Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
I
Nr 8.
Ankom lill riksdagens kansli den 26 icbruari 1917 kl. 7 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition angående viss nedsättning av sockerskatten
dels ock i ämnet väckta motioner.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Hammarström, Ollas A.
Ericsson, K. A. Nilson*), Antonsson, frih. Fleming*), Bäckström, Jacob
Larsson, frih. Palmstierna, Röing, Jeansson i Kalmar*), Rune, Forssman.
Neess *), Holmström, von Hofsten *), Johansson i Uppmälby *), Jönsson
, i Boa och Uddenberg.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Genom en den 6 februari 1917 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 45, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över jordbruksärenden
och finansärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att — under
förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för
deras räkning under år 1917 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med i ovannämnda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden
av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder — antaga följande
vid propositionen fogade
Förslag
till
kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 1 §
av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,
för allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på sätt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 6 höft. (Nr 8.) 1
Proposi
tionen.
Motioner.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
i nämnda förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till
fritt bruk under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med den
31 oktober samma år erläggas skatt med 11 öre för varje kilogram,
dock att för det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna
i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas
till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet
i Lidköping efter där verkställd raffinering, skatten under omförmälda
tid utgår med 5 öre för varje kilogram.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att säkerställa sockertillgången
under nästa konsumtionsår. Detta syfte vill Kungl. Maj:t nå
genom att tillförsäkra betodlarna i landet ett höjt pris för betorna under
1917. Till den härav uppkommande kostnaden skulle enligt samma
förslag de bägge bolagen, svenska soekerfabriksaktiebolaget och mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag, bidraga med samma belopp som det
av dem år 1916 utbetalade gödslingsbidraget, vilket av chefen för jordbruksdepartementet
beräknats till 15 öre för deciton betor. I övrigt skulle
kostnaden, vars hela belopp skulle av bolagen utbetalas till betodlarna,
ersättas dessa dels genom nedsättning för viss tid av sockerskatten dels
genom en höjning för samma tid av maxiprisen på socker.
Till bevillningsutskottet hava även hänvisats fyra i anledning av
nämnda proposition väckta motioner.
I motion II: 335 av herr von Sneidern har hemställts, »att riksdagen
vidtager den ändring i Kungl. Maj:ts förslag till sänkning av sockerskatten
att vid sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från och
med den 1 mars 1917 till och med den 31 oktober samma år erlägges
skatt med 10 7» öre för varje kilogram, dock att skatten för socker från
den s. k. Lidköpingsgruppen under samma tid utgår med 4 7s öre.»
I motion II: 336 av herr Johansson i Uppmälby har föreslagits,
att riksdagen måtte besluta att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde
sig att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917
utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen förordade
grunder — antaga förslag till kungörelse angående viss nedsättning
av sockerskatten i överensstämmelse med motionen. Av den
anförda motiveringen framgår, att härmed avsetts sådan nedsättning av
sockerskatten under tiden 1 november 1917—1 november 1918, som
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 3
kunde beräknas medföra en minskning av inkomsten under denna skattetitel
med 2,000,000 kronor.
Till en redogörelse för yrkandena i de två återstående i anledning
av propositionen väckta motionerna torde utskottet få återkomma
längre ned i detta betänkande.
I sammanhang med omförmälda proposition och de i anledningav
densamma väckta motionerna har utskottet förehaft en av herr Hage
m. fl. i andra kammaren väckt motion, nr 164, vari föreslagits, att
riksdagen måtte besluta göra sådan ändring i § 1 av förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker, att denna paragraf
komme att i här berörda delar lyda sålunda:
»För allt socker som inom riket tillverkas eller dit införes, skall
på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämning
till fritt bruk erläggas skatt med 6 öre för varje kilogram. För det
socker, som tillverkas vid de före 1913 anlagda råsockerfabrikerna i
Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt
bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i
Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under
tiden till 1918 års utgång med 2 öre för varje kilogram; ägande Kungl.
Maj:t att utfärda behöriga kontrollföreskrifter»
Sistnämnda motion saknar samband med den genom den föreliggande
propositionen väckta frågan om vidtagande av åtgärder till
sockerbetsodlingens säkerställande och är i stället, enligt vad den i
motionen anförda motiveringen giver vid handen, avsedd att åstadkomma
en begynnande reducering av den indirekta beskattningen. Motionärernas
yrkande är med hänsyn härtill avgivet under förutsättning, »att
maximipriset samtidigt med skattenedsättningen av regeringen reduceras
med nedsättningens belopp».
På sätt framgår av chefens för jordbruksdepartementet anförande
till ovan omförmälda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden — beträffande
vars innehåll, i den mån det icke här nedan återgives, utskottet
tillåter sig hänvisa till propositionen — har utredning i det föreliggande
ämnet verkställts av särskilt tillkallade sakkunniga.
Utskottet.
Betpriset.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att särskilda åtgärder
äro erforderliga för säkerställande av betodlingen för år 1917
ävensom att vad i sådant syfte bör företagas är en höjning av betpriset,
har vunnit anslutning icke blott, på sätt redan är antytt, av
Kungl. Maj :t i föreliggande proposition utan även av de bägge ovan
omförmälda motionärer, vilkas förslag äro väckta i anledning av samma
proposition. Om enighet sålunda rått beträffande de nu angivna grunderna,
hava däremot meningarna delat sig, då det gällt att avväga höjningen
av betpriset. Under det att de sakkunniga ansett sig kunna,
utgående från förutsättningen att det gällande betpriset är lämpligen
avpassat elter normala förhållanden, begränsa prishöjningen till det belopp,
varmed kostnaderna för 1917 års odling beräknats överstiga motsvarande
kostnader lör år 1913, och därigenom kommit till en höjningav
betpriset med 75 öre per deciton betor, har Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med vad chefen för jordbruksdepartementet uttalat, funnit
denna höjning alldeles för låg för att det resultat skulle kunna nås, som
departementschefen ansett böra eftersträvas. Departementschefen har nämligen
kommit till den uppfattningen, att det icke är tillräckligt att åstadkomma,
att sockerbetsodlingen bedrives i samma omfattning som år 1916,
utan att den även bör utvidgas. Endast genom en utvidgad sockerbetsodling
har departementschefen ansett trygghet kunna vinnas för tillräcklig
sockertillgång under nästa konsumtionsår. Vid beräkningen av den härför
erforderliga höjningen av betpriset har departementschefen tagit
hänsyn icke endast till merkostnaderna för betodlingen utan även, i likhet
med en reservant bland de sakkunniga, till frågan, huruvida annan
växtodling, nämligen av korn och foderbetor, kunde under nuvarande
förhållanden bliva mera inkomstbringande. Vid övervägandet av sistnämnda
fråga har departementschefen haft till sitt förfogande kalkyler,
som verkställts av förenämnda sakkunniga. Med stöd av dessa har
departementschefen beräknat den erforderliga höjningen av betpriset till
95 öre för deciton betor. Då höstpriset för betor för närvarande utgör
2 kronor 20 öre för deciton, har departementschefen sålunda förordat
ett höstpris av 3 kronor 15 öre för deciton.
Det betpris, vid vilket de sakkunniga stannat, har upptagits av
en av motionärerna, herr von Sneidern. 1 den av herr Johansson i
Uppmälby väckta motionen har föreslagits, i nära överensstämmelse med
vad en annan reservant bland de sakkunniga förordat, en ytterligare
reduktion av prisförhöjningen, nämligen till 60 öre per deciton betor.
Bägge sistnämnda motionärer hava gent emot Kungl. Maj:ts förslag
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 5
sökt hävda den uppfattningen, att någon utvidgning av den är 1916
odlade betarealen icke vore önskvärd. Det av chefen för jordbruksdepartementet
förordade betpriset skulle, enligt dessa motionärers mening,
innebära en så kraftig uppmuntran av betodlingon, att denna
kunde befaras komma att utbreda sig över områden, som bättre behövdes
för brödsädesodiing.
Vid övervägande av de olika ståndpunkter, som sålunda intagits i
nu förevarande fråga, har bevillningsutskottet till en början velat i likhet
med chefen för jordbruksdepartementet uttala den bestämda uppfattningen,
att för tryggandet av landets tillgång på socker för nästa konsumtionsår
sådana åtgärder äro erforderliga, som kunna beräknas göra sockerbetsodlingen
lika lockande som odlingen av andra växtslag, vilka lämpligen
kunna odlas på samma arealer som ägna sig för betodling. Enligt
utskottets förmenande måste man vid denna frågas bedömande räkna
med såsom en viktig faktor, att den särskilt på grund av synnerligen
ogynnsamma väderleksförhållanden under hösten 1916 felslagna betskörden
hos många betodlare framkallat obenägenhet för denna odling,
vilken ju redan under normala förhållanden är förenad med särskilda
risker och besvärligheter och vilken med den brist på arbetskraft och
gödningsmedel, som måste befaras för den stundande kampanjen, nu
ter sig mindre lockande än vanligt. Utskottet har fördenskull knappast
ansett sig kunnat förvänta, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i den
förevarande punkten skall kunna åstadkomma den utvidgning av sockerbetsarealen,
som chefen för jordbruksdepartementet åsyftat. Redan för
att såvitt möjligt trygga bibehållandet av den nuvarande betarealen har
utskottet ansett det av Kungl. Maj:t föreslagna betpriset erforderligt.
Utskottet vill icke underlåta att gent emot de bägge senast omnämnda
motionärerna påpeka, hurusom genom inskränkning av betarealen
man icke lär kunna vänta att i någon nämnvärd omfattning befrämja
odlingen av brödsäd. Med hänsyn ej minst till nödvändigheten att
erhålla ett annat fodermedel i stället för den betmassa, som betodlaren
får tillbaka från sockerfabriken, måste denne vid inskränkning i betodlingen
i stället upptaga odling av foderbetor.
Av de nu anförda skälen har utskottet ansett sig böra biträda
Kungl. Majrts förslag i denna punkt.
Utskottet övergår nu till att yttra sig över de olika förslag,
som framkommit beträffande sättet för beredande av gottgörelse åt
bolagen för en del av ersättningen till betodlarna. 1 fråga härom har
Ersättning
åt bolagen.
Utskottet.
Bolagens
åtagna för
pliktelser.
6 Bevillningsutslcottets betänkande Nr 8.
chefen för jordbruksdepartementet, som beräknat beloppet av den ersättning,
för vilken statsverket efter 80 öre för deciton skulle svara,
till 8,000,000 kronor, till en början meddelat, att en särskild, i samband
med den pågående sockerregleringen av Kungl. Maj:t fastställd avgift,
närmast avsedd att bereda medel till täckande av kostnaderna för nämnda
reglering, kunde beräknas därutöver tillföra statsverket ett belopp av
2.000. 000 kronor, vilket belopp sålunda kunde avdragas från förenämnda
8.000. 000 kronor. — Till ett närmare omnämnande av Kungl. Majrts
beslut beträffande berörda avgift skall utskottet i annat sammanhang i
detta betänkande återkomma. — Till täckande av det sålunda återstående
beloppet av 6,000,000 kronor har bemälde departementschef föreslagit,
att för tiden från och med den 1 mars till och med den 31 oktober
1917 dels de för närvarande fastställda maximiprisen å socker, alla slag,
måtte höjas med 3 öre för kilogram, varigenom beräknats inflyta
2,250,000 kronor, och dels sockerskatten måtte sänkas med 5 öre för
kilogram, vilket kunde antagas medföra för bolagen en minskad utgift
och för statsverket en minskad inkomst av 3,750,000 kronor.
I såväl herr von Sneiderns som herr Johanssons i Uppmälby
motion har föreslagts, att täckningen av ifrågavarande kostnad skulle
åstadkommas helt och hållet genom nedsättning av sockerskatten. Enligt
den förra motionen, där den på statsverket ankommande ersättningssumman
beräknats till 4,000,000 kronor, skulle detta medföra en nedsättning
av sockerskatten, under samma tid som i den kungl. propositionen
avses, till 5 Vs öre för kilogram. Herr Johanssons förslag åter
innefattar, att sänkningen skulle avse tiden 1 november 1917— 1 november
1918 och utgöra det belopp, som erfordrades för anskaffande av
en beräknad ersättningssumma av 2,000,000 kronor.
Då utskottet icke velat ifrågasätta en ytterligare nedsättning av
statsverkets inkomster av sockerskatten utöver den, som Kungl. Maj:t
föreslagit, och då det icke synts utskottet oskäligt, att genom en måttlig
höjning av maximipriset på socker, konsumenterna få bära en mindre
del av de kostnader, som erfordras för sockertillgångens tryggande,
har utskottet kunnat biträda vad Kungl. Maj:t i förevarande punkt
föreslagit.
Beträffande den förutsättning, under vilken Kungl. Maj:t framställt
sitt förslag, har chefen för jordbruksdepartementet anfört följande:
»Jag kan icke lämna någon säkerhet för att de erbjudanden, som innefattas i
mina nu framlagda förslag, accepteras av bolagen och betodlarna. Under förhand
-
7
Bevillningsutskottets betänkande Er 8-
Ungarnas gång hava många förslag framställts och prövats utan att leda till resultat.
Jag har därför funnit det lämpligast att på grund av det förebragta materialet intaga
en ståndpunkt i frågan. I varje fall bör det kunna förutsättas, att en sänkning
av skattesatsen icke skall från någondera sidan åberopas såsom skäl för betodlingskontrakts
uppsägning enligt § 17 i det stora bolagets kontrakt, som ger rätt
till uppsägning vid ändring i skatten».
Under ärendets behandling i bevillningsutskottet har chefen för
jordbruksdepartementet till utskottet överlämnat till bemälde departementschef
ställda skrivelser i denna fråga från de båda bolagen, vilka
skrivelser utskottet ansett lämpligt att i hithörande delar här intaga.
Skrivelsen från svenska sockerfabriksaktiebolaget är av följande lydelse:
Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.
Med anledning av Kungi. Maj:ts nådiga proposition nr 45 till årets riksdagom
viss nedsättning av sockerskatten och i anslutning till vad herr statsrådet i
statsrådsprotokollet den 6 januari 1917 vid föredragning av förslag till denna proposition
uttalat får styrelsen för svenska sockerfabriksaktiebolaget, som måste utgå
ifrån att bolaget har rätt till täckning av sådana bolagets kostnader för sockertillverkningen
utöver de nuvarande, vilka icke täckas genom merinkomster av tillverkningen
och att regeringen icke vill underlåta att, såvitt på den beror, tillse, att
sockerindustrien erhåller behövligt bränsle för sin drift, härigenom förklara, att bolaget
under förutsättning av riksdagens bifall till ovannämnda nådiga proposition i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder i övrigt herr statsrådet i ovan berörda
statsrådsprotokoll framlagt, för vitbetor, som under kampanjen 1917/18 levereras
till bolagets råsockerfabriker, under nuvarande förhållanden vill utöver gällande
kontraktspris betala:
1) För 1917 års odling ett odlingsbidrag av 40 kr. pr odlad hektar efter
skedd uppmätning och
2) 80 öre per 100 kg. rentvättade betor.
Stockholm den 15 februari 1917.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget
Gustaf Ekman.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags skrivelse har, så vitt
rör förevarande fråga, följande avfattning:
Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 6 februari 1917, nr 45 får
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag på av herr statsrådet framställd fråga
härmed meddela, att bolaget i enlighet med därom redan fattat beslut erbjuder sig
TJlskottet.
Särskild ersättning
åt
mellersta
Sveriges
sockerfabriksdkUebolag
Propositionen.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr S.
att till odlare av sockerbetor för dess räkning under år 1917 betala ett pris, som
uppfyller den förutsättning, under vilken Kungl. Maj:t framlagt sitt i propositionen
gjorda förslag.
Vördsammast
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
P. Anderson. Erland Lagerlöf.
Stockholm den 13 februari 1917.»
Utskottet har förvissat sig om, att chefen för jordbruksdepartementet
för sin del anser de förbindelser, bolagen sålunda iklätt sig,
betryggande.
På sätt framgår av chefens för jordbruksdepartementet anförande
har svenska sockerfabriksaktiebolaget varit i tillfälle att fä bolaget hittills
ådragna merkostnader täckta. Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebohig
har däremot enligt de sakkunnigas utredning icke kunnat fullt uppväga
utgiftsökningen medelst ökade inkomster, huvudsakligen enär detta bolag
icke driver sirapstillverkning. Differensen har för innevarande år av
de sakkunniga uppskattats till 351,120 kronor. Då statens åtgärd att
åsätta maximipris berövat bolaget möjlighet att genom höjning av prisen
å sina fabrikat förskaffa sig ersättning för dessa ökade utgifter, har
chefen för jordbruksdepartementet ansett vissa biilighetsskäl föreligga
för att staten åtminstone i någon mån beredde bolaget ersättning för
dess merkostnader. Full ersättning härför kunde departementschefen
dock icke tillstyrka. Av statens åtgärder och beslut på livsmedelsmarknadens
område hade så många andra näringsidkare rönt menlig
inverkan i sina privatekonomiska förhållanden, att ett gottgörande av
dessa följder skulle enligt departementschefens mening medföra oberäkneliga
konsekvenser. Emellertid syntes det departementschefen, särskilt
med hänsyn till de vägande skäl som förut förmått riksdagen att
genom skattelindring understödja ifrågavarande bolag, i detta fall billigt,
att detsamma, för att kunna i någon mån ersätta sina förluster och
fortfarande i önskvärd utsträckning bedriva sin för jordbruket viktiga
verksamhet, för tiden från och med den 1 mars till den 1 november
1917 erhölle 2 öres nedsättning i sockerskatten. Inalles skulle nedsättningen
för detta bolag alltså utgöra 7 öre.
Bevillningsutskottets betänkande. Nr 8. 9
Vid övervägandet av nu förevarande del av Kungl. Maj:ts förslag
har utskottet förehaft till behandling två likalydande motioner, väckta
den ena i första kammaren av herr friherre Fleming, nr 99, och den
andra i andra kammaren av herr von Hofsten, nr 334. I dessa
motioner har uttalats den uppfattningen, att då svenska sockerfabriksaktiebolaget,
på grund av den omständigheten att det är inrättat även
för sirapstillverkning, fått sina av världskriget föranledda merkostnader
ersatta genom den höga krigskonjunktur som uppkommit å sirapsförsäljningen,
billigheten krävde, att staten, som genom åsätta maximipris
å socker hindrat bolagen att vid försäljningen av sistnämnda vara skaffa
sig ersättning för sina merkostnader, beredde mellansvenska bolaget likställighet
med det större bolaget genom beviljande av skattefrihet för så
stor kvantitet av det mellansvenska bolaget tillverkat socker, att de detsamma
redan åsamkade merkostnaderna bleve betäckta. Därjämte hava
motionärerna ansett skäligt, att jämväl de under 1917 års tillverkning uppkommande
merkostnaderna för det mindre bolaget bleve av staten ersatta.
Med åberopande av i huvudsak nu återgivna skäl har i ifrågavarande
motioner hemställts, att riksdagen måtte utöver föreslagen skattelindring
för socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt bruk
från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping, för täckande av
de i Kungl. Maj:ts proposition omnämnda merkostnader, cirka 350,000
kronor, som drabbat mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, medgiva
nämnda bolag skattefrihet för en kvantitet av 50,000 deciton raffinerat
socker, som från ovannämnda fabriker utlämnas; ävensom att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till nästkommande
års riksdag, dels för säkerställande av betodlingen i mellersta
Sverige och dels för täckande av nu löpande merkostnader för ifrågavarande
bolag, framlägga förslag till sådan skattelindring eller skatterestitution,
som kunde av föreliggande omständigheter skäligen påkallas.
Med hänsyn såväl därtill, att riksdagen genom för viss tid medgiven
skattelindring för det mellansvenska bolaget givit detta en undantagsställning,
som ock till önskvärdheten därav, att under nuvarande förhållanden
all betodling i landet vidmakthålles, har bevillningsutskottet i
likhet med Kungl. Maj:t ansett viss ersättning för merkostnader böra
beredas sistnämnda bolag. Beträffande den omfattning, vari detta bör
ske, har utskottet icke blivit övertygat av de skäl, som anförts i förenämnda
två i detta ämne väckta motioner. Den omständigheten, att
svenska sockerfabriksaktiebolaget haft sin fabriksdrift anordnad på sådant
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 6 häft. (Nr 8.) 2
Motionär.
Utskottet,
Arbets
löner.
Utskottet.
K. kung. den
3 febr. 1917.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
sätt, att dess merkostnader kunnat utan statsunderstöd delvis täckas genom
försäljningen av visst fabrikat, kan uppenbarligen icke för staten medföra
någon förpliktelse att låta motsvarande förmån genom statsunderstöd tillgodokomma
det mellansvenska bolaget. Vad Kungl. Maj:ts förslag innefattar
i fråga om bestämmandet av ifrågavarande ersättning åt sistnämnda
bolag har däremot icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
Bland de merkostnader, med vilka det höjda betpriset motiverats,
omnämnes i den av chefen för jordbruksdepartementet meddelade utredningen
särskilt merkostnaden för arbetskraft. Då utskottet nu förordat
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om höjning av betpriset, har utskottet
därvid ansett sig kunna förutsätta, att de höjda arbetslöner, med vilka
man sålunda räknat, också skola av betodlarna erbjudas. Härigenom
torde även kunna åstadkommas, att anlitande av utländsk arbetskraft
icke behöver ifrågasättas.
Utskottet går nu att med några ord ytterligare beröra ovan i
korthet omförmälda, av Kungl. Maj:t den 3 februari 1917 utfärdade
kungörelse.
Chefen för jordbruksdepartementet har i sitt ovan omnämnda anförande
till statsrådsprotokollet meddelat, att vid övervägandet av frågan
om täckning av kostnaderna för den pågående sockerregleringen, vilka
kostnader beräknats till i runt tal 600,000 kronor, det icke ansetts
lämpligt att i lika mån lita till allt sockret oberoende av användningsändamål,
utan att det för industriers och restaurangers behov avsedda
sockret funnits erbjuda en lämplig möjlighet till extra prisökning, vilken
borde uttagas genom en särskild avgift. I betraktande av de ändamål,
till vilka detta socker användes, hade, anförde bemälde departementschef
vidare, någon betänklighet icke ansetts böra möta mot att sätta
denna avgift så hög som till 25 öre för kilogram. Härom hade Kuugl.
Maj:t nyssnämnda dag utfärdat kungörelse. I nämnda kungörelse stadgas
följande:
§ 1.
För bevis om godkännande av sådan rekvisition av socker, varom förmäles i
§ 1 mom. 2 av förordningen den 13 oktober 1916 angående reglering av förbrukningen
av socker, skall, då rekvisitionen avser socker för industriell eller hantverksmässig
tillverkning eller för hotell, restaurang, kafé eller dylikt näringsställe, erläggas
lösen med 25 öre för varje kilogram socker, som godkännandet avser.
§ 2.
Sökande vare skyldig utlösa bevis, som i § 1 avses.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 11
§ 3.
I fråga om bevis, som i § 1 avses, skola bestämmelserna i §§ 9 och 19 av
förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Den i § 1 omnämnda § 1 av förordningen angående reglering av
förbrukningen av socker är av följande lydelse:
§ 1.
Mom. 1. I detaljhandeln må socker, avsett till hushållsförbrukning, icke
säljas annorledes än mot bekommande av för ändamålet giltig kupong till sockerkort,
utfärdat av folkhushållningskommissionen.
Mom 2. I övrigt må, i den mån folkhushållningskommissionen ej medgiver
undantag, försäljning av socker i handeln ske endast mot rekvisition, som är av kommissionen
eller å dess vägnar godkänd.
Då den av den sålunda föreskrivna lösen drabbade kvantiteten socker
kunde beräknas till minst 10,500 ton, ansåg sig departementschefen
kunna räkna med en inkomst härav till belopp av 2,625,000 kronor.
Med det sålunda inflytande beloppet skulle i första hand gäldas kostnaderna
för sockerregleringen. Efter avdrag härför komme, enligt
chefens för jordbruksdepartementet uttalande och på sätt utskottet redan
förut haft tillfälle omnämna, att till befrämjande av betodlingen återstå
minst 2,000,000 kronor.
Utskottet, som icke har att yttra sig rörande den konstitutionella
innebörden av omförmälda, av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärd,
har emellertid ansett sig icke böra underlåta att fästa riksdagens uppmärksamhet
på densamma, med erinran tillika att genom nämnda åtgärd
beloppet av den ersättning till betodlarna, för vars täckande Kungl.
Maj:t ansett sig böra begära riksdagens samtycke, kunnat reduceras
med 2,000,000 kronor.
Chefen för finansdepartementet har i sitt ovan omförmälda yttrande
till statsrådsprotokollet i detta ärende anfört, bland annat:
»Visserligen framgår av § 60 regeringsformen, att Kungl. Maj:t i
allmänhet äger rätt nedsätta acciser. Med avseende åter på förhållandet
mellan de avgifter, som äro avsedda att utgå för socker från
olika delar av riket, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas, och då
förslaget lämpligen bör i ett sammanhang prövas, torde detsamma böra
i sin helhet föreläggas riksdagen till antagande».
Utskottet.
60 § R. F.
Utskottet.
Tiden för
ikraftträdandet.
Herr Hages
motion.
Utskottets
emställan.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Sedan den fråga, som propositionen gäller, nu i sin helhet underställts
riksdagens prövning, har utskottet icke ansett chefens för finansdepartementet
ovan återgivna uttalande giva utskottet anledning att
yttra sig i det spörsmål om utövningen av Kungl. Maj:ts på § 60
regeringsformen stödda befogenhet att nedsätta bevillningar, som i
nämnda uttalande beträffande det föreliggande fallet berörts.
Då kungörelse i detta ämne icke kan komma att utfärdas förrän
efter den 1 mars 1917, torde sådan ändring av kungörelsens av Kungl.
Maj:t föreslagna lydelse vara påkallad, att det överlåtes åt Kungl. Maj:t
att bestämma den dag, då skattenedsättningen skall inträda.
Med den ståndpunkt utskottet intagit i den fråga, som ovan i detta
betänkande behandlats, har utskottet saknat anledning att ingå i närmare
prövning av den av herr Hage m. fl. väckta, förut omnämnda
motionen, vilken enligt utskottets mening icke bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
På grund av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må, med anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 45, — under förutsättning
att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till
odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917
utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med de i ovan åberopade statsrådsprotokoll över jordbruksärenden
av chefen för jordbruksdepartementet
förordade grunder — antaga följande
Förslag
till
kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna
i 1 § av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, för allt socker,
som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på
sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid
sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från
13
Bevillningsutskottets betänkande B''r 8.
och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, till och
med den 31 oktober 1917 erläggas skatt med 11 öre
för varje kilogram, dock att för det socker, som tillverkas
vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt på Öland och utlämnas
till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker
eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd
raffinering, skatten under om förmälda tid utgår med
5 öre för varje kilogram;
2) att ovan omförmälda, i anledning av nämnda
proposition väckta motioner,
II: 335 av herr von Sneiöern,
II: 336 av herr Johansson i Uppmälby,
I: 99 av herr friherre Fleming och
II: 334 av herr von Hofsten,
må anses besvarade genom vad utskottet under
1) hemställt; samt
3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl. icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1917.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8-
Reservationer:
av herrar K. A. Nilson, Jacob Larsson, Böing och Rune, vilka
under instämmande i vad utskottet yttrat beträffande arbetslöner för
vid betodlingen använd arbetskraft ansett, att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 45, och med bifall till herr
von Sneiderns motion, II: 335, måtte — under förutsättning
att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig
att, utöver gällande kontraktspris jämte odlingsbidrag
av 40 kronor per odlad hektar, till odlare av sockerbetor
för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning
med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda
utfäst högre ersättning åt betodlarna ingen
ökning av nu gällande maximipris å socker må föranledas
— antaga följande
Förslag
till
kungörelse angående viss nedsättning av soekerskatten.
Härigenom förordnas, att, utan binder av bestämmelserna
i 1 § av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, för allt socker,
som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på
sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid
sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från
och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, till och
med den 31 oktober 1917 erläggas skatt med 10 ®/3
öre för varje kilogram, dock att för det socker, som
tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikema i
Östergötland och Västergötland samt på Öland och
utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma
Bevillningsutskottets betänkande Nr ti. 15
fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där
verkställd raffinering, skatten under omförmälda tid
utgår med 4 1 2/s öre för varje kilogram;
2) att övriga omförmälda, i anledning av nämnda
proposition väckta motioner
II: 336 av herr Johansson i Uppmälby,
I: 99 av friherre Fleming och
II: 334 av herr von Hofsten
må anses besvarade genom vad utskottet ovan
under 1) hemställt; samt
3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl. icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
av herrar Bäckström, friherre Palmstierna, Holmström, Johansson i
Uppmälby och Uddenberg, vilka, med instämmande i vad utskottet yttrat
angående arbetslöner och beträffande Kungl. Maj:ts åtgärd att utan
riksdagens hörande vidtaga en förhöjning i visst avseende av sockerbeskattningen
samt med avslag å i den kungl. propositionen och väckta
motioner gjorda framställningar om särskild skattelindring för mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag, i huvudsaklig överensstämmelse med
herr Johanssons i Uppmälby motion hemställt,
1) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 45, och herr Johanssons i Uppmälby
motion i andra kammaren, nr 336, samt under förutsättning
dels
att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda
sig att till odlare av betor för deras räkning under
år 1917 utbetala ersättning i överensstämmelse med
i herr Johanssons motion förordade grunder,
dels att sockerbolagen förbinda sig att till statsverket
återbära det belopp av den genom skattesänkningen
dem beredda inkomsten, som må överskjuta
den på staten ankommande delen av verkställda utgifter
till bestridande av betodlarnas merkostnader,
dels att betodlarna tillförbindas att vid betprodukionen
använda inhemsk arbetskraft till lägst de arbets
-
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
priser, vilka legat till grund för de sakkunniges den
14 december 1916 till Kungl. Maj:t ingivna kostnadsberäkning,
och
dels att någon ökning av nu utgående maximipris
å socker icke skall under förordningens giltighetstid
ifrågakomma,
måtte bifalla följande
Förslag
till
kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna
i 1 § av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, för allt socker,
som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på
sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid sockrets
utlämnande till fritt bruk under tiden från och med
den dag Kungl. Maj:t bestämmer till och med den 31
oktober samma år erläggas skatt med 13 och Vs öre
för varje kilogram, dock att för det socker, som tillverkas
vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt på Öland och utlämnas
till fritt bruk antingen omedelbart från samma
fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där
verkställd raffinering, skatten under omförmälda tid
utgår med 9 och Vs öre för varje kilogram;
2) att övriga omförmälda, i anledning av nämnda
proposition väckta motioner
II: 335 av herr von Sneidern,
I: 99 av friherre Fleming och
II: 334 av herr von Hofsten
må anses besvarade genom vad utskottet under
1) hemställt; samt 3
3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl.
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 17
av herrar Jeansson i Kalmar och von Hofsten vilka anfört:
Uti förevarande proposition nr 45 har Kungl. Maj:t beträffande
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, för att bereda nämnda bolag
möjlighet att kunna i någon mån ersätta sina förluster och fortfarande
kunna i önskvärd utsträckning bedriva sin för jordbruket uti ifrågavarande
trakter viktiga verksamhet, föreslagit, att nämnda bolag måtte
för tiden från och med den 1 mars till den 1 november 1917 erhålla —-utöver den för båda sockerbolagen föreslagna nedsättningen i sockerskatten
— en j^tterligare nedsättning av 2 öre. Denna nedsättning
beräknas tillföra det förstnämnda bolaget ett belopp av 100,000
kronor. Bolagets merkostnader för- tiden till och med april månad
innevarande år hava beräknats till 351,120 kronor. På grund av
föreliggande förhållanden, av skäl bland andra att Svenska sockerfabriksaktiebolaget
genom det åsätta maximipriset å sirap fått sina merkostnader
helt täckta, en specialtillverkning, som det mellansvenska bolaget
icke kunnat under denna tid igångsätta, hava uti av herrar friherre
Fleming och von Hofsten framförda motioner föreslagits, att det mellansvenska
bolagets ifrågavarande merkostnader måtte genom statens åtgöranden
helt täckas, en uppfattning, som vi fortfarande i princip vidhålla.
Då vi emellertid befara, att vi icke kunna inom riksdagen vinna
majoritet för en sådan åtgärd, hava vi inom utskottet yrkat, att den
ytterligare nedsättning, som må tillkomma det mellansvenska bolaget,
måtte ökas till 4 öre, en åtgärd, som skulle tillföra nämnda bolag ett
belopp av 200,000 kronor;
av herr friherre Fleming; samt
av herr Hammarström mot viss del av utskottets motivering.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 6 häft. (Nr 8.)
3