Riksdagens skrivelse Nr 82.

1

Nr 82.

Godkänd av första kammaren den 12 april 1916.

Godkänd av andra kammaren den 12 april 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning angående
specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas
föryngring.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 24.)

Till Konungen.

I punkt 65 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för specialundersökningar
rörande de norrländska skogarnas föryngring i huvudsaklig överensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet angivna plan å extra stat för
år 1917 anvisa ett anslag av 38,900 kronor ävensom medgiva, att
Kungl. Maj:t må härav under år 1916 låta av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 19,900 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört:

»Den i förevarande framställning behandlade frågan är förvisso av
en mycket stor betydelse för vårt lands skogsskötsel och därmed för
dess ekonomi och handelsbalans gent emot utlandet. De norrländska
skogarna hava nästan ända intill vår tid till stora delar varit orörda av
yxan, beroende huvudsakligen på deras avlägsna läge och de outvecklade
kommunikationerna. Häri har numera under några tiotal av år
skett en fullständig förändring. En allt kraftigare exportindustri för
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 34 käft. (Nr 82.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 82.

trävaror liar ''uppstått, vars produkter utgöra eu av de allra viktigaste
posterna å handelsbalansens kreditsida. Allt längre in åt landet, allt
högre upp utefter älvdalarna hava avverkningarna kunnat bedrivas med
ekonomisk fördel, sedan vattendragens reglering till flottleder reducerat
transportkostnaderna i förut icke anad grad. Härmed har också följt,
att virke av smärre dimensioner numera kan ekonomiskt tillgodogöras
å trakter, från vilka förut knappast utdrivning av grovt timmer lönade
sig. Vid dessa avverkningar hava vi tagit den skog, som naturen där
ställt till vårt förfogande och som representerade långa tiders, ibland
mellan 100 och 200 års produktion. Oss åligger nu skyldigheten att
se till, att dessa för vårt land så oerhört värdefulla skogstillgångar
komma att stå även våra efterkommande till buds. Mångahanda lagar
och föreskrifter hava utfärdats och många åtgärder vidtagits i dylikt
syfte. Men det låter sig icke förneka, att vår kännedom om själva
grundvalarna för en rationell skogsskötsel i dessa trakter, om dessa
skogars livsvillkor, särskilt deras föryngringsmöjligheter och sätten att
befordra dessa möjligheter in. m., är i hög grad ofullkomlig och osäker.
Många olika teorier därom hava uppställts, förfäktats och bestritts, utan
att klarhet vunnits. En sådan klarhet kan näppeligen vinnas annat än
på empirisk väg genom omsorgsfullt planlagda, utförda och kontrollerade
försök, vilka måste pågå under en viss, ej alltför kort tid. Det nu
framlagda förslaget, som avser att i viktiga delar söka fylla bristerna i
vår kännedom om rätta sättet för norrlandsskogarnas skötsel och därpå
inverkande omständigheter, synes mig därför till sitt syftemål vara i
högsta grad betydelsefullt. Såväl på grund av skogsskötselns allmänna
betydelse för landet som med hänsyn särskilt till att huvudmassan av
statsskogarna är belägen i övre Norrlands inre delar, vilkas förhållanden
i nu förevarande hänseenden torde vara mest olika mot de sydligare
landsdelarnas, anser jag därför, att det för staten är av synnerligen stort
intresse, att undersökningar i förslagets syfte komma till stånd. Bliva
försöken verkligt vägledande för framtiden, vilket ju är att antaga,
kommer förvisso vinsten av dem att mångfaldigt överstiga kostnaderna.

Själva planläggningen av de föreslagna försöken, vilken uppgjorts
av på detta område speciellt sakkunniga vetenskapsmän i samråd med
särskilt tillkallade praktiskt erfarna och kunniga personer samt uttryckligen
gillats av skogsförsöksanstaltens styrelse, och för vilken jag härovan
endast i korthet kunnat redogöra, synes mig utmärkas av klar
uppfattning om de frågor, vilka man vill hava besvarade, och de lämpligaste
vägarna att erhålla dessa svar. Något bestämt fastslående av en
viss plan torde dock näppeligen nu böra äga rum, då ju under försökens

3

Riksdagens skrivelse Nr 82.

fortgång både ändringar, tillägg och kanske även uteslutningar kunna
visa sig behövliga eller lämpliga. Försöken böra uppenbarligen verkställas
under skogsförsöksanstaltens allmänna ledning och tillsyn, men
torde icke kunna utföras endast av anstaltens egen personal, som är
upptagen av andra viktiga uppgifter. Särskild personal torde därför
böra anställas och synes mig åtminstone för närvarande icke något vara
att erinra mot vad i förberörda specialprogram'' föreslagits beträffande
personalens sammansättning och arvoden åt densamma. Icke heller
övriga poster i kostnadsberäkningen föranleda nu någon erinran från
min sida. Jag vill dock betona, att jag härigenom icke avser, att denna
beräkning nu skall fastslås såsom gällande för framtiden. Den torde
för övrigt huvudsakligen vara avsedd att utgöra en ledning för bedömande
av, vilka ungefärliga kostnader hela företaget kommer att
betinga.

Erforderliga anslag, vilka uppenbarligen böra utgå å extra stat,
torde därför böra efter utredning och förslag varje gång beviljas och
anvisas år för år. Med hänsyn till den framhållna omständigheten, att
just under innevarande vinter är rik tillgång på grankott och att dylik
tillgång på tallkott är att förvänta nästa vinter samt att kottår lära i
Norrland återkomma blott med jämförelsevis långa mellanrum, anser jag
mig böra instämma i förslaget, att för utnyttjande av dessa gynnsamma
förutsättningar för betydelsefulla undersökningar under år 1916 arbetet
må få börja redan den 1 april innevarande år. Varken mot det för
innevarande år beräknade beloppet, 19,900 kronor, eller mot det belopp,
som angivits såsom erforderligt för år 1917, 19,000 kronor, har jag
någon erinran att göra.»

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition
angående driftkostnader under år 1917 för statens domäner, genom avsättande
av en särskild fond för täckande av återväxtkostnader erkänt
den stora betydelsen av att på ett rationellt sätt sörjes för skogarnas
återväxt och föryngring.

Huru åtgärder i nämnda syfte lämpligast böra utföras i mellersta
och södra Sverige hava därstädes redan utförda praktiska försök och
undersökningar i viss mån givit vid handen. Vad åter angår de norra
delarna av landet, framför allt Norrland, så stå en mångfald hithörande
frågor ännu obesvarade. Detta är helt naturligt i betraktande av de
utomordentligt stora svårigheter, med vilka undersökningsarbetet däruppe
varit förenat, särskilt på grund av de norrländska skogarnas ofantliga
utsträckning. Förslaget att nu genom särskilt planlagda special -

4

Riksdagens skrivelse Nr 82.

undersökningar i större skala och utförda under eu längre tid söka nå
fram till en mera ingående kunskap i fråga om lämpligaste metoder att
under olika lokala förhållanden rätt sörja för de norrländska skogarnas
föryngring är med hänsyn till de betydelsefulla resultat för vårt lands
skogshushållning, som härigenom kunna stå att vinna, värt allt beaktande.
Vid statens skogsförsöksanstalt utförda förberedande undersökningar
hava också, enligt vad i ärendet upplysts, i så avsevärd grad belyst
de norrländska skogarnas föryngringsproblem, att praktiska försök i
större skala borde med fördel kunna omedelbart påbörjas.

Med hänsyn till det anförda och då riksdagen icke har något att
erinra mot storleken av det för ändamålet för åren 1916 och 1917
beräknade beloppet, har riksdagen för specialundersökningar rörande
de norrländska skogarnas föryngring i huvudsaklig överensstämmelse med
den i statsrådsprotokollet angivna plan å extra stat för år 1917 anvisat
ett anslag av 38,900 kronor ävensom medgivit, att Eders Kungl. Maj:t
må härav under år 1916 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
19,900 kronor.

Stockholm den 12 april 1916.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.