Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
1
Ni* 4B.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1917 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
rätten att till avsalu förskära vin med brännvin.
Närvarande: herrar Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson*), Antonsson, frih. Fleming,
Bäckström, Jacob Larsson, frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar, Månsson*),
Jonsson i Hökhult*), Elof Ljunggren*), Knaust, Forssman, Neess,
Holmström, Johansson i Uppmälby*), Jönsson i Boa*), Uddenberg*),
Sundström*) och Bärg i Katrineholm*).
*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.
I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 231, har herr Eriksson i Grängesberg hemställt, »att riksdagen,
därest nykterhetsgruppens motion om antagande av ny rusdrycksförsäljningsförordning
icke vinner riksdagens bifall, måtte besluta sådan
ändring av Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning av vin
och öl den 9 juni 1905, att till avsalu förskäring av vin med brännvin
icke må äga rum annat än efter särskilt av kontrollstyrelsen lämnat bifall».
Beträffande motiveringen för nämnda förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Bevillningsutskottet har i vederbörlig ordning begärt kontrollstyrelsens
yttrande i anledning av förevarande motion.
I sitt med anledning härav avgivna yttrande har kontrollstyrelsen
till en början i likhet med motionären framhållit, att de restriktiva åtgärder,
som under de senaste åren vidtagits gent emot bränn vinsförsäljningen
och särskilt gent emot utminuteringen av brännvin, haft till följd
ett ansenligt ökande av vinförsäljningen samt att förbrukningen av
alkoholhaltiga drycker i stor omfattning inriktat sig på billiga, ej sällan
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 sand. 39 höft. (Nr 46.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
mycket alkoholstarka viner, vilka fått tjäna som surrogat för brännvin.
Genom de åtgärder, som vidtagits för stävjande av detta missförhållande —
såsom återkallande av försäljningstillstånd för sådana handlande, som
gjort sig kända för att utan urskilning försälja dylika viner, samt fastställande
av minimipriser för viner — syntes ringa påföljd hava
vunnits. Enligt kontrollstyrelsens mening kunde denna ur nykterhetssynpunkt
skadliga vinförsäljning förhindras, därest all vinförsäljninglädes
under brännvinsförsäljningsbolag. Intill dess detta komme att
genomföras syntes emellertid vissa resultat i åsyftad riktning kunna
vinnas genom" att ställa förskäring av vin med brännvin under kontroll.
Styrelsen uttalar vidare, att de billiga viner, som hittills försålts
i Sverige, i mycket stor utsträckning endast till en mindre del torde
hava innehållit verkliga viner, d. v. s. jästa produkter av friska druvor.
I allmänhet hade de huvudsakliga beståndsdelarna i dessa viner utgjorts
av brännvin, safter, socker, vatten och även essenser. Sådan försämring
eller rent av förfalskning av viner hade kommit i bruk på grund av
den rådande skarpa konkurrensen mellan vinförsäljarna samt kunnat
ostört utveckla sig därigenom att varje kontroll på detta område saknats.
Styrelsen anför härefter, att av gällande bränn vinsförsäljningsförordning
torde framgå, att en alkoholhaltig vätska, som är att anse
som förskuret vin, icke skall behandlas såsom brännvin, men att vad
som borde förstås med förskäring av vin icke funnes angivet i lagstiftningen.
Däremot hade, enligt det statsrådsprotokoll som bifogats propositionen
nr 79 den 6 mars 1905 med förslag till förordning angående
försäljning av brännvin, dåvarande chefen för finansdepartementet gjort
vissa uttalanden beträffande förskäring av vin. Efter att hava meddelat
ett utdrag härur anförde kontrollstyrelsen, att av departementschefens
uttalanden framginge den uppfattningen, att såsom förskäriugav
vin vore att anse tillsättning av »en obetydlig myckenhet alkoholhaltig
vätska» till vinet »för hållbarhetens eller smakens skull», men att
tillsättning av brännvin till andra drycker än vin — och här hade tydligen
med vin avsetts s. k. naturvin, d. v. s. en på druva, bär eller
frukt jäst dryck — ej kunde anses som förskäring. Den uppfattning,
som sålunda vid framläggandet av förslaget till gällande brännvinsforsäljningsförordning
kommit till uttryck, hade emellertid, enligt kontrollstyrelsens
mening, icke haft något inflytande på utövandet av vinberedningen
inom landet. Fastmera syntes i icke ringa omfattning hava
förekommit, att sådana med brännvin tillsatta drycker, vilkas försäljningenligt
chefens för finansdepartementet ovan omnämnda uttalanden bort
vara underkastad enahanda kontroll som handeln med brännvin, försålts
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 3
såsom vin. Anledningarna till dessa otillfredsställande förhållanden hade
enligt styrelsens mening varit dels bristen på närmare bestämmelser
om vad som bör förstås med vin samt om huruledes ett vin får tillverkas
och beredas, eller med andra ord bristen på en lag om viner,
dels ock att det icke funnits någon myndighet som haft befogenhet att
övervaka förhållandena på dessa områden.
Kontrollstyrelsen erinrar härefter, att åtminstone i viss utsträckningen
tillfällig övervakning av vinberedningen inom riket blivit införd
genom den i kungörelsen den 3 november 1916 angående vissa inskränkningar
i detaljhandeln med brännvin samt försäljningen av vin och öl
intagna bestämmelsen, därom att till avsalu förskäring av vin med brännvin
icke ma äga rum annat än efter särskilt av kontrollstvrelsen lämnat
tillstånd.
hfter det kontrollstyrelsen redogjort för de grundsatser, styrelsen
följt vid behandlingen av ansökningen om tillstånd att förskära vin med
brännvin, framhåller styrelsen, att de erfarenheter, som vunnits under
den tid, styrelsen haft att taga befattning med vinförskäringsärenden
enligt styrelsens mening ådagalade önskvärdheten av, att förskäring av
vin med brännvin icke finge äga rum utan särskilt tillstånd. Kontrollstyrelsen
ville sålunda tillstyrka införandet i lagstiftningen av en bestämmelse
av sadant innehåll, som i förevarande motion föreslagits.
.På sätt framgår av motionärens i början av detta betänkande
åtel givna hemställan, avser denna, att den ifrågasatta bestämmelsen
skulle införas i lagstiftningen endast under förutsättning att »nykterhetsgruppens
motion om antagande av ny rusdrycksförsäljningsförordning
icke vunne riksdagens bifall». Då riksdagens bägge kamrar numera
antagit utskottels med memorial nr 32 framlagda förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker, vilket förslag- beträffande försäljningsbestämmelserna
i huvudsak överensstämmer med nykterhetsgruppens
motioner, synes den förutsättning hava bortfallit, under vilken motionären
tänkt sig, att den av honom föreslagna bestämmelsen skulle vara
behövlig. I fråga härom anför emellertid kontrollstyrelsen, att, oavsett om
innevarande riksdag beslöte en ny lagstiftning angående försäljning avrusdrycker,
det vore av behovet påkallat, att en bestämmelse om särskilt
tillstånd att förskära vin infördes i lagstiftningen. Då den omförmälda
bestämmelsen i kungörelsen den 3 november 1916 vore av
tillfällig natur och då en eventuell ny rusdryckslagstiftning icke kunde
beräknas komma att träda i kraft förrän något år efter beslutets fattande
det av riksdagen antagna författningsförslaget är avsett att träda i kraft
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
den 1 januari 1919 — syntes det styrelsen lämpligt, att intill tiden för
den nya lagstiftningens ikraftträdande vin icke finge förskäras utan
särskilt tillstånd.
Slutligen framhåller kontrollstyrelsen ånyo betydelsen av att tillverkningen
av viner inom landet blir reglerad genom en särskild författning.
Den av motionären förordade bestämmelsen anser kontrollstyrelsen
lämpligen böra infogas under 3 § i förordningen den 9 jum 1905 angående
försäljning av vin och öl, och föreslår styrelsen i sådant hänseende
ändrad lydelse av sistnämnda paragraf.
Genom den av riksdagen antagna förordningen angående försäljning
av rusdrycker har stadgats, att detaljhandel med vin, liksom dylik
handel med andra rusdrycker, må idkas endast av särskilda för ändamålet
bildade bolag. Den kontroll över vinhandeln, som därigenom kommer
till stånd, medför givetvis, att den i motionen föreslagna bestämmelsen
icke blir erforderlig. Men med hänsyn därtill att nämnda förordning
är avsedd att träda i kraft först den 1 januari 1919, har utskottet i
anslutning till vad kontrollstyrelsen anfört funnit behovet påkalla, att
intill dess förordningen träder i kraft i lagstiftningen införes bestämmelse
därom att förskäring av vin med brännvin till avsalu icke må
äga rum utan inhämtat tillstånd av kontrollstyrelsen. Mot kontrollstyrelsens
förslag i fråga om bestämmelsens avfattning och infogande i
gällande förordning angående försäljning av vin och öl har utskottet
icke haft något att erinra.
Den kontroll över vinhandeln, som såväl den av utskottet förordade
bestämmelsen som ock den nya förordningen angående rusdrycksförsäljningen
torde möjliggöra, skall säkerligen vara ägnad att avhjälpa
till stor del de missförhållanden, om vilka kontrollstyrelsen talat. I
likhet med styrelsen hyser emellertid utskottet den uppfattningen att i
nämnda syfte även kräves att tillverkningen och beredningen av viner
inom landet blir reglerad genom särskild författning av i huvudsak det
innehåll, som kontrollstyrelsen antytt.
Utskottet har därför ansett sig böra föreslå riksdagen, att hos
Kungl. Maj:t göra framställning om utredning och förslag i nu angivna
syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 5
att riksdagen, i anledning av herr Erikssons i
Grängesberg förevarande motion, II: 231, måtte
dels besluta, att 3 § i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av vin och öl skall erhålla
följande ändrade lydelse:
3 §>
1. Till avsalu må förskäring av vin med brännvin
icke äga rum annat än efter särskilt av kontrollstyrelsen
lämnat tillstånd.
2. Vin eller öl, som är försatt med något för
hälsan skadligt ämne eller med sackarin, får ej hållas
till salu;
dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville, efter verkställd utredning i ämnet,
låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till
sådan lagstiftning i fråga om tillverkning och beredning
av viner, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 15 maj 1917.
På bevillningsutskottets vägnar:
P. NILSSON.
Reservation
av herrar Nilsson i Bonarp och friherre Fleming, vilka ansett att
utskottet bort inskränka sin hemställan till den föreslagna skrivelsen om
utredning och förslag till lagstiftning i fråga om tillverkning och beredning
av viner och sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Erikssons i
Grängesberg förevarande motion, II: 231, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville,
efter verkställd utredning i ämnet, låta utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till sådan lagstiftning
i fråga om tillverkning och beredning av viner, vartill
utredningen kan giva anledning.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 39 höft. (Nr 46.)
2