Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

11

Nr 61.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående bidrag
ur jämtländska renbetes fjällens skog sfond till anläggning
av en enskild väg inom Offerdals socken av Jämtlands
län; given Stockholms slott den 11 februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att såsom bidrag till bestridande av de på hemmanet Ve mantal
Frankrike nr 1 och jordebokslägenheten Kvarnbacken nr 1 i Offerdals
socken av Jämtlands län belöpande andelar i kostnaderna för anläggning
av enskild väg från byn Rönnöfors till byarna Ytterolden och Västsjön
nämnda socken må från jämtländska renbetesfjällens skogsfond utanordnas
ett belopp av högst 1,270 kronor att av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet tillhandahållas arbetsdirektionen för företaget i
mån av arbetets fortgång.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

**

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Sedan lantmäteri au skultanten F. B. Harris efter vederbörligt förordnande
under åren 1913 och 1914 verkställt sådan förrättning, som omförmäles
i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907, för anläggning
av enskild väg från byn Rönnöfors till byarna Ytterolden
och Västsjön i OIFerdals socken av Jämtlands län, hava kronans arrendatorer
å de för renbeteslandens utvidgning inköpta hemmanet Ve mantal
Frankrike nr 1 och jordebok slägenheten Kvarnbacken nr 1 i nämnda
socken, A. Bellin och P. M. Grönlund, hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet anhållit, att anslag av allmänna medel måtte utverkas
till bestridande av den andel i vägbyggnadskostnaden, som belöpte på
de av dem arrenderade fastigheterna, eller tillhopa 1,270 kronor, därav

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61. 13

1,135 kronor för hemmanet Frankrike och 135 kronor för Kvarnbäcken
nr 1.

I skrivelse den 30 mars 1915 har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande
underställt detta ärende Kungl. Maj:ts prövning och därvid
överlämnat infordrade yttranden från lappfogden i länet samt vederbörande
länsman.

Lappfogden har, bland annat, framhållit, att det för arendatorerna
vore tillräckligt betungande att ansvara för de å fastigheterna belöpande
utskylder och onera samt för åbyggnadernas underhåll; att om vid fastigheternas
utarrendering den fordran framställts, att arrendatorerna skulle
deltaga i kostnaden för nu ifrågakomna vägbyggnad, för visso ingen
arrendator stått att erhålla; samt att, då skogsvärdet oftast inginge med
största andelen i hemmanens taxeringsvärden, det enbart av denna anledning
icke kunde anses orätt, att jordägaren svarade för en sådan
extra utgift som den förevarande.

Vederbörande länsman har jämväl tillstyrkt ansökningen.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört bland
annat följande.

Arrendatorerna syntes icke varit medvetna om någon skyldighet
för dem att deltaga i vägbyggnadsarbetet, utan de av dem arrenderade
fastigheternas rätt hade vid förrättningsmannens sammanträden bevakats
endast av kronans ombud. Därför hade från deras sida icke någon
invändning gjorts mot förrättningen, oaktat enligt fördelningslängden
den på fastigheterna Frankrike och Kvarnbacken belöpande andelen i
kostnaderna beräknats till det betydande beloppet av 2,540 kronor,
därav 2,270 kronor för Frankrike och 270 kronor för Kvarnbacken.
Sedan emellertid de övriga intressenterna i företaget fått kännedom om
att Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ämnade åtnöjas med förrättningsmannens
beslut, hade, enligt i styrkt avskrift bifogad förbindelse,
åtskilliga av dem, vilka ansett företagets snara utförande vara av stor
betydelse för orten, en för alla och alla för en utfäst sig att ansvara
för hälften, eller 1,270 kronor, av den på kronans fastigheter belöpande
andel i kostnaden; och som den återstående kostnaden, sålunda reducerad,
icke kunde anses oskälig, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke ansett sig böra överklaga förrättningsmannens beslut.

Enligt arrendekontrakten rörande ifrågakomna fastigheter, som vore
utarrenderade, Kvarnbacken till den 14 mars 1930 och Frankrike till
den 14 mars 1934, hade arrendatorerna åtagit sig att fullgöra omfattande
nybyggnads- och underhållsarbeten ävensom att ansvara för
samtliga fastigheterna ålöpande skatter och besvär. Arrendatorerna hade

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 61.

dock helt visst ej tänkt sig möjligheten av att de, på grund av bestämmelserna
i lagen om enskilda vägar på landet, skulle kunna tillförbindas
att jämväl deltaga i kostnaderna för anläggning av enskild väg. För
övrigt levde dessa arrendatorer, liksom i allmänhet brukare av fjällhemman,
i torftiga omständigheter och syntes knappast kunna åstadkomma
de erforderliga medlen. Härtill komme, att väganläggningen
bleve till gagn även vid förvaltningen av de till fastigheterna hörande
skogsområden.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har på grund härav hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande
fastigheters deltagande i berörda väganläggning från jämtländska renbetesfjällens
skogsfond ställa till Kung!. Maj:ts befallningshavandes förfogande
ett belopp av högst 1,270 kronor att av Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillhandahållas arbetsdirektionen för företaget i mån av
arbetets fortgång.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 30 oktober 1915 anfört, att,
ehuru jämlikt § 8 i lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli
1907 sökandena, då ej klander från kronans sida mot kostnadsfördelningen
anhängiggjorts, otvivelaktigt vore skyldiga att erlägga de på
fastigheterna Frankrike och Kvarnbacken belöpande andelar i kostnaderna
för väganläggningen, vilka enligt fördelningslängden beräknats till respektive
2,270 och 270 kronor, styrelsen dock ansåge åtskilliga skäl
föreligga, som talade för ett bifall till sökandenas framställning, nämligen
bland annat dels de omfattande nybyggnads- och underhållsarbeten, vilka
arrendatorerna kontraktsenligt åtagit sig att fullgöra, dels den i förhållande
till arrendatorernas förmögenhetsvillkor — även sedan övriga vägintressenter
åtagit sig att ansvara för halva beloppen — högst avsevärda
och för övrigt opåräknade utgiften, dels ock slutligen den omständigheten
att väganläggningen skulle bliva till gagn även vid förvaltningen
av de till fastigheterna hörande skogsområdena. Under det förhållande,
att de kronan påförda kostnaderna sedermera genom av övriga
vägintressenter avlämnad förbindelse reducerats till hälften, ansåge
domänstyrelsen, att skäl till klandertalan ej förefunnits.

Jämväl statskontoret har i utlåtande den 12 november 1915 tillstyrkt
ansökningen.

Justitiekanslersämbetet har i avgivet utlåtande den 17 januari 1916
anfört, att ehuru staten lagligen icke hade skyldighet att vidkännas de
ifrågavarande kostnaderna, ämbetet dock på de i ärendet åberopade
billighetsskäl icke ville motsätta sig kostnadernas bestridande av staten.
Det syntes emellertid ämbetet tveksamt, huruvida medel härtill kunde

15

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 61.

utan riksdagens medgivande tagas från de jämtländska renbetesfjällens
skogsfond, vilken enligt 1887 års riksdags beslut skulle användas för
utvidgning av renbetesfjällen och av lapparnas renbetesrättigheter med
föreskrift tillika, att vad för dessa ändamål ej disponerades skulle tillfalla
statsverket.

Aven jag anser billighetsskäl tala för bifall till ansökningen och Departements
finner det vara lämpligast, att bidraget utgår från jämtländska renbetes- chefen.
fjällens skogsfond, vars behållna medel därtill lämna god tillgång. På
grund av ordalydelsen av 1887 års riksdagsbeslut i fråga om nämnda
skogsfond anser jag emellertid frågan böra underställas riksdagens prövning.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj :t måtte i proposition
föreslå riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till bestridande av de på hemmanet Ve mantal
Frankrike nr 1 och jordebokslägenheten Kvarnbacken nr 1 i Offerdals
socken av Jämtlands län belöpande andelar i kostnaderna för anläggning
av enskild väg från byn Rönnöfors till byarna Ytterolden och Yästsjön
i nämnda socken må från jämtländska renbetesfjällens skogsfond utanordnas
ett belopp av högst 1,270 kronor att av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet tillhandahållas arbetsdirektionen för företaget i
mån av arbetets fortgång.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga .. . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Herman Schlytern.