Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

Nr 58.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående avskrivning
av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen
Åkerholmen i Skaraborgs län hörande kvarn;
given Stockholms slott den 28 januari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för ''denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

medgiva, att den jämlikt Göta hovrätts dom den 22 maj 1863
från vissa fastigheter inom Skaraborgs och Ålvsborgs län utgående
årliga avgäld såsom ersättning för förlorad inkomst av en i samband
med Åtrans sänkning utriven, till kronoegendomen Åkerholmen i Åsaka
socken av Skaraborgs län hörande vattenmjölkvarn må avskrivas från
och med arrendeåret 1916—1917.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 48 höft. (Nr 58.)

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 58.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I skrivelse nr 116 den 8 augusti 1914 har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vad mån den avgäld,
som till inbetalning utdebiterats eller för framtiden skulle utgå från de
hemman, som varit delägare i Åtrans åsänkningsföretag, måtte skäligen
böra minskas eller avskrivas, samt därefter hos riksdagen göra den
framställning, som kunde av utredningen föranledas.

Nämnda skrivelse avläts med anledning av en inom andra kammaren
väckt motion, vid vilken var fogat ett utlåtande av assistenten
vid lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska avdelning M. Wixell, vari
anfördes huvudsakligen följande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58. 3

Under 1850- och 1860-talen hade en reglering av ån Åtran företagits
i trakten av Vartofta, i ändamål att vinna möjlighet till torrläggning av en
del intill ån belägna sanka marker. Företaget hade emellertid bristfälligt
utförts och icke länt till nöjaktigt resultat. I sammanhang med denna
reglering hade delägarna i företaget nödgats inlösa eu kronohemmanet
Åkerholmen tillhörig mindre hemkvarn, vilken genom åns ändrade läge
berövades sin vattentillgång. Denna kvarn hade icke varit belägen vid
åns huvudfåra utan vid en mindre bigren, genom vilken under starkare
flöden en del av flodvattnet, dock endast en mycket obetydlig del,
tagit sig väg. Den övre delen av denna bigren syntes icke hava haft
någon egentlig strömfåra — endast en tämligen bred svacka i markytan
utvisade, var vattnet gått fram, och vid avvägning av berörda svacka
hade befunnits, att bottnen i densamma, från utloppet från huvudfåran
räknat, avsevärt höjde sig, innan man nådde kvamstället. Endast under
en kortare del av flodtiden på våren samt möjligen någon gång efter
längre tids starkare nederbörd torde kvarnen haft tillgång på vatten..
Någon uppsamlingsbassäng av nämnvärd omfattning torde icke hava
förefunnits vid kvarnen och själva fallet torde, enligt vad som kunde
utrönas av den ännu befintliga delen av den gamla kvarndammen, ej
hava uppgått till eu meter. Under vårfloden, då vattentillgången varit
störst, torde naturkraften icke hava överstigit 3 å 4 hästkrafter, och
den arbetseflekt, som därav erhållits (medelst underfallsvattenhjul), hade
med säkerhet icke överstigit 25 å 30 procent av naturkraften. Om man
antoge, att vattenkraften ännu funnits kvar, syntes man med tämligen
stor visshet kunna antaga, att den fått ligga obrukad eller att fallet
dikats ut för torrläggning av ovanför liggande mark. Det borde även
påpekas, att i närvarande tid tillgång till elektrisk kraft funnes å de
flesta platser och att sådan kraft från alla synpunkter vore att föredraga
framför vattenkraft av den beskaffenhet, varom här vore fråga. Enligt
uppgift hade delägarna i Åtrans regleringsföretag erlagt ett årligt belopp
av 253 kronor eller möjligen något mer i ersättning för den utrivna
kvarnen. Detta belopp syntes med hänsyn till beskaffenheten av den
vattenkraft, som förefunnits, vara alltför högt. Kapitaliserad efter 5
procent motsvarade den ett belopp av omkring 5,200 kronor. Däri
inginge visserligen även lösen för själva kvarnen, men med kännedom
om huru dylika små hemkvarnar brukade vara beskaffade och då vattenkraften,
för vars skull kvarnen tillkommit, måste anses såsom det väsentliga,
syntes man utan tvekan kunna påstå, att staten, då den årliga
avgälden utgått under ett 50-tal år, redan erhållit full valuta för den
utrivna kvarnen. Med hänsyn därtill, och då de av regleringen berörda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

ägorna med undantag av en mindre del, ej haft någon nämnvärd nytta
av den företagna regleringen, syntes det rättvist, att delägarna i företaget
bleve befriade från ifrågavarande avgäld.

Med anledning av riksdagens anhållan har därefter utredning i
ämnet verkställts. Av densamma framgår huvudsakligen följande.

Sedan vid en av lantmätare och gode män hållen undersökning i
anledning därav, att den till fanjunkarbostället 1 mantal Åkerholmen i
Smula socken av Älvsborgs län hörande skattlagda vattenmjölkvarn,
Åkerholmens kvarn, komme att lida genom Åtrans sänkning, förrättningsmännen
i utlåtande den 3 september 1860 funnit kvarnen böra
utrivas samt förklarat, att åsänkningsbolaget skulle till bostället Åkerholmen
gälda den till visst belopp uppskattade behållna inkomsten av
kvarnen, intilldess bostället för mistning av kvarninkomsten erhållit
fullgott vederlag i överensstämmelse med gällande stadgar och förrättningsmannens
föreskrifter, beräknade vederbörande synerätt genom utslag
den 11 juni 1861 den behållna inkomsten av kvarnen till 253 riksdaler
samt förklarade detta belopp eller motsvarande 46 kubikfot 8 kannor
72 kubiktum råg, 15 kubikfot 6 kannor 24 kubiktum korn och 93
kubikfot 7 kannor 24 kubiktum havre utgöra den årliga avgäld av
kvarnen, för vilken jämngott vederlag skulle av bolaget lämnas i jord
eller årlig avgift i penningar eller spannmål efter Kungl. Maj:ts beprövande
och varmed det ålåge bolaget att varje år, intilldess vederlaget
blivit behörigen bestämt och boställsinnehavare kommit i åtnjutande
därav, hålla denne skadeslös för mistad inkomst av kvarnen. Synerättens
utslag fastställdes av Göta hovrätt genom dom den 22 maj 1863.

Den 12 maj 1876 godkändes å bolagsstämma med åsänkningsbolaget
en upprättad längd för fördelning av förenämnda avgäld, 253
kronor, å de fastigheter i^om Skaraborgs och Ålvsborgs län, som hade
nytta av kvarnens utrivning.

Omförmälda kronoegendom indrogs, från och med den 14 mars
1876 till statsverket och utarrenderades, varvid arrendatorn berättigades
uppbära avgälden. Enär detta system medförde svårighet för arrendatorn,
medgav Kungl. Maj:t den 12 maj 1892 på framställning av
denne, att avgälden skulle från och med nästföljande år ingå till kronan
med rätt för dåvarande arrendatorn att under återstående arrendetiden
åtnjuta motsvarande avkortning å den årliga arrendeavgiften. Därjämte
anbefallde Kungl. Maj:t sin befallningshavande i Skaraborgs län att efter
samråd med Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län med vederbörande
jordägare söka träffa avtal om ersättningsskyldighetens reglerande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58. 5

på det sätt, att jordägarna, mot befrielse från utgörande av den årliga
avgälden, förbunde sig att under loppet av högst fem år med viss andel
årligen erlägga ett belopp, motsvarande avgälden, kapitaliserad eftei
5 procent.

Jordägarna ansågo sig emellertid icke kunna gå in på en dylik
avlösning och hemställde i stället jämlikt beslut den 19 september 1892,
att Kungl. Magt måtte avlåta framställning till riksdagen, att bolaget
måtte antingen befrias från avgäldens utgörande eller ock erhålla nedsättning
i densamma till högst 50 kronor varje år. Kungl. Magt fann
den 23 januari 1893 denna framställning icke föranleda någon vidare
åtgärd, men föreskrev tillika, att de andelar i avgälden, som skulle
erläggas av vissa kronans utarrenderade egendomar, skulle avskrivas vid
utgången av då löpande arrendeperioder.

Från övriga fastigheter utkrävdes därefter avgälder årligen inom
Skaraborgs län, varemot detta icke skedde inom Ålvsborgs län efter
1897 års utgång. Med åberopande härav anhöllo år 1914 flera avgiftspliktiga
jordägare inom Skaraborgs län om befrielse från erläggande av
dem påvilande andelar av samma avgäld. Sedan det upplysts, bland
annat, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län funnit sig
föranlåten att genom utmätningsman i orten söka indriva avgälden inom
detta län för de då senast förflutna tio åren eller åren 1903—1912,
fann Kungl. Maj:t den 23 maj 1914 ansökningen icke föranleda vidare
åtgärd.

Egendomen Åkerholmen hade med 1890 års ingång överflyttats
till Åsaka socken i Skaraborgs län.

Med anledning av riksdagens förenämnda skrivelse har den 1
oktober 1914 hållits sammanträde med de avgäldspliktiga jordägare a,
varvid dessa enhälligt beslutat att anföra, bland annat, följande. Orsaken
till de upprepade framställningarna om befrielse från avgälden vore, att
det åsänkningsföretag, som på sin tid föranlett kvarnens utrivande, blivit
till ringa eller, för många gårdar, ingen nytta. Kvarnen och vattenfallet
hade varit så obetydliga, att den beräknade inkomsten av kvarnen
måste anses som oskäligt hög, enligt vad som intygades av personer,
vilka väl kände förhållandena vid tiden för kvarnens utrivande. Ett
nytt regleringsföretag i fråga om vattenståndet i Åtran vore nu påbörjat,
avseende samma marker som det förra företaget. Det vore särdeles
betungande för en del av delägarna att nu få på en gång betala 10 års
avgifter, vilka delvis bort gäldas av tidigare ägare till hemmanen. Nya
ägare hade härigenom fått på sina gårdar en för framtiden utgående
skatt, om vilken de icke haft någon kännedom vid köpens avslutande.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

Kronan hade nu under nära 55 år fått full valuta för kvarnen och
vattenfallet.

Lantbruksingenjören i Skaraborgs län, vilken är förrättningsman
vid det nya vattenregleringsföretaget, har vitsordat de av ingenjören
Wixell lämnade uppgifterna angående de lokala förhållandena samt den
sannolika vattentillgången vid den förra kvarnen. Om denna vid tiden
för utrivandet kunnat äga visst värde, skulle detta numera varit ytterst
litet, beroende på förbättrade kommunikationer till andra, större kvarnar
m. fl. förhållanden. Det borde även observeras, att avgäldens bibehållande
ej syntes stå i överensstämmelse med de principer, staten sedan
länge i andra fall tillämpat för jordbruksnäringens underlättande. Särskilt
framträdde detta vid jämförelse med odlingslånen, vilka ju lämnades
till vattenavledningsföretags utförande och även till inlösen av vattenverk,
när sådant erfordrades. Dessa lån lämnades ej blott räntefria
under tre års tid utan med så förmånliga återbetalningsvillkor, att med
endast 6 procent årlig inbetalning å kapitalskulden denna bleve gäldad
genom 25 inbetalningar. Om samma förmåner hade från statens sida
beviljats i detta fall, skulle med de årliga inbetalningarna av 5 procent
å skuldbeloppet detta för länge sedan hava varit guldet och jordägarna
befriade från avgälden.

Kronofogden och häradsskrivaren i Vartofta fögderi hava ansett,
att icke några nya skäl eller omständigheter förebragts, som borde
kunna föranleda avgäldens avskrivning eller nedsättning. Det hade
icke visats, att denna avgäld varit oriktigt beräknad eller att kronan
hittills genom de erlagda avgälderna fått fullt vederlag. Att utan fullgiltigt
ådagalagda skäl upphäva eller medverka till ändring i behörig
dom syntes oriktigt och till konsekvenserna skadligt. Intressenterna
hade icke år 1892 begagnat erbjudet tillfälle till avgäldens avlösning.
Då de betalande fastigheterna vore 42 om tillhopa 19 97/192 mantal, vore
avgiften för var och en icke särdeles tyngande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län har i betraktande
av förekomna omständigheter ansett skäl ej saknas för ett bifall
till den gjorda framställningen. Visserligen hade länsstyrelsen tidigare
yttrat sig emot ett fullständigt avlyftande av den ifrågavarande avgälden,
men sedan sakkunniga personer nu vi.tsordat, att flera av de hemman,
som avgälden vidlådde, icke haft någon nämnvärd nytta av det åsänkningsföretag,
vars utförande åsamkat dem denna avgäld, och jordägarna
nu stode inför ytterligare utgifter för en mera fullständig reglering
av vattenståndet i Åtran, hade länsstyrelsen, då nu inom Skaraborgs län
mer än 50 års avgifter influtit till kronan, icke vidare några principiella

. Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.

betänkligheter emot, att jordägarna för framtiden befriades från avgäldens
utgörande.

Kronofogden och häradsskrivaren i Kinds fögderi av Älvsborgs
län ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavande i sistnämnda län hava
jämväl funnit billigheten tala för en avskrivning av den avgäld, varom
nu är fråga.

Enahanda uppfattning har uttalats av domänstyrelsen.

Statskontoret har på grund av vad i ärendet förekommit och med
särskild hänsyn till vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs
län anfört i sitt ovan omförmälda yttrande, förklarat sig anse billigheten
tala för, att ifrågavarande avgälder för framtiden avskrivas. Sådan avskrivning
borde äga rum från och med arrendeåret 1916—1917.

I likhet med nästan alla hörda myndigheter anser jag sådana
förhållanden vara ådagalagda, att avskrivning av ifrågavarande avgäld
hör av billighetsskäl för framtiden äga rum. Framställning om medgivande
härtill torde nu böra avlåtas till riksdagen.

På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen,

att medgiva, att den jämlikt Göta hovrätts dom den 22 maj 1863
från vissa fastigheter inom Skaraborgs och Ålvsborgs län utgående årliga
avgäld såsom ersättning för förlorad inkomst av en i samband med
Åtrans sänkning utriven, till kronoegendomen Åkerholmen i Åsaka
socken av Skaraborgs län hörande vattenmjölkvarn må avskrivas från
och med arrendeåret 1916—1917.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga . . . vid detta
protokoll utvisar.

/ > e partemen tschefen.

Ur protokollet:
A. Lekänder.