Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Jir 11.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1917 kl. 4- e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om förbud mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga
drycker.

Närvarande vid beslut rörande förslag om permanent förbud:

Herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Antonsson, frih. Fleming,
Bäckström, Jacob Larsson, Östberg, Jeansson i Kalmar, Jonsson i Hökhult, Elof
Ljunggren, Forssman, Neess, Holmström*), Jönsson i Revinge*), Nilsson i Kristianstad ®),
Johansson i Uppmälby, Bergman*) och Uddenberg.

Närvarande vid besltd rörande förslag om tillfälligt förbud:

Herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson, Lyckholm®), Antonsson, Bäckström, Jacob
Larsson, Östberg, frih. Palmstierna*), Jesperson*), Röing, Källman, Rune, Jonsson i
Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust, Forssman, Holmström, Jönsson i Boa, Uddenberg
och Lithander.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats fem motioner, i vilka gjorts
framställningar om införande av förbud mot tillverkning och försäljning
av brännvin ävensom av vin och maltdrycker med högre alkoholhalt än 21U
volymprocent, för vilka drycker i detta betänkande använts den gemensamma
benämningen alkoholhaltiga drycker. I två av dessa motioner,
nämligen nr 22 i första kammaren, väckt av herr Ström, och nr 62 i andra
kammaren, väckt av herr Lundberg m. fl., vilka bägge sistnämnda motioner
äro likalydande, har hemställts dels om antagande av en motionerna vidfogad
författning, enligt vilken permanent förbud skulle efterhand införas
och träda i full tillämpning med början av år 1928, dels ock om skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om införande omedelbart av tillfälligt
förbud med lf\nsyn till rådande extra ordinära dyrtidsförhållanden.
Motionen nr 63 i andra kammaren av herr Lindhagen innefattar ett instämmande
i det yrkande som framställts i nyssnämnda, av herr LundBihang
till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 9 höft. (Nr 11.) 1

Motionerna.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

berg m. fl. väckta motion. Slutligen hava i första kammaren herr Ollas
A. Ericsson m. fl. (motion nr 71) och i andra kammaren herr Jonsson
i llökhult m. fl. (motion nr 158) gjort likalydande framställningar i
syfte av tillfälligt förbud under dyrtiden.

De i de olika motionerna förekommande yrkandena hava följande
avfattning.

I motionerna I: 22 av herr Ström och II: 62 av herr Lundberg
m. fl. har föreslagits, att riksdagen måtte besluta

»1) att med hänsyn till nu rådande extraordinära dyrtidsförhållanden
hos Kungl. Maj:t hemställa,

att afl tillverkning, införsel och försäljning av brända och destillerade
drycker, med undantag för vad som erfordras för medicinskt,
tekniskt, vetenskapligt eller annat därmed jämförligt behov, måtte varda
omedelbart tillsvidare förbjuden;

att all tillverkning, införsel och försäljning av sådana viner och
maltdrycker eller andra jästa drycker och därmed jämförliga ämnen, som
innehålla mer än 2 1/i volymprocent alkohol, likaledes må varda omedelbart
tillsvidare förbjuden med undantag av vad som för medicinska,
tekniska, vetenskapliga, kyrkliga och därmed jämförliga behov prövas
skäligt;

att åt de i härav drabbade industrier anställda arbetare, som genom
det provisoriska förbudet berövats sitt arbete utan att erhålla annan lämplig
arbetsförtjänst i stället, genom statens försorg beredes hjälp så långt
möjligt är genom anställning i statens affarsdrivande verk, i den män
behov av arbetskraft där gör sig gällande och ifrågavarande arbetare
befinnas lämpliga därför, samt i den mån detta icke kan ske, genom
direkt ekonomiskt understöd;

att åt de tillverkare av alkoholdrycker, som i anledning av det
provisoriska förbudet önska omlägga sin verksamhet till en samhällsnyttigare
industri, må härför beviljas statslån på billiga villkor»; samt

2) att riksdagen för sin del ville antaga ett vid motionerna fogat
förslag till förordning angående permanent rusdrycksförbud, att träda
i slutlig tillämpning senast den 1 januari 1928; med de eventuella
redaktionsändringar i fråga om lagtextens formulering, som utskottet
kunde finna nödiga.

I motionen I: 71 av herr Ollas A. Ericsson m. fl. och II: 158 av herr
Jonsson i Hökhult m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
till Kungl. Maj:t ingå med en skrivelse, vari hemställes, att Kungl.
Maj t måtte skyndsammast möjligt utfärda förbud mot tillverkning och
försäljning av rusdrycker under rådande kristid».

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 3

Under behandlingen av ovannämnda motioner har utskottet från
skilda delar av landet mottagit ett mycket betydande antal dels vid
möten antagna resolutioner dels ock av nykterhetsföreningar eller enskilda
personer ingivna skrifter, i vilka hemställts, att bevillningsutskottet måtte
tillstyrka bifall till det föreslagna tillfälliga förbudet.

I motiveringen till de av herr Ollas A. Ericsson m. fl. samt av
herr Jonsson i Hökhult m. fl. väckta motionerna har erinrats om en av
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling hos Kung]. Maj:t gjord
framställning, att Kungl. Maj:t måtte under nu rådande kristid utfärda förbud
mot tillverkning och försäljning av rusdrycker. Sedan bevillningsutskottet
gjort sig underrättat därom, att över nämnda framställning
gemensamt utlåtande infordrats från kontrollstyrelsen och socialstyrelsen,
ansåg sig utskottet böra låta med det slutliga avgörandet av de föreliggande
motionerna, i vad de avse tillfälligt förbud, anstå till dess de
nämnda ämbetsverkens utlåtande i berörda ämne avgivits. Sedan detta
numera ägt rum och efter det utskottet tagit del av utlåtandet, vilket,
jämte ett detsamma vidfogat protokollsutdrag, såsom bilaga åtföljer
detta betänkande, går utskottet nu att i anledning av samtliga ovannämnda
motioner avgiva yttrande i bägge de frågor, som genom dem
blivit underställda riksdagens prövning.

Beträffande framställningarna därom, att riksdagen skulle för sin
del fatta beslut om införande efterhand av permanent förbud mot tillverkning
och försäljning av alkoholhaltiga drycker, torde utskottet kunna
fatta sig kort. I det uppdrag, som meddelats den av Kung!. Maj:t den
17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén, ingår att åvägabringa
en allsidig utredning rörande allmänt rusdrycksförbud. Det synes utskottet
vara alldeles uppenbart, att det icke bör ifrågasättas, att riksdagen
intager ställning till frågan om permanent förbud, innan den sålunda
anbefallda utredningen, vilken för närvarande pågår, är slutförd.
Utskottet har sålunda ansett sig böra, utan att ingå i prövning av denna
fråga, under hänvisning till nämnda utredning hemställa, att de föreliggande
framställningarna, i vad de avse permanent förbud, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vidkommande åter förslaget om tillfälligt förbud under kristiden,
har detsamma motiverats dels med kravet på tillgodogörande av alla
tillgängliga livsmedel för näringsbehovets fyllande dels ock med åberopande
av angelägenheten att undanröja sådant, som kan verka nedsättande
på folkets motståndskraft.

Utskottet

Permanent

förbud.

Tillfälligt

■förbud.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Den i kontroll- och socialstyrelsernas omförmälda gemensamma
utlåtande lämnade redogörelsen för de åtgärder för inskränkning av tillverkningen
av alkoholhaltiga drycker, som hittills av Kungl. Maj:t eller
eljes av vederbörande myndigheter vidtagits i syfte att tillvarataga förefintliga
tillgångar på livsmedel, synes beträffande brännvinstillverkningen
giva vid handen, att densamma är praktiskt sett avslutad för tillverkningsåret
1916—1917 och att ett förbud mot sistnämnda tillverkning
sålunda icke för närvarande skulle hava någon nämnvärd betydelse för
livsmedelstillgången. I den mån kristiden kommer att räcka utöver
nämnda tid, framträder givetvis kravet på mm effektiva åtgärder.
Vidkommande tillverkningen av maltdrycker har Kungl. Maj:t, på sätt
i kontroll- och socialstyrelsernas gemensamma utlåtande erinrats, genom
en den 7 november 1916 utfärdad förordning angående förbud mot mältning
av spannmål föreskrivit, att för mältning av torrmalt spannmål
icke må användas, utan att folkhushållningskommissionen därtill lämnat
tillstånd. Enligt vad styrelserna inhämtat från kommissionens mältningsnämnd,
har kommissionen lämnat tillstånd till mältning av korn till en
myckenhet, motsvarande 55 procent av genomsnittsmältningen för närmast
föregående tre år. Styrelserna hava såsom sin uppfattning uttalat,
att, då med hänsyn till under år 1917 inträdda förhållanden importsvårigheterna
ökats och landet syntes bliva hänvisat att nästan uteslutande
existera på de livsmedelstillgångar, som nu finnas inom detsamma,
det vore påkallat att hädanefter upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot
mältning. Folkhushållningskommissionen har i ett den 15 februari 1917
avgivet underdånigt utlåtande i anledning av en framställning av Sveriges
svagdricksbryggarförening om åtgärder till säkerställande av de skattefria
bryggeriernas tillverkning för sin del anfört, att tillstånd till mältning
för närvarande icke torde kunna ifrågakomma, ävensom upplyst,
att kommissionen på senaste tid icke meddelat sådant tillstånd. De
bägge styrelserna hava i sitt omförmälda utlåtande, med hänsyn till nödvändigheten
att utdryga det tillgängliga maltförrådet, föreslagit, att tillverkning
av porter, lageröl och pilsneröl eller i allmänhet maltdrycker
av en högre extrakthalt än 9.5 procent måtte förbjudas. Enahanda
förslag har framställts av folkhushållningskommissionen, som i fråga
härom erinrat, att ett fastställande av 9 7* procent vörtstyrka såsom
den högsta tillåtna skulle motsvara den gräns, som i Kungl. Maj:ts
till 1914 års senare riksdag avlåtna proposition (nr 242) med förslag
till förordning angående tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga
drycker föreslagits till kännetecknande av svagt alkoholhaltiga
drycker. Till belysning av den verkan i avseende å utdrygning av malt -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

förrådet, som skulle följa av den ifrågasatta nedsättningen av extrakthalten
— vilken skulle medgiva tillverkning av en dryck med vörtstyrka
motsvarande pilsnerdrickats — har kommissionen meddelat, att av 100
kilogram malt tillverkas omkring 3.8 hektoliter portervört, 5.9 hektoliter
lagerölsvört, 6.7 hektoliter pilsnerölsvört, 8 å 9 hektoliter lager- ellerpilsnordricksvört
eller 15. i hektoliter svagdricka.

De sålunda meddelade siffrorna visa, att den av styrelserna och
kommissionen föreslagna åtgärden skulle vara ägnad att göra den förefintliga
malttillgången icke oväsentligt drygare, men de ådagalägga tillika,
att en betydligt större verkan i berörda hänseende skulle ernås, om
steget toges fullt ut och förbud meddelades mot tillverkning av alla maltdrycker
med högre extrakthalt än den, som är tillräcklig för framställande
av svagdricka. En sådan åtgärd har därför synts utskottet tillrådlig
redan med hänsyn till nödvändigheten att så mycket som möjligt
spara på de tillgängliga knappa maltförråden.

I likhet med motionärerna har emellertid utskottet ansett, att vid
bedömandet av förslaget om tillfälligt förbud omsorg om livsmedelstillgången
icke är det enda, som påkallas av hänsynen till den rådande krisen.
I de av herr Ollas A. Ericsson m. fl. samt herr Jonsson i Hökhult
m. fl. avgivna motionerna har erinrats därom, att andra länder funnit
nödvändigt att tillförsäkra sig ett krafttillskott under fullgörandet av
sina prövande uppgifter genom att inskrida mot tillverkningen av alkoholhaltiga
drycker. Åven på vårt folks förmåga av kraftutveckling
ställas för närvarande stora och ständigt växande krav. Det ifrågasatta
tillfälliga förbudet bör enligt utskottets mening bedömas även och icke
minst med hänsyn till möjligheten att genom detsamma stärka folkets
•förmåga att motsvara dessa krav.

Den begränsning av tillverkningen såväl av brännvin som av maltdrycker,
varom ovan erinrats, liksom även de betydande in skrän kningar
i försäljningen, som dels beträffande såväl brännvin som vin och öl påbjudits
av Kungl. Maj:t i kraft av 35 § brännvinsförsäljningsförordningen och
31 § i förordningen angående försäljning av vin och öl, dels ock i fråga
om brännvin och därmed likställda drycker därutöver av kontrollstyrelsen
föreskrivits eller av försäljare överenskommits på grund av de tillgängliga
förrådens knapphet, äro otvivelaktigt väl ägnade att åstadkomma en önskvärd
minskning i konsumtionen av alkoholhaltiga drycker och att i icke
oväsentlig mån förebygga missbruk. Ä andra sidan är det obestridligt, att
även de nu gällande inskränkningarna lämna rum för missbruk. I sådant
hänseende vill utskottet erinra om det upprörande förhållandet att, enligt
vad för utskottet upplysts, i en mängd fall medel, som av staten, kommuner

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

eller enskilda ställts till förfogande såsom understöd vid arbetslöshet
till följd av krisen, av försumliga familjeförsörjare använts till inköp av
rusdrycker, under det att hemmet lidit brist på det nödvändigaste. Att
även i övrigt missbruk av alkoholhaltiga drycker fortfarande förekommer
i icke obetydlig utsträckning, lär icke kunna förnekas. Vid sådant förhållande
skulle genomförandet av ett totalförbud otvivelaktigt vara av
betydelse för att underlätta övervinnandet av kristidens svårigheter.

Men oavsett syftet att förekomma missbruk synes det utskottet, att
förbudet borde vara ägnat att genom det kraftiga ingrepp i det dagliga
livets vanor, som det för ett stort antal människor innebär, inskärpa i
det allmänna medvetandet tidens allvar och utgöra en välbehövlig maning
till eftertanke och besinning.

Med den uppfattning om förbudets betydelse under nu rådande
förhållanden, åt vilken utskottet nu givit uttryck, har utskottet ansett
de betänkligheter böra vika, som eljest möta mot dess genomförande.

Bland dessa betänkligheter vill utskottet här endast beröra en.

Då riksdagen i skrivelse till Konungen den 23 mars 1915 (nr
40) meddelade sina beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
(nr 23) med förslag om ändrad lydelse av 35 § brännvinsförsäljningsförordningen
m. m. och därvid åt Kungl. Maj:t inrymde befogenhet att
under givna förhållanden vidtaga inskränkningar i eller stadga förbud
mot försäljning av alkoholhaltiga drycker, uttalade riksdagen, på sätt
kontrollstyrelsen och socialstyrelsen i sitt utlåtande erinrat, sin förvissning
därom, att Kungl. Maj:t komme att vid handhavandet av nämnda
befogenhet taga behörig hänsyn till de förluster, som genom de nya
bestämmelsernas tillämpning kunde vållas både tillverkare och arbetare,
ävensom till de befogade ersättningskrav, vilka från deras sida i anledning
därav kunde resas. Utskottet har givetvis icke kunnat underlåta
att, icke minst med anledning av vad riksdagen sålunda uttalat, vid
övervägandet av föreliggande fråga taga hänsyn till den omständigheten,
att ett förbud kan föranleda skäliga ersättningsanspråk från åtminstone
en del av ifrågavarande yrkesutövare. Att utskottet icke kunnat tillmäta
de invändningar, som ur nu angivna synpunkt kunna göras mot ifrågavarande
förslag, avgörande betydelse, beror i främsta rummet på utskottets
ovan angivna uppfattning av den föreliggande frågans läge för närvarande.
Därjämte har utskottet ansett, att krav på ersättning för sådan
förlust av eller minskning i inkomst av handel eller industri, som beror
på ett under extraordinära förhållandens påtryckning av staten företaget
ingrepp, icke kunna göras gällande med samma fog, som om ingreppet
gjorts under normala förhållanden. Vad de skattepliktiga bryggerierna

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

beträffar, torde man för övrigt kunna antaga, att desamma skola vara i
tillfälle att till stor del omlägga sin drift för tillverkning av skattefria
drycker, som givetvis under det ifrågasatta förbudets giltighetstid komme
att bliva föremål för högst väsentligt ökad efterfrågan. Arbetslöshet i
större omfattning vid bryggerierna torde därför icke behöva befaras.

Då bevillningsutskottet sålunda går att tillstyrka riksdagen att hos
Kungl. Maj:t. begära vidtagande av åtgärder för införande av förbud
mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker under nu
rådande kristid, har utskottet velat, i anslutning till den lämnade redogörelsen
för de skäl, vilka för utskottet varit bestämmande, uttryckligen
betona, att den ståndpunkt utskottet intagit är uteslutande betingad av
de rådande extraordinära förhållandena och sålunda icke innebär något
ställningstagande till förslag om förbud, som kunna framkomma under
normala betingelser.

I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1: 71 av herr Ollas A. Ericsson m. fl. och II: 158 av herr
Jonsson i Hökhult m. fl. ävensom av vad under punkt

1) i motionerna I: 22 av herr Ström och 11:62 av
herr Lundberg m. fl. hemställts, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder,
i syfte att förbud mot tillverkning och försäljning av
alkoholhaltiga drycker under rådande kristid måtte
varda skyndsammast möjligt utfärdat;

2) att den under punkt 2) i motionerna 1: 22 och
II : 62 gjorda hemställan om antagande av förslag till
förordning angående förbud mot tillverkning, införsel
och försäljning av rusgivande drycker icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 63 av herr Lindhagen må
anses besvarad genom vad utskottet ovan under 1) och

2) hemställt.

Stockholm den 6 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Reser vation:

av herrar Lyckholm, Antonsson, Östberg, Jesperson, Knaust, Forssman,
Jönsson i Boa och Lithander, vilka anfört:

Då utskottet behandlat nu föreliggande motioner om totalförbud
och om tillfälligt förbud fristående från övriga motioner i nykterhetsfrågan,
beror detta, såsom av utskottsbetänkandet framgår, därpå
att motionerna om förbud till huvudsaklig del motiverats med nödvändigheten
att iakttaga sparsamhet med landets livsmedelstillgångar.

Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till
yrkandet om totalförbud för framtiden, enär pågående utredning i ämnet
icke är avslutad. Däremot har utskottet hållit före att vidare utredning
icke vore behövlig för bifall till motionerna om tillfälligt förbud.

Utskottet har ansett sig böra biträda dessa motioner, ehuru, såsom
utskottet erinrat, brännvinstillverkningen lör tillverkningsåret 1916 — 1917
är »praktiskt sett avslutad» samt maltdryckstillverkningen för närvarande
är starkt begränsad och kontrollerad.

Icke heller den omständigheten, att frågan om mera vittgående
restriktioner å förevarande område, utöver dem som nu gälla, redan är
föremål för Kungl. Maj:ts beprövande, har synts utskottet höra göra eu
ytterligare framställning hos Kungl. Maj:t i ärendet överflödig, och utskottet
har vid sin framställning lämnat åsido det utlåtande av kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen av den 16 februari 1917, vilket är bilagt
utskottets förevarande betänkande och däri ämbetsverken avstyrka ett
även tillfälligt förbud.

Förbudet skulle enligt utskottets mening omfatta icke blott tillverkning
utan även försäljning av alla alkoholhaltiga drycker, åtminstone
sådana som innehålla mer än 2 1U volymprocent alkohol.

Vad nu först försäljningen av dylika redan färdiga varor angår
må erinras, att ett sådant försäljningsförbud icke kan lösgöra någon
tillgång för den egentliga livsmedelsmarknaden och således icke bidraga
att stärka densamma. Vad särskilt beträffar redan färdiga maltdrycker
skulle ett dylikt förbud, såsom lätt inses, utsätta dessa varor för att
utan vidare förskämmas och förstöras.

Redan nu är, såsom ovan erinrats, tillverkningen av alkoholhaltiga
drycker starkt begränsad. I de föreliggande motionerna synes icke

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 9

heller vara ifrågasatt att all tillverkning av alkoholhaltiga drycker skulle
under kristiden förbjudas. Tvärtom synes man utgå ifrån, att tillverkning
av alkoholsvagare maltdrycker fortfarande skulle vara medgiven.
Men påtagligt är att, om tillverkningen av dylika drycker i betydande
grad ökas, härav följer, att spannmålstillgången i landet till en ej obetydlig
grad allt fortfarande användes för tillverkning av maltdrycker.

Då utskottet trots dessa nära till hands liggande erinringar ansett
sig böra förorda ett tillfälligt förbud har såsom särskilt skäl härför
åberopats, att förbudet skulle stärka »vårt folks förmåga av kraftutveckling»,
och erinrar utskottet i detta sammanhang att »enligt vad för
utskottet upplysts» i en mängd fäll medel, som ställts till förfogande
såsom understöd vid arbetslöshet, använts till inköp av rusdrycker.

Om dylika missbruk verkligen förekommit i någon avsevärd grad,
kan naturligtvis icke så lätt konstateras, men det torde i varje fall icke
möta några större svårigheter att förebygga dem utan att man därför
behöver tillgripa utvägen av ett tillfälligt totalförbud.

Vad utskottets förevarande uttalande i övrigt angår, må anmärkas,
dels att vi redan här i landet leva under restriktioner, som närma sig
totalförbudets gräns, dels att i de främmande länder, såsom t. ex. Danmark,
Tj-skland och Frankrike, där koinsumtionen av alkoholhaltiga
drycker är vida större än i Sverige, »folkkraften» dock icke lärer vara
svagare än i vårt land, liksom man väl ej heller med fog kan påstå,
att de, som hos oss avhålla sig från allt bruk av mer eller mindre
alkoholhaltiga drycker, på den grund skulle framte större »folkkraft»
än andra rikets innevånare.

Det ligger slutligen i öppen dag, att ett tillfälligt totalförbud skall
bliva ägnat att i ej ringa mån framkalla ökad arbetslöshet, liksom det,
på sätt i ovannämnda ämbetsutlåtande även angives, »antagligen skulle
framkalla omfattande ersättningsanspråk» från näringsidkares och arbetares
sida.

Vid övervägande av allt detta hava vi funnit giltiga skäl för ett
tillfälligt förbud mot försäljning och tillverkning av alkoholhaltiga drycker
icke vara förebragta och därför ansett utskottet böra hemställa,

att de föreliggande motionerna icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 9 håft. (Nr 11.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Bilaga.

Avskrift.

Kontrollstyrelsen och socialstyrelsen, gemensamt
underdånigt utlåtande över framställning från
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
om tillfälligt förbud mot tillverkning och försäljning
av rusdrycker.

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 30 december 1916 liar Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen att gemensamt avgiva underdånigt utlåtande över
en av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling gjord framställning, att
Kungl. Majrt måtte under nu rådande kristid utfärda förbud mot tillverkning och
försäljning av rusdrycker.

I anledning härav få kontrollstyrelsen och socialstyrelsen med remissaktens
återställande i underdånighet anföra följande.

Såväl ifråga om tillverkning som försäljning av rusdrycker har Kungl. Maj:t
med hänsyn till nu rådande kristid vidtagit väsentliga inskränkningar.

Ifråga om tillverkning av brännvin har Kungl. Maj:t genom förordningen den
24 oktober 1916 föreskrivit, att vete, råg, sockerbetor eller melass ej må användas
såsom råämne för tillverkning av brännvin, utan att Kungl. Maj:t därtill givit tillstånd.
Vad sålunda stadgats skall dock ifråga om vete och råg ej äga tillämpning
vid brännerier, där brännvin tillverkas i samband med pressjästberedning.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 24 oktober 1916 anbefallt kontrollstyrelsen
att träffa överenskommelse med bränneriidkarna om sådan inskränkning
i bränningen av potatis vid de s. k. potatisbrännerierna, att högst 12 miljoner liter
brännvin av normalstyrka komme att tillverkas under tillverkningsåret 1916—1917.
En dylik överenskommelse mellan kontrollstyrelsen och bränneriidkarna har träffats
den 30 oktober 1916.

På grund av härovan nämnda inskränkningar i brännvinsbränningen torde
brännvinstillverkningen under tillverkningsåret 1916—1917 bliva den lägsta, som
sedan länge förekommit i Sverige. Bortser man från tillverkningen av sulfitsprit,
har tillverkningen under nedanstående tillverkningsår uppgått

1911/12 till 35.8 7 miljoner liter å 50 procent

1912/13 » 40.92 » » » » * »

1913/14 » 42.86 » » » » »

1914/15 » 18.4 7 » » » » »

1915/16 » 31.71 » » » » »

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Tidigare har beräknats, att den sammanlagda tillverkningen under innevarande
tillverkningsår icke skulle komma att överstiga 1(5 miljoner liter ä 50 procent
eller ungefär 2 1miljoner liter mindre än under tillverkningsåret 1914/15, under
vilket från och med den 1 januari 1915 förbud mot brännvinsbränning var gällande.
Emellertid har det visat sig, att under innevarande tillverkningsår åtskilliga brännerier
icke bränt ens den myckenhet, som vid kontingenteringen kommit på deras
andel, och det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida icke tillverkningen vid
potatisbrännerierna under året 191(5/17 kommer att understiga jämväl den genom
ovan berörda överenskommelser fastställda kvantiteten av 12 miljoner liter.

Sedan brännerikampanjen vid de flesta brännerier numera avslutats — den
1 innevarande februari voro allenast 8 brännerier i gång — kan praktiskt sett ett
förbud mot brännvinsbränning vid andra brännerier än pressjäst- och sulfitspritfabriker
anses vara genomfört.

Vidkommande tillverkningen av maltdrycker, bar Kungl. Maj:t genom förordningen
den 7 november 1916 angående förbud mot mältning av spannmål föreskrivit,
att för mältning av torrmalt spaimmål icke må användas, utan att folkhushållningskommissionen
därtill lämnat tillstånd. Enligt vad kontrollstyrelsen och socialstyrelsen
inhämtat från folkhushållningskommissionens mältningsnämnd, har kommissionen
lämnat tillstånd till mältning av korn till en myckenhet, motsvarande 55 procent
av genomsnittsmältningen för närmast föregående tre år.

Då med hänsyn till under innevarande år inträdda förhållanden importsvårigheterna
ökats och landet synes bliva hänvisat att nästan uteslutande existera på de
livsmedelstillgängar, som nu finnas inom detsamma, torde det vara påkallat att hädanefter
upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot mältning. Folkhushållningskommissionen
lärer ej heller komma att meddela ytterligare mältningstillstånd. Däremot lärer det
enligt styrelsernas mening saknas fog för att förbjuda bryggerierna att tillverka
maltdrycker av det redan färdigberedda maltet. Den minskade tillgången på malt
kräver emellertid enligt styrelsernas mening ett statsingripande i den riktning, att
tillverkningen av maltdrycker måtte utdrygas genom ökad tillverkning av maltsvagare
drycker. Då för tillverkning av viss myckenhet porter, lageröl eller pilsneröl
åtgår större kvantitet malt än för tillverkning av motsvarande myckenhet alkoholsvagare
maltdrycker, torde tillverkning av porter, lageröl och pilsneröl eller i allmänhet
maltdrycker av en högre extrakthalt än 9.5 procent förbjudas.

Ifråga om försäljningen av brännvin, vin och öl har Kungl. Maj:t genom kungörelsen
den 3 november 1916 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med
brännvin samt försäljningen av vin eller öl föreskrivit synnerligen stränga restriktiva
åtgärder. Om man undantager de restriktionsbestämmelser, som av länsstyrelserna
utfärdades under storstrejken, men vilka icke gällde under längre tid än omkring
fem veckor, torde under hela 1800-talet och den förflutna delen av 1900-talet
icke en så restriktiv lagstiftning hava varit gällande som för närvarande. Särskilt
gälla dessa inskränkningar brännvinshandeln. 1 detta avseende vilja styrelserna
erinra om att genom nådigt brev den 3 november 1916 kontrollstyrelsen anbefallts
att företaga kontingenteringen av brännvin för olika ändamål och behov. Härvid
hava reserverats för oförutsedda behov 6 miljoner liter å 50 procent och för tekniska
behov 8 miljoner liter. För dryckesändamål funnes den 1 oktober 1916 tillgängliga
12.4 miljoner liter. Vid den av kontrollstyrelsen företagna kontingenteringen av brännvinet
för dryckesändamål befanns för tiden den 16 november 1916—30 september

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1917 tillgången på egentligt brännvin och sprit utgöra 52 procent, på konjak, wisky,
rom och likör 78 procent samt på punsch 56 procent — allt i jämförelse med förbrukningen
under tiden den 1 januari—30 september 1916.

Den ringa tillgången på brännvin har även föranlett försäljarna därav att
vidtaga ytterligare inskränkningar i försäljningen utöver de genom kungörelsen den
3 november 1916 föreskrivna.

Enligt kontroll- och socialstyrelsernas mening äro de rådande förhållandena
icke av sådan natur, att med stöd av stadgandena i 35 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen
samt 31 § 2 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen ett
förhpd mot försäljning av brännvin, vin och öl bör utfärdas.

Under hänvisning till kommerskollegii, kontrollstyrelsens och socialstyrelsens
den 23 oktober 1915 avgivna utlåtande — varav ett tryckt exemplar bifogas —
rörande införandet av tillfälligt förbud, tillåta sig styrelserna erinra om, att genomförande
av ett dylikt förbud antagligen skulle komma att framkalla omfattande
ersättningsanspråk. I skrivelse den 23 mars 1915 (nr 40) i anledning av proposition
med förslag om ändrad lydelse av 35 § i brännvinsförsäljningsförordningen
m. m. har riksdagen uttalat »sin förvissning därom, att Kungl. Maj:t kommer att
vid handhavandet av ifrågavarande befogenhet (d. v. s. att vidtaga inskränkningar
i eller stadga förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker) taga behörig hänsyn
till de förluster, som genom de nya bestämmelsernas tillämpning kunna vållas
både tillverkare och arbetare, ävensom till de befogade ersättningskrav, vilka från
deras sida i anledning härav må kunna resas». Med hänsyn härtill torde ett tillfälligt
förbud icke böra genomföras under andra förhållanden än då ett dylikt förbud
måste anses oundgängligen påkallat.

På grund av vad sålunda anförts, få styrelserna i underdånighet hemställa,
att den förevarande framställningen icke måtte föranleda någon annan Kungl. Maj:ts
åtgärd än att tillverkning av maltdrycker med högre extrakthalt än 9 1L procent
förbjudes.

Utdrag ur protokoll, hållet vid gemensamt sammanträde, utvisande undertecknad
Envalls skiljaktiga mening i visst avseende bifogas.

Stockholm den 16 februari 1917.

Underdånigst

För kontrollstyrelsen
FREDRIK ZETHELIUS.

För socialstyrelsen

GUNNAR HUSS.

Ernst Envall. Einar J:son Thulin.

föredragande.

A. Molin. Ei.is Bjurstedt.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Arthur Wirström.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

13

Utdrag ur protokoll, hållet vid gemensamt, sammanträde mellan kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen den 16 februari 1917 i nedan angivna
ärende.

Närvarande:

för kontrollstyrelsen:

Överdirektören Zethelius samt herrar Envall och Thulinför
socialstyrelsen:

Byråchefen Huss samt herrar Molin och Bjurstedt.

.S‘ ?• Föredraganden, extra ledamoten i kontrollstyrelsen Thulin anmälde
nådig remiss till ämbetsverken den 30 december 1916 i anledning av en utav Sveriges
nykterhetssallskaps representantförsamling samma dag gjord underdånig framställning

at" éun® . mat,te under nu rådande kristid utfärda förbud mot tillverkning

och försäljning av rusdrycker. 6

Efter överläggning beslöto ämbetsverken att avgiva utlåtande enligt regi SiToiilirOL -

Ledamoten i kontrollstyrelsen Envall anmälde skiljaktig mening i nedannämnda
avseende och yttrade följande.

»Styrelsernas hemställan rörande förbud mot tillverkning av maltdrycker med
högre extrakthalt än 9 % procent avstyrkes såsom medförande ökade utgifter för
statsverket med omkring 25,000 kronor per år på grund av den särskilda kontroll
som darover maste anordnas under en tid av redan sjunkande skatteinkomster på
detta område. Om inskränkningar i tillverkningen av skattepliktiga maltdrycker
maste aga rum, synes mig lämpligt, att denna inskränkning göres å den krossade
maltmangden per månad för varje bryggeri, i vilket fall någon ökad kostnad för
kontrollen icke kommer att drabba statsverket. Genom en sådan åtgärd torde
aven tillverkarna föranledas att själva sänka extrakthalten för att utdryga den åt
dem beviljade myckenheten malt.»

Ur protokollet:
Arthur Wirström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 sand. 9 haft. (Nr 11.)

3