Riksdagens skrivelse Nr 92.
1
Nr 92.
Godkänd av första kammaren den 5 maj 1916.
Godkänd av andra kammaren den 5 maj 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående
statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare
vid vissa kustsanatorier m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 45.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte medgiva, att av kungl. medicinalstyrelsen såsom tuberkulossjukvårdsanstalt
godkänt kustsanatorium, som för där intagna barns undervisning
anställer examinerad folk- eller småskollärare med minst samma
avlöning som för sådana lärare är i förordning bestämt, må av statsmedel
erhålla samma lönetillskott till anställd lärares avlöning, som är
för skoldistrikt stadgat, ävensom att sålunda anställd lärare må vid tillträde
av tjänst å kustsanatorium samt vid övergång från densamma till
tjänst vid folk- eller småskolor med avseende å lönetur och tjänsteårsberäkning
likställas med lärare som tjänstgjort vid folk- eller småskola.
Till stöd för denna framställning har anförts följande:
»Flertalet av de å kustsanatorierna intagna barn äro i skolåldern.
Då de åkommor, för vilka de söka bot å de nämnda anstalterna, i
regel äro av natur att ej befria barnen från skolplikten, komma föräldrarna
ofta i en brydsam belägenhet mellan å ena sidan barnets behov
av anstaltsvård och å andra sidan skyldigheten att låta barnen
inhämta folkskolans minimikurs. För att i någon mån lösa denna konflikt
har undervisning i en eller annan form införts å kustsanatorierna
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 39 käft. (Nr 92—94.)
2 Riksdagens skrivelse Nr 92.
för de barn, som utan skada för behandlingen i övrigt kunna tillgodogöra
sig en sådan. Vid ett av dessa har undervisningen ordnats så,
att barnen indelats i 3:ne grupper, av vilka de 2:ne motsvara folkskolan
och en småskolan. Varje grupp har 2:ne lästimmar pr dag.
Den anställda lärarinnan har alltså 6 lektionstimmar dagligen. (Se bil.
A.) Inom dessa grupper är helt naturligt omsättningen stark, då
ingen hänsyn kan tagas till undervisningen vid bestämmandet av tiden
för in- och utskrivning av patienterna å sanatoriet, utan detta bestämmes
helt och hållet med hänsyn till barnets behov eller icke behov av
sjukvård. Härigenom uppstå förvisso svårigheter vid undervisningen,
som det blir lärarinnans sak att i möjligaste mån söka övervinna. Ett
barn börjar då, ett annat då, olika iångt, komna barn måste sammanföras
i samma grupp, svårighet att få reda på genomgångna kurser,
allt är ägnat att försvåra undervisningen och öka arbetet. Då ifrågavarande
barn äro så gott som uteslutande barn från folk- och småskolor,
synes lämpligast att anställa lärarinna som avlagt folk- eller
småskolelärareexamen- För tillfället är anställd en examinerad småskolelärarinna,
detta närmast av ekonomiska skäl.
Det torde framgå av vad som anförts, att en dylik lärarinna fyller
en uppgift fullt motsvarande den vid våra små- eller folkskolor.
Likaså torde det ej kunna bestridas, att det är ett allmänt intresse,
att de sjuka barnens kunskapsnivå hålles uppe eller höjes under den
tid de vårdas för sjukdom, så att de kunna följa med undervisningen
utan större svårighet, då de efter att ha blivit återställda till hälsan
komma tillbaka till sin skola. En lärarinneplats sådan som denna är
ej eftersökt. För en samvetsgrann lärarinna blir arbetet på grund av
vad som ovan antytts helt visst ansträngande, och platsen ger ej meriter,
som väga vid sökande av annan plats. Hon får ej räkna tjänstår. Det
är så att säga bortkastad tid för henne.
På grund av det säregna arbetet vore det önskvärt att kunna anställa
alldeles särskilt kvalificerade folkskolelärarinnor, men för att detta
skulle kunna bli möjligt kräves att platsen är väl avlönad. _ Då undervisningen
emellertid är något sanatoriets egentliga uppgift ovidkommande,
är det naturligt, att styrelsen ej gärna kan avse någon större
lön åt lärarinnan.
Goda skäl synas därför tala för att sanatorium, som har anställd
lärare eller lärarinna, erhölle statsbidrag som lönetillskott lika med vanliga
skoldistrikt, ävensom att vederbörande lärare eller lärarinna finge
räkna tjänstår.))
Den av motionären åberopade bilagan är av följande lydelse:
Riksdagens skrivelse Nr 92.
3
»Förteckning över antalet barn samt undervisningstiden i skolan å kustsanatoriet
Apelviken under terminerna 1914, 1915 och början av 1916 samt sommaren 1915.
1914.
Vårterminen: i medeltal 70 barn undervisades 6 veckor, 36 timmar i veckan.
Höstterminen: » » 80 » » 10 » » » » »
Högsta barnantalet under 1914: 87.
Sammanlagda undervisningstiden: 16 veckor = 576 timmar.
1915.
Vårterminen: i medeltal 85 barn undervisades 10 veckor, 36 timmar i veckan.
Höstterminen: » » 85 » » 15 » » » » »
Sommaren: » » 15 » » 10 » 18 » » »
Högsta barnantalet under 1915: 103.
Sammanlagda undervisningstiden: 35 veckor = 1,080 timmar.
1916.
Vårterminens början: 53 barn undervisas 36 timmar i veckan.
Undertecknad har tjänstgjort som lärarinna å kustsanatoriet Apelviken från den
1 maj 1914.
Nelly Nilsson
ex. småskolelärarinna.»
Riksdagen, som tagit den föreliggande framställningen i övervägande,
har väl funnit vissa av motionären anförda synpunkter beaktansvärda,
men har dock ej ansett sig kunna bifalla förslaget i det outredda och
ofullständiga skick, vari det nu föreligger. Riksdagen har framför allt
saknat sådana beräkningar och upplysningar, att av desamma skulle
kunna vinnas en ungefärlig föreställning om de kostnader, som här
ifrågasättas. I utredningen äro ej angivna några bestämmelser om den
minimitjänstgöring, som bör åläggas här förevarande kategori av lärare,
vilka bestämmelser i det hela synas riksdagen till art och omfattning
böra motsvara och ansluta sig till dem, som gälla lärare vid folkskolor.
En nödvändig förutsättning för beräknande av räckvidden av statens
kostnader för ifrågavarande ändamål är vidare bestämmelser rörande
grunderna för fastställandet av antalet lärare, varom intet i motionen
förekommer. Utredningen giver ej heller någon vägledning vid bedömandet
av, huru många vid kustsanatorier befintliga barn i skolåldern
äro i behov av undervisning. Frågan om särskild statskontroll eller
4 Riksdagens skrivelse Nr 92.
inspektion från statens sida i förevarande avseende är ej i motionen
berörd.
Med anledning av i motionen gjort uttalande om lämpligbeten av
att, då ifrågavarande barn så gott som uteslutande äro barn från folkoch
småskolor, för deras undervisning anställes lärarinna, som avlagt
folk- eller småskollärareexamen, vill riksdagen endast framhålla såsom
sin åsikt, att i de fall, då endast en lärare anställes för barn på såväl
småskole- som folkskolestadiet, denne lärare givetvis bör hava erhållit
den utbildning, som tillkommer ordinarie lärare vid folkskola.
Riksdagen har följaktligen funnit utredningen vara av sådan beskaffenhet,
att riksdagen icke på densamma skulla kunna stödja ett bifall
av förslaget. Härtill kommer, att, om än riksdagen, såsom ovan antytts,
ej vill förneka, att vissa beaktansvärda skäl tala för det i motionen
angivna syftet, riksdagen dock ej ansett sig böra bifalla en framställning,
som endast avser vissa särskilda sjukvårdsinstitutioner, under det
att, såsom riksdagen håller före, även andra anstalter av liknande karaktär
finnas, där motsvarande förhållanden med de i motionen nu
andragna även kunna antagas föreligga. Riksdagen anser med hänsyn
härtill hela detta spörsmål vara av beskaffenhet att tarva en särskild
utredning, och synas härvid ovan angivna synpunkter böra bliva föremål
för omprövning från Eders Kungl. Maj:ts sida.
På grund av det sålunda anförda får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t dels verkställa utredning, huruvida och under vilka
villkor statsbidrag må utgå till avlöning åt vid sjukvårdsanstalt anställd
lärarpersonal, ävensom huruvida och i vad mån sagda lärarpersonal i
avseende å löneturs- och tjänsteårsberäkning må likställas med lärare
vid folkskola eller småskola, dels ock för riksdagen framlägga det förslag
i ämnet, vartill sagda utredning må giva anledning.
Stockholm den 5 maj 1916.
Med undersåtlig vördnad.