Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Nr 73.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark in. m.;
given Stockholms slott den 25 februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,

att Tierps kronopark i Uppsala län med kronoparkens hela område
ävensom det intill samma kronopark gränsande, under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning stående skiftet I av Tens myra länsmansboställe
må av domänstyrelsen överlämnas till lantförsvaret för att användas
såsom skjutfält.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 60 höft. (Nr 73.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Riksdagens
beslut &r 1880
ang&ende anordnande
av
skjutfält vid
Marma för artilleriet.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär vriden^ hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Mörcke
följande:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1880 års riksdag, enligt skrivelse den 14 maj 1880, ett anslag
av 161,476 kronor för inköp eller förvärvande av viss för anordnande
av ett skjutfält för artilleriet invid Marma järnvägsstation i Uppland
erforderlig, enskilda tillhörig mark. Därjämte medgav riksdagen, ej
mindre att erforderlig mark å Tierps kronopark bleve för skjutfältet
upplåten, än även att dels behållningen av den för själva skjutfältets
avröjande avverkade och försålda skogen finge användas till betäckande

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 73.

av kostnader för faltets undersökning1 och kartläggning, stubbrytning,
planering, stängsels anbringande, vägars anläggning och sättande i stånd
m. m., dels den arrendesumma, som kunde för det inhägnade skjutfältets
upplåtande till bete erhållas, finge användas till underhåll av fältet och
de byggnader, som kunde komma att där uppföras; och borde den del
av marken med därå växande skog, som ej bleve till skjutfält utlagd
och inhägnad, överlåtas åt skogsstyrelsen att för statens räkning förvaltas,
utan att dock därvid någon inskränkning finge göras i artilleriets
rätt att för sina övningar begagna skjutfältet samt att i skogen uppsamla
de projektiler, som kunde där nedfälla.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav
sedermera 1895 års riksdag, att visst närmare angivet område av Tierps
kronopark finge för utvidgning av Marma skjutfält med detsamma förenas,
ävensom att behållna köpeskillingen för den skog, som för avröjande
av samma område måste, avverkas, finge användas till betäckande
av kostnaden för detsammas planering och i övrigt för skjutfältets
behov.

över Tierps kronopark och Marma skjutfält har karta upprättats,
vilken torde få biläggas statsrådsprotokollet. Å kartan har den för
skjutfältets anordnande förvärvade enskilda marken betecknats med röd
färg, under det att kronoparkens område, däri inbegripet det till Tensmyra
länsmansboställe hörande utmarksskiftet I, utmärkts med grön färg.
Den röda streckade linjen betecknar den genom arméförvaltningens
artilleridepartements försorg uppsatta hägnaden kring skjutfältet.

Uti underdånig skrivelse den 1 juni 1901 framhöll domänstyrelsen
att olika meningar gjort sig gällande rörande skjutfältets rätta gränser
mot kronoparken, och hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förklara,
att skjutfältets gränser mot kronoparken Tierp skulle utgöras av
dem, som å skrivelsen bifogad karta utmärkts med gula gränslinjer,
eller att skjutfältet skulle omfatta de å förenämnda, statsrådsprotokollet
bilagda karta med a1 och b betecknade områdena.

I häröver den 4 december 1902 avgivet utlåtande anförde armén
förvaltningens artilleridepartement bland annat, att det vore av största
vikt, att lantförsvaret finge på det sätt använda skjutfältet vid Marma,
att det i högsta möjliga grad bleve till nytta för artilleriets övningar
och därigenom även för landets försvar i dess helhet; att riksdagen

Riksdagens
beslut år 1895
om viss utvidgning
av
Marma skjutfält.

Karta över
Marma skjutfält.

Domänstyrelsens
framställning
år
1901 angående

skjutfä ltets
gränser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

med sitt beslut att till skjutfält inköpa och upplåta mark otvivelaktigt
haft för avsikt att bereda artilleriet tillgång till ett fullt lämpligt område
för bedrivande av skjutövningar på ett ändamålsenligt sätt; att
skjutfältet med den inskränkta omfattning, domänstyrelsen ville giva
åt detsamma, vore till ringa eller ingen nytta; samt att skjutfältet även
med den utsträckning, artilleridepartementet ansåge det äga, vore otillräckligt,
varför generalfälttj^gmästaren hade för avsikt att göra framställning
om förvärvande av mark för fältets utvidgning.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 mars 1903
förklarade Kungl. Maj:t, att enär riksdagen medgivit, att den del av
den till skjutfält äskade, Tierps kronopark tillhörande mark, som ej
bleve till skjutfält utlagd och inhägnad, finge överlåtas åt domänstyrelsens
förvaltning, dock att därvid någon inskränkning icke finge göras
i artilleriets rätt att för sina övningar begagna skjutfältet och att i
skogen uppsamla de projektiler, som kunde nedfalla där, artilleriet utan
hinder av domänstyrelsens disposition över kronoparken och därå
växande skog finge för sina övningar begagna jämväl den del av kronoparkens
ifrågavarande område, som enligt riksdagens skrivelse ej skulle
inhägnas och som funnes å en av arméförvaltningen i målet företedd
karta över Marma skjutfält betecknad såsom tillhörande nämnda fält;
men att, därest skogsavverkning erfordrades för skjutövningars bedrivande,
vederbörande befälhavare skulle därom meddela revirförvaltaren
underrättelse och tillika ägna synnerlig omsorg däråt, att ej
skogen skadades mera än som övningarnas utförande oundgängligen
krävde.

Framställning Under erinran, att enligt 1880 års riksdagsbeslut den del av den
av jäg- för anläggandet av Marma skiutfält från enskilda personer förvärvade

örbyhus revir, skogsmarken, som icke behövde avröjas i och för skjutfältets begagnande,
skulle överlämnas till domänstyrelsen för kronoparkens utvidgning, anmälde
jägmästaren i Örbyhus revir i skrivelse till domänstyrelsen den
30 oktober 1906, att detta överlämnande till skogsväsendet aldrig kommit
till stånd, utan hade skjutfältet dittills tillgodogjort sig virkesavkastningen
från ifrågavarande område. Någon försäljning av virke i större
omfattning hade dock ej ägt rum förr än hösten 1906, då genom vaktmästaren
vid skjutfältet utstämplats för försäljning en del träd, som
utgjort 331,06 kubikmeter och inbringat 5,095 kronor. Med hänsyn
härtill hemställde jägmästaren, att domänstyrelsen måtte göra sin rätt
till förenämnda mark gällande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 5

över berörda framställning avgav arméförvaltningens artilleridepartement
den 22 november 190G yttrande samt anförde därvid, att
ifrågavarande avverkning avsett dels undanröjande av en del träd i
närheten av ammunitionsförrådet och kruthuset, i vars närhet enligt
gällande bestämmelser barrskog icke finge finnas, dels utgallring av en
del mogen skog i skottlinjens omedelbara närhet öster om densamma,
vilken åtgärd ansetts erforderlig för skjutfältets utvidgande. Dessutom
skulle, dock mycket sparsamt, borttagas en del mogna träd öster och
väster om allévägen i etablissemangets omedelbara närhet.

Artilleridepartementet framhöll vidare, att departementet jämlikt
1880 års riksdagsbeslut skulle äga fri dispositionsrätt över hela den del
av marken, som efter nedhuggande av därå växande skog bleve utlagd
och inhägnad till skjutfält, varjämte den del av marken med därå
växande skog, som ej bleve utlagd och inhägnad till skjutfält, skulle
överlåtas till skogsstyrelsen. Då åt benämningen skjutfält otvetydigt
måste givas en vidsträcktare tolkning än att därmed endast skulle avses
den för själva skjutningen erforderliga och upphuggna delen av skogsmarken,
enär därtill ovillkorligen måste räknas de för truppförbandens
förläggning och materielens förvarande erforderliga områden, syntes artilleridepartementets
fria dispositionsrätt även sträcka sig utöver den av
själva skjutbanan upptagna marken. Under sådana, förhållanden och
då de till avverkning ifrågakomna träden samtliga stått inom skjutfältets
hägnade område och ansetts böra avverkas dels för skjutfältets
utvidgande, dels av säkerhetshänsyn till de vid skjutfältet befintliga
ammunitionsförråden samt även befunnit sig i etablissemangets omedelbara
närhet, hade departementet ansett sig oförhindrat att utföra ifrågavarande
avverkning.

Efter att hava inhämtat vederbörande jägmästares yttrande över
artilleridepartementets berörda utlåtande överlämnade domänstyrelsen
med skrivelse den 17 juni 1911 handlingarna i ärendet till Kungl.
Maj:t samt anförde därvid huvudsakligen följande:

Av riksdagens skrivelse den 14 maj 1880 framginge, att riksdagen
avsett, att kronoparken skulle av till skjutfält nyinköpt mark få ersättning
för den del av kronoparken, som skulle avstås till skjutfältet.
Av den i ärendet företedda kartan framginge emellertid, att i huvudsak
all den från enskilda förvärvade marken nu befunne sig inom hägnaden
kring skjutfältet — förhållandet syntes hava varit detsamma allt ifrån
skjutfältets tillkomst — och därför skulle anses såsom skjutfält, om,
såsom artilleridepartementet velat göra gällande, därmed menades det

Arméför valtningens artilleri departements yttrande.

Domänstyrelsens
skrivelse
till Kungl.
Maj:t den
17 juni 1911.

G Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.''!.

inhägnade området. Så hade uppenbarligen dock ej varit riksdagens
mening, utan skulle enligt riksdagens berörda skrivelse artilleriet äga
dispositionsrätt allenast över den del av området, som efter nedhuggande
av den därå växande skogen blivit utlagd och inhägnad till skjutfält,
d. v. s. endast den kalhuggna marken. Såsom förhållandena nu faktiskt
gestaltat sig skulle nästan hela den värdefulla kronoparken kunna
avverkas för artilleriets räkning, och av de inköpta områdena, vilka
skulle användas dels till skjutfält och dels till kronoparkens utvidgning,
hade kronoparken, om stängslet skulle utgöra skjutfältets gräns," ej fått
mera än en obetydlig, från områdets södra del åt öster utskjutande
figur.

Ett ytterligare stöd för den åsikten, att endast skogen å själva
skjutbanan skulle disponeras av artilleridepartementet, funne domänstyrelsen
i nådiga brevet den 17 maj 1895, enligt vilket brev ävensom
riksdagens beslut samma år det å den upprättade kartan med bokstaven
b utmärkta området skulle för utvidgning av skjutfältet med detsamma
förenas. Vore artilleridepartementets tolkning av riksdagens beslut
år 1880 riktig, syntes 1895 års riksdags beslut hava varit obehövligt.

Av jägmästarens i ärendet avgivna yttrande framginge bland annat,
att å den del av de inköpta områdena, som rätteligen bort tilläggas
kronoparken, planlös avverkning av diverse virke för artilleriets behov
ägt rum, samt att artilleriet eller skjutfältets förvaltning allt fortfarande
utarrenderade betet å hela det inhägnade området, tidtals låtit
fälla ungskog å kronoparken för användning vid skjutövningarna samt
orsakat åtskillig skadegörelse inom kronoparkens område.

Med stöd av det anförda och under åberopande av sin förenämnda
skrivelse den 1 juni 1901 hemställde domän styrelsen, att Kungl. Maj:t,
till undanröjande av den ovisshet, som nu syntes råda rörande skjutfältets
gränser och dispositionen av avkastningen från vissa områden
av kronoparken, och till undvikande av de olägenheter i övrigt, som
vore en följd av den uppenbarligen alltför vidsträckta tolkning,
artilleridepartementet syntes vilja giva dittills meddelade bestämmelser
angående skjutfältets gränser, måtte förklara, antingen att Marma skjutfall;
skulle omfatta de å den upprättade kartan med a1 och b betecknade
områdena, möjligen med något rätade gränser, med bibehållande av den
artilleriet av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivna rätt till kulors uppsamlande
m. m. å kronoparken, eller ock att skjutfältet skulle hava
annan omfattning, om sådan funnes vara nödvändig, men att all avkomst
från kronoparken tillhörande mark, utom vad sålunda skulle till -

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition Nr 73. 7

höra skjutfältet, skalle tillhöra statsverkets skogsmedel; och hemställde
styrelsen i anslutning härtill om föreskrift, att inkomsten av den skog,
som skjutfältets förvaltning år 1906 försålt från mark utom områdena
a1 och b, skulle redovisas bland nämnda medel.

över domänstyrelsens framställning avgav arméförvaltningens artilleridepartement
underdånigt utlåtande den 14 augusti 1911 och anförde
därvid, att begreppet skjutfält finge i 1880 års riksdagsskrivelse
fattas dels i vidsträckt bemärkelse, omfattande hela det för skjutfält inköpta
jämte det från Tierps kronopark upplåtna området, dels ock i
inskränkt bemärkelse, omfattande de delar av nämnda område, över vilka
artilleriet fått sig tillerkänd den mest oinskränkta dispositionsrätt. Domänstyrelsen
ville göra gällande, att dessa delar omfattade endast själva skottlinjen
och den avröjda delen av manöverfältet, på kartan betecknat med
a1 och b, samt att riksdagen utgått från den förutsättningen, att stängslet
skulle anbringas utmed kanten av den avverkade delen av fältet, eller
in. a. o. att endast själva skottlinjen och den avröjda delen av manöverfältet
skulle inhägnas. Riksdagen hade emellertid icke bestämt, var
hägnaden skulle utföras, och artilleridepartementet hölle före, att även
om inhägnaden varit i riksdagens skrivelse tänkt såsom utmärkande
gränserna för den ena eller andra myndighetens dispositionsområde, så
hade densamma icke så kunnat utföras, enär detta av praktiska skäl
skulle visat sig olämpligt eller rent av omöjligt. Hägnaden hade nu
utförts så, att den omfattade det område, som det under vissa förhållanden
kunde vara farligt att beträda, d. v. s. hela skjutfältet.

Vidkommande dispositionsrätten ville artilleridepartementet göra gällande,
att artilleriet, som hade obestridlig rätt att utan inskränkning
för sina övningar begagna hela skjutfältet, även fått sig tillerkänd full
dispositionsrätt ej allenast över »själva skjutfältet» eller skottlinjen och
den avverkade delen av manöverfältet utan jämväl över det område,
som behövdes såsom byggnadsplats, och över hela manöverfältet. Över
detta område, som uteslutande utgjordes av inköpt mark och som omfattade
den del av skjutfältet, som vore belägen söder om landsvägen
till Carlsäter och Vessland (Vesslandsvägen), måste artilleridepartementet
anses hava fått oinskränkt rätt att utan hinder av annan fritt förfoga.
1906 års avverkning hade ägt rum dels å etablissemangs området, eller
det område, därå för skjutfältets begagnande nödiga byggnader uppförts,
dels å kruthusområdet. Till denna avverkning måste artilleridepartementet
anges haft full rättighet, då departementet hade oinskränkt

Arraéförvaltningens
artilleridepartements
yttrande
den
14 augusti
1911.

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 73.

dispositionsrätt till själva området. Till stöd härför åberopade artilleridepartementet
en år 1879 upprättad karta över det föreslagna skjutfältet,
av vilken karta framginge, att det för etablissemanget använda
område, vara avverkningen skett, redan från början varit avsett för
sådant ändamål, och vore det för artilleridepartementet uppenbart, att
riksdagen, med gillande av den föreslagna läger-, parkerings- och byggnadsplatsen,
velat åt artilleriet inrymma samma oinskränkta dispositionsrätt
till detta område, som till skottlinjeområdet.

Artilleridepartementet hyste däremot icke den uppfattning, att hela
det nu inhägnade området, d. v. s. hela skjutfältet, skulle av departementet
kunna fritt disponeras i avseende på skogsvård och skogsavverkning,
utan hölle departementet tvärt om före, att all skog norr
om vägen till Carlsäter och Vessland, utom den i själva skottlinjen,
borde tillhöra domänstyrelsen, dock med förbehållen rätt för artilleriet
att utan någon inskränkning för sina övningar begagna hela skjuttältet,
och således jämväl den del av kronoparkens ifrågavarande område, som
enligt riksdagens skrivelse ej skulle inhägnas. Därjämte ansåge departementet,
att virke för underhåll av hägnaden kring denna del borde erhållas
från den angränsande skogen. Av detta område norr om vägen
vore flera delar inköpta, och de utgjorde således den till skjutfältet nyinköpta
marken, som skulle lämnas åt kronoparken såsom ersättning
för vad som avträddes åt artilleriet.

Vad betesrätten å skjutfältet anginge, kunde denna enligt departementets
uppfattning ej delas, enär stängsel ej lämpligen kunde dela
skjutfältet i särskilda områden. Söder om Vesslandsvägen funnes icke
några beten, som kunde giva inkomst, och det vore egentligen å norra
skjutfältets avröjda eller öppna delar, som betena kunde bortarrenderas.
Inkomsterna av dessa borde därför rätteligen tillhöra artilleriet.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet, alt
därest domänstyrelsens framställning ansåges böra föranleda någon åtgärd,
Kungl. Maj:t måtte förklara,

att, utom själva skottlinjen, även den del av skjutfältet, som läge
söder om vägen till Carlsäter och Vessland, tillkomme artilleridepartementet
med oinskränkt förfoganderätt, och

att i följd därav domänstyrelsens hemställan i fråga om inkomsten
av skog från detta område ej kunde bifallas, men

att skogen å den övriga delen av skjutfältet skulle tillhöra domänstyrelsens
förvaltning, dock utan inskränkning i artilleriets rätt att för
sina övningar begagna skjutfältets hela område,

att betesrätten å hela skjutfältet skulle tillkomma artilleriet,

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

samt att stängselvirke för underhållande av den inhägnad, som
angåve domänstyrelsens markområde, skulle lämnas från angränsande
skog.

Med anledning av vad artilleridepartementet sålunda anfört och
hemställt avgav domänstyrelsen den 21 februari 1913 förnyat underdånigt
utlåtande i ärendet samt anförde därvid följande:

När domänstyrelsen gjorde sin framställning den 17 juni 1911,
hade styrelsen i skrivelse från arméförvaltningens artilleridepartement
den 22 november 1906 visserligen fått den upplysningen, att meranämnda
avverkning skett dels i närheten av ammunitionsförrådet och
kruthuset, dels i skottlinjens omedelbara närhet öster om densamma,
dels ock i etablissemangets omedelbara närhet, men domänstyrelsen hade
saknat kännedom om omfattningen av etablissemangsområdet och manöverfältet
ävensom därom, att avverkningen skett inom dessa områden. Genom
artilleridepartementets nu avgivna utlåtande och de samma utlåtande
vidlagda kartorna hade förhållandena blivit tydliggjorda. Domänstyrelsen
biträdde artilleridepartementets åsikt, att kruthusområdet,
manöverfältet och det till läger- och parkeringsplats avsedda, för etablissementet
nu använda området med full dispositionsrätt tilikomme
artilleriet. Vid det förhållande att 1906 års avverkning, såsom nu
visats, ägt rum inom dessa områden, frånträdde styrelsen sin hemställan
om föreskrift, att inkomsten av samma avverkning skulle redovisas
bland statsverkets skogsmedel.

Vidkommande artilleridepartementets hemställan, att betesrätten å
hela skjutfältet skulle tillkomma artilleriet, ville styrelsen framhålla,
att betet å den avröjda skottlinjen visserligen måste anses vara avgjort
bättre än å de å ömse sidor därom liggande, skogbeväxta områdena,
som även enligt artilleridepartementets mening tillhörde kronoparken,
men att, då de sistnämnda områdena till ytvidden vore flera gånger
större än skottlinjen och då även norra delen av denna numera torde
vara skogbeväxt, varigenom ytvidden av den med gott bete beväxta
delen än ytterligare förminskats, en delning av betesavgifterna mellan
artilleriet och skogsväsendet syntes styrelsen med skäl kunna ifrågasättas,
och borde enligt styrelsens mening skälig del av samma avgifter
tillföras statsverkets skogsmedel.

Med anledning av artilleridepartementets hemställan, att stängselvirke
för underhåll av den inhägnad, som angåve domänstyrelsens
markområde, skulle få tagas från angränsande skog, ville styrelsen erinra,
att stängslet ej tillkommit för något skogsväsendets behov, att detBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 60 käft. (Nr 73.) 2

Domänwt
yrel b en b yttrande
den 21
februari 1913.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 73.

samma med större skäl kunde sägas utmärka artilleriets (skjutfältets i
den vidsträcktare bemärkelsen) område än angiva domänstyrelsens område,
och att detsamma, så länge betning å skjutfältet ägt rum, för
skogsskötseln varit obehövligt. Vid sådant förhållande och i all synnerhet,
om, såsom hittills varit fallet, betesavgifterna odelade tillfölle
artilleriet, syntes kravet på att utan ersättning få taga virke till ifrågavarande
stängsel icke motiverat. Sådant virke borde från kronoparken
utlämnas endast efter utsyning och mot ersättning till skogsväsendet
efter i orten gällande pris för skog av de dimensioner, som för ändamålet
erfordrades. I detta sammanhang ville styrelsen framhålla, att
till hägnader numera, sedan skogsprodukternas stegrade värde nödvändiggjort
sparsamhet vid förbrukningen av husbehovsvirke, alltmer
användes på stolpar uppsatt galvaniserad stängseltråd, av vilka materiel
varaktiga och i längden billiga hägnader kunde åstadkommas.

I likhet med vad vid skogshushållning allmänt tillämpades, hade
domänstyrelsen alltmer strävat efter att, i den mån så kunde ske, från
betning fullständigt freda för skogsbörd avsedd mark. Betesdjuren
åstadkomme nämligen å uppväxande plant- och ungskog skada, ofta till
betydande omfattning. Domänstyrelsen ansåge av denna orsak, att betningen
å det inhägnade skjutfältet, som ju till stor del jämväl vore avsett
att producera skog, borde upphöra, vilket i detta fall kunde ske
utan annan olägenhet än att inkomsten därav bortfölle. Om betningen
upphörde, lände stängslet kring skjutfället till viss nytta även för skogsskötseln
därigenom, att angränsande egendomars kreatur hindrades att beta
å kronoparken, och ansåge styrelsen det i så fall vara rimligt, att skogsväsendet
i någon ifrån bidroge till underhåll av hägnaden.

Styrelsen anhölle därför om föreskrift, att betesrätten å skjutfältet
icke vidare skulle utarrenderas, att stolpar till stängslet kring skjutfältet
skulle utlämnas från kronoparken Tierp, och att halva kostnaden för stängslets
uppsättande och underhåll skulle efter företedd räkning utbetalas av
kronoparkens förvaltningsmedel, allt under förutsättning att hela skjutfältet,
taget i den vidsträcktare bemärkelsen, hölles inhägnat och fredades
från betning.

I övrigt ansåge sig domänstyrelsen böra framhålla, att styrelsen,
som numera räknades till de aflärsdrivande verken, såsom sådant hade
att tillse, att de styrelsen anförtrodda förvaltningsobjekten sköttes
på det mest rationella och för staten uthålligt inkomstbringande sätt.
Så kunde emellertid icke ske med största delen av ifrågavarande kronopark
Tierp, då den tjänade två ändamål. Dess egenskap av skjutfält
inverkade i avsevärd grad menligt och hindrande på skogsskötseln, och

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

ville styrelsen som exempel därpå anföra, att skogsbeståndet (gammal
värdefull skog) å den del av kronoparken, som vore belägen väster om
skottlinjen, mellan denna och järnvägen, icke lämpligen kunde avverkas,
enär detsamma skyddade järnvägen och den därintill löpande landsvägen
för kreverande projektiler och dess avverkning alltså skulle antingen
verka hindrande för skjutningen eller ock göra trafiken å järnvägen och
landsvägen osäker, att mål för skjutningen stundom uppställdes på
sidorna om skottlinjen, varigenom skogsbeståndet söndertrasades av
projektilerna och dess värde förringades, att skjutningar förekomme mot
skogsodlade hyggen, vilka även mer eller mindre skadades genom att
körning med förställare och kanoner ägde rum däröver och att sådan
trafik även syntes hava förekommit å kronoparken utom skjutfältet, även
taget i dess vidsträcktare bemärkelse.

Vid sådant förhållande och då, såsom armöförvaltningens artilleridepartement
ville göra gällande, artilleriet torde äga rätt att för sina
övningar begagna hela skjutfältet och av kronoparken utom detta, återigen
taget i den vidsträcktare bemärkelsen, föga återstode, skulle enligt
styrelsens åsikt största fördel för det allmänna ernås, om kronoparken
i sin helhet överlämnades till arméförvaltningen att som skjutfall för
artilleriet förvaltas. Något yrkande i denna riktning ansåge sig styrelsen
likväl icke böra framställa.

Uti infordrat förnyat utlåtande den 3 juni 1913 har arméförvaltningens
artilleridepartement, med tillkännagivande att domänstyrelsens
utlåtande den 21 februari 1913 avgivits efter samråd med artilleridepartementet,
meddelat, att departementet ej hade något att erinra
mot bifall till vad domänstyrelsen hemställt, under förutsättning att
nu bestående samrätt emellan departementet och domänstyrelsen i avseende
å dispositionen av skjutfältet skulle fortfara. Artilleridepartementet
ginge väl härigenom miste om den inkomst av bete, som enligt
riksdagens skrivelse av år 1880 anvisats till underhåll av artilleriets
byggnader, men som, enligt vad domänstyrelsen anfört, begagnandet
av betesrätten verkade menligt å skogsbörden, ansåge sig
departementet, då tilläventyrs den härigenom statsverket åsamkade skada
i värde mer än uppvägde artilleriets betesinkomst, böra avstå från
denna inkomst.

Artilleridepartementet delade ock domänstyrelsens åsikt i avseende
å olämpligheten av en fortsatt samrätt till skjutfältet och fördelen
av denna rätts upphörande genom hela kronoparkens överlämnande
till departementet för att såsom skjutfält för artilleriet förvaltas. På

ArméförvaltniDgeiis
artilleridepartements
yttrande
den 3
■ juni 1913.

Domänstyrelsens

yttrande den
2 december
1915.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

samma gång det förhållande, att ifrågavarande kronopark tjänade två
statsändamål, såsom domänstyrelsen anfört, inverkade menligt och hindrande
på skogsskötseln, medförde å andra sidan kronoparkens omförmälda
dubbelställning, att den icke heller på ett rationellt och ändamålsenligt
sätt kunde begagnas såsom skjutfält. Vid användandet för
sådant ändamål måste nämligen städse hänsyn tagas till domänstyrelsens
berättigade intressen och tillses, att dessa ej genom skjutövningarnas
bedrivande förnärmades. Någon minskning i inkomst för statsverket
borde ej genom kronoparkens överlämnande i dess helhet till lantförsvaret
uppkomma, enär en så rationell skogsvård, som med hänsyn till
kronoparkens användande till skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens
förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas. Skillnaden
bleve endast den, att inkomsten tillgodokomme fjärde i stället för nionde
huvudtiteln. Då det sålunda från allmän statsekonomisk synpunkt måste
anses likgiltigt, om kronoparken lydde under domänstyrelsens eller artilleridepartementets
förvaltning, men det med hänsyn till artilleriets
skjutövningar vore av stor betydelse, att hinder genom annan statsmyndighets
dispositionsrätt till skjutfältet ej förefunnes för dessas ändamålsenliga
anordnande och bedrivande, funne sig artilleridepartementet
föranlåtet att med erkännande mottaga domänstyrelsens erbjudande
samt göra hemställan om hela kronoparkens överlämnande till artilleridepartementet,
varigenom, på sätt domänstyrelsen anfört, största fördel
för det allmänna ernåddes.

Artilleridepartementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte
hos riksdagen göra framställning och efter dess medgivande förordna,
att hela Tierps kronopark skulle överlämnas från domänstyrelsens till
departementets förvaltning och användas såsom skjutfält.

Genom nådig remiss den 6 oktober 1915 anbefallde Kungl. Maj:t
domänstyrelsen att inkomma med utlåtande över det av armeförvaltningen
sålunda framställda förslaget om överlämnande av Tierps kronopark
till lantförsvaret för att användas såsom skjutfält och därvid särskilt
meddela för bedömande av berörda förslag erforderliga uppgifter
angående kronoparkens areal m. m.

Till åtlydnad härav avgav domänstyrelsen den 2 december 1915
utlåtande i ärendet samt meddelade därvid till en början, att styrelsen
inhämtat yttrande från vederbörande överjägmästare och jägmästare.

1 berörda yttrande hade jägmästaren upplyst, att Tierps kronoparks
båda block omfattade en areal av 486,23 hektar produktiv skogsmark,
15,46 hektar impediment och 12,Öl hektar inägor, tillsammans 513,70 hektar,

♦

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7-1.

samt att inägorna utgjordes av f. d. jägmästarbostället Kronsäter och
krono]ägarbostiillet med samma namn.

Vad beträffade själva frågan om överförandet av hela Tierps kronopark
från domänstyrelsens till arméförvaltningens artilleridepartements
förvaltning hade denna åtgärd synts jägmästaren icke vara av behovet påkallad
under förutsättning, dels att förhållandet mellan kronoparken och
skjutfältet definitivt reglerades på sätt, som såväl domänstyrelsen som
artilleridepartementet tidigare ansett möjligt, så att all mark — således
även den för skjutfältets räkning inköpta — norr om Vesslandsvägen
skulle tillhöra kronoparken och all mark söder om sagda väg skjutfältet,
samt att även betesfrågan på av båda parterna medgivet sätt
ordnades, dels, till förekommande av till synes oberättigat intrång från
någondera sidan, att fälttygmästaren och jägmästaren tillsammans uppgjorde
ett förslag till det nuvarande skjutfältets fulla utnyttjande, därvid
skogshushållningens fordringar borde sättas i andra rummet, och
skulle i detta förslag bland annat preciseras, vilka bestånd som behövde
utsättas för direkt beskjutning eller rent av genast nedfällas. Förslaget
borde, sedan det blivit av vederbörande å ömse sidor godkänt, ligga
till grund för en P. M., att beaktas av samtliga kommenderingar till
Marma skjutfält. Misstag och tvistigheter skulle på så sätt kunna
undvikas.

Underlaget för jägmästarens här uttalade åsikter vore hans bestämda
mening, att kronoparken, som till följd av lokala förhållanden
ej i sin helhet syntes kunna utnyttjas till skjutfält, kunde till större
delar, än som framginge av enbart en blick på kartan, fullt effektivt
skötas genom skogsstaten, blott de för direkt beskjutning utsatta delarna
lämnades åsido och förhållandet mellan parken och skjutfältet i övrigt
bleve ordnat.

Vidare hade jägmästaren ställt sig tveksam inför artilleridepartementets
uppgift, att en så rationell skogsvård, som med hänsyn till
kronoparkens användande som skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens
förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas, enär såväl i
fråga om de skjutfältet nu tillhörande skiftena, som i fråga om viss
annan under departementet hörande skog, annan skogsvård än avverkningsåtgärder
icke syntes hava förekommit. Den värdefullaste och
äldsta skogen å kronoparken komme emellertid att snart nog bliva
slutavverkad, varefter inkomsterna bleve tämligen obetydliga, men utgifterna
antagligen minst lika stora, enär omfattande förvaltningsåtgärder
allt fortfarande krävdes. Upplysningsvis hade jägmästaren härvid
meddelat, att utgifterna för parken år 1914 uppgått till 2,267 kro -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

nor 79 öre samt beräknats för åren 1915 och 1916 till respektive 2,170
kronor och 3,751 kronor, i vilka summor icke inginge avlöning för förvaltande
och bevakande personal.

Om parken allt fortfarande skulle skötas något så när fackmässigt,
måste skogsodlingar och stora dikningar utföras samt gallringar i de
tillväxande ungskogsbestånden alltjämt fortgå, vilket arbete ej ansåges
kunna utföras allenast genom den hittillsvarande personalen å skjutfältet.

Artilleridepartementet tycktes vidare hava förbisett, att även skogen
till länsmansbostället Tensmyra läge inom skjutfältets område, detta
taget i den vidsträcktare betydelsen, och att denna skog måhända också
borde överföras till departementets förvaltning, för så vitt kronoparken
överlämnades.

Slutligen ansåge sig jägmästaren böra erinra, att arméförvaltningens
artilleridepartements till grund för remissen liggande skrivelse vore
daterad redan i juni 1913 och att förhållandena sedan dess måhända
ändrats därhän, att inom en ej avlägsen tid för artilleriets övningar
erfordrades ett vida större skjutfält än här, även efter eventuellt inköp
av privatmark österut, kunde åstadkommas.

Den genom sitt för virkesförsäljning ypperliga läge särdeles värdefulla
marken komme naturligtvis då att återgå under domänstyrelsens
förvaltning och jägmästaren kunde därför icke se några verkliga skäl
för kronoparkens temporära överlämnande till arméförvaltningen.

I jägmästarens ovan omförmälda yttrande hade överjägmästaren förklarat
sig till alla delar instämma.

För egen del funne sig emellertid domänstyrelsen, trots de av jägmästaren
uttalade delvis beaktansvärda synpunkter, böra fasthålla vid
sitt i skrivelsen den 21 februari 1913 gjorda uttalande, att enligt styrelsens
åsikt största fördel för det allmänna skulle ernås, om kronoparken
i sin helhet överlämnades till arméförvaltningen att såsom skjutfält
för artilleriet förvaltas, och ville styrelsen som stöd för denna sin
åsikt åberopa tidigare framlagda sakskäl. Vid överlämnandet syntes dock
betryggande garantier böra lämnas för att en god skogsvårds fordringar,
såväl genom beståndsvårdande huggningar som ock genom skogsodling
och avdikning, tillgodosåges i med hänsyn till kronoparkens användande
som skjutfält görligaste mån, varvid artilleridepartementet, om så funnes
nödigt, borde äga skyldighet att för arbetenas utförande anskaffa behövlig
extra arbetskraft, därest den för skjutfältet disponerade personalen
ej befunnes för ändamålet tillräcklig eller lämplig.

Vad vidare anginge den inom skjutfältets område — i vidsträck -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 15

tare bemärkelse taget — liggande skogen till Tensmyra länsmansboställe,
som av jägmästaren anmärkts eventuellt böra överföras till
artilleridepartementets förvaltning, Unge styrelsen meddela, att den bostället
tillhörande utmarken omfattade trenne skiften, av vilka skiftena
I och II jämlikt nådigt brev den 8 november 1889 vore ställda under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning men skiftet III (hagmarksskiftet)
fortfarande stode under boställshavarens vård och skötsel. Det
skifte, som här avsåges, vore skiftet I eller det så kallade Tensmyraskiftet
med en areal av 137,90 hektar produktiv skosmark samt 20,82 hektar
impediment eller sammanlagt 158,72 hektar. Ifrågavarande skifte, till
formen närmast likt en triangel, utgjorde den nordligaste delen av det
som skjutfält inhägnade området. Då det syntes styrelsen, som om fog
funnes jämväl för nyssnämnda skiftes undandragande från skogsstatens
förvaltning i och för dess ställande under arméförvaltningens artilleridepartement,
funne styrelsen, sedan nu artilleridepartementet hos Kungl.

Maj:t gjort hemställan om Tierps kronoparks i sin helhet överlämnande
till dess förvaltning, under förutsättning av nådigt bifall härtill samt
att artilleridepartementet, efter att hava satts i tillfälle avgiva yttrande
över detta jägmästarens alternativa förslag berörande Tensmyra läusmansboställes
skog, ansåge sådan åtgärd av behovet påkallad, skäligt
biträda nyssnämnda förslag beträffande Tensmyraskiftet av enahanda
orsaker, som för kronoparkens överlämnande anförts, ävensom på den
grund att departementet lämpligen syntes som enhet böra förvalta hela
det såsom skjutfålt hägnade området.

Domänstyrelsen finge således, med tillstyrkande av de av arméförvaltningens
artilleridepartement uttalade önskemål, hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning och efter dess medgivande
förordna, att Tierps kronopark skulle överlämnas från domänstyrelsens
till arméförvaltningens artilleridepartements förvaltning och användas
såsom skjutfält, varförutom styrelsen — under förutsättning av artilleridepartementets
instämmande — tillika föresloge, att enahanda åtgärder
måtte av Kungl. Magt vidtagas i fråga om det inom det hägnade skjutfältsområdet
och i dess norra del belägna, under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning stående skiftet I av Tensmyra länsmansboställe.

Med anledning av vad domänstyrelsen i sitt sistberörda utlåtande Arméförvaltanfört,
har arméförvaltningens artilleridepartement, till följd av nådig
remiss den 10 januari 1916, avgivit förnyat yttrande i ärendet samt menta yttdärvid
anfört följande: " rande den 10

J januari 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Artilleridepartementet hade uppmärksammat, vad jägmästaren och
över jägmästaren anfört i ärendet. Den föreslagna åtgärden att lcronoparken
skulle överflyttas till artilleridepartementet, syntes dem under
vissa förutsättningar icke vara av behovet påkallad. Dessa, förutsättningar
vore dock enligt artilleridepartementets åsikt dels icke föreliggande
och dels icke möjliga att förverkliga. Efter jägmästarens av
överjägmästaren biträdda yttrande skulle en fortsatt samrätt till skjutfältet
äga bestånd mellan domänstyrelsen och artilleridepartementet.
Men det vore just denna samrätt, som förorsakat de olägenheter och
skiljaktiga meningar om gränserna för den enes eller andres befogenhet,
som tid efter annan uppkommit, och som därför manat till den
nu emellan ämbetsverken träffade överenskommelsen. Att, såsom jägmästaren
ifrågasatt, på förhand precisera de »bestånd, som behövde utsättas
för direkt beskjutning eller rent av genast nedfällas» vore uppenbart
omöjligt.

Vidare hade jägmästaren ställt sig tveksam inför artillendepartementets
uppgift, att så rationell skogsvård, som med hänsyn till kronoparkens
användande såsom skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens
förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas. Då domänstyrelsen
funnit jägmästarens synpunkter delvis beaktansvärda, torde styrelsen
härmed hava avsett jägmästarens sist anförda yttrande. Det hade
ock föranlett domänstyrelsen till uttalandet, att vid överlämnandet betryggande
garantier borde lämnas för att en god skogsvårds fordringar bleve
tillgodosedda i den med hänsyn till kronoparkens användande såsom

skjutfält görligaste mån. _ . .

Artilleridepartementet, som funne grunden till det sist anförda i
fackmannens naturliga misstroende till lekmannen, vågade dock vidhålla,
vad departementet förut i fråga om skogsvården efter parkens överlämnande
till lantförsvaret ställt i utsikt. De elementära regler för en
rationell skogsvård, som jägmästaren ansett sig böra i sitt yttrande till
domänstyrelsen framhålla, vore för departementet väl kända och tillämpades
vid arméförvaltningens skogsvård, i den mån förhållandena krävde.
Några garantier utöver de, som i gällande författningar och vederbörandes
ämbetsplikt vore för handen, syntes departementet ej erforderliga.
Departementet hade numera till sitt förfogande en i skogsvård
sakkunnig person, arméförvaltningens domäntjänsteman, och skogshushållningsplan
skulle författningsenligt underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Förslag till sådan plan komme efter undersökning å platsen
att upprättas och därest särskilda kostnader såsom för extra arbetskraft
m. m. skulle erfordras, komme dessa att i förslaget upptagas.

Klintjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Vad jägmästaren anfört därom, att förhållandena, sådana de utvecklats
efter departementets skrivelse den 3 juni 1913, möjligen skulle
föranleda till behov av ett större skjutfält än det nuvarande, däri inbegripet
Tensmyra länsmansboställe, gåve ej anledning till ändring av
departementets framställning.

Vidkommande nämnda länsmansboställe hade departementet med
sm fianställning avsett, att detta, i den man det folie inom gränserna
lör skjutfältet enligt den handlingarna bilagda kartan, skulle i likhet
med ifrågavarande kronopark, med vilken det, enligt departementets förmenande,
vore införlivat, till lantförsvaret överlämnas. Då emellertid
en missuppfattning om departementets avsikt kunnat göra sig gällande
finge departementet, under åberopande av de skäl, som anförts för
kronoparkens överlämnande, såsom gällande även ifrågavarande del av
Tensmyra länsmansboställe, biträda domänstyrelsens förslag och sålunda
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning, att
såväl Tierps kronopark som den inom skjutfältets hägnade område
belägna del eller skiftet 1 av Tensmyra länsmansboställe måtte överlämnas
från domänstyrelsens till artilleridepartementets förvaltning för
att användas såsom skjutfält.

Av vad i ärendet förekommit, torde tillfullo framgå, att den mellan Departementsartilleridepartementet
och domänstyrelsen för närvarande bestående sam- chefenfällda
dispositionsrätten till ifrågavarande, till skjutfält åt artilleriet upplåtna
kronopark är i alla hänseenden olämplig. Å ena sidan inverkar
dess egenskap av skjutfält i avsevärd grad menligt och hindrande på
skogsskötsel^ och å andra sidan kan marken icke heller på ett fullt
rationellt och ändamålsenligt sätt begagnas såsom skjutfält. Vid sådant
förhållande och då det givetvis är av synnerlig vikt, att skjutövningarna
må kunna å. fältet bedrivas i den omfattning, förhållandena påkalla,
finner jag mig böra tillstyrka det av artilleridepartementet framställda
och av domänstyrelsen jämväl biträdda förslaget, att ifrågavarande kronopark
ävensom det intill densamma belägna, i skjutfältet ingående skiftet
I av Tensmyra länsmansboställe överlämnas från domänstyrelsen till
lantförsvaret. I den mån kronoparkens användande såsom skjutfält
icke lägger hinder därför i vägen, böra givetvis alla för en rationell
skogsvårds bedrivande erforderliga åtgärder allt fortfarande vidtagas.

o Med hänsyn därtill att lantförsvaret genom 1880 års riksdags beslut
erhållit all den dispositionsrätt till kronoparken, som erfordras för dess
användande till skjutfält, och då kostnaderna lör förvärvandet av den
för skjutfältet erforderliga, enskilda tillhöriga marken bestritts av anslag

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 60 höft. (Nr 73.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

under fjärde huvudtiteln, torde någon ersättning för kronoparkens avstående
icke böra av lantförsvaret utgivas. Något anspråk på dylik
ersättning har icke heller blivit av domänstyrelsen framställt. Däremot
torde statens domäners fond böra nedskrivas med det belopp, varmed
kronoparken för närvarande är under samma fond upptagen.

Jag får därför hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att Tierps kronopark i Uppsala län med kronoparkens hela område
ävensom det intill samma kronopark gränsande, under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning stående skiftet I av fensmyra länsmansboställe
må av domänstyrelsen överlämnas till lantförsvaret för att
användas såsom skjutfält.))

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

TensmyrcL länsmans
Skifte I

ä!

Manöver fallet i -

~zz.z Kruthus
n__XJ

v.J\

TIERPS KRONOPARK

och

TENSMYRA LÄNSMANSBOSTÄLLE

(samt)

(marma skjutfält)

Skala 1=24:000

Tierps kronopark och,
Tensmyra, länsman^boställe,

Inköpt mark,
Skjuifättets hägnad;

GEN-. STAB. UT. ÄNST. STOCKH.