Riksdagens skrivelse Nr 236.

1

Nr 236.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.,
i vad densamma avser ändring i lagen den 4 juli 1910
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar.

(Bankoutskottets utlåtande nr 58.)

Till Konungen.

1 en till riksdagen den 17 april 1916 avlåten proposition, nr 209,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att bland annat antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld
ändring av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar.

Här ifrågavarande förslag angående ändringar i 1910 års lag om
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar sammanhänger
med Eders Kungl. Maj:ts i samma proposition framlagda förslag om
uppförande å ordinarie stat av vissa befattningar såväl i järnvägsstj^relsen
som vid distrikten.

Såsom av annan skrivelse framgår, har riksdagen beslutat sådan
ändring i Eders Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag, att avdelningscheferna
å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå skola i avlöningshänseende jämställas
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 98 häjt. (Nr 236—239.) ]

2

Riksdagens skrivelse Nr 236.

med byråchefer och i sammanhang därmed erhålla benämningen överingenjörsassistenter.
I övrigt har riksdagen bifallit berörda förslag. I
anledning härav torde motsvarande ändring böra genomföras i pensionslagen.
Riksdagen har för övrigt icke haft något att erinra mot ifrågavarande
proposition och har därför antagit de ändringar av 1 och 2 §§
i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar, som innehållas i härvid fogade bilaga.

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Bilaga.

Förslag

till

ändringar av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar.

1 §■

Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med nedan stadgade
undantag dels var och en, vilken vid lagens trädande i kraft är delägare
i -statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, dels ock var och en, som
efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie tjänst vid statens
j ärnvägar.

Från denna lags tillämpning undantagas:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen vunnit delägarrätt
i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund av nådiga
reglementet för pension sinrättningen den 6 september 1872 och icke
behörigen anmält sig vilja genom erläggande av de i förnyade nådiga
reglementet den 3 november 1882 för samma pensionsinrättning bestämda
högre avgifter bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär
avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
på grund av nådiga reglementet för pensionsinrättningen den 3

3

Riksdag em skrivelse Nr 236.

november 1882 och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma
reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad, inom
tre månader från lagens trädande i kraft eller, om han vid sistnämnda
tidpunkt kvarstår på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande
och sedermera vinner befordran, inom tre månader från det befordran
vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler, att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet
må å honom vinna tillämpning; samt

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar, överdirektör
och souschef samt överingenjör och chef för statens järnvägsbyggnader.

2 §•

Pensionsrätt tillkommer:

a) den, som till följd av olycksfall i statens järnvägars tjänst eller
eljest till följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst
ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller
av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning
samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

b) den, som, efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar, antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom
i andra fall än under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad
arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej
heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan
befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning avfattat
läkarbetyg, utfärdat, vad den till fri läkarvård berättigade personalen
angår, av vederbörande järnvägsläkare; och

c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått här nedan för samma
tjänst stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att vederbörande
under minst tio år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav
åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio ar, ledningsmästare,
hallmästare av l:a och 2:a klass, ledningsförman, bangardsmästare,
tågmästare, konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare,
ledning sreparatör, banvakt, ledningsvakt och stationskarl sextiotre år;

(ivriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef, överingenjör sassistent,
byrådirektör, överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör och byråingenjör
av l:a och 2:a klass sextiofem år; samt

4

Riksdagens skrivelse Nr 236.

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med undantag av de
här ovan nämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för den tid, under
vilken ledighet från tjänsten ägt rum av annan anledning än semester,
enskilda angelägenheter eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter,
att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid statens järnvägar
gällande avlöningsreglemente fullt arvode i dylika fall åtnjutes, sjukdom,
offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits
till egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan stadgade levnadsålder
icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till
erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av
sådan, ^ även om han på grund av stadgandet i 3 § här nedan tillätes att
kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.