Bevillning8 utskottets betänkande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1917 kl. 2,80 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om införande av
statsmonopol å spannmålsimporten till riket.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson,
K. A. Nilson*), Antonsson, frih. Fleming*), Jacob Larsson, Östberg,
frih. Palmstierna, Jesperson*), Röing, Källman, Jeansson i Kalmar*),
Jonsson i Hökhult*), Forssman, E. J. Söderberg, Neess*), Nilsson i
Kristianstad, Johansson i Uppmälby*) och Sundström*).
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en inom andra kammaren av friherre Palmstierna väckt motion,
nr 30, som överlämnats till bevillningsutskottet, har föreslagits, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning angående lämpligheten av att införa statsmonopol
å spannmålsimporten till riket samt för riksdagen framlägga
de förslag till ändrad tullagstiftning m. m., vartill denna utredning må
föranleda».
Yid motiveringen av sitt förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med Motionärens
begäran om utredning av frågan om statsmonopol å spannmålsimporten motivering.
till riket har motionären tagit till utgångspunkt de nu rådande förhållandena
på detta område, kännetecknade därav att spannmålstullarna äro
suspenderade och att spannmålsimporten faktiskt ligger helt och hållet i
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 7 häft. (Nr 9.)
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
statens hand. Med framhållande av vanskligheten för staten att under
oroliga förhållanden i världen i hast behöva åtaga sig uppgifter av detta
slag utan att hava berett sig för deras fyllande, uppställer motionären
kravet på eu bättre beredskap för framtiden i fråga om importen av
spannmål och hänvisar i sådant avseende på statsmonopolet såsom den
säkraste utvägen. För bedömandet av frågan om lämpligheteu av monopol
på detta område erbjuder sig, anför motionären vidare, det bästa
erfarenhetsmaterial i de nuvarande förhållandena, från vilka det vore
ändamålsenligast att övergå till ett lagstadgat statsmonopol, om detta
efter en utredning visade sig bäst. Att utan vidare släppa allt vad
under krisen tillgodogjorts och glida tillbaka till det gamla vore föga
klokt.
Motionären motiverar sitt förslag även med skäl, som icke hänföra sig till
det nuvarande extraordinära läget. Han framhåller, att ett statsmonopol
bättre än det nuvarande tullsystemet skulle vara i stånd att bereda skydd
åt den inhemska spannmålsodlingen, samtidigt som monopolet skulle
kunna i såväl konsumenternas som producenternas intresse förebygga
hastiga prisfluktuationer. I bägge gruppernas intresse skulle statsmonopolet
jämväl bereda möjlighet att reglera förhållandena inom kvarnindustrien.
Vikten härav har motionären velat särskilt betona under
hänvisning till vissa tendenser till enskild monopolbildning inom nämnda
industri, till vilka, enligt hans uppfattning, teoken visat sig.
I den omständigheten, att de säregna förhållanden, under vilka vi
nu leva, framtvingat ett faktiskt statsmonopol på spannmålsimportens
område, kan utskottet för sin del icke finna något som talar för införandet
av ett sådant monopol för framtiden. Den omsorg om samhällets
beredskap att möta liknande trångmål, om sådana skulle återkomma,
till vilken vårt nuvarande läge giver den starkaste maning,
bör givetvis icke utövas genom en omläggning av näringslivet efter
mönstret av de former, som nödläget skapat. Enligt utskottets förmenande
bör man tvärtom med försiktighet ur den erfarenhet, som de
nu rådande förhållandena på näringslivets område givit, draga slutsatser
av bestående innebörd.
Oberoende av de skäl, som under normala förhållanden må kunna
anföras för eller emot ett statsmonopol på ifrågavarande område, finner
utskottet sålunda, att det nuvarande extraordinära läget icke utgör en
lämplig utgångspunkt för en sådan omgestaltning, som motionärens för
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr ,9. 3
slag avser att genom en utredning förbereda. Det liar vid sådant förhållande
synts utskottet saknas tillräcklig anledning att nu ingå i närmare
prövning av de skäl, med vilka motionären i övrigt sökt stödja
sitt förslag. Dock har utskottet icke velat underlåta att i korthet anmärka,
att statsmonopolet svårligen kan förutsättas bereda vägen för
den lyckliga avvägning mellan de. stridiga intressena på spannmålshandclns
område, som motionären synes vänta. De villkor, av vilka denna
handel nu är bunden, icke minst de som hava samband med förhållandena
på världsmarknaden, komme säkerligen att även under ett monopol
göra sig gällande, om än under delvis andra former. Vådan av att beröva
samhället fördelen av den skapande kraft, som det enskilda initiativet
innebär, får icke heller förbises. Och beträffande de farhågor för
enskilda monopoliseringstendenser inom kvarnindustrien, som motionären
uttalar, har utskottet velat framhålla, att riksdagen ingalunda saknar
möjlighet att komma till rätta med strävanden av denna art, i den mån
de skulle framträda på ett sätt, som kunde synas inkräkta på det allmännas
intresse.
I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att friherre Palmstiernas motion, II: 30, om
skrivelse till Kungl. Maj:t ifråga om införande av
statsmonopol å spannmålsimporten till riket, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1917.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
av herrar Jacob Larsson, friherre Pahnstierna, Källman, E. J. Söderberg,
Nilsson i Kristianstad och Johansson i Uppmälby, vilka yrkat bifall till
motionen.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS KYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1917.