Riksdagens skrivelse Nr 60.
13
Nr 60.
Godkäncl av första kammaren den 4 april 1916.
Godkänd av andra kammaren den 4 april 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående årligt understöd åt vissa
befattningshavare vid telegrafverket, ävensom i ämnet väckta
motioner.
(Bankoutskottets utlåtande nr 14.)
Till Konungen,
I en till riksdagen avlåten proposition, nr 5, tiar Eders Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 14 sistlidne januari, föreslagit riksdagen bland
annat medgiva, att envar av ingenjören Johan Vilhelm Löfmark, extra
telefonreparatören Per Olsson samt växelstationsföreståndarinnorna Hilda
Beata Andrea Napolea Hellberg och Ida Amalia Erikson må från och med
månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas från anställning
vid telegrafverket, av telegrafverkets medel uppbära under sin återstående
livstid årligt understöd till belopp av, Löfmark 1,800 kronor, Olsson
975 kronor, Hellberg 600 kronor och Erikson 500 kronor, att utbetalas
i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
Riksdagen har på de i statsrådsprotokollet anförda skäl medgivit,
att envar av nedannämnda personer må från och med månaden näst efter
den, under vilken vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket,
av telegrafverkets medel uppbära under sin återstående livstid
årligt understöd, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner
från telegrafverket, samt till belopp av
14
Riksdagens skrivelse Nr 60.
a) ingenjören Johan Vilhelm Löfmark ettusen åttahundra kronor,
b) extra telefonreparatören Per Olsson niohundrasjuttiofem kronor,
c) växelstationsföreståndarinnan Hilda Beata Andrea Napolea Hellberg
sexhundra kronor samt
d) växelstationsföreståndarinnan Ida Amalia Erikson femhundra kronor.
I förenämnda proposition har Eders Kung], Maj:t vidare, under åberopande
av förut omförmälda statsrådsprotokoll över civilärenden, föreslagit
riksdagen medgiva, att interurbantelefonisten Amalia Josefina Larsson
må, utan hinder därav att hon kvarstår åden före 1908 års ingång gällande
avlöningsstat, vid avgång ur telegrafverkets tjänst den 1 maj 1917 komma
i åtnjutande av pension i enlighet med de bestämmelser, som enligt
kungl. kungörelsen den 14 september 1914 angående ändrad lydelse av
§ 7 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket den 11
oktober 1907 gälla beträffande pensionering av interurbantelefonist å
nya avlöningsstaten.
I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft en
inom riksdagen väckt motion, vari hemställts, att riksdagen ville bevilja
interurbantelefonisten Amalia Larsson i Filipstad en fyllnadspension av
350 kronor årligen under hennes återstående livstid från och med april
månads utgång 1916, då hon efter uppnådda 67 års ålder och 32 tjänstår
från sin tjänst avgår.
Riksdagen har bifallit den i ämnet väckta motionen.
Slutligen har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja vardera av f.
föreståndarinnorna fröken Maria Christina Carlbom och änkefru Ida
Amalia Maria Biengräher i Göteborg eu förhöjning uti de till dem utgående
årliga understöd med 300 kronor, så att vardera av dem f. o. m.
den 1 januari 1917 ägde att under sin återstående livstid uppbära årligt
understöd till belopp av åttahundra kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1909 års riksdag envar av föreståndarinnorna Maria Christina
Carlbom och änkan Ida Amalia Maria Biengräber, född Jakobsson, från
och med ingången av samma år av telegrafverkets medel under deras
återstående livstid årliga understöd till belopp av 500 kronor,
Av vad i motionen anförts och av tillgängliga handlingar i övrigt
framgår, att Carlbom och Biengräber antagits till föreståndarinnor, då
Belltelefonbolaget år 1881 började sin verksamhet i Göteborg samt att
de, även efter det telegrafverket övertagit Bellbolaget, bibehållit dessa
Riksdagens skrivelse Nr 60.
15
befattningar till den 1 december 1901, från vilken tid de tjänstgjort å
katalogexpeditionen vid Göteborgs station.
Enligt vad som anfördes vid ärendets föredragning år 1909 inför
Eders Kungl. Maj:t, både vid avvägningen av lämpliga understödsbelopp åt
ifrågavarande personer hänsyn ansetts icke blott böra tagas till den relativt
korta tid, de varit anställda i telegrafverkets tjänst, utan syntes,
genom att vid inköp av de enskilda telefonnäten jämväl låta en del av
dessas personal övergå i statens tjänst, staten hava tillförbundit sig att
ifråga om deras pensionerande låta dem räkna sig till godo även den
tid de varit anställda i de enskilda telefonbolagens tjänst. Det för
Carlbom och Biengräber ifrågasatta beloppet, 500 kronor, hade år 1905
i årligt understöd tillerkänts ett skrivbiträde.
Då emellertid, enligt vad utredningen giver vid handen, Carlbom
och Biengräber ej mindre än omkring 20 år tjänstgjort såsom föreståndarinnor,
vill det synas riksdagen att, ehuru de icke vid sin avgång
från tjänsten fortfarande innehaft samma befattningar, större hänsyn
bort tagas till denna deras tjänstetid än som skett. Riksdagen har därför
icke något att invända mot en höjning av deras pensioner och lärer
icke något vara att erinra mot vad i motionen i detta avseende föreslagits.
På grund av det anförda har riksdagen medgivit,
a) att det av 1909 års riksdag åt f. föreståndarinnan Maria
Christina Carlbom beviljade årliga understöd, 500 kronor av telegrafverkets
medel, må från och med den 1 januari 1917 utgå med ett till
åttahundra kronor förhöjt belopp samt
b) att det av 1909 års riksdag åt f. föreståndarinnan änkan Ida
Amalia Maria Biengräber, född Jakobsson, beviljade årliga understöd,
500 kronor av telegrafverkets medel, må från och med den 1 januari
1917 utgå med ett till åttahundra kronor förhöjt belopp.
Stockholm den 4 april 1916.
Med undersåtlig vördnad..