Riksdagens skrivelse Nr 235.

3

Nr 235.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt fråga om
begränsning eller upphävande av riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket.

(Bankoutskottets utlåtande nr 55.)

Till Konungen.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse om granskningen av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning av anförda skäl funnit det böra
tagas under övervägande, huruvida bestämmelserna i § 12 mom. 4 av
reglementet för riksgäldskontoret borde bibehållas i sin nuvarande
lydelse eller erhålla en i något avseende förändrad avfattning.

Vidare hava i särskilda inom riksdagen väckta motioner förslag framställts
ej mindre »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12 moment
4 i riksgäldskontorets reglemente, att den där stadgade skyldigheten för
riksgäldskontoret att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket uttryckligen
begränsas till de fall, där Kungl. Maj:t efter förutgången prövning
av det av statskontoret anmälda behovet finner detsamma erforderligt för
bestridande av utgifter, som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest
äro av riksdagen medgivna», än även »dels att ur nu gällande reglemente
för riksgäldskontoret måtte utgå det där befintliga fjärde momentet i 12
paragrafen och att denna ändring genast måtte träda i kraft; dels ock
att i nästkommande reglemente för nämnda kontor samma stadgande
måtte utgå».

4

Riksdagens skrivelse Nr 235.

Enligt bestämmelserna i § 12 mom. 4 av nu gällande reglemente för
riksgäldskontoret äga fullmäktige för beredande av tillgång till kassaförstärkning
åt statsverket, då sådan enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut påkallas,
att i mån av behov upplåna medel efter vissa grunder.

Med stöd av berörda föreskrift har Eders Kungl. Maj:t, i anledning
av en av statskontoret gjord framställning om kassaförstärkning, genom
beslut den 26 mars 1915 bemyndigat statskontoret att, i den mån sådant
för behovens fyllande funnes nödigt, hos riksgäldskontoret rekvirera för insättning
å statsverkets giroräkning intill ett belopp av 50,000,000 kronor,
med förbindelse för statskontoret att, så snart behållningen å giroräkningen
det medgåve, till riksgäldskontoret återleverera vad sålunda förskjutits.
Med anledning av denna åtgärd hava riksdagens revisorer, såsom här ovan
blivit nämnt, ansett det böra tagas under övervägande, huruvida förenämnda
bestämmelser i reglementet borde bibehållas i sin nuvarande lydelse eller
erhålla en i något avseende förändrad avfattning.

Även motionärerna rikta sig mot innehållet uti den ifrågavarande
föreskriften, och hemställes i de först återgivna motionerna om sådan
ändring i förevarande moment, att riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning uttryckligen begränsas till de fall, då Eders
Kungl. Maj:t finner det anmälda behovet erforderligt för bestridande av
utgifter, som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest äro av riksdagen
medgivna; och har även synts böra komma under övervägande,
huruvida jämväl en maximigräns borde fastställas för de belopp, som,
under angivna förutsättningar, riksgäldskontoret skulle tillhandahålla.
Motionärerna göra för övrigt gällande, att den nu medgivna rätten i själva
verket endast avser utgifter av nyss angivna slag. I den sist omnämnda
motionen gives samma tolkning åt den ifrågavarande bestämmelsen och
anföres vidare, att, sedan i samband med 1911 års budgetreform en statsverkets
kassafond inrättats och denna nått erforderlig storlek, något behov
icke skulle förefinnas att med stöd av § 12 mom. 4 i reglementet för
riksgäldskontoret därifrån anlita kassaförstärkning. I denna motion hemställes
därför, att den ifrågavarande föreskriften måtte ur reglementet utgå
och att denna ändring genast måtte vinna tillämpning.

Till en början vill riksdagen beträffande frågans rent konstitutionella
innebörd förutskicka, att riksdagen anser sig sakna särskild anledning att
därom yttra sig och detta så mycket hellre, som denna sak redan varit
föremål för riksdagens prövning. Riksdagen, som därför i detta sammanhang
finner sig böra i främsta rummet skärskåda denna fråga ur rent
finanstekniska synpunkter, har först ansett det vara nödigt att lämna en

Riksdagens skrivelse Nr 235. 5

kortfattad redogörelse för det förfarande, som äger rum, då kassaförstärkning
begäres.

I avseende härå bör uppmärksammas, att samtliga utgifter från statskontoret
för statsverkets räkning bestridas från en gemensam kassa, statsverkets
egentliga huvudkassa, vilken utgöres av behållningen å statsverkets
giroräkning i riksbanken. Med ledning av tillgängliga statistiska uppgifter
beräknar statskontoret beloppet av förestående utgifter, vilket belopp omfattar
icke allenast sådana utgifter, som hänföra sig till riksstaten, utan
även utgifter för fonder eller för andra särskilda ändamål. Då statskontoret
finner, att utbetalningar till större belopp förestå, och samtidigt
behållningen å statsverkets giroräkning nedgått, så att kassabrist kan
väntas, anmäler statskontoret i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t behov av
kassaförstärkning, som alltså avser att tillgodose utgifter av olika natur,
såsom utgifter enligt riksstaten, förskott, utgifter för diverse fonder m. m.;
och lämnas därvid tillika av statskontoret en summarisk redogörelse för de
förestående behoven och för kassaställningen. Med anledning av vad sålunda
förekommit bemyndigar Eders Kungl. Maj:t genom beslut, vars
ordalag här ovan återgivits, statskontoret att hos riksgäldskontoret rekvirera
kassaförstärkning intill visst angivet belopp, varom Eders Kungl. Maj:t
samtidigt i vanlig ordning underrättar fullmäktige i riksgäldskontoret
genom en ämbetsskrivelse. Den begärda kassaförstärkningen tillhandahålles
sedermera statskontoret av riksgäldskontoret med stöd av det bemyndigande,
riksdagen i detta avseende enligt § 12 mom. 4 i riksgäldskontorets reglemente
lämnat fullmäktige.

Under ärendets behandling har inom riksdagen framhållits, att av
nyss beskrivna förfaringssätt alltså framginge, att utbetalningar till kassaförstärkningar,
lika litet som andra utbetalningar av lånemedel, skedde på
Eders Kungl. Maj:t befallning till fullmäktige i riksgäldskontoret och att
reglementets föreskrifter i intet avseende upphävde de för fullmäktiges
ställning i förhållande till riksdagen enligt regeringsformen gällande grundbestämmelser.

Beträffande avfattningen av § 12 mom. 4 i reglementet har, såsom
ovan nämnts, ej mindre från statsrevisorernas sida än även av såväl motionärerna
som fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivet yttrande uti ärendet
uttalats den mening, att ifrågavarande föreskrift icke finge tolkas så, att
rätten till kassaförstärkning skulle avse andra utgifter än dem, som vore
upptagna i riksstaten eller eljest vore av riksdagen medgivna.

Från samma håll likasom även inom riksdagen har ifrågasatts, att en
tilläggsbestämmelse borde införas i riksgäldskontorets reglemente i syfte att

6

Riksdagens skrivelse Nr 235.

till nyssnämnda slag av utgifter begränsa riksgäldskontorets skyldighet att
tillhandahålla statsverket kassaförstärkning. Därigenom vunnes garanti för
att riksdagens rätt över lånemedlens användning icke träddes för när.

Härvid skulle emellertid enligt riksdagens mening möta åtskilliga
svårigheter av finansteknisk art. I detta avseende må först erinras, hurusom
vid den beräkning rörande behov av kassaförstärkning, som statskontoret
har att verkställa, det icke för närvarande torde låta sig göra att
på sådant sätt särskilja de olika slagen av förestående utgifter, att den
erforderliga kassaförstärkningen skulle kunna angivas ytterst bero på utgifter
för det ena eller andra ändamålet, då nämligen de kassamedel, som
ursprungligen varit avsedda för vissa utgifter, möjligen kunde hava tidigare
använts för bestridande av andra utgifter. Genom en reformering av
statens bokföring och kassaväsende torde de nu antydda svårigheterna i
viss mån kunna bliva förminskade. Därest statskontoret genom månatliga
kassarapporter från samtliga medelsförvaltande centrala verk och myndigheter
sattes i tillfälle att månad för månad och jämförelsevis snart efter
månadens slut uppgöra en sammanställning av statens kassainkomster och
utgifter, angivande jämväl inkomster och utgifter, som hänföra sig till
riksstatens olika titlar, synes en möjlighet kunna beredas att med ledning
av dessa uppgifter även beräkna de utgifter, som förestå med hänsyn till
de i riksstaten upptagna anslagen, och därefter bedöma de för de olika
titlarna förestående behoven. Om, såsom i en av motionerna förutsättes,
fråga om kassaförstärkning borde av Eders Ivungl. Maj:t imderställas riksdagens
prövning, vore det självfallet av särskild betydelse, att på nyss
antytt sätt möjlighet funnes att snabbt följa statskassans växlingar och behoven
i avseende å de skilda utgiftstitlarna i riksstaten.

Såsom redan blivit antytt, kan statskontorets begäran om kassaförstärkning
jämväl avse vissa utgifter under titeln förskott. Det förekommer
nämligen ofta utgifter, vilka icke varit förutsedda vid riksstatens uppgörande
men som icke desto mindre måste täckas av statsmedel. Enligt
hävdvunnen sed bestridas sådana utgifter av under händer varande medel,
varefter de hos riksdagen anmälas till ersättande; och inträffar det ej
sällan, att dylika förskott varda ersatta först flera år efter det de faktiskt
utbetalats. Härvid må ock erinras, att man har att räkna jämväl
med andra slag av förskott avseende ändamål, vilka blivit av riksdagen
medgivna.

Det ifrågavarande förskottssystemet användes som bekant i mycket
stor utsträckning, i viss mån även av underordnade verk och myndigheter,
och riksdagen vill i detta avseende erinra, hurusom statskontoret i ett uti

7

Riksdagens skrivelse Nr 235.

ärendet avgivet utlåtande fäst uppmärksamheten därå, att en förutsättning
för genomförande av den ifrågasatta begränsningen av kassaförstärkningar
från riksgäldskontoret vore, att samtidigt vidtoges en omläggning av förskottsväsendet
i den riktning, som statskontoret vid ett föregående tillfälle
tillstyrkt, nämligen dess väsentliga inskränkning medelst anvisande av
anslag å riksstaten.

De förskott, som icke avse av riksdagen beslutade utgifter och vilka
visat sig kunna uppgå till väsentliga belopp, måste självfallet även inverka
på kassatillgången och därigenom på behovet av kassaförstärkning. Innan
några åtgärder vidtagas i syfte att vare sig begränsa eller upphäva den
nu medgivna rätten till kassaförstärkning, lärer det därför få anses nödvändigt,
att jämväl frågan om förskotten underkastas eu närmare granskning,
så mycket hellre som det kan ifrågasättas, om detta sedan länge
tillämpade förskottssystem, i den mån det avser sådana utgifter, som icke
blivit beslutade av riksdagen, ens står i överensstämmelse med grundlagens
anda och mening.

Yissa av motionärerna hava i sin motion framhållit, att statsverkets
kassabehov borde kunna tillgodoses genom en tillräckligt stor kassafond,
så att någon kassaförstärkning från riksgäldskontoret icke behövde ifrågakomma;
och har statskontoret under förutsättning av normala förhållanden
principiellt uttalat sin anslutning härtill. Måhända kunna även andra utvägar
tänkas stå till buds för att tillgodose statens oundvikliga behov av
nödigt kassaförlag.

Vid ovan angivna förhållanden har det synts '' vanskligt att
nu ordna förevarande spörsmål. Riksdagen har därför ansett frågan böra
göras till föremål för en allsidig utredning, därvid här angivna synpunkter,
i främsta rummet frågorna om förskottsväsendets ordnande samt
om ett förbättrat bokförings- och räkenskapsväsende, torde böra vinna
beaktande.

Vid innevarande riksdag har Eders Kungl. Maj:t framställt förslag
för beredande av medel till bestridande av kostnader, som avses i § 63
regeringsformen. De förhållanden, som föranlett såväl statsrevisorernas
uttalande som motionärernas framställningar, torde sålunda icke för närvarande
förefinnas; och någon särskild olägenhet att till ett annat år
undanskjuta avgörandet av nu ifrågavarande spörsmål synes därför icke
föreligga.

I anledning av vad i detta ärende förekommit får riksdagen alltså
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj: t låta utreda, vilka särskilda anordningar
må erfordras i syfte att trygga statsverkets tillgång till nödigt

8

Riksdagens skrivelse Nr 235.

kassaförlag, i händelse av begränsning eller upphävande av riksgäldskontorets
skyldighet att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket,
samt till riksdagen, om möjligt redan nästa år, inkomma med det förslag,
vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, A.-B. Falilcrantz’ Boktryckeri, 1916.