10
Riksdagens skrivelse Nr 203.
Nr 203.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2
mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4,
§ 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj
1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
(Lagutskottets utlåtande nr 46.)
Till Konungen.
Genom en den 4 april 1916 dagtecknad proposition, nr 153, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1
och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt
§§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner
och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
Förslagets mera väsentliga nyheter äro tvenne. Den i 2 § rekvisitionslagen
inrymda förteckningen över föremål för rekvisition har betydligt
utvidgats, framför allt i det hänseende, att industriella anläggningar och
verkstäder med eller utan utrustning i maskiner, ledningar, bränsleförråd
och andra materialier, verktyg och redskap må rekvisitionsvis tagas i anspråk,
jämte arbetarebostäder, stallar, upplagsbyggnader m. m., allt med
skyldighet för innehavaren att tåla eller vidtaga erforderliga omflyttningar
Riksdagens skrivelse Nr 203.
11
och förändringar i inredning och utrustning. Denna utvidgning av rekvisitionsrättens
omfattning och innebörd har varit en väsentligt medverkande
anledning till den andra huvudsakliga förändring, som föreslås i
förevarande lagstiftning och vilken avser ordningen för ersättnings bestämmande.
Det har ansetts, att de nuvarande lokala värderingskommissionerna
icke äro rätt skickade att företaga de, ofta speciell sakkunskap
på det industriellt ekonomiska området krävande värderingar, som enligt
lagförslaget kom me att bliva nödiga. Förslaget upptager för den skull
jämte dessa kommissioner en ny central institution, riksvärderingsnämnden,
med uppgift dels att leda de lokala nämndernas verksamhet och tjänstgöra
såsom en överinstans, till vilken kan klagas över deras beslut, dels
ock att omedelbart verkställa värderingen i vissa mera invecklade och
krävande fall. Riksvärderingsnämnden skall slutligen ock hava en ledande
ställning vid arbetet med upprättande av de taxor, som enligt förslaget
skola tid efter annan upprättas och vid ersättnings bestämmande tilllämpas.
Förslaget har utarbetats på grundval av förarbeten, som utförts av
krigsberedskaps- och krigsmaterielkommissionerna gemensamt. Kommissionerna
hava tillika utarbetat utkast till administrativ författning med närmare
bestämmelser rörande den tilltänkta värderingsorganisationen, vilket
utkast varit tillgängligt för det riksdagens utskott, som haft ärendet till
beredning.
De föreslagna ändringarna i 2 § rekvisitionslagen och de övriga stadgan
den, som avse att reglera själva rekvisitionsrätten, hava vid den granskning,
riksdagen företagit, lämnats utan anmärkning.
Däremot hava yppats betänkligheter mot att nu införa en ny
organisation för värdesättning av i anspråk tagna förnödenheter ävensom
införa en i stor utsträckning ny princip för ersättningens bestämmande.
Onekligen hade det, särskilt i betraktande av att en ganska vidlyftig
apparat genom de nya bestämmelserna tillskapas, varit särdeles önskligt,
att förslaget framkommit vid en tidpunkt, då en mera sorgfällig prövning
kunnat verkställas av de olika synpunkter och uppslag, som på detta
område kunna erbjuda sig. Riksdagen har emellertid, med hänsyn till att
nuvarande organisation uppenbarligen icke är ägnad att lämna tillfredsställande
resultat i fråga om de värderingar, som kunna ifrågakomma vid
tillämpning såväl av åtskilliga bestämmelser i rekvisitionslagen som ock av
4 § i den föreslagna nya lagen om förfogande över viss egendom vid krig
eller krigsfara, funnit sig icke böra motsätta sig genomförandet av den i
den kungl. propositionen föreslagna värderingsorganisationen. Riksdagen
vill dock framhålla angelägenheten av att verkningarna av denna organisa
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 203.
tion följas med synnerlig uppmärksamhet och att, om densamma i ett eller
annat avseende skulle befinnas onödigt tyngande eller eljest mindre lyckligt
anordnad, nödiga åtgärder för vinnande av rättelse vidtagas.
Riksdagen har emellertid icke kunnat bifalla det framlagda lagförslaget
i förevarande delar oförändrat, utan liar underkastat detsamma
en viss överarbetning. Det har i främsta rummet synts föga tillfredsställande,
att icke ens de allmänna grunderna för fördelningen av kompetensen
riksvärderingsnämnden och de lokala nämnderna emellan blivit
i rekvisitionslagen angivna, utan detta ämne helt och hållet reglerats i det
administrativa författningsförslaget. Riksdagen har sökt avhjälpa denna
brist genom infogande av de stadganden, som innehållas i 11 och 12 §§
här nedan intagna, av riksdagen för sin del antagna lag i ämnet. Vid
deras avfattning har riksdagen haft ledning av ovan omförmälda utkast
till administrativ författning.
Vidare har det synts riksdagen mindre lämpligt, att ordföranden i
riksvärderingsnämnden skall äga, låt vara med begränsning i valet, utse
tvänne ledamöter i samma nämnd, vilka jämte honom själv där skulle bilda
flertal. Riksdagen har därför, utan att förbise att vissa praktiska svårigheter,
som dock torde kunna övervinnas, därav följa, ansett, att utväljandet
av ifrågavarande ledamöter skall tillkomma de ämbetsverk, som enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle uppsätta förslag å sådana ledamöter. I
enlighet härmed har ändring vidtagits i 10 §, som jämväl medfört, att en
punkt i slutstadgandena uteslutits.
Huruvida upprättandet av taxor bör ske så ofta som minst en gång
årligen förefaller riksdagen vara en fråga, som icke bör nu på ett bindande
sätt avgöras. Riksdagen har funnit prövningen härav kunna överlämnas
till Kungl. Maj:t, och har i enlighet härmed uteslutit ifrågavarande tidsbestämmelse
i 11 § 2 rriom. (13 § 1 mom. i den av riksdagen för sin del
antagna lag i ämnet). A andra sidan har det med hänsyn till denna ändring
synts riksdagen så mycket lämpligare, att tillämpningen av taxan i
fråga om ersättning för vara, för vilken prissättning i taxa ägt rum, icke
är föreskriven såsom en alldeles ofrånviklig regel, utan att det öppnas
riksvärderingsnämnden möjlighet att i särskilt fall, där på grund av omständigheterna
dylik tillämpning skulle mot den ersättningsberättigade innebära
uppenbar obillighet, tillerkänna tilläggsersättning utöver den enligt
taxa uppburna. I 9 § har i sådant syfte en jämkning företagits.
Under hänvisning till vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga det i
den kungl. propositionen innefattade lagförslag, för sin del antagit följande
Riksdagens skrivelse Nr 203.
13
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner och enskilda att f ullgöra rekvisitioner för
krigsmaktens behov.
Härigenom förordnas, att nedan nämnda §§ och mom. i lagen den
24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra
rekvisitioner för krigsmaktens behov skola erhålla följande lydelse:
§ 1-
4. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt
vilka Konungen jämlikt § 15 sådan rätt meddelar. Rekvisitionen skall
alltid ske genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling. För vad
enligt rekvisition blivit lämnat eller fullgjort skall kvitto givas.
§ 2.
1. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:
a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra, som
äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum för
kreatur ävensom upplagsplats och plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;
b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt
kreatur;
c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning och
materiel;
d) anspann med eller utan fordon, kreatur, fordon, sadel och seltyg,
automobiler (motorcyklar), lokomobiler, velocipeder, skidor, sparkstöttingar
och snöskor, allt med erforderligt tillbehör, så ock personal för nämnda
transportmedels skötsel samt materiel och personal för reparation av
desamma;
e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, förbindelse-,
befästnings- och andra arbeten jämte till sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;
f) proviant och foder jämväl under andra förhållanden än de i b)
avsedda, ävensom slaktdjur;
14
Riksdagens skrivelse Nr 203.
g) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;
h) förnödenheter för drift av kraft och andra maskiner och värmeapparater
av alla slag såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjämnen
m. m.;
i) erforderliga materialier för utrustning av fartyg;
k) vård hos befolkningen för sjuka och sårade människor och
kreatur;
l) annat, som kan behöva undantagsvis genom rekvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och sjukvårdsmateriel,
ammunition, krut, dynamit och andra sprängämnen, ävensom till
biträde erforderlig personal.
2. Genom rekvisition må ock tagas i anspråk:
a) järnvägar, ballonger, flygmaskiner, luftskepp, kanaler, slussverk,
lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra dylika transportanordningar eller
fortskaffningsmedel, telegraf- och telefonanläggningar, kraftanläggningar,
kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter samt andra
industriella anläggningar och verkstäder, allt med eller utan tillhörande
maskinell utrustning, ledningar, bränsleförråd och andra materialier, verktyg,
redskap, övriga inventarier, materiel och personal; ävensom lokaler,
jämte befintlig inredning, att användas till bostad för personal, till uppställande
av kreatur eller till upplag, verkstad eller industriellt bruk;
med skyldighet för innehavaren av rekvirerad anläggning, verkstad
eller lokal att i den mån det påkallas, tåla eller vidtaga förändring eller
förflyttning i avseende å dess inredning eller utrustning;
b) rullande och annan materiel för järnvägar och fältbanor samt
maskiner av alla slag med eller utan erforderlig personal, ävensom telegraf-,
telefon-, kraftlednings-, ballong-, flygmaskins-, luftskepps- och belysningsmateriel.
§3.
För åstadkommande av en såvitt möjligt jämn fördelning vid rekvisitionernas
utgörande indelas riket, på sätt som av Konungen jämlikt §
15 bestämmes, i rekvisitionsområden, varvid hänsyn tages ej mindre till de
särskilda landsdelarnas tillgångar än ock till rikets administrativa indelning.
Denna indelning skall, då rekvisitionernas beskaffenhet sådant medgiver,
läggas till grund för deras utgörande. Utan hinder därav äger
dock, vad krigsskådeplats angår, den därstädes förordnade militäre befälhavaren,
sedan rätt att göra rekvisition för honom inträtt, att i nämnda
avseende utfärda nödiga bestämmelser.
15
Riksdagens skrivelse Nr 203.
§ 5.
3. Kvarter för människor, stallrum för kreatur samt, i mån av
behov, plats under tak för materiel och andra effekter lämnas utan betalning.
Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader och
avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må
dock ersättning utgå med belopp, som prövas skäligt.
4. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.
§ 6.
1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrivet, anspann
med eller utan fordon på rekvisition lämnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst 10 timmar. Begagnas anspann endast
fem timmar eller mindre, utgår ersättning för halv kördag.
4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan ägarens eller formannens
förvållande, är ägaren berättigad till full ersättning. Tages anspann
med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta timmar
eller för oviss tid, skola dragare, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.
Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt
därefter verkställas.
§ 7.
1. Ägare till enskild järnväg, som genom rekvisition tages i anspråk,
vare pliktig att å järnvägens vagnar anordna nödig inredning för
fortskaffning av trupper och krigsförnödenheter.
2. Militärtransporter betalas efter fastställd taxa eller de särskilda
bestämmelser som kunna för järnvägen vara gällande. Ersättning för
järnväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål tages
i anspråk, likasom för järnvägsmateriel lämnas i förhållande till den tid,
varunder järnvägen eller materielen varit ägaren avhänd, samt den skada
eller betydligare försämring densamma lidit.
3. Enligt de i mom. 2 angivna grunder utgår jämväl ersättning
för användandet av övriga i § 2 mom. 2 upptagna föremål för rekvisitionsrätten,
i den mån ej annorlunda i § 8 mom. 1 sägs.
4. För forsling av rekvirerade varor till avlämningsplats så ock för
återforsling av egendom, som efter begagnandet återställes, utgår ersättning
efter de grunder, som i § 6 nämnas.
16
Riksdagens skrivelse Nr 203.
§ 8.
1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker
samt öppna obrukade fält enligt denna lag användas för militära
ändamål, lämnas ingen annan ersättning än för därå bevisligen uppkommen
skada. För begagnandet av andra byggnader och annan mark ävensom av
kraftanläggningar, kvarnar samt andra anläggningar och verkstäder lämnas
ersättning ej allenast för sådan skada utan ock, där ej begagnandet
skett för ändamål, varom i § 5 mom. 3 sägs, för den för innehavaren
förlorade avkastning eller nytta.
§ 9.
o
1. A ersättning för varor och tjänstbarheter, som genom rekvisition
enligt denna lag tagits i anspråk, skola, i den mån sådan ersättning
lämpligen kan på förhand fastställas, i den ordning, som i §§ 10, 11 och
13 sägs, upprättas taxor, vilka kungöras på sätt Konungen förordnar.
Pris å arbete och varor, som upptagas i sådana taxor, skall däri bestämmas
till fulla värdet vid tiden för taxornas upprättande.
2. För vad enligt mom. 1 i taxa upptagits skall ersättning utgå enligt
taxan. Menar någon att tillämpning av taxan i fråga om honom tillerkänd
ersättning för vara har på grund av särskilda omständigheter innefattat
synnerlig obillighet, äge han draga sitt anspråk å ytterligare ersättning
under särskild prövning i den ordning § 13 stadgar.
3. Där vederbörliga taxor icke upptaga pris å vad som genom
rekvisition utgöres, skall, i den mån ej de förut i denna lag angivna
grunder för ersättningens bestämmande äro tillämpliga, ersättning utgå
efter fulla värdet vid tiden för rekvisitionens utgörande.
§ 10.
1. För upprättande av taxor, varom i § 9 förmäles, så ock för
prövning och bestämmande av fordringsbeloppen för sådana utgjorda
rekvisitioner, för vilka ersättning icke utgår efter behörigen fastställda
taxor, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas dels lokala värderingsnämnder,
nämligen en för varje landstingsområde och en för varje stad,
som ej i landsting deltager, dels ock en värderingsnämnd för hela riket
(riksvärderingsnämnd), med åliggande för nämnderna tillika att handlägga
sådana övriga ärenden, som äga sammanhang med ersättning för utgjorda
rekvisitioner eller för därunder uppkommen skada.
Riksdagens skrivelse Nr 203.
17
2. Riksvärd eringsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra
ledamöter.
Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till
nödigt antal utses för fyra kalenderår av Konungen. Övriga två ledamöter
jämte ställföreträdare för dem utses för varje särskilt ärende, på därom
av ordföranden gjord framställning, av kommerskollegium eller lantbruksstyreJsen,
med iakttagande därav att den sakkunskap, som må för ärendet
erfordras, varder behörigen företrädd.
3. Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre för sakkunskap och
oväld kända ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av
vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, en intendenturofficer eller
annan person, utsedd av arméfördelningschefen (militärbefälhavaren), samt
en civil tjänsteman eller annan person, utsedd av Konungens befallningshavande.
För en var av de utsedda skola väljas två ställföreträdare.
Såväl ledamöter som ställföreträdare utses för en tid av fyra kalenderår.
Närmare föreskrifter angående nämnda val meddelas av Konungen.
§ IL
1. Iliksvärderingsnämnden bestämmer vilka varor och tjänstbarheter
skola av de lokala värdering snämnderna, var för sitt område, i taxa prissättas.
I den mån förhållandena inom ett landstingsområde sådant påkalla,
verkställer den lokala värderingsnämnden särskild prissättning för
olika delar av området.
2. A de varor, för vilka sådant finnes lämpligt, verkställer riksvärderingsnämnden
själv prissättning i taxa att efter nämndens bestämmande
gälla för hela riket eller för visst landstingsområde eller för viss stad
eller ort.
3. Har å viss vara prissättning i taxa verkställts såväl av riksv
är der ing snämnden som av lokal värderingsnämnd, skall den av riksvärd
eringsnämnden verkställda prissättningen gälla.
§ 12.
1. Ersättning för vara eller tjänstbarliet, som icke i taxa upptagits,
så ock för annat, som blivit föremål för rekvisition enligt denna lag, bestämmes
i varje särskilt fall av vederbörande lokala värderingsnämnd, där
ej i mom. 2 eller 3 här nedan annorlunda stadgas.
2. Har genom rekvisition tagits i anspråk anläggning, byggnad eller
lägenhet, som är avsedd för eller använts vid tillverkning, beredning eller
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 14 samt. 70 höft. (ATr 201—204.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 2Od.
reparation av varor eller materiel eller för kommuniJcationsändamål, eller
ock fartyg över tjugu registerton, och finner den lokala värdering snämnden
skälig anledning antaga att ifrågakommande ersättning bär skattas till
högre belopp än tvåtusen kronor, skall nämnden ofördröjligen hänskjuta
frågan om ersättning till riksvärderingsnämndens omedelbara avgörande.
3. Ersättning för kvarter, som enligt § 5 mom. 3 må ifrågakomma,
bestämmes av riksvär der ing snämnden.
§ 13.
1. Taxa, som i 9 § avses, skall upprättas i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Konungen meddelas.
2. Taxa, som upprättats av lokal värdering snämnd, skall underställas
riksvärderingsnämndens prövning. Ändring i beslut, som eljest meddelats
av lokal värdering snämnd, må sökas hos riksvärdering snämnden genom
besvär. Vill någon äska ersättning enligt § 9 mom. 2 utöver vad honom
efter taxa tillgodokommit, göre det genom ansökan hos riksvärdering snämnd en.
Närmare föreskrifter anqående den ordning, vari underställning, ändringssökande
och ansökan, som nyss nämnts, skall äga rum, meddelas av Konungen.
över taxa, som upprättats av riksvärderingsnämnden, och beslut, som
eljest meddelats av denna nämnd, må klagan ej föras.
§14.
1. Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets
prövning och godkännande, där så ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en tre månader efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med fem procent ränta från
och med dagen för utställandet.
2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens prövning och godkännande,
ävensom vilka myndigheter äga behörighet att utställa anvisningar,
bestämmas av Konungen.
3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagives.
§15.
De närmare föreskrifter, som för verkställigheten av denna lag bliva
erforderliga, meddelas av Konungen.
19
Riksdagens skrivelse Nr 203.
§ 16.
Angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande
på krigsfot är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. De
ledamöter i riksvärderingsnämnden jämte ställföreträdare, som det tillkommer
Konungen att nämna, ävensom ledamöter och ställföreträdare i de
lokala värderingsnämnderna skola under innevarande år utses för tiden
intill utgången av år 1920. Intill dess jämlikt denna lag ledamot i lokal
värderingsnämnd innevarande år utsetts, skall den ledamot i kommission,
som må hava blivit i motsvarande ordning utsedd på grund av bestämmelserna
i den nu gällande lagen, fortfarande tjänstgöra, med de åligganden,
som tillkomma ledamot i lokal värderingsnämnd. Taxa, som av
sådan kommission upprättats, skall gälla, intill dess ny taxa för motsvarande
område blivit jämlikt denna lag uppgjord och vederbörligen kungjord.
Stockholm den 6 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.