Riksdagens skrivelse Nr 189.
1
Nr 189.
Godkänd av första kammaren den 2 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning dels ock i ämnet
väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 43.)
Till Konungen.
Genom en den 11 april 1916 dagtecknad proposition, nr 164, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och
37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.
Riksdagen har vid övervägande av Eders Kungl. Maj:ts ifråga- .
varande förslag icke funnit anledning till erinran mot de ändringar, som
i förslaget upptagas i 2 § andra och tredje stycket samt 3, 36 och 37 §§
och vilka, frånsett vissa ändringar av rent redaktionell natur, i huvudsak
åsyfta dels att beträffande område, som i 37 § avses, fastställelse må
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 11 saml. 70 käft. (Nr 189—191.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 189.
kunna meddelas å sådana särskilda bestämmelser, som jämlikt 3 § 2
stycket i dess nuvarande lydelse kunna fastställas med avseende å sättet
för byggnadstomternas användande, dels att Kungl. Maj:ts befallningshavande
i visst fall må kunna meddela fastställelse å jämkning i dylika
bestämmelser, dels ock att beträffande område, där före stadsplanelagens
ikraftträdande byggnadsstadgan för rikets städer förklarats skola gälla
och där i följd härav nämnda lag äger motsvarande tillämpning, möjlighet
må beredas att upphäva tillämpningen av nämnda författningar.
Däremot har den återstående delen av förslaget synts riksdagen
ägnad att framkalla vissa betänkligheter. De stadganden, å vilka riksdagen
nu syftar, hava i förslaget upptagits i fjärde stycket av 2 §
samt första stycket av 9 §. Dessa stadganden avse i huvudsak att
bereda möjlighet att för kronan tillhörig mark inom stad eller annat
samhälle, där ovannämnda lag äger tillämpning, få stadsplan fastställd,
även om sådan ej blivit av vederbörande kommunala representation
antagen.
Härigenom skulle en rubbning ske av den hittills i lagen gällande
grundsatsen, att endast samhället självt genom sin representation äger
rätt att i första hand besluta om antagande av stadsplan för sitt område.
Riksdagen hyser den uppfattning, att den rätt, som i gällande lag tillagts
samhälle att bestämma om antagande av stadsplan å mark inom samhället,
står i så nära sammanhang med rättsförhållandet i allmänhet
mellan samhället och markägarna inom detsamma, sådant detta rättsförhållande
för närvarande är i stadsplanelagen reglerat, att en ändring
därutinnan beträffande kronojord icke bör äga rum annorlunda än i
sammanhang med en fullständig revision av hithörande lagstadganden i
sin helhet; och då av den kungl. propositionen inhämtas, att åtgärder
för en mera genomgripande revision av nämnda lag äro att inom den
närmaste framtiden förvänta, finner riksdagen frågan om särskilda bestämmelser
angående stadsplan å kronojord lämpligen böra upptagas till
bedömande först i sammanhang med en dylik revision. Med anledning
härav har riksdagen funnit Kungl. Maj:ts proposition i ifrågavarande
del icke böra nu bifallas.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga
det i propositionen innefattade förslaget till lag om ändrad lydelse av
2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan
och tomtindelning, för sin del antagit följande
Riksdagens skrivelse Nr 189.
Lag
3
om ändrad lydelse av 2, 3, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning.
Härigenom förordnas, att 2, 3, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti
1907 angående stadsplan och tomtindelning skola erhålla följande ändrade
lydelse:
*/
2 §•
Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut
blivit av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av
mark inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att
yttra sig över uppgjort förslag till plan.
Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola
meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall
i fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.
I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring
av särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens
användande så ock om särskild plan för viss del av stadens område i
övrigt gälle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän
rådstugas beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters
gränser, gatuprofiler eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande,
om beslutet av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens
befallningshavande jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av
särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,
som föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut,
varå Konungens befallningshavande, enligt vad nu är sagt, meddelar
fastställelse.
Stadsplan, som av ålder består eller före denna lags ikraftträdande
blivit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring
däri göres i den ordning nu är stadgad.
3 §•
År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,
som därmed står i omedelbart samband, eller äro särskilda
4
Riksdagens skrivelse Nr 189.
bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande
beroende av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang
med stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas
Konungens prövning.
I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga
frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens
beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande
fastställt. Innan nämnden fattar beslut, skall ägare av mark, som av
tomtindelningen beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må
beslut, som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att
Konungen därtill givit lov.
36 §.
Vad i denna lag är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning
för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,
som enligt hittills gällande föreskrifter meddelats, byggnadsstadgan
för rikets städer gäller.
Konungen må ock förordna, att denna lag skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd
befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan,
som enligt hittills gällande lag följt utav förordnande om tillämpning
av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande
åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter
kommunalstämmas och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till
Konungen inkomma.
Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger
Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område
skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består.
Inom det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke,
förrän stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga rum, med mindre Konungens
befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. År stadsplan
icke fastställd för ort, som i 1 mom. sägs, vare i fråga om sådant förklarande
och om förbud mot nybyggnad lag samma.
37 §.
År större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet,
å vilket 36 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att stadsplan
för området skall upprättas; och må inom område, för vilket sådant
5
Riksdagens skrivelse Nr 189.
förordnande gäller, nybyggnad icke, förrän stadsplan blivit fastställd, äga
rum, med mindre Konungens befallningshavande för särskilt fall därtill
giver lov.
Framställning om förordnande, som nyss är nämnt, så ock om
fastställande av stadsplan samt, där sådant för området i dess helhet eller
viss del därav finnes lämpligt, jämväl av särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för byggnadskvarterens användande må göras av Konungens
befallningshavande eller av områdets ägare. Ej må sådan fastställelse
meddelas utan att områdets ägare blivit hörd.
Sedan stadsplan blivit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark,
som enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Varder
sedermera förordnande, som i 36 § sägs, för området meddelat, skall
stadsplanen jämväl i övrigt vinna omedelbar tillämpning inom området.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.
Stockholm den 2 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.