Riksdagens skrivelse Nr 159.

1

Nr 159.

Godkänd av första kammaren den 24 maj 1916.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående åtgärder till beredande
av en mera tryggad ställning åt lärare vid småskolor
och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid
folkskolor.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.

Till Konungen.

Inom riksdagen kar gjorts framställning, att riksdagen, i syfte att
betrygga småskollärarnes rättsliga ställning, skulle hemställa, att Eders
Kung!. Maj:t måtte antaga som gällande det »Förslag till författning angående
ändringar av § 23 mom. 1, § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 i
folkskolestadgan», som avgivits av den år 1912 tillsatta lärarlönenämnden.

Motionärernas framställning avser lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor ävensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,
vilken stora grupp lärare plägar gemensamt benämnas småskollärare.

Småskollärarnes rättsliga ställning har, sedan småskolorna och övriga
här avsedda skolor så småningom utvecklats till sin nuvarande ståndpunkt,
efter hand alltmer förbättrats; och skulle i motionen åberopade lärarlönenämndens
förslag innebära en ytterligare förbättring i sådant hänseende.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 57 käft. (Nr 159—161.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 159.

Vid övervägande av förevarande fråga har riksdagen emellertid ansett,
att såväl formella som sakliga skäl tala emot, att riksdagen för närvarande
gör någon framställning om antagande av det utav motionärerna
åberopade förslaget; och detta enär dels den utredning i ärendet, som av
lärarlönenämnden igångsatts, ej kan anses avslutad, dels ock lönenämndens
betänkande ej ännu varit föremål för myndigheternas yttranden. Det kan
visserligen synas tveksamt huruvida det är lämpligt, att lösrycka frågan
om sm åskollärarnas rättsliga ställning från samma lärares lönefråga, men
har riksdagen kommit till den uppfattningen, att något nödvändigt samband
mellan dessa frågor icke finnes, utan att den förstnämnda frågan
utan någon olägenhet kan lösas skild från den senare, ja, att det rent av
vore eu fördel för lönefrågans vidare behandling, om frågan om kårens
rättsliga ställning förut vore ordnad. Ett ytterligare skäl för denna riksdagens
ståndpunkt utgör den omständigheten, att den definitiva löneregleringen
i anledning av de tryckta ekonomiska förhållandena torde komma
att bliva uppskjuten.

Givetvis vore det såväl ur skolans som ur ifrågavarande lärares synpunkt
önskvärt, om de kunde beträffande tillsättning och entledigande likställas
med ordinarie folkskollärare.

Enligt lärarlönenämndens i motionen åberopade förslag anses dock
icke, att ifrågavarande lärare skola vinna samma fasta anställning som
ordinarie folkskollärare, men att däremot skulle stadgas mera betryggande
former i fråga om tillsättande och entledigande av samtliga här avsedda
lärare. Riksdagen håller emellertid före, att då den egentliga småskolan
nu är lika fast organiserad som folkskolan, ehuru detta ännu icke kommit
till uttryck i folkskolestadgan, samt då ej heller några mera betydande
skolorganisatoriska svårigheter torde förefinnas, att för den vid de
egentliga småskolorna anställda personal införa ordinarie anställning, dylik
anställning bör beredas samma personal.

Beträffande däremot de personer med småskollärarekompetens, vilka
tjänstgöra som lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor,
så framträder, enligt vad lärarlönenämnden påpekat, alltmer den
strävan att förvandla de mindre folkskolorna till folkskolor och ersätta de
s. k. biträdande lärarna vid folkskolorna med folkskollärare. Det torde
därföre icke låta sig göra att motverka eu sådan i och för sig önskvärd
utveckling genom att giva ifrågavarande lärare — vilka i själva verket
utgöra allenast en mindre del av folkskollärarekåren och vilkas antal årligen
minskas — ordinarie anställning. Emellertid synes all möjlig hänsyn
böra tagas jämväl till ifrågavarande lärares behov av mera tryggade

Riksdagens skrivelse Nr 159.

3

tillsättningsformer. För avsedda kategori lärare synes uti ifrågavarande
avseende omförmälda, av lärarlönenämnden framlagda förslag böra komma
till tillämpning. Men därutöver torde böra komma under övervägande
lämpligheten av ett åläggande för skolråden att, vid beslut om tillsättning
av nu avsedda lärare, till protokollet anteckna villkoren för anställningen.
För närvarande torde nämligen icke så sällan förekomma, att i berörda
protokoll icke alls angives vare sig anställningens art eller varaktighet.
Därjämte synas fattade beslut om entledigande av ifrågavarande lärare
tillika med motivering därtill böra intagas i skolrådens protokoll samt
dessutom besvärsrätt uttryckligen tillförsäkras den, som drabbas av ett sådant
beslut. Fn ytterligare garanti uti ifrågavarande avseende kan enligt
riksdagens mening skapas därigenom, att skolråden åläggas att, innan
beslut i sådant ärende fattas, inhämta vederbörande folkskoleinspektörs
yttrande. Mycket skulle säkerligen genom åtgärder i angiven riktning
kunna vinnas i motionens syfte.

I samband med ett övervägande om åstadkommande av förändring i
samtliga de här ovanberörda lärares rättsliga ställning synes emellertid
jämväl frågan om tillsättningen av dessa lärare böra avgöras. Det är
nämligen självklart, att i samma mån som lärarna i fråga erhålla en fastare
anställning, och svårigheten att skilja en lärare från hans befattning
ökas, måste större omsorg ägnas dylika lärares tillsättning. För detta
ändamål böra här avsedda platser göras till föremål för tävlan, förslag
upprättas efter objektiva grunder och föräldraintresset erhålla inflytande
på valet.

Vidkommande av lärarlönenämnden i av motionärerna åberopade förslag,
under § 23, upptagna bestämmelser vill riksdagen i detta sammanhang
ifrågasätta lämpligheten av att bibehålla stadgandet om rätt för sådan
person att anställas såsom lärare vid ifrågavarande läroanstalter, vilken
enligt tidigare bestämmelser undergått prövning inför folkskoleinspektör.
De lärare, varom här är fråga, måste nämligen hava börjat sin tjänstgöring
före den 1 januari 1878, således för 38 år sedan, och för den
händelse några sådana lärare ännu tjänstgöra, hava de säkerligen uppnått
pensionsåldern och torde näppeligen söka ny befattning. Dessa lärare omnämnas
ej heller i § 23, sådan den formulerats i 1897 års folkskolestadga.

Därest nu emellertid, såsom riksdagen förutsatt, genom tillkomsten
av bestämmelser i ovan antydd riktning en bättre rättslig ställning skulle
beredas ifrågavarande lärare, torde därav följa, att dessa lärare böra åläggas
vissa förpliktelser, vilka under nuvarande förhållanden icke ansetts
kunna ifrågakomma. Sålunda torde sådana bestämmelser böra trätfas, att

4

Riksdagens skrivelse Nr 159.

det åt skolråden gives större säkerhet för att en anstalt sm åskollärare
icke godtyckligt, till förfång för undervisningen, lämnar sin befattning.
Lämpligt synes även, att likställigheten i förevarande avseende mellan
folkskollärare och småskollärare utsträckes därhän, att de sistnämnda icke
medgivas rätt att samtidigt söka mer än en ledigförklarad småskolläraretjänst.
Det oefterrättlighetstillstånd, som i nämnda hänseende för närvarande
är rådande, torde väl motivera, att föreskrifter av sådan art åvägabringas.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om åtgärder
till beredande av en mera tryggad ställning åt lärare vid småskolor och
mindre folkskolor samt biträdande lärare vid folkskolor.

Stockholm den 24 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.