extra 1 |
anslag |
anslag | |
anslag |
anslag | |
Kronor. 1 |
Kronor. 1 |
Kronor. |
Kronor. | |
681,892 j |
114.000 |
||
76,811 |
65,000 |
758,703, |
179,000 |
250,000 |
5,000 |
||
2.000: |
|||
3,000 |
|||
15,000 200 |
|||
............................ |
3,407,683 |
288,000 |
|
4,640 |
|||
28,080 r |
|||
. 131,424 • 1 |
4,25'': |
i ! |
|
n : |
3,500,000 |
||
t 17,000 |
|||
■ | 106,001 |
t |
270,144 |
3,521,254 |
1) Beträffande detta anslag kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
1917 åis riksstat
anslår:
Förslag till blivande riksstat:
Ordi- narie anslag |
Ordi- narie anslag |
Kronor. |
Kronor. 1 |
137,640 30,000 |
|
648,000 |
|
36,320 16,650 29,500 |
|
253,300 |
|
251,300 |
587,070 i |
60,350 2,400j |
|
1,732,528 |
|
2,013,935; |
Vadstena krigsmanshuskassa ..........................
Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militär tjänstgöring ...............
Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap......
Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare,
förslagsanslag, högst .............................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för minskade inkomster:
Pensionsfonden ........................ 36,320: — i
Gratialfonden ........................... 16,650: — j
Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond............................. 31,100:—j
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
137,640 |
|||
30,000 648,000 |
911
84,070
Förstärkande av det i 1917 års riksstat uppförda
anslag för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond, förslagsanslag, högst ...I
Pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, förslagsanslag ..................| 253,300
Pensionering av flottans gemenskap, förslagsanslag
J) ............................................
Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen,
förslagsanslag...............................
Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare!
vid lotsverket, förslagsanslag.....................j
Invalidhusfonden............................................i
279,300
1,600
18,480
9,000
anslag
616,670
60,350
2,400
Säger för militära pensionsväsendetj............................j 1,765,204
C. Allmänna indragningsstaten.
24)13,935 Diverse föremål, förslagsanslag *)................
|6,884,560;
29,080
3,551,245
■ | 2,299,0811
Summa! .....
’) Beträffande detta anslag kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
..| 7,471,968| 3,839,245
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG^ 1917.