Kunf/l. Maj:In Nätt. Proposition AV 78.

Nr 78.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tjänstårsberäkning
för professorn L. V. A. Stavenoiv med avseende
å hans rätt till ålderstillägg; given Stockholms slott
den 28 januari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att medgiva,

att professorn vid universitetet i Uppsala Ludvig Vilhelm Albert
Stavenow må för åtnjutande av ålderstillägg, att tidigast från och med
år 1917 till honom utgå, tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående
tjenstgöring såsom professor vid Göteborgs högskola.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott: och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1016. 1 sand. 64 höft. (Nr 78.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.

Tjänstårsberäkning
för
professorn
L. Y. A.
Stavenow
med avseende
å hans rätt
till ålderstillägg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

För undervisningen vid statsuniversiteten och de enskilda högskolorna
i Göteborg och Stockholm, liksom ock för den vetenskapliga forskning,
som vid dessa olika läroanstalter bedrives, är det av betydelse, att
en viss växelverkan dem emellan förefinnes. En sådan växelverkan
främjas naturligtvis ej minst därigenom, att utbyte av lärarkrafter vid de
nämnda läroanstalterna underlättas. Ur denna synpunkt är det av vikt,
att gällande avlöningsbeståmmelser, särskilt beträffande rätt till åtnjutande

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 78.

av ålderstillägg, samt de föreskrifter, som äro bestämmande för rätten till
pension, icke ställa svårigheter i vägen.

Vad angår professorsstaten vid statsuniversiteten och den med dem
jämställda medicinska högskolan karolinska mediko-kirurgiska institutet
förefinnes ej något hinder i berörda avseende. I regel gälla härutinnan
samma avlöningshestämmelser för de olika läroanstalterna, och den
rätt, man vid den ena läroanstalten förvärvat beträffande ålderstillägg
samt i fråga om blivande pension, består vid övergång till en annan.
Desslikes föreskrevs särskilt vid 1908 års lönereglering för dessa läroanstalter,
då skillnaden mellan »extra ordinarie» och »ordinarie» professorer
upphävdes, att professor för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg
ägde tillgodoräkna sig den tid, han innehaft extra ordinarie professorsbefattning
vid universiteten eller karolinska institutet.

I nu ifrågavarande syfte, så vitt angår beredande av ökad möjlighet
för statsuniversiteten att förvärva lärarkrafter, förut fästade vid enskild
högskola, verkade en år 1900 av statsmakterna vidtagen åtgärd. Då medgavs
nämligen, att professor vid Göteborgs högskola, som utnämndes till
extra ordinarie professor vid något av rikets universitet, finge för åtnjutande
av ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i egenskap
av professor vid högskolan från och med året näst efter det, då kallelse
till professorsämbetet blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

Detta genom nådig kungörelse den 25 maj 1900 utfärdade beslut har
åberopats till stöd för två av förutvarande professorer vid Göteborgs högskola,
numera tillhörande Uppsala universitet, gjorda ansökningar om rätt
till ålderstillägg. Jag skall här redogöra för ett av dessa ansökningsärenden,
vilket angår dylik rätt för professorn Ludvig Vilhelm Albert
Stavenow. Det andra ärendet gällde professorn Erik Björkman, men den
däri väckta frågan är ej vidare aktuell, enär, oberoende av stadgandet i
nämnda kungörelse, Björkman numera berättigats att från och med innevarande
år åtnjuta ålderstillägg å sin lön.

Innan jag övergår till berörda redogörelse, ber jag att få erinra om
två omständigheter, som böra uppmärksammas i fråga om ovannämnda
kungörelse. Den ena av dessa omständigheter är, att år 1900 endast de
extra ordinarie professorerna vid universiteten hade rätt till ålderstillägg;
de ordinarie fingo sådan rätt först år 1902. Den andra omständigheten
är, att 1900 års kungörelse, som avsåg blott Göteborgs, men ej Stockholms
högskola, tydligen hade på detta sätt begränsats av den anledningen,
att Stockholms högskola vid ifrågavarande tidpunkt ej hade samma av
staten auktoriserade ställning, som tillkom Göteborgs högskola. Det är

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 78.

först sedermera, som högskolan i Stockholm fått sina stadgar fastställda
av Kungl. Maj:t och erhållit examensrätt. Dess professorer, vilka numera,
liksom professorerna vid Göteborgs högskola, utnämnas av vederbörande
styrelse med stadfästelse av Kungl. Maj:t, tillsattes förut av högskolans
styrelse utan nådig bekräftelse.

I förenämnda, den 27 februari 1915 gjorda ansökning yttrar Stavenow:

I september 1895 både Stavenow av styrelsen för Göteborgs högskola utsetts till
professor i historia och statskunskap vid högskolan, och detta val hade vunnit Kungl.
Maj:ts stadfästelse den 11 oktober samma år. Han hade sedermera i nämnda befattning
tjänstgjort vid högskolan och den 14 januari 1914 av Kungl. Maj:t utan föregående
ansökning utnämnts till professor i historia vid universitetet i Uppsala. Stavenow
anhölle nu, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna honom rätt att för vinnande av
ålderstillägg till sin nuvarande lön vid Uppsala universitet räkna sig till godo den
tid, han såsom professor tjänstgjort vid Göteborgs högskola, och således från utnäinningsdagen
komma i åtnjutande av nämnda högre lönegrad. Till stöd för denna anhållan
åberopade Stavenow innehållet av ovannämnda kungörelse den 25 maj 1900
samt erinrade, att — på sätt jag redan nämnt — ålderstillägg vid denna tid tillkom
endast extra ordinarie, men ej ordinarie professorer. Det syntes emellertid rimligt, att
enär 1900 års kungörelse ej vore upphävd, professor vid Göteborgs högskola finge vid
utnämning till professorsbefattning vid statsuniversitet åtnjuta samma rättighet, som
varit honom tillerkänd vid utnämning till extra ordinarie professor, och detta oberoende
av om den professur, vartill han utnämnts, förut varit ordinarie eller extra
ordinarie.

Jag nämnde nyss, att i fråga om lättad övergång från eu läroanstalt
till en annan såväl avlönings- som även pensionsbestämmelserna äro av
betydelse. Stavenow har uppmärksammat detta och i sin ansökning erinrat,
att han ej ägde rätt att räkna sina tjänstår vid Göteborgs högskola
sig till godo för erhållande av pension såsom universitetsprofessor. Han
kunde därför enligt gällande bestämmelser ej erhålla full pension, men
begärde rätt att åtminstone till viss utsträckning, förslagsvis intill 10 år,
få tillgodoräkna sig sin professorstid vid högskolan för erhållande av pension
såsom civil befattningshavare i statens tjänst. Denna fråga, som är
av helt annan räckvidd än den om Stavenows ålderstillägg och vilken,
såsom löneregleringskommittén i nedan omförmält utlåtande anmärkt, bör
ses i ett mera omfattande sammanhang, torde jag här få lämna åsido.

Å Stavenows ansökning hade det mindre akademiska konsistoriet i
Uppsala tecknat sitt tillstyrkande, dock att rätten till ålderstillägg borde
räknas från och med månaden efter utnämningen till professor vid universitetet;
och bifogades ett intyg över Stavenows tjänstgöring vid Göteborgs
högskola, därav inhämtades, att Stavenow, som vitsordats för utmärkt
skicklighet och berömvärt nit, endast under kortare tider åtnjutit tjänstledighet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78. 5

I skrivelse den 9 mars 1915 har kanslersämbetet för rikets universitet
förenat sig i vad det mindre konsistoriet tillstyrkt.

I ärendet avgav statskontoret infordrat utlåtande den 19 mars 1915.

Statskontoret fann ovanberörda bestämmelse i kungörelsen den 25 maj 1900 i
och för sig hava karaktären av ett undantagsstadgaude i fråga om de extra ordinarie
professorerna och icke utan vidare'' kunna tillämpas beträffande de ordinarie professorerna,
sedan numera jämväl’dessa fått ålderstillägg till sina löner.

Men då ur saklig synpunkt och med hänsyn till grunden för ifrågavarande medgivande
intet syntes vara att erinra mot att ordinarie professor vid universiteten finge
för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom professor
vid Göteborgs högskola, tillstyrkte statskontoret framställning till riksdagen om utverkande
av dylik förmån för Stavenow.

Vidare har löneregleringskormnittén den 23 april 1915 vttrat sig i
ärendet.

Kommittén lämnar till eu början eu översikt över avlöningsförhållandena under
senare tid j för, professorer vid universiteten och karolinska institutet. De ordinarie
professorerna, erinrar kommittén, åtnjöto sedan medlet av 1870-talet i allmänhet 6,000
kronor, utan ålderstillägg. Dylika tingo de som nämnt vid* 1902 års riksdag, nämligen
för varje professur två å 500 kronor vartdera. Vid 1908^ärs lönereglering, då
de extra ordinarie professurerna^''försvunno, sattes professorernas avlöning till 7,500
kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor.

För de extra ordinarie professurerna, vilka i allmänhet tillkommit i slutet av
1870-talet genom ombildning av förutvarande adjunktsbefattningar, utgjorde avlöningen
i regel 4,500 kronor, eller 4,000 kronor. För de extra ordinarie” professorerna med
4,000 kronor i avlöning tillkom ett ålderstillägg å 500 kronor. Vid lönereglering år
1898, då lönen för de extra ordinarie professorerna i allmänhet sattes till 4,500 kronor,
fingo de rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Härefter anför kommittén:

I det utdrag av statsrådsprotokoll, som bifogades Kungl. Maj:ts proposition till
1900 års riksdags (nr 38) med förslag till, bland anuat, medgivande från riksdagens
sida av den lönetursrätt,* som sedermera fastslogs genom nådiga kungörelsen den 25
maj 1900, framhölls särskilt såsom stöd för denna framställning, att dylik rätt icke
vore en förmån uteslutande för Göteborgs högskola och dess lärare. »Även för universiteten
torde det», yttras vidare i nämnda protokollsutdrag, »vara av betydelse, att
framstående vetenskapsmäns övergång till dem från högskolan underlättas genom en
dylik anordning».

Den sålunda åberopade grunden för omförmälda rätt för professorerna vid Göteborgs
högskola — _ vilken rätt riksdagen enligt dess skrivelse i ämnet till Konungen
(nr 94) utan särskild motivering förklarade sig hava medgivit — äger uppenbarligen
lika ^ giltighet befråga om övergång till ordinarie professur vid universitet som i fråga
om övergång till extra ordinarie sådan professur.

Såsom ovan erinrats, kan numera ett ålderstillägg å 600 kronor tilläggas ordinarie
universitetsprofessor. Lika med statskontoret anser emellertid löneregleringskommittén
den professor vid Göteborgs högskola genom ifrågakomna kungörelse med -

KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr 78.

givna rätt icke kunna utan vidare utsträckas att gälla även för fall av utnämning till
ordinarie universitetsprofessor, utan bör enligt kommitténs mening för sådan utsträckning
riksdagens medgivande anses erforderligt.

I denna ordning får löneregleringskommittén vidare erinra, ej blott att samtidigt
med nu förevarande framställning rörande rätt att räkna tjänstår för ålderstillägg till
kommitténs behandling föreligger enahanda ansökning från professorn i engelska
språket vid universitetet i Uppsala B. Björkman, vilken i likhet med Stavenow övergått
från professur vid Göteborgs högskola till professur vid nämnda universitet, utan
ock att ansökningar uti ifrågakomna syfte väl kunna vara att även i framtida likartade
fall emotse.

Med hänvisning till sistberörda förhållanden ävensom vad av kommittén förut
bär ovan anförts samt i betraktande vidare av de under senare tid genomförda förändringar
i organisatoriskt och avlöningshäuseende beträffande professurerna vid rikets
universitet i allmänhet tillåter sig löneregleringskommittén hemställa, huruvida ej
Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att i nådig proposition föreslå riksdagen förklara,
att det efter inhämtande av riksdagens bifall uti förutnämnda kungörelse den
25 maj 1900 lämnade medgivandet för professor vid Göteborgs högskola, som utnämnes
till extra ordinarie professor vid något av rikets universitet, att för åtnjutande av
ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i egenskap av professor
vid högskolan från och med året näst efter det, då kallelse till professorsämbetet blivit
av Kungl. Maj:t fastställd, må gälla för professor vid nämnda högskola, som blivit
eller bliver utnämnd till professor vid något av rikets universitet.

• Varder dylik proposition av Kungl. Maj:t beslutad, torde — med avseende därå
att riksdagen under senare tid vid medgivande av förbättringar i avlöningsförhållandena
ej i allmänhet velat tillika medgiva, att sådana förbättringar finge träda i tilllämpning
förrän med det riksdagens beslut näst efterföljande st.atsregleringsåret —■ det
icke böra ifrågasättas, att professor Stavenow skulle äga tillträda ålderstillägg till sin
lön tidigare än med ingången av året näst efter det, varunder riksdagen fattat beslut
i ärendet.

Genom nådig remiss till kanslern för rikets universitet tingo sedermera
vederbörande vid Stockholms högskola tillfälle att yttra sig i anledning
av Stavenows och Björkmans ansökningar.

I anledning därav inhämtade högskolestyrelsen yttrande av högskolans lärarråd, som
framhöll önskvärdheten av att Stockholms högskolas professorer måtte komma i åtnjutande
av enahanda rättighet, som kunde komma att tillerkännas professorerna vid Göteborgs
högskola. Häruti instämde högskolestyrelsen. Universitetskanslern förklarade sig i
utlåtande den 5 oktober 1915 icke hava något att tillägga till vad sålunda anförts.

Kanslern anbefalldes härefter att från vederbörande vid universiteten
i Uppsala och Lund inhämta yttranden i anledning av vad löneregleringskommittén
samt Stockholms högskolas styrelse och lärarråd i ärendet
anfört.

Vid universitetet i''1 Uppsala uttalade drätselnämnden den mening, att en professor
vid någon av högskolorna, som vunnit anställning vid ett statsuniversitet, bör för åtnjutande
av ålderstillägg vid samma universitet äga rätt att tillgodoräkna sig sin tjänstgöring
vid högskolan för det antal år, under vilka han vid högskolan åtnjutit minst

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.

lika höga avlöningsförmåner som dem, som tillkomma en professor vid statsuniversitet.
Villkoret beträffande löneförmånernas storlek vid högskolan ansåg drätselnämnden
böra stipuleras på den grund, att enär vid Stockholms högskola finnas flera professurer
med lägre löner än de vid statsuniversiteten gällande, en del så låga som 4,500 kronor
årligen, det eljest skulle kunna inträffa, att en professor, som förflyttades från
Stockholms högskola, skalle genom sitt tillträde till en professur vid ett statsuniversitet
kunna såsom professor i andra lönegraden vid statsnniversitetet omedelbart erhålla en
förhöjning i lönen med 3,600 kronor eller frän 4,500 kronor till 8,100 kronor, under
det att däremot eu laborator eller observator vid statsnniversitetet, i andra lönegraden,
som utnämndes till professor vid universitetet, skulle såsom professor i första lönegraden
erhålla eu ökning i lön av endast 000 kronor, nämligen från G.600 kronor till 7,500
kronor. — Häruti instämde det större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Även vid universitetet i Lund yttrade sig först universitetets drätselnämnd, som
anförde:

Genom nådiga^ brevet den 13 juni 1902, som tillerkände även de ordinarie professorerna
rätt till ^älderstillägg, hade dessa ej fått rätt att för vinnande därav räkna
sig till godo föregående tjänstgöring såsom extra ordinarie professorer, utan de hade
haft att invänta den för ålderstilläggs ernående i vanlig ordning bestämda tiden.

Först i sammanhang med upphävande av tjänstegraden extra ordinarie professor
hade i kungörelse den 13 juni 1908 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de för vissa befattningshavare vid rikets universitet och karolinska institutet från
och med år 1909 gällande nya avlöningsförmåner föreskrivits, att professor för åtnjutande
av den förhöjning i lönen, som för honom vore medgiven, ägde att »tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid universiteten
eller karolinska institutet».

pd 1900 ars förenämnda kungörelse, såsom också statskontoret och löneregleringskommittéu
framhållit, maste betraktas såsom medförande en undantagsförmån med
bestämt begränsad räckvidd, borde denna bestämmelse icke äga någon betydelse
för frågan om den retroaktiva rätt till tjänstårsberäkning för älderstillägg, som år
1902 tillkom för ordinarie professor vid universiteten och karolinska institutet, och detta
så mycket mindre som enligt vad förut påpekats en till ordinarie professor utnämnd
extra ordinarie professor enligt bestämmelserna i 1902 års förenämnda brev icke ägde
att för älderstillägg tillgodoräkna sig sin föregående tjänstetid såsom extra ordinarie
professor.

Då härefter år 1908 den lägre tjänstegraden extra ordinarie professor uppgick i
den högre tjänstegraden, ordinarie professor, hade i och med detta enligt drätselnämndens
mening 1900 års kungörelse faktiskt upphört att gälla.

Då något annat stadgande i denna del, såvitt nämnden hade sig bekant, icke
härefter tillkommit, funne nämnden, att om den ifrågasatta förmånen för vissa universitetsprofessorer
skall beredas dessa, nya föreskrifter härom vore erforderliga.

Att de akademiska myndigheterna i Uppsala tidigare också haft den uppfattning,
som drätselnämnden .nu uttalat, syntes framgå därav, att desamma icke redan år 1911
anmält professorn^ Björkman till erhållande av älderstillägg omedelbart från tillträdandet
av lönen såsom professor i Uppsala.

Vad Lunds universitet beträffar kunde erinras om, att professorn Axel Kock,
som, efter att under två fulla kalenderår hava varit professor vid Göteborgs högskola, den

Departementschefen.

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 78.

26 april 1907 utnämndes till professor vid universitetet i Lund, först år 1912 anmäldes
till erhållande av älderstillägg från och med år 1913.

I detta sammanhang ansåge sig drätselnämnden böra framhålla, att den professorn
Björkman lagligen tillkommande rätt till älderstillägg helt naturligt icke förringades
genom löneregleringskommitténs förslag i ärendet.

Härefter övergår drätselnämnden till frågan, huruvida föreskrifter i syfte att åt
universitetsprofessor bereda förmånen att få tillgodoräkna sig för älderstillägg tidigare
tjänstgöring såsom professor vid Göteborgs eller Stockholms högskolor lämpligen böra
tillkomma. I avseende härå yttras:

Det synes drätselnämnden, som om svaret härpå måste givas med hänsyn till
den fördel, som genom en sådan bestämmelse kan tänkas uppstå ur det allmänna
statsintressets synpunkt. Om härigenom möjliggöres större konkurrens vid lärarplatsers
vid universiteten tillsättande, i det att en förflyttning från en enskild högskola till ett
av statsuniversiteten icke skulle innebära förlust av tjänstårsberäkning för älderstillägg,
synes det drätselnämnden önskligt, att sådana föreskrifter lämnas.

Därvid anser sig drätselnämnden böra erinra om bestämmelserna i ovannämnda
kungörelse den 13 juni 1908, där i fråga om rätt till älderstillägg stadgas, att tjänstinnehavare
skall under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att erhålla sådant älderstillägg, hava »med gott vitsord bestritt sin egen eller på grund
av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semesters.

Huruvida, därest nya föreskrifter i saken komma att av Kungl. Maj:t utfärdas,
hänsyn därvid bör tagas till nyssberörda bestämmelser i sagda kungörelse och till vad
drätselnämnden vid Uppsala universitet framhållit beträffande storleken av löneförmånerna
för professor vid Göteborgs och Stockholms högskolor, jämförda med den för
professor vid statsuniversiteten, anser sig drätselnämnden i detta sammanhang icke böra
yttra sig om, så mycket mindre, som för sådant fall med all sannolikhet universiteten
bliva hörda i saken.

Det större akademiska konsistoriet i Lund förklarade sig i skrivelse den 22 november
1915 biträda de synpunkter, som drätselnämnden framhållit, och hemställde,
att det måtte föranstaltas om utredning, huruvida och, i fall av jakande svar, under
vilka villkor den, som, efter att hava innehaft lärarbeställning — professur eller docentur
— vid någondera av högskolorna i Stockholm eller Göteborg, blivit utnämnd till
professor vid statsuniversitet, må för beräkning av älderstillägg å lönen tillgodoräkna
sig den tid, han tjänstgjort vid någon av nämnda högskolor. För tillgodoseende av
likställighet borde därvid hänsyn tagas jämväl till de fall, då lärare förflyttas från
något av universiteten till Stockholms eller till Göteborgs högskola.

Vid överlämnande av nu omförmälda yttranden av drätselnämnderna och de
större konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund har kanslern i skrivelse
den 26 november 1915 hänvisat till vad han förut i ärendet anfört.

Såsom i ärendet erinrats kan 1900 års förutnämnda kungörelse icke
i och för sig åberopas såsom grund för yrkande, att ordinarie professor vid
statsuniversitet skulle äga att räkna sig föregående tjänstgöring såsom professor
vid Göteborgs högskola till godo i fråga om rätt till älderstillägg. Icke

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78. 9

heller blev denna förmån för deri, som övergår från nämnda högskola till statsuniversitet,
vederbörande tillförsäkrad vid 1908 års lönereglering för universiteten.
Förutnämnda kungörelse den 13 juni 1908 iakttager°i berörda
hänseende fullkomlig tystnad. Det bör dock anmärkas, att denna tystnad
är mindre bevisande, enär frågan om lönetursberäkning för tjänstgöring
vid Göteborgs högskola ieke alls synes hava tagits i övervägande vid
löneregleringsärendets avgörande.

Var för sig lämna sålunda nämnda kungörelser intet stöd för ovannämnda
yrkande. Men med visst fog kan man såga, att en sammanställning
av deras bestämmelser lämnar ett sådant stöd. 1900 års kungörelse
stadgar rätt att i viss ordning räkna professorstjänstgöring vid
Göteborgs högskola till godo i fråga om ålderstillägg såsom extra ordinarie
professor vid statsuniversitet. Genom 1908 års kungörelse åter förklaras,
att tjänstgöring i sådan egenskap får tillgodoräknas för åtnjutande av
ålderstillägg såsom ordinarie professor.

Såsom löneregleringskommittén anmärker, förhåller det sig ju så. att
grunden för bestämmelserna i 1900 års kungörelse äger lika giltighet för
övergång till ordinarie professur vid universitet som för övergån<>- till
extra ordinarie professur.

Helt visst kunde nu anförda förhållanden anses böra föranleda en
framställning till riksdagen av allmän omfattning, något varpå även
löneregleringskommittén hänvisat.

hör min del ansluter jag mig i princip till löneregleringskommitténs
uppfattning. Jag har likväl tvekat att nu taga steget fullt ut, och detta
av följande anledning.

Kungl. Maj:t föreslog 1915 års riksdag att medgiva, det lektor vid
teknisk elementarskola finge för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till
godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lektor vid allmänt läroverk.
Riksdagen fann väl goda skäl tala för en ändring av nuvarande förhållanden
i förslagets syfte, men biföll dock icke Kungl. Maj:ts framställning
båsom ett huvudskäl för sitt beslut i frågan åberopade riksdagen svårigheten
att för närvarande överblicka de konsekvenser, ett avgörande °i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av föreliggande del av den principiella
frågan om lönetursberäkning vid tjänstgöring hos olika inrättningar eller
läroanstalter kunde medföra. Onekligen kan det vara ej mindre svårt att
för nåi \ arande överblicka konsekvenserna av eu allmän bestämmelse sådan
som den, varom i detta ärende uppstått fråga. Man har sålunda vid
universiteten ansett en ytterligare utredning önskvärd, varjämte man antytt
behovet av vissa inskränkningar med hänsyn till avlöningsförhållandena
vid den ena av de båda enskilda högskolorna Vid den ifrågasatta ytter Bihuny

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 64 höft. (År 78.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.

ligare utredningen torde måhända även komma att uppstå spörsmål, om ej
professorerna vid vissa andra institutioner, till exempel tekniska högskolan,
skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, borde i nu ifrågavarande
avseende likställas med kollegerna vid Göteborgs och Stockholms högskolor.

Tiden torde därför ej ännu vara inne att i förevarande avseende förelägga
riksdagen ett förslag av allmän innebörd. Detta bör emellertid icke
hindra, att man i särskilda fall söker förverkliga syftet med ett sådant
förslag. Beträffande det nu föreliggande fallet anser jag, att giltiga skäl
äro för handen att söka bereda professor Stavenow, vilkens professur i
Göteborg var i avlöningshänseende likställd med hans nuvarande professur
i Uppsala, rätt till ålderstillägg tidigare än bestämmelserna i 1908 års
kungörelse medgiva, dock, i enlighet med vad löneregleringskommittén
erinrat, ej förr än med ingången av år 1917. > ''

För ändamålet tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

riksdagen att medgiva, _

att professorn vid universitetet i Uppsala Ludvig
Vilhelm Albert Stavenow må för åtnjutande av ålderstillägg,
att tidigast från och med år 1917 till honom
utgå, °tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående
tjänstgöring såsom professor vid Göteborgs högskola.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, i nåder gilla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Carl Fredr. Lagerfelt.

STOCKHOLM, IVAB H.EGGSTBÖMS BOKTBYCKEBI A. B. ISIG.