Riksdagens skrivelse Nr 170.
1
Nr 170.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om anslag till anordnande av försöksgårdar å myrjord
i Norrland och Dalarna m. m.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 69.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har hemställts,
a) att riksdagen ville besluta att å extra stat för år 1917 anslå ett
belopp av 34,000 kr. att ställas till Svenska Mosskulturföreningens förfogande,
för anordnande av två försöksgårdar å myrjord på lämpliga platser
i Norrland och Dalarna, enligt de närmare föreskrifter, som av Eders
Kurigl. Maj:t meddelas; samt
b) att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kung!. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida och i vad
mån åtgärder jämväl i övrigt må från statens sida vidtagas till befrämjande
av myrodlingen i Norrland och Dalarna.
Till stöd härför har anförts följande:
»För utvecklingen av jordbruket i de norrländska länen spelar myrodlingen
en viktig roll.
Någon fullt tillförlitlig översikt över arealen av de norrländska myrmarkerna
föreligger icke, men redan de förefintliga approximativa siffrorna
giva en föreställning om, vilka stora vidder densamma omfattar. Lantbruksingenjören
H. Steinmetz gjorde på sin tid ett försök att beräkna den sammanlagda
arealen sankmarker i olika län, och om man, för att lämna en
överblick över den ungefärliga omfattningen av olika ägoslag inom de
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 61 käft. (Nr 170.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 170.
norrländska länen samt Kopparbergs län, använder sig av dessa siffror 1
jämte övriga jordstatistiska uppgifter 2 erhålles följande tablå:
Land- areal. |
Odlad jord. |
Äng. |
Impediment. |
Sankmarker |
||||||
Län. |
pro- cent |
pro- cent |
pro- cent |
pro- cent |
pro- cent |
|||||
hektar. |
hektar. |
av land- are- alen. |
hektar. |
av land- are- alen. |
Hektar. |
av land- are- alen. |
hektar. |
av land- are- alen. |
av impe- di- ment |
|
Norrbottens..... |
9,866,009 |
38,125 |
0-39 |
190,198 |
1-93 |
6,231,922 |
63-2 |
1,566,130 |
15-9 |
25-1 |
Västerbottens..... |
5,557,087 |
91,671 |
1-65 |
172,020 |
3-10 |
2,299,513 |
41-3 |
933,870 |
16-8 |
40-6 |
Västernorrlands .... |
2,412,797 |
86,751 |
3''59 |
48,502 |
2-01 |
291,646 |
12-1 |
, 290,000 |
12-0 |
99-4 |
Jämtlands...... |
4,761,196 |
59,319 |
1''26 |
37,347 |
078 |
1,745,563 |
36 7 |
600,000 |
12-6 |
34-4 |
Gävleborgs...... |
1,819,782 |
103,452 |
5-68 |
73,397 |
4-03 |
148,256 |
8-1 |
240,000 |
13-2 |
162-0 |
Kopparbergs..... |
2,815,868 |
103,386 |
367 |
95,928 |
3-41 |
543,518 |
19-3 |
360,000 |
12-8 |
66-2 |
Summa |
27,232,739 |
482,704 |
1-77 |
617,392 |
2-27 |
11,260,418 |
41-3 |
3,990,000 |
14-7 |
354 |
Hela riket...... |
41,035,360 |
3,677,278 |
8-9 |
1,273,833 |
8-1 |
13,803,750 |
33-6 |
5,131,795 |
12-5 |
45-6 |
I procent av hela riket |
66-4 |
131 |
48-5 |
761 |
777 |
Såsom av förestående tabell framgår, utgör den odlade arealen i de
norrländska länen blott en ytterst ringa bråkdel av totala landarealen,
eller i Norrbottens län c:a %, i Jämtlands län c:a l1/* %, i Västerbottens
län c:a l:/2 %, i vartdera av Västernorrlands och Kopparbergs län
c:a 32/3 % samt i Gävleborgs län 52/3 %, medan motsvarande siffra för
riket i dess helhet utgör nära 9 %. Av naturlig äng finnes i medeltal
inom ifrågavarande län omkring 2V4 %, under det att i genomsnitt mer
än 40 % av hela landarealen i Norrland och Dalarne utgöres av impedimenter.
En stor del av dessa områden, vilka för närvarande icke bringa
någon avkastning, bestå av myrar och mossar, nämligen i Västernorrlands
och Gävleborgs län så gott som hela arealen, i Kopparbergs län 2/3, i
Västerbottens och Jämtlands län c:a Vs och i Norrbottens län V4.
Otvivelaktigt torde vara att nyodlingsarbetet i våra dagar i främsta
rummet bör inriktas på myrodling. Myrjorden är nämligen den mest
1 För Norrbottens län hava dock ganska exakta uppgifter år 1913 lämnats av
förste lantmätaren H. K. Brändström.
2 De senare ur Statistisk årsbok för Sverige, 2:a årg.
Riksdagens skrivelse Nr 170.
3
lättodlade samt för all framtid mest lättbrukade och lättgödslade av samtliga
jordarter. Intet annat jordslag kan i dessa hänseenden tävla med
myrjorden. Särskilt är det av vikt, att myrodlingen befrämjas i Norrland
med dess vidsträckta arealer inyrjord, vilka enligt vunnen erfarenhet
stort sett erbjuda goda odlingsmöjligheter.
Förr var den uppfattningen allmän, att nyodling borde ske framför
allt på fastmarksjord. Orsakerna härtill voro, dels att det större antal
dagsverken, som erfordras för uppodling av fastmarksjord, icke betydde
mycket i en tid, då arbetskraften var billig, dels att allmänna anslag för
myrjordsodling då ej voro tillgängliga, vadan avdikningen för den enskilde
blev alltför kostsam och betungande, dels ock att man då saknade kännedom
om konstgödslingsmedlen, vilka numera göra det möjligt att på billigt sätt
å myrjorden frambringa fullgoda och rika skördar.
I våra dagar äro förhållandena helt andra än förr. Kostnaderna för
arbetskraften hava, tack vare industriens utveckling i Norrland, för lantmannen
blivit de dyraste av alla uppodlings- och brukningskostnader. Man
måste spara på arbetskraften och för sådant ändamål söka utnyttja densamma
så rationellt som möjligt, dels genom användandet av tidsenliga
maskiner samt elektrisk kraft, dels, och framför allt, genom att företrädesvis
odla sådan jord, som är lättodlad och lättbrukad. Nu för tiden
finnas fonder, vilka äro avsedda att underlätta myrjordens avdikning och
odling. Numera äger man vidare allmänt tillgång till konstgödsel och
kan härmed för en ringa kostnad fruktbargöra de flesta slag av myrjord.
Då vi, genom att göra gällande, att nyodlingsarbetet i Norrland i
främsta rummet bör inriktas på myrarnas kultivering, bryta mot en äldre
uppfattning, vilja vi här nedan närmare motivera vår ståndpunkt genom
att i detalj redogöra för myrjordens företräden framför fastmarksjörden.
Till följd av sin löshet är myrjorden till en början den jordart, som
under normala förhållanden är lättast och följaktligen billigast att avdika.
Även uppodlingen av den avdikade myrjorden är i regel billig.
Gäller det exempelvis att odla en trädfri starrmyr, behöver man merendels
endast hacka av tuvorna. Stundom är icke ens sistnämnda åtgärd erforderlig
för att kunna sätta plogen i jorden. Innehåller myrjorden stubbar
eller rötter, försvåras, förlänges och fördyras visserligen uppodlingsarbetet,
men även vid sådant förhållande blir odling av myrjord icke så besvärlig
och dyrbar som kultivering av fastmarksjord, särskilt för det fall att den
sistnämnda är stenbunden. Anmärkas bör även, att myrmarkerna i Norrland,
enligt vad svenska mosskulturföreningens undersökningar givit vid
handen, äro vida mindre stubbemängda än de, som förefinnas i de sydligare
delarna av landet.
4 Riksdagens skrivelse Nr 170.
Då man efter vattenavledning och odling måste utföra ytterligare
avdiknings- eller täckdikningsarbeten, blir även detta arbete jämförelsevis
billigare på myrmark än på annan jord, dels emedan jorden är lös och
lucker, dels emedan täckdikningen av myrjord kan ske med billigare täckdikningsmaterial
samt anordnas med begagnande av andra, mindre kostsamma
metoder, än täckdikningen på fastmarksjord.
Vad jordens brukning och beredning för sådd angår, äro dessa arbeten
likaledes billiga, då allt arbete (upprepade plöjningar m. m.) för
jordens luckring bortfaller på grund av myrjordens av naturen lösa beskaffenhet.
Det är sålunda ej erforderligt att plöja myrjorden mer än en
gång. Ofta är intet som helst plöjningsarbete behövligt. Såväl plöjning
som harvning och bearbetning kunna vidare ske med användning av mindre
kraft och med lättare redskap, vadan ifrågavarande arbeten kräva mindre
tid och kostnad vid kultivering av myrjord än då fråga är om uppodling
av fastjord.
Stundom . är myrjorden alltför lös och lucker. Detta fel avhjälpes
emellertid delvis genom att vältning verkställes dels efter all sådd, dels
ock då kälen om vårarna gått ur jorden. Men sistnämnda arbete, vilket
är av motsatt art mot luckringsarbetet, är jämförelsevis lätt och billigt i
jämförelse med motsvarande arbete å fastjorden.
Även gödslingen blir avsevärt billigare i fråga om myrjord än beträffande
fastjord, då i vanliga fall endast en ringa kvantitet kreatursgödsel
erfordras vid den förras fruktbargörande. Det kan i varje fall
aldrig ifrågakomma, att man på verklig myrjord behöver använda kreatursgödsel
i den utsträckning, som fallet är vid brukning av fastjord.
Beträffande myrmarkerna bortfalla följaktligen till stor del kostnaderna för
produktion av kreatursgödsel ävensom för arbetena med dennas uppsamling,
utkörning, spridning och inarbetande i jorden. I regel erfordras per
hektar allenast 6 ä 8 säckar av olika slags konstgödsel k 100 kg.
Anmärkas förtjänar även, att myrjorden kvarhåller fuktigheten bättre
än fastjorden. Detta har visserligen å ena sidan till följd, att myrjorden
blir kallare än fastjorden, men å andra sidan åstadkommes härigenom, att
vissa växter, som vare sig för sin groning eller för sin utveckling behöva
jämn och riklig fuktighet, gro säkrare samt gå bättre till på myrjord än
på fastjord.
Ännu en egenskap hos myrjorden gör densamma särskilt värdefull
för Norrland med dess för egentlig jordbruksdrift så korta sommar. Förhållandet
är nämligen, att myrjorden icke ens i något fuktigt tillstånd
klibbar samman och efter torkning bildar hårda skorpor, såsom fallet är
med fastjorden. Detta gör, att man kan påbörja arbetet med mvrjorden
Riksdagens skrivelse Nr 170.
5
tidigare på våren, medan jorden ännu är fuktig på djupet samt kälen
sitter kvar. Man kan vidare på myrmark verkställa s. k. »kälsådd» av
t. ex. havre, vickerhavre in. in. Den svåraste anmärkningen, som i de
sydligare delarna av landet plägar framställas mot detta slags sådd — att
densamma befordrar ogräsets utveckling — bortfaller i Norrland, varest på
myrarna huvudsakligen odlas grönfoder, rotfrukter och gräs, vilka icke
tillåta ogräs att utveckla sig.
Odlingen av gräs och klöver av för orten och jordmånen lämpliga
arter och slag lyckas i regel mycket bra i Norrland samt lämnar, enligt
vad kemiskväxtbiologiska anstaltens, svenska mosskulturföreningens och
centralanstaltens försök på området utvisa, rika skördar av hög kvalitet
under förutsättning att myrarna hava på rationellt sätt gödslats. Myrjorden
lämpar sig vidare förträffligt till anläggande av fleråriga vallar dels
för erhållande av bete, dels för produktion av hö. Grönfoder av havre,
gråärter (peluschker) och vicker lyckas likaledes utmärkt på myrjord. Vad
rovodlingeri beträffar, torde en av de första betingelserna för att densamma
skall lyckas i Norrland vara, att rovfröet sås tidigt, genast finner
nödig fuktighet för groning och tidigt utvecklas. Myrjorden är följaktligen
genom sina egenskaper synnerligen lämplig för rovodling. Samtliga
nu nämnda, för Norrlands husdjursskötsel så viktiga växter utvecklas väl
även vid den kalla och fuktiga väderlek, som oftast råder i Norrland, samt
fördraga denna bättre än torka.
En kombination av en mindre areal fastjord samt en vidsträcktare
areal myrjord synes för en lantman i Norrland vara synnerligen förmånlig.
Om han äger myrjord och fastjord i nämnd proportion, kommer han
i åtnjutande av samtliga myrjordsodlingens härovan påpekade fördelar,
samtidigt som han för fastjord sarealen erhåller tillräckligt med kreatursgödsel
för att kunna avvinna den sistnämnda rika och — om han använder
lämpliga sorter och därjämte fosfat — tidigt mognande skördar. För
fastjorden blir myrjorden av betydelse jämväl därigenom, att densamma
såsom väl torkad kan uppsamla den viktiga flytande spillningen och vidare
lämpligen kan användas att såsom jordförbättringsmedel höja fastjordens
myll- och kvävehalt.
Av det ovan anförda torde framgå, att statens nyodlings- och kolonisationspolitik
bör inriktas på att genom avdiknings- och nyodlingsanslag
befrämja avdikningen och nyodlingen av myrar dels för att bilda nya
jordbruk, dels för att kunna låta ägare av äldre fastmarkslägenheter förvärva
så mycken myrjord, som är lämplig för att låta nämnda lägenheter
komma i åtnjutande av myrodlingens förmåner, och sålunda göra jordbruket
så ekonomiskt bärande som möjligt. Statens strävan bör gå ut på
6
Riksdagens skrivelse Nr 170.
att åstadkomma, att myrkomplexer, som tillhöra staten, enskilda eller
bolag, må kunna upplåtas till jordbruksjord antingen för bildande av nya
jordbruk eller såsom komplement till äldre jordbruk å fastjord.
Det är emellertid ej nog, att myrjorden avdikas och odlas. Man
måste även veta, huru kulturen skall på lämpligaste sätt bedrivas, vilka
gödningsämnen böra användas, vilka växter som lämpligast böra odlas,
vilken växtföljd som är förmånligast att införa, vilka redskap som äro
lämpligast o. s. v.
För den norrländska myrodlingens höjande vore det i anledning
härav synnerligen lyckligt, om inom de norrländska länen en, eller helst
tvenne, mönster g är dar eller försöksgårdar anlades på myrjord samt ställdes
under Svenska Mosskulturföreningens ledning och sköttes av på platsen
boende tjänstemän, vilka ledde de praktiska arbetena och försöksverksamheten.
Då mosskulturföreningens egna medel ej torde räcka till för en
sådan utvidgning av dess verksamhet, synes det oss önskvärt, att staten
understödde ett sådant företag genom att lämna anslag, dels för själva
anläggningen av försöksgården eller -gårdarna, dels ock för dessas drift.
Vad ifrågavarande försöksgårdars läge beträffar, synes det böra överlämnas
åt Kungl. Maj:t att efter vederbörande myndigheters hörande bestämma,
varest i Norrland och Dalarne de böra förläggas. Huvudsaken
synes vara, att de komma till stånd och att sålunda ett verksamt steg
tages för att ytterligare höja intresset för och kännedomen om rationell
myrodling inom de norrländska länen.
Såvitt möjligt torde den till försöksgård avsedda jorden böra arrenderas
på längre tid, exempelvis 15—20 år, då rätt avsevärd tid erfordras,
innan säkra erfarenheter vinnas på förevarande område under rådande
klimatiska förhållanden och jordförhållanden. För att i möjligaste mån
nedbringa kostnaderna för anläggningen vore det fördelaktigt, om man
kunde förvärva en redan bebyggd gård med ett mindre område odlad
jord samt tillhörande oodlad myrmark. Härigenom skulle också nyodlingsoch
försöksarbetet förr kunna igångsättas än om gården helt skulle nydanas
på obruten mark. Om möjligt bör försöksgården vidare ligga alldeles
intill bygden, på det att densamma må vara lätt tillgänglig för
ortens jordägare, och på det att de vid anläggningen vunna erfarenheterna
måtte vinna största möjliga spridning bland ortsbefolkningen. Kunde den
vid försöksgården anställda personalen biträda med att anordna andelsbetesmarker
på myrjord i trakten samt direkt övervaka dessa, vore därmed
ett steg vunnet för befordrande av det praktiska myrodlingsarbetet.
Huru stor en försöksgård av ifrågavarande art lämpligen bör vara,
Riksdagens skrivelse Nr 170.
7
Rr svårt att exakt angiva, men torde densamma, om däri även skall ingå
betesvallar, icke böra vara alltför liten. Minst 50 tunnland torde man
böra hava till sitt förfogande för själva försöksgården, och önskvärt vore,
att oodlad myr funnes tätt invid gården, för den händelse att det i en
framtid, sedan gårdens ursprungliga område blivit uppodlat, befunnes erforderligt
att äga tillgång till ytterligare ett område obrukad myrmark
för försöks anställande på jungfrulig jord.
Vad den viktiga kostnadsfrågan beträffar är det synnerligen svårt
att uppgöra någon fullt tillförlitlig kalkyl utan att äga närmare kännedom
om de platser, å vilka försöksgårdarna skulle komma att förläggas, samt om
de å dessa platser gängse priserna. Emellertid har en approximativ kalkyl
uppgjorts (Bil. 1 till motionen) med utgångspunkt från den förutsättningen
att man kunnat antingen arrendera eller köpa en redan bebyggd gård med
c:a 5 hektar odlad jord och 20 hektar oodlad myr med utvidgningsmöjligheter,
för det fall att myrodlingen skulle behöva utvidgas, samt med till
gården hörande erforderlig skogsmark. Med hänsyn därtill att försöksgårdarna
böra stå i överensstämmelse med nutida fordringar på anläggningar
av förevarande art har, under förutsättning att gården skulle arrenderas,
själva anläggningskostnaden beräknats till 10,000 kronor, däri inräknad
kostnaden för inköp av döda och levande inventarier. Måste gården
inköpas, skulle enligt verkställda beräkningar anläggningskostnaderna härigenom
ökas med 8,000 kronor. Härtill komma de årliga driftskostnaderna
för anläggningen. De första åren antages att man uppodlar 10 tunnland
om året för en kostnad av 250 kr. för tunnland eller sammanlagt 2,500
kr. för år. Övriga driftskostnader, inkl. avlöning åt föreståndaren, beräknas
till den relativt höga summan av 4,500 kr. Då till föreståndare eller
förvaltare bör antagas en teoretiskt och praktiskt erfaren person, torde
dennes avlöning icke kunna utgå med lägre belopp än 2,500 kr. pr år.
Gårdens avkastning har beräknats kunna betacka kostnaderna för arrende,
allmänna arbetskostnader, skatter och onera. Någon fast kreatursbesättning
har vid kalkylen över levande inventarier ej beräknats komma att tillhöra
gården, då anordningarna med driften av anläggningen torde bliva enklare,
om man inköper djur vid betestidens början samt avyttrar dem vid betestidens
slut. Emellertid synes föreståndaren böra, om han håller ett par
kor, för dessas underhåll bekomma stråfoder och rotfrukter av gårdens
avkastning.
För att önskemålet om anordnandet av försöksgårdar. på myrjord
snarast möjligt måtte kunna förverkligas, hava vi ansett oss omedelbart
böra hemställa, att riksdagen för ändamålet anslår erforderliga medel.
Denna vår hemställan återfinnes under a) härnedan.
8
Riksdagens skrivelse Nr 170.
Många andra åtgärder än den nu näranda torde emellertid från
statens sida kunna och böra vidtagas till befrämjande av myrodlingen i de
norrländska länen.
Ett sätt att uppmuntra nyodling av myrjord, som av Svenska Mosskulturföreningen
med framgång praktiserats i fråga om småbruk, har varit
att i viss mån premiera nyodlingen genom att lämna fri gödsel till viss
areal av det nyodlade området, mot villkor att hela området uppodlas.
Detta premieringsförfarande har visat sig verka i hög grad stimulerande
på nyodlingsverksainheten. Det torde möta svårigheter för staten att vidtaga
en alldeles liknande åtgärd. Saken synes emellertid kunna ordnas
på det sätt, att visst anslag lämnas till hushållningssällskapen och att dessa
sedermera såsom förmedlare anordna ett slags premiering av nyodling av
myrjord. Därvid skulle så tillgå, att jordägare finge efter uppodling av
en bestämd areal, dock med viss begränsning efter hemmanets storlek, mot
uppvisande av kvitto å inköpt gödsel emottaga en mot kvittots belopp
svarande odlingspremie. Nödig kontroll att ifrågavarande medel rätt användas
kunde lämpligen utövas av vandringsrättarna i distriktet.
En annan åtgärd, som i vissa norrländska trakter helt visst skulle
verka befordrande på myrodlingen, vore, att statsunderstöd lämnades
till andelsföreningar för uppodling och anläggning av gemensamhetsbeten å
myrjord.
Frågan om arten av de åtgärder — oavsett inrättandet av försöksgårdar
på myrjord — vilka i förevarande hänseende böra av staten vidtagas,
synes oss emellertid lämpligen böra göras till föremål för en närmare
undersökning, och hemställa vi i anledning härav, under b) härnedan,
att riksdagen må till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse med begäran om
utredning i ämnet.
Under åberopande av vad här ovan anförts, få vi hemställa,---.»
I motionen påvisas, i vilken stor utsträckning landarealen uti Norrland
och Dalarna består av myrar och mossar, samt framhålles, vilka fördelar
i odlingsavseende myrjord för nämnda landsdelars vidkommande
torde erbjuda framför fastmarksjord. I anslutning härtill hålla motionärerna
före, att statens nyodlings- och kolonisationspolitik beträlfande
ifrågavarande landsdelar bör taga sikte på myrodlingens kraftiga befrämjande,
och ifrågasätta de i sådant avseende bland annat anläggande å
myrjord på lämpliga platser inom de norrländska länen av två s. k. försöksgårdar,
vilka skulle ställas under Svenska Mosskulturföreningens inseende.
För bestridande av de med försöksgårdarnas anläggande och drift
förenade kostnader hemställa motionärerna om anvisande å extra stat för
Riksdagens skrivelse Nr 17 U.
y
år 1917 av ett belopp å 34,000 kronor att ställas till nämnda förenings
förfogande för att användas enligt de närmare föreskrifter, som av Eders
Kungl. Maj:t må meddelas.
Frågan om åstadkommande av en planmässig och omfattande kolonisation
av Norrland är tvivelsutan av stor betydelse för hela vårt land.
Riksdagen delar motionärernas mening, att ett bättre tillvaratagande av
den i stor utsträckning förekommande myrjorden därvid är av avsevärd
vikt. Ifrågavarande spörsmål har redan varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet, i vilket hänseende må erinras om det norrländska avdikningsanslaget,
som avser understödjande av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom de fyra nordligaste länen. Emellertid torde enligt
riksdagens förmenande ännu mycket kunna åtgöras för främjande av denna
betydelsefulla angelägenhet. För undersökande av vilka åtgärder i sådant
syfte böra vidtagas, anser riksdagen, att den av motionärerna föreslagna
utredningen bör komma till stånd. Måhända skulle den av motionärerna
förordade utvägen att anlägga försöksgårdar visa sig vara ett medel för
myrodlingens befrämjande. Emellertid håller riksdagen före, att jämväl
sistnämnda fråga bör upptagas till prövning i samband med en allsidig
utredning av nu ifrågavarande spörsmål. Utan att på frågans nuvarande
stadium i övrigt vilja angiva några bestämda riktlinjer för den ifrågasatta
utrednino-en anser riksdagen, att motionärerna i sådant hänseende framfört
beaktansvärda synpunkter.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida och i vad mån åtgärder
må från statens sida kunna vidtagas till befrämjande av myrodlingen
i Norrland och Dalarna samt därefter för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 6 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 61 käft. (Nr 17U.)
i