Riksdagens skrivelse Nr 169.
3
Nr 169.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för jordbrukets
främjande m. m.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 54.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta motioner nr 103 och nr 33 i andra
kammaren har hemställts i den förra, att riksdagen ville i skrivelse till
Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om en skyndsam utredning angående de åtgärder som från det allmännas
sida må kunna vidtagas för jordbrukets främjande med beaktande
isynnerhet av de synpunkter, som i motionen blivit anförda, samt i den
senare att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om
en allsidig och skyndsam utredning av frågan om spannmålslagerhus
samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.
Såsom framgår av förevarande motioner gå de båda ut på åtgärder
i syfte att främja vårt lands jordbruk. Under det att emellertid i
motion nr 33 tagits sikte på en enda fråga, hemställes i motion nr 103
om en allsidig utredning rörande åtgärder, som äro ägnade att främja
jordbruket, därvid en del för jordbruket särskilt viktiga spörsmål understrykas.
I sistnämnda motion framhålles, att från statsmakternas sida åtgärder
böra vidtagas för att främja odlingen av därtill tjänlig mark. Itiks
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 169.
dagen vill i detta avseende påpeka, hurusom statsmakterna på mångahanda
sätt genom anslag och billiga lån sökt understödja uppodlingen
av mark. Sålunda erinras om odlingslånefonden med ändamål att genom
lån understödja odling av sänka trakter, från vilken fond under innevarande
år få såsom lån disponeras 1,000,000 kronor; norrländska
nyodlingsfonden för befrämjande genom lån till mindre jordbrukare
i Norrland och Dalarna av uppodling av jord i nämnda landsdelar, från
vilken fond 300,000 kronor tillsvidare årligen må disponeras såsom
lån; allmänna nyodlingsfonden för främjande av uppodling av jord i
andra delar av landet än Norrland och Dalarna, från vilken fond lån
under 1916 må utgå med tillhopa 100,000 kronor; norrländska avdikningsanslaget
till understödjande av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, å vilket anslag reserverade medel vid 1914 års utgång belöpte
sig till 2,933,203 kronor 54 öre och vilket anslag i innevarande års
statsverksproposition upptagits till 1,500,000 kronor samt allmänna avdikningsanslaget
till understödjande av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom andra delar av landet än Norrland och Dalarna, å vilket
anslag reserverade medel vid 1914 års utgång uppgingo till 1,063,960
kronor och vilket anslag av innevarande års riksdag bestämts till 250,000
kronor. Dessutom har under en följd av år av anslaget till åtgärder för
höjande av det mindre jordbruket 50,000 kronor utgått till understödjande
och premiering av mindre odlingsföretag, vilka icke på annat sätt komma
i åtnjutande av statsbidrag. I anslutning till frågan om nyodlingens befrämjande
framhålla ock motionärerna betydelsen för jordbruket av en
rationell täckdikning. Jämväl vikten av detta spörsmål har av statsmakterna
beaktats, i det att vid 1913 års riksdag beslöts inrättandet av
den s. k. täckdikningslånefonden för främjande av täckdikning vid
mindre jordbruk, från vilken fond statslån må till ett belopp av högst
200,000 kronor tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt
att utlämna täckdikningslån åt mindre jordbrukare. Såsom av det anförda
framgår äro enligt statsmakternas beslut ansenliga medel tillgängliga
för nyodlings- och täckdikningsändamål. Även om nya åtgärder i
enahanda syfte möjligen framdeles kunna ifrågasättas, föreligger enligt
riksdagens förmenande icke anledning att nu i sådant avseende begära
en ny utredning.
Vidare hava motionärerna föreslagit åtgärder för främjandet av gödselvården
samt i sådant hänseende ifrågasatt inrättandet av en särskild
5
Riksdagens skrivelse Nr 169.
statens lånefond. Beträffande denna fråga vill riksdagen erinra, hurusom
1914 års senare riksdag, efter avstyrkande hemställan av dåvarande jordbruksutskott,
avslog en av herr Larsson i Dala väckt motion, vari hemställdes
bland annat om bildandet av en särskild lånefond för gödselvårdens
tillgodoseende. I likhet med jordbruksutskottet vid nyssnämnda
riksdag vill riksdagen påpeka, hurusom tillfälle till statsunderstöd för
ifrågavarande ändamål redan nu finnes berett genom det av riksdagen
anvisade anslaget till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket.
Då härtill kommer, att större delen av de under detta anslag utgående
beloppen till småbrukspremiering användes till gödselvårdens befrämjande
samt att av en del hushållningssällskap särskilda amorteringslån för
ändamålet beviljas, anser riksdagen att även om möjligen framdeles nya
åtgärder till gödselvårdens understödjande kunna visa sig erforderliga,
i varje fall icke för närvarande någon utredning i detta avseende bör
påkallas.
Yad angår spörsmålet om främjande av tillkomsten av andelsmejerier
vill riksdagen erinra därom, att riksdagen tidigare innevarande år
beslutat i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för beredande
av byggnads- och rörelsekapital åt dylika anläggningar inom de
nordliga länen, för hvilka landsdelar behovet uti förevarande hänseende
torde vara mest framträdande. Yid sådant förhållande lärer vara lämpligast
att, innan någon ytterligare åtgärd uti ifrågavarande syfte beslutas,
avvakta resultatet av en eventuell utredning beträffande spörsmålet
för nyssnämnda läns vidkommande.
Vidare ifrågasättes en utredning rörande möjligheten att medelst
statslån understödja anläggandet av andelsslakterier. Då emellertid de
svårigheter, som hittills framträtt att för ifrågavarande ändamål anskaffa
erforderligt kapital, icke torde hava varit av beskaffenhet att påkalla
ingripande från statens sida, finner sig riksdagen icke böra göra någon
framställning i förevarande avseende.
Motionärernas framställning går vidare ut på särskilda åtgärder för
främjande av kylvagns- och varmvagnsfrågorna. Enligt vad riksdagen
från järnvägsstyrelsen inhämtat hava sådana vagnar länge med gott resultat
använts vid statens järnvägar, och torde, då nya vagnar år för
år anskaffas, desamma snart kunna tillgodose det befintliga behovet.
Vid nu angivna förhållanden anser riksdagen några särskilda åtgärder
i nu förevarande avseende ej vara av behovet påkallade.
Därjämte framhålla motionärerna önskvärdheten av en särskild lag -
6
Riksdagens skrivelse Nr 169.
stiftning för handel med kraftfoder, konstgödsel och frövaror. Beträffande
detta spörsmål vill riksdagen erinra, hurusom 1909 års riksdag
genom skrivelse, nr 58, i anledning av väckt motion hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke en lagstiftning borde komma
till stånd för vinnande av kontroll å handel med beredda kraftfodermedel
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde
föranleda. I sagda riksdagsskrivelse uttalas jämväl, att en blivande utredning
torde ådagalägga, i vilken omfattning den ifrågasatta lagstiftningen
borde utsträckas till att eventuellt avse även gödsel och utsäde.
Enligt vad från jordbruksdepartementet inhämtats föreligger nu inom
departementet ett av lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till lag i ämnet.
I anledning härav torde näppeligen någon framställning i detta ärende
vara erforderlig.
Emellertid hava motionärerna förutom nu berörda spörsmål, ifråga om
vilka riksdagen icke funnit sig böra göra någon särskild framställning,
jämväl framfört åtskilliga frågor, som enligt riksdagens förmenande påkalla
utredning.
Sålunda göra motionärerna gällande, att odlingen av brödsäd bör
främjas, och påpeka de i sammanhang härmed särskilt vikten av införandet
av spannmålslagerhus. Sistberörda spörsmål har jämväl gjorts till
föremål för ovanberörda motion nr 33. Såsom i sistnämnda motion
erinras, förekom frågan om införande av spannmålslagerhus senast vid
1915 års riksdag, då uti likalydande motioner i båda kamrarna hemställdes
om en allsidig utredning av frågan. Jordbruksutskottet tillstyrkte
i avgivet utlåtande, nr 23, motionerna. I första kammaren bifölls utskottets
hemställan, medan andra kammaren avslog motionerna. Sålunda
hade frågan för denna gång förfallit.
I likhet med jordbruksutskottet vid nästlidet års riksdag håller riksdagen
före, att genom införandet av spannmålslagerhus betydelsefulla
fördelar skulle kunna vinnas. Riksdagen, som icke anser sig böra taga
ställning till de i motionerna ifråga angivna olika riktlinjer, vilka vid
frågans lösning böra komma under omprövning, anser förty, att en utredning
av nu ifrågavarande spörsmål bör komma till stånd.
Motionärerna hava vidare tagit sikte på angelägenheten av potatisodlingens
främjande, i vilket sammanhang de framhållit vikten av inrättandet
av potatistorkerier. Speciellt med hänsyn till den torkade
potatisens betydelse såsom fodermedel, vilket torde i stor utsträckning
kunna ersätta de foderämnen, som nu måste från utlandet importeras,
7
Riksdagens skrivelse Nr 169.
torde det enligt riksdagens förmenande vara ett statsintresse att befrämja
uppkomsten av sådana torkerier. Riksdagen anser sålunda, att även
denna fråga bör utredas.
Jämväl spörsmålet om beteskulturens ytterligare utveckling finner
riksdagen böra bliva föremål för utredning. För främjandet av denna
fråga torde i stora delar av vårt land en av kompetenta i statens eller
hushållningssällskapens tjänst anställda personer kraftigt bedriven upplysningsverksamhet
på området vara av avsevärd nytta. Därjämte anser
riksdagen, att för höjande av intresset för beteskulturen bör tagas under
övervägande, huruvida icke statsmedel kunna ställas till förfogande för
premiering av betesmarker i hög kultur; och bör, enligt riksdagens förmenande,
denna premiering, därest densamma kommer till stånd, lämpligen
ske i samband med premiering av mindre jordbruk.
Slutligen hava motionärerna till beaktande framdragit kylhusfrågans
ordnande. Riksdagen, som håller före, att kylhusfrågans utveckling är
en viktig angelägenhet, anser, att en utredning av förevarande spörsmål
bör ske. I detta sammanhang må påpekas, att lantbruksstyrelsen i
avgivet yttrande över en vid innevarande års riksdag väckt motion
angående skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att åstadkomma en
snabbare utveckling av kylhusfrågan uttalat, att med hänsyn till den i
sagda motion väckta frågans stora betydelse för såväl lantbruket som
folknäringen styrelsen funne önskligt, att den föreslagna utredningen
komme till stånd.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning snarast möjligt angående de åtgärder,
som från det allmännas sida må kunna ytterligare vidtagas för
jordbrukets främjande, därvid särskild uppmärksamhet torde böra ägnas
åt de spörsmål, riksdagen här ovan angivit.
Stockholm den 6 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.