Riksdagens skrivelse Nr 254.

1

Nr 254.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om anslag till beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor.

(Statsutskottets utlåtande nr 125 och memorial nr 146.)

Till Konungen.

I en vid innevarande riksdag väckt motion har hemställts, att
riksdagen måtte anvisa ett förslagsanslag av 20,000,000 kronor att
i mån av behov utbetalas av tillgängliga medel redan under år 1916
för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
genom reglering av priset å för dem avsedda livsmedel, enligt beslut
i varje särskilt fall av Eders Ivungl. Maj:t, på förslag av statens
livsmedelskommission och på villkor av kommunal kontroll i fråga
om syftets ernående.

Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:

»Uti statens livsmedelskommissions årsberättelse, som omfattar
tiden från juli 1914 till juli 1915, återfinnes bland annat en uträkning
över den av den allmänna prisstegringen förorsakade stegringen
i ett svenskt genomsnittshushålls årliga budgetssumma. Hushållet
är beräknat bestå av fyra personer (man, hustru och tyå barn), och
dess årskonsumtion är upptagen efter den levnadskostnadsundersökning,
som företogs i Stockholm åren 1907—1908. Enligt denna
beräkning ställa sig utgiftsposterna, upptagna efter priserna från de
44 orter i riket, varifrån socialstyrelsen upptager regelbunden prisstatistik,
på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 100 käft. (Nr 254.)

1

a

Riksdagens skrivelse Nr 254.

Varuslag

Kvantitet

H

e 1 a rik

e t

Juli 1914
Kronor

Juli 1915
Kronor

Ökning

Kronor

Mjölk: oskummad...............

791.8 lit.

118.77

126.69

7.92

skummad ...............

101.9 »

8.15

9.17

1.02

Smör ..............................

32.3 kg.

71.62

86:13

14.51

Ost.................................

12.8 »

15.28

18.63

3 35

Margarin...........................

8.7 »

11.95

14.46

2.61

Ägg.................................

28.4 tjog

38.91

48.88

9.97

Potatis ...........................

393.0 lit.

25.14

32.21

7.07

Ärter ..............................

7.3 »

1.86

3.66

1.80

Bruna bönor .....................

1.8 kg.

0.81

1.24

0.43

Mjöl: vete-........................

123.7 kg.

38.35

53.20

14.85

iåg- ........................

6.3 »

1.31

2.13

0.82

rågsikt- ..................

15.3 »

4.12

6.25

2.13

Havregryn ........................

17.6 »

6.34

9.16

2.82

Risgryn ...........................

5,i »

2.oo

2.41

0.41

Rågbröd, hårt ..................

58.7 »

24.08

32.88

8.80

Bröd, mjukt .....................

111.0 »

45.51

57.83

12.32

Vetebröd (skorp.) ...............

3G.o »

27.oo

32.40

5.40

Nötkött .........................

38.6 »

41.59

55.45

13.86

Kalvkött.........................

16.7 »

16.71

21.22

4.51

Fårkött ...........................

7.o »

9.57

12.04

2.47

Fläsk: färskt.................

19.9 »

25.47

39.20

13.73

salt........................

30.6 »

41.34

62.46

21.12

Fisk: färsk........................

22.4 »

8.76

10.14

1.39

salt sill ..................

21.4 »

9.21

10.28

1.07

kabeljo.....................

2.i »

1.19

1.44

0.25

Kaffe ..............................

17.2 »

26.94

27.80

0.86

Socker ...........................

79.3 »

50.77

52.36

1.59

Fotogen ...........................

90.7 lit.

18.13

19.95

1.82

Björkved .......................

0.73 famn

18.98

20.51

1.53

Barrved ..........................

0.48 »

10.03

10.80

0.77

Kol och koks.....................

3.6 hl.

9.68

12.70

3.02

Summa

—

729.66

893.68

164.12

Sålunda eu prisfördyring av kronor 164: 12 för blott dessa 31
varuslag. X Stockholm, där prisfördyringen varit ännu högre, uppgick
motsvarande belopp till kronor 207: 25.

Prisstegringen har emellertid oavlåtligt pågått å de flesta av
ovannämnda varuslag även sedan juli månad 1915, vilket framgår
av en tabell i det officiella arbetet: »De svenska statsmakterna och
kristidens folkhushållning». Enligt denna tabell ha prisförhöjningarna
från juli till december månad varit följande:

Riksdagens skrivelse Nr 254.

B

Varuslag

Kvantitet

H

e1 a rik

e t

Juli 1915
Kronor

Dec. 1915
Kronor

Ökning

Kronor

Mjölk, oskummad...............

791.8 lit.

126.69

134.61

7.25

skummad ...............

101.9 »

9.17

10.19

1.02

Smör ..............................

32.3 kg.

86.13

97.58

11.45

Ost .................................

12.8 »

18.63

23.75

5.12

Margarin...........................

8.7 »

14.46

15.76

1.29

Ägg.................................

28.4 tjog

48.88

69.32

20.44

Bruna bönor .....................

1.8 kg.

1.24

1.76

0.52

Kalvkött...........................

16.7 »

21.22

21.39

0.17

Fläsk: färskt.....................

19.9 »

39.20

43.58

4.38

salt........................

30.6 »

62.46

70.42

7.96

Fisk: färsk........................

24.4 »

10.14

13.28

3.14

salt sill ..................

21.4 »

10.28

17.13

6.85

kabeljo.....................

2.i »

1.44

1.88

0.44

Kaffe ..............................

17.2 »

27.80

27.97

0.17

Socker..............................

79.3 »

52.36

54.74

2.38

Fotogen ...........................

90.7 lit.

19.85

21.76

1.81

Björkved .........................

0.73 famn

20 51

23.66

3.15

Barrved ..........................

0.48 »

10.80

12.65

1.85

Kol och koks....................

3.6 hl.

12.70

16.12

3.42

Summa

—

594.73

677.54

82.81

Härifrån skola emellertid fråndragas nedanstående belopp, som
uppstått genom prissänkningar under tiden juli 1915 till december 1915:

Varuslag

Kvantitet

H

Juli 1915
Kronor

e 1 a rik

Dec. 1915
Kronor

e t

Minskning

Kronor

Potatis ...........................

393 o

lit.

32.21

*

22.07

10.14

Ärter ..............................

7.3

»

3.66

3.44

0.22

Mjöl: vete-........................

123.7

kg-

53.20

46.oo

7.20

råg- ........................

6.3

»

2.18

1.99

0.14

rågsikt-.....................

15.3

f>

6.25

5.06

1.20

Havregryn .......................

17.6

»

9.08

8.40

0.68

Risgryn ..........................

5.1

»

2.41

2.41

—

Rågbröd, hårt ..................

58.7

32.88

30.54

2.34

Bröd, mjukt .....................

111.0

7>

57.83

55.61

2.22

Vetebröd (skorp.) ...............

36.o

>

32.40

31.68

0.72

Nötkött ...........................

38.5

55.46

52.76

2.69

Fårkött ...........................

7.o

12.04

11.83

0.21

Summa

299.64

271.78

27.76

4

Riksdagens skrivelse Nr 254.

Prissänkningen har sålunda uppgått till kronor 27: 76 mot eu
prisökning av kronor 82: 81. Det belopp som återstår är sålunda
kronor 55: 05. Om vi lägga detta belopp, utgörande den totala prisökningen
från juli till december 1915, till prisökningsbeloppet från
juli 1914 till juli 1915, vilket var kronor 164: 12, så framgår att
den allmänna prisstegringen åstadkommit en stegring av ett genomsnittshuskålls
årliga budgetssumma av sammanlagt kronor 219:17.

Som härav framgår måste en genomsnittsfamilj på fyra personer
betala för ovan nämnda varor, enligt nuvarande priser 219
kronor mera än under de normala förhållandena före krisens utbrott.
Det stoppar emellertid icke med detta belopp, utan därtill kommer
den prisförhöjning, som snart sagt alla övriga varor även undergått.
Enligt socialstyrelsens beräkningar utgör den allmänna stegringen
av priset på ovan nämnda varuslag 28 procent. Enligt uppgifter
från samma håll utgöra de ovan nämnda varuslagen 90 procent av
vad som åtgår i livsmedels- och bränsleomkostnaderna för ett genomsnittshushåll.
Prisstegringen å de återstående 10 procenten av förnödenheterna
torde vara lika stor som å de ovannämnda varuslagen.
Härtill kommer sålunda ytterligare kr. 24: 35 i stegrade utgifter.
Summa kronor 243: 48.

Men ej nog härmed. Kläder och skodon, rengöringsmedel och
hushållsmateriel av alla slag ha ävenledes stigit i pris högst väsentligt.
Arbetarne i allmänhet äro icke utrustade med några lager,
utan de. anskaffa sina olika förnödenhetsvaror efter hand som de
förbrukas. Utan skor kunna familjemedlemmarne ej vara och kläder
måste de även ha, hur enkla de än äro.

Enligt den ovan berörda stockholmsstatistiken utgjorde utgifterna
för kläder och skodon för en genomsnittsfamilj med 2,000
kronors årsbudget 11 pi-ocent av hela budgeten. Kläderna och skodonen
torde ha stigit med 30 procent. Här kommer sålunda en
merutgift av 66 kronor pr år och därmed äro vi uppe i en merutgift
pr genomsnittshushåll av 310 kronor pr år. Alldeles visst är
att det nu kostar cirka 300 kronor mer pr år för en genomsnittsfamilj
att draga sig fram än för ett och ett hälft år sedan.

För envar som reflekterar härpå torde det tydligt nog framgå,
att arbetarnas och deras vederlikars ekonomiska ställning är rent
av förtvivlad. Eu del arbetare ha visserligen av sina arbetsgivare
erhållit s. k. dyrtidstillägg, men detta motsvarar ingenstädes den
stora varuprisstegringen. De flesta arbetare ha dock ej erhållit

Riksdagens skrivelse Nr 254.

5

dyrtidstiUägg eller arman inkomstökning. Ej heller ha arbetarna möjlighet
att leva på kredit, enär kreditmöjligheterna sedan krisens
utbrott ha blivit ytterligare inskränkta. Det återstår sålunda ej något
annat än att draga in på konsumtionen, och denna indragning
måste i otaliga fall göras så stark, att löntagarklassens levnadsstandard
sjunker ner till en nivå, som gör arbetarna till mindervärdiga
samhällsmedborgare.

Såsom av det anförda framgår, hava livsmedelsprisen stigit i
en sådan grad, att det för stora grupper av landets befolkning,
vilka redan vid krisens utbrott befunno sig vid gränsen för möjlighet
att existera, betyder undernäring och rent nödtillstånd. Ett
sådant tillstånd, vilket ostridigt nu är rådande, innebär sådana vådor
ur social synpunkt, att det är statsmakternas oavvisliga skyldighet att
ingripa avhjälpande och lindrande. Principiellt hava statsmakterna
också erkänt denna förpliktelse genom exempelvis beviljandet av
statsmedel för beredande av arbetslöshetsunderstöd. Med detta
understöd lindras emellertid endast den nöd, som uppstår genom
arbetslöshet. Den nöd och undernäring, som uppstår genom att
arbetsförtjänsterna icke på grund av prisstegringarna förslå för
tillgodoseendet av det för livets uppehälle absolut nödvändiga, är
lika samliällsskadlig som den genom arbetslöshet framkallade, och
det ställes samma krav på statsmakterna för dess avhjälpande.

Vid övervägande av de åtgärder, som från det allmännas sida
kunna ifrågakomma för lindrande och avhjälpande av här ovan
berörda, av krisen framkallade missförhållanden, torde man utgå
ifrån att det icke bör eller han påläggas kommunerna, att i den
ordning, som det eljes åligger dem, träda emellan för nödens avvärjande
genom utdelandet av fattigunderstöd. Arten av de förhållanden,
varunder nödtillståndet framkallas, är sådan, att det bör
åligga staten att främst genom eu effektiv prisregleringspolitik undanröja
orsakerna med, i vad det gäller de fattiga befolkningslagrens
tillgodoseende med de oundgängligaste livsmedlen, direkta tillskott
av allmänna medel. På eu sådan väg har man slagit in i
Danmark, där man genom en »Lov om kommunale Foranstaltninger
i Anledning av Dyrtiden og om Däckning av overordentlige kommunale
Utgifter» berett kommunerna tillfälle att träffa föranstaltningar
för befolkningens förseende med viktiga livsmedel och bränsle,
med tillskjutande av medel, dels åvägabrakta genom eu speciellt för
ändamålet anordnad kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt, dels

6

Riksdagens skrivelse Nr 254.

bestridda av statsmedel, som uttagas genom eu statlig konjunkturvinstbeskattning.
Därest denna lag utnyttjas i full utsträckning
kommer till den 1 instundande november att användas ett belopp
av över 20,000,000 kronor, av vilka staten skall tillskjuta hälften.
Det torde icke lida något tvivel, att icke vårt gränsland genom denna
storslagna anordning i vidsträckt grad förebyggt det rena nödtillstånd,
som kristiden hotar att pressa de fattiga befolkningslagren
ned uti.

Exemplet synes oss mana till efterföljd även i vårt land.
Emellertid måste en anordning, som syftar att genom tillskott av
allmänna medel sörja för tillgång åt de mindre bemedlade av de
oundgängligaste livsmedlen till rimliga priser, i vårt land läggas
efter delvis andra grunder än dem, som kommit till tillämpning i
Danmark. De svenska kommunerna ha icke befogenhet att upptaga
skatter annat än i den ordning kommunallagarna föreskriva
och torde svårligen kunna givas dylik befogenhet för särskilt fall.
De äro ock i allmänhet hårt tyngda under höga skatter för täckandet
av sina ordinarie utgifter och kunna icke i avsevärd grad ytterligare
betungas. Därtill kommer att medel, som skola användas
i ovan angivet syfte, lämpligen böra åstadkommas genom en sådan
beskattning, som rättvisare drabbar de av krisen framkallade konjunkturvinsterna,
än vad en kommunalbeskattning skulle göra. Det
tillskott av medel för prisreglering å varor, förnämligast avsedda
för de mindre bemedlades behov, som vi vilja ifrågasätta, bör således
i huvudsak lämnas av staten och av denna anskaffas genom
en skärpt och utvidgad konjunkturvinstbeskattning. Därav torde
följa, att medlen böra omhänderhavas av ett statligt organ och
användas för sitt ändamål efter av riksdagen givna allmänna direktiv
och efter beslut av Kungl. Maj:t i vai’je särskilt fall. Lämpligast torde
vara, att medlen omhänderhavas av statens livsmedelskommission och
användas på förslag av denna. En sådan anordning synes oss så
mycket lämpligare, som redan förut under kristiden förekommit fall,
då på förslag av statens livsmedelskommission dels staten iklätts
ekonomiskt tillskott för åstadkommande av viss prisreglering och
dels ställts till kommissionens förfogande på annat sätt åvägabrakta
medel för samma syfte. Sålunda har på kommissionens förslag och
för att åstadkomma sänkning av priset å vetemjöl staten iklätts rätt
avsevärda förluster på det genom statens försorg importerade vetet.
Den frivilliga avgift, som svenska rederiföretag iklätt sig har ställts

Riksdagens skrivelse Nr 254.

7

till livsmedelskommissionens förfogande för att användas till nedbringandet
av vissa fraktkostnader, som eljes skulle betunga konsumenterna.
Likaledes är ju den av Kungl. Maj:t i utsikt ställda
beskattningen av rederinäringen avsedd att reducera prisen å spannmål
och fodermedel. På samma sätt har till livsmedelskommissionens
förfogande ställts vissa avgifter, som erläggas för export av
färsk sill och skola dessa medel av kommissionen användas för
reglering av priset å denna vara inom landet. Även i andra fall
än de nu nämnda har statens livsmedelskommmission ingripit
prisreglerande genom tillhandahållande av varor till reducerade
priser. Beviljandet av ett kreditiv åt statens livsmedelskommission
skulle sålunda blott vara en följdriktig utveckling på en väg, på
vilken redan inslagits, men skulle möjliggöra för livsmedelskommissionen
att på ett effektivare sätt ingripa för tillgodoseendet av
de mindre bemedlades behov av billigare livsmedel. Givetvis bör
denna verksamhet bedrivas med användandet av de kommunala
livsmedelsnämnderna som förmedlande organ och under villkor att
dessa utöva en fullt effektiv kontroll. I vissa fall torde lämpligen
såsom villkor för åtnjutande av de förmåner, som av statens livsmedelskommission
kunna beredas med tillhjälp av ifrågavarande
medel, böra krävas något ekonomiskt tillskott även av kommunerna.

För handhavandet av ifrågavarande verksamhet, som komme
att ställa ännu större krav på livsmedelskommissionen än vad
hittills ställts på densamma — självfallet skulle prisregleringsverksamhet
i överensstämmelse med maximiprislag och kompensationssystem
in. in. alltjämt pågå — vore det önskvärt, att denna erhölle
en kompletterad sammansättning som för övrigt av kommissionen
själv tidigare påyrkats men då av Kungl. Maj:t avböjts. Livsmedelskommissionen
borde förstärkas med ett par representanter
för konsumenterna.

Om för bestämmandet av det belopp, som borde för ifrågavarande
ändamål ställas till förfogande, lades till grund samma
beräkning som i Danmark använts eller ett högsta tillskott av i
genomsnitt 8 kronor till varje invånare, skulle det här krävas eu summa
av i runt tal 40,000,000 kronor. Med hänsyn till rådande förhållanden
vore detta vid motiverat. Emellertid skulle mycket vara vunnet om
för vårt lands vidkommande halva detta belopp komme till användning
för att lindra, där nu den ohyggliga dyrtiden pressar ned hela
befolkningsgrupper under svältgränsen i nöd och misär.»

8

Riksdagens skrivelse Nr 254.

Sedan riksdagens vederbörande utskott på anförda skäl hemställt,
att motionen icke måtte vinna riksdagens bifall, både i en
utskottets utlåtande bifogad reservation framställning gjorts om
anvisande för i motionen omförmälda ändamål av ett belopp å högst
5,000,000 kronor att utgå under för skottstitel. I avseende å grunderna
för detta anslags användande anfördes följande:

»Om också en detaljerad plan för de sålunda anvisade medlens
användning under förhandenvarande förhållanden icke torde få anses
behövlig eller ens lämplig, så lärer det dock icke vara ur vägen att
därför uppställa några allmänna anvisningar. Yi förutsätta sålunda
till eu början, att bestämmandet om dispositionen av större eller
mindre del av anslaget alltid och från fall till fall skall träffas av
Kungl Maj:t efter statens livsmedelskommissions hörande. I viss
mån lärer anslaget kunna behöva tagas i anspråk för att genom
statens livsmedelskommission eller på annat sätt tillhandahålla lokala
livsmedelsnämnder viss vara till priser, som endast på denna väg
kunna nedbringas till skälig nivå. I huvudsak synes dock anslaget
böra komma till användning för att möjliggöra ett mera positivt
ingripande mot dvrtiden från sådana kommuners sida, där detta
kan befinnas särskilt av behovet påkallat. Ansökningar om dylikt
bidrag av statsmedel, åtföljda av fullständig motivering och detaljerad
plan för de ifrågasatta åtgärderna, synas av vederbörande kommunala
livsmedelsnämnder inom viss föreskriven tid före varje kvartal
böra ingivas till statens livsmedelskommission, som särskilt bör yttra
sig om, huruvida de ifrågasatta åtgärderna äro av behovet påkallade
och i övrigt lämpliga samt vilka villkor och kontrollföreskrifter till
förekommande av missbruk, som böra fästas vid statsbidrags åtnjutande.
I varje fall böra dessa avse, att den dyrtidshjälp, som lämnas,
verkligen endast kommer de mindre bemedlade till godo, aldrig
annat än möjligen i form av hyreshjälp får utgå i kontanter samt
under inga förhållanden får karaktären av fattigunderstöd. Åtminstone
i vissa fall synes det vidare vara på sin plats att begränsa
den sålunda anordnade dyrtidshjälpen till sådana mindre bemedlade,
som genom kristiden fått sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade,
till familjeförsörjare, särskilt sådana med barnrika familjer
o. s. v. I fråga om bestämmandet av ordningen för och storleken
av statens andel i kostnaderna för de sålunda vidtagna kommunala
föranstaltningarna bör hänsyn, förutom till nyssnämnda faktorer,
tagas till vederbörande kommuns egenskap av dyrort, konjunktu -

Riksdagens skrivelse Nr 254.

9

Terna inom vissa yrkesgrenar å orten samt dess ekonomiska bärkraft.
Som regel synes statsbidraget, liksom i fråga om statens bidrag till
arbetslöshetens bekämpande, böra uppgå till högst hälften av kommunens
egna kostnader för ändamålet, men undantagsvis torde detsamma
böra kunna utgå med en något större andel, i intet fall
dock högre än tre fjärdedelar av totalkostnaden, vare sig återstoden
bestrides direkt av kommunala medel eller av medel, som ställts till
kommunens förfogande av korporationer eller enskilda.

Några närmare anvisningar, utöver de här meddelade, för beloppets
användning synas knappast vara av nöden, då Kungl. Maj:t
självfallet icke utan den mest omsorgsfulla prövning lärer komma
att däröver förfoga. Med de oförutsedda behov, olika för olika
orter, som med all sannolikhet kunna komma att göra sig gällande,
synes det ock vara mest ändamålsenligt, att största möjliga handlingsfrihet
härutinnan lämnas åt Kungl. Maj:t. Uti villkoret, att
kommunerna själva i regel skola bära en avsevärd del av kostnaderna
för de åtgärder de finna lämpligt vidtaga, ligger otvivelaktigt
också en god borgen för att även från deras sida nödig försigtighet
blir iakttagen.»

Riksdagen får anmäla, att riksdagen på det sätt bifallit ifrågavarande
motion, att riksdagen bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i
huvudsaklig överensstämmelse med de i ovan omtormälda reservation
angivna grunder för beredande av lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor genom reglering av priset å för dem avsedda
livsmedel, enligt beslut i varje särskilt fall av Eders Kungl. Maj:t,
på förslag av statens livsmedelskommission och på villkor av kommunal
kontroll i fråga om syftets ernående, använda och av tillgängliga
medel, mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett
belopp av högst 5,000,000 kronor.

Stockholm den 14 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens urot,okoll 1916. 14 samt. 100 käft. (Nr 254.)