Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1917 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning
av brännvin.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
K. A. Nilson''), frih. Fleming, Röing, Källman*), Jeansson i Kalmar*),
Månsson*), Jonsson i Hökhult, Danström*), Knaust, Forssman, Söderberg*),
Jönsson i Revinge*), Nilsson i Kristianstad, Johansson i Uppmälby och
Uddenberg.

*) loke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 226, har herr Bengtsson i Norup hemställt, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av § 12 i förordningen angående tillverkning
av brännvin, att den erhåller följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall tillverkaren påföras
skatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin
som vid +15° Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning — — — liter.

3. Vid utförsel — — — normal styrka.

4. Restitution — — — ur riket.»

Enligt gällande brännvinstillverkningsförordning har 12 § 1 mom.
följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall efter avdrag av
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre
för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin, som vid + 15° å
Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 31 höft. (Nr 38.)

Nu gällande
bestämmelse.

1

1912 års
riksdag.

Nykferhels kommittin.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Det föreliggande förslaget avser sålunda, att bestämmelsen därom,
att två procent av det tillverkade brännvinet skola vara skattefria,
måtte uppbävas.

Enahanda förslag framställdes vid 1912 års riksdag i en inom
första kammaren väckt motion (nr 41). Bevillningsutskottet meddelade
i sitt över sist nämnda motion avgivna betänkande (nr 4), att, enligt vad
utskottet inhämtat, 1911 års nykterhetskommitté komme att upptaga
berörda spörsmål till prövning, och hemställde med hänvisning härtill,
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Bägge
kamrarna biföllo utskottets nämnda hemställan.

Den utredning, vars resultat 1912 års riksdag sålunda ansåg böra
avvaktas, innan riksdagen intoge ståndpunkt till frågan, är numera
utförd. Nykterhetskommittén har nämligen i sitt den 31 januari 1916
avgivna bi-tänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande
av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål
än förtäring m. m. behandlat ifrågavarande spörsmål. Kommittén har
därvid till en början, med erinran att den nu gällande brännvinstillverkningsförordningen
icke innehölle något, som angåve skälet till det
medgivna skatteavdraget, framhållit, att detsamma ursprungligen tillkommit
såsom en ersättning för avdunstning. Till belysning härav
har kommittén meddelat följande redogörelse för tidigare bestämmelser
i ämnet.

»Samtidigt som 1871 års riksdag höjde den förut med 70 öre per kanna
brännvin av normalstyrka utgående skatten med 10 öre, infördes som en nyhet i
lagstiftningen ett skatteavdrag för avdunstning. Den grundläggande bestämmelsen
hade följande lydelse: ''Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka
reducerade kannetalet avdrages för avdunstning 3 procent, varefter återstoden utgör
det kannetal, efter vilket stadgade avgifter skola utgå.’ Detta avdunstningsavdrag
minskades, i överensstämmelse med ett riksdagens beslut, genom förordningen av
den 2 juni 1882 angående villkoren för tillverkning av brännvin till 2 procent i
samband med att staten övertog vissa kontrollkostnader, som förut ålegat brännvinstillverkarna.
Alltjämt betecknades emellertid det skattefria avdraget som ett
avdrag för avdunstning, såsom framgår av ordalydelsen i 23 § av nyss nämnda
förordning: ''Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedels en i bränneriet uppställd behörigen justerad kontrollapparat. Från vad
denna angiver avdrages för avdunstning 2 procent. Återstoden utgör det brännvin,
för vilket skatt samt övriga avgifter beräknas . .

Under uttalande av att ifrågavarande skatteavdrag alltjämt torde
uppfattas såsom en kompensation för avdunstning, har kommittén till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

behandling upptagit frågan, huruvida, med den utveckling tekniken på
brännvinsindustriens område genomgått, avdraget numera vore berättigat.
Med erinran om ovan omförmälda, vid 1912 års riksdag väckta motion,
har kommittén vidare ur motiveringen för densamma återgivit följande:

»Enligt vad från fullt sakkunnigt håll uppgivits, är numera brännvinstillverkningen
tekniskt så fullkomnad, att någon dylik avdunstningsförlust icke kan sägas
förekomma, sedan vätskan passerat kontrollapparaten, men väl på ett tidigare stadium
av tillverkningen. Även om någon mycket obetydlig dylik förlust efter kontrolluppmätningen
fortfarande skulle förefinnas, synes den böla liksom andra tillverkningskostnader
drabba fabrikationen. Bestämmelsen om 2 procents skattefrihet verkar
numera direkt såsom en nedsättning i skatten. 1 den män härigenom en extra vinst
kan uppstå för tillverkaren, synes detta under alla förhållanden olämpligt. Att vid
borttagandet av det skattefria avdraget brännvinspriset kommer att i någon mån
höjas, torde ej vara osannolikt. Från nykterhetsintressets synpunkt torde dock detta
just tala till förmån för förändringen. Såsom en visserligen mycket underordnad
fördel kan framhållas, att kontrollarbetet och räkenskapsföringen rörande brännvinstillverkningen
rätt avsevärt skulle förenklas, ifall man sluppe taga hänsyn till detta
skattefria belopp. Om skattefriheten borttages, kan statens bruttoinkomst av brännvinstillverkningen
beräknas stiga med drygt 2 procent, och statsverket alltså tillföras,
lågt räknat, 450,000 kronor årligen — — —.»

Kommittén har vidare anfört följande:

_I brist på från brännvinsbrännerierna härrörande siffror vill kommittén till
belysning av storleken av den förlust, som överhuvud kan anses oundgänglig vid
brännvinets förvaring, erinra om en uppgift i d:r Key-Åbergs utredning (Nykterhetskommittén,
del IV, s. 187—188). Där meddelas, att vid reningsverken förlorades
under år 1911 av den totala omsatta bränn vinsmängden 38,110,381 liter å 50 procent
endast 56,129 liter på undermål (»svinn»). Den totala förlustprocenten enligt
denna uppgift är alltså endast 0.16 procent, och förlusten på grund av avdunstning
måste alltså ej ens nå detta värde.

Om också denna uppgift avser reningsverken, torde den dock även så pass
belysa de allmänna förhållandena vid brännvins förvaring, att den kan anses tala
för att avdunstningsavdraget är för högt tillmätt. För att erhålla ett sakkunnigt
uttalande i frågan har kommittén gjort en hänvändelse till kontrollstyrelsen med
förfrågan, huruvida man kan befara, att 2 procent av det brännvin, som passerat
kontrollapparaten, genom avdunstning försvinner. En så stor avdunstning kan knappast
tänkas förekomma, anför styrelsen,

»annat än om brännvinet en längre tid legat på nederlag vid bränneriet, innan
det avyttrats, samt varit utsatt för uppvärmning under sommarmånaderna. Numera
brukar emellertid tillverkaren vid råspritbrännerierna i allmänhet ganska snart leverera
brännvinet till reningsverken, och torde sålunda någon nämnvärd förlust genom
avdunstning icke uppstå. Att någon avdunstning av betydenhet icke äger rum
framgår jämväl därav, att tillverkaren räknar med en tillverkningsskatt av 63.7
öre per liter normalstyrka (d. v. s. 65 öre minus 2 procents avdrag).

_ I detta sammanhang bör även omnämnas, att spritkontrollapparaten vanligtvis
är injusterad till tillverkarens fördel, och torde uppmätningen för hand i medeltal

Kontroll*
ftyrtUen.

Uttkottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

giva tillverkaren O.25 procent mera än vad kontrollapparaten angiver. Detta är
helt säkert tillräckligt för att täcka den förlust, som i vanliga fall kan tänkas uppstå
genom brännvinets avdunstning.»

I stället för att söka avpassa avdunstningsavdraget efter storleken
av den avdunstning, som möjligen ännu kunde anses förekomma, ansåge
kommittén, på sålunda anförda skäl, att avdunstningsavdraget eller
rättare sagt den nu tillåtna skattefriheten för två procent av den tillverkade
brännvinsmängden, borde helt bortfalla.

På grund av nådig remiss har kontrollstyrelsen, efter att hava
hört samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, avgivit utlåtande i anledning
av nykterhetskommitréus ovan omförmälda betänkande. Det
framgår av styrelsens utlåtande och av en därvid fogad sammanställning
över vad befallningshavandena i sina yttranden anfört, att ingen av
dessa myndigheter haft något att erinra mot upphävandet av bestämmelsen
om de vid brännvinstillverkningen skattefria två procenten.

Då den omfattande utredning, som föreliggande fråga underkastats,
otvetydigt synes giva vid handen, att det skäl, som pa sin tid föranlett
införandet av ifrågavarande bestämmelse, numera icke kan med fog
åberopas till stöd för dess bibehållande och då ingen av de hörda myndigheterna
haft någon erinran att göra mot bestämmelsens upphävande,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka riksdagen att bifalla den föreliggande
motionen.

I motiveringen till sitt förslag har motionären ifrågasatt, huruvida
icke den enligt gällande bestämmelser utgående restitutionen för finkelolja
samt för renat brännvin vid export borde bortfalla, samt hänvisat
till den utredning i berörda hänseenden, som nykterhetskommittens
ovannämnda betänkande ävenledes innehåller. Motionären har emellertid
härutinnan icke framställt något förslag. \id sådant förhållande och
då det närmast synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att till riksdagen
inkomma med det förslag, vartill de verkställda utredningarna — innefattade
dels i sistnämnda betänkande dels ock i de ovan omnämnda, över
detsamma avgivna yttrandena — kunna giva anledning, har bevillningsutskottet,
jämväl med hänsyn därtill att. de ifrågavarande restitutionsbestämmelsernas
upphävande, såvitt utskottet kunnat finua, skulle vara
av ringa ekonomisk betydelse för statsverket, icke ansett sig äga tillräcklig
anledning af t för sin del väcka förslag i den av motionären
angivna riktningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

På grund av vad ovan förut anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till herr Bengtssons i
Norup förevarande motion, II: 226, måtte besluta, att
12 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin skall hava följande
lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall
tillverkaren påföras skatt med 65 öre för varje liter
av normalstyrka, varmed lorstås brännvin, som vid
+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent
alkohol.

Stockholm den 8 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 31 häft. (Nr 38.)

2