Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 84.

Nr 8i.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel
av varor m. m. samt lag om ändrad lydelse av
8 kap. 25 § strafflagen; given Stockholms slott fredagen
den 10 mars 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt''87 § regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. in. samt lag om ändrad lydelse
av 8 kap. 25 § strafflagen.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 70 käft. (Nr 84.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna,
för viss tid eller tillsvidare, att utfästelse, som innebär inskränkning i
friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga
över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket
eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan antagas vara av beskaffenhet
att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande, med
mindre tillstånd till utfästelsen meddelats.

Tillstånd, som nu år sagt, meddelas, för särskilda fall eller i därom
utfärdade kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Handlar någon i strid mot av honom avgiven utfästelse, vartill
tillstånd meddelats efter ty i 1 § sägs, straffes med böter från och med tio
till och med tiotusen kronor eller fängelse från och med en månad till
och med ett år.

Har gärningsmannen eller annan, för vilkens räkning sådan åtgärd
vidtagits, därav haft vinst, vare skyldig utgiva det belopp, vartill vinsten

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 84.

högst kali skattas; dock att denna påföljd icke ådömes den, som genom
samma handling gjort sig förfallen till straff för olovlig varuutförsel och,
enligt vad därom är stadgat, förverkat den olovligen utförda varan eller
dess värde.

3 §•

Den, som under tid, dä förordnande jämlikt 1 § är gällande, genom
underrättelse om egen eller annans verksamhet eller annorledes medverkar
till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller
befordran av varor, som i 1 § omförmäles, skall, där övervakningen utövas
av främmande makt eller gärningsmannen insett eller bort kunna
inse, att den är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
dömas till böter från och med tio till och med tiotusen kronor eller till
fängelse från och med en månad till och med ett år.

Har gärningen stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja, eller
har gärningsmannen handlat i överensstämmelse med anvisning, som meddelats
av därtill enligt Konungens föreskrift behörig myndighet, eller
allenast på övligt sätt bevakat rätt eller utfört talan, eller har han av
annan sådan anledning ägt fog för gärningen, vare från straff fri.

4 §•

Begår någon brott, som i 2 eller 3 § sägs, andra gången eller oftare,
vare straffet fängelse från och med eu månad till och med två år eller
straffarbete från och med två månader till och med två år.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter från
och med tio till och med tiotusen kronor dömas.

5 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad gärningsmannen
eller annan jämlikt 2 § andra stycket förpliktats utgiva tillfälle med två
tredjedelar kronan och en tredjedel åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

6 §•

Denna lag har icke tillämpning å främmande makts beskickning här i
riket eller å konsul, som är i främmande makts tjänst här anställd och är

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

dess undersåte samt icke här i riket driver handel eller annan näring, ej
heller å den, som är konsulatstjänsteman hos sådan konsul och är samma
makts undersåte.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag

givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 84.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 25 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Värvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.

Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan
gärning, som i lag eller annan av Konungen utfärdad författning är förbjuden”
satt riket i fara för krig eller repressalier eller annan åtgärd från
främmande makts sida av för riket menlig art, varde, där han bort kunna
inse faran, dömd till fängelse. Medförde gärningen icke fara för krig
eller repressalier och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må dömas
till böter. Kom det till krig, må till straffarbete i högst två år dömas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 3 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Hasselrot anförde:

»De utomordentliga förhållanden, som det pågående kriget medfört,
hava i många hänseenden föranlett inskränkningar i de enskildas handlingsfrihet
i ekonomiska ting långt utöver och i andra riktningar än som
före kriget ansetts nödvändigt. Sådana inskränkningar hava visat sig erforderliga
även från den synpunkten, att handlingsfriheten kan i vissa fall
innebära en fara för staten i dess förhållande till främmande makter.
Detta gäller i fråga om utfästelser, vilka av näringsidkare här i riket eller
korporationer av sådana avgivas till främmande makt eller eljest äro av
beskaffenhet att tjäna dess intresse samt avse införsel, utförsel eller förfogande
över varor inom riket eller befordrande till eller från eller inom
riket av varor. Sådana utfästelser kunna nämligen, om de förekomma

KlingI. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

i större omfattning, binda landets handelspolitik lika verksamt, som om
överenskommelse träffats med den svenska staten själv. Det måste anses
såsom en fara, att enskilda personers handlingssätt, vare sig avsiktligt
eller därför att ekonomiska vinstmöjligheter verka i en viss riktning, blir
bestämmande för frågor, som på grund av sin beskaffenhet och vikt äro
i eminent mening statsangelägenheter.

Faran är icke begränsad till den nuvarande situationen, utan de
skadliga verkningarna kunna även sträcka sig till framtiden. Vad än kan
tänkas följa efter det nuvarande krigstillståndet, bör den möjligheten förebyggas,
att landet i handelspolitiskt avseende finner sig bundet på grund
av åtgöranden från enskilda personer, vilkas förmåga att rätt bedöma
förhållandena och vilja att främst komma till ett för landet gott resultat
äro undandragna den ansvariga statsmyndighetens kontroll.

I anslutning till mitt uttalande i statsrådet den 7 nästlidne december,
då bemyndigande lämnades mig att tillkalla sakkunniga för att inom
justitiedepartementet biträda vid verkställande av utredning bland annat
om lagstiftning i nu berörda fråga, har numera lagförslag utarbetats.

Utredningen har givit vid handen, att svårigheter föreligga att genom
på förhand uppställda kännetecken bestämt avgränsa de utfästelser,
som enligt ovan angivna synpunkter strida mot landets intressen. I stället
hava anordningar föreslagits, som åsyfta att bringa de utfästelser, vid
vilka fara i nu nämnda avseende kan föreligga, in under en av staten anordnad
kontroll, med uppgift att avgöra, huruvida fara i det särskilda
fallet är förhanden. De områden av näringslivet, där erfarenheten ådagalagt
behovet av lagbestämmelser i denna riktning, torde vara handel, industri,
rederirörelse och spedition; och förslaget föreskriver, att varje utfästelse,
vilken på dessa områden medför sådan inskränkning i enskildes handlingsfrihet,
som kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts
intresse, skall för att äga giltighet hava underkastats prövning av statsmyndighet
och av densamma godkänts.

Erfarenheten lärer hava visat, att i en del fall utfästelser, som av
svenska näringsidkare avgivits till främmande makt eller eljest i dess intresse,
blivit överträdda, överträdande av utfästelser, vilka blivit av vederbörande
svensk myndighet sanktionerade såsom giltiga och med landets intressen
överensstämmande, bör på grund av dess för landet skadliga följder
förhindras genom verksamt straffhot.

Det skulle emellertid ingalunda vara tillräckligt att taga hänsyn
allenast till utfästelsers avgivande. Även på annat sätt kunna på näringslivets
område enskilda med främmande makt träda i allmänskadlig förbindelse.
En främmande stat kan vinna en maktställning inom vårt land ej

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 84.

blott genom att binda näringsidkarna genom utfästelser, utan även genom
att förvärva en sådan ställning till dem eller andra landets innevånare, att
det egna landet och dess intressen otillbörligen trängas åt sidan. En fara
härför föreligger, om här i landet en vidsträckt kontrollerande verksamhet
direkt eller indirekt utövas av främmande makter. En sådan kontroll kan
ock, när den särskilt riktar sig mot näringsidkarna, leda till en grundlig
kännedom hos den främmande makten om det kontrollerade näringslivets
detaljer, som icke kan anses förenlig med landets eller de enskilda näringsidkarnas
intressen, vare sig under nuvarande omständigheter eller för framtiden.
Den fara, som ligger uti en övervakning av ifrågavarande slag från
främmande makters sida, skulle uppenbarligen icke undanröjas genom att
överenskommelser därom förklaras ogiltiga. En sådan övervakning verkställes
eller medgives av enskilda i många fall, utan att någon utfästelse
därom föreligger, stundom endast i förhoppning att beträffande den egna
affärsverksamheten kunna övertyga den främmande makten, att dess föreskrifter
blivit åtlydda.

Det synes mig, med hänsyn till sakens vikt, nödvändigt, att en övervakningsverksamhet
av nu omförmäld art hejdas genom straffbestämmelser
mot dem, som understödja densamma. Erinras må, att där staten godkänner
av svenska näringsidkare givna utfästelser, de äro enligt förslaget
stralfskyddade, och att detta är ett både för svenska staten värdigare och
för vederbörande främmande makter i längden förmånligare sätt att få utfästelsens
uppfyllande säkerställt än åtgärder, som sluta i ett vitt utgrenat
handelsspionage.

Den föreslagna lagstiftningen medför ock ett rättvist skydd för de
näringsidkare, som vilja iakttaga ett fullt lojalt handlingssätt gent emot
det egna landet. Att underkasta sig främmande makts villkor, även där
det egna landet därigenom skadas, kan förvisso under nuvarande förhållanden
för den enskilde näringsidkaren medföra vissa ekonomiska fördelar.
Vid sådant förhållande ligger det nära tillhands, att även mera
samvetsömma näringsidkare i följd av konkurrensen småningom dragas
längre på eftergifternas väg, än de själva önska. Ett förhindrande av
denna påverkan ligger således ej mindre i de enskilda näringsidkarnas intresse
än i statens.

Beträffande den föreslagna lagens tillämpningsområde torde böra anmärkas,
att visserligen beträffande utlänningar utvisningsrätten utgör ett
ofta tillräckligt medel att förhindra fortsättande av skadlig verksamhet
av här ifrågavarande slag, men att det dock av nära till hands liggande
skäl icke bör ifrågakomma att bland främmande makts undersåtar, som

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

vistas här i riket, undantaga andra än sådana, som äro officiellt anställda
för bevakande av den främmande maktens intressen.»

Sedan departementschefen härefter närmare redogjort för det utarbetade
förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och
utförsel av varor in. m., anförde departementschefen vidare:

»I 2 § av förslaget har införts ett stadgande om förverkande av
vinst, som uppkommit genom den straffbara handlingen. Att här, såsom
vanligen sker, låta förverkandet avse den vara, över vilken gärningsmannen
förfogar i strid mot utfästelsen, har ej kunnat ske med hänsyn
till de fall, då gärningsmannen ej är ägare av varan. Visserligen skulle
möjligen för sådana fall kunna stadgas, att gärningsmannen skulle förpliktas
utgiva varans värde, men detta skulle särskilt för rederier och
speditörer innebära en påföljd, som ingalunda alltid stode i rättvist förhållande
till överträdelsen.

Det i 3 § stadgade förbudet mot främjande av främmande makts
övervakning skall inträda samtidigt med straffskyddet för de legitimerade
utfästelserna. Det inre sammanhang, vari dessa båda stadganden stå till
varandra, har jag redan tidigare berört. Att straff ej skall inträda, då
handlingen inneburit utövande av ett annat, rättsligt beaktansvärt intresse
och på grund därav framstår såsom befogad, har, oaktat det torde följa
redan av allmänna rättsregler, till förebyggande av missförstånd särskilt
påpekats i andra stycket av 3 §. Detsamma gäller, då handlingen skett i
överensstämmelse med av vederbörande myndighet givna anvisningar.»

Departementschefen yttrade härefter vidare:

»Den utredning, som jag förordade i mitt ovannämnda uttalande i
statsrådet den 7 nästlidne december skulle omfatta jämväl frågan om behovet
av en repression från statsmaktens sida i större utsträckning, än
nuvarande bestämmelser medgiva, mot handlingar på det ekonomiska området,
som stå i strid mot neutralitetens grundsatser eller eljest kunna
befaras leda till åtgärder från främmande makts sida av för riket menlig
art.

Härmed åsyftades närmast en utvidgning av stadgandet i 8 kap.
25 § strafflagen. Där förekommande bestämmelse om fängelsestraff för
den, som genom åtgärd, vilken i lag eller annan av Konungen utfärdad
författning är förbjuden, satt riket i fara för krig eller repressalier, oaktat
han bort kunna inse faran, infördes i lagen år 1904 i anledning av det
rysk-japanska kriget. Syftet synes närmast hava varit att förläna nödig
effektivitet åt de bestämmelser, som innehållas i den ungefär samtidigt
utfärdade kungörelsen den 30 april 1904 angående vad till svenska hanBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 10 käft. (Nr 84.) 2

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

delns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande makter bör
iakttagas m. m.

Den angivna, ehuru längre gående, förebilden för nämnda stadgande
var den norska strafflagens bestämmelse att den, som genom något mot
folkrätten stridande förfarande utsätter Norge för krig eller »modforanstaltninger»,
skall straffas med fängelse. Ett utvidgande av stadgandet efter
detta mönster torde under nuvarande förhållanden ej vara att förorda.

Bättre synes mig då vara att fortgå på den av 1904 års lagstiftare
inslagna vägen och låta överträdelser av lag eller annan författning, vilka
antingen icke äro i den särskilda författningen belagda med straff — såsom
fallet är med kungörelsen den 30 april 1904 — eller ock äro belagda med
straff ur annan synpunkt än fara för rikets förhållande till främmande
makt, t. ex. överträdelser av exportförbud, bliva i vidsträcktare omfattning,
än nu kan ske, föremål för bestraffning enligt 8 kap. 25 § strafflagen.

För närvarande äro sådana överträdelser straffbara endast om åtgärden
satt riket i fara för krig eller repressalier. Emellertid kunna,
utan att den främmande maktens motåtgärder få karaktären av repressalier
i folkrättslig mening, berörda överträdelser leda till åtgärder från den
främmande statens sida, som kunna vara för riket mer eller mindre menliga.
Så hava exempelvis fall förekommit, då överträdelse av exportförbud,
som Kungl. Maj:t utfärdat, för riket medfört beklagliga verkningar, vilka
ingalunda kunnat betecknas såsom repressalier.

I samma mån, som tidsförhållandena och vunna erfarenheter föranleda
mera omfattande förbud mot vissa åtgärder, blir effekten av ett utvidgat
stadgande i 8 kap. 25 § allt kraftigare. Jag vill i detta sammanhang
erinra därom, att genom den kungl. förordning om straff för olovlig varuutförsel
m. m., som denna dag beslutats, viktiga fullständiganden i detta
hänseende ägt rum. Kungörelsen den 30 april 1904 angående vad till
svenska handelns och sjöfartens betryggande under krig mellan främmande
makter bör iakttagas m. m. torde ock med det snaraste böra göras till
föremål för en fullständigande omarbetning.

Kompletteras strafflagen på sätt skett i ett uppgjort förslag till lag om
ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen genom tillägg efter »repressalier»
av orden »eller annan åtgärd från främmande makt sida av för riket
menlig art», synes det angivna önskemålet uppnått.»

Föredraganden hemställde härefter, att för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, lagrådets utlåtande över ifrågavarande tvänne lagförslag,
vilka voro av den lydelse bilagorna till protokollet utvisa, måtte
genom utdrag av protokollet inhämtas.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 84.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet
Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna,
för viss tid eller tillsvidare, att utfästelse, som innnebär inskränkning i
friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga
över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket
eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan antagas vara av beskaffenhet
att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande, med
mindre tillstånd till utfästelsen meddelats.

Tillstånd, som nu är sagt, meddelas, för särskilda fall eller i därom
utfärdade kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Handlar någon i strid mot av honom avgiven utfästelse, som i 1 §
avses och som avgivits med behörigt tillstånd, straffes med böter från
och med tio till och med tiotusen kronor eller fängelse från och med en
månad till och med ett år.

Har gärningsmannen eller annan, för vilkens räkning sådan åtgärd
vidtagits, därav haft vinst, vare skyldig utgiva det belopp, vartill vinsten

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 84.

högst kan skattas; dock att denna påföljd icke ådömes den, som genom
samma handling förövat olovlig varuutförsel och, enligt vad därom är
stadgat, förverkat den olovligen utförda varan eller dess värde.

3 §•

Den som under tid, då förordnande jämlikt 1 § är gällande, genom
underrättelse om egen eller annans verksamhet eller annorledes medverkar
till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller
befordran av varor, som i 1 § omförmäles, skall där övervakningen utövas
av främmande makt eller gärningsmannen insett eller bort kunna
inse, att den är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
dömas till böter från och med tio till och med tiotusen kronor eller till
fängelse från och med en månad till och med ett år.

4 §•

Begår någon brott, som i 2 eller 3 § sägs, andra gången eller oftare,
vare straffet fängelse från och med en månad till och med två år eller
straffarbete från och med två månader till och med två år.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter från
och med tio till och med tiotusen kronor dömas.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad gärningsmannen
jämlikt 2 § 2 stycket förpliktats utgiva tillfälle med en tredjedel kronan
och två tredjedelar åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

6 §.

Denna lag har icke tillämpning å främmande makts beskickning här i
riket eller å konsul, som är i främmande makts tjänst här anställd och är

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

dess undersåte samt icke här i riket driver handel eller annan näring, ej
heller å den, som är konsulatstjänsteman hos sådan konsul och är samma
makts undersåte.

Denna lag tråder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag
givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 25 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Värvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjänst, dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.

Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan
gärning, som i lag eller annan av Konungen utfärdad författning är förbjuden,
satt riket i fara för krig'' eller repressalier eller annan åtgärd från
främmande makts sida av för riket menlig art, varde, där han bort kunna
inse faran, dömd till fängelse. Medförde gärningen icke fara för krig
eller repressalier och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må dömas
till böter. Kom det till krig, må till straffarbete i högst två år dömas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den
9 mars 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
3 mars 1916, hade Kungl. Maj:t förordpat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel
av varor in. m. och till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 25 §
strafflagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden.

Förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel

av varor m. m. •

2 §•

Lagrådet:

Lydelsen av första stycket i denna paragraf synes kunna giva anledning
till den uppfattning, att det skulle tillkomma domstol att pröva,
huruvida utfästelse, vartill tillstånd meddelats, vore av beskaffenhet, som
i 1 § avses. En prövning härutinnan från domstolens sida torde dock
vara mindre lämplig, utan synes straffet i 2 § böra anknytas allenast därvid,
att någon handlat i strid mot en av honom avgiven utfästelse, vartill

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 84.

hall erhållit tillstånd efter ty i 1 § sägs. På grund härav hemställes om
jämkning i berörda hänseende av ifrågavarande stadgande.

5 §•

Lagrådet:

Med hänsyn till de höga belopp, vartill enligt förslaget böter ävensom
i 2 § avsedd vinst kunna uppgå, torde åklagarens andel däri böra
väsentligt nedsättas.

Slutstadgandet.

Lagrådet:

Såväl lagen den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid
krif eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
som lagen den 6 mars 1916 angående förbud i vissa fall mot
överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning av
fartyg, vilka båda lagars giltighet, i likhet med vad som föreslagits uti
förevarande lagförslag, är begränsad till viss tid, innehålla i slutstadgandet
eu bestämmelse, att i fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som i lagen sägs, vad därom år stadgat skall fortfarande0
eälla. En likartad föreskrift torde böra intagas jämväl i nu förevarande
lagförslag.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet
Byberg.

I vad mån lagförslagets bestämmelser äga tillämpning med avseende
å utfästelser, avgivna före lagens ikraftträdande, synes kunna vara föremål
för tvekan. Väl måste förslaget så tolkas, att åtgärd, som i första stycket
av 3 § avses, skall vara straffbar, även om den vidtages i anledning av
åtagande i en dylik utfästelse, och att gärningsmannen icke på sådan grund
kan anses hava" ägt fog för gärningen. Däremot synes det vara tvivelaktigt,
huruvida bestämmelserna i 1 § skola medföra, att sådana äldre utfästelser,
som vid lagens ikraftträdande äro gällande, skola, dock med det
undantag som föranledes av 3 §, fortfarande äga giltighet eller ej. Vilket
som i detta avseende är lämpligast torde bero på omständigheter, vilkas
betydelse undandrager sig lagrådets bedömande. Den oklarhet, som i nu
angivet hänseende vidlåder förslaget, torde böra undanröjas. Skall förslaget
medföra ogiltighet för dylika utfästelser, lärer det kunna ifrågasättas, huruvida
icke vederbörande bör lämnas tillfälle att inom viss tid efter lagens
ikraftträdande till utfästelsen söka tillstånd, som i 1 § sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 10 käft. (Nr 84.)

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Justitierådet Sjögren:

Även jag finner, att frågan om de nya bestämmelsernas tillämpning
å äldre rättsförhållanden icke i förslaget blivit besvarad, men jag anser,
att i detta fall likasom ofta eljest det bör överlämnas åt rättstillämpningen
att med ledning av vedertagna grundsatser avgöra de spörsmål, som i anledning
av berörda föi''hållande kunna uppkomma.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 25 § strafflagen.

Lagrådet:

Detta lagförslag finner lagrådet icke föranleda någon anmärkning.

In fidem
Erik Öländer.

Knuffl. Majdi* nåd. proposition nr 84.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 10 mars 1916.

Närvarande:

Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 9 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 3 i samma
månad till lagrådet remitterade förslagen till lag angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt lag om ändrad lydelse
av 8 kap. 25 § strafflagen.

Sedan departementschefen uppläst utlåtandet, anförde han:

»Lydelsen av 2 § i förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande
införsel och utförsel av varor m. m. torde i huvudsaklig överensstämmelse
med lagrådets hemställan böra så jämkas, att med straff belägges, att någon
handlar i strid mot en av honom avgiven utfästelse, vartill tillstånd meddelats
efter ty i 1 § sägs.

Den av lagrådet vid 5 § i samma förslag gjorda anmärkningen, att
med hänsyn till de höga belopp, vartill enligt förslaget böter ävensom i
2 § avsedd vinst kunde uppgå, åklagarens andel däri torde väsentligt böra
nedsättas, lärer böra föranleda den ändringen, att åklagaren enligt förslaget
tillkommande andel nedsättes från två tredjedelar till en tredjedel.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 84.

Lagrådet har erinrat därom, att såväl lagen den 3 juni 1915 om
förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga
av krig föranledda förhållanden som lagen den 6 mars 1916 angående
förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt
mot tidsbefraktning av fartyg, vilka båda lagars giltighet, i likhet med
vad som föreslagits uti förevarande lagförslag, är begränsad till viss tid,
i slutstadgandet innehålla en bestämmelse, att i fråga om sådan, under
tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen sägs, vad därom
är stadgat skall fortfarande gälla. Lagrådet har ansett, att eu likartad
föreskrift borde intagas jämväl i nu förevarande lagförslag. Aven denna
ändring finner jag böra iakttagas.

Beträffande den av lagrådets flesta ledamöter uttalade meningen, att
det vore tvivelaktigt, huruvida bestämmelserna i 1 § i lagförslaget skulle
medföra, att sådana äldre utfästelser, som vid lagens ikraftträdande vore
gällande, skulle, dock med det undantag, som föranleddes av 3 §, fortfarande
äga giltighet eller ej, samt att den oklarhet, soin i nu angivet
avseende vidlådde förslaget, borde undanröjas, finner jag i likhet med
justitierådet Sjögren någon bestämmelse av sålunda ifrågasatt art ej böra
införas i lagförslaget.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta ifrågavarande
lagförslag, därvid även några rent redaktionella jämkningar vidtagits
i detsamma.»

Sedan föredraganden härefter uppläst det omarbetade lagförslaget
ävensom erinrat, att förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 25 §
strafflagen ej föranlett anmärkning från lagrådets sida, hemställde föredraganden,
att de båda lagförslagen måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

o o

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall,
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
N. Beite.

Stockhom 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

160908