Kung!. Maj:ts 1SM. Proposition AV 69.

7

Nr 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående pension
åt rektorn C. F. Lindgrens änka Maria Charlotta Lindgren,
född Ramstedt; given Stockholms slott den 18
februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att rektorn vid allmänna läroverket i Enköping C. F. Lindgrens änka
Maria Charlotta Lindgren, född Ramstedt, må under sin återstående livstid
uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 600 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1916.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Pension åt
rektorn
C. F. Lindgrens
änka
Maria Charlotta
Lindgren,
född
Ramstedt.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har rektorn vid allmänna läroverket
i Enköping C. F. Lindgrens änka Maria Charlotta Lindgren, född
Ramstedt, hemställt, att henne måtte av allmänna medel beredas understöd
till det belopp, Kungl. Maj:t funne skäligt, att utgå från början av
år 1916. I ansökningen har änkan Lindgren, som är född den 30 maj
1830, anfört, att hennes man, vilken avlidit redan år 1868, icke kunnat
vara delägare i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, som
först senare bildats; att sökanden förty icke haft at± påräkna någon pension
ur nämnda kassa; att sökanden efter mannens död försörjt sig med
eget arbete, så länge hon det förmått; samt att sökanden dels av Kungl.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Maj:t åtnjutit ett årligt understöd, dels ock av de under Uppsala domkapitels
förvaltning stående kassor och fonder uppburit årlig hjålp, som
för närvarande uppginge till sammanlagt 215 kronor.

Vid ansökningen hava jämte prästbetyg fogats:

dels ett av vederbörande roteman den 13 januari 1916 utfärdat intyg,
att änkan Lindgren saknade egna medel och ej heller åtnjöte underhåll
eller vård av annan;

dels ett av konsistorienotarien A. Radhe den 14 januari 1916 utfärdat
intyg, att änkan Lindgren av de under domkapitlets i Uppsala förvaltning
stående kassor och fonder ecklesiastikåret 1914—1915 uppburit tillhopa
215 kronor;

dels ock ett av adjunkten vid högre allmänna läroverket å Södermalm
i Stockholm E. Hamnström utfärdat intyg av innehåll, att änkan Lindgren,
vilken Hamnström närmare ett tiotal år känt, under en lång följd
av år, så länge hennes krafter räckt till, uppehållit sig med att hålla inackordering
för studerande i Uppsala; att hon sedan dess haft understöd
av gamla vänner till henne själv och hennes man, vilka bidrag dock undan
för undan fallit bort, allt efter som vännerna avlidit; samt att av hennes
barn, två söner, den ene vore alldeles urståndsatt att på något som helst
sätt hjälpa henne och den andre hade en mycket stor familj att underhålla.

Beträffande sökandens avlidne man har i ärendet blivit upplyst, att
han, som vårterminen 1848 tillträtt tjänstgöring såsom vice kollega vid
Uppsala katedralskola, den 27 december 1861 förordnats till rektor vid
det då treklassiga elementarläroverket i Enköping och att han således vid
sitt år 1868 inträffade frånfälle haft en tjänstetid av 20 år.

Läroverksöverstyrelsen, som med underdånigt yttrande den 27 januari
1916 till Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet, har därvid anfört
följande:

Innan lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa bildats, vilket skedde
genom nådiga reglementet den It oktober 1878, hade läroverkslärares efterlevande
änkor och barn ingen lagstadgad rätt till pension. Det hände emellertid en och annan
gång° i särskilt ömmande fall, att Kungl. Maj:t föreslog och riksdagen beviljade pension
å allmänna indragning-östaten åt efterlevande efter sådana lärare. Det syntes därför
ganska sannolikt, att sökanden på denna väg skulle hava kunnat erhålla pension
kanske redan för flera årtionden sedan. Efter nämnda kassas bildande hade dylika
fall helt naturligt blivit mera sällsynta, enär flertalet av dem, som vid tiden för kassans
bildande redan varit ordinarie läroverkslärare, säkerligen begagnat sin rätt att inträda
såsom delägare i kassan och för dem, som efter nämnda tidpunkt blivit ordinarie läroverkslärare.
dylikt inträde varit obligatoriskt. Fullständigt hade dock dylika fall icke
upphört. Överstyrelsen ville erinra därom, att Kungl. Maj:t, på grund av riksdagens i
anledning av Ivungl. Maj:ts proposition fattade beslut, beviljat pension dels åt änka
och barn efter lektorn vidi högre allmänna läroverket i Härnösand C. J. Blomberg, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 56 höft. (Nr 68—69.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

åt änkan efter adjunkten vid högre allmänna läroverket i Västervik B. F. I. Åbom,
åt de förra genom nådig resolution den 26 juni 1890, åt den senare genom nådig resolution
den 5 juni 1896. I bada dessa fall hade det gällt efterlevande efter läroverkslärare,
som icke begagnat sin lagliga rätt att vinna delaktighet i änke- och pupillkassan;
i båda fallen hade till de ömmande ekonomiska omständigheterna kommit också det
förhållandet, att änkan genom sjuklighet eller lyte haft väsentligt nedsatt arbetsförmåga.

Nu förevarande fall vore i sistnämnda avseende analogt med de nyss åberopade
fallen, blott med den skillnaden att sökanden på grund av sin höga ålder måste anses
fullständigt oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle. Däremot
intoge hon i avseende å förhållandet till änke- och pupillkassan en annan ställning än
den, som ägt runi i de åberopade fallen. Där hade pension tillerkänts efterlevande
efter läroverkslärare, som av någon anledning icke begagnat det tillfälle, som bjudits
honom, att bereda sina efterlevande pension; här vore det fråga om änkan efter eu
läroverkslärare, som aldrig haft något sådant tillfälle. Det syntes fördenskull överstyrelsen,
som om i nu förevarande fall ännu större anledning skulle föreligga för beredande
av pension, än vad som förelegat i nyssnämnda båda fall.

Vid beräkning av det pensionsbelopp, som kunde komma i fråga, syntes man
lämpligen kunna utgå från nu gällande bestämmelser angående lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa, vilken från och med den 1 januari 1912 avlöst
den förut nämnda änke- och pupillkassan. Enligt §§ 6 och 26 av för kassan gällande
nådiga reglemente den 8 december 1911 skulle sökanden, om hennes man varit delägare
i denna kassa, äga rätt till en årlig pension av 840 kronor. Med hänsyn till
de understödsmedel, som sökanden uppbure från domkapitlet i Uppsala, ville överstyrelsen
föreslå, att pensionen sattes till ett avrundat belopp av 600 kronor årligen, och
hemställde överstyrelsen, att framställning måtte göras till riksdagen om beviljande av
detta belopp.

På grund av nådig remiss har statskontoret den 4 februari 1916
yttrat sig i ämnet. Statskontoret har hemställt om beredande av pension
åt änkan Lindgren med det av läroverksöverstyrelsen föreslagna beloppet,
att utgå från och med början av år 1916.

Den föreliggande framställningen anser jag på grund av vad som upplysts
rörande änkan Lindgren vara väl grundad. Beträffande pensionsbeloppet
ansluter jag mig till vad av myndigheterna föreslagits; och torde,
såsom statskontoret hemställt, pensionen böra utgå från och med innevarande
år.

Jag bör ej underlåta att omnämna, att såsom änkan Lindgren i ansökningen
antytt, hon såsom änka efter statstjänsteman sedan en tid tillbaka
år efter år åtnjutit ett henne av Kungl. Maj:t tilldelat understöd av
100 kronor, utgående från det på riksstatens sjunde huvudtitel uppförda
anslaget till extra utgifter. Denna omständighet har icke synts
mig utgöra anledning att ifrågasätta sänkning av det föreslagna pensionsbeloppet.
Skulle detta beviljas, lärer nämligen från nyssnämnda anslag
något understöd till änkan Lindgren icke vidare böra utgå.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Sådana som änkan Lindgrens ekonomiska omständigheter kunna antagas
komma att gestalta sig — vare sig den tilltänkta pensionen beviljas
henne eller icke — synes hon under alla förhållanden icke komma i
fråga till understöd genom den allmänna pensionsförsäkringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att rektorn vid allmänna läroverket i Enköping C.
F. Lindgrens änka Maria Charlotta Lindgren, född Ramstedt,
må under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 600 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1916.

Yad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. G:son Lönegren.