Riksdagens skrivelse Nr 256.
1
Nr 256.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning om ersättning till
tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket dels ock i ämnet väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 38.)
Till Konungen.
Genom en den 28 april 1916 dagtecknad proposition, nr 227, har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om
ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Riksdagen har funnit sig kunna i huvudsak bifalla vad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit. Allenast i fråga om följande punkter av förslaget
har riksdagen ansett vissa ändringar erforderliga.
Det har från den nuvarande tobakscentralkommissionens sida framhållits,
att kommerskollegium ej förr än den genom förevarande proposition
föreslagna förordningen den 1 instundande juli trätt i kraft torde
kunna vidtaga de enligt 2 § 2 mom. kollegium ålagda åtgärder för
avgivande av förslag till ledamöter i centralkommissionen, i följd varav
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 102 höft. (Nr 256—261.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 256.
denna kunde väntas träda i funktion tidigast i slutet av samma månad.
De förberedande åtgärder, vilka centralkommissionen skulle hava att
vidtaga, såsom utfärdande av kungörelse om vad av de ersättningssökande
skall iakttagas, fastställande av ansökningsformulär m. m.,
kunde därför verkställas först omkring den 1 augusti, på grund av vilket
förhållande den för de ersättningssökande erforderliga beredelsetiden
syntes komma att bliva alltför kort. Då anmälan om ersättning skulle
ingivas inom 60 dagar från förordningens ikraftträdande, tilländaginge
nämnda beredelsetid nämligen senast den 30 augusti. Denna olägenhet
kunde emellertid undvikas, därest åt de fyra enligt berörda mom. kvarstående
ledamöterna av den nuvarande centralkommissionen uppdroges
att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder.
Riksdagen, som funnit den sålunda framställda erinringen befogad,
har antagit eu i enlighet härmed förändrad lydelse av 2 § 2 mom. i
Eders Kungl. Maj:ts förslag.
I en inom riksdagen väckt motion har erinrats, hurusom vid tiden
för tobaksmonopolets ikraftträdande vissa tobakshandlande funnits, vilka
vid sidan av minuthandel även bedrivit partihandel med tobaksvaror
men vilka sedermera, enär monopolbolaget icke velat medgiva sin högsta
minuthandelsrabatt, 24 procent, till handlande, som jämväl idkade tobaksgrosshandel,
nödgats nedlägga sistnämnda rörelsegren för att erhålla
angivna högre rabatt. Så som Kungl. Maj:ts förslag vore avfattat,
skulle dessa vara uteslutna från rätt till ersättning för sin nedlagda
grossistverksamhet, något som icke syntes billigt, varför i motionen påkallades
rättelse genom tillägg till den föreslagna förordningen.
I sitt uttalande till statsrådsprotokollet i förevarande fråga kar
föredragande departementschefen väl medgivit, att en tobakshandlande,
som av angivna skäl nedlagt sin grosshandel med tobaksvaror, kunde
sägas hava så handlat till följd av monopolets införande, men å andra
sidan framhållit bland annat, dels att eu sådan tobakshandlande torde
kunna anses hava genom den erhållna rabatten i viss mån vunnit ersättning
för vad han genom grosshandelns nedläggande förlorat, dels
ock att hållpunkt saknades för ett bedömande av, i vilken utsträckning
de ersättningsberättigades antal skulle komma att ökas, därest man tillmötesginge
ifrågavarande grupp genom ett undantag för dess del från
kravet på verksamhet i tobaksgrosshandeln vid förordningens ikraftträdande,
vadan det icke vore möjligt att beräkna, i vilken mån kostnaderna
för tobaksgrosshandelns avlösande kunde komma att höjas genom
ett sådant tillmötesgående; och har departementschefen ansett riktigast
att icke frångå de sakkunnigas förslag.
3
Riksdagens skrivelse Nr 256.
Enligt riksdagens mening är det oförnekligt, att de tobakshandlande,
vilka av angivna grund nödgats nedlägga sin tobaksgrosshandel,
tillskyndats en viss förlust. För denna förlust kan den erhållna minuthandelsrabatten
väl knappast sägas utgöra en ersättning, då samma
rabatt tillerkänts vid monopolets ikraftträdande verksamma minuthandlande
i tobaksvaror utan avseende å huruvida de med sin minuthandel
förenat grosshandel i tobaksvaror eller icke. Riksdagen har, i enlighet
med vad i nämnda motion framhållits, funnit billigheten kräva, att ifrågavarande
tobakshandlande beträffande sin berörda grosshandel likställas
med de i 5 § omförmälda tobaksgrossister. De betänkligheter, vilka
kunde hysas mot ett tillmötesgående av det i motionen gjorda yrkandet,
så länge hållpunkter saknades för ett bedömande av de ekonomiska
konsekvenserna av ett sådant tillmötesgående, torde numera sakna fog.
Enligt vad riksdagen erfarit har nämligen genom en av aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet företagen undersökning möjlighet beretts att
bedöma dessa konsekvenser. De kostnader, den ifrågasatta ändringens
genomförande skulle betinga, hava med stöd av nämnda undersökning
kunnat uppskattas till ett ungefärligt belopp av 150,000 kronor.
Att riksdagen sålunda ansett sig höra medgiva ett utvidgande av
de ersättningsberättigades krets får ses i samband därmed, att riksdagen
å andra sidan funnit skäl att i någon mån begränsa ersättningarna
till vissa grupper av ersättningsberättigade. Riksdagen har
nämligen funnit de föreslagna grunderna för ersättningens utmätande
åt tobaksgrossister, tillhörande de tvenne högsta ersättningsklasserna,
så tillmätta, att någon jämkning nedåt av procentsatserna kan anses
befogad. Såsom en lämplig sådan jämkning har riksdagen ansett- en
nedsättning av ersättningsprocenttalet i 5 § 2 mom. a) från 20 till
18 och i samma mom. b) från 15 till 14. Såvitt verkställda beräkningar
utvisa skulle genom denna ändring kostnaderna för förslagets
genomförande minskas med ett belopp, som fullt motsvarade de av
ovan omhandlade vidgning av de ersättningsberättigades krets betingade
kostnader.
I fråga om den i 5 § 4 mom. av Eders Kungl. Maj:ts förslag
kommissionerna tillagda rätten att öka eller minska ersättningsbeloppen
har i nämnda motion hemställts, att denna rätt antingen måtte helt utgå
eller ock begränsas till 10 procent av ersättningsbeloppet.
De sakkunniga, vilkas utredning legat till grund för propositionen,
hava till förslaget i denna del fogat en ingående motivering; av
departementschefen hava skälen för att kommissionerna bör beredas en
vidsträckt möjlighet att vid ersättningsfrågornas avgörande utöva en i
4
Riksdagens skrivelse Nr 256.
viss mån utjämnande verksamhet ytterligare utvecklats. Genom vad
sålunda anförts har riksdagen funnit behovet av att en vidsträckt befogenhet
av ifrågavarande art tillägges kommissionerna vara tillfyllest
ådagalagt. Med hänsyn till de direktiv, som äro givna såväl genom
ifrågavarande moments avfattning som i den till statsrådsprotokollet
anförda motiveringen, torde medgivandet av en dylik befogenhet åt kommissionerna
icke böra möta betänkligheter. Emellertid har riksdagen icke
kunnat undgå att finna att den föreslagna jämkningsm ar ginalen, en
fjärdedel av ersättningsbeloppet, bör kunna i någon män minskas utan
att syftet med befogenhetens utövning förfelas; och har riksdagen i sådant
avseende ansett en begränsning till en femtedel av ersättningsbeloppet
lämplig. Riksdagen har ej heller velat underlåta att i detta
sammanhang i likhet med departementschefen betona, att den befogenhet,
som i förevarande avseende må varda kommissionerna tillerkänd, bör
kunna förväntas komma till användning icke för ett ensidigt ökande
av ersättningsbeloppen utan, där anledning därtill gives, jämväl för
desammas minskande.
I en annan inom riksdagen väckt motion har yrkats, att tobaksgrossist,
vars verksamhetstid är otillräcklig för ersättnings erhållande, må
äga tillgodoräkna sig föregående verksamhet såsom inom tobaksgrosshandeln
anställd. Sistnämnda förslag har riksdagen ansett förtjänt av
beaktande. Fall kunna tydligen tänkas förekomma, i vilka en person
efter att hava under avsevärd tid varit anställd inom tobaksgrosshandeln
själv blivit tobaksgrossist, men för sent för att enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag äga rätt till ersättning såsom sådan. Billighetsskäl synas riksdagen
uppenbart tala för att tillägga sådan person rätt till personlig
ersättning efter samma grund som om han till tiden för förordningens
ikraftträdande ännu innehaft sin senaste anställning och icke övergått
till tobaksgrossistfacket. Riksdagen har emellertid gått ett steg längre
än i motionen föreslagits. I denna har allenast yrkats, att tobaksgrossist,
varom här är fråga, må erhålla rätt att i ersättningsavseende tillgodoräkna
sig föregående anställningstid lios tobaksgrossist. Föregående anställningstid
hos tobaks fabrikant skulle alltså icke få tagas i beräkning. Ett sådant förhållande
måste emellertid anses mindre rimligt. En person, vilken efter en
längre verksamhet såsom handelsresande hos tobaksfabrikant under de sista
2—3 åren etablerat. sig såsom tobaksgrossist, skulle exempelvis då uteslutas
från ersättaingsrätt, medan sådan rätt skulle tillkomma den, vars
anställningstid såsom handelsresande före de sista årens grossistverksamhet
förlupit hos en grossist. Då verksamheten såsom handelsresande
5
Riksdagens skrivelse Nr 256.
i ena som i andra fallet varit alldeles likartad, skulle ett sådant resultat
innebära en uppenbar orättvisa. Riksdagen har därför ansett, att
föregående anställningstid såväl inom tobaksgrosshandeln som inom
tobaksfabrikationen bör kunna få i förevarande avseende tagas i beräkning.
För att erhålla en tillfredsställande grundval för bestämmandet
av ersättningsbeloppet, torde man böra såsom villkor för ersättningsrättens
inträde uppställa krav på att den tid, varunder personen i fråga varit
hos annan anställd, omfattat minst två år. Den av riksdagen antagna
bestämmelsen härutinnan har avfattats så, att möjlighet till erhållande
av ersättning enligt den nu föreslagna förordningen skall vara utesluten
för den, som erhållit eller är berättigad till ersättning enligt andra bestämmelser.
De ändringar, som ovan angivits, synas, genomförda, icke föranleda
ändring i de av Eders Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för
tobaksgrosshandelns avlösande.
För att staten, vid bifall till förevarande proposition, skall få sina
av densamma orsakade utlägg av monopolbolaget ersatta i samma ordning,
som enligt det med bolaget avslutade kontraktet rörande monopolets
utövning gäller beträffande övrig av staten i samband med monopolets
införande till enskilda utbetald gottgörelse, erfordras, såsom av
departementschefen framhållits, särskilt medgivande från aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets sida. Enligt vad under ärendets behandling
inom riksdagen inhämtats, har bolaget å stämma den 2 innevarande juni,
på förslag av styrelsen, förklarat sig, i händelse Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag komme att genomföras i ungefärligen det skick, som här ovan angivits,
samt under förutsättning att bolaget lämnades fullt fria händer i avseende
å varuförmedlingen mellan bolaget och minuthandeln, godkänna
sådant tillägg till det mellan staten och bolaget gällande kontraktet, att
bolaget förbunde sig att ersätta de av förslagets genomförande betingade
kostnaderna i den ordning, 2 § av nyssnämnda kontrakt föreskreve.
Den förutsättning, monopolbolaget sålunda uppställt för sin medverkan
vid förslagets finansiering, överensstämmer, såsom av merberörda
utdrag av statsrådsprotokollet framgår, med de grunder, på vilka förslaget
uppbyggts.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen antagit Eders Kungl. Maj:ts
ovan omförmälda förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister
och hos dem anställda personer med anledning av införandet av stats
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 256.
monopol å tobakstiilverkningen i riket, dock att 2, 5 och 6 §§ i nedan
angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse0):
2 §•
1 mom. — — — — — — — — — — — — — —--
2 mom. Centralkommissionen utgöres av ordföranden och de
tre av Kungl. Maj:t omedelbart utsedda ledamöterna samt de för dessa
ledamöter utsedda suppleanter i den centralkommission, varom förmäles
i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende
å införande av statsmonopol å tobakstiilverkningen i riket, ävensom
av tre ledamöter jämte suppleanter för dem, utsedda sålunda, att
kommerskollegium, efter hörander av för kollegium kända föreningar av
tobaksgrossister och inom grosshandeln med tobaksvaror anställda
inom riket, avgiver förslag å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas
och de inom grosshandeln med tobaksvaror anställdas
intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre
ledamöter och tre suppleanter.
Intilldess sistnämnda tre ledamöter blivit utsedda, skola de förberedande
åtgärder, som kunna finnas erforderliga, ombesörjas av ordföranden
och de tre övriga ledamöterna.
Lokalkommission — — — — — — — — — — — — — —
jäv mot skiljeman.
5 §.
1 mom. Ersättning skall — — — — — — — — — — —
samma tid;
dock att, där någon utövat verksamhet såsom tobaksgrossist från och
med år 1912 men på grund av överenskommelse med aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet nedlagt sagda verksamhet i ändamål att tillförsäkra sig
vissa förmåner i av honom jämväl bedriven minuthandel med - tobaksvaror,
vad under a) är stadgat icke skall utgöra hinder för honom att erhålla
ersättning.
2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen till tobaksgrossist
för förlorad eller minskad handel med svenska tobaksvaror, som av
annan tillverkats, och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,
*) De delar av förordningen, i vilka riksdagen gjort ändring, äro utmärkta med kursiverad
stil. Med spärrad kursiv betecknas de delar, som redan i Kungl. Maj:ts förslag varit kursiverade.
7
Riksdagens skrivelse Nr 256.
lägges hans årliga medelomsättning i gross av sådana varor under åren
1912—1914, beräknad efter försäljningspris (medelårsomsättningen);
skolande ersättningen utgå
a) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror uppgått
till minst 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med
ett belopp motsvarande 18 procent av medelårsomsättningen;
b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror uppgått
till minst 50 men icke till 75 procent av värdet av hela hans
varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 14 procent av medelårs
omsättningen;
samt
c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror understiger
50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett belopp
motsvarande 10 procent av medelårsomsättningen.
3 mom. — — — — — — — — — — — — —--—
4 mom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom. avses, må kom
missionerna
kunna öka eller minska det enligt sagda moment beräknade
ersättningsbeloppet med högst en femtedel, allteftersom med hänsyn
till den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas hava
givit, tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i yrket och utsikter till
framtida försörjning eller andra sig företeende omständigheter hans av
tobaksmonopolets införande föranledda förlust kan antagas komma att för
honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis ringa betydelse.
Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss sagts, må, där
tobaksgrossist icke själv utövat ledningen av sin rörelse och sådan ledning
utövats av anställd (affär sled are), med hänsyn till den särskilda
kostnad, varmed rörelsen härigenom belastats, kunna äga rum med
högst hälften av'' det enligt 2 mom. beräknade ersättningsbeloppet.
5 mom. Har tobaksgrossist, vilken vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande ■utövar sin verksamhet, men vilken icke utövat densamma
under så lång tid, som i 1 inom. a) sägs, under sin nämnda verksamhetstid
inom riket för egen räkning (icke såsom kommissionär eller agent)
idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som i 5 § 1 mom. d) sägs,
till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning
under samma tid, må lian, där han före sin verksamhet såsom
tobaksgrossist under minst två år innehaft anställning, som avses i 6 §
1 mom. av förevarande förordning eller 9 § 1 mom. av förordningen den
15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, kunna erhålla personlig ersättning
efter vad i 6 § av förevarande förordning är stadgat; dock att sådan
ersättning icke skall tillkomma den, som erhållit ersättning enligt 9 § av
8
Riksdagens skrivelse Nr 256.
förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å
införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket eller är berättigad
till ersättning enligt förordningen om utvidgad rätt till ersättning i
vissa fall med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
6 §•
1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma
1) affärsledare, vilken
a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd
hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a) eller b) avses, samt därefter före
utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på
grund av indragning av den utav honom innehavda befattningen hos
tobaksgrossisten förlorat anställning hos denne eller på grund av förestående
indragning av befattningen uppsagts att lämna anställning hos
tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; eller
b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd
hos annan än i 5 § 2 mom. a) eller b) avsedd tobaksgrossist, vilken under
år 1914 inom riket för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,
som av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 50 procent
av värdet av hela hans varuförsäljning under samma tid, därest affärsledaren
efter år 1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade
ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av
grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på
grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna
anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917;
2) handelsresande, platsförsäljare eller annan person, vilken
a) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel
i gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos tobaksgrossist, som
i 5 § 2 mom. avses, och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom.
stadgade ansökningstid antingen på grund av indragning av den utav
honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten förlorat anställning
hos denne eller på grund av förestående indragning av befattningen
uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången
av år 1916; eller
b) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel
i gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos annan än i 5 § 2
mom. avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket för
egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som av annan
9
Riksdagens skrivelse Nr 256.
tillverkats, till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela
hans varuförsäljning under samma tid, därest den anställde efter maj
månad 1915 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid
antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av
grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på
grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna
anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916; samt
3) tobaksgrossist som i 5 § 5 mom. avses.
2 mom. — — — — — — — —---— — — — — —
3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa
gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),
vilken för åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person
som under tiden 1 juni—31 december 1915 förlorat anställning inom
grosshandeln med tobaksvaror, för åren 1913 och 1914 verkligen åtnjutits;
skolande dock i fråga om tobaksgrossist, som i 5 § 5 mom. avses,
medelårsinkomsten utgöra medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst
tobaksgrossisten åtnjutit för de två år, under vilka lian senast innehaft
sådan anställning, varom i 1 mom. sägs. Vid beräknandet av medelårsinkomsten
tages ej hänsyn till sådan förbättring av avlöningsvillkoren,
vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl för dylik förbättring
prövas hava förelegat.
4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda alfärsledare, handelsresande,
plats för sälj are och tobaksgrossister utgår ersättning med belopp
motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som
omfattar tiden från och med år 1912. För varje tidigare helt verksamhetsår
ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock
endast i den män varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens
levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i
något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten.
Stockholm den 14 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 102 höft.. (Nr 256 —261.) 2