4

Iiilcsdagens skrivelse Nr 186.

Nr 186.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
May.ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till
riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om
vissa anslag för utgifter för kapitalökning i avseende ä
statens järnvägar och vattenfallsverk jämte i dessa ämnen
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 118.)

Till Konungen.

Statens järnvägar.

l:o). I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under
titel »utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» beträffande
statens järnvägar föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas angående fortsättande av inlandsbanan norr
om Volgsjön in. m., för år 1917 för ändamålet beräkna ett anslag av
4,000,000 kronor, därav 3,500,000 kronor att utgå av lånemedel, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1916 av
tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1916 avlåten
proposition, nr 142, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen -

Riksdagens skrivelse Nr 186.

5

ej mindre, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet beträffande
varje särskild bana om förmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av
mark med mera iakttagas samt med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
närmare förordna om banornas sträckning, besluta

dels fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Lojtoträsk, Slagnäsforsen, Avaviken, Jokkmokk
och Porjus fram till Gällivare ävensom anläggande av bispår
från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön
och anordnande därstädes av en mindre hamnplats, allt för en med
tillämpning av de före kristidens början under år 1914 rådande arbetsoch
materialpriser beräknad kostnad av sammanlagt 31,580,000 kronor,
dels anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens
dalgångar från Forsmo (Västerås) å linjen Långsele—Selsjön av
norra stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana
i dess sträckning över Kilsjön anläggningskostnaderna med tillämpning
av nyssberörda arbets- och materialpriser beräknats till 9,100,000 kronor,
dels anläggande av en bibana från Hällnäs station å norra stambanan
till Lycksele för en med tillämpning av nyssberörda grunder beräknad
anläggningskostnad av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station å norra stambanan
till Avaviken vid inlandsbanan för en med tillämpning av samma
grunder beräknad anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte
förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för en med tilllämpning
av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000
kronor,

än även för år 1917 anvisa följande belopp, nämligen:
dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele
jämte bispåret till Malgomajsjön m. m. 2,500,000 kronor, att utgå av
lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1916 låta
förskottsvis utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna 1,000,000
kronor,

dels för påbörjande av arbetena å tvärbanan Forsmo (Västerås)—
Hoting 1,000,000 kronor, att utgå likaledes av lånemedel,

dels ock för påbörjande av arbetena å den förut beslutade statsbanan
Sveg—Hede 500,000 kronor, att utgå av skattemedel.

I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft dels två
inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts, att riksdagen, med
avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 142, i vad densamma avser
anvisande å 1917 års stat av 1,000,000 kronor för påbörjande av tvär -

6

Riksdagens skrivelse Nr 186.

banan Forsmo—Hoting, måtte för påbörjande av arbetena å bansträckan
Porjus—Jokkmokk för år 1917 anvisa ett belopp av 1,000,000 kronor,
att utgå av lånemedel, dels ock en inom riksdagen väckt motion, uti
vilken föreslagits, att riksdagen, i den mån Eders Kungl. Maj:ts i proposition
nr 142 gjorda framställning anses böra bifallas, måtte besluta,
att härav föranledda kostnader skola, helt eller delvis, bestridas av
andra medel än lånemedel.

Då till prövning i ett sammanhang upptagits åtskilliga av de anslagskrav
för kapitalökning i fråga om statens järnvägar och vattenfallsverk,
varom Eders Kungl. Maj:t såväl i statsverkspropositionen som
i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner framställt förslag, har
riksdagens vederbörande utskott funnit sig böra upprätta vissa, vid
ifrågavarande utskottsutlåtande fogade sammanställningar till belysning
av frågan, vilka utgifter för produktiva ändamål, som äro att förvänta
under de närmaste åren.

Av de upprättade sammanställningarna har det synts riksdagen
tydligt framgå, att man för en avsevärd tid framåt måste räkna med
högst betydande anslagskrav för produktiva ändamål. Ty även om
vissa av de årligen återkommande utgifterna för 1917 stiga till osedvanligt
höga belopp och även om vissa ej återkommande utgifter, såsom
exempelvis de vilka avse inlösen av Mora—Vänerns järnväg, inrättandet
av lånefonden för stenleveranser till kommuner m. fl. samt tobaksmonopolets
införande, driva upp siffran för berörda slag av utgifter till en
förut ej nådd höjd, så måste man dock utgå från, att nya betydande
anslagskrav, vilka ej låta sig avvisas, snart nog måste tillkomma.

Vidkommande de anslag, som riksdagen i förevarande sammanhang
upptagit till behandling, har riksdagen ej vidtagit någon mera genomgripande
inskränkning i Eders Kungl. Maj:ts äskanden. Åven om den
nuvarande ekonomiska situationen bjuder till iakttagande av särskild
försiktighet med statens medel, så har dock riksdagen vid det förhållandet,
att de framställda anslagskraven synts riksdagen vara av den
natur, att annat än ett tillfälligt uppskov med en eller annan utgift
ej torde kunna ifrågakomma och då i allmänhet starka skäl synts tala
för omedelbart fattande av positivt beslut, ansett sig böra på det
stora hela bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande vissa frågor
har dock riksdagen ansett förnyad prövning vara erforderlig.

Vad nu särskilt angår de föreslagna statsbanebyggnaderna i Norrland
vill riksdagen till att börja med erinra därom, att, såsom i särskild

Riksdagens skrivelse Nr 186.

7

skrivelse anmäles, riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom
i statsverkspropositionen framställda förslag, för år 1917 anvisat 500,000
kronor för fullbordande av den vid 1911 års riksdag beslutade statsbanan
mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälven (Volgsjön).
Det nu föreliggande förslaget om inlandsbanans fortsättande norrut från
Volgsjön över Porjus till Gällivare är givetvis att betrakta såsom eu
konsekvens av det år 1911 fattade beslutet. Inlandsbanans sammanknytande
med tvärbanan genom övre Norrland är ock enligt riksdagens uppfattning
av den stora betydelse ur kulturell, nationalekonomisk och
militär synpunkt, att beslut om banbyggnadens utförande nu, då järnvägen
söderifrån till Volgsjön nalkas sin fullbordan, bör fattas. Riksdagen
har emellertid ej funnit det nödvändigt att i ett sammanhangfastslå,
vilka linjesträckningar som böra väljas mellan Volgsjön och
Porjus. Medan beträffande sträckningen mellan Volgsjön och Sorsele
samt mellan Jokkmokk och Gällivare någon anledning till avvikelse från
vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit ej lärer föreligga, synes det däremot
mera ovisst, om banan mellan Sorsele och Jokkmokk bör dragas över
Kasker eller över Avaviken. Riksdagen har därför nu allenast beslutat,
att inlandsbanan skall fortsättas från Volgsjön över Vilhelmina kyrkoby,
Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus till Gällivare. Vad åter den
mellan Sorsele och Jokkmokk liggande delen angår, torde frågan om
valet av linjesträckning framdeles böra upptagas till förnyad prövning.
Några olägenheter härav lära ej kunna uppstå, då nu ej är fråga om
att bevilja anslag å riksstaten för andra bandelar än de närmast norr
om Volgsjön och söder om Porjus liggande.

Vad därefter beträffar de föreslagna tvär- och bibanorna har
den begränsade tid, som stått riksdagen till buds för behandlingen
av nu ifrågavarande och andra vid riksdagen föreliggande ärenden, icke
medgivit riksdagen att så ingående dryfta denna fråga, att riksdagen
nu ansett sig böra fatta något positivt beslut i förevarande avseende.
Riksdagen har väl erhållit den uppfattningen, att staten bör anlägga
någon eller några tvärbanor till inlandsbanan. Då riksdagen emellertid
icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, vare sig om det antal
tvärbanor, som bör byggas, eller om lämpligaste sträckningarna för
dessa banor, har riksdagen ansett, att tvärbanefrågan liksom frågan om
de nya banor i övrigt, om vilkas beslutande förslag framlagts i förevarande
proposition, bör efter den förnyade omprövning från Eders
Kungl Maj:ts sida, som kan anses erforderlig, ånyo föreläggas riksdagen.

Då riksdagen alltså icke kunnat fatta omedelbart beslut om anläggande
av nya tvär- och bibanor i Norrland, har riksdagen ej kunnat

8

Riksdagens skrivelse Nr 186.

inlåta sig på en prövning av den allmänna plan för bedrivande av de
norrländska statsbanebyggnaderna, vilken framlagts i statsrådsprotokollet.

Vidkommande därefter storleken av de anslag, som för nästkommande
år erfordras för inlandsbanans fortsättande, har riksdagen ej
något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av

2,500,000 kronor för påbörjande av arbetet å sträckan Volgsjön— Stensele
med bispåret till Malgomajsjön. Då riksdagen emellertid anser
det angeläget, att inlandsbanan — ehuruväl utan fördyrande forcering
av arbetet — färdigställes snarast möjligt, i den mån den ekonomiska
situationen det medgiver, och då riksdagen håller före, att banbygget
redan från början, ehuru i jämförelsevis mindre omfattning, bör bedrivas
jämväl norrifrån, har riksdagen även för komplettering å bandelen
Gällivare—Porjus samt påbörjande av arbetena å bandelen Porjus
—Jokkmokk för år 1917 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor.

Den förevarande propositionen avser jämväl uppförande å 1917 års
riksstat av 500,000 kronor för påbörjande av den vid 1912 års riksdag
beslutade statsbanan från Sveg till Hede. I likhet med departementschefen
finner riksdagen, att igångsättandet av arbetena å denna bana,
vilka redan fått anstå avsevärd tid utöver vad man förut tänkt sig, ej
bör ytterligare uppskjutas.

Vad angår den motionsledes väckta frågan, att riksdagen nu principiellt
skulle bestämma, i vilken omfattning lånemedel eller andra statsinkomster
skola användas för täckande av de utav ett bifall till den förevarande
propositionen föranledda kostnader, har riksdagen redan år 1912
beslutat, att banan Sveg—Hede skall byggas för skattemedel, d. v. s. att
anslaget skall utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Eders Kungl.
Maj:t har ock i enlighet härmed avgivit förslag rörande täckande av
den del av anslaget för nämnda bana, som äskats å 1917 års stat.
Någon plan för finansieringen av de nya banbyggnader, om vilkas
beslutande Eders Kungl. Maj:t nu framställt förslag, har Eders Kungl.
Maj:t icke framlagt, utan allenast — i anslutning till den praxis, som
förut tillämpats — inskränkt sig till att avgiva förslag angående täckandet
av de anslagsbelopp, som äskats för år 1917.

Enligt riksdagens uppfattning tala goda skäl för, att jämväl andra
inkomster än lånemedel tagas i anspråk för inlandsbanebygget. Riksdagen
vill dock framhålla att, även om någon nettoinkomst på järnvägsdriften
å inlandsbanan ej är att förvänta under lång tid framåt,
staten inom en snar framtid bör tillföras direkta inkomster tack vare
banan ifråga, nämligen genom ökad avkastning från statens skogar

9

Biksdagens skrivelse Nr 186.

i Norrland. Och härtill ävensom till den värdestegring, statsskogarna
komma att undergå på grund av inlandsbanans tillkomst, torde man
även böra taga hänsyn vid bedömandet av frågan om banans statsekonomiska
berättigande och dess finansiering. Riksdagen har emellertid
med det material och den tid, som stått till förfogande, icke kunnat
bilda sig erforderlig översikt över de faktorer, till vilka hänsyn bör
tagas vid upprättandet av en sådan plan, som avsetts i den nu omhandlade
motionen. Det bar fördenskull synts riksdagen vara mest ändamålsenligt,
att Eders Kungl. Maj:t i samband med förnyad framställning
till riksdagen om fortsättning av de norrländska järnvägsbyggnaderna
framlägger en allmän plan för finansieringen av ifrågavarande
företag med hänsyn jämväl tagen till övriga utgifter för kapitalökning.

Vad vidkommer sättet för täckande av de för nästkommande år
erforderliga anslagen för inlandsbanan, kommer riksdagen att i särskild
skrivelse anmäla sitt i detta avseende fattade beslut.

I enlighet med vad sålunda anförts, får riksdagen
ej mindre anmäla, att riksdagen

dels, under förbehåll av att de i statsrådsprotokollet för civilärenden
den 31 mars 1916 omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av
mark m. m. iakttagas, beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön
förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus
fram till Gällivare ävensom anläggande av bispår från lämplig punkt
å bansträckan Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön och anordnande
därstädes av en mindre hamnplats, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
beträffande bandelarna mellan Volgsjön och Sorsele samt Jokkmokk
och Porjus närmare förordna om banans sträckning,

dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele
jämte bispåret till Malgomajsjön m. m. för år 1917 anvisat ett belopp
av 2,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under
år 1916 låta förskottsvis utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna
1,000,000 kronor;

dels för komplettering av bandelen Gällivare—Porjus samt påbörjande
av arbetena å bansträckan Porjus—Jokkmokk för år 1917
anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor;

dels ock för påbörjande av arbetena å statsbanan Sveg—Hede för
år 1917 anvisat ett belopp av 500,000 kronor;

än även anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning,
huruvida och i vilken omfattning andra statsinkomster än lånemedel
böra komma till användande för statsbanebyggnaderna i Norrland,
samt i samband med avgivande av framställning till riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 68 Käft. (Nr 183—186.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 186.

angående ytterligare anslag för ifrågavarande banbyggnader framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1917
anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 3,000,000 kronor.

Då riksdagen funnit det angeläget, att färdigställandet av statsbanan
Sveg—Brunflo ej ytterligare uppskjutes utöver vad redan nödvändiggjorts
på grund av de tidigare skedda minskningarna av de i den ursprungliga
byggnadsplanen för järnvägen beräknade anslagsbeloppen,
har riksdagen bifallit det av Eders Kungl. Maj:t nu gjorda anslagsäskandet.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till fortsättning
av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1917 anvisat ett anslag av 3,000,000
kronor.

3:o) Eders Kung]. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas
om elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön, för ändamålet för
år 1917 beräkna ett anslag, att utgå av lånemedel, av 3,500,000 kronor
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1916 av tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars
1916 avlåten proposition, nr 165, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att — förutom beviljande av anslag för utförande
av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus, till vilken fråga
riksdagen här nedan återkommer — för elektrifiering av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav för
år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 1,000,000
kronor.

Ehuruväl riksdagen funnit goda skäl vara förebragta för förslaget
om införande av elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, har
riksdagen dock ansett, att med beslut om elektrifieringens genomförande
bör tillsvidare anstå.

Det företag, varom här är fråga, torde visserligen i och för sig
erbjuda fördelar, vilka under normala förhållanden bort kunna tillerkännas
avgörande betydelse för frågans bedömande. Med hänsyn
till den rådande statsfinansiella situationen samt till de högst betydande
krav på anslag för andra produktiva ändamål — särskilt för statens
järnvägars räkning — vilka nu ställas på statskassan, har riksdagen

Riksdagens skrivelse Nr 186. 11

dock funnit det nödigt, att det nu förevarande anslagskravet tills vidare
undanskjutes.

Jämväl andra vägande skäl förefinnas enligt riksdagens uppfattning
för intagandet av en sådan ståndpunkt. Härvid vill riksdagen i första
hand peka på den i fråga om vissa av de för elektrifieringen erforderliga
materialier inträdda prisstegringen, vilken måste föranleda en högst
betydande fördyring av anläggningen. Vidare är att märka, att den
elektriska driften å riksgränsbanan på grund av de genom världskriget
inträdda förhållandena ännu ej blivit prövad i sådan omfattning, att
man på grundval av de hittills vunna erfarenheterna från denna bana,
synes kunna bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme om de fördelar och
olägenheter, som äro förenade med den elektriska driften.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har alltså icke blivit
av riksdagen bifallen.

4:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
angående påbörjande av arbetet med utläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Sävsjö och Tranås, för år 1917 för ändamålet beräkna
ett anslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars
1916 avlåten proposition, nr 162, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tranås och Sävsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt

9,051,000 kronor samt för nämnda anläggning och därmed sammanhängande
arbeten för år 1917 anvisa ett belopp av 500,000 kronor.

Enahanda skäl, vilka föranledde 1914 års senare riksdag att besluta
utläggandet av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping
och Mjölby, tala jämväl för anordnande av dubbelspår å nu ifrågavarande
statsbanesträcka. På grund av de under senaste tid gjorda
erfarenheterna om betydelsen av, att särskilt de mest belastade järnvägslinjerna
sättas i sådant skick, att de kunna fylla de krav, som
trafiken ställer å desamma, har riksdagen ansett att beslut i den föreliggande
frågan nu bör fattas.

Då emellertid olägenheterna av saknaden av dubbelspår, enligt
vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, ej göra sig gällande i
lika hög grad å hela sträckan Tranås—Sävsjö utan framför allt hänföra
sig till bandelarna närmast norr och söder om Nässjö, har riksdagen,
med hänsyn tagen till angelägenheten därav, att man under nu -

12

Riksdagens skrivelse Nr 186.

varande ovissa ekonomiska situation ej mer än nödigt binder sig för
framtida utgifter, begränsat beslutet rörande dubbelspårsutbyggnaden
till bansträckan Aneby—Sandsjö. Kostnaden för dubbelspårsanläggningen
å denna handel uppgår — inräknat utgifterna för ombyggnad av Nässjö
personstation och övriga å bandelen befintliga bangårdar — till 4,102,700
kronor. Då det anslag, som av Eders Kungl. Maj:t äskats för år 1917,
avsetts för påbörjande av arbetena å bansträckorna närmast Nässjö,
torde någon ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan ej böra
vidtagas.

Riksdagen bar alltså beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Aneby och Sandsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt
4,102,700 kronor samt för påbörjande av nämnda anläggning
för år 1917 anvisat ett belopp av 500,000 kronor.

5:o) I en till riksdagen den 25 april 1916 avlåten proposition, nr
215, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att

dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder
för förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns
järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora—Persberg med bilinjen
Brintbodarne—Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—
Limedsforsen jämte en bolaget tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn,
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter ingången av år 1917
på rekvisition utanordna de medel, som erfordras för gäldande av vad
som kontant skall till bolaget utbetalas, samt fullgöra räntelikvider och
kapitalavbetalningar å de i bandelarna intecknade obligationslån och
lån ur handels- och sjöfartsfonden ävensom till vederbörande utfärda
svenska statens förbindelser och obligationer på sätt och i den omfattning,
ovanberörda grunder för bandelarnas förvärvande angiva,

dels för år 1917 anvisa, att utgå av lånemedel, ej mindre till gäldande
av den del av köpeskillingen, som skall betalas kontant, ett belopp
av 691,500 kronor, än även till kompletteringar å banan och till
förändringsarbeten å dess rullande materiel ett belopp av 630,000 kronor,
dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, att de i 1917 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel
för produktiva ändamål skola höjas med 1,321,500 kronor.

Den till Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag hörande huvudbansträckan
utgör — såsom redan en blick på kartan ger vid handen —
jämte bandelarna mellan Mora och Sveg den enda naturliga förbindelse -

13

Riksdagens skrivelse Nr 186.

leden mellan statens järnvägsnät i det inre Norrland samt statsbanelinjerna
i sydvästra Sverige. Såväl på grund av vad i statsrådsprotokollet
blivit anfört som ock med stöd av de upplysningar, riksdagens
vederbörande utskott från järnvägsstyrelsen erhållit, har riksdagen därför
funnit det vara av den största betydelse för en rationell utveckling
av statsbanesystemet, att ifrågavarande förbindelseled kommer i statens
hand. Härigenom skulle sålunda bland annat vinnas den fördelen, att
statens, järnvägar frigöras från ett beroende av de enskilda järnvägarna,
som eljest kan bliva till stor olägenhet för statsbanorna.

På grund av de ekonomiska förhållandena inom Orsa—Härjedalens
järnvägsaktiebolag torde staten, som till detta bolag utlämnat iån
till avsevärda belopp, inom en snar framtid bliva nödsakad att övertaga
sistnämnda bolags järnväg mellan Orsa och Sveg. Järnvägssträckan mellan
Mora och Orsa är jämförelsevis kort, vadan ett förvärv av bandelarna
å denna sträcka ej bör vara förenat med större svårigheter. Under
sådana förhållanden och då de villkor, som uppställts för inlösen av
järnvägen Mora--Vänern, synts riksdagen vara antagliga — särskilt
vill riksdagen erinra om fördelen därav att endast en mindre del av
köpeskillingen behöver erläggas kontant — har riksdagen ansett sig
böra bifalla förslaget om förvärvande av de i den nu förevarande propositionen
omhandlade bandelarna m. m., i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder.

I fråga om sättet för likviderandet av köpeskillingen, 11,275,000
kronor, har riksdagen ej funnit anledning till erinran annat än i avseende
å formen för avvecklandet av bolagets låneskuld till handelsoch
sjöfartsfonden. Då det ej kan vara lämpligt, att riksgäldskontoret,
på sätt som avsetts, övertager ifrågavarande lån och sålunda tager i
anspråk en ej oväsentlig del av fondens medel, synes saken böra
ordnas så, att bolaget vid årsskiftet inbetalar lånet till fonden och i
stället erhåller motsvarande kontant gottgörelse från staten. Den del
av köpeskillingen, som skall kontant erläggas, komme på grund härav
att ökas från 691,450 kronor 05 öre till 987,068 kronor 88 öre.

\ ad angår den budgettekniska behandlingen av transaktionen, bar riksdagen
ej kunnat biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag. Enligt detta skulle
endast för den kontanta delen av köpeskillingen uppföras anslag å riksstaten.
Detta förfaringssätt står emellertid icke i överensstämmelse
med grunderna för den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen
av riksstatens uppställning. Enligt denna reform bör riksstaten vara
ett såvitt möjligt fullständigt uttryck för statshushållningen under
budgetåret och fördenskull även uppvisa, vilket statskapital som under

14

Riksdagens skrivelse Nr 186.

året skall nedläggas i statens produktiva fonder. Med tillämpning av
dessa principer bör hela köpeskillingen ifråga uppföras å riksstaten för
år 1917.

Beträffande den del av köpeskillingen, som skall likvideras genom
kvittning av vad som vid tillträdestiden, den 1 januari 1917, beräknats
återstå oguldet av det bolaget beviljade statslån, 920,459 kronor 53 öre,
bör för detta belopp å riksstatens inkomstsida ske en motsvarande
böjning av inkomsttiteln för i anspråk tagna kapitaltillgångar från allmänna
järnvägslånefonden. Såväl de belopp, tillsammans 5,863,471
kronor 59 öre, utgörande vid 1916 års slut återstående kapitalskuld å
de av bolaget upptagna obligationslån jämte därå vid samma tid upplupen
ej förfallen ränta, som ock de belopp å sammanlagt 3,504,000
kronor, ''för vilka till bolaget skall överlämnas svenska 5 % statsobligationer,
respektive certifikat å dylika obligationer, öka svenska statens
skuld och böra alltså föranleda motsvarande höjning av inkomsttiteln
lånemedel för produktiva ändamål.

Vidkommande det bemyndigande, som beträffande köpeskillingens
likviderande bör lämnas riksgäldskontoret, kommer riksdagen att lämna
närmare föreskrifter i reglementet för riksgäldskontoret.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om beviljande av anslag för kompletteringar
å banan samt för förändringsarbeten å dess rullande materiel
har riksdagen ej haft något att erinra.

1 enlighet med vad sålunda anförts, har riksdagen
dels med godkännande av de i statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 25 april 1916 angivna huvudgrunder för förvärvande för
svenska statens räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga
bandelarna Mora—Persberg med bilinjen Brintbodarne Malung samt
Persberg—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen jämte en bolaget
tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn, dock med iakttagande av ovan
omförmälda ändring beträffande sättet för köpeskillingens likviderande,
för inköp av nämnda bandelar och byråbyggnad för år 1917 anvisat
ett anslag av 11,275,000 kronor;

dels ock för kompletteidngar å banan och förändringsarbeten å dess
rullande materiel för år 1917 anvisat ett anslag av 630,000 kronor.

6:o) I en till riksdagen den 31 mars 1916 avlåten proposition, nr
161, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
dels att för anläggande för statens järnvägars räkning av en torvpulverfabrik
vid Hästhagens mosse och för omändring av erforderligt

15

Riksdagens skrivelse Nr 186.

antal lokomotiv för torvpulvereldning för år 1917 anvisa ett anslag av

1.300.000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att låta förskottsvis under år 1916 av tillgängliga medel utanordna

800.000 kronor,

dels att, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, att de i 1917 ars riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel
för produktiva ändamål skola höjas med 1,300,000 kronor,

dels ock att bemyndiga järnvägsstyrelsen att vid torvpulverfabrikationens
avslutande försälja till anläggningen hörande mark, byggnader
och inventarier.

Förevarande proposition avser att å bandelen Falköping—Nässjö
anordna försöksdrift i större skala med torvpulvereldning å lokomotiv.
Den ifrågasatta torvpulverfabriken, som skulle anläggas vid Hästhagens
mosse i närheten av Vislanda järnvägsstation, är avsedd att utföras
genom aktiebolaget Torv.

Det begärda anslagsbeloppet fördelar sig på följande poster:

Inköp och planering av mosse

........................... kronor

165,000: —

Anläggning av torvpulverfabrik.......

........................... »

800,000: -

Patentavgift ..........................................

.......................... »

25,000: —

Spår från Vislanda till mossen ........

Utrustning av 18 lokomotiv med

.......................... -»

apparater för

50,000: —

torvpulvereldning..........................

........................... »

Summa kronor

260,000: —
1,300,000: —

Då propositionens syfte står i överensstämmelse med den uppfattning
angående utnyttjandet av de inhemska bränsletillgångarna, åt vilken
innevarande riksdag förut givit uttryck, har riksdagen, som ej funnit anledning
till anmärkning mot den med aktiebolaget Torv träffade överenskommelsen,
ansett sig böra bifalla framställningen i denna del.

Beträffande förslaget om bemyndigande för järnvägsstyrelsen angående
försäljning av till torvpulverfabriksanläggningen hörande mark
in. m.. synes med beslut i denna fråga böra tills vidare anstå.

Riksdagen får sålunda anmäla,

dels att riksdagen för anläggande för statens järnvägars räkning
av en torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse och för omändring av
erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning för år 1917 anvisat
ett anslag av 1,300,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 800,000 kronor;

16

Riksdagens skrivelse Nr 186.

dels och att Eders Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande för järnvägsstyrelsen
att vid torvpulverfabrikationens avslutande försälja till
anläggningen hörande mark, byggnader och inventarier icke av riksdagen
bifallits.

Statens vattenfallsverk.

7:o) I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Magt under titel
»utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» beträffande statens
vattenfallsverk föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas angående ombyggnad av Södertälje
kanal, för ändamålet beräkna ett anslag, att utgå av lånemedel, för år
1917 av 400,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 14 mars 1916
avlåten proposition, nr 91, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att, under villkor att Södertälje stad utan ersättning avstår all
för kanalombyggnaden erforderlig mark, som den 23 mars 1911 var i
stadens ägo, för ombyggnad av Södertälje kanal jämte uppränsning av
farlederna i Brandalsund och Linasund i huvudsaklig överensstämmelse
med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag bevilja ett anslag av

6,785,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 400,000
kronor.

Då vid 1912 års riksdag beslut fattades om statsinköp av Södertälje
kanal, förutsatte såväl vederbörande departementschef som riksdagen,
att en utvidgning av kanalen skulle komma att ske inom en
snar framtid. Riksdagen uttalade sålunda i den skrivelse, varuti beslutet
om kanalens inköpande anmäldes för Eders Kungl. Maj:t, att det syntes
vara angeläget, att det ifrågasatta inköpet snarast möjligt måtte komma
till stånd, på det att staten i varje fall måtte vara i tillfälle att taga
erforderligt initiativ i den viktiga frågan om kanalens ombyggnad. Och
då samma riksdag, med ändring av 1910 års riksdags beslut rörande
västra stambanans framdragande över Södertälje enligt den så kallade
Glasbergalinjen, beslöt, att stambanan skulle framdragas över Näset,
uttalade sig riksdagen, i anslutning till vad föredragande departementschefen
förordat, för att vid järnvägsanläggningen erforderliga sidoschakt
måtte uttagas vid södra delen av kanalen, detta i syfte bland
annat att underlätta en framtida ombyggnad av kanalen. 1913 års

Riksdagens skrivelse Nr 186.

17

riksdag beslöt ock efter av Eders Kungl, Maj:t därom gjord framställning,
att Södertälje kanal å sträckan från Maren till Saltsjön finge för en kostnad
icke överstigande 550,000 kronor utgrävas för 5,5 meter djupgående
fartyg, och har riksdagen 1914 och 1915 på Eders Kungl. Maj:ts
förslag för ändamålet beviljat anslag till nämnda belopp.

Av vad nu anförts torde framgå, att Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
gjort sig förtrogna med tanken, att Södertälje kanal bör ombyggas,
ehuruväl någon viss tidpunkt för ombyggnadens utförande ej preciserats.
På grund av den stora betydelse kanalens utbyggande till större dimensioner
skulle medföra för de trakter, som ligga inom kanalens trafikområde,
bör emellertid enligt riksdagens uppfattning lösningen av denna
fråga ej längre undanskjutas; och har riksdagen i huvudsak funnit sig
böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande ombyggnadens utförande.
Det föreslagna farledsdjupet, som är beräknat för 5,6 meter djupgående
fartyg, har riksdagen sålunda funnit väl avvägt. Däremot har riksdagen
varit tveksam, huruvida slussen vid Södertälje bör givas de i propositionen
föreslagna större dimensionerna. Särskilt bär riksdagens tvekan
hänfört sig till det förordade djupet av slussen, vilket beräknats för
6,75 meter djupgående fartyg. I detta avseende förekommer bland
annat, att propositionen icke giver tillräckligt material för bedömandet
av spörsmålet, huruvida ifrågakommande hamnar och farleder i Mälaren
kunna utan alltför stora kostnader uppränsas till ett djup motsvarande
det, vilket avsetts för slussen. Då ett uppskov till nästkommande års
riksdag med avgörandet av frågan om slusstorleken ej lärer behöva
medföra någon rubbning i den uppgjorda arbetsplanen, har riksdagen
ansett, att denna fråga nu bör lämnas öppen.

I likhet med departementschefen synes det ock riksdagen, att anslag
för de uppränsningar av vissa farleder i Mälaren, vilka erfordras för
ett fullt utnyttjande av det avsedda djupet för själva kanalen och som
beräknats medföra en kostnad av sammanlagt 872,000 kronor, ej nu
behöver beviljas.

Då kostnaden för den i Eders Kungl. Maj:ts förslag ingående slussen
beräknats till 2,933,000 kronor och då något beslut om slussens utförande,
enligt riksdagens uppfattning, för närvarande ej bör fattas, har
riksdagen nu inskränkt sig till att besluta verkställande av ombygg11^611
av kanalen jämte uppränsning av farlederna i Brandalssund
och Linasund för en beräknad kostnad — frånsett anläggningskostnaden
för den nya slussen — av 3,852,000 kronor. I enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag torde för år 1917 härav behöva anvisas ett belopp av

400,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 68 höft. (Nr 183—186.)

3

18

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Riksdagen får sålunda anmäla att riksdagen, under villkor att
Södertälje stad utan ersättning avstår all för kanalombyggnaden erforderlig
mark, som den 23 mars 1911 var i stadens ägo, beslutat
ombyggnad av Södertälje kanal jämte upprensning av farlederna i Brandalsund
och Linasund för en beräknad kostnad — frånsett anläggningskostnaden
för en ny sluss — av 3,852,000 kronor samt för år 1917 för
ändamålet anvisat ett belopp av 400,000 kronor.

8:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas
om påbörjande av vissa arbeten för eu andra utbyggnad av kraftstationen
vid Porjus, för ändamålet år 1917 beräkna ett anslag, att utgå av
lånemedel, av 1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor, har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 31 mars 1916
avlåten proposition, nr 165, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, förutom
anvisande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön,
beträffande vilken fråga riksdagen ovan yttrat sig, föreslagit riksdagen
att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus
bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa
ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av
tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.

För genomförande av det ovan omhandlade förslaget om införande
av elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, skulle en ny enfasgenerator
behöva anskaffas och inmonteras i den redan förefintliga
kraftstationen vid Porjus. Någon utbyggnad av stationen skulle alltså
ej behöva vidtagas för detta ändamål. Det föreliggande förslaget avser
emellertid även att för tillgodoseende av industriella behov i kraftverket
installera en sjätte maskin, monterad med en trefasgenerator.
Härför skulle en utbyggnad av kraftstationen erfordras.

Då riksdagen ej ansett sig för närvarande böra bifalla förslaget
om elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, har riksdagen givetvis
saknat anledning att anvisa anslag för insättande av det för järnvägsdriften
avsedda enfasaggregatet.

Vad åter beträffar frågan om installerandet av ett trefasaggregat
för industriell drift har riksdagen funnit det vara synnerligen önskvärt,
att anslag för detta ändamål nu beviljas, på det att utvidgning av
trefasanläggningen må kunna vidtagas omedelbart, efter det kontrakt
om kraftleverans träffats. Maskineriet för trefasaggregatet torde emeller -

Riksdagens skrivelse Nr 186.

19

tid ej böra beställas, förrän kraftleveransfrågan är definitivt avgjord.
Anslagets lyftande bör fördenskull göras beroende på särskilt beslut
av Eders Kungl. Maj:t.

Det för installerande av trefasaggregatet i den nuvarande kraftverksbyggnaden
erforderliga anslaget har beräknats till 775,000 kronor,
varav 625,000 kronor skulle behöva uppföras å 1917 års stat samt återstoden
erfordras under år 1918. Av anslaget för år 1917 skulle 150,000
kronor behöva utgå under år 1916.

Riksdagen har alltså för fullbordande av första utbyggnaden av
kraftstationen vid Porjus beviljat ett anslag av 775,000 kronor samt
därav för år 1917 anvisat ett belopp av 625,000 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna

150.000 kronor.

9:o) I en till riksdagen den 25 april 1916 avlåten proposition, nr 223,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att för gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens
inträde för Älvkarleby vattenfall i Dalälvens regleringsförening
u. p. a. för år 1917 bevilja ett anslag å högst 67,000 kronor,
att utgå av lånemedel, ävensom besluta, att de i 1917 års riksstat
bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva ändamål skola
höjas med motsvarande belopp.

I ändamål att till fördel för vattenkraftverken vid Dalälvens flodsystem
reglera vattenframrinningen i denna älv jämte dess tillflöden,
har bildats en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, benämnd
Dalälvens regleringsförening. Föreningen är efter de olika regleringsföretag,
som den är avsedd att främja, indelad i 8 sektioner, var och
en omfattande olika till Dalälvens flodsystem hörande sjöar. Beträffande
tillskott till kostnaderna för regleringarnas utförande är varje sektion
ett företag för sig.

Genom att på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit vattenfallsstyrelsen för
Älvkarleby vattenfall samt Stall- och Nygårdsforsarna ingår i Dalälvens
regleringsförening skulle staten endast förbinda sig att deltaga i kostnaderna
för föreningens allmänna förvaltningsutgifter och utgifter för
förberedande åtgärder för befrämjande av regleringsföretagen samt för
erhållande av vederbörligt tillstånd till desamma. Den på staten belöpande
andelen av dessa kostnader har beräknats uppgå till högst

67.000 kronor.

20

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Däremot skulle staten genom att ansluta sig till föreningen icke
förbinda sig att deltaga i kostnaderna för de regleringsföretag, som
av föreningen beslutas. Uppkommande frågor om anvisande av medel
för de delar av kostnaderna för de olika regleringsföretagen, som belöpa
på statens vattenfallsverk, komma därför att särskilt underställas riksdagens
prövning.

Ett beslut om statens inträde i Dalälvens regleringsförening och
anvisande av det till följd därav erforderliga beloppet medför ingen
ändring i det av riksdagen tidigare, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag fattade beslutet att till gäldande av de på Älvkarleby vattenfall
jämte Stall- och Nygårdsforsarna belöpande kostnaderna för Skattungens
och Oresjöns reglering för år 1917 bevilja ett anslag å 44,500 kronor.
Det är visserligen avsett att, om Dalälvens regleringsförening definitivt
kommer till stånd — vilket förutsätter, att staten och Stockholms stad
ingå i densamma — Skattungens regleringsförening skall upplösas. Arbetena
för reglering av Skattungen och Oresjön skola emellertid i stället
omedelbart fullföljas av österdalarnas sektion av Dalälvens regleringsförening,
vilken sektion enligt föreningens stadgar skall övertaga de
uppgifter, som för närvarande tillkomma Skattungens regleringsförening.

Då vägande skäl synas riksdagen tala för, att staten i sin mån bidrager
till det omhandlade regleringsföretagets förverkligande, har
riksdagen beslutat att för gäldande av statens kostnader i anledning av
vattenfallsstyrelsens inträde för Älvkarleby vattenfall i Dalälvens regleringsförening
u. p. a. för år 1917 bevilja ett anslag å högst 67,000
kronor.

Stockholm den 3 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.