Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1917 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändringar i 28 § av förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
K. A. Nilson, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström*), Jacob Larsson,
Östberg, Jesperson*), Röing, Källman*), Jeansson i Kalmar, Jonsson i Hökhult*),
Forssman, Holmström, Johansson i Uppmälby, Bergman*) och
Uddenberg.

*) Icke deltagit i justeringen av ärendet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion nr 159 har herr Nilsson i Kristianstad hemställt, »att
riksdagen måtte besluta, dels sådan ändrad lydelse av § 28 i Kungl.
Maj:ts nådiga förordning av den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker, att en minimigräns ifråga om vörtens
extrakthalt, då jästen tillsättes, på 3.5 procent införes, samt dels besluta,
att mom. 2 i samma paragraf och förordning, som stadgar förbud mot
användandet av sackarin vid tillverkning av svagdricka, må utgå».

Beträffande motiveringen för berörda hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Vid behandlingen av denna motion har bevillningsutskottet ansett
erforderligt att inhämta kontrollstyrelsens yttrande över de i densamma
framställda förslagen. Utskottet har därför i grundlagsenlig ordning
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 42 höft. (Nr 50.) 1

Utskottet.

Extrakthaiteti.

Kontroll styrelsen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

begärt sådant yttrande, därvid utskottet tillika anhållit, att styrelsen
måtte avgiva förslag till de ändringar i gällande lagstiftning på ifrågavarande
område, som vid bifall till motionärens förslag borde, enligt
styrelsens mening, vidtagas.

Utskottet begärde särskilt, att vid yttrandets avgivande följande
inom utskottet framhållna synpunkter måtte beaktas.

Beträffande det av motionären ifrågasatta upphävandet av förbudet
mot användande av sackarin vid tillverkning inom skattefria bryggerier,
hade påpekats, att skattepliktiga bryggerier, som tillverka jämväl svagdricka,
härigenom skulle komma i en ogynnsam ställning, särskilt i den
mån lagstiftningen kunde komma att lägga hinder i vägen för tillverkningen
eller försäljningen av skattepliktiga maltdrycker och därigenom
föranleda de skattepliktiga bryggerierna till ökad tillverkning av skattefria
drycker. Det hade därjämte framhållits såsom önskvärt, att, därest
användning av sackarin vid maltdryckstillverkning komme att i större
eller mindre utsträckning medgivas, sådan anordning kunde vidtagas,
att maltdryck, som vore försatt med sackarin, icke finge försäljas utan
att förekomsten av sackarin vore för köparen bekant.

I det utlåtande, som utskottet med anledning härav mottagit från
kontrollstyrelsen, har styrelsen beträffande frågan om en minimigräns
för svagdrickats extrakthalt anfört följande:

I likhet med motionären anser kontrollstyrelsen önskvärt, att åtgärder vidtagas
i syfte att o höja svagdrickats kvalitet eller att hindra en kvalitetförsämring
hos detsamma. Åtgärder i detta avseende torde vara särskilt påkallade ur den
synpunkten, att svagdricka i stor omfattning förtäres inom de breda lagren. Under
tillverkningsåret 1915—1916 tillverkades av svagdricka 1,299,878.8 hektoliter och
av samtliga övriga maltdrycker 1,382,116.7 hektoliter. Då på grund av rådande
förhållanden det synes antagligt, att höga mjölkpris under lång tid framåt komma
att bliva rådande, är det icke osannolikt, att svagdricka i åtskilliga fall kan komma
att användas som en ersättningsdryck för mjölk. Med hänsyn härtill synes därför
uppställandet av vissa minimifordringar på egenskaperna hos svagdrickat vara
välbetänkt.

Enligt motionärens förslag skulle en garanti mot en tilltagande försämring
av svagdrickat ernås genom att föreskriva, att maltdryck icke får hålla lägre
extrakthalt än 3.5 procent.

Det kan, enligt kontrollstyrelsens mening, ifrågasättas, huruvida den föreslagna
minimigränsen verkligen blir i stånd att motverka en kvalitetsförsämring.
Enligt vad senaste för kontrollstyrelsen tillgängliga rapporter rörande tillverkningen
i svagdricksbryggerierna utvisa, har extraktstyrkan i regel överskridit 3.5 procent.
Medeltalet har under tillverkningsåret 1915—1916 varit omkring 4.2 procent. Därest
en minimigräns av 3.5 procent extrakthalt legaliseras, kan det befaras, att bryggerierna i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 3

allmänhet minska extrakthalten, så att den kommer att ligga strax ovanför ifrågavarande
minimigräns, något som skulle hava till följd en faktisk försämring av
svagdrickat. Det synes kontrollstyrelsen därför kunna ifrågasättas, huruvida icke
minimigränsen för extrakthalten borde sättas till 4 procent. Då emellertid tillgängen
på malt för närvarande är synnerligen knapp och åtgärder visat sig erforderliga
för en utdragning av maltet, vill kontrollstyrelsen med hänsyn härtill
icke avstyrka, att minimiextraktlialten under nuvarande förhållanden sättes till
3.5 procent. När normala förhållanden återinträtt, torde emellertid minimiextrakthalten
bliva 4 procent. För ernående härav föreslår kontrollstyrelsen sådan ändring i
maltdryckstillverkningsförordningen, att minimiextrakthalten föreskrives vara 4
procent, men att i ett särskilt övergångsstadgande förklaras, att, utan hinder av
vad sålunda stadgats, maltdrycker få tillsvidare inbryggas med en lägsta stamvörtstyrka
av 3.5 procent, intill dess Kungl. Maj:t med hänsyn till rådande förhållanden
finner skäligt upphäva stadgandet ifråga.

Den föreslagna beJtämmelsen om minimiextrakthalt bör erhålla sin plats i 3
§ av förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kommer den sålunda ifrågasatta anordningen
ur kontrollsynpunkt icke att medföra några svårigheter. På grund av
gällande särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna (meddelade
den 9 september 1907 av den centrala kontrollmyndigheten) åligger det tillsyningsman
att besöka det bryggeri, där han är anställd minst två gånger i veckan,
och ■ hör tiden för besöken så avpassas, att han kan närvara vid vörtens provning
före jästens tillsättande. Därvid kan tillsyningsmannen genom en enkel avläsning
medelst sackarometer förvissa sig om, att extrakthalten håller sig inom föreskrivna
gränser.

Riktigheten av den av motionären uttalade uppfattningen om
önskvärdheten därav, att en minimigräns fastställes i fråga om svagdrickats
extrakthalt, har sålunda bestyrkts av kontrollstyrelsen, som
tillika uppvisat, att ur kontrollsynpunkt inga erinringar äro att göra
mot en sådan bestämmelse. Bevillningsutskottet, som ansett det vara
ett viktigt nykterhetsintresse att svagdricka av god kvalitet tillhandahålles
allmänheten, har för sin del velat tillstyrka en lagstiftningsåtgärd
av nu angivna innebörd. Beträffande bestämmandet av extrakthaltens
minimum har utskottet funnit vad kontrollstyrelsen därom anfört övertygande
och tillstyrker sålunda bestämmelser*av innehåll, att 4 procent
fästställes såsom minimum, men att med hänsyn till den för närvarande
rådande bristen på malt extrakthalten må tillsvidare gå ned till 3.5 procent.

Beträffande frågan om upphävande av gällande förbud mot användning
av sackarin vid tillverkning av svagdricka har kontrollstyrelsen
anfört följande:

Till stöd för en dylik åtgärd har motionären åberopat dels omöjligheten att
utan sötningsmedel få ett gott och billigt svagdricka, dels ock den omständigheten,

Utskottet.

Sackarin förbudet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

att användandet av socker såväl ställde sig för dyrt som ock med hänsyn till nu
rådande sockerknapphet icke vore vare sig lämpligt eller möjligt. Såsom en tredje
omständighet, ägnad att undanröja eventuella betänkligheter mot den ifrågasatta
åtgärden, har motionären anfört, att, om i lagen infördes en minimigräns i fråga
om svagdrickats extrakthalt, kvalitetsförsämring icke i och med användandet av
sackarin syntes behöva befaras.

Vad först beträffar behovet av sötningsmedel över huvud taget vid tillverkning
av svagdricka, vill kontrollstyrelsen erinra därom, att på grund av bestämmelsen i
första stycket av 4 § 1 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker sådana skattepliktiga bryggerier, som bedriva tillverkning jämväl
av svagdricka, icke heller vid denna tillverkning äga använda vare sig socker,
sirap eller sackarin. I det av Kungl. Maj:t framlagda förslag, som låg till grund
för 1903 års förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, fanns
beträffande tillverkning av svagdricka i skattefria bryggerier förbud mot användning
av sackarin, men däremot ej något förbud beträffande sockf# eller andra maltsurrogat.
Bevillningsutskottet vid 1903 års riksdag föreslog även i fråga om denna tillverkning
förbud mot användande av såväl socker och sackarin som andra maltsurrogat, med
undantag blott för sockerkulör. Riksdagen uteslöt socker från förbudet, och sedan
dess har användningen av detta sötämne ansetts tillåten vid tillverkning av svagdricka
i skattefria bryggerier men ej varit medgiven vid enahanda tillverkning i
skattepliktiga bryggerier. Efter införandet av nu gällande tillverkningsförordning
finnes beträffande tillverkning i skattefritt bryggeri ej förbud mot användande av
andra maltsurrogat än sackarin eller liknande sötämne och återfinnes sackarinförbudet,
såsom motionären erinrat, i 28 § 2 mom. av förordningen. Av det nu
anförda framgår, att det kan ifrågasättas och även har föreslagits, att svagdricka
städse skulle tillverkas utan användning av sötningsmedel. Det har även visat sig,
att åtskilliga skattefria bryggerier driva tillverkning av svagdricka utan tillsats av
vare sig socker eller sirap. En dylik tillsats, som giver drycken fylligare smak,
skattas emellertid högt av de flesta konsumenter.

Om man alltså medgiver, att vid svagdrickstillverkningen föreligger behov
av sötningsmedel, uppstår frågan, huruvida för ändamålet sackarin lämpar sig
lika väl som socker. Såväl år 1903 som år 1907 hava statsmakterna ställt sig
avvisande mot användning av sackarin vid tillverkning av svagdricka. Av motiven
till 1903 års författning inhämtas, att det ansetts lämpligt att förbjuda användning
av sackarin, enär tillsättning av ett sådant sötämne till en maltdryck måste anses
såsom en förfalskning av den senare. Vid framläggande av det förslag, som låg
till grund för 1907 års förordning, yttrade föredragande departementschefen: »Att

medgiva användningen av sackarin vid tillverkning av svagdricka kan —--

icke komma i fråga, i synnerhet som i förordningen angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka intagits förbud mot försäljning av sackarinhaltigt
svagdricka», En bestämmelse motsvarande den av departementschefen sålunda
åberopade "återfinnes även i förordningen angående försäljning av vin och öl (3 §).
I motiven till sistnämnda förordning yttras i detta ämne, bland annat, att ifrågavarande
förbud motiverats av en önskan att tillse, att de i handeln tillgängliga
maltdryckerna vore oförfalskade sådana.

Då sackarinförbudet alltså grundats därpå, att maltdryck, tillsatt med sackarin,
vore att anse såsom en förfalskad vara, har man givetvis haft i tankarna, bland

bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 5

annat, den försämring av maltdryckernas kvalitet, som tilläventyrs kunde föranledas
av en dylik tillsats.

Vad denna olägenhet beträffar, motverkas den, på sätt motionären erinrat,
av införandet av en minimigräns i fråga om extrakthalten. Då således genom den
föreslagna minimigränsen förebygges, att allmänheten bjudes ett alltför utspätt och
extraktfattigt svagdricka, ser kontrollstyrelsen i denna omständighet i förening med
den av motionären åberopade sockerbristen ett stöd för suspenderande av sackarinförbudet,
så länge sistnämnda brist gör sig gällande. Att definitivt upphäva sackarinförbudet
har däremot kontrollstyrelsen, med hänsyn till vad ovan anförts, ansett
sig icke kunna tillstyrka.

För den händelse riksdagen skulle besluta ett provisoriskt upphävande av
sackarinförbudet beträffande svagdrickstillverkningen, uppkommer frågan, huruvida
denna förmån bör tillförsäkras även de skattepliktiga bryggerier, som tillverka
svagdricka. Bevillningsutskottet har framhållit, att i annat fall sistnämnda bryggerier
skulle komma i en ogynnsam ställning, särskilt i den mån lagstiftningen kunde
komma att lägga hinder i vägen för tillverkningen eller försäljningen av skattepliktiga
maltdrycker och därigenom föranleda de skattepliktiga bryggerierna till
ökad tillverkning av skattefria drycker. Denna synpunkt förtjänar tvivelsutan
beaktande.,

Såsom ovan erinrats föreligger redan beträffande användningen av socker
ett avsteg från den princip, som framhölls av 1903 års bevillningsutskott, att alla
tillverkare av svagdricka borde vara likställda i vad anginge själva tillverkningen,
vare sig svagdrickat tillverkades i skattefritt eller skattepliktigt bryggeri. I fråga
om berörda undantag från likställighetsprincipen yttrade föredragande departementschefen
vid framläggande av det till grund för nu gällande tillverkningsförordning
liggande förslaget följande: »Med avseende på den skattelindring, som — — —
åtnjutes av de mindre och medelstora skattepliktiga bryggerierna, finner jag det
— — — ej vara nödvändigt att neka de skattefria bryggerierna den förmån, som
kan ligga i användningen av socker, oaktat samma förmån av hänsyn till skatteförhållandena
ej kan medgivas de skattepliktiga bryggerierna.»

Enligt kontrollstyrelsens mening kan det icke vara med billighet överensstämmande
att anse ytterligare medgivanden till de skattefria bryggeriernas förmån
vara kompenserade genom den av departementschefen åberopade skattelindringen för
vissa skattepliktiga bryggerier. Det torde därför böra tagas under övervägande,
huruvida icke jämväl vid de skattepliktiga bryggerierna sackarin bör medgivas
såsom tillsats till svagdricka.

Kontrollstyrelsen har icke förbisett, att det kan synas inkonsekvent att medgiva
användningen av sackarin men vidhålla förbudet mot användning av socker
vid tillverkning av svagdricka i skattepliktigt bryggeri, men då ett medgivande av
användning jämväl av socker skulle på grund av sockerbristen bliva betydelselöst
och medgivandet av användning av sackarin är avsett att gälla tillsvidare under
nu rådande förhållanden, torde förenämnda inkonsekvens vara utan praktisk innebörd.

Bevillningsutskottet har meddelat, att inom utskottet framhållits såsom
önskvärt, att, därest användning av sackarin vid maltdryckstillverkning komme
att i större eller mindre utsträckning medgivas, sådan anordning kunde vidtagas,
att maltdryck, som vore försatt med sackarin, icke finge försäljas utan att förekomsten
av sackarin vore för köparen bekant. Kontrollstyrelsen vill förorda en

UUskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

dylik anordning och föreslår därför, att föreskrift meddelas, att svagdricka, försatt
med sackarin, må försäljas allenast i kärl, därå beteckningen »sackarinhaltig» eller
dylikt finnes tydligt anbragt.

Kontrollstyrelsen övergår slutligen till frågan om kontrollens ordnande.

Vidkommande först de skattefria bryggerierna torde några särskilda villkor
för användning av sackarin icke vara erforderliga. Det enda, som enligt styrelsens
mening bör fordras, är, att vederbörande tillverkare hos vederbörande överkontrollör
anmäler, att han har för avsikt, att vid tillverkningen använda tillsats av sackarin.

I fråga om de skattepliktiga bryggerierna torde däremot böra föreskrivas,
att tillstånd skall sökas för att använda sackarin vid svagdrickstillverkning. Några
olägenheter av en dylik anordning äro enligt kontrollstyrelsens mening icke att
befara. Rätten att meddela dylikt tillstånd torde lämpligen böra läggas i kontrollstyrelsens
hand, och bör det tillkomma kontrollstyrelsen att för varje särskilt fall
föreskriva de närmare villkor, som ur synpunkten av en effektiv kontroll befinnas
erforderliga.

Av den senast återgivna delen av kontrollstyrelsens utlåtande framgår,
att styrelsen visserligen icke kunnat tillstyrka motionärens förslag
om ett definitivt upphävande av förbudet mot tillsättning av sackarin
vid tillverkning av svagdricka, men däremot förordat förbudets tillfälliga
upphävande, ävensom att styrelsen, med beaktande av vad bevillningsutskottet
uttalat vid begäran om utredning i ämnet, ansett, att förmånen
av förbudets upphävande bör tillgodokomma även de skattepliktiga
bryggerierna beträffande deras svagdrickstillverkning. Åven i dessa
frågor har utskottet anslutit sig till kontrollstyrelsens uppfattning.
Utskottet har nämligen funnit, att den för närvarande rådande knappa
tillgången på socker utgör ett gott stöd för ifrågavarande sackarinförbuds
tillfälliga upphävande, vilket skäligen synts böra komma även de skattepliktiga
bryggerierna tillgodo. Å andra sidan har utskottet, med hänsyn
till den ställning riksdagen tidigare intagit till frågan om användande
av sackarin vid tillverkning av svagdricka, icke för närvarande
velat ifrågasätta ett definitivt upphävande av detta förbud.

I enlighet med den uppfattning, åt vilken kontrollstyrelsen i sitt
ovan intagna utlåtande givit uttryck, har styrelsen överlämnat inom
styrelsen utarbetade förslag till dels ändrad lydelse av vissa paragrafer
i gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
dels ock förordning angående tillfälligt upphävande av sackarinförbudet.

pjrf Efter att i samråd med kontrollstyrelsen hava vidtagit en del
ändringar i de sålunda överlämnade förslagen, får bevillningsutskottet,
på grund av vad ovan anförts, hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 7

att riksdagen må, i anledning av herr Nilssons i
Kristianstad förevarande motion, II: 159, antaga

1) dels följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 3, 38 och 40 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 3, 38 och 40 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skola hava följande
ändrade lydelse:

3 §•

1. I denna — — — — — skötsel.

2. Maltdryck må icke inbryggas med en stamvört,
vilkens extrakt halt understiger fyra procent.

3. Tillverkningsår räknas från och med den 1
oktober till och med den 30 september.

38 §.

1. Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att
undandraga statsverket skatt

använder ej medgivna råämnen eller malt, som
* icke blivit i föreskriven ordning vägt,

eller gör åverkan å självregistrerande våg,
eller använder självregistrerande våg, sedan skada
å densamma veterligen uppkommit,

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller
borttager lås, som kontrolltjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till
och med femtusen kronor eller dömes till fängelse från
och med en månad till och med ett år; dock må, där
omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas
till straffarbete från och med två månader till och med
två år.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit
statsverket.

2. Den, som i skattepliktigt bryggeri tillsätter
jäst till vört av lägre extrakthalt än vad som i 3 §
2 mom. stadgas, straffes med böter från och med femtio
till och med femhundra kronor.

40 §.

1. Den, som i skattefritt bryggeri

tillsätter jäst till vört av högre extrakthalt än
sex procent,

eller efter jästens tillsättande bereder vorten högre

extrakthalt än sex procent,

eller på annat sätt än nu är sagt eller i 2 mom.
av denna paragraf omförmäles bereder maltdryck, som
ei må i bryggeriet tillverkas,

straffes med böter från och med tvåhundra till
och med tvåtusen kronor eller fängelse från och med
en månad till och med ett år.

Den sakfällde gälde ock, på sätt i 36 § sägs,
den skatt, han undandragit statsverket.

2. Den, som i skattefritt bryggeri tillsätter jäst
till vört av lägre extrakthalt än vad som i 3 § 2 mom.
stadgas, straffes med böter från och med femtio till
och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft å dag, som
Konungen bestämmer.

Utan hinder av vad här ovan stadgas må. tillsvidare
maltdryck inbryggas med en stamvört, vilkens
extrakthalt understiger 4 procent men icke 3.5 procent,
intill dess Kungl. Maj:t finner skäl upphäva detta medgivande.

2) dels ock följande förslag till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

9

Förordning angående upphävande tillsvidare av förbud mot
tillsättande av sackarin vid tillverkning av svagdricka och
mot försäljning av svagdricka, försatt med sackarin.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Utan hinder av vad som stadgas i 4 § 1 mom.,
20 § och 28 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
samt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av tillagade, alkoholfria drycker
samt svagdricka, må, med iakttagande av de villkor
här nedan angivas, vid tillverkning av svagdricka
sackarin användas ävensom svagdricka, försatt med
sackarin, till salu hållas.

. 2 §-

1. Tillverkare vid skattefritt bryggeri, som önskar
använda sackarin vid tillverkning av svagdricka, skall
därom skriftligen göra anmälan hos vederbörande överkontrollör
samt, innan användning av sackarin äger
rum, för vederbörande kontrolltjänsteman förete av
överkontrollören utfärdat anmälningsbevis.

2. Efter därom av tillverkare vid skattepliktigt
bryggeri gjord ansökan må kontrollstyrelsen lämna tillverkaren
tillstånd att tillsvidare vid tillverkning av
svagdricka använda sackarin, och äger kontroll styrelsen
därvid meddela de kontrollföreskrifter, som kunna finnas
erforderliga.

3 §-

Svagdricka, som är försatt med sackarin, må,
därest det ej av köpare avhämtas på öppna kärl, från
tillverkningsstället endast utlämnas på kärl, å vilka
finnes tydligt anbragt beteckningen »sackarinhaltigt».

4 §•

1. Den, som utan att hava företett i 2 § 1 mom.
omförmält bevis, att anmälan behörigen skett, i skattefritt
bryggeri använder sackarin vid tillverkning av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 42 höft. (Nr 50.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

svagdricka, straffes såsom i 41 § i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker är stadgat.

2. Den, som utan tillstånd, varom förmäles i 2
§ 2 mom., i skattepliktigt bryggeri använder sackarin
vid tillverkning av svagdricka, straffes såsom i 39 §
i sistberörda förordning är stadgat.

3. Utlämnar någon svagdricka, försatt med sackarin,
i strid mot föreskriften i 3 §, straffes med böter
från och med tio till och med etthundra kronor.

4. Den, som på försäljningsställe förvarar sackarinhaltigt
svagdricka å kärl, som ej är försett med i 3
§ föreskriven beteckning, straffes såsom i 10 § 3 mom.
i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka finnes
stadgat.

5 §.

För förseelse, som mot denna förordning med
husbondes vetskap begås av hans hustru, husfolk eller
i hans arbete antagen person, ansvare husbonden liksom
vore förseelsen begången av honom själv.

6 §•

Om förvandling och fördelning av böter, som
ådömas enligt denna förordning, samt om rätt att anställa
åtal för överträdelse av förordningen lände till
efterrättelse vad i gällande förordning angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker är stadgat.

Denna förordning träder i kraft å dag, som
Konungen bestämmer, och gäller tillsvidare till dag,
som likaledes av Konungen bestämmes.

Stockholm den 18 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

11

Reservationer

av herrar Lyclcholm, Antonsson, friherre Fleming, Östberg och
Forssman, vilka anfört:

I fråga om extrakthalten hos svagdricka torde under nuvarande
förhållanden en lägstadgad minimigräns icke böra förordas. Åven om
under normala tider inga betänkligheter mot ett sådant lagstadgande
skulle kunna göras, synes emellertid den nuvarande knappa tillgången
på spannmål göra det till en bjudande plikt att på alla områden iakttaga
den största sparsamhet och det är möjligt att man på nu ifrågavarande
område såväl som på många andra kan bliva tvungen att finna
sig i en mindre hög kvalitet.

Beträffande användningen av sackarin vid tillverkning av svagdricka
synas oss tillräckliga skäl icke vara förebragta för ett upphävande
av gällande förbud häremot. Da såsom stöd för en sådan åtgärd anföres
den rådande sockerbristen, kan häremot erinras, att för närvarande även
bristen på sackarin är synnerligen märkbar, och de principiella skäl
mot användning av sackarin, som föranlett riksdagens tidigare beslut,
nämligen att maltdryck, tillsatt med sackarin, vore att anse som förfalskad
vara, torde alltjämt hava sin fulla giltighet.

På grund härav hava vi ansett att nu ifrågavarande motion icke
bör föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt av herr Röing.