Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1917 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 §
2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. ävensom
i anledning av nämnda proposition väckta motioner.
Närvarande vid beslut angående propositionen: herrar K. G. Karlsson, Lyckholm,
frih. Fleming, Bäckström*), Östberg*), frili. Palmstierna, Röing*), Jeansson
i Kalmar*), Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren*), Knaust, Rosen*),
Neess, Holmström, von Hofsten, Johansson i Uppmälby, Bergman*),
Jönsson i Boa*) och Uddenberg.
Närvarande vid beslut om herr Lyckholms motion I; 113: herrar K. G. Karlsson,
Nilsson i Bonarp, Lyckholm, K. A. Nilson, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström*),
Jacob Larsson, frih. Palmstierna, Jesperson, Röing*), Jeansson
i Kalmar*), Rune, Knaust, Forssman, Neess, Holmström, Nilsson i
Kristianstad*) och von Hofsten.
*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.
Genom proposition, nr 96, av den 9 mars 1917, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga här nedan intagna vid propositionen fogade förslag till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§
samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker samt till förordning om ändrad
lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets
fond av rusdrjmksmedel,
dels besluta, att, där restitution av skatt skall äga rum för malt,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 44 häft. (Nr 53—54.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
som omedelbart använts för tillverkning av lagrat dricka, restitutionen
må utgå direkt av maltskattemedlen,
dels ock, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år
1918 föreslagits, beräkna inkomsten av maltskatten till 9,250,000 kronor.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3^1 mom., 5,
8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§
samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skola erhålla följande ändrade
lydelse:
2 §•
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgivna undantag erläggas skatt
med sextionio öre för varje kilogram, dock att för varje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret avverkade etthundratusen kilogrammen
malt utgår med sextiotre öre för kilogram och för de nästa etthundratusen
kilogrammen med sextiosex öre lör kilogram.
3 §■
1. 1 denna förordning förstås med
svagdricka varje maltdryck, som ej innehåller mer än två och en
fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger sex procent;
lagrat dricka varje maltdryck, som ej är hänförlig till svagdricka
och som ej innehåller mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
och är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
nio och fem tiondels procent;
skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må tillverkas;
skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
maltdrycker må tillverkas; samt
tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande
direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet över
bryggeriets skötsel.
5 §•
Skatt skall erläggas med minst sju kronor i medeltal för varje
helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av
tillståndsbevis må äga rum.
8 §•
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång
restitution av skatt, efter sextio öre för kilogram räknat, åtnjutas för
det under samma år omedelbart till svagdricka använda malt, dock högst
för en tredjedel av hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret avverkade
maltmängden samt icke till högre belopp, än att den återstående
skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.
2. Jämväl må efter tillverkningsårets utgång restitution av skatt,
efter fyrtiosex öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under samma
år omedelbart till lagrat dricka använda malt.
3. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,
åtnjutes under de villkor, vilka av Kungl. Maj:t särskilt stadgas, för
den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hava åtgått för den utförda
maltdryckens tillverkning, restitution av skatt, beräknad efter den skattesats,
som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade med
såväl bryggeriets namn som ordet »svagdricka». I stället för bryggeriets
namn må dock användas en av vederbörande överkontrollör godkänd,
såsom ursprungsbeteckning lämplig förkortning därav eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke.
Beträffande buteljer må denna stämpling ske å korken eller
proppen.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »svagdricka» vara det huvudsakligast framträdande.
På sålunda stämplade kärl må inga andra maltdrycker utlämnas.
Yad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om lagrat dricka.
25 §.
2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden av staten dagarvode,
som av kontrollstyrelsen bestämmes; dock må detta arvode ej utgå med
högre belopp än fyra kronor för tillsyn å ett skattepliktigt bryggeri
och med högst en krona femtio öre för varje ytterligare bryggeri,
över vilket han har tillsyn.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1917.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse ay 1 § i förordningen den 18
juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution för
denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri
omedelbart använts för tillverkning av svagdricka och lagrat dricka, till
en särskild fond avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp
av 41,900,000 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 5
Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter
detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
torfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare
nedgått.
■Till f°nden skall jämväl läggas statsverkets inkomst av spirituosa
accis.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1917.
Till bevillningsutskottet hava jämväl överlämnats tre i anledningav
nämnda proposition väckta motioner, nämligen 1: 112, av herr Carl
Gustaf Ekman m. fl., och II: 356, av herr Ingvarsson in. fl., samt I: 113
av herr Lyckholm.
I motionerna I: 112 och II: 356, som äro likalydande, har hemställts
))a^^ri^s<^agen måtte besluta att icke bifalla Kungl. Maj:ts proposition
I motionen I: 113 har yrkats,
dels »att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i syfte att bereda full
ersättning ej mindre åt tillverkare av skattepliktiga maltdrycker på
grund av den. förlust, som för dem uppkommer genom antagande av
Kungl. Maj.ts i propositionen nr 96 framlagda förslag till förordning
angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
än även åt övriga personer, vilkas utkomstmöjligheter genom den före^aSs^ffninSen
inskränkas, samt därefter för riksdagen snarast
möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda»;
dels ock »att riksdagen för sin del ville besluta, att paragraferna
3, 8, 23 och 31 i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skola erhålla följande ändrade
§ 3.
1. I denna förordning förstås med
svagdricka varje maltdryck, som ej innehåller mer an en och sex
6 Bevillning sutskottets betänkande Nr 53.
tiondels viktprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger 6 procent; .....
pils ner dricka varje maltdryck, som ej är hänförlig till svagdricka
och. som 6j innehåller mer än 3 viktprocent alkohol och är iubryggd
med en stam vört, vilkens extrakthalt icke överstiger 10 procent,
skattefritt bryggeri varje----bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår----30 september.
§ 8-
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång
restitution av skatt efter 60 öre för kilogram räknat åtnjutas för det
under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda malt,
dock icke till högre belopp, än att den återstående skatten uppgår till
minst det i femte paragrafen stadgade medeltal.
2. Jämväl må efter varje kvartals utgång restitution av skatt
efter 46 öre för kilogram räknat åtnjutas för det under nästföregående
kvartal omedelbart till pilsnerdricka använda malt.
3. Om maltdryck-----tillämpas vid bryggeriet.
§ 23.
Från skattepliktigt bryggeri må pilsnerdricka, därest det ej av
köpare avhämtas å öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som ordet »pilsnerdricka». Istället för
— — — — — varumärke.
Beträffande buteljer----korken eller proppen.
När kärl, som innehåller pilsnerdricka, är försett med etikett, må
å etiketten inga andra ord förekomma, än dels såsom benämning å
varan ordet »pilsnerdricka» dels bryggeriets namn eller ovan omförmälda
godkända förkortning av detsamma eller bryggeriets varumärke med
tillägg av tillverkningsorten.
På sådana stämplade kärl må inga andra maltdrycker utlämnas.
Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning
ifråga om svagdricka; dock att denna vara, om dess beskaffenhet därtill
giver anledning, må å kärl och etiketten benämnas »lagrat svagdricka».
§ 31.
Från skattefritt bryggeri--— — — å korken eller proppen.
När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, må å
etiketten inga andra ord förekomma än dels såsom benämning å varan
ordet »svagdricka», eller, då varans beskaffenhet därtill ger anledning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 7
orden »lagrat svagdricka» dels bryggeriets namn eller ovan omförmälda
godkända förkortning av detsamma eller bryggeriets varumärke med
tillägg av tillverkningsorten.»
Enligt 2 § i gällande förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skall för malt, som i bryggeri användes vid
tillverkning av maltdryck, i regel erläggas skatt med 23 öre för varje
kilogram, dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade 100,000 kilogrammen malt utgår med 17 öre
för kilogram och för de nästa 100,000 kilogrammen med 20 öre för
kilogram. Ivungl. Maj:ts föreliggande proposition avser en höjning av
nämnda skattesatser till 69, 63 och 66 öre för kilogram. Syftet med
den föreslagna väsentliga höjningen är, på sätt framgår av chefens för
finansdepartementet anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll, i
främsta rummet att tillföra statsverket ökade inkomster. Med utgångspunkt
från antagandet att på grund av skatteförhöjningen förbrukningen
av alkoholstarkare maltdrycker komme att nedgå till hälften och förbrukningen
av »lagrat dricka» mer än fördubblas, har departementschefen
ansett sig kunna beräkna, att vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag maltskatten
komme att giva 3,550,000 kronor mera i inkomst och sålunda
föreslagit, att beräkningen av maltskatten för år 1918 måtte höjas från
det i statsverkspropositionen upptagna beloppet 5,700,000 kronor till
9,250,000 kronor. Såsom motiv för förslaget om höjning av maltskatten
har departementschefen jämväl anfört den förhoppningen, att resultat skulle
vinnas i nykterhetsavseende.
I fråga om det statsfinansiella skälet, vilket uppenbarligen varit
det som föranlett framläggandet av propositionen, får utskottet anföra
följande.
Vid den ovan omförmälda beräkningen av den sannolika maltförbrukningen
under år 1918 synes departementschefen företrädesvis
hava tagit hänsyn till de verkningar, som den föreslagna skatteförhöjningen
kunde antagas medföra. Såsom förhållandena numera utvecklat
sig har det synts utskottet uppenbart, att man därjämte och i främsta
rummet måste söka bilda sig en föreställning om, huruvida och i vilken omfattning''
spannmål kan under åren 1917 och 1918 bliva föremål för mältning.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen framhållit,
hurusom den kris, som vårt land genomgår, föranlett Kungl. Maj:t
att vidtaga åtgärder, som för att bevara åt befolkningen livsmedel i tillräcklig
omfattning kraftigt ingripit i tillverkningen av alkoholhaltiga
Utskottet.
Proposi
tionen.
Utékotte''.
Hotionerna
1:112 och
II; 366.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
drycker. 1 sådant hänseende har departementschefen erinrat om förordningen
den 7 november 1916 angående förbud mot mältning av
spannmål, däri stadgats, att för mältning av torrmalt spannmål icke må
användas, utau att folkhushållningskommissionen därtill lämnat tillstånd.
Därjämte kan i detta sammanhang omnämnas, att folkhushållningskommissionen
i ett den 15 februari 1917 avgivet underdånigt utlåtande,
i anledning av en framställning av Sveriges svagdricksbryggarförening
om åtgärder till säkerställande av de skattefria bryggeriernas tillverkning,
anfört, att kommissionen, som på senaste tid icke meddelat tillstånd
till mältning, ansåge sådant tillstånd icke för det dåvarande kunna ifrågakomma.
I samma riktning uttalade sig kontrollstyrelsen och socialstyrelsen
i ett i anledning av väckt fråga om tillfälligt rusdrycksförbud
den 16 februari 1917 gemensamt avgivet utlåtande, däri anförts, att då
med hänsyn till under år 1917 inträdda förhållanden importsvårigheterna
ökats och landet syntes bliva hänvisat att nästan uteslutande existera
på de livsmedelstillgångar, som funnes inom detsamma, det vore påkallat
att hädanefter upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot mältning. Enligt
vad utskottet inhämtat har folkhushållningskommissionen sedermera icke
meddelat något tillstånd till mältning.
Beträffande utsikterna för nästa år är det givetvis omöjligt att
göra några säkra antaganden. Så mycket torde dock kunna sägas, att
det för närvarande synes övervägande sannolikt, att även under nästa
år våra egna spannmålstillgångar måste användas så gott som uteslutande
till bröd. Mältningen skulle sålunda vara hänvisad till spannmål,
som kan införas från utlandet. Oavsett att ett icke ringa behov av
brödsäd sannolikt kommer att återstå att fylla, sedan de inhemska tillgångarna
tagits i anspråk, har det synts utskottet, att möjligheterna
till import av spannmål under nästkommande år för närvarande te sig
alltför osäkra, för att på dem skulle kunna grundas de antaganden i
fråga om maltavverkning under sistnämnda år, på vilka Kungl. Maj:ts
förslag vilar. Att under sådana omständigheter, då någon väsentlig
inkomstökning icke torde stå att vinna på denna väg, vidtaga de betydande
höjningar av ifrågavarande skattesatser och övriga i samband härmed
stående ändringar i lagstiftningen, som förslaget avser, har utskottet
icke ansett sig kunna förorda, och har utskottet sålunda icke ansett sig
kunna tillstyrka bifall till den förevarande propositionen.
På sätt ovan är meddelat, har i två likalydande motioner, nr 112
i första kammaren och nr 356 i andra kammaren, hemställts om avslag
å Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Till stöd härför hava motionärerna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. U
sdkt uppvisa, dels att don föreslagna höjningen icke läte förena sig
med de grundsatser, som fått uttryck i i0i3 års riksdags beslut om
begränsande av statsverkets beroende av frän rusdryckshanteringen
härflytande medel, dels ock att det av departementschefen anförda skälet,
att skattehöjningen skulle befrämja nykterheten, vore föga bärkraftigt.
I >å bevillningsutskottet icke kunnat för sin del godkänna det statsfinansiella
skäl, på vilket den kungl. propositionen i huvudsak stöder sig,
har utskottet icke ansett sig hava anledning att här yttra sig om do
skäl, som i de båda sistnämnda motionerna anförts för avslao-"
1 fråga om herr Lyekholms i motionen nr Ilo i första kammaren
framställda, ovan återgivna förslag har utskottet att anföra följande.
Det i törsta punkten av motionen framställda yrkandet, vilket
avser utredning till beredande av ersättning åt vissa yrkesidkare i den
händelse den föreliggande propositionen bleve bifallen, har givetvis
förfallit, därest riksdagen i enlighet med den hemställan utskottet går
att göra icke bifaller nämnda proposition. 1 andra punkten har motionären
föreslagit vissa ändringar i 3, 8, 23 och 31 §§ i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. Ändringarna i
3 § innefatta dels att alkoholhalten angives i viktprocent i stället för
såsom nu är fallet i volymprocent, dels att den av Kungl. Maj:t för
s. k. mellanstarka maltdrycker föreslagna benämningen »lagrat dricka»
ersättes med »pilsnerdricka», dels ock viss ökning av den för sistnämnda
slag av drycker föreslagna högsta tillåtna extrakthalten. Frågan
om ersättandet av volymprocent med alkoholprocent har utskottet
icke ansett sig hava tillräcklig anledning att i nu förevarande sammanhang
upptaga till provning-. Beträffande benämningsfrågan får
bevillningsutskottet erinra, att riksdagen med bifall till utskottets med
memorial nr 32 framlagda förslag till sammanjämkning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande
numera i 3 § av sistnämnda förordning antagit sådan ändring,
varigenom såsom pilsnerdricka betecknas varje maltdryck, som ej är
hänförlig till svagdricka och som ej innehåller mer än 3.6 volymprocent
alkohol och är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke
överstiger 9.5 procent. Denna bestämmelse är avsedd att träda i kraft den
1 januari 1919 och någon anledning att för tiden dessförinnan ifrågasätta
en liknande ändring föreligger, därest riksdagen bifaller utskottets
hemställan beträffande den förevarande propositionen, uppenbarligen icke.
Aven 23 och 31 §§ hava ändrats genom riksdagens bifall till utskottets
memorial nr 32. De av motionären i sistnämnda bägge paragrafer ifrågaBihang
till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 14 höft. (Nr 53-54.) 2
Motionen
1:113.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
satta ändringar, vilka i vissa avseenden sammanhänga med motionärens
ändringsförslag beträffande 3 §, torde icke påkalla något särskilt utskottets
yttrande. „ .,
Enligt 8 § i gällande maltdryckstillverknmgsforordning ma vid
skattepliktigt bryggeri efter tillverkningsårets utgång restitution av
skatt efter 14 öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under samma
år omedelbart till svagdricka använda malt, dock högst för en tredjedel
av hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret avverkade maltmängden
samt icke till högre belopp, än att den återstående skatten
uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.
I herr Lyckholms förevarande motion föreslås, att bestämmelsen
om visst maximum för restitution av skatt för till svagdricka använt
malt måtte upphävas ävensom att restitution måtte utbetalas efter varje
kvartals utgång. i . . , ,
Omformälda enligt 8 § nu gällande stadgande infördes i maitdryckstillverkningsförordningen
genom en förordning av den 20 augusti 1909.
Med propositionen nr 18 vid 1909 års riksdag hade Kuugl. Maj.t
framlagt, bland annat, förslag om en höjd maltskatt och i samband
därmed förslag om restitution för malt, som vid skattepliktigt brvggeii
omedelbart använts till svagdricka. Enligt det vid nämnda proposition
i utdrag fogade statsrådsprotokollet uttalade föredragande departementschefen
— efter att hava utrett, att endast bryggerier med till vissa
kvantiteter bestämd mindre årlig avverkning borde komma i åtnjutande
av skatterestitution — att även vid dessa bryggerier en begränsning
av restitutionen borde fastställas. Med den uppdelning av bryggerierna i
skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattningen införts,
kunde förutsättas, att, om ej vissa omständigheter verkade förryckande,
bryggeri borde finna för sig förmånligast att mera övervägande
ägna sig åt tillverkning av skattepliktig vara eller helt och
hållet tillverka svagdricka. Under da gällande bestämmelsei inträffade
emellertid allt emellanåt, att bryggeri, som kanske använde 80 procent
och därutöver av under året avverkat malt för tillverkning av svagdricka,
ändock funne det för sig ändamålsenligt att bedriva skattepliktig
tillverkning. Men även om ett övervägande svagdrickstillverkande bryggeri
funne det ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning
och försäljning av cn mindre kvantitet alkoholstarkare diycker
betala skatt jämväl för den större maltmängd, som använts till svagdricksbrygd,
‘borde sådant icke vara normerande för lagstiftningen. I
vilken form skattelindringen för svagdrickstillverkning vid skattepliktigt
bryggeri än anordnades, borde den aldrig sättas så högt, att ett skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 11
pliktigt bryggeri skulle kunna sägas driva övervägande skattefri tillverkning.
Departementschefen föreslog därför att maximum för restitution
av skatt skulle bestämmas till 50 procent av bryggeriets hela
maltavverkning. På förslag av bevillningsutskottet bestämdes emellertid
maximum för restitution av skatt endast till en tredjedel av bryggeriets
hela maltavverkning.
1 anledning av herr Lyckholms motion, i vad den rör ändringar
i 8 §, har bevillningsutskottet efter därom i grundlagsenlig ordninggjord
framställning, mottagit kontrollstyrelsens utlåtande. Däri har styrelsen
anfört bland annat följande:
»Bestämmelsen om visst maximum för restitution av skatt har enligt
kontrollstyrelsens mening huvudsakligen betydelse ur statsfinansiella
synpunkter. Därjämte kan emellertid denna bestämmelse hava en viss
betydelse i konkurrensen mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier,
i det att de konkurrenskraftigare skattepliktiga bryggerierna därigenom
avhållas att utöver en viss gräns tillverka svagdricka. Därest bestämmelsen
om maximum för skatterestitution upphäves, kan det inträffa, att
skattepliktiga bryggerier komma att huvudsakligen tillverka skattefria
drycker.
Med de vid 1916 och 1917 års riksdagar framlagda förslagen
till höjd maltskatt, har åsyftats utom att bereda statsverket ökade inkomster
jämväl att åstadkomma ett överförande av maltdrycksförbrukningen
till alkoholsvagare maltdrycker. Enär det är obestridligt, att
detta syftemål kan avsevärt motverkas genom bestämmelsen i 8 § 1
mom. av maltdryckstillverkningsförordningen om maximum för skatterestitution,
finner sig kontrollstyrelsen böra tillstyrka, att denna bestämmelse,
på sätt i motionen I: 113 föreslagits, upphäves.»
Det torde framgå av vad ovan anförts ur föredragande departementschefens
yttrande, då förslag till ifrågavarande nu gällande bestämmelse
om restitution framlades, att med restitutionens begränsning avsägs
att upprätthålla en bestämd gräns mellan två skilda slag av
bryggerier, nämligen sådana, som övervägande tillverkade skattepliktiga
drycker, och sådana, som uteslutande framställde skattefria drycker.
Det har synts utskottet, att detta syfte icke står väl tillsamman med
den tendens, som numera gör sig gällande på nykterhetslagstiftningens
område. Andamålet med den förordning angående försäljning av rusdrycker,
som denna riksdag antagit, torde i stället bäst tillgodoses, om
bryggerierna i största möjliga utsträckning omlägga sin drift till framställning
av alkoholsvagare maltdrycker. Det synes uppenbart, att den
bestämmelse, varigenom skattorestitutionen för till svagdricka använt malt
UUkoUet.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
begränsas till eu tredjedel av den vid bryggeriet avverkade maltmängden,
är ägnad att motverka utvecklingen i nu angivna riktning. Å andra
sidan liava uttalats farhågor för att, om nämnda begränsning borttages,
de skattepliktiga bryggeriernas konkurrenskraft därigenom kunde komma
att ökas till men för de skattefria bryggerierna. Utskottet har emellertid
ansett sig kunna antaga att, i den mån tillverkningen av skattepliktiga
maltdrycker avtager, marknaden för svagdricka kommer att
utvidgas och därigenom avsättning beredas tillverkningen från såväl
skattepliktiga som skattefria bryggerier. Allmänhetens berättigade krav
på att gott svagdricka tillhandahålles i marknaden tillgodoses också
otvivelaktigt bäst, om tillverkningen bedrives icke blott av skattefria
utan även obehindrat av skattepliktiga bryggerier. Åven nykterhetsarbetet
främjas säkerligen därav att kvaliteten på denna vara höjes.
På nu anförda skäl har bevillningsutskottet funnit sig böra, i anslutning
till vad kontrollstyrelsen i frågan anfört, tillstyrka motionärens förslag
till ändrad lydelse'' av § 8 mom. 1 i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.
De av utskottet sålunda förordade ändringarna i gällande villkor
för de skattepliktiga bryggeriernas tillverkning komma givetvis att för
dessa bryggerier ekonomiskt underlätta den omläggning av deras produktion,
som på grund av i andra avseenden ändrad lagstiftning på
ifrågavarande områden kan finnas vara i viss utsträckning påkallad.
Utskottet har icke velat underlåta att framhålla, hurusom det av utskottet
liär förordade förslaget sålunda är ägnat att i sin mån tillmötesgå
de krav på ersättning, som med anledning av nyss antydda lagstiftning
kunna framställas från de skattepliktiga bryggeriernas sida.
Till stöd för sin hemställan att restitution måtte få åtnjutas efter
varje kvartals utgång har motionären åberopat de mindre bryggeriernas
svårigheter att anskaffa nödigt kapital till gäldande av sä stora skattebelopp,
som belöpa på ett helt års avverkning. 1 likhet med kontrollstyrelsen,
som tillstyrkt även detta förslag, har bevillningsutskottet ansett
sig böra förorda detsamma till antagande.
På grund härav torde 8 § 1 mom. böra erhålla den av motionären
föreslagna lydelsen med den ändring av restitutionsbeloppet från 60 öre
till 14 öre för kilogram, som påkallas av att enligt utskottets hemställan
maltskatten komme att utgå med oförändrat belopp. Det av
motionären föreslagna nya andra momentet i paragrafen var betingat
av den av Kungl. Maj:t föreslagna lägre skattesatsen för »lagrat dricka»
och har därför icke intagits i det förslag, som utskottet framlägger.
HeviUn ingm t »kottet g betänkande Nr 53. 18
IYi grund av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,
1) att det med Kung-1. Maj:tes förevarande proposition,
nr 96, framlagda förslag till förordning om
ändrad lydelse av vissa paragrafer i gällande förordningom
tillverkning och beskattning av maltdrycker icke
må av riksdagen bifallas;
2) att vad Kungl. Maj.t föreslagit därom, att,
där restitution av skatt skall äga rum för malt, som
omedelbart använts för tillverkning av lagrat dricka,
restitutionen måtte utgå direkt av maltskattemedlen,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
3) att motionerna 1: 112 av herr Carl Gustaf
Ekman m. 11. och II: 356 av herr Ingvarson m. 11.
må anses besvarade genom vad utskottet ovan under
punkt 1) hemställt;
4) att motionen 1: 113, av herr Lyckholm, första
punkten, avseende utredning om ersättning åt näringsidkare
m. 11. som genom bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 96 skulle lida intrång i sin verksamhet,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
5) att riksdagen må, beträffande vad i andra
punkten av motionen 1: 113 hemställts, besluta
dels att motionärens förslag i fråga om ändrad
lydelse av 3, 23 och 31 §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd,
dels ock att 8 § 1 mom. skall erhålla följande
ändrade lydelse:
8 §•
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje
kvartals utgång restitution av skatt, efter fjorton öre
för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående
kvartal omedelbart till svagdricka använda
malt, dock icke till högre belopp än att den återstående
skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade
medeltal.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
I anledning av vad Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit
i fråga om beräkningen av inkomsten av maltskatten för år 1918
kommer utskottet att framdeles avgiva yttrande, vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 92 maj 1917.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON
Reservation
vid punkt 5):
av herr K. A. Nilson, som anfört:
Vid utskottets behandling av motion 1: 113 av herr Lyckholm
förelåg följande från Sveriges svagdricksbryggaretörening till utskottet
ingivna skrivelse:
Till riksdagens bevillningsutskott.
i motion nr 113 liar herr Lyckholm föreslagit bland annat sådan förändring
i Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 96, att de skattepliktiga bryggerierna linge
åtnjuta restitution av skatt efter 60 öre för kilogram räknat för allt det till svagdricka
använda maltet. Såsom skäl härför anföres, att de nuvarande bestämmelserna,
som principiellt upprätthållas jämväl i den kungl. propositionen, skulle innebära »ett
gynnande av svagdricksbryggerierna på de skattepliktiga bryggeriernas bekostnad».
Gent emot detta påstående anser sig Sveriges svagdricksbryggareförening
nödsakad att inlägga en bestämd gensaga. Påståendet är så mycket orimligare som
det i verkligheten tvärtom förhåller sig så, att de skattefria svagdricksbryggerierna
redan med den gällande lagstiftningen på området äro försatta i en missgynnad
ställning i jämförelse med ölbryggerierna.
Gent emot den av Sveriges svagdricksbryggare vid olika tillfällen hävdade
uppfattningen hava Kungl. Maj:t och riksdagon bestämt, att svagdricka ej får inbryggas
med en stam vört, vilkens extrakthalt överstiger 6 procent. Genom pasteurisering
finns emellertid möjlighet, att gå utöver denna procent utan att därför överskrida
den lagstadgade alkohollialten av 2.2 5 volymprocent. Därest denna högre
extrakthalt vore tillåten, skulle de skattefria bryggerierna hava vunnit betydligt
i konkurrenskraft samtidigt som allmänheten i ännu större utsträckning skulle hava
övergått från konsumtionen av öl till konsumtion av maltstarkt svagdricka.
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55''.
Visserligen gälla samma bestämmelser om (i procent-gränsen i fråga om extrakthalt
för de skattepliktiga bryggeriernas svagdrickstillverkning, men genom tillverkningen
av öl har det för dessa bryggerier blivit möjligt att på denna tillverkning
förskaffa sig en omsättning och en inkomst, som skänka dem så betydande fördelar,
att det givetvis icke ens kan bliva tal om någon jämförelse härutinnan med de
skattefria bryggeriernas. Då härtill kommer, att ölbryggeriernas kundkrets i allmänhet
är att söka bland de mera burgnnrc befolkningslagren och bland dem, som
nästan till varje pris äro angelägna om varan, sä har det utvecklat sig därhän, att
de skattepliktiga bryggerierna i fråga om ölet kunna sätta priser, som med hänsyn
till dryckernas kvalité och tillverkningskostnader äro proportionsvis betydligt högre
än de priser, som äro gällande för de skattefria bryggeriernas produkter.
Också har det visat sig, att ölbryggeriernas tillverkning av vanligt svagdricka
varit relativt obetydlig. Under det att de skattefria under tillverkningsåret
1 oktober 1915—-1 oktober 1916 använde 1,008,021.6 hektoliter vörtmängd förproduktion
av svagdricka, stanna de skattepliktiga för samma tid vid den ringa kvantiteten
av 291,857.2 hektoliter medan för öltillverkningen användes 1,776,155.7 hektoliter.
Härav framgår, att de skattepliktiga bryggeriernas svagdrickstillverkning utgjorde
cirka 28 procent av de skattefrias, samt endast cirka 16 procent av öltillverkningen.
Under innevarande år torde differensen hava betydligt ökats, enär ölproduktionen
i hög grad stegrats, en omständighet, vilken är desto mera anmärkningsvärd,
som bristen på brödsäd och däribland korn i stället borde hava manat till ett
rakt motsatt förfarande.
Sveriges svagdricksbryggareförening har också i upprepade skrivelser såväl
till Kungl. Maj:t som till folkhushållningskommissionen haft anledning att fästa uppmärksamheten
härå, enär samtidigt med denna stora maltavverkning för ölproduktionen
många svagdrick,sbryggerier måst nedläggas i brist på malt och andra av
samma orsak sett sin existens hotad. Först under de allra senaste veckorna ha
svagdricksbryggarne lyckats vinna gehör för sina synpunkter härutinnan, i det att
folkhushållningskommissionen nu ingått med framställning till Kungl. Maj:t om en
begränsning av maltextrakthalten hos ölet till 7 procent. Då emellertid denna
åtgärd i månader uppskjutits ha så stora mängder malt spolierats, att svagdricksbryggerierna
icke trots de medgivanden som gjorts — fått sina existensmöjligheter
tryggade. Till deras disposition står endast cirka 1,500,000 kilogram malt
-f- cirka 2 miljoner i inneliggande lager, under det att ölbryggerierna disponera
cirka 10 miljoner. Sett i belysning av härovan anförda siffror rörande respektive
bryggeriers tillverkningskvantiteter av svagdricka, är det lätt att räkna ut, hurusom
man även under rådande kristid lämnat de skattefria bryggerierna i sticket, under
det att ölbryggerierna — med den begränsning i extrakthalten som äntligen vidtagits
— äro i stånd att i full utsträckning upprätthålla och jämväl utöka sin tillverkning
och att därvid lägga under sig marknaden i den mån som de skattefria
av anförda skäl måste inskränka och i många fall helt nedlägga driften.
Det av herr Lyckholm i motionen använda exemplet rörande fördelningen av
100,000 kg. malt på tillverkningen av öl, pilsnerdricka och svagdricka, skulle möjligen
kunna så uppfattas, som om ölbryggerierna i nykterhetsintresse rent utav hade
lagt an på att uppmuntra svagdrickstillverkningen för att därigenom nedbringa ölkonsumtionen.
De ovan anförda siffrorna säga dock någonting helt annat. Man
torde då hava rättighet att ifrågasätta, huruvida det kan vara förenat med rättvisa
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
och billighet att genom ökade förmåner åt de skattepliktiga bryggerierna ytterligare
försvaga existensmöjligheterna för de skattefria, som hittills under bekymmersamma
förhållanden dock sökt upprätthålla och utveckla eu industri, som väl får anses
såsom synnerligen betydelsefull och detta icke minst nu. när dess produkter i stor
utsträckning måste ersätta mjölken.
Sveriges svagdricksbryggareförening ser ingalunda med ovilja, att de nuvarande
ölbryggerierna lägga om sin tillverkning till produktion av svagdricka
snarare skulle vi hälsa detta med tillfredsställelse. Och skulle det förhålla sig så
som herr Lyckholm uppgiver, att den nuvarande skatteplikten för ölbryggerierna, i
vad det gäller tillverkningen av svagdricka, innebär »ett gynnande av svagdricksbryggerierna
på de skattepliktiga bryggeriernas bekostnad», så ligger det ju även i
ölbryggeriernas intresse att helt övergå till det skattefria. Men att borttaga skatteplikten
samtidigt som rättigheten att tillverka öl bibehålies skulle däremot innebära
ett så betänkligt slag för den egentliga svagdricksindustrien, att vi icke gärna kunna
föreställa oss, att riksdagen skall finna detta vara i landets och nykterhetens intresse.
Även under nuvarande förhållanden hava de skattefria bryggerierna att utstå
eu hård konkurrens med de skattepliktiga. Svagdriekat är för ölbryggerierna eu
biprodukt, vars framställning därigenom kräver relativt obetydliga omkostnader och
detta jämväl ifråga om personal och lokaler. Även ifråga om distribueringen reduceras
omkostnaderna i samma mån som ölbryggerierna samtidigt kunna tillhandahålla
konsumenterna såväl öl som svagdricka.
Slutligen bör även den omständigheten tagas i betraktande, att vid ölproduktionen
erhållas s. k. »pålakningsdrickor» såsom överprodukt och att framställandet
av dessa drickor helt naturligt ställer sig synnerligen billigt.
Genom den av riksdagen den 2 maj innevarande år antagna nya försäljningslagen
och de därtill fogade nya bestämmelserna angående tillverkning av maltdrycker
har lagfastats en ny typ av öl, nämligen pilsnerdrickat. vars tillverkning tillkommer
de skattepliktiga bryggerierna. Alkoholhalten i detta öl kommer att innehålla
mellan 2.25 och 3.6 volymprocent alkohol. Genom den särställning i tillverkningsoch
försäljningsavseende, som medgivits pilsnerdrickat, kommer detta att bliva en
allvarlig konkurrent, till de alkoholsvagare drickorna. i samma mån som det starkare
ölet blir mera svårtillgängligt, komma ölförbrukarne att övergå till konsumtion av
pilsnerdricka, som redan med nu gällande lagstiftning visat sig kunna i stor utsträckning
missbrukas. Konsumtionen härav torde därföre efter den nya lagens ikraftträdande
komma att uppvisa en betydande ökning och detta i afl synnerhet, som
vederbörande myndigheter antagligen hädanefter bliva, mera benägna än förut att
lämna rättigheter till utskänkning av dessa drycker, sedan en gräns blivit uppdragen
mellan dem och de starkare ölsorterna. Ä andra sidan torde det komma att visa
sig att ungdomen i inånga fall övergår till konsumtion av pilsnerdricka, som ju
enligt den åskådning, som legat till grund för den nya lagstiftningen, i den allmänna
föreställningen blir betraktat såsom en tämligen oskyldig läske- och måltidsdryck.
Ölbryggerierna komma på sä sätt att få ett starkt grepp om befolkningslager, vilka,
därest den nuvarande alkoholgränsen lämnats orubbad, skulle hava nöjt sig med de
giada och ofarliga drickor, som de skattefria bryggerierna frambringa. För ölbryggerierna
innebär detta, att deras ekonomiska ställning så långt ifrån blir försvagad.
att densamma snarare förstärkes och konsolideras. Men det innebär även.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 17
att svagdricksindustrien får allt svårare att bestå i den ojämna konkurrensen. Att
detta kommer att medföra en stor fora jämväl för det allmänna nykterhetstillståndet
ligger i öppen dag.
Alltsedan tillkomsten av 1903 års maltskattelag, varigenom en gräns uppdrogs
mellan skattepliktiga och skattefria maltdrycker, hava de skattefria bryggerierna
inriktat sina ansträngningar på att tillverka en välsmakande, underjäst maltdryck
av samma typ som de lagrade drickorna. I detta hänseende torde de hava
lyckats i sina ansträngningar, enär dessa lagrade, skattefria drycker blivit alltmera
efterfrågade och för många personer visat sig kunna bliva en passande ersättningsdryck
för ölet. Skulle emellertid utöver vad som redan skett och som härovan
påpekats — ölbryggeriernas ställning än ytterligare förstärkas på de skattefria
bryggeriernas bekostnad, frukta vi, att de kostnader, vi nedlagt på att få de lagrade
drickorna till sin nuvarande standard, komma att vara bortkastade och att den spridning,
de nu erhållit, kommer att minskas. Ur nykterhetssynpunkt kan detta icke
gärna anses såsom en önskvärd utveckling, synnerligast som det torde vara ställt
utom allt tvivel, att drycker med en alkoholhalt med ända till 3.6 volymprocent
kumia användas i berusningssyfte.
På nu angivna skäl våga vi ställa en vördsam vädjan till bevillningsutskottet
och riksdagen
ott icke vare sig genom ett bifall till herr Lyckholms motion i vad den
angår restitution av maltskatten för tillverkning av svagdricka eller på annat sätt
några ytterligare åtgärder vidtagas, varigenom de ännu befintliga skattefria svagdricksbryggeriernas
existensmöjligheter äventyras.
För Sveriges svagdricksbryggareförening
Arvid Johansson
Stockholm.
P. J. Kvarnström. O. Bergström. C. A. Johansson.
Västerås. Stockholm. Stockholm.
Stockholm den 15 maj 1917.
På grund av de skäl som däri framföras och särskilt med hänsyn
därtill, att något vägande skäl icke förebragts att genom det i motionen
framställda yrkandet om större rätt till restitution av maltskatt för
skattepliktiga bryggerier undandraga svagdricksbryggerierna, uppgående
till ett antal, av cirka 600 med en arbetarstam av cirka 2,000 personer,
det ekonomiska stöd i konkurrensen med ölbryggerierna som legat i
svagdricksbryggeriernas större frihet från maltskatt, ett stöd som denna
svaga industrigrupp, vilken helt ställt sig i folknäringens och nykterhetens
tjänst, så synnerligt väl vore i behov av — har jag ansett att
utskottet bort föreslå:
att riksdagen må i anledning av vad i andra
punkten av motionen I: }.13 hemställts besluta att 8 §
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 44 höft. (Nr 53—54). 3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.
1 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående
beskattning av maltdrycker skall erhålla följande ändrade
lydelse.
8 §.
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång
restitution av skatt, efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas för
det under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda
malt, dock högst för en tredjedel av hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret
avverkade maltmängden samt icke till högre belopp än att
den återstående skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.