Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1917 kl. 4 e. ra.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 13, § 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom. 3 i förordningen
om frihamn den 15 november 1907.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
K. A. Nilson*), Anlonsson, frih. Fleming, Jacob Larsson, frih. Palmstierna*),
Jesperson*). Röing*), Jeansson i Kalmar, Rune, Knaust*), Forssman,
Roman, E. J. Söderberg*), Holmström, Nilsson i Kristianstad*) och
von Hofsten.

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

Genom en den 4 maj 1917 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 344, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen antaga följande vid propositionen
fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 13, § 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom. 3
i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

Härigenom förordnas att § 13, § 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom.
3 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 skola hava följande
ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 41 höft. (Nr 48—49.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

§ 13-

1. Den, åt vilken upplåtes byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frihamn, vare skyldig att underkasta sig de närmare ordningsföreskrifter,
som må kunna av Konungen meddelas till förekommande
av försäljning, utställande eller utbredande av varor, som enligt
§ 14 icke må äga rum inom frihamnen.

2. För rättighet att inom frihamn idka industriell verksamhet
fordras särskilt tillstånd av Konungen; skolande i ansökning om tillstånd
till utövande av sådan verksamhet uppgift lämnas om arten av den
verksamhet, sökanden avser att inom frihamnen idka. Dylikt tillstånd
må ej avse vare sig boktryckerirörelse eller annan verksamhet, som i
följd av gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska
marknaden avsevärt skada inom riket annorstädes än i frihamn eller å
frilager driven enahanda verksamhet, ej heller verksamhet av beskaffenhet
att kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

§ 16-

1. I frihamn må införas såväl tullpliktigt som förtullat och tullfritt
gods, med undantag av:

a) brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter, med
undantag av wisky, så framt varan ej skall inom frihamnen användas
vid beredning av andra tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande av
smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller av annan dylik
anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande
av vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,
frätande syror samt andra varor, som äro av beskaffenhet att kunna
medföra fara eller olägenhet för frihamnen eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor ävensom
sprit må under de särskilda villkor, som av Konungen bestämmas, kunna
införas i frihamn för att därstädes eller å fartyg användas för åstadkommande
av drivkraft eller för belysningsändamål.

Yad här är sagt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar till
införsel i frihamn förbjudet gods, må, där sådant ej strider mot eljest
meddelade bestämmelser, ingå i frihamn, under villkor att godset där
ej lossas eller i annat fartyg omlastas; kunnande dock i särskilt fall
tillstånd till omlastning för återutförsel meddelas av vederbörande tullförvaltning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

3

§ I?-

Tillträde till frihamn vare förbjudet för däckat fartyg, vars dräktighet
icke överstiger tjugu ton, och öppen båt, utom för dylika farkoster,
som under de särskilda villkor, Konungen bestämmer, användas för forsling
av gods inom frihamn eller emellan frihamn och tullhamn i eller
vid samma stapelstad eller för bogsering av fartyg till och från frihamn
eller inom sådan hamn.

§ 19-

3. Vara, som upplagts inom frihamn, må icke därifrån uttagas
för införsel i landet av annan än sådan näringsidkare, som driver handel
med eller eljest i sin rörelse använder varor av samma eller liknande slag.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till ovan omförmälda, vid propositionen fogade protokollsutdrag.

I proposition (nr 187) till 1916 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
åtskilliga förändringar i förordningen om frihamn den 15 november
1907, avseende att bereda större effektivitet åt det i förordningen intagna
förbudet mot detaljhandel inom frihamn med därstädes befintliga
varor. Kungl. Maj:ts nämnda förslag blev av riksdagen med vissa
ändringar antaget. De nya bestämmelserna infördes i frihamnsförordningen
genom en förordning av den 18 september 1916. Bland annat
infördes i § 13 bestämmelser om vissa kvalifikationer för dem, som
skulle kunna komma i åtnjutande av förmånen att disponera lokaler inom
frihamn, ävensom angående ett förfarande, varigenom åt ett statsorgan,
generaltullstyrelsen, skulle givas rätten att pröva och avgöra, vem
nämnda förmån skulle tillkomma. Ifrågavarande bestämmelser hava
hittills icke blivit praktiskt tilllämpade, enär ännu icke någon frihamn
kommit till stånd. På sätt framgår av ovan omförmälda statsrådsprotokoll
hava emellertid handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö, i vilka städer frihamnsföretag äro planerade, ävensom handelsoch
sjöfartsnämnden i Malmö samt ett för frihamnsföretaget i sistnämnda
stad särskilt bildat bolag i framställningar, ingivna till Kungl. Maj:t,

Ultkollet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

framhållit, att dessa bestämmelser rent av försvåra tillkomsten av frihamnsföretag
och likaledes utvecklingen av desamma.

I likhet med chefen för finansdepartementet har bevillningsutskottet
funnit de skäl, som för denna uppfattning framförts och som
ytterligare understrukits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
i deras av departementschefen återgivna utlåtanden i ämnet, vara av
sådan styrka, att utskottet ansett sig böra ansluta sig till den meningen,
att ifrågavarande bestämmelser, vilka innefattas i § 13 mom. 1,
böra uteslutas ävensom att i sammanhang därmed nämnda paragrafs
mom. 2, som direkt ansluter sig till mom. 1, bör utgå.

De ändringar i frihamnsförordningen, som Kungl. Maj:t i förevarande
proposition i övrigt föreslagit, hava icke givit utskottet anledning
till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 344, antaga ovan införda
förslag till förordning om ändrad lydelse av § 13,
§ 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom. 3 iförordningen
om frihamn den 15 november 1907.

Stockholm den 18 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.