4
Riksdagens skrivelse Nr 36.
Nr 36.
Godkänd av första kammaren den 10 mars 1916.
Godkänd av andra kammaren den 10 mars 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds
proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats
samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och
2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
den U juni 1907.
(Lagutskottets utlåtande nr 10.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 14 januari 1916 avlåten proposition, nr 24,
har Eders Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av i statsrådet och lagrådet hållna protokoll ävensom en av 1915
års kyrkomöte i ärendet avlåten skrivelse, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats
samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om
nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Majrts förevarande proposition.
Vid granskningen av förslaget till lag om nyttjanderätt till gravplats
har emellertid uppmärksamheten fästats å de ingalunda sällsynta
fall, där upplåtelse av gravplats förbundits med åtagande av den myndighet,
som har kyrkogården under sin vård, att mot viss, en gång för
alla erlagd gottgörelse ombesörja gravens framtida underhåll. I sådana
fall är kyrkogårdsförvaltningen visserligen gentemot medkontrahenten
eller annan, som från medkontrahenten härleder rätt till gravplatsen, i
privaträttslig mening förbunden att fullgöra sitt åtagande härutinnan,
men sedan ingen nyttjanderättshavare i lagförslagets mening längre
existerar, t. ex. om den ursprunglige nyttjanderättshavarens släkt ut
-
Riksdagens skrivelse Nr 36. 5
gått, finnes ej vidare någon rättsägare, som med laga verkan kan tillhålla
förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga förpliktelser. I
dylikt fall lära hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen att låta gravplatsen
förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen i lagförslagets
4 § genom meddelat föreläggande bereda sig rätt att fritt disponera
över densamma.
Riksdagen finner väl en anordning, som kan medföra följder av
nyss antydd art, icke vara i allo tillfredsställande, men synes skälig
trygghet i berörda hänseende kunna vinnas genom särskilda bestämmelser
vid sidan av det föreliggande lagförslaget. Nödig kontroll över
att kyrkogårdsförvaltning icke låter komma sig till last åtgärder, som
ovan berörts, skulle kunna vinnas exempelvis genom att till kungl. förordningen
om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 gjordes ett, tillägg av den huvudsakliga innebörd, att de för granskning
av församlingsräkenskaper utsedda revisorer skulle erhålla kännedom
om de fall, där församlingen åtagit sig underhållsskyldighet av
gravar, och i samband härmed tillfälle att efterse, i vad mån nämnda
skyldighet fullgjorts.
Riksdagen får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville taga
under övervägande, huruvida icke genom tillägg till kungl. förordningen
om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 eller
genom annan lämplig åtgärd ökad trygghet må kunna vinnas för behörigt
fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats, som kyrkogårdsförvaltning
eller församling må hava åtagit sig, samt för riksdagen
framlägga det förslag, som härav kunde föranledas.
Stockholm den 10 mars 1916.
Med undersåtlig vördnad.