Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1917 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Konungen med begäran om utredning och
förslag i fråga om brännvinsförsäljningsförordningens
ändrande i viss riktning.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson*, K. A.
Nilson, Antonsson, friherre Fleming*, Jacob Larsson, Östberg, Jönsson
i Reviuge, Källman, Jeansson i Kalmar, Rune*, Månsson*, Jonsson i
Hökhult, Forssman, E. J. Söderberg, Neess, Holmström, Nilsson i
Kristianstad och Jönsson i Boa.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion nr 77 har herr Stärner hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och
för riksdagen framlägga sådant förslag till ändrade bestämmelser i kungl.
förordningen angående försäljning av brännvin, att däri omförmälda
försäljningsbolag måtte upphöra samt att utminuterings- och utskänkningsrätt,
där sådan beslutas, måtte utövas av kontrollstyrelsen genom
särskilda försäljningsorgan».
Beträffande motiveringen för nämnda hemställan, i den mån den
icke här nedan återgives, får utskottet hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 16 höft. (Nr 18.)
1
Motionen.
Utskottet.
Historik.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
I sin till stöd för det föreliggande förslaget anförda motiveringliar
motionären till en början framhållit den tendens till brännvinsförsäljningens
monopolisering för statens räkning, som tagit sig uttryck
däri, att statsverket övertagit bolagens inkomster och att bolagen ställts
under överinseende av kontrollstyrelsen. Å andra sidan har motionären
såsom sin uppfattning uttalat, att bolagen, oaktat den kontroll, de sålunda
äro underkastade, allt fortfarande vore i stånd att motverka de
syften, som med denna kontroll fullföljas. Därjämte har motionären
sökt göra gällande, att genom bolagens ersättande med direkta statsorgan
skulle vinnas såväl ökade möjligheter till försäljningens reglering
i nykterhetens intresse som ock ekonomiska fördelar för statsverket.
Sedan staten övertagit brännvinsförsäljningsbolagens inkomster,
framträdde det såsom en angelägenhet av största vikt att tillförsäkra
statsverket dessa inkomster så oavkortade som möjligt. I samband med
den utredning rörande härför erforderliga åtgärder, som i och för avlåtande
av proposition till 1915 års riksdag verkställdes i finansdepartementet,
upptogos även till behandling två av riksdagen avlåtna skrivelser,
i vilka framställning gjorts i syfte att åtskilliga med brännvinsiorsäljningens
dåvarande anordning förenade brister måtte varda avhjälpta.
I den ena av de åsyftade skrivelserna, dagtecknad den 9 april
1910 (nr 71), hemställdes om utredning, huruvida med hänsyn till nödig
kontroll å brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet skärpta föreskrifter
kunde anses erforderliga, samt om framläggande för riksdagen av de
förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. För den sålunda begärda
utredningen meddelade riksdagen i den andra av de ifrågavarande
skrivelserna, avlåten den 27 maj 1911 (nr 226), närmare anvisningar.
I den senare skrivelsen framhölls därjämte, att för utredningen i ämnet
icke borde på förhand uppdragas alltför snäva gränser. En ganska
grundlig revision av bestämmelserna i ämnet vore för visso behövlig
för ett rätt tillgodoseende av de intressen, systembolagen vore avsedda
att tillvarataga, och en närmare undersökning kunde möjligen komma
att giva vid handen, att även andra åtgärder än de av riksdagen förordade
kunde visa sig erforderliga för ändamålets vinnande. De båda
skrivelserna överlämnades till nykterhetskommittén, som verkställde en
omfattande utredning i frågan, varefter ärendet remitterades till ett stort
antal myndigheter och vissa av frågan berörda korporationer. Det förslag,
som sedermera av Kungl. Maj:t förelädes 1915 års riksdag, och
vilket i allt väsentligt överensstämde med vad nykterhetskommittén
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18. 3
ifrågasatt, avsåg att ställa brännvinsförsäljningsbolagen i avseende å
deras förvaltning under överinseende av koutrollstyrelsen.
Då bevillningsutskottet hade att yttra sig över Kungl. Maj:ts förenämnda
förslag, upptog utskottet samtidigt till behandling en före propositionens
avlämnande till riksdagen inom första kammaren väckt motion
(nr 36), däri hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda möjligheten och lämpligheten
därav, att detaljhandeln med brännvin bleve ordnad på ett lämpligare
och enhetligare sätt än det dåvarande samt särskilt huruvida icke, även
om anordningen med olika kommunala bränn vinsförsäljningsbolag ansåges
böra bibehållas, dessa borde i flera hänseenden ställas under en
för riket gemensam kontrollerande myndighet, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning gåve anledning.
I motiveringen till nämnda motion uttalades, att, sedan kommunerna
frigjorts från ekonomiskt intresse av brännvinshandeln, anordningen
med kommunala bolag för utminutering och utskänkning av brännvin
icke längre vore, vare sig ur finansiell eller allmän synpunkt, motiverad
eller lämplig. Med erinran att statsverket dåmera ensamt hade ekonomiskt
intresse av brännvinshandeln, framhöll motionären vidare, att
denna handel borde både med hänsyn härtill och i sedlighetens intresse
kunna ordnas bättre, om den bleve ledd efter enhetliga principer för
mera omfattande distrikt. En undersökning och utredning i detta syfte
borde alltså komma till stånd. Ansåge man sig emellertid böra bibehålla
formen med kommunala bolag borde möjlighet beredas att i
deras åtgärder i vissa fall vinna rättelse genom att de finge underkastas
prövning hos någon för hela riket gemensam myndighet.
Beträffande nu omförmälda motion anförde bevillningsutskottet i
sitt i ämnet avgivna betänkande (nr 25) bland annat, att utskottet icke
funnit tillräckligt bärande skäl anförda för att de lagstiftande myndigheterna
skulle taga under omprövning frågan, huruvida brännvinsförsäljningens
handhavande av kommunala bolag borde upphöra och i
stället staten genom egna organ direkt bedriva försäljningen.
Det av Kung]. Maj:t framlagda förslaget blev, i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan, i allt väsentligt av riksdagen antaget.
Den nu lämnade redogörelsen torde visa, att frågan om brännvinsförsäljningens
ordnande under de nya förutsättningar, som inträtt i och
med statens övertagande av inkomsterna av nämnda försäljning, varit på
framställning av riksdagen föremål för en grundlig och omfattande utredning,
innan proposition i ämnet framlades, samt att, då ärendet behand
-
laskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
lades av bevillningsutskottet och riksdagen, försäljningsbolagens uppkörande
var ifrågasatt såsom en utväg till frågans lösning. Då riksdagen
år 1915 beslöt att lösa frågan om brännvinshandelns ordnande under de
nämnda nya förutsättningarna på sådant sätt, att bolagen skulle bibehållas
såsom försäljningsorgan men ställas under överinseende av kontrollstyrelsen,
torde riksdagen sålunda få anses hava principiellt avvisat
det förslag, som genom den föreliggande motionen ånyo underställts
riksdagens prövning. Vid sådant förhållande har det synts utskottet så
mycket mindre böra från utskottets sida ifrågasättas, att riksdagen nu
skulle frånträda sin så sent som år 1915 intagna ståndpunkt, som de
då beslutade kontrollanordningarna knappast ännu torde kunna till sina
verkningar fullt bedömas.
Vad motionären till stöd för sin hemställan anfört har icke kunnat
rubba denna utskottets uppfattning. De vidsträckta befogenheter gent
emot bolagen, som genom 1915 års lagstiftning tilldelats kontrollstyrelsen,
böra enligt utskottets mening bereda denna myndighet tillfälle att allt
bättre komma till rätta även med de brister, som ännu vidlåda brännvinshandeln.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Stärners förevarande motion, I: 77, angående
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning och förslag i fråga om brännvinsförsäljnings
förordningens ändrande i viss riktning, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1917.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Reservationer
av herr Östberg, som ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med anledning av herr
Stärners ifrågavarande motion, I: 77, i skrivelse till
Kungl. Maj:t, anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning, huruvida det kunde finnas lämpligt,
att i brännvinsförsäljningsförordningen omförmälda
kommunala försäljningsbolag upphörde samt att handhavandet
av deras uppgifter övertoges av en för hela
riket gemensam organisation, ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
av
herrar K. G. Karlsson och Jönsson i Revinge, vilka instämt i
det av herr Ostberg gjorda yrkandet; samt
av herrar Källman, E. J. Söderberg, Holmström och Nilsson i
Kristianstad, vilka yrkat bifall till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 16 höft. (Nr 18).
2