Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1917 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, dels i anledning av väckta motioner
med förslag till förordning om krigstidsskatt samt om
ändring av skattetariffen i gällande förordning om krigskonj
tinktur skatt, dels ock angående ändrad lydelse av
12 § i sistnämnda förordning.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson*), Lyckholm, K. A. Nilson,
Antonsson, frih. Fleming, Jacob Larsson, Östberg, frih. Palmstierna, Röing,
Jeansson i Kalmar, Rune, Forssman, Holmström, Nilsson i Kristianstad,
von Hofsten, Johansson i Uppmälby och Jönsson i Boa.*)

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne inom andra
kammaren väckta motioner, nr 156, av herr Bunefors, samt nr 154, av
friherre Palmstierna.

I den förra motionen har till antagande av riksdagen framlagts
ett förslag till förordning om krigstidsskatt, varmed motionären förstår
en allmän merinkomstskatt, som skulle träda i stället för den nuvarande
krigskonjunkturskatten.

Friherre Palmstierna har i sin motion hemställt, »att riksdagen
måtte besluta sådan förändring av skatteskalan uti förordningen om
krigskonjunkturskatt, att med bibehållande av skattesatsen för lägsta
beskattningsbara merinkomsten skatten vid en merinkomst av 300,000
kronor må utgå med 30 procent och att skattesatserna i övrigt i anslutning
härtill måtte undergå en skärpning», och har motionären begärt,
att bevillningsutskottet måtte framlägga ett på dessa grunder avvägt
förslag till skatteskala.

För egen del har motionären förslagsvis uppställt följande tariff
såsom lämplig:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 47 höft. (Nr 57.)

1

Utskottet.

Krigstidsalcatt.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

»Beskattningsbar merinkomst kronor Procenttal

2,000 12

20.000 14

40.000 16

60.000 18

80,000 20

100,000 22

150.000 24

200.000 26

250.000 28

300.000 30

350.000 32

400.000 34

450.000 36

500.000 38.»

Beträffande motiveringarna för de särskilda förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna, och har utskottet jämväl ansett obehövligt
att här intaga det i herr Rnnefors motion lämnade författningsförslaget,
vadan även i fråga om detta torde få hänvisas till motionen.

Frågan om den extraordinära krigstidsbeskattningens läggande på
en annan objektiv grund än krigsvinstbegreppet var även förra året
föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1 två särskilda motioner, II: 322,
av herr Wikström, samt, II: 325, av herr Runefors, förordades övergång
från krigskonjunkturbeskattning till en allmän merinkomstskatt, av sistnämnde
motionär kallad krigstidsskatt. Båda motionärerna hade framlagt i
detalj utarbetade författningsförslag. Vid jämförelse dem emellan fann
bevillningsutskottet det av herr Runefors framlagda äga ett visst företräde
i formellt avseende, och blev över detta kammarrättens yttrande
inhämtat. 1 sitt i anledning därav avgivna yttrande uttalade sig kammarrätten
emot merinkomstbeskattning i princip, såväl i allmänhet som under
nuvarande exceptionella förhållanden. Därjämte ingick kammarrätten i
detaljerad kritik av själva författningsförslaget. Med hänsyn till kammarrättens
erinringar samt därtill, att det icke varit utskottet möjligt att framlägga
ett i erforderliga delar omarbetat förslag, fann utskottet sig icke
kunna tillstyrka någon övergång från krigskonjunkturskatt till merinkomstskatt.
Båda motionerna blevo därför av utskottet avstyrkta.
I stället tillstyrkte utskottet, med vissa ändringar, Kungl. Maj:ts propo -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 3

sition med förslag till ny förordning om krigskonjunkturskatt. Utskottets
sålunda träffade val av grundprincip för ifrågavarande beskattning
blev ock godkänt av riksdagen, som antog nu gällande förordning
om krigskonjunkturskatt.

Bevillningsutskottets avstyrkande förra året av merinkomstbeskattning
synes ej utan fog kunna tolkas mera som ett undanskjutande av
själva principfrågans prövning av hänsyn till förhandenvarande omständigheter
än som ett verkligt ställningstagande. Herr Runefors har
tydligen beaktat detta och därav föran letts att i år förnya sin motion,
och har han därvid sökt förbättra sitt förslag i enlighet med vissa av
kammarrättens anmärkningar. Det nu föreliggande förslaget till förordning
om krigstid sskatt upptager sålunda imdantagsbestämmelser i ett
par av kammarrätten anvisade fall ävensom stadganden om särskilt
taxeringsförfarande samt särskild ordning för debitering, uppbörd och
besvär.

Utskottet har i år sökt ägna frågan en så noggrann omprövning
som tid och utredningsmöjligheter medgivit. Kammarrättens yttrande
har även i år inhämtats, och har därjämte en omfattande undersökning
föranstaltats för vinnande av någon kännedom om de statsfinansiella
verkningar, en övergång till krigstidsskatt kunde medföra. Det har
nämligen stått klart, att vid valet av princip för den extra ordinära
beskattningen stora hänsyn måste tagas till det skattefinansiella resultatet.

Kammarrätten har i sitt i år avgivna yttrande i ämnet, vilket
återfinnes i bilaga till detta betänkande, till alla delar vidhållit sina
förra året uttalade principiella betänkligheter mot beskattning av merinkomst
såsom sådan. Principiellt sett kunde någon rationell grund för
en på dylikt sätt anordnad beskattning knappast uppställas. Vad själva
författningsförslaget beträffar, har kammarrätten gjort gällande, att detsamma
i varje fall behövde fullständigas med en hel del undantagsbestämmelser
utöver de av motionären upptagna. Vidare har kammarrätten
bland annat erinrat, att motionärens skattetariff, vilken sammanfaller
med tariffen i gällande krigskonjunkturskatteförordning, måste för
lägre merinkomstbelopp väsentligt mildras samt även eljest omläggas
och differentieras efter antydda grunder, ävensom att minimum för
beskattningsbar merinkomst borde sättas avsevärt högre.

De tungt vägande erinringar, den sakkunniga myndigheten sålunda
och på sätt, som av dess bilagda yttrande närmare framgår, uttalat
såväl i principiellt avseende som rörande beskaffenheten av det föreliggande
författningsförslaget, hava givetvis varit ägnade att hos utskottet
väcka starka tvivel på den ifrågasatta reformens ändamålsenlighet

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

och berättigande. Krigskonjunkturskatten är närmast en objektskatt, om ock
i viss mån oformlig såsom sådan. Den föreslagna krigstidsskatten företer
en blandning av objektskatt och inkomstskatt. Övervägande synes den
vara åsyftad som inkomstskatt. Dess anpassning efter den subjektiva
skatteförmågan är dock högst ofullkomlig. Ett enda exempel skall klart
belysa dess brist härutinnan. A., som under 1912 och 1913 haft små
inkomster eller ingen inkomst alls men under 1916 nått en inkomst av

8,000 kronor, bleve skattskyldig och finge skatta mera ju sämre han
haft det förut. B. däremot, som hela tiden suttit med t. ex 100,000
kronors årsinkomst, skulle vara fri från deltagande i den särskilda
krigstidsbeskattningen.

Utskottet vill icke bestrida, att även krigskonjunkturskatten kan
drabba ojämnt och stundom till och med träffa skatteobjekt, som författningsenligt
borde vara skattefria. Detta beror dock mindre på skattens
konstruktion än därpå, att den skattskyldige i dylikt fall uraktlåtit eller
på grund av bristande räkenskapsmaterial ej förmått fullgöra den bevisning,
som enligt förhållandenas natur måste påvila honom beträffande
den beskattningsbara merinkomstens avskiljande ur den matematiska
eller, med andra ord, krigskonjunkturvinstens renodlande.

En viss betydelse bör också tillmätas det obestridliga förhållandet,
att krigskonjunkturskatten under den tid den tillämpats så att säga
ingått i det allmänna medvetandet såsom en för krigstidens abnorma
affärsliv särskilt lämpad skatteform, ägnad att åt det allmänna återbörda
en del av de i många fall oskäliga spekulations- och handelsvinster, som
under denoa tid inom skilda affärsgrenar kunnat inhöstas. En omläggning,
varigenom krigs vinstbegreppet skulle avföras ur skattesystemet
och den mest osunda krigsvinst ej träffas hårdare än vilken annan inkomstökning
som helst, vore helt visst ägnad att väcka starkt missnöje.

Rent legislativt synes det ock vara mindre ändamålsenligt, att,
då större delen av krigstiden väl kan antagas vara förbi, skapa en ny
form för krigstidsbeskattningen i stället för den hittills följda, med vilken
ej blott allmänheten utan ock vederbörande beskattningsorgan hunnit
bliva förtrogna.

Motionären har uttalat övertygelsen, att krigstidsskatten skulle
komma att inbringa större skatteinkomst än krigskonjunkturskatten.
Såsom ovan nämnts, har utskottet föranstaltat om undersökning, huru
därmed kunde ställa sig. Denna har utförts av överståthållarämbetet
och vederbörande länsstyrelser och haft formen av en fingerad taxering
enligt motionärens förslag på grundval av 1916 års taxering till inkomst-
och förmögenhetsskatt, dock, till vinnande av nödvändig för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 5

enkling, med bortseende från alla undantagsbestämmelser ävensom från
de i taxerade beloppen ingåendo förmögenlietsdelar. Härav följande
missvisning bar dock ansetts icke kunna nämnvärt förrycka det rent
approximativa resultat, som åsyftats.

Med ledning av det samlade utredningsmaterialet har kammarrätten
sammanställt totalresultatet därav i en vid dess yttrande fogad
»jämförande tablå över krigskonjuukturskatt och krigstidsskatt år 1916».
Denna utvisar en summa beräknad krigstidsskatt av 97,469,084 kronor,
vadan, om därifrån dragés den år 1916 påförda summan krigskonjunkturskatt,
79,282,251 kronor, överskottet för krigstidsskattens del skulle
bliva omkring 18,000,000 kronor. Detta belopp får emellertid, såsom
ock av kammarrätten påpekats, reduceras med hänsyn till den nyss här
ovan omnämnda missvisningen hos siffrorna för krigstidsskatten ävensom
och i synnerhet därtill, att motionärens skattetariff, såsom ovan
framhållits, vid ett införande av krigstidsskatt finge utbytas mot en
åtminstone nedåt väsentligt mildare skala. Åven om i besvärsväg den
debiterade krigskonjunkturskatten kan komma att bortfalla i högre grad
än fallet kunde bliva i fråga om krigstidsskatten, torde dock, såsom
jämväl kammarrätten ansett, detta förhållande ej uppväga de nyss antydda
reduktionsgrunderna. I likhet med kammarrätten har utskottet
alltså funnit den verkställda undersökningen hava ådagalagt, att någon
avsevärd statsfinansiell vinst av en övergång till merinkomstbeskattning
icke torde vara att förvänta.

Vad kammarrätten anfört därom, att krigstidsskatt och extra inkomst-
och förmögenhetsskatt icke billigtvis kunde utkrävas av en och
samma skattskyldig, synes utskottet jämväl förtjäna att i förevarande
sammanhang beaktas.

Av såväl principiella som praktiska skäl, här ovan utvecklade,
ser utskottet sig alltså förhindrat att tillstyrka införande av merinkomstbeskattning,
vare sig enligt motionärens förslag eller i någon tilläventyrs
förbättrad form.

Vad härefter angår friherre Palmstiernas förslag om skärpning av
krigskonjunkturskattens tariff, är utskottet ense med motionären därom,
att bland de utvägar, som måste anlitas för tillgodoseende av statens
behov av ökade inkomster, jämväl bör tillgripas en höjning av berörda
skatt. Skattetariffens skärpning är givetvis beroende av, huru stor ökning
i skatteintäkten som åsyftas. Någon sådan grund har icke åberopats
såsom utgångspunkt för den av motionären skisserade tariffen. Åven
frånsett detta har utskottet funnit sig icke kunna godkänna denna tariff.

Skärpt krigskonjunkturskatt.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Billigheten synes nämligen kräva, att skärpningen ej, såsom enligt motionärens
förslag, inträder redan på det lägsta stadiet av beskattningsbar
merinkomst utan begränsas till de högre merinkomsterna, exempelvis
sådana över 100,000 kronor. Skäligt synes ock vara att låta progressionen
stanna vid en maximisats av 32 procent. Inom utskottet har med sakkunnigt
biträde utarbetats en skattetariff, som för merinkomster till och
med 100,000 kronor sammanfaller med den nu gällande (8 § förordningen
om krigskonjunkturskatt) men sedermera, under bibehållande av
samma intervaller i följden av inkomstbelopp, låter skatteprogressionen
i något snabbare stegring fortgå till 32 procent, som nås vid beskattningsbar
merinkomst å 700,000 kronor. Verkningarna av denna tariff,
vilken nedan i detalj återgives, framgå av några jämförande siffror:

Beskattningsbar

merinkomst

kronor

Skattebelopp i kronor

Gällande

tariff

Utskottets

förslag

100,000

17,000

17,000

150,000

27,000

27,750

200,000

38,000

40,000

300,000

33,000

69,000

400,000

92,000

104,000 1

500,000

125,000

140,000

700,000

175,000

224,000

Med avseende a den beräkneliga vinsten i skatteintäkt genom
tariffens skärpning på angivet sätt erinras, att, såsom Kungl. Maj.t i
annat sammanhang (proposition nr 130) meddelat, enligt en inom finansdepartementet
verkställd undersökning innevarande års taxering till krigskonjunkturskatt,
med tillämpning av gällande tariff, synts komma att
lämna ett skatteresultat av 140 miljoner kronor, samt att, enligt vad
utskottet erfarit, för 1918 motsvarande belopp approximativt uppskattats
till ungefär en tredjedel av det förra. Om vid årets taxering
den av utskottet nu ifrågasatta tariffen komme till användning, skulle,
enligt vad sakkunnig person beräknat med ledning av 1916 års skattelängder
och under förutsättning, att 1916 års krigskonjunkturvinster
efter sin storlek fördelade sig proportionellt mot 1915 års vinster, uppkomma
en ökning i skatt av nära 15,000,000 kronor. Då det kunde
antagas, att berörda vinsters ökning under 1916 i främsta rummet
skulle falla på de mycket stora beloppen, torde den beräknade skatte -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 7

summan med säkerhet komma att något överskridas, så att totalavkastningen
euligt den skärpta skalan kunde approximativt uppskattas till
155 å 160 miljoner kronor. Enligt en under motsvarande förutsättningar
gjord kalkyl för 1918 skulle ökningen det året uppgå till åtminstone
5,000,000 kronor, vadan för båda åren sammanlagt skulle vara att förvänta
en ökning av 20 å 25 miljoner kronor. Nu torde icke vara osannolikt,
att 1917 års krigskonjunkturskatt även med gällande tariff komme
att stiga avsevärt högre än enligt ovanstående beräkningar. På initierat
håll har densamma sålunda uppskattats till ej mindre än 200 miljoner
kronor. Efter sistnämnda uppskattning skulle skattesatsernas skärpning
enligt utskottets förslag kunna antagas för 1917 och 1918 tillhopa medföra
en ökning i skatt av omkring 30,000,000 kronor. I varje fall är
det ett betydande tillskott, som synes kunna erhållas även genom den av
utskottet, jämfört med motionärens förslag, modifierade tariffen. Förutsättning
är dock, såsom ovan framgått, att denna tariff får träda i tillämpning
redan vid innevarande års taxering.

Enligt 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt skall uppbörden
förrättas »vid särskild uppbördsstämma enligt de närmare bestämmelser,
som av Konungen meddelas». Med stöd härav har Kungl. Maj:t utfärdat
»kungörelse om uppbörd av krigskonjunkturskatt» den 27 januari 1917,
och är i § 6 av denna kungörelse föreskrivet, att uppbörden skall
förrättas under tiden 15 februari—15 mars å dagar, som Konungens
befallningshavande äger bestämma. 1916 års debiterade krigskonjunkturskatt,
som i enlighet härmed uppburits vid en enda uppbördsstämma,
har, som ovan påpekats, uppgått till inemot 80,000,000 kronor eller
flerfaldigt mera än som beräknats. Det ligger i sakens natur, att
inbetalning till statsverket på en gång av så stora belopp, som hfir varit i
fråga, måste ej blott betunga de skattskyldiga själva utan även vålla viss
stockning i penningmarknaden. Önskemål om ett förändrat inbetalningssätt
med uppdelning på terminer hava ock framträtt i den offentliga
diskussionen. Då 1917 års krigskonjunkturskatt kan förväntas uppgå
till kanske dubbla beloppet, är det tydligt, att de olägenheter, som i år
yppats, skulle göra sig vida starkare gällande vid nästa års uppbörd.
Det synes därför utskottet vara av behovet påkallat, att uppbörden blir
fördelad på två eller flera uppbördsstämmor. Enligt vad utskottet
inhämtat, har Kungl. Maj:t redan haft frågan under övervägande, men
torde det vara lämpligt, att även i detta sammanhang uppmärksamheten
fästes vid saken. För övrigt har utskottet, då nuvarande ordalydelse
av 12 § möjligen kan anses hindra Kungl. Maj:t att förordna om flera

Uppbörd i
terminer.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

uppbördsstämmor än en, haft särskild anledning upptaga frågan, och
har utskottet till undanröjande av sådant hinder uppgjort förslag till
förändrad lydelse av denna paragraf.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att herr Runefors förevarande motion, II: 156,
med förslag till förordning om krigstidsskatt, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att riksdagen, vid bifall till vad under 1) hemställts,
måtte i anledning av friherre Palmstiernas föreliggande
motion, II: 154, besluta, att 8 § i gällande
förordning om krigskonjunkturskatt skall erhålla följande
ändrade lydelse:

8 §•

Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna

Tariff.

Beskattnings-

Skatte-

Ökning för varje
fullt hundratal
kronor, som faller

bar mer-

Procent-

belopp

mellan de i kol. 1

inkomst

tal

angivna inkomst-

Kronor

Kronor

beloppen

Kronor

2,000

12

240

13

20,000

13

2,600

15

40.000

60.000

14

5,600

17

15

9,000

19

80,000

16

12,800

21

100,000

17

17,000

21.5

150,000

18.5

27,750

24.5

200,000

20

40,000

27.5

250,000

21.5

53,750

30.5

300,000

23

69,000

33.5

350,000

24.5

85,750

36.5

400.000

500.000

26

104,000

36

28

140,000

40

600,000

30

180,000

44

700,000

—

—

—

För merinkomst, som uppgår till 700,000 kronor
eller därutöver, utgör skatten 32 kronor för varje
fulla 100 kronor.

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

3) att riksdagen, under enahanda förutsättning
som i 2) angivits, måtte besluta, att 12 § i förordningen
om krigskonjunkturskatt skall få denna ändrade
avfattuing:

12 §.

Krigskonjunkturskatten uppbäres i särskild ordning
enligt de närmare bestämmelser, som av Konungen
meddelas; samt

4) att riksdagen, vid bifall till vad under 2) och
3) hemställts, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, med
anmälan om sina sålunda fattade beslut, anhålla, att
Kungl. Maj:t ville förordna om beslutens ikraftträdande
i så god tid, att 8 och 12 §§ i sin ändrade lydelse må
bliva tillämpade redan med avseende å innevarande
års beskattning.

Stockholm den 22 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

Iv. G. KARLSSON.

Reservationer:

1) av herr Rune, som yrkat bifall i huvudsak till herr Runefors
motion;

2) av herrar Lyckholm, K. A. Nilson, Jacob Larsson och Röing
beträffande vissa delar av motiveringen;

3) av herrar Lyckholm, Antonsson och friherre Fleming, vilka ansett
det vara olämpligt att nu vidtaga förändringar i de av föregående
riksdag för innevarande år redan fastställda beskattningsgrunder; samt

4) av herr Östberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 satnl. 47 höft. (Nr 57.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Bilaga.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Sedan till bevillningsutskottet hänvisats en vid innevarande riksdag
väckt motion, II: 156, av herr Runefors, vari föreslagits, att i stället för
nuvarande krigskonjunkturbeskattning skulle införas en allmän merinkomstskatt,
benämnd krigstidsskatt, har utskottet hos vederbörande statsråd
begärt utverkande av Kungl. Maj:ts befallning dels till Konungens
samtliga befallningshavande att verkställa undersökning, huru den föreslagna
krigstidsskatten skulle verkat, om den hade tillämpats under år
1916, dels ock till kammarrätten att avgiva yttrande över motionen.

Härefter har, genom nådig remiss den 9 februari 1917, Kungl.
Maj:t anbefallt kammarrätten att, efter införskaffande från vederbörande
av omförmälda utredning, skyndsammast avgiva och till utskottet överlämna
det begärda yttrandet, varvid jämväl de till kammarrätten i ärendet
inkomna handlingar borde överlämnas.

Med anledning härav får kammarrätten anföra följande.

Det föreliggande förslaget om krigstidsskatt är i huvudsak byggt
på det förslag om sådan skatt, som samme motionär framförde i riksdagen
förra året, och som, efter det kammarrätten yttrat sig däröver,
blev av bevillningsutskottet avstyrkt och av riksdagen avslaget.

På sätt i den nu föreliggande motiveringen framhållits, har emellertid
motionären fortfarande ansett, att den av honom föreslagna skattelagen
vore att föredraga framför den gällande krigskonjunkturskatteförordningen,
och åberopades till stöd därför vad i den förra motionen
anförts. Därjämte har motionären såsom lämpligt och nödvändigt påpekat,
att man, då statens utgifter starkt ökats, beredde sig tillgång
till den betydligt ökade skatteintäkt, som krigstidsskatten skulle inbringa,
jämfört med krigskonjunkturskatten.

I sitt yttrande i ämnet förra året konstaterade kammarrätten, att
krigstidsskatten ej utgjorde annat än en påbyggnad på inkomst- och
förmögenhetsskatten, en rent personlig extra inkomstskatt på vad den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 11

skattskyldige haft i inkomst mer än i medeltal under 1912 och 1913.
Principiellt sett syntes, yttrade kammarrätten, häremot vara att erinra,
att någon rationell grund för en på dylikt sätt anordnad extra beskattning
knappast torde kunna uppställas. Merinkomsten bleve i sammanhang
med den förutvarande inkomsten beskattad redan enligt gällande
skatteförordning, och till följd av progressionen träffade den ökade skatten
avsevärt hårdare just merinkomsten. Något övertygande skäl för att
denna merinkomst skulle i och för sig vara så mycket bärkraftigare i
skattehänseende, att den utan obillighet kunde utöver den normala beskattningen
tåla ett extra skattetillägg, torde ej kunna angivas. Motionärens
uttalande, att den skattebetalare, som sett sina inkomster ökas,
skulle med mera jämnmod bära en tilläggsskatt på ökningen än en extra
tilläggsskatt skulle mottagas av den skattedragande, som icke lyckliggjorts
med någon inkomstökning, kunde icke utan vidare godtagas såsom
allmängiltigt. Det kunde möjligen äga sin riktighet för sådant fall, då
vederbörande skattebetalare vore i tillfälle att använda inkomstökningen
för höjning av sin personliga levnadsstandard, men icke om han måste
räkna på densamma såsom medel att avveckla ingångna förbindelser,
konsolidera sin affär eller dylikt. I varje händelse byggde det anförda
motivet alltför mycket på subjektiva förhållanden för att kunna stödja
den nya skatteprincipen. Vad sålunda uttalats mot principen om beskattning
av merinkomst i allmänhet, syntes behålla sitt berättigande
även under förevarande exceptionella förhållanden.

De principiella betänkligheter, kammarrätten sålunda förra gången
uttalade, har kammarrätten givetvis ej någon anledning att nu frånträda.

Motionären hade i sitt förra förslag icke medgivit undantag från
krigstidsskatt för något slag av inkomst. Kammarrätten påvisade, hurusom
det bleve oundgängligt att tillåta sådana i avsevärd omfattning,
och erinrade, att i den danska författningen om merinkomstskatt från
skatteplikten undantagits merinkomst, som hade sin grund i livränta,
gåva, lotterivinst, upphörande av förpliktelse att lämna undantag, olycksfallsförsäkring
och, under vissa förhållanden, arv, varförutom, efter finansministerns
prövning i varje särskilt fall, ytterligare undantag kunde
medgivas, samt att i Holland hithörande extra beskattning vore lagd
så, att varje slags inkomstökning eller vinst presumerades vara härledd
av krigskonjunkturen och såsom sådan beskattningsbar, varemot det
lämnats öppet för den skattskyldige att göra motsatsen antaglig, i vilket
fall skatteplikten bortfölle. ''

Såsom exempel på berättigade undantag helt eller delvis fram -

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

höll kammarrätten vidare inkomst av skogsbruk genom försäljning på
en gång av sparad skog, utan att något större avdrag för minskning i
skogens ingångsvärde kunde erhållas, ersättning för ackumulerat arbete,
inkomst, som grundade sig på fleråriga föregående kapitalutlägg, rörelses
övertagande av änka efter man eller son efter fader, då änkan och
sonen förut icke varit taxerade, inkomst av nytt företag o. s. v. Exemplifieringen
skulle, tillfogade kammarrätten, kunna flerfaldigas. Beskaffenheten
av de omförmälda undantagen syntes emellertid redan giva vid
handen såsom det för dem och andra likartade gemensamma, att merinkomsten
bottnade i helt andra omständigheter än krigskonjunkturen.
Och helt visst skulle vid den fortsatta undersökningen ramen för den
rationella skatteplikten efter hand sammanträngas, tills den rätt nära
sammanfölle just med gränsen mellan krigsvinst och icke krigsvinst.
Åven om, efter en sorgfällig granskning av hithörande material, undantagsbestämmelserna
kunde bliva relativt tullständiga, vore dock att märka,
hurusom förhållandet mellan regel och undantag komme att nödvändiggöra
en särskild, med hänsyn till arten av ifrågavarande undantag
företagen uppdelning och reduktion jämväl av respektive 1913 och 1914
års taxerade inkomster. Utan detta skulle nämligen den beskattningsbara
merinkomsten bliva lägre än som vederborde. En dylik procedur
bleve under alla förhållanden synnerligen besvärlig och skulle för övrigt
i vissa fall, på grund av olikheten i uppställning mellan de nuvarande
samt de för år 1913 gällande deklarationsformulären, möta hinder.
Liknande svårigheter skulle jämväl yppas i anordningen av nu gällande
formulär t. ex. för uppdelning av merinkomst av fast egendom i beskattningsbar
och icke beskattningsbar del. Av berörda och andra skäl
skulle man sannolikt till slut nödgas stanna vid det holländska systemet
att lägga bevisskyldigheten för tillvaron av undantag helt på den skattskyldige,
antingen undantagen bleve i detalj uppräknade i författningen
eller sammanfattade under beteckning av något för dem alla gemensamt
moment. Men då detta moment icke gärna kunde bliva något annat
än egenskapen av icke krigsvinst, skulle man så småningom på undantagens
väg komma fram till den princip, vilken man icke velat hava
som regel.

Motionärens i år framlagda förslag är så tillvida modifierat, som
det upptagit undantagsbetämmelser i tvenne avseenden (4 och 5 §§),
som med varandra hava det gemensamt, att den ifrågakommande inkomstens
förutsättningar skapats under längre tid före inkomstens framträdande
i för beskattningen gripbar form. Den i 4 § upptagna avdragskvoten
är jn i viss mån godtycklig, men klart är, att det till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 13

grund för densamma liggande tidsmåttet icke får tagas för litet. Vid
mera kortvarigt innehav av den skogbärande fastigheten blir ju det här
medgivna avdraget ej så betydande, men så mycket större möjlighet
bör i regel linnas för erhållande av mera avsevärt avdrag för minskning
i skogens ingångsvärde. Den rationella grunden för stadgandet är ju
för övrigt, att, då längre tid förflutit mellan förvärvet av fastigheten
och skogsförsäljningen, det sistberörda avdraget oftast blir ringa eller
intet, beroende på bland annat de små beloppen av köpeskillingar eller
taxeringsvärden, som ligga längre tillbaka i tiden, den på avdraget
reducerande inverkan av skogsbeståndets tillväxt samt svårigheterna
att i hithörande fall åstadkomma den nödiga utredningen. Att ordna
ett väl avvägt avdrag på förevarande punkt är enligt sakens natur
synnerligen vanskligt, och kan motionärens förslag i varje fall betecknas
såsom en enkel och praktisk lösning.

Genom 5 § avser motionären att skapa en vidsträckt undantagsbestämmelse,
omfattande skilda slag av inkomster genom ackumulerat
arbete.

Utöver nu omhandlade paragrafer innehåller förslaget ej annat i
undantags- eller lindringsväg än att bolag, som icke varit taxerat någotdera
av åren 1913 och 1914, får vid merinkomstens beräknande avdraga
fem procent av sitt kapital under ifrågakommande verksamhetsår
(6 §). Motsvarande bestämmelse återfinnes i den danska författningen,
och synes densamma innebära ett billigt hänsynstagande till den normala
avkastning, kapitalet under alla förhållanden bort giva.

1 fråga om enskild skattskyldig gäller enligt 6 § åter, att, om
hans inkomst härledes av nytt företag, densamma i sin helhet skall
betraktas såsom merinkomst. Fjolårets förslag var härutinnan mera
tillfredsställande, i det att inkomst av nya företag, antingen företagaren
vore enskild person eller bolag, allenast till viss del skulle räknas såsom
merinkomst. Den brist, som enligt kammarrättens mening vidlåder förslaget
på förevarande punkt, framträder särskilt stötande i sådana fall,
som t. ex. de ovan berörda, då änka eller son fortsätter mannens eller
faderns rörelse. Den danska författningens bestämmelse, att änka i
sådant fall icke beskattas efter annan grund än den avlidne mannen,
om han levat och fortsatt rörelsen, synes förtjänt att beaktas även
beträffande andra närstående.

En konsekvens av förslagets bestämmelse i nu omhandlade hänseende
bleve ock, att ett stärbhus, som i avbidan på skifte taxerades
för egen inkomst, finge hela inkomsten beskattad såsom merinkomst,

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

något som tydligen vore orimligt. Att här finna en rationell utväg
komme dock att möta stora vanskligheter.

Utöver vad här ovan sagts om erforderliga undantag från skattskyldigheten
eller lindring däruti synes böra ifrågasättas, om ej merinkomst
av tjänst eller arbetsanställning i allmänhet torde få betraktas
såsom mindre skattekraftig än annan merinkomst. Uppenbart är, att i
många dylika fall krigstidsskatten, efter den föreslagna tariffen, skulle
drabba allt för hårt. En tjänsteman t. ex., som under 1912 och 1913
haft i medeltal 4,000 kronor och under år 1916 på grund av befordran
nått en inkomst av 8,000 kronor, finge sig påförd krigstidsskatt med
ej mindre än 500 kronor. Att differentiera skattesatserna efter olika
slag av inkomst strede väl mot eljest följda grundsatser i vår skattelagstiftning
och vore även i det praktiska genomförandet en vansklig
sak, men någonting i den vägen synes dock vid en allmän beskattning
av merinkomst vara av rättvisa och billighet påkallat.

Vad nu är sagt om behovet av skatteskalans differentiering, torde
äga tillämplighet i allmänhet med avseende å skillnaden mellan normala
merinkomster och rena konjunkturvinster. Det är under nuvarande
konjunkturer en svaghet hos merinkomstbeskattningen enligt motionärens
förslag, att den icke tager hänsyn till berörda skillnad, och det är
givetvis krigskonjunkturbeskattningens stora styrka, att den drivit denna
skillnad så långt, att endast konjunkturvinsterna beskattas. Trots alla
invändningar om krigskonjunkturskattens oformlighet i vissa hänseenden
och de praktiska svårigheterna i många fall att påvisa tillvaron eller
frånvaron av krigskonjunktur måste det anses skäligt, att den extraordinära
beskattningen främst drabbar de ofta nog lika lättvunna som
till beloppen betydande krigsvinsterna.

Den under 8 § upptagna tariffen är densamma som i gällande
krigskonjunkturskatteförordning (8 §). Det synes dock hava stått klart
även för motionären själv, att denna tariff icke gärna kunde komma i
fråga vid ett införande av krigstidsskatten, och har motionären såsom
lämpligt mönster hänvisat till den danska tariffen.

I fjolårets förslag (5 §) hade motionären givit plats åt en särskild
för ändamålet uppställd tariff, som började med en skatteprocent av
allenast 4 och nådde maximum, 25 procent, först vid en merinkomst av
1,000,000 kronor. Redan denna tariff, som jämväl skulle gälla all slags
merinkomst, fann kammarrätten just med hänsyn därtill vara för sträng
och förordade, förutom lägre skattesatser, tariffens anordnande i fråga
om andra än bolag med hänsyn jämväl till den totala taxerade inkomstens
storlek, så att samma merinkomst bleve beskattad strängare, i den mån

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 15

den utgjorde en del av en större totalinkomst. Emot tariffen anmärkte
kammarrätten för övrigt, att den gjorts tillämplig även vid bolagens
beskattning. Gällande inkomstskattelagstiftning gjorde skatteprogressionen
beroende av inkomstens förhållande till bolagets kapital, och det kunde
icke anses på något sätt motiverat att vid en beskattning enligt motionärens
förslag frångå denna princip, som för övrigt tillämpats vid den
danska merinkomstbeskattningen.

Vad som i fjol kunde sägas om den då framlagda tariffens för
höga skattesatser gäller givetvis i än högre grad beträffande den nu i
8 § av förslaget intagna, och får kammarrätten, jämväl såsom förra
gången, uttala sitt gillande av de nyss antydda principerna för de
danska skatteskalorna.

Under övervägande bör jämväl tagas, om ej minimibeloppet för
beskattningsbar merinkomst, 2,000 kronor (7 §), måste höjas. En sådan
höjning synes särskilt befogad av hänsyn till de normala merinkomsterna.

Med stöd av vad ovan anförts såväl principiellt som beträffande
detaljerna i den föreslagna författningen finner kammarrätten sig böra
avstyrka motionärens förslag.

Den i bevillningsutskottets skrivelse omförmälda undersökningen
har blivit utförd av vederbörande, och har kammarrätten med ledning
av det insända undersökningsmaterialet kunnat sammanställa totalresultatet.
Detta utvisar en summa beräknad krigstidsskatt av 97,469,084
kronor. Jämföres detta belopp med den år 1916 debiterade summan
krigskonjunkturskatt, 79,282,251 kronor, uppstår ett överskott för krigstid
sskattens del av omkring 18,000,000 kronor. Härvid får emellertid
ihågkommas, att i förutsättningarna för den fingerade taxeringen till
krigstidsskatt ingått, att hänsyn icke skulle tagas till de föreslagna
undantagsbestämmelserna. Det är tydligt, att tillämpningen av dessa
och tilläventyrs ytterligare undantag komme att verka avsevärt reducerande.
Härtill kommer, att den vid den fingerade taxeringen använda
skattetariffen, såsom ovan framhållits, icke i verkligheten lär kunna
komma till användning utan ändringar, varigenom skatteutbytet måste
avsevärt minskas. Å andra sidan får väl icke förbises, att genom bifall
till anförda besvär en del av den debiterade krigskonjunkturskatten
kommer att bortfalla och att detta, enligt sakens natur, icke i samma
grad kan bliva fallet med krigstidsskatten. Trots detta torde emellertid
den verkställda undersökningen få anses hava ådagalagt, att någon mera
betydande statsfinansiell vinst av en omläggning av krigstidsbeskattningen
i motionens syfte knappast torde vara att påräkna.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

I detta sammanhang vill kammarrätten jämväl sätta i fråga, huruvida
den genom proposition till årets riksdag föreslagna extra inkomstoch
förmögenhetsskatten, beräknad att årligen giva 30,000,000 kronor,
billigtvis skulle kunna tillämpas vid sidan av en krigstidsskatt, som ju
även den är en extra skatt på viss del av inkomsten. Båda tillsammans
skulle, efter kammarrättens förmenande, bilda en alltför tung pålaga
utöver de vanliga skatterna.

Motsvarande konflikt mellan två extraordinära skatteformer föreligger
för närvarande i Danmark, varest till införande föreslagits en
tilläggsskatt till den normala inkomstskatten, drabbande vissa högre
inkomstklasser. Konflikten mellan denna skatt och merinkomstskatten
har man tänkt sig löst på det enkla sättet, att skattskyldig, som enligt
författningarna vore pliktig erlägga båda skatterna, befrias från det
skattebelopp, som är minst.

Skulle hos oss införas både krigstidsskatt och extra inkomst- och
förmögenhetsskatt, finge man, enligt kammarrättens uppfattning, även
här vara betänkt på någon liknande anordning. Statsfinansiellt betydde
åter detta, att den sammanlagda intäkten å dessa skattetitlar bleve lägre
än vad beräkningarna av vardera skatten lör sig kunde giva anledning
antaga.

Med överlämnande av det från befallningshavandena inkomna utredningsmaterialet
får kammarrätten tillika bifoga tvenne på grundval
av detta material upprättade jämförande tablåer, den ena över påförd
krigskonjunkturskatt och beräknad krigstidsskatt år 1916 och den andra
beträffande matematisk merinkomst och taxerad merinkomst enligt samma
års taxering till krigskonjunkturskatt. Därjämte närslutes utdrag av
kammarrättens denna dag hållna protokoll, utvisande i ärendet uttalade
skiljaktiga meningar.

Stockholm den 25 april 1917.

På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar:

Henning v. Unge.

/

Erik Stern.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

17

Jämförande tablå över krigskonjunkt urskatt och krigstidsskatt år 1916.

Påförd krigs- | Beriiknad krigskonjunkturskatt
tidsskatl

kronor

O.

kronor

Ö.

-Stockholms stad ...................................................

20,062,826

26,216,107

» län

694,564

—

1,593.221

—

Uppsala

län...................................................

535,920

—

883,618

—

Södermanlands

» ..................................................

591,624

—

955,528

-,

Östergötlands

» ..................................... ........

2,980,270

—

3,336,696

Jönköpings

» ....................................................

1.836,344

—

2.186,361

—

Kronobergs

» ....................................................

199,384

—

393,922

—

Kalmar

» ....................................

840,668’’

—

1.479.566

-1

Gottlands

» ....................................................

92.686

—

109,764

—

Blekinge

»

836,772

—

956,763

- - i

Kristianstads

» ....................................................

1,054,871

—

1,197,456

_i

Malmöhus

» ....................................................

11,758,424

14.423,060

—

Hallands

y> ....................................................

1,383,417

_

1,503,642

-i

Göteborgs och

Bohus län ......................................

19,728,629

21,0S7,308

—

Alvsborgs

län...................................................

1.896,087

329,405

—

2,471,884

-1

Skaraborgs

» ....................................................

—

513,751

—

Värmlands

> ....................................................

1,048,650

3,459.964

—

1,916,551

—!

Örebro

» ................................

—

3,944,715

Västmanlands

y> ..................................

1,755,770

—

2,538,166

Kopparbergs

»...................................................

2,105,436

—

1,826,057

__!

Gävleborgs

»................................

2,671,369

3,158.291

— j

Västernorrland?

» ....................................................

2,429,394

—

3.341,502

— 1

-Jämtlands

» .......................................

166,400

—

386,887

—!

Västerbottens

» ................................

302,655

—

414,126

—

Norrbottens

> ....................................................

520,722

-

634,142

—

Summa

79,282.251

_

97.469.084

1

3

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 47 häft. (Nr 57.)

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Jämförarnle tablå.

: Stockholms stad .............

» län .................

Uppsala län.............

Södermanlands ».............

Östergötlands ».............

Jönköpings ».............

Kronobergs » .............

Kalmar »............

Gottlands » ............

i Blekinge »............

| Kristianstads »............

Malmöhus >............

| Hallands »............

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län...........

Skaraborgs »............

Värmlands »......

urebro ».....

Västmanlands >.....

Kopparbergs >.....

Gävleborgs > ....

Västemorrlands ».....

Jämtlands ».....

Västerbottens ».....

Norrbottens ».....

ISIG års taxering till krigskonjunkturskatt -

humma

Matematisk mer-inkomst

..... '' ~ 1

Taxerad mer-,inkomst

kronor

ö.

kronor

5. i

126,324,800

99,543,400

_!

5,953,034

—

4,518,846

—i

4,634 600

—

3,185,800

5,866,900

—

3,850,100

—t

19,118,000

—

16,024,200

10,582,200

—

8,800,200

2,726,900

—

1,455,500

—!

8,290,100

4,858.000

—i

789,500

675,600

—!

5,229,200

—

4,515,500

—!

6,664,400

—

6,045,500

i

70,425,500

—

58,807,400

1

8,109.800

—

7,529,300

99,509,400

—

94,695,900

—

! 13,140,000

—

10,482,200

—■

3.384,800

—

2,371,600

—

10,743.399

—

5,817,900

—

20,720,400

—

17,349,500

—

11,574,000

—

8,478,100

_

10,569,800

—

9.941,500

—

! 15,447,066

13,670,600

—

14,671,799

81

12,164,400

—

2.584.300

1,216,100

i 2,276.600

—

1.693,400

3,343,000

41

2,989,400

;-

i 482.679.499

''2 2

! 400.679.946

hetrilIningsutskottets betänkande Nr 67.

ttt

Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl. Maj:ts och rikets kammarrätt
den 25 april 1917.

Närvarande:

Tillförordnade presidenten von Unge,

Kamm arrätt sråd et

Lagerbring,

»

Lybeck,

»

Wåhlin.

»

Smerling,

»

Cygnmus,

»

Waldenström,

Extra ordinarie assessorn.

sekreteraren Hallberg,

» »

J)

Erici,

Ekenberg,

» »

»

» »

»

Asplund,

» »

»

Bruze.

S. 1). Extra ordinarie assessorn Erici föredrog Kungl. Maj:ts
remiss angående förslag till krigstidsskatt; och beslöts skrivelse till riksdagens
bevillningsutskott: se registraturet.

Kammarrättsrådet Smerling yttrade:

»Jämte det jag instämmer i det av kammarrättens pluralitet avgivna
yttrandet, anser jag mig böra erinra, att motionärens förslaginnebär,
att förordningen om krigstidsskatt skulle träda i tillämpningredan
år 1917. Då detta ingriper i en redan fastställd statsreglering
och förutsätter upphävande av den av riksdagen 1910 antagna förordningen
om krigskonjunkturskatt, anser jag, att en omläggning av skattesystemet
i alla händelser icke bör inträda före år 1918.»

Kammarrättsrådet Wåhlin anförde:

»En beskattning enligt bestämmelserna i 1916 års förordning om
krigskonjunkturskatt kommer tvivelsutan att drabba ej allenast de egentliga
krigskonjunkturvinsterna utan även — och detta i högre grad ju längre
krigstillståndet räcker — inkomster, som icke varit beroende av krigsläget.
För den av krigskonjunkturskatten drabbade måste det nämligen
i många fall möta hart när oövervinneliga svårigheter att prestera en
tillfredsställande utredning därom, att uppkommen merinkomst alldeles

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr , 57.

icke eller allenast intill visst belopp varit beroende av det av nuvarande
krigstillstånd framkallade läget7. Då det på grund av dessa svårigheter
i bevisningsavseende, vilkas förefintlighet även framhålles i kammarrättens
utlåtande, måste befaras, att den ifrågavarande beskattningen
icke kommer att i tillämpningen lämna något från den materiella rättvisans
synpunkt tillfredsställande resultat, hade det enligt min meningvarit
högeligen önskvärt, att i lagstiftningen kunnat givas sådana bestämmelser,
som för de tillämpande myndigheterna gjort det möjligt
att efter objektiva och ensartade grunder reglera skattskyldigheten på
ifrågavarande område.

Vad angår motionärens nu föreliggande förslag anser jag det
visserligen icke uteslutet, att man med anlitande av däri angivna grunder,
kompletterade med en serie undantagsbestämmelser, skulle kunna ernå
ett bättre och jämnare beskattningsresultat; men då förslaget varken
sådant det i motionen föreligger eller med iakttagande av de erinringar
kammarrätten vid sin detalj granskning framställt synes vara vederbörligen
genomarbetat, har jag icke tilltrott mig att förorda detsamma.
Av vad jag yttrat framgår emellertid, att jag icke kan i allo ansluta
mig till vad kammarrättens majoritet i ämnet uttalat.

Särskilt har jag ansett kammarrätten sakna anledning att uttala
sig om det sannolika statsfinansiella resultatet av den ena eller den
andra av de ifrågavarande beskattningsformerna; och vad angår kammarrättens
yttrande därom, att den föreslagna extra inkomst- och förmögenhetsskatten
icke billigtvis skulle kunna tillämpas vid sidan av en
krigstidsskatt, har jag framhållit, att enahanda betänkligheter med samma
berättigande kunna anses möta mot samtidig tillämpning av krigskon
junkturskatt och extra inkomst- och förmögenhetsskatt.» Som ovan.

In fidem:

Ludv. Arnberg.

STOCKHOLM. ISAAC MAHCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.